Alternativ.nu
Övriga ämnen => Jakt och fiske => Ämnet startat av: valtra skrivet 07 nov-10 kl 17:44
-
Vet någon några bra fisketips för bäcköring?
:)
-
Ståndkrok , men jag vet inte om det är lagligt mer .
Att sitta vid strömmande vatten och låta lina, krok och mask flyta nedströms . kräver minimalt sänke .
Även fluga går bra att fiska på det sättet .
-
Bäckar med lite vatten och hålor i brukar vara bra, de står gärna i hålorna.
En underbar fisk, värd att vänta på.
Hälsningar från torpet
-
Det är en ganska liten fisk, så det är inte så mycket att äta. Fiska med måtta, bestånden är små och sårbara.
-
liten men jävlar så god... mask, litet sänke.. tålamod..
-
Tack för tipsen :)
Fick en på kroken i höstas men lossade >:(
-
Långt spö, så den inte kan ana din siluett samt rör dig försiktigt, de känner banne mig att man rör sig i marken.
-
Borde vara grymt spännande att "meta" bäcköring med flugspöet och streamer eller kanske torrfluga.
Annars tycker jag att hyfsat långt spö, stumm lina, krok + mask (men helst inte sänke) är en bra kombination.
-
Inte prata, inte röra sig, inte synas, helst knappt finnas till... Släppa i en krok med en mask, eller nån bra fluga som får flyta med strömmen en liten bit, och sen vääääääänta... Dessutom måste man sitta på helspänn hela tiden och vara beredd att rycka emot lite, för dom är såååå försiktiga när dom nappar.
Men har man möjlighet så tycker jag nog att man kan fiska "vanlig" öring i nån tjärn istället. Bäcköring-bestånden är rätt ömtåliga, och framförallt sällsynta. Jag tycker nog att dom borde fredas helt. Vi hade ett litet bestånd i bäcken som gick genom vårt skogskifte, och jag kommer ihåg att vi (jag och brorsan) smög dit med morfar och metade några gånger när jag var liten. Brorsan fick en ganska stor en gång. Men så hade han också bättre tålamod än jag... ;)
/Sara
-
visst som dom flesta har skrivit så funkar mask ypperligt men roligare tycker jag är att fiska dom med små spinnare :), då blir det på ställen där det blir lite djupare o bredare, vi har aldrig smugit fram, är där lite djupare så har jag fått för mej att dom inte ser heller känner en. ;)
jag o min kompis brukar fiska i en liten bäck, vårt pb är på 38 cm. ;D
där vi tog den så var bäcken ca 1 m bred o 15 cm djup, det var nästan så ryggfenan var över vattenytan! ;D
fiska precis efter små strömmar, lägg inte för mycket tid på dett ställe. "vår" bäck har bäcköring typ på en sträcka sen 200 meter längre ner har vi inte äns fått något hugg. så det gäller att leta upp dom!
-
många bäcköringar är i själva verket havsöringar som vandrat upp i småbäckar.. håll koll på VAD det är ni fiskar upp (:)...
-
många bäcköringar är i själva verket havsöringar som vandrat upp i småbäckar.. håll koll på VAD det är ni fiskar upp (:)...
det är helt olika färger på bäcköringar o havsöring.
däremot så är det samma art egentligen, havsöring, insjöring, o bäcköring. bara att havsöringarna vandrar upp i bäcken o leker, sen stannar en del smolt kvar, resten påbörjar vandringen mot havet, sen om dom passerar en sjö stannar vissa där o resten vandrar ut. så smolten som stannar i bäcken behåller den speciella ungdomsfärgen hela livet o havsöringar bytar i havet. :)
-
Den bäcköring vi hade på vårt skifte hade garanterat aldrig sett havet. Inte deras föräldrar heller. En hel drös kraftverk spärrar vägen till havet... :-\
/Sara
-
bäcköringarna kan leka själva, men från början var där nog havsöringar som vandrade upp o lekte. :)
-
bäcköringarna kan leka själva, men från början var där nog havsöringar som vandrade upp o lekte. :)
Fjällöringarna då...?
En liten genetisk studie skulle faktiskt vara väldigt intressant! ;)
/Sara
-
En vän till mig kollade på ortoliter i de fjällöringar han drog upp vid en stuga vi båda har tillgång till i Arjeplogsfjällen. Utifrån ortoliterna i kombination med storleksdata på fiskarna kunde två helt åtskilda grupper identifieras - en långsamväxande och en som växte snabbare....
Det skulle mao inte förvåna mig om det finns rejält gamla bäcköringar som ändå bara väger ett par hg. Såväl arvsanlag som livsmiljö bör spela in.
-
I södra lappland fiskade jag mycket bäcköring i bäckar och åar som ung. Använde ganska stumt metspö (kastmetspö som jag klippt bort öglorna på - förutom toppöglan), 1,5-2,5 m lina beroende på tärräng (växtlighet) och en rak krok, inget sänke. Mask som bete, tror aldrig jag provat något annat.
Låt masken och kroken följa med strömmen, gärna runt stenar (till "bakvatten") eller in under grenar och stammar i vattnet.
Fick förutom öring även bäckröding, harr och en o annan abbore. Nästan alltid fick man fisk, det verkade som om fisken i bäckarna var mindre väder- och vattenståndsberoende än fisken i sjöar och älvar.
-
många bäcköringar är i själva verket havsöringar som vandrat upp i småbäckar.. håll koll på VAD det är ni fiskar upp (:)...
anledning till mitt citat var att min far hörde talas om ett bra bäcköringvatten på västkusten i en liten bäckfåra..några gubbar hade dratt massvis med stora fina bäcköringar... bäcköringarna var inga bäcköringar utan det var havsöringar..
-
Flätad mjuk lina har stor effekt - smyg försiktigt. Där vattnet kantas av sankmark kan man om ingen ser köra ner korta spön i marken över natten - lina krok mask räcker.
-
anledning till mitt citat var att min far hörde talas om ett bra bäcköringvatten på västkusten i en liten bäckfåra..några gubbar hade dratt massvis med stora fina bäcköringar... bäcköringarna var inga bäcköringar utan det var havsöringar..
okej, men jag förstår inte hur man kunde se skillnad, kolla dessa länkarna. första är bild på havsöring andra på bäcköring. stor skillnad!.
http://www.millmar.se/Kusten/1aH%D6.JPG-for-web-large.jpg (http://www.millmar.se/Kusten/1aH%D6.JPG-for-web-large.jpg)
http://www.ahlkvist.net/images/B8.jpg (http://www.ahlkvist.net/images/B8.jpg)
-
Den bild du la upp på bäcköringen skulle jag ha satt som öring / insjööring , all sötvattensöring får en lite gulaktigare lyster .
En riktig bäcköring för mig är färgad som en böckling utan svarta prickar , med enbart röda sporadiska punkter på kroppen .
De brukar även ha lite rött längst ut på fenorna .
Så öringen skiftar väldigt mycket i färg lite som en kameleont , beroende på vattnets färg och bottnen mm
-
men du får hålla med om att man får va rätt skicklig på att se fel på bäcköring o havsöring! ;D
-
Jo ;D
-
okej, men jag förstår inte hur man kunde se skillnad, kolla dessa länkarna. första är bild på havsöring andra på bäcköring. stor skillnad!.
[url]http://www.millmar.se/Kusten/1aH%D6.JPG-for-web-large.jpg[/url] ([url]http://www.millmar.se/Kusten/1aH%D6.JPG-for-web-large.jpg[/url])
[url]http://www.ahlkvist.net/images/B8.jpg[/url] ([url]http://www.ahlkvist.net/images/B8.jpg[/url])
Precis... Vääääldig skillnad! Däremot kan det vara jävligt knivigt att se skillnad på fjällöring och bäcköring... Där tror jag nog att det är mer eller mindre samma sak. Öringarna man tar i fjälltjärnarna (dom som inte har inplanterats) här uppe (i Jämtland) ser precis ut som på fisken i den nedre länken. Guldskimrande och med röda "ögon" i en del av prickarna. Såååå vacker fisk! :-*
/Sara
-
Där vattnet kantas av sankmark kan man om ingen ser köra ner korta spön i marken över natten - lina krok mask räcker.
Det skall man inte tycker jag. Krokad fisk bör avlivas direkt. Och utsättande av fasta fiskeredskap för att ta bäcköring kan jag inte se som annat än rovfiske. Bestånden är små och fisken växer sakta. Här skall inte "husbehovsfiskas".
-
vet inte hur fjällöring ser ut, har nog inga såna här i skåne! ;D
-
Mitt intryck är att olika bestånd anpassat sig till sin miljö. Urval kanske, men hur snabbt urvalet sker har jag ingen aning om. Jag brukar fiska öring i en älv och en sjö som ligger några km från varandra. Helt olika färg på de fiskarna. De i sjön har mycket större mörka partier och en dragning åt gul/brons medan de i älven är rätt ljusa.
-
Att se skilnad på en öring och en lax,kan vara marigt,har man en av varje bredvid varandra så ser man att öringen har bredare stjärtspole och mindre inskärning i stjärtfenan.Det säkraste sättet att skilja dom åt är att studera plogbenet,där öringen har mindre antal tänder som sitter framtill.
Öring "Salmo trutta" brukar sedan gammalt delas in i tre grupper havsöring insjööring bäcköring,men det är samma art.Det är levnadsförhållandet som gör att tex bäcköringen är mindre.Ändrar man levnadsförhållandet så förvandlas en bäcköring till en insjööring eller en insjööring till havsöring.Att försöka skilja dom åt med hjälpav färgteckningen är omöjligt,det finns lika många lokala raser som det finns vattenflöden,inte nog med det, dom kan skifta färg efter miljön dom befinner sig i.
-
Att se skilnad på en öring och en lax,kan vara marigt,har man en av varje bredvid varandra så ser man att öringen har bredare stjärtspole och mindre inskärning i stjärtfenan.Det säkraste sättet att skilja dom åt är att studera plogbenet,där öringen har mindre antal tänder som sitter framtill.
Öring "Salmo trutta" brukar sedan gammalt delas in i tre grupper havsöring insjööring bäcköring,men det är samma art.Det är levnadsförhållandet som gör att tex bäcköringen är mindre.Ändrar man levnadsförhållandet så förvandlas en bäcköring till en insjööring eller en insjööring till havsöring.Att försöka skilja dom åt med hjälpav färgteckningen är omöjligt,det finns lika många lokala raser som det finns vattenflöden,inte nog med det, dom kan skifta färg efter miljön dom befinner sig i.
Hur lång tid tar denna anpassning i så fall? För i vissa tjärnar här kan man fånga två olika sorters öring. Dom är väldigt olika i både färg, teckning och storlek. En stam är inplanterad och en stam fanns där "från början". Men det är många år sen inplanteringen skedde... Så hur lång tid ska det ta för dom att börja se likadana ut på grund av lokal anpassning och miljö?
/Sara
-
Det beror på vad du menar. En individ som lämnar bäcken och blir sjölevande blir ljus och blank, dvs ett år eller så.
Om du däremot menar två olika stammar av öring så kan de ha lite olika teckning vad gäller prickar och lekbeteende. Om de har helt olika lekbeteende (uppströms eller nedströms lekande) så är det möjligt att de inte alls blandas upp särskilt snabbt, men i grunden så ser två olika stammar bäcklevande ganska likadana ut och samma två fiskar senare sjölevande ganska olika från tidigare men mycket lika varandra....
Rörigt? :)
-
Ja, men detta handlar ju om samma sjö, år ut och år in. Det finns förvisso ett fåtal större bäckar som leder ut i denna sjö (alltså tillräckligt stora för fisk att gå upp i), och de mer bäcköring-liknande öringarna man fångar skulle ju kunna ha sin lek helt och hållet i dessa bäckar, medans dom inplanterade håller sig i sjön under sina kärleksäventyr trots att dom funnits där måååånga år.
Det skulle kunna förklara skillnaden, för dom är verkligen väldigt olika!
/Sara
-
Jag är inte riktigt säker på att jag var tydlig nog. ;)
Så här ser en örings liv ut:
1. Kläcks i en bäck eller annat strömmande vatten. Lever där en tid som liten och har då en mörkare färg och fina röda prickar på sidorna.
2. Lite beroende på olika förutsättningar så kommer den senare i livet att flytta ut till något större vatten (tjärn-sjö-hav). I och med den flytten så byter fisken helt utseende (det är fortfarande samma individ) till en blankare form som mer eller mindre saknar de röda prickarna.
3. Vid lek går fisken tillfälligt upp (eller ned) i små strömvatten och lägger sin rom.
Skillnaden i utseende under en örings liv är mycket större än skillnaden mellan olika öringstammar.
Det som kallas "bäcköring" är inget annat än barnen till de öringar som lever i närmaste större vatten, och kommer (om de inte metas up) att förr eler senare flytta ut i detta större vatten, ändra utseende ganska så radikalt, och sedan förhoppningsvis återvända till bäcken för lek.
-
Alla öringar flyttar inte utan stannar hela sin livscykel på samma plats .
En bäcköring som bara är ca 15 cm kan vara mycket gammal i sig själv som individ .
Och dessa böcklingsfärgade rödpunktade öringar som du säger är barn kan leva i tjärnar och vara ca 20 cm .
-
Om de hittar en djuphåla stor nog att stanna i så visst kan de stanna, och inte kommer de växa fort då eller ändra utseende nämvärt....... men det är likförbenat ett syskon till de öringar som lämnar bäcken.
Skillnaden mellan sel och tjärn är flytande (ursäkta ordvitsen ;)) och i mindre vatten är de mer "bäckliknande". Det finns ju en hel skala av storlekar på vatten från bäck till hav.....
Principen är fortfarande att utseendet speglar var fisken bor och att ju större och äldre fisken blir desto sannolikare är det att bäcken blir för liten och den drar...
-
Ett sel vet jag vad det är och det är inte vad jag menar med tjär .
Det kan lika väl röra sig om en mindre skogssjö .
Tjärn för mig är mer skogssjö men med våtområden kring än vad det är sel i ett strömmande vattendrag .
-
1. Kläcks i en bäck eller annat strömmande vatten. Lever där en tid som liten och har då en mörkare färg och fina röda prickar på sidorna.
2. Lite beroende på olika förutsättningar så kommer den senare i livet att flytta ut till något större vatten (tjärn-sjö-hav). I och med den flytten så byter fisken helt utseende (det är fortfarande samma individ) till en blankare form som mer eller mindre saknar de röda prickarna.
Men alltså... Jag snackar om guldfärgade öringar med röda prickar (som den på bilden längre upp i tråden) som ligger på 800 gram till ett kilo och är 30 cm långa... Menar du att detta är "bebis"-bäcköring som precis har lämnat sin barnkammare...? Högst osannolikt i mina ögon.
/Sara
-
Får en 20 cm öring rikligt med mat så kommer den mycket snart att växa och det väldigt fort.Det är inte någon dvärg form av öring utan helt enkelt en svält född öring.Dom flästa laxartade fiskar har stammar med olika lektider,det finns tex siklöjor som leker på hösten men även sådana som leker vid midsommar i samma sjö.
Vad detta kan bero på är inte utforskat men det finns många teorier varför det förhåller sig så.För det finns inget som skiljer dom åt.
Om man svältföder en gris tills den är vuxen och sedan ger den massor med mat så kommer den inte att växa i fatt sina kullsyskon,men det gör en öring.
-
Kanske tokigt att snärja in sig i definitioner av sel osv. ??? Inte riktigt poängen.
Min poäng är att om du tar en sån öring, märker den med en sändare, sätter ut den i en stor insjö och sen lyckas fånga in den igen ett år senare så kommer du inte känna igen den. (diskussionen är nu rent hypotetisk.) :)
För att återvända till trådens ursprungliga tema så tycker jag inte att det är eftersträvansvärt att vara framgångsrik i bäckmete då det ofta skadar återväxten hos det lokala öringbeståndet.
Men för att vända på myntet så kan det ibland vara befogat att fiska upp lite småfisk om det tex i en liten tjärn har bildats et tusenbrödrabestånd. Att bäckmeta i en närliggande bäck till ett sådant vatten är snarare en välgärning. o:)
-
var ute i torsdags igår o idag, och försökte få bäcköring på fluga. köpte flugspöt i somras så kan inte särskilt mycket men man gör ju så gott man kan! :) lyckades faktiskt igår, tog 4 st bara för det! :) på en liten haröra svart, helt otroligt. slog allt! mete spinnare, inget gick upp mot att ta dom på fluga! ;D så alla som kan eller vill prova på att flugfiska bäcköring om ni inte har gjort det innan, säger jag bara gör det! ;)
kom dit idag, så när vi fiskat en stund så kommer mannen ut som äger huset bredvid o frågar hur det går, o vi sa att vi inte ens fått ett hugg, då sa han där gick en häger precis där i morse...! :-\ haha.
tog alla mina vid ett ställe där det blev lite mer strömt, slängde ut o lät flugan följa med strömmen sen högg dom! ;D
-
Kul :D
-
japp ;) skitkul. men dom var inte stora.. största var på 19 cm, inte helt dåligt men dom var tunna som maskar o långa.. :-\ fått en på 17 för ett tag sen som var mycket "större". bara att fortsätta, tillslut hugger väl en stor! :) lika konstigt varje gång det nappar pulsen stiger som en rymdraket, kvittar om det är en stor fisk eller en bäcköring på 8 cm! ;D
-
Fiske efter öring är förbjudet under höst och vinter, bara så du vet.
-
Fiske efter öring är förbjudet under höst och vinter, bara så du vet.
Var då?
/Sara
-
Vet inte vad som är tillåtet eller inte, men gubbarna förr satte ofta "backor" för att ta ål och bäcköring. En pinne som stacks ner i bäckkanten, fiskelina (inte plastlina för den är inte tillräckligt mjuk) fäst i pinnen, en spik till sänke, en metkrok, en daggmask rejält påträdd. ut med backorna på kvällen och vittja på morgonen. Dom satte i rätt små bäckar. Under broar, i bäckkrökar, intye i forsande vatten i alla fall. Jag var ofta med dem när jag var en liten "påg". Det var vansinnigt spännande! Dom kunde få rätt bra med fisk.
-
Vet inte vad som är tillåtet eller inte, men gubbarna förr satte ofta "backor" för att ta ål och bäcköring. En pinne som stacks ner i bäckkanten, fiskelina (inte plastlina för den är inte tillräckligt mjuk) fäst i pinnen, en spik till sänke, en metkrok, en daggmask rejält påträdd. ut med backorna på kvällen och vittja på morgonen. Dom satte i rätt små bäckar. Under broar, i bäckkrökar, intye i forsande vatten i alla fall. Jag var ofta med dem när jag var en liten "påg". Det var vansinnigt spännande! Dom kunde få rätt bra med fisk.
Nä, den typen av fiske är inte tillåten, det vet jag. Men att det skulle vara förbjudet att fiska öring under höst och vinter... ??? Vi pimplar ofta öring. Aldrig hört talas om att det inte skulle vara tillåtet...
/Sara
-
Jag har aldrig hört talas om något generellt fiskeförbud efter öring höst/vinter. Hösten är ju den bästa tiden för öringfiske normalt sätt, när insekterna börjar "droppa av" och falla ned i vattnet.
Och uppe i norr är ju vinterfiske efter ädelfisk "nationalsporten" i princip.
-
Vissa fiskevårdsföreningar har sina egna regler .
Det enda förbudet mot öringsfiske höst och vinter gäller vandrande öring alltså den som går mellan havet och åar/älvar .
Men det är tillåtet i sjöar och mindre vattendrag . Om inte fvf har någon specialregel .
-
njaa, i "vår" lilla bäck är det ett bestånd av bäcköring. tror inte där är några regler, på fisket efter dom! ;D.. som esten så har vissa ställen regler för det, men vilda öringar tror jag inte är förbjudet o ta, det är väl i så fall havsöringen som vandrar nu vid denna tiden..
-
Fiske efter öring är förbjudet under höst och vinter, bara så du vet.
Tror det har med arternas reproduktion att göra. Synd att fiska upp dem innan de fått avkomma, och i sådana fall av samma anledning det ofta finns minimimått.
Mvh
-
Tror det har med arternas reproduktion att göra. Synd att fiska upp dem innan de fått avkomma, och i sådana fall av samma anledning det ofta finns minimimått.
Mvh
släpper tillbaka alla jag fångar.. bara så ni vet!
-
havsöringen fiskas från april till sista september på västkusten... däremellan är den fredad för lek...minimimått 45cm...
Bäcköring däremot är en annan fråga...
-
Jag har varit i Boråstrakten och elfiskat bäcköring i två dagar ;D
Några storfångster har det inte varit tal om, 150 rackare kanske, mellan 4 och ca 100 gram. Alla släpptes naturligtvis tillbaks efter vägning och mätning.
...och vi hade tillstånd från länsstyrelsen.
Fy fasiken vad elfiske är roligt >:D
-
vad är elfiske?? :o
-
Man använder sig av elfiske om man vill inventera ett mindre vatten typ bäck . Fisken bedövas en kort stund och kan samlas upp för att vägas mätas eller om man vill ta ut stickprover till fiskhälsan .
Det är alltså förbjudet att elfiska om man inte gör det för länsstyrelsens fiskenhet och fiskhälsan .
-
okej, :)
-
bäcköring, eller som vi kallar den häruppe, forell...finns vilt i våra vatten, bäckar häruppe...skiftande färger...från ljusa till helt svarta med röda prickar...enormt starka och explosiga i sina hugg...tar dom även med egenbunden fluga på sommaren.....hälsn från Tornedalens vildmark
-
Var då?
/Sara
I de nordliga delarna av länet så är det förbjudet att fiska lekande öring, harr leker på våren och öringen på hösten. Därmed så får man fiska, men man måste släppa tillbaka fångsten.
Mvh
-
öringfiske är aldrig förbjudet....bara man använder sunt förnuft och ej tar mer fisk än man själv ska äta....
-
Vet inte vad som är tillåtet eller inte, men gubbarna förr satte ofta "backor" för att ta ål och bäcköring. En pinne som stacks ner i bäckkanten, fiskelina (inte plastlina för den är inte tillräckligt mjuk) fäst i pinnen, en spik till sänke, en metkrok, en daggmask rejält påträdd. ut med backorna på kvällen och vittja på morgonen. Dom satte i rätt små bäckar. Under broar, i bäckkrökar, intye i forsande vatten i alla fall. Jag var ofta med dem när jag var en liten "påg". Det var vansinnigt spännande! Dom kunde få rätt bra med fisk.
Även jag har varit med och fiskat på detta viset. Vi knöt linan i tunna grenar som stack ut över bäcken.
Fick i princip fisk på alla krokar. Så man var noga med att inte fiska i samma bäck för ofta. Utan man bytte bäck efter varje fiskenatt.
Kom ihåg att fisken var väldigt smakrik men väldigt små. Inget man åt sig mätt på precis.
Vet inte om det är tillåtet idag. Många fiskar ju gädda på vintern på liknade sätt. Så kanske får man fortfarande göra så.
Jag har i alla fall inte hört om någon som fiskar på detta sättet längre.
-
Ingen aning om det är tillåtet, men bland mina gamla fiskekompisar ansågs det plågsamt för fisken att man inte avlivade den snarast efter krokning.
-
Då det i dagsläget är förbjudet att använda sig av levande betesfisk som agn, borde det även vara otillåtet att fiska på det sätt som ni pratar om.
Mvh
-
Då det i dagsläget är förbjudet att använda sig av levande betesfisk som agn, borde det även vara otillåtet att fiska på det sätt som ni pratar om.
Mvh
Om vi samtidigt bortser från det etiskt korrekta i frågan dvs.
-
njaa, i "vår" lilla bäck är det ett bestånd av bäcköring. tror inte där är några regler, på fisket efter dom! ;D.. som esten så har vissa ställen regler för det, men vilda öringar tror jag inte är förbjudet o ta, det är väl i så fall havsöringen som vandrar nu vid denna tiden..
Tvärt om, det är just den vilda man vill skydda. Exempelvis i Kolbäcksån i Västmanland är öringen skyddad. I Handölan i Jämtland är den dock inte det, eftersom den är full av förrymda, odlade öringar ;D
Den naturligt förekommande öringen hotas av pH-värden, felaktiga temperaturer, folks okunnighet när det gäller att ställa till oreda i åar och vattendrag, översvämningar pga åkerbruk, felaktigt bottenunderlag samt naturliga vandringshinder. Jag tror dock att öringsbeståndet i just Kolbäcksån har återhämtat sig något efter en mängd åtgärder på senare år.
-
Då det i dagsläget är förbjudet att använda sig av levande betesfisk som agn, borde det även vara otillåtet att fiska på det sätt som ni pratar om.
Mvh
Fast det är ju tillåtet med gäddsaxer och då sitter fisken fast tills man vitjar dom.
-
För fritidsfiske har jag hört att de är förbjudna. Annars är det ju ett oerhört djurplågeri så alla förnuftiga människor använder inte sådana.
-
gäddsax skulle jag personligen aldrig använda inte heller nät... möjligheten att släppa tillbaka fisk försvinner helt och man kan ju faktisk få fel art i nätet.. däremot en krok placerad i ryggfenan och munnen på en agnfisk ser jag inga problem med..fiskpiercing är ju snyggt ;D
-
däremot en krok placerad i ryggfenan och munnen på en agnfisk ser jag inga problem med..fiskpiercing är ju snyggt ;D
Och helt förbjudet. Räknas som djurplågeri.
Skulle du sätta en stor krok genom ryggen på en hund och slänga honom i havet för att fiska haj?
-
Fast det är ju tillåtet med gäddsaxer och då sitter fisken fast tills man vitjar dom.
Jag frågar farbror fiskeriverk; får man använda gäddsax i fisket?
Farbror svarar; saxredskap är inte tillåtet i fritidsfisket. Däremot är gäddsaxar tillåtet för yrkesfisket och för de som fiskar med stöd av enskild rätt.
Källa (https://www.fiskeriverket.se/arkiv/faq/faqfritidsfiske/farmananvandagaddsaxifisket.5.7caf489b10f9f5cfaef80001030.html)
Mvh
-
Och helt förbjudet. Räknas som djurplågeri.
Skulle du sätta en stor krok genom ryggen på en hund och slänga honom i havet för att fiska haj?
djurplågeri.. då kan man ju inte fiska heller..kroken fastnar ju i mungipan... då anser jag att nätfiske är värre där fiskarna sitter intrasslade i timtals..eller trålfiske där fiskarna blir mos och sedan dumpas halvdöda för att kvoten blev fylld.. likaså fiskar som blir trycksjuka då de fiskas i havet på djupt vatten och tarmarna trillar ut... liknelsen med hunden var inget bra..den är ju inte ens vattenlevande men sätt den i sele i löplina på land så blir det en bättre liknelse...
-
öringfiske är aldrig förbjudet....bara man använder sunt förnuft och ej tar mer fisk än man själv ska äta....
Du är dåligt påläst. I princip alla fiskevårdsområden i Sverige där insjööring förekommer har fiskeförbud - på öringen eller i hela vattnet under lekperioden. Vissa så tidigt som från 1 september, annars från 1 oktober. Och sedan ofta till årsskiftet.
Sen skulle jag vilja tillägga att det inte finns någon art som heter bäcköring. Det folk vanligtvis kallar bäcköring är inget annat än vanlig insjööring, antingen små öringar (dvs unga individer) eller dvärgväxta sk tusenbrödrabestånd som pga av dålig näringstillgång och/eller brist på predatorer utvecklar bestånd med individer som "stannar i växten".
-
Du är dåligt påläst. I princip alla fiskevårdsområden i Sverige där insjööring förekommer har fiskeförbud - på öringen eller i hela vattnet under lekperioden. Vissa så tidigt som från 1 september, annars från 1 oktober. Och sedan ofta till årsskiftet.
Sen skulle jag vilja tillägga att det inte finns någon art som heter bäcköring. Det folk vanligtvis kallar bäcköring är inget annat än vanlig insjööring, antingen små öringar (dvs unga individer) eller dvärgväxta sk tusenbrödrabestånd som pga av dålig näringstillgång och/eller brist på predatorer utvecklar bestånd med individer som "stannar i växten".
Nu har vi en art öring i Sverige. Bäcköring, insjööring och havsöring är densamma.
Det har visat sig att öringar ur samma kull kan vandra till havet eller stanna kvar i bäcken alt. sjön.
Allt handlar om fitness, att få många livskraftiga avkommor i slutändan.
Honor gynnas av storlek, för hannar är det inte lika viktigt.
-
djurplågeri.. då kan man ju inte fiska heller..kroken fastnar ju i mungipan... då anser jag att nätfiske är värre där fiskarna sitter intrasslade i timtals..eller trålfiske där fiskarna blir mos och sedan dumpas halvdöda för att kvoten blev fylld.. likaså fiskar som blir trycksjuka då de fiskas i havet på djupt vatten och tarmarna trillar ut... liknelsen med hunden var inget bra..den är ju inte ens vattenlevande men sätt den i sele i löplina på land så blir det en bättre liknelse...
Fast enligt naturvårdsverket så är fiske med levande agn där man sätter kroken igenom fisken förbjudet pga djurplågeri.
I framtiden så kommer kanske även fiske med krok att bli förbjudet, vad vet jag?
Fiske där man återsätter fisken pga att man endast vill ha spänningen att dra upp en fisk borde bli förbjudet redan idag.
Samma sak med tävlingsfiske. Som är ett sjuk sätt att tävla i.
Skall man fånga djur så skall man göra det för mat inte för nöjet.
-
djurplågeri.. då kan man ju inte fiska heller..kroken fastnar ju i mungipan...
Nä just det! Den enda gången jag anser detta är försvarbart är i inventeringssyfte eller andra forskningssyften. Fiske på det här sättet för vårt höga nöjes skull är onödigt. Vi skadeskjuter ju inte viltet för nöjes skull heller, för att sedan släppa lös det. ???
då anser jag att nätfiske är värre där fiskarna sitter intrasslade i timtals..eller trålfiske där fiskarna blir mos och sedan dumpas halvdöda för att kvoten blev fylld.. likaså fiskar som blir trycksjuka då de fiskas i havet på djupt vatten och tarmarna trillar ut... liknelsen med hunden var inget bra..den är ju inte ens vattenlevande men sätt den i sele i löplina på land så blir det en bättre liknelse...
Dom här metoderna är inte ett svatt bättre heller. Typiskt för oss människor.
Honor gynnas av storlek, för hannar är det inte lika viktigt.
Njah det är en sanning med modifikation. Öringens biologi är som laxens i det här avseendet. Det finns dom stora hannarna som lockar till sig honor och dom små som smygparar sig och ger avkomma. Det är en komplicerad biologi där alla faktorer måste stämma. Saknas en faktor så störs helheten.
-
Fiske där man återsätter fisken pga att man endast vill ha spänningen att dra upp en fisk borde bli förbjudet redan idag.
Samma sak med tävlingsfiske. Som är ett sjuk sätt att tävla i.
Skall man fånga djur så skall man göra det för mat inte för nöjet.
Så för att skydda djuren från lidande ska vi förbjuda att man inte slår ihjäl dem? ???
Om du hade varit öring, vilket hade du föredragit av att bli krokad, inhalad och försiktigt återsatt eller krokad, inhalad och ihjälslagen? Tror du att öringar upplever det som något ärofyllt uppdrag att få tjäna som mat åt en människa? ;)
-
Så för att skydda djuren från lidande ska vi förbjuda att man inte slår ihjäl dem? ???
Om du hade varit öring, vilket hade du föredragit av att bli krokad, inhalad och försiktigt återsatt eller krokad, inhalad och ihjälslagen? Tror du att öringar upplever det som något ärofyllt uppdrag att få tjäna som mat åt en människa? ;)
Det är ju tvärt om. Du bör avliva den snarat efter att du fångat den. Precis som vid jakt.
Om du hade varit ett rådjur. Hade du då tyckt om att blivit skjuten och dödad direkt eller skadskjuten, fotograferad och släppt för att jägaren skulle kunna skryta hur många djur han skadeskjutit under året?
Jag kan förstå när man sätter tillbaka en fisk som är för liten eller för stor.
Men kan inte förstå när man endast fiskar för att få uppleva spänningen att kroka en fisk och man inte tänker ta med den hem till mat.
Fisketävlingar, nöjesfiske där tanken är att släppa tillbaka all fisk och trollingbåtar kan jag absolut inte förstå.
-
Det är ju tvärt om. Du bör avliva den snarat efter att du fångat den. Precis som vid jakt.
Om du hade varit ett rådjur. Hade du då tyckt om att blivit skjuten och dödad direkt eller skadskjuten, fotograferad och släppt för att jägaren skulle kunna skryta hur många djur han skadeskjutit under året?
Jag skulle tveklöst ha valt att leva - precis som i princip alla djur och alla människor och allt annat levande. Jag har väldigt svårt att se att en nöjesfiskare som fångar och släpper tillbaka kanske något tiotal fiskar per år skulle vara ett värre problem än alla som köper någon som helst fiskprodukt eller fiskebiprodukt från en bransch där biljarder fiskar varje år dör (och lever, vilket gäller för odlad fisk) under ytterst plågsamma omständigheter. Ta tex en genomsnittlig kattägare, som genom att köpa kattmat kanske bidrar till att hundratals eller tom tusentals fiskar varje år måste kvävas till döds. Är det inte mycket, mycket värre än om jag - mycket försiktigt och med stor kunskap om hur man undviker att skada fisken - krokar och återsätter några enstaka fiskar?
Och återigen: Det är ingen ära för ett djur att bli uppäten av en människa och det finns heller ingen nyttoaspekt när det handlar om konsumtion inom västvärlden. De flesta är ju övergödda och äter betydligt mer än de behöver.
Jag kan hålla med om att det finns många nöjesfiskare som inte kan hantera och återutsätta fisk utan att ge den skador, men då är det väl dessa okunniga och slarviga typer man ska kritisera och inte dra alla över en kam. Jämförelsen med jägare som skadeskjuter blir mer relevant om du tex tänker dig en typ av jakt där man springer ikapp djuret och håller fast det i stället för att skjuta det till döds, eftersom man kan släppa djuret utan skador och men - precis som vid korrekt genomfört "catch & release"-fiske.
Jag kan förstå när man sätter tillbaka en fisk som är för liten eller för stor.
Men kan inte förstå när man endast fiskar för att få uppleva spänningen att kroka en fisk och man inte tänker ta med den hem till mat.
Mat är inte allt i livet. Man lever inte av bröd allenast. Det finns en viktig aspekt med människan som biologisk varelse med en massa genetisk lagrade drivkrafter som undertrycks och glöms bort i det moderna konsumtionssamhället. Vi behöver göra annat än jobba ihop mat för att må bra. Vi är djur med lite polityr utanpå.
-
Sen skulle jag vilja tillägga att det inte finns någon art som heter bäcköring. Det folk vanligtvis kallar bäcköring är inget annat än vanlig insjööring, antingen små öringar (dvs unga individer) eller dvärgväxta sk tusenbrödrabestånd som pga av dålig näringstillgång och/eller brist på predatorer utvecklar bestånd med individer som "stannar i växten".
Nja.. detta är fel!
Havsöring, insjööring och bäcköring är samma art.
Samtliga leker (och föds) i rinnande vatten.
En smolt av "havsöring" kan alltså stanna kvar i lekvattnet och utvecklas då till att bli just en bäcköring.
"Fenomenet" med tusenbröder sker oftast i mindre vatten som ex. små tjärnar och dyl där vattendrag till/från är begränsade eller ringa.
Hur som helst: Bäcköring är rätt benämning på just öring som är stationär i det rinnande vattnet.
/Neiklot
-
Rosten: En konstig liknelse men ändå -
Om man odlar grönsaker och äter dessa, kan man då inte även odla blommor enbart för att njuta av dom med ögat/doften?
:)
/Neiklot
-
Förresten, Rosten!
Brukar inte du jaga kråkor?
(Har för mig att du skrivit det någonstans)
Äter du dessa?
-
Förresten, Rosten!
Brukar inte du jaga kråkor?
(Har för mig att du skrivit det någonstans)
Äter du dessa?
Jag jagar kråkor om jag får en beställning inte i "viltvårdande" syfte.
Men hittils så har jag aldrig fått en beställning på kråkor så här lever dom.
Utan är det fågel så är det kaja, skata, stadsduva och ringduva som jag får beställning på.
-
Mat är inte allt i livet. Man lever inte av bröd allenast. Det finns en viktig aspekt med människan som biologisk varelse med en massa genetisk lagrade drivkrafter som undertrycks och glöms bort i det moderna konsumtionssamhället. Vi behöver göra annat än jobba ihop mat för att må bra. Vi är djur med lite polityr utanpå.
Men varför måste man då stressa fiskar och skada dom med enda syfte att få ha lite roligt själv?
Mår fisken bättre av att du drar upp den för att sedan släppa tillbaka den för att ditt liv skall bli roligare?
Dom fiskar så du tappar och aldrig får upp, hur skadade är dom?
Hur stressade är dom fiskar som du släpper tillbaka?
Hur skadade är deras slemhinnor som du sätter tillbaka?
Jag har sett för mycket skit bland alla dessa hobbyfiskare.
Kolla bara på vintern. Det kan ligga högvis med småaborre på isen.
Varför fortsatte man att plocka upp hela stimmet. Enda meningen med det måste vara att få ha lite kul.
Precis som du Ren Hals vill ha.
-
Ja, jag vill inte kritisera (inte alls!).
Men alla har olika syften.
Ang. "hobbyfiskarna" du skrev om tidigare är ju dessvärre ingen ovanlig syn.
Jag fiskar ju själv väldigt mycket (ibland väldigt väldigt mycket!) och har även lett ett par forskningsprojekt ang. fiskars liv, biotoper och framförallt - hur dom klarar sig efter en kamp med spö och rulle. (forskat ganska mycket kring karp och odlad regnbåge i såkallade "put n takevatten" - Bla. om dom bibehåller sitt naturliga beteende).
En korrekt tillbakasläppning där kroken varit placerad i mun/läpp/gom påverkar inte fisken alls eller obetydligt.
En korrekt tillbakasläppning innebär följande:
En bra håv med en bra nät (finmaskigt och utan knutar). Gärna stor och vid.
Minimal hantering med händer, och vid förekommande ska händerna vara blöta!
Vid behov låta fisken vila upp sig i håven (under vatten) eller att man håller fisken försiktigt under buken och för fisken lite fram och tillbaka så den får vatten (syre) igenom gälarna på ett effektivt sätt. (Är fisken trött orkar den inte alltid andas själv, tappat andan helt enkelt).
Vid krokning i gälar eller svalj är oftast <- en avlivning det mest humana sättet.
Och efter avlivning TAR MAN FISKEN MED SIG HEM och äter upp den.
Är det mört eller dyl. kan den åtminstone få gå till katten..
Allt annat är utan respekt för både livet och världen.
Ang. avlivning så görs detta allra bäst genom att bryta nacken av fisken och sedan ta ur den så snart som möjligt. Sticka kniven i skallen eller slag i huvudet är oftast (nästan aldrig) inte fullkomligt och borde egentligen vara förbjudet.
Kan liknas vid att slå en höna (bedöva) i nacken utan att avbloda (avliva) den.
-
En bekant till mig åkte runt i hela byn för att visa den gädda som han dragit upp förra sommaren som vägde 10.7kg
När alla hade sett den så grävde han ner den.
Enda svaret som jag fick varför han inte släpte tillbaka den om han ändå inte hade tänkt att äta upp den var.
Jag har aldrig fått en sån stor gädda förut.
-
Ja, det är sorligt! :-\
I höstas var jag och min svåger/bästa vän ute och fiskade lite gädda i en fin fiskesjö ca 3mil norr om Karlshamn.
När vi kom dit låg där 2st 1,5kg gäddor på bryggan.
Vi tänkte att "Ja, dom är väl bara ute och ror och tar hand om dom sen".
Efter ett par timmar kom vi tillbaka för att avnjuta en kopp kaffe och lite smörgåsar.
Då låg där Ytterligare 3st gäddor, samtliga över 4kg (varav en fortfarande påtaligt levde - stucken i huvudet).
Alltså, nu då totalt 5st gäddor.
När vi satt där, kaffebrasan tänd och smörgåsarna hade börjat avnjutas så kom det in en båt.
3st danska fiskare kommer in, och jag och svågern bestämmer och för att gå ner och fråga, om det möjligen är deras gäddor. (vi var ganska arga och irriterade! >:().
Ja, jo, det var ju deras gäddor. (stora stola flin hade dom, alla tre).
- Jaha, tycker ni att man gör så? Den ena lever ju fortfarande!!
Nej det tyckte dom ju inte.
- Brukar ni fiska? frågar vi.
Jodå, det var tydligen erfarna sportfiskare.
Efter mycket om och men, lite skäll och lite annat, så lovade dom att ta hand om fiskarna.
Vi åkte ner till Tomas (på gården där man köper fiskekorten), och körde tillbaka efter ca 15min.
Då mötte vi danskarna, i full fart bort från sjön och med foten på gasen (liten skogsväg).
Visst hade dom tagit hand om gäddorna!.. Och slängt dom 20meter in i skogen istället!!!!.
/Neiklot!
(Ps. gäddorna var fortfarande fina och fräscha, och dom åkte med oss hem och ner i frysen.
Ugnstekt gädda är aldrig fel! :) Ds.)
-
Hur som helst: Bäcköring är rätt benämning på just öring som är stationär i det rinnande vattnet.
Nej, det är (lekmanna-)namnet på pyttesmå öringar i typ bäckar. I rinnande större vatten finns ofta större stationär insjööring, ibland i vikter upp till 5-6 kilo, 80-100 cm långa. Ingen skulle komma på tanken att kalla en sådan för bäcköring. I större vattendrag förekommer även ofta öring som vandrar upp från sjöar eller som tillfälligt går upp i älven från sjön för att äta, tex när åsandsländan kläcker.
-
Men varför måste man då stressa fiskar och skada dom med enda syfte att få ha lite roligt själv?
Mår fisken bättre av att du drar upp den för att sedan släppa tillbaka den för att ditt liv skall bli roligare?
Dom fiskar så du tappar och aldrig får upp, hur skadade är dom?
Hur stressade är dom fiskar som du släpper tillbaka?
Hur skadade är deras slemhinnor som du sätter tillbaka?
Jag har sett för mycket skit bland alla dessa hobbyfiskare.
Kolla bara på vintern. Det kan ligga högvis med småaborre på isen.
Varför fortsatte man att plocka upp hela stimmet. Enda meningen med det måste vara att få ha lite kul.
Precis som du Ren Hals vill ha.
Men din kritik riktar sig ju mot alla som fiskar, jagar och har husdjur av något slag. Och de fiskar jag tappar eller råkar skada är ju olyckor. Hur många djur råkar du skada när du åker bil, buss, tåg eller flyg? Hur stressade blir de djur som råkar komma i närheten av vägen? Bara för att du vill hälsa på mormor...eller ha lite roligt? Om du vill försäkra dig om att aldrig skada eller stressa djur hoppas jag verkligen att du aldrig köper några animaliska produkter eller andra produkter överhuvud taget. Din tröja som du har på dig, tex... Hur många djur har fått sätta livet till, bli sjuka eller stressade vid bomullsodling, transporter, industrier, etc - bara för att du vill vara lite fin? Som några enstaka exempel på hur fånig din inställning är...
Jag håller med om att man ska ha respekt och är skyldig att ha kunskap om hur man minimerar skadan. Men om man vill värna fiskliv och minska lidande så bör man rikta in sig på yrkes- och industrifisket. Där kan du snacka om lidande i kubik och noll respekt för liv. Och som sagt - att bli mat är inget hedersuppdrag för en fisk. De skiter helt i ditt syfte och är knappast beredda att dö för din ädla sak. Att du kan få det till något mer etiskt att döda en fisk än att låta den leva låter som nån filosofi du fått i dig via Disney-filmer.
-
Nej, det är (lekmanna-)namnet på pyttesmå öringar i typ bäckar. I rinnande större vatten finns ofta större stationär insjööring, ibland i vikter upp till 5-6 kilo, 80-100 cm långa. Ingen skulle komma på tanken att kalla en sådan för bäcköring. I större vattendrag förekommer även ofta öring som vandrar upp från sjöar eller som tillfälligt går upp i älven från sjön för att äta, tex när åsandsländan kläcker.
Jahopp.. ;)
Pyttesmå öringar vet jag inte.
För två veckor sedan hade jag två killar från Rävlanda med mig, på guidad tur.
Den ena killen fick en bäck <- öring på 1,7kg.
Jag tyckte inte den var så liten, och jag tror han höll med för det var personbästa för hans del.
Eller jo, om man jämnför med havs <- öring på 10kg...
Citat ur en bok av Jens Ploug Hansen. (Stora boken om Spinn- och Haspelfiske, Rabén Prisma.)
"Öringen (salmo trutta) har som art visat sig vara mycket anpassningsbar. Den finns i klara, syrerika älvar, åar, bergsbäckar och sjöar, där den har utvecklat olika former. Biologiskt sett är bäcköring (salmo trutta farioa), insjööring (salmo trutta lacustris) och havsöring (samo trutta trutta) samma art.
I många vatten utvecklas både bäcköring, insjööring och havsöring från en och samma fisk, beroende på om avkomman blir var i strömmande vatten, beger sig ut i sjön eller vandrar ut i havet. Fiskarna utvecklar olika beteende och färgteckning, men det är egentligen bara fjällprovet som kan visa vad som är vad."
-
Pyttesmå öringar vet jag inte.
För två veckor sedan hade jag två killar från Rävlanda med mig, på guidad tur.
Den ena killen fick en bäck <- öring på 1,7kg.
Inte vet jag, men det kanske handlar om dialektala skillnader. Jag har aldrig någonsin hört någon kalla en större öring för bäcköring. I alla sammanhang jag läst/pratat/hört något om öringar allt sedan jag var liten har bäcköring varit synonymt med "öring i mindre bäckar understigande en storlek av tjugofem cm" - typ. Själv har jag varit aktiv i föreningar runt sportfiske och framför allt flugfiske sedan sjuttiotalet och har träffat de flesta auktoriteter på området. Men aldrig har jag träffat någon som skulle kalla en lite större öring i ett strömvatten för bäcköring. Du kan läsa igenom alla mina snart trettio årgångar av "FiN" utan att hitta en enda rad där någon kallar en sådan öring för bäcköring.
Ta inte illa upp, men själv förknippar jag namnet bäcköring med amatörer och semestermetare. Men som sagt, det kanske handlar om dialektala skillnader? Det finns ju många benämningar på öring - forell säger de riktiga amatörerna, laxöring har jag ofta hört lite äldre norrlänningar kalla den och stenbit är ett ganska vanligt namn ännu i Jämtland och Ångermanland, särskilt bland äldre människor på landsbygden.
-
Citat ur en bok av Jens Ploug Hansen. (Stora boken om Spinn- och Haspelfiske, Rabén Prisma.)
"Öringen (salmo trutta) har som art visat sig vara mycket anpassningsbar. Den finns i klara, syrerika älvar, åar, bergsbäckar och sjöar, där den har utvecklat olika former. Biologiskt sett är bäcköring (salmo trutta farioa), insjööring (salmo trutta lacustris) och havsöring (samo trutta trutta) samma art.
I många vatten utvecklas både bäcköring, insjööring och havsöring från en och samma fisk, beroende på om avkomman blir var i strömmande vatten, beger sig ut i sjön eller vandrar ut i havet. Fiskarna utvecklar olika beteende och färgteckning, men det är egentligen bara fjällprovet som kan visa vad som är vad."
Tja, det där har jag ju aldrig sagt emot. Det jag diskuterar är ju hur namnet bäcköring används och uppfattas av i princip alla i nöjesfiske-sammanhang.
-
Men varför måste man då stressa fiskar och skada dom med enda syfte att få ha lite roligt själv?
Mår fisken bättre av att du drar upp den för att sedan släppa tillbaka den för att ditt liv skall bli roligare?
Dom fiskar så du tappar och aldrig får upp, hur skadade är dom?
Hur stressade är dom fiskar som du släpper tillbaka?
Hur skadade är deras slemhinnor som du sätter tillbaka?
Jag har sett för mycket skit bland alla dessa hobbyfiskare.
Kolla bara på vintern. Det kan ligga högvis med småaborre på isen.
Varför fortsatte man att plocka upp hela stimmet. Enda meningen med det måste vara att få ha lite kul.
Precis som du Ren Hals vill ha.
de som utövar catch and release spenderar massvis med pengar på knutlösa håvar,fiskmattor uppblåsbara..fuktar händerna vid kontakt med fisken för att inte skada slemhinnor..har nästintill kirurgisk utrustning för att lossa krokar i mun eller hals..det finns dessutom särskild salva att smörja på krokhålet i fisken.. i härlanda tjärn bedrivs karpfiske och fiskarna har fångats i flera år och återutsatts..vilket bevisar att de inte dött av några skador..karpar har specifika mönster som gör att man ser skillnad på individerna..
vintertid är det svårt att återutsätta fisk och de som räknar med att göra det fiskar inte kalla dagar då risk finns för frostskador på ögon mm
sommartid i hög värme får man drilla fisken fort och inte trötta ut den onödigt mycket innan återutsättning.
många fiskarter är riktiga utmaningar att få på kroken men då de smakar skit passar det bättre att återutsätta dem..
de som blir skadade används till rävåtel eller kattmat.
vintertid så drar jag gärna upp abborre efter abborre i hålen..de stora blir mat och de små åtel eller kattmat..
hur ser du det med folk som har sällskapsdjur som de inte äter upp? de har ju djuren i fångenskap för nöjes skull..
-
"Nya" rön säger att det bästa för fisket(få stora fiskar i vattendraget) är att fiska upp så mång småfiskar man bara kan. Detta för att det annars blir sådan konkurrens mellan småfisken att de ibland inte ens når könsmogen ålder och oftast aldrig blir direkt stora för att bli matfiskar. Om man däremot bara tar upp stora fiskar kan man skada beståndet och göra så att för många småfiskar överlever och därmed blir det återigen massa småfisk och ingen stor fisk kvar i sjön. Så att fiska upp småfisken kan vara bra, om man vill få stora matfiskar framöver alltså :)
-
"Nya" rön säger att det bästa för fisket(få stora fiskar i vattendraget) är att fiska upp så mång småfiskar man bara kan. Detta för att det annars blir sådan konkurrens mellan småfisken att de ibland inte ens når könsmogen ålder och oftast aldrig blir direkt stora för att bli matfiskar. Om man däremot bara tar upp stora fiskar kan man skada beståndet och göra så att för många småfiskar överlever och därmed blir det återigen massa småfisk och ingen stor fisk kvar i sjön. Så att fiska upp småfisken kan vara bra, om man vill få stora matfiskar framöver alltså :)
Detta var ju dock inte så nytt, utan har lärts ut i fiskevårdskurser och biologikurser runt om i landet i ett bra tag. Fiskar man bara upp stora fiskar så finns det snart inga stora fiskar kvar, helt jämförbart med om man bara skjuter stora älgtjurar så försämras hornkvaliteten osv. osv.
Mvh
-
Att du kan få det till något mer etiskt att döda en fisk än att låta den leva låter som nån filosofi du fått i dig via Disney-filmer.
Jag kan ändå hålla med på ett sätt. Och dessutom - är det så säkert att den fångade fisken överlever i det långa loppet? Vad säger din forskning?
Jag kan delvis svara på detta själv, jag har sett många fiskar med ärr från krokar. Så dom överlever nog till viss del.
Men jag undrar ändå: Det ospecifika immunförsvaret skadas hos fisken när man skadar slemskiktet på huden. Håvar skrapar rätt bra och tillför fakultativt farliga bakterier mm. Är fisken frisk från början återhämtar den sig - med det kostar energi som den kanske hellre skulle ha satsat på fortplantning exempelvis.
Och stressmomentet sätter långtgående spår, på precis samma sätt som hos en stressad människa. Därmed urlakas fiskens mineraldepåer förutom de rent omedelbara stressreaktionerna och organpåverkan. Efter ett antal stressmoment så minskar leverns funktioner och musklerna får det jobbigt. Och då klarar den inte att fly från rovdjur etc. Vad betyder det för arten att stora, annars framgångsrika exemplar inte får tillfälle att fortplanta sig?
Att återhämta sig från detta stressmoment kostar för mycket mineraler och energi hos en ungfisk anser jag. Hos en vuxen fisk kan det finnas tillräckliga depåer för att den skall klara detta. En gång. Och kanske en gång till. Men vad lämnar den vidare till nästa generation? Sämre mängd näringsämnen etc till rom och sperma? Vad händer då?
de som utövar catch and release spenderar massvis med pengar på knutlösa håvar,fiskmattor uppblåsbara..fuktar händerna vid kontakt med fisken för att inte skada slemhinnor..har nästintill kirurgisk utrustning för att lossa krokar i mun eller hals..det finns dessutom särskild salva att smörja på krokhålet i fisken.. i härlanda tjärn bedrivs karpfiske och fiskarna har fångats i flera år och återutsatts..vilket bevisar att de inte dött av några skador..karpar har specifika mönster som gör att man ser skillnad på individerna.
Det här räcker inte för att legitimera nöjesfiske för min del. Det är snarare ett exempel på hur man inte bör göra. Salvor, pyttsan. Så det är ok att släppa ett antal stackars djur i en grop och fånga och fingra på dom bara för att vi kan och får lust på det? Njae känns inte riktigt rätt för min del. Men allt som minskar lidandet får en liten röst från mig i alla fall.
Inte vet jag, men det kanske handlar om dialektala skillnader. Jag har aldrig någonsin hört någon kalla en större öring för bäcköring. I alla sammanhang jag läst/pratat/hört något om öringar allt sedan jag var liten har bäcköring varit synonymt med "öring i mindre bäckar understigande en storlek av tjugofem cm" - typ.
Nä precis. Men såhär är det: De där stora "bäcköringarna" är nog inte riktigt på sin rätta plats här i livet. De har säkert blivit instängda av olika vandringshinder, naturliga eller pga människan. Det är knappast deras naturliga habitat. De var egentligen på väg någonstans men blev förhindrade att simma vidare. Att kalla denna strandsatta fiskindivid för Bäcköring anser jag därför är fel. Det stämmer inte heller med Skogsvårdsstyrelsens eller fiskeriverkets definitioner då jag jobbade med öringar.
-
Ja, egentligen är det strunt samma vad vi kallar fisken.
Öring som öring, oavsett storlek, livsmiljö och sätt den fångats på.
Men ska det vara en -enhetlig- benämning på öring, så borde det väl då vara just - öring?
Och inget annat. . .
Dom dialektala skillnaderna finns ju alltid?
För mig är det ett enkelt sätt att särskilja över vilken typ av vattendrag man fångat fisken i.
En insjööring kallar jag, den öring man fångar i sjön.. som ett ex.
Om det nu inte är uppenbart att det rör sig om silverblank vandrande havsöring (eller för den delen, en fisk i lekdräkt)
Och ÄVEN om man kallar det för forell, så är det för min del helt ok.
Jag dömmer ingen för att vara "amatörer eller semestermetare" pga hur dom använder språket.
christinag: Påverkan på fiskens fortsatta fortplantning påverkas knappt alls, under förutsättningen att man inte fångar fisken precis innan eller under lektiden.
Och fiska, med catch n release, precis efter leken är egentligen inte heller att föredra.
Ang. hur det är rätt eller fel, att kalla vad för vad, så är det som J. P Hansen skriver, enbart ett fjällprov som kan bevisa vad som är vad.
Och inte vill vi väl att amatörfiskare såväl som proffs, ska ta fjällprover på fiskarna?
-
Men varför måste man då stressa fiskar och skada dom med enda syfte att få ha lite roligt själv?
Mår fisken bättre av att du drar upp den för att sedan släppa tillbaka den för att ditt liv skall bli roligare?
Tänkte på en annan sak, hur många jägare jagar inte räv och grävling (som ex)?
Stressar dom med hundar, hundar som springer ner i gryten och stressar djuren till max.
Och sedan skjuter djuren och gräver ner dom?
Ganska vanligt, bland dom som jagar just räv och grävling.
Det jag menar är, att detta är ju också enbart för det egna nöjets skull?
Och inte djurets..
Räven mår ju knappast bättre av stress, skott och att ligga under en rotvälta?
-
Tänkte på en annan sak, hur många jägare jagar inte räv och grävling (som ex)?
Stressar dom med hundar, hundar som springer ner i gryten och stressar djuren till max.
Och sedan skjuter djuren och gräver ner dom?
Ganska vanligt, bland dom som jagar just räv och grävling.
Det jag menar är, att detta är ju också enbart för det egna nöjets skull?
Och inte djurets..
Räven mår ju knappast bättre av stress, skott och att ligga under en rotvälta?
Njae, det huvudsakliga syftet med predatorjakt är just att få ner predatorsstammarna lite och därigenom få mer matvilt, vilket i sig är helt och hållet rätt i och med att vi människor fortfarande tillhör naturen. Skall vi fortsätta med att påverka naturen i allt vi gör här på jorden så förstår jag faktiskt inte varför vi skall göra det halvhjärtat, vi är den rådande toppredatorn och således så skall väl vi också jaga och äta andra djur.
Mvh
-
Njae, det huvudsakliga syftet med predatorjakt är just att få ner predatorsstammarna lite och därigenom få mer matvilt, vilket i sig är helt och hållet rätt i och med att vi människor fortfarande tillhör naturen. Skall vi fortsätta med att påverka naturen i allt vi gör här på jorden så förstår jag faktiskt inte varför vi skall göra det halvhjärtat, vi är den rådande toppredatorn och således så skall väl vi också jaga och äta andra djur.
Mvh
Ja tänk om alla resonera så då blide det inte mycket kvar .
-
Skriv i egenskap av moderator: Försök att undvik att dra in tråden på jaktens vara eller inte vara eller det moraliska / omoraliska i att jaga predatorer.
Trådens grundidé: bäcköring räcker långt nog speciellt med det mått av påspädning kring begrepp, samt fiske av olika slag över lag som gjorts.
-
Men jag undrar ändå: Det ospecifika immunförsvaret skadas hos fisken när man skadar slemskiktet på huden. Håvar skrapar rätt bra och tillför fakultativt farliga bakterier mm. Är fisken frisk från början återhämtar den sig - med det kostar energi som den kanske hellre skulle ha satsat på fortplantning exempelvis.
Och stressmomentet sätter långtgående spår, på precis samma sätt som hos en stressad människa. Därmed urlakas fiskens mineraldepåer förutom de rent omedelbara stressreaktionerna och organpåverkan. Efter ett antal stressmoment så minskar leverns funktioner och musklerna får det jobbigt. Och då klarar den inte att fly från rovdjur etc. Vad betyder det för arten att stora, annars framgångsrika exemplar inte får tillfälle att fortplanta sig?
Att återhämta sig från detta stressmoment kostar för mycket mineraler och energi hos en ungfisk anser jag. Hos en vuxen fisk kan det finnas tillräckliga depåer för att den skall klara detta. En gång. Och kanske en gång till. Men vad lämnar den vidare till nästa generation? Sämre mängd näringsämnen etc till rom och sperma? Vad händer då?
Det här räcker inte för att legitimera nöjesfiske för min del. Det är snarare ett exempel på hur man inte bör göra. Salvor, pyttsan. Så det är ok att släppa ett antal stackars djur i en grop och fånga och fingra på dom bara för att vi kan och får lust på det? Njae känns inte riktigt rätt för min del. Men allt som minskar lidandet får en liten röst från mig i alla fall.
Nä precis. Men såhär är det: De där stora "bäcköringarna" är nog inte riktigt på sin rätta plats här i livet. De har säkert blivit instängda av olika vandringshinder, naturliga eller pga människan. Det är knappast deras naturliga habitat. De var egentligen på väg någonstans men blev förhindrade att simma vidare. Att kalla denna strandsatta fiskindivid för Bäcköring anser jag därför är fel. Det stämmer inte heller med Skogsvårdsstyrelsens eller fiskeriverkets definitioner då jag jobbade med öringar.
Jo, jag kan hålla med om man säkert orsakar ett visst mått av lidande när man nöjesfiskar - precis som vid alla aktiviteter, alla transporter, all byggnation, alla resor och i princip alla fritidsaktiviteter och hobbies. Men vem ska bestämma vad som är nödvändigt och vad som är onödigt? Någon kanske tycker att mitt nöjesfiske är onödigt, jag kanske tycker att det mesta folk i allmänhet gör är onödigt. Faktum är att jag tror att om man med nödvändigt menar "ett minimum för att överleva momentant" så hamnar kanske 95 procent av alla mänskliga aktiviteter i kategorin onödigt. Onödiga aktiviteter som dessutom skadar, sliter, tär på resurser och orsakar lidande. Bara att någon vill ha en trädgård med gräsmatta, köksland och bärbuskar måste ju generera ett enormt lidande i form av ett stort antal skadade och dödade insekter/leddjur. Är en trädgård nödvändig? Är det nödvändigt att ha höns? Är det nödvändigt att spela musik? Är det nödvändigt att du har en dator? Produktionen av den måste ju under vägen ha orsakat en massa lidande, för människor och för andra livsformer.
Men med kunskap och respekt försöker jag ändå minimera lidande när jag fiskar. Jag fiskar med hullinglös krok (inga ärr!), jag tar i princip aldrig i fisken (inga slemhinneskador!) och använder aldrig håv. Jag bara krokar av fisken med hjälp av en peang som jag nyper fast i kroken och hakar av. I bland ser jag tydligt att fisken är medtagen efter fajtem och då försöker jag hålla den i stjärtspolen en stund tills den återhämtat sig och mjölksyrenivån sjunkit. När jag är ute på vandringar och längre äventyr är fisken en del av kosthållningen och då avlivar jag och äter en mindre fisk varje dag.
Eftersom i princip all insjöfisk i svenska sötvatten är oduglig som människoföda (framför allt pga organiskt kvicksilver - även i avlägsna fjällvatten...) och inte ska ätas mer än några enstaka gånger per år betyder det ju att nöjesfisket som företeelse skulle försvinna om man måste äta all fisk man fångar. Och om nöjesfiskarna försvann skulle ingen bevaka de sista fria strömvattnens överlevnad och snart skulle de få levande vatten vi har kvar vara totalt exploaterade. Det är tack vare nöjesfiskarna vi över huvud taget har några levande vatten kvar idag.
-
Skriv i egenskap av moderator: Försök att undvik att dra in tråden på jaktens vara eller inte vara eller det moraliska / omoraliska i att jaga predatorer.
Trådens grundidé: bäcköring räcker långt nog speciellt med det mått av påspädning kring begrepp, samt fiske av olika slag över lag som gjorts.
Ursäkta! :-[
- - - - - -
Bäcköring! Små spinnare tycker jag funkar bäst.
Är det tillåtet så - flöte, krok och något bete. (mask är bäst!)
Försök sikta in förbi stora stenar eller djuphålor. :)
-
Det är en ganska liten fisk, så det är inte så mycket att äta. Fiska med måtta, bestånden är små och sårbara.
Jag håller med. Min morfar fiskade i nästan 70 år och fick inte mer än ett fåtal över ett kilo. Själv lyckades jag få en på 2750 gram och jag visade upp den för riktiga experter och dom trodde inte sina ögon. Jag är fullt medveten om att jag troligen inte kommer att få någon mer , som väger hälften ens
-
Bäcköring på 2750 :o ja det måste vara ovanligt. När jag höll på och inventerade så såg jag knappt någon på hälften.
-
Riktigt stora bäcköringar tror jag sannolikast är öringar som vuxit upp i havet och vuxit till sig där, och som efter lek av någon anledning blivit kvar i bäcken.
De bäcköringar jag sett har ofta varit rätt små i kroppen men haft hyfsat stora huvuden, vilket indikerar en hög ålder och låg fodertillgång.
-
Bäcköring på 2750 :o ja det måste vara ovanligt. När jag höll på och inventerade så såg jag knappt någon på hälften.
Christinag: .. Så stora bäcköringar fanns det väl inte?
:)
Skogsnatt: Gratulerar! En riktigt fin fisk. :)
/Neiklot
-
Bäcköring på 2750 :o ja det måste vara ovanligt. När jag höll på och inventerade så såg jag knappt någon på hälften.
Det är säkert nästintill obefintligt med så stora. Fiskeexperterna , som fick se den ringde till allt och alla för att dom skulle komma och titta. Min morfar fiskade i samma vatten i mer än 60 år och fick inte mer än ett fåtal, som uppnådde halva den vikten