Alternativ.nu
Djur => Getter => Getsjukdomar, skador & juverproblem => Ämnet startat av: Bergsblomman skrivet 18 jun-09 kl 20:20
-
I några veckors tid nu har Vera inte varit sig lik. Tror att hon har haft Trumsjuka. Hon har tappat matlusten och har magrat av. Magen har varit väldigt svullen och jag har då gett henne matolja, vilket gav resultat direkt då massor av luft kom upp. Håller hela tiden koll på magen och har gett henne Minifom då och då. Hon går sällan på toa och när hon väl gör det så är kulorna hårda och pyttesmå. Så något fel på magen har hon.
Hon äter lite hö och smakar ytterst lite på kvistar och gräs, kraftfoder vill hon inte ha överhuvudtaget, något lite Betfor kan jag truga i henne, inte ens knäckebröd vill hon ha. Det enda som hon äter med aptit är mjukt bröd. (Har bara gett det för att få i henne Minifomen.) Har pratat med veterinär och hon rekomenderade Minifom.
Usch jag känner mig så maktlös, vad ska jag göra? Varför har hon blivit så här?
Ger henne Mag & Tarmbalans (tror jag att det heter) för idisslare varje dag, som jag till att börja med sprutade i henne ur en gammal avmaskningsspruta, men nu dricker hon det självmant så fort jag visar sprutan, min söta, goa lilla get.
Hon är konstigt nog fortfarande ganska pigg.
Har inte gjort tvära foderbyten, hon har fri tillgång på ”nötmineral” (kommer inte ihåg vad den heter) tror inte att hon äter av det, hon har viltsaltsten (som hon aldrig vill slicka på).
Ett nytt ”symptom” jag märkte idag var att när jag klappade henne över ryggen så satte hon sig ner, även om jag nästan bara nuddade bakre delen av ryggen så satte hon sig likt när hon ska kissa.
Hoppas att ni geterfarna har något tips på vad jag kan göra för att hjälpa Vera. Hon skulle behöva bli lite lösare i magen tror jag, men vad ska jag få i henne?
-
Har ikväll även gett Vera paraffinolja samt Microlax. Efter Microlaxen kom en mängd av dessa små, små kulor ut som var lite blodblandade. Usch, är så orolig. Kan hon ha ätit något som fastnat i tarmarna? Hon åt dock både morot och äpple med god aptit.
Konstigt att Vera inte är mer sur på mig, så mycket konstigt som jag tvingar i henne.
-
Åh, vackra Vera! Kommer ihåg att du haft problem med henne innan. Det kanske helt enkelt är så att Vera är ingen "plåtmagad" get (inte många som är det för övrigt...) utan en känslig dam. Är magen fortfarande uppsvullen någonstans? Höger eller vänster sida i så fall?
Tror iallafall du gör rätt som givit henne olja och mag-tarmbalans. Du skulle kunna prova ge henne lite "kligröt", ta några (3-4) nävar kli, slå hett vatten över och låt svälla i ungefär 10 minuter (rekommenderas även som kur, 3-4 ggr/veckan, mot återkommande förstoppning i Matthews bok "Diseases of the Goat"). Det är inte fel att försöka få henne att röra på sig lite också så kommer magen lättare igång. Står hon inne i box just nu så kanske du kan promenera lite med henne.
Idisslar hon? Försök få henne att äta så mycket löv som möjligt, det tycker jag är det allra bästa för att få igång dem. Hitta någon sort hon tycker är riktigt god. favoriterna här är hassel, hallon och - tyvärr - äppelträd...
Funderar på orsaken... du skriver att du inte gjort några snabba foderbyten, jag antar att hon inte tjuvat kraftfoder någonstans?
Dricker hon tillräckligt? Getter har ofta höga krav på rent vatten och dricker inte om det är det minsta smutsigt eller om det stått i spannen mer än ett dygn (även om jag har ett par stycken som tycker det där grönbruna blasket i ankdammen är smaskens ::)). Hon har inte någon sorts vattenkopp som hon har svårt att dricka ur? Ja, det kanske är långsökt, men det skulle kunna vara en anledning till att magen inte riktigt funkar.
-
Jag byter hennes vatten varje dag och tycker att hon dricker normalt. Ger ljummet vatten som hon gärna dricker av när jag kommer med hinken. Hon bor inne i stallet på natten och är i hage hela dagarna. Varje dag går vi en promenad för att få igång magen. (Kanske att vi ska prova att gå lite längre promenader eller fler per dag.)
Jag ger getterna kvistar av rönn och hallon och ibland björk. Hon smakar lite försiktigt på det men är inte alls som Elsa som proppar munnen full. Ska prova med äppelkvistar, kan säkert få tag på hos någon granne. (Vera har förövrigt ringbarkat alla mina äppelträd tidigare och nu har jag bara små nyinköpta träd.) Hon idisslar. Har annars läst om att knycka "Idisselboll" men har inte provat det ännu.
Tack för tipset med kli. Provade för en stund sedan att ge henne (dock bara med ljummet vatten) men hon ville inte ha. Ska prova igen i kväll.
Tidigare var hon tjock på vänster sida men sedan hon fick olja har det försvunnit. Har försökt läsa på Internet om trumsjuka och där står det att det kan bli kroniskt. Hoppas verkligen inte hon har fått kroniska problem. Jag har bra uppsikt över henne från köksfönstret och tycker att hon står och viftar med svansen och har den rakt upp men hon krystar inte. Ska ge mer olja lite senare.
-
Ingen som har något tips för jag går bet.
Vera tynar bort, hon är fortfarande ganska pigg men höftben och ryggrad sticker ut. Magen är lite svullen så jag masserar den och fortsätter med olja, minifom samt bakteriebalansen. Vetekli vill hon inte ha, det enda hon vill äta när jag matar henne är mjukt bröd så nu har jag bakat åt henne! Bullar med 80% vetekli, resten vetemjöl, rågsikt och skrädmjöl med mycket rapsolja i, toppade med betfor. Första frukostbullen åt hon glatt men när hon skulle få sin kvällsmacka så matstrejkade hon igen. Jag blir galen! Vad ska jag göra?
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/bullar.jpg)
Ger henne microlax i bland på kvällarna för att kolla hennes bajsstatus (eftersom hon går på toa så sällan att jag knappast hittar något). Lortarna är fortfarande som stenhårda pepparkorn, 1/3 av Elsas lortstorlek.
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/lortar.jpg)
Gick på promenad tidigare idag och då bajsade hon faktiskt. När vi kom hem igen ville jag att hon skulle dricka. Elsa som också var med var jättetrött och vråltörstig men inte Vera. Försökte både med ljummet vatten, betforsvatten samt med melon, men inte då. Elsa var desto gladare för hon smaskade i sig allt.
I morgon ringer jag veterinären igen. Vera har ont i magen och jag får ont i hjärtat när jag ser henne sån.
Vera i fornstora dagar:
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/vera.jpg)
-
Att hon skiter litet beror kanske på att hon äter lite.... eller...?
Har du haft kontakt med någon veterinär.... ibland kan det kanske behövas en allmän behandling med antibiotika, b-vitamin o.s.v
Hur är juver..? Mjölkas hon eller har hon killing eller ingetdera...?
-
Vera är 3 år gammal har aldrig haft killingar och är inte dräktig.
I går var iallafall veterinären här och jag blev väl inte något klokare för det. Han trodde att det möjligtvis kunde vara något neurologiskt eller mekaniskt (ätit plast etc.), kanske virus, kanske mask. Så han tyckte att jag skulle avmaska henne, så det började jag med igår. (Hon har blivit avmaskad i vintras.) Jag skulle fortsätta ge mag o tarmbalans samt B-vitamin. Jag har köpt Energibalans men han var osäker om jag skulle ge henne det (vet inte varför, jag trodde att hon behövde höja blodsockret).
Hon hade väldigt bleka slemhinnor. Han tyckte också att jag skulle prova att ge henne lite jäst samt bikarbonat. Vidare tyckte han att vi ska avvakta lite till innan man gör mer; blodprov, sondar i henne mer vätska. Han tyckte inte att jag skulle fortsätta ge mer olja.
Gav henne förresten lite katrinplommon idag som hon tyckte mycket om.
-
Har hon alltså ont över ryggen, eftersom hon "niger" när Du tar där? Jag har inte hört talas om att smärta på ryggen skulle kunna ha med :'( CAE :'( att göra, men plötslig avmagring och svaga bakben hör ju dit. Denna sjukdom brukar dock inte drabba en så ung individ. Det verkar som om även veterinären kliar sig i huvudet. Att hon inte är sur på Dig tror jag beror på att hon förstår att Du försöker hjälpa henne. Det hon dricker självmant känner hon förmodligen är bra för henne. Ja, här kunde jag inte vara till mycket hjälp. Jag önskar bara att alla getter i landet var lika älskade som Din Vera!
-
Funderar på det där med ont över ryggen... borrelia? Det kan ju yttra sig på diverse skumma vis. Har för mig jag hört att andra djur (hästar?) kan få ont över ryggen och i diverse leder av borrelia. Ja, det är nog långsökt det också....
Men bleka slemhinnor borde tyda på anemi. Då är det säkert inte tokigt att avmaska henne. Stora magmasken kan suga i sig massor av blod och snabbt försvaga en get. I så fall borde hon bli piggare och starkare ganska snart efter avmaskning.
Jag hoppas du och veterinären kan komma på vad det är som gör att Vera inte mår bra. Och så har jag aldrig varit med om någon som tar sig tid och bakar bullar till sina getter! Det är helt underbart! :-*
...och du, några tuggor av små nyplanterade äppelträd skulle hon säkert gärna vilja ha! :P
-
Och så har jag aldrig varit med om någon som tar sig tid och bakar bullar till sina getter! Det är helt underbart! :-*
Ja, fram för mera galenskap!! Vera uppskattar det nog. :) :)
-
Ja, fram för mera galenskap!! Vera uppskattar det nog.
Ja, lite knäpp är man nog. Har tom. tänkt på att jag kanske borde sova över hos Vera för att kontrollera hur mycket hon äter på natten. Vera skulle inte ta illa upp för jag är inte människa längre, utan jag har övergått till att bli en get (tycker hon) ;D.
Jag tror inte att hon har så ont i ryggen nu. Provar att trycka lite och hon har inte reagerat nämnvärt de senaste dagarna. När det gäller Borrelia så verkar ju hästar kunna få ont i ryggen samt bli trötta och tappa matlusten. Jag bor i ett område där det knappast funnits fästingar tidigare, men tyvärr har de kommit även hit men har inte hört talas om fästingrelaterade sjukdomar här ännu. Ska fråga min vet. angående Borrelia på getter.
Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket och hur ofta Vera ska äta av det jag fått rekommendationer på att hon ska äta. Ex. jäst, bikarbonat, B-vitamin (men det är ju inte farligt att ge för mycket av iallafall). Gav henne av detta i går och hon tyckte verkligen att det var vidrigt. Idag har hon bara fått avmaskningstabletter, mag o tarmbalans och jordgubbar. (Förrutom all vanlig getmat förståss som jag försöker truga i henne.)
Vet. rekommenderade att jag skulle ge Axilur 250 mg 3 tabletter/dag i 3-5 dagar. Men när jag nu läser på doseringen (för katt o hund) så står det 1 tablett per 5 kg. Tycker det verkar vara liten dos som Vera fått. (Eller behöver getter inte lika stor dos som ex hund?)
Gav henne Microlax i går igen för att kolla bajs-statusen och tyckte nog att de blivit aningen större.
-
Axiluren är nog avsedd för andra parasiter än vad hundar har. Det kallas visst för långtids-lågdos-behandling eller något sånt.
Att sova över hos getterna är ganska effektivt för att kolla hur de har det på nätterna. Men lägg dig inte i halmen hos henne om Du inte vill bli trampad på, bajsad på, få täcket knyckt osv. (Här talar en med erfarenhet!) Endast några få getter lägger sig snällt bredvid en snarkande människa.
Vad fint att hon inte verkar lika öm längre. (Trycköm, så klart, inte ömsint ... ;))
Jag lade märke till att hennes pärlor hade en vit prick på sig, har veterinären haft några kommentarer till det? För länge sedan lärde jag mig att om hästen har små bollar, så är det trubbel i magsäcken. Om de är stora, är problemet i tarmen. Jag vet inte om en getmage är likadan i det avseendet. Jag skulle vara försiktig med Mikrolax, det retar i alla fall tarmen. Om Du vill ha henne att bajsa, är det väl bara att ta ut henne på en ny plats?
-
Liten uppdatering
Vera är fortfarande inte frisk, men hon lever ännu. Hon har blivit så mager och tappar sin päls. Vet inte hur länge detta ska gå och när man ska ge upp. Men jag greppar halmstrån och efter att i ett par dagar verkat rätt dålig, då hon vid minsta beröring över bakre delen av ryggen satt sig ner samt ätit väldigt dåligt och en dag lade hon sig inte ner på hela dagen som hon brukar, så fick jag ett tips på att hon kan ha problem med njurarna. Fick rekomendation att ge henne skott av enbuske och om hon inte ville äta så kunde jag koka te av skotten. Sagt och gjort, så igår har hon ätit lite av busken och ska även få lite te idag.
Och vad det än beror på så har hon idag ätit både sly och hö hela förmiddagen och står nu och idisslar i sitt lilla hus i hagen. (Hon har dock inte lagt sig ner.)
Vart sitter njurarna på getter? Tänkte att det kanske är ett samband med ryggömheten om hon nu skulle ha problem med njurarna. I såfall borde det kanske komma sig av att hon tidigare ätit något giftigt eller vad tror ni? (Jag är även lite inne på kopparbrist, men hon har fri tillgång på mineraler och viltsaltsten och jag har senaste dagarna upptäckt att någon slickat på stenen).
Tack för att ni engagerar er, jag är så glad för era svar.
-
Jag lade märke till att hennes pärlor hade en vit prick på sig, har veterinären haft några kommentarer till det?
Om Du vill ha henne att bajsa, är det väl bara att ta ut henne på en ny plats?
Det vita på lortarna är sågspån från hästarnas box där jag gav henne microlax. Tyvärr har det inte hjälpt särskilt bra med promenader för att få henne att bajsa.
-
Jasså sågspån! Ha ha, där blev jag lurad!!
På Dina friska getter borde Du kunna känna, eller åtminstone ana, njurarna innanför ryggraden mellan bröstkorgen och höftbenet. Alltså ungefär samma plats som på oss. Ja, motsvarande. Lycka till, med bullbak och allt!
-
Vid riktiga njurproblem kan vi människor bli rejält ömma i ryggen och det gör mycket ont när läkaren knackar lite i njurtrakten. Så kanske har du kommit Veras problem på spåret. Att hon äter hö och sly är det bästa som kunde hända, det återställer magen. Det kan låta som en saga, men skogen är rena apoteket för getter och de har en förmåga att välja det de för tillfället behöver om de för möjlighet. Jag skulle ta Vera och hennes kompis på en heldagspicknick bland skogens ris och sly.
-
Uppdatering:
Veras tillstånd har varit ganska oförändrat. Vissa dagar tycker jag att hon ätit rätt ok. för att nästa inte vilja ha nästan något. Kände att det var dags för veterinär igen så jag ringde till vår distriktsveterinär och de undrade om jag hade möjlighet att komma till deras mottagning (5 mil bort) för att det var ont om veterinärer så här i semestertider.
Så jag ”packade” in Vera i bagageluckan och naturligtvis vägrade vår förbaskade bil att starta en viktig dag som denna >:(, snabbt fick jag låna i hop en bil (ingen kombi), så jag och Vera satt i baksätet ihop och husse körde. Hon var så snäll och exemplarisk hela tiden, inte en bajs eller kiss på hela resan, utan behoven uträttade hon på Veterinärmottagningens parkering. Lydig som den finaste brukshund följde hon i sitt koppel sin matte in i mottagningsrummet. (Hon har bara gått i koppel ett par gånger tidigare.) En liten kulhög lämnade hon dock kvar i rummet. :o
Hon fick lämna blodprov för att kolla lever och njurar. Stackars Vera skrek rakt ut för hon tyckte att det var så otäckt. Jag tyckte att veterinären skulle kolla hennes tänder samt ge henne lite vitaminer, så hon fick 3 olika sprutor. B, A, E + selen tror jag (fast selen ger jag hemma). Fick även med oss en påse Stimulex. (Har letat efter det på Lantmännen men inte hittat). Vera uträttade behoven igen på parkeringen innan vi åkte hem igen. Lillsnuttan la sig med huvudet i mitt knä. :-* Hon var väldigt glad för att få komma hem igen.
Så nu hoppas vi på att man kan hitta vad som är fel och att Vera blir frisk igen. :)
-
Vera skötte sig ju som en välartad patient och mycket färskare träckprov än det hon lämnade på golvet kunde ju ingen veterinär be om! Låt oss veta hur det går.
-
Nu har veterinären ringt mig angående provsvaren, som inte visade något onormalt alls. Lite förhöjt hemoglobinvärde men inom "normal"-gränsen.
Så jag får väl avvakta, tror att jag ska skicka in träckprov även om hon är avmaskad - utifall...
Veterinären som är väldigt tillmötesgående kontaktade mig igen och frågade om jag ville att vi skulle ta ett CAE-prov på Vera. Han skulle kolla upp vad det kostade och sen höra av sig till mig igen. Vidare sa han att om jag kommer på något ytterligare om vad som kan felas Vera så ska jag höra av mig, även om jag har frågor. Det känns bra.
Han tyckte också att det kunde vara bra att skicka henne på obduktion om vi är tvugna att ta bort henne. Men än så länge lever hon, trots sitt anorektiska beteende. (Ibland ser det ut som om hon lådsas att äta.)
-
En god kontakt med en bra veterinär är verkligen vad man önskar. :D
Föll mig plötsligt in, KAN hon ha ont i tänderna? :o
-
Jag har också tänkt på att det kan vara tänderna. Har försökt att titta i hennes mun själv, vilket inte är det lättaste. Bad veterinären kolla när vi var där men han tyckte inte det såg onormalt ut. (Vet inte hur mycket han såg egentligen.) Hon luktar inte illa i munnen och jag har försökt studera henne när hon tuggar men tycker att det ser normalt ut. Däremot petar hon ju i sig allt hon äter så försiktigt, väljer med omsorg vilket blad eller strå hon ska äta. Mjukt bröd vill hon oftast smaka däremot aldrig knäckebröd. Skulle vilja kolla tänderna riktigt ordentligt men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga.
Hon har faktiskt de senaste dagarna velat äta lite av hästarnas pellets och jag är ju glad för allt hon får i sig.
Just nu är jag orolig för att det är CAE. Googlade lite och några av symptomen verkar stämma. Läste att de kan bli "sittande" och Vera sätter sig ofta ner när jag tar på hennes bak på hennes rygg. Sökte här på forumet om symptom på CAE men hittade inte så mycket. Ni med erfarenhet av CAE, tror ni att det kan vara det hon har?
-
CAE kan yttra sig som svaghet i benen, speciellt bakbenen, det brukar börja med det ena, och det går inte tillbaka. En annan variant är hastig avmagring, och den går inte heller tillbaka. En tredje modell, som jag är glad att inte ha behövt se, är något som ser ut som en kraftig huvudvärk. Geten står och stirrar in i en vägg.
Mig veterligt är detta de tre sätten som CAE kan yttra sig på. Jag tycker inte att Veras symptom är typiska för det jag har lärt mig om den sjukdomen. Men eftersom ingen av oss verkar begripa vad det handlar om, undrar jag om Din veterinär, som Du ju verkar ha en god kontakt med, har frågat Kalle Hammarberg till råds?
-
Usch, jag tycker att alla tre symptomen stämmer in på Vera. :'( Hon står ofta i hagen med sänkt huvud, "inåtvänd". Har trott att hon har haft ont i magen när hon gör så men hon kanske har ont i huvudet. :'( Kollar hennes huvud noga eftersom när hon haft CCN har hon svullnat i huvudet (blivit bredare om kinderna) och nu tycker jag att hon ser lite annorlunda ut runt ögonen, lite svullen.
Tror inte att min veterinär kontaktat Hammarberg, kanske jag borde maila honom. Någon som vet om han läser på detta forum om man länkar hit?
-
Från Fias Co Farm:
"Clinical Signs of CAE
Two separate distinct syndromes are caused by the CAE virus, a neurological disease in the spinal cord and brain of young kids and a joint infection of older goats resulting in arthritis. The clinical signs of the two syndromes are as follows:
The Nervous Form of CAE
All breeds of goats can be affected as can both sexes, and most individuals first show signs between one and four months of age. The problem is one of progressive weakness (paresis) of the hind limbs leading to eventual paralysis. The early paresis may be perceived as lameness, incoordination or weakness in one or both rear legs. Knuckling over of the feet and difficulty in rising may follow until such time that the animal is unable to rise at all. The course of the disease is from several days to several weeks. Despite the progressive paralysis, the kid will usually remain bright and alert and continue to eat and drink. Mild pneumonia may be present. The development of these signs results from inflammation in the spinal cord induced by the virus. Nerves which control motor function of the hind limbs are progressively destroyed.
In older goats, a clinical variation of the nervous form of CAE has been observed which is clinically indistinguishable from Listeriosis. Signs include circling, head tilt and facial nerve paralysis.
The Arthritic Form of CAE
The joint form of CAE most often appears clinically between one and two years of age. There can be great variability in the progression and severity of signs. Some goats can be severely crippled within a few months while others may show only
intermittent lameness or stiffness for years without ever becoming completely debilitated. A ''typical'' case would fall somewhere in between. The disease is usually first recognized as a gradually developing lameness accompanied or followed by swelling of the joints. Swelling is most often noted in the front knees (carpi) and can also be seen in the hock and stifle joints. As the condition progresses, joint pain and stiffness become more apparent. The goat may spend a good deal of time lying down, will begin to lose weight and develop a rough hair coat. In severely affected joints, the range of motion may become limited and goats are forced to walk around on their carpi. Hard udders, sometimes without any milk at all, and fatal pneumonia can also be symptomatic of CAE. No specific cure is known for CAE arthritis. The well-being of affected goats may be improved by proper foot trimming, extra bedding and administration of anti-inflammatory drugs such as aspirin.
Please note that not all swollen joints or stiff limbs in goats is CAE arthritis.
How CAE is transmitted
The most direct infection route is from mother to kid through infected colostrum, body fluids, and milk. The virus is directly connected to the production of white blood cells, so any body secretions which contain these cells are potential sources of infection for other members of the herd. Blood (e.g., contaminated instruments, open wounds, etc.) is regarded as the second most common way of spread. Contact transmission between adult goats is considered to be rare except during lactation."
-
Nej, jag tror inte Hammarberg hinner läsa vår lilla gettavla, men han brukar svara om jag skickar honom en länk. Han har dock en gång sagt till mig att han föredrar om den behandlande veterinären kontaktar honom, ty då får han tillfälle att vidareutbilda sina kolleger, och det verkar ju vettigt. Endast om kontakten med veterinären icke fungerar rekommenderar jag direktkontakt.
Och bussiga gamla Sussilo, Du har ånyo överträffat mig. Nu ska jag läsa vad Du klistrat in!
-
Tack för intressant läsning!
-
Din veterinär verkar vara toppen! Jag skulle också skicka träckprov, även om Vera är avmaskad och ett CAE-prov om det finns misstankar om det. En rejäl undersökning av tänder svalg/hals? Geten verkar ha ont och jag skulle pröva med att låta henne stå på en regelbunden dos av ett smärtdämpande och antiinflammatoriskt preparat en tid. Om hon slipper ha ont kan hon kanske äta bättre och bli starkare, medan du och veterinären utreder. Som du vet, kan ju dessa preparat vara tuffa mot magen, ta ett snack med veterinären.
-
Som sagt, bussiga Sussilo! Och här följer mina reaktioner på länken:
"... and continue to eat and drink." Det stämmer ju inte med Vera.
"... between one and two years of age." De jag hade som drabbades var omkring fem till sju år. Svullna framknän stämmer bra med mina.
Fast hur "aspirin" (acetyl-salicylsyra) kan ha någon större extra antiinflammatorisk effekt på ett djurslag som av naturen glufsar i sig stora mängder av växter som innehåller salicylsyra, det övergår mitt förstånd. (Jag kunde inte heller se någon smärtstillande verkan av magnecyl till mina getter. Bästa effekten hade ett kombinationspreparat med kodein, som drogs in sedan pga missbildningar hos råttfoster.)
- Kom just att tänka på - går det fortfarande att köpa Hammarbergs kompendium? Jag har inte gjort mig tid att kolla igenom länkarna och litteraturen här på gettavlan.
- Och slutligen håller jag med Sussilo om att den där veterinären verkar jättebra. Det kan hon gott få höra att vi tycker!
-
Friska getter som har tillgång till stora betesmarker med blandad växtlighet inkl olika trädslag, ris och sly, får nog i sig naturligt inflammations/smärtdämpande ingredienser. På länken handlar det om sjuka djur och de måste vi ju hjälpa så gott vi kan och förstår. Därav mitt förslag om en tids smärtdämpande behandling av Vera som knappt äter, än mindre kan gnaga i sig bark. När det gäller innehållet i de utländska länkarna måste man ta hänsyn till att det kan vara skillnader i raser, klimat, bete, parasiter, foder, tillåtna läkemedel, traditioner inom skötsel/uppfödning m.m.
-
På getfronten intet nytt...
Till det positiva hör att Vera de senaste 2 veckorna ätit betydligt bättre så jag tror att hon lagt på sig lite. Ska försöka väga henne. (Vet att hon vägde 49 kg när vi var hos vet. för då klev hon upp på en hundvåg som fanns i undersökningsrummet.)
Min veterinär har semester så jag avvaktar med CAE-prov tills han är tillbaka. Har ju tänkt att ta träckprov på Vera men tycker att de var väldigt dyrt med "kolla masken" för get, över 700 kr (Betydligt dyrare än för mina hästar). Ingen som vet något billigare träckprovsanalys-ställe?
Vera är pigg och glad och följer gärna med och plockar hallon och svamp om eftermiddagarna. Dock verkar hon ha någon slags "down-period" på förmiddagarna när jag släppt ut henne i hagen. Då kan hon stå med sänkt huvud på samma ställe i hagen ganska länge, helt inåtvänd. Går jag ut till henne då så verkar jag bryta henes tillstånd och hon ser glad ut igen. Jag undrar vart hon har ont. Det är kanske huvudet.
-
Tallris är bra när getterna är krassliga, men också gran- och enris. Skönt att hon verkar lite bättre.
-
SVA tar väl fortfarande emot träckprov??? Men jag vet inte vad det kostar numera. 018 - 67 40 00 sist jag hade anledning ringa. Jättetrevlig växel.
-
Uppdatering igen, har nu fått svar på CAE-prov vilket var negativt! :D Oh, vad glad jag blev för det. Vera har fortfarande minilortar, dock äter hon ganska bra för tillfället, men det går upp och ner med ätandet.
Jag har blivit väldigt uppmärksam på hennes huvudform eftersom hon kan se lite uppsvälld ut ibland. Jag inbillar mig att det har att göra med B-vitaminbrist ->Ödem ->CCN. Har börjat ge henne B-vitamin varje dag och sen senaste matolustperioden så har matlusten kommit tillbaka. Kan getter få kroniska fel så att de inte själva kan producera B-vitamin?
Veterinären sa att Vera nog är Sveriges mest utredda get. (Ändå vet jag inte vad som felas henne). Vet. trodde att jag kommit på det själv iom. att Vera svarade positivt på B-vitamin. Kanske något blivit galet i hennes kropp sen hon var nära att dö i CCN för 1,5 år sedan.
Men jag är glad så länge hon är pigg o glad (även om hon är en "benget")
En av tankarna med denna tråd var att jag i slutändan hoppades på en diagnos på Vera så att andra som läser här kunde ta del av om liknande problem uppstod för deras getter. Nu verkar det som om Vera förblir ett olöst fall så tråden har nog inte hjälpt er andra. Mig och Vera har den hjälpt massor förstås och jag är så tacksam för alla råd och tips jag fått. Mycket av det jag lärt mig under mina tre år som getägare har jag lärt mig här.
Nej nu ska jag gå ut i det fina vädret och pussa Vera och berätta för henne att hon inte lider av CAE!
-
Ett tag sedan jag skrev nu, men tänkte uppdatera lite...
Vera lever fortfarande mot alla odds. Hon är fortfarande ganska dålig och är extremt mager men har börjat äta bättre. Trodde faktiskt inte att hon skulle hänga i så länge och det är en svår avvägning att bedömma när det är dags att att släppa taget och ge upp. Men har börjat se lite ljusning. Av alla dignoser jag försökt ställa och undersöka på alla de vis så tror jag att jag (med er hjälp som vanligt) klurat ut det veterinärerna inte lyckats med. Ni har som brukligt länkat till en massa bra sidor där jag kunnat läsa mig till att hon måste lida av kopparbrist. Jag har varit inne på det tidigare men eftersom hon fått fri tillgång på Nötmineral samt viltsten så har jag inte varit säker.
Men alla symtom som jag läst om på de engelskspråkiga sidorna verkar stämma: Dålig aptit/viktminskning, magproblemen, pälskvaliteten; tappat päls, spröd, konstig, kala fläckar, matt osv. Läste att skelettet kan drabbas med frakturer som följd. Vet iof.sig inte om hon har frakturer men höfter o bakdel är konstiga, hon ser lite ut som en vinthund över bakdelen, kniper i hop svans och har bakbenen lite under sig samt att hon vid beröring ”sätter sig” ner. Har tyckt att hon känns konstig över revbenen med små ”pluppar” under huden, även det verkar vara ett symtom på kopparbrist. Vidare; förstorat huvud i förhållande till kroppen, smala ben och det som slutligen gjort att jag definitivt tror på kopparbrist; hennes svans samt att hon på senare tid har vitt runt ögonen.
Hela hösten/vintern har jag famlat och testat olika saker på min stackars get. Varje dag får hon frukt o grönskaker av olika slag. Hon har fått div. tillskott och mag/tarm-medel utifall... Har bl.a. köpt koppar/järn för häst på Granngården eftersom det var det enda koppar som gick att få tag på i trakten. Har då och då gett lite av det och kanske det är det som gjort att hon fått matlusten tillbaka.
Nu när jag känner mig mer säker på kopparbristen ska jag kontakta min veterinär igen och förhöra mig om hur jag ska gå tillväga med medicinering. (Kanske någon här som vet vilka doser getter ska ha?)
Nu undrar jag förstås om hon kan bli frisk igen om hon får koppar, har skelettet blivit förstört av bristen eller kan hon ”läka ut”? Det är så synd om henne nu i kylan, men har satt in ett element i hennes stall och hon har även ett varmt hundtäcke på sig när hon är ute. Dock får flickorna snällt stanna inne när det är så kallt som vi har det nu (-22).
Jag har även i höstas varit i kontakt med Kalle Hammarberg men tyvärr ”ringde inga klockor” utav min beskrivning av Vera.
Hoppas att någon av er har lite tips ang. kopparbrist, vad jag ska tänka på osv.
Frågan är också varför hon har brist. Många mineraler verkar ta ut varandra, för mycket ex. Järn, Zink, Molybden, även för mycket Kalcium kan orsaka kopparbrist. Eller är det bara så att hon helt enkelt äter för lite koppar. Min andra get är helt frisk med glansig tät päls, dock något överviktig pga. alla Veras rester.
Oj, vad långt detta blev, hoppas att någon orkar läsa. :)
-
Och jag som trodde Vera var död för länge sen! Hon lever! Så roligt! Jag är säker på att Du förlängt och förbättrat hennes liv med all Din omsorg. Hon känner sig älskad, och då kämpar hon på!
Vi fortsätter att hoppas på det bästa. Om Hammarberg inte vet, då vet nog ingen annan heller. Klart vi orkar läsa, när det är så positivt!
-
Nu när jag känner mig mer säker på kopparbristen ska jag kontakta min veterinär igen och förhöra mig om hur jag ska gå tillväga med medicinering. (Kanske någon här som vet vilka doser getter ska ha?)
Hoppas att någon av er har lite tips ang. kopparbrist, vad jag ska tänka på osv.
Frågan är också varför hon har brist. Många mineraler verkar ta ut varandra, för mycket ex. Järn, Zink, Molybden, även för mycket Kalcium kan orsaka kopparbrist. Eller är det bara så att hon helt enkelt äter för lite koppar. Min andra get är helt frisk med glansig tät päls, dock något överviktig pga. alla Veras rester.
Jag har egentligen inga svar på dina frågor, men när det gäller getter och koppar finns det en hel del att läsa på http://www.saanendoah.com/copper1.html (http://www.saanendoah.com/copper1.html) Även boken "Natural Goat Care" av Pat Coleby tar upp det mesta om mineraler väldigt ingående, bl a just behanding av ganska svår kopparbrist. Enligt den boken verkar det gå att vända, så ge inte upp hoppet!
Utomlands verkar "alla" ge kopparbolus, dvs kapslar med små kopparstavar som geten sväljer och som sedan ligger i magen och sakta avger koppar. Vet inte om man gör det här i landet - kanske något att fråga veterinären om! För det låter bra att prata med en veterinär - som du skriver så är det mycket som kan spela in. Det som låter lite konstigt är att din andra get mår bra och att de äter samma, bor ihop osv. Kanske Vera har problem att ta upp något mineral eller har någon annan störning i magen/ämnesomsättningen?
Hoppas du får ordning på det här. Jag kommer fortfarande ihåg din bild av vackra Vera och önskar er lycka till båda två! :)
-
Ja, när jag ,läser om Dina ansträngningar för Vera tänker jag så här:
1) Allmänt stärkande och aptithöjande är en liten dos foderjäst varje
Om Du har egen brunn med lågt pH och inget filter, borde Vera få i sig tillräckligt med koppar. Men om så är fallet och Ditt vatten innehåller blott låga halter av Mangan kan vissa getter inte ta upp koppar ur vattnet.
3) Har Du prövat att ge Vera foderkrita, gärna blandat med lite betfor och vetekli? Det kan vara värt ett prov om Du har vatten med lägt pH-värde och inget pH-höjande filter. ( När jag började med foderkrita så gav jag det rent och getterna åt det som godis var morgon, men så är också marken starkt försurad här. Deras aptit ökade trotts att de ätit bra redan innan.)
4) Vet Du om marken är kalkrik eller har sur pH-reaktion, där getterna får sitt foder ifrån?
5) Har Du bett att få njurfunktionsprov taget på Vera- dels i urin och dels i blod/ serum?
6) Kanske jag missat det men har Du prövat med att smaksätta vattnet med ex v svart vinbärssaft? Mer vätska in -› Mer foder in -› Mer för magen att jobba med -› Bättre tarmrörelser -› Ökad aptit.
Ser fram emot att få höra hur det går!
/Tt
-
Tack för era svar och tips! :)
Ska tänka på att ge henne lite foderjäst varje dag, har tidigare gett men bara vid enstaka tillfälle när magen varit helt ur balans.
Det där med brunnen har jag tänkt på, vi har egen brunn och har ett kalkfilter, men har inte skickat in vattnet på analys sen vi flyttade hit 2003 så det ska jag faktiskt ta och göra. Hur markerna är vet jag faktiskt inte riktigt, tycker att de inte borde vara så kalkrika för jag tror inte att det finns mycket kalksten i mina trakter, men eftersom jag alltid analyserar höet så vet jag att kalk/fosforbanlansen inte är perfekt, för iallafall inte för hästar, utan till dem tillskottsfodrar jag med vetekli för att de ska få i sig rätt mängd fosfor. Alltså kanske marken ändå är kalkrik (eller kanske snarare har för lite fosfor). Men har för mig den balansen inte är samma för getter som för hästarnas 1/3. (Vera får ändå lite vetekli + betfor varje dag.) Tidigare i höst har jag köpt en säck foderkalk till Vera som jag gett lite av, men jag borde nog kolla upp det här med kalk innan jag fortsätter ge henne av det.
Angående Veras njurfunktion så togs blodprov på henne i somras vilket visade sig ha normala värden. Urinprov är inte taget. Vad värdena säger idag vet jag inte. Ibland oroar jag mig för att hennes njurar får en del att jobba med med tanke vad jag proppar i henne.
Vera är så himla söt, när jag kommer med min stora spruta som jag stoppar i hennes mun för att trycka i henne (idag en liten äcklig blandning av jäst, koppar, mag o tarmbalans) så talar hon först om för mig att hon egentligen inte tycker att det är ok. genom att hon går ett halvt varv i boxen med mig efter, sen stannar hon och böjer bak huvudet så att jag lätt ska kunna stoppa i sprutan i munnen på henne och så sväljer hon utan att spilla. :-*
Bra tips med lite saft i vattnet, ska prova det. Vet att jag i somras gav henne jordgubbs-Proviva vilket hon tyckte var ok.
-
Nu är jag här och tjatar om min lilla Vera igen!
Har fått de vattenprovsbehållare jag beställt så nu ska jag skicka in vattnet på analys. Har även ringt min veterinär och frågat angående dosering av koppar och hon visste inte vad getter skulle ha och om hon hittade någon information angående detta så skulle hon höra av sig, vilket hon inte gjort så jag får väl fortsätta med att vara Veras outbildade internetveterinär och dosera som jag tror är rätt. Veterinären trodde att Vera ätit något som fastnat i nån av magarna och det var jag lite inne på i somras, men eftersom hon ännu lever så har jag reducerat det ur Veras tänkbara sjukdomslista. Jag tror att det är kopparbrist hon har (fast jag vet inte anledningen till det ännu). Har fotat Vera och vad tror ni? Kan tillägga att Vera nu äter som en häst och är jämt hungrig sen jag började med att ge henne kopparn. (peppar, peppar). Hon sörplar till och med i sig mina äckelblandningar självmant med stor apptit.
Det är ju stor skillnad på Elsas och Veras svansar, men jag läste på Internet någonstans om en svart get som hade kopparbrist och den hade lite röda toner i topparna, det har ju faktiskt Elsa också, så kanske hon också har lite brist, fast det inte gått så långt som på Vera? Veras päls är som svinto och krusig på något sätt.
Veras darrningar har slutat, visste inte om hon darrade pga. att hon frös eller var svag eller både och (tror både och). Min lilla Ver-flicka, hon ser anskrämlig ut (förlåt Vera) och jag hoppas att hon kan bli frisk igen.
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/vera_vinter.jpg)
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/getsvansar.jpg)
-
Vad roligt att Vera fortfarande lever och så bra för henne att hon har dig som ägare!
Just risig päls och svans som ser ut som en fiskstjärt brukar vara ett par typiska tecken på kopparbrist. Fri tillgång på mineralfoder med koppar, men det har hon nog redan. Lycka till och fortsätt rapportera!
-
Jättefina bilder. Fint att höra att Vera fortfarande lever, som sagt. Efter vad jag kan se på bilderna, så är det tack vare Dina omsorger. Jag ska höra med några vänner om det kan finnas någon tanke att tillägga, nu när det går att visa foton på pälsförändringarna.
-
Jag har funderat lite... ska försöka bena upp hur jag tänker. Det är bara spekulationer, men kanske någon annan kan spinna vidare eller få ett uppslag av mina funderingar.
* Vera hade ju "en släng av" CCN, och det orsakas av brist på B12.
* B12 framställer idisslarna själv genom att kobolt omvandlas i magen (B12 kallas förresten även kobalamin - alltså av kobolt).
* Symptom på kobolt/B12-brist är t ex dålig aptit, rinnande ögon, allmän svaghet och "borttynande". Visst var det så innan, att hon åt dåligt och bara magrade?
Du skriver att Vera blivit bättre efter dina kurer med jäst/koppar/mag-tarmbalans och att aptiten kommit tillbaka. Det tycker jag tyder på att magen kommit igång, och förhoppningsvis börjar klara av att göra B12 igen. BRA!
Jag har för mig att jag läst någonstans att kobolt behövs för att kroppen ska kunna ta upp koppar, men kan inte för mitt liv hitta var jag fått det ifrån.
Men, min tanke är - kan det vara i kobolt vi har nyckeln till det hela - både kopparbristen och CCN?
Koboltbrist är tydligen relativt vanligt hos får runt om i världen. Söker man på t ex "coast disease", "pining" eller "wasting disease" finns det en del att läsa. I flera fall nämns även koppar i sammanhanget.
I boken The mineral nutrition of livestock (http://books.google.se/books?id=epjiKYkgbIAC&printsec=frontcover#v=onepage&q=&f=false) av Eric John Underwood, N. F. Suttle står det en hel del om kobolt (sök på cobalt i boken), men det är på en lite för hög nivå för mig som icke-kemist.... ;)
Spinn gärna vidare på mina funderingar - jag gissar som sagt bara!
Jo, och när det gäller din svarta get med "röda slingor" så är det väl näst intill omöjligt att säga om det bara är vanlig solblekning eller tecken på kopparbrist. Har hon inga andra synliga tecken så skulle jag nog luta åt solblekning! :)
-
Ett tillägg! Googlade lite, och hittade
Experimental Copper Deficiency, Chromium Deficiency and Additional Molybdenum Supplementation in Goats – Pathological Findings (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2202324/) av H Aupperle (Universität Leipzig), HA Schoon (Universität Leipzig), and A Frank (SLU, Uppsala).
Vitamin B12 och älgar (http://www.rondellen.net/debate18_swe.htm)
Kanske man kan hitta någon på SLU som kan det här? Kanske den här Adrian Frank går att få tag på?
-
Röken (kommer inte ihåg vad han heter i förnamn, Bengt är det nog) ,veterinären på Kolmården är rysligt insnöad på foderrelaterade problem, främst hos älgar men även hos andra idisslare.
Kanske det kan vara en väg och gå om du får kontakt med honom (han brukar svara på brev som han själv tycker är "intressanta").
-
Tack för att ni engagerar er! Det är jag jätteglad för! Jag har också funderat på Koboltbrist och sökt mycket om det på internet och funderar på om alla Veras problem hänger ihop eller om det är sjukdomar (eller brister) var för sig. Troligt är väl att det hänger ihop och hennes CCN kanske kommer från Koboltbrist snarare än överkonsumtion. Men vad finns det Kobolt i förutom mineralerna, varför får hon brist? Min första veterinär trodde att hon har något medfött fel som gör att hon inte kan producera B-vitamin själv, men jag vet inte om jag tror på det.
Jag tror att Vera hamnar i en "ond sprial" För lite koppar (och eller Kobolt) -> Tappad matlust ->Magen blir ur spel-> kan inte producera b-vitamin=
Bristsjukdomar.
Vera har fri tillgång på mineraler, viltsaltsten och vanligt salt men när hon inte mår bra så äter hon inte av det, därför tror jag ändå att hon kan ha brist medan Elsa är ok. (Nu har jag faktiskt sett Vera knapra på Viltstenen, det har jag aldrig sett tidigare.)
Just nu går spiralen uppåt och jag hoppas att hon kan tillgodogöra sig det hon äter. Jag märker att det är en avvägning att inte ge henne alldeles för mycket när hon väl vill äta eller ge henne fel saker (vilket jag vid ett tillfälle gjort) då hon fick trumsjuka och var så svullen i magen och hade ont. Tack och lov blev hon bra efter att ha fått olja (halva Vera försvann, poff). Hon får mat ungefär 4 ggr/dag (förutom bra hö som hon alltid har fri tillgång till.)
Just nu hoppas jag nästan att det ska vara fel på vårt vatten så jag får en förklaring på kopparbristen. ( ex. för mycket molybden, kalk, järn) som tar ut kopparn.
Tack för länk, kopierade den till googles översättning men det blev lite rörig översättning men ska kolla vidare på den.
Kanske kan hitta någon veterinär som är intresserad av sådana här problem, för just nu känns det mest som jag är besvärlig när jag ringer min distr. vet.
-
Tja, man kan ju förstå Din vetr som känner sig maktlös när den inte kan lösa problemet. Men det blir ju inte Vera hjälpt av! Vi håller tummarna för den tappra Vera och hennes omtänksamma matte!
-
Mangan är antagonist till koppar och tränger undan den för både oss och getterna. Mangan finns i stor mängd i gran medan det är låga halter i tall och löv.
I kanada har man sett tillstånd påminnande om "galna-ko-sjukan" hos vitsvanshjort som levt på ensidig gran-diet. De obducerade hjortarnas hjärnor hade sama patologiska förändringar som ko-hjärnorna efter de avlivade "galna korna" och människohjärnorna efter de som avlidit i motsvarande sjukdom hos människa. Uteslut altså Gran! H/Tt
-
Intressant du skriver ang. mangan. Hoppas att jag får svar på halten av Mangarn i dricksvattnet. Pratade med en vän idag ang. mina getproblem och hon sa att där hon bodde (inte så långt härifrån) hade de stora mängder med just mangan i marken och dricksvattnet. (Kan ju vara samma här). Getterna har aldrig fåt särskilt mycket granris, men ska undvika det nu.
När jag kommer till Vera med hennes äckelbrygd (idag. B-vitamin, koppar/järn, energibalans) så blir hon som tokig och kan inte dricka upp det fort nog. Är det för att hon känner att hon behöver ämnena? Jag inbillar mig att hon nu är bättre och orkar äta det hon behöver, tidigare vid matvägran har jag ju fått spruta det i henne.
-
Ja, Vera känner att hon behöver dina "äckelbrygder". Getter har en stor förmåga att äta/dricka just det de behöver, bara det finns där. Roligt med den positiva utvecklingen, fortsätt rapportera!
-
Ja, hon känner säkert vad hon behöver. Härligt att hon är så positiv och kämpar på! Vi håller tummarna även framgent!
-
Jag vet inte om vi måste ge upp nu. Jag vet inte om Vera är blind. :'(
Idag när jag tog ut Vera för att hon skulle få vara en stund i hagen så gick hon rakt in i en snöhög, vi har ganska mycket snö och jag har skottat små gångar mellan getternas stall och hagen. Men det var som om hon inte kunde se riktigt. Hon kravlade i snöhögen så jag var tvungen att hjälpa henne därifrån. Jag förstod att det inte stod rätt till så getterna fick gå in igen. När jag sen gick för att ge em. foder så var jag tvungen att testa Vera. Jag gick och ställde mig på lite olika ställen i boxen för att se om hon upptäckte mig men det verkade hon inte göra, hon visste att jag var där och ropade på mig, men kom inte fram till mig. Om jag ropade på henne så kom hon.
Jag tycker så synd om henne, min tappra goa lilla get, jag satt hos henne och pussade och klappade henne och hon undrade nog varför matte inte kunde sluta gråta. Jag känner mig helt uppgiven. :'( Vad är det för fel på henne?
Hennes ögon ser lite stirrande ut men inte irriterade eller röda. Usch, jag vet inte vad jag ska göra.
-
Usch så sorgligt, nu när Vera verkade må bättre!
-
Stackars Vera, blind ... Men det är väl inget skäl att göra av med henne? Ni älskar ju varann! Jag vet inte om det kan ha något med hennes övriga problem att göra; sånt kan ju vara rent neurologiskt, och det kan också vara övergående, beror ju på vad det beror på. Visst låter det trist, att det är likadant inne som ute, men nog är hennes andra problem värre? Ställ bara ingenting i vägen för henne som hon kan göra illa sig på! En blind människa kan leva nästan som en seende, fast med hjälpmedel. Ett blint djur kan klara sig bra i känd miljö. Med vänner omkring sig! Blir hon bara frisk, så kan hon säkert klara sig utan syn.
Men om det har samband, då är det ju tråkigt. :(
-
Ajdå, så tråkigt! :'(
Blinda kan de ju bli av just den här b-vitaminbristen som även leder till CCN. Men blindheten brukar gå tillbaka. En b-vitaminspruta kunde kanske fixa det. Men du känner henne bäst själv, så du vet säkert om det är dags att ge upp eller om där är kämpatag kvar i henne!
Har hon blivit sämre på annat sätt också?
-
Hon är inte riktigt som när hon hade CCN, då ställde hon sig mot en vägg och var väldigt vinglig. Har precis varit hos henne nu och jag tycker att ögonen står ut väldigt mycket så blindheten kanske beror på svullnad. (Fast CCN gör ju också att huvudet svullnar.) Hon får mellan 3-5 ml. B-vitamin basic varje dag, men en spruta vore kanske bra. Hon var iallafall väldigt hungrig och famlade efter sina bitar av äpple, banan, kiwi och morötter. Jag ringer veterinär i morgonbitti.
-
Nu har veterinären varit här och allt hopp är ute för Vera. :'( Han ville inte behandla henne alls eftersom hon är så mager och svag. Han trodde att något fastnat i våmmen som sakta gjort att hon svälter och därigenom fått alla brister hon har. Han trodde inte att det var vattnet det var fel på eftersom Elsa är i så bra hull. Vera kan nog inte tillgodogöra sig det hon äter antar jag, eftersom hon är så extremt mager med tanke på att hon äter ganska bra nu. Men jag ville inte ta bort henne direkt eftersom jag dels måste planera hur jag ska göra med Elsa och att jag måste få lite tid att ta avsked av henne. Men vet. tyckte att det var bra att göra det ganska snart så att hon inte blir ännu sämre och kanske liggande innan hon får somna in.
Jag känner mig verkligen som en misslyckad getägare, två av mina tre getter blir så sjuka att de måste tas bort. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra med Elsa, om jag ska försöka ge bort henne eller om jag ska skaffa henne ett sällskap. Jag orkar inte med att fler ska bli sjuka, det kanske inte är meningen att jag ska ha getter.
Tog ut Elsa ensam i hagen förut och gick in till Vera och satte mig hos henne. Hon kan inte se mig men står hos mig hela tiden och lägger sitt huvud i mitt knä och blundar när jag klappar och smeker henne på huvudet. Det gör ont i hjärtat. Hon är bara 4 år. :'(
-
LUGN NU!!!! Att ta bort en mager get som vill äta och har en sådan ambitiös matte som Vera har ??? ÄR Vetrinären den ENDE i närheten?
Finns det en djurklinik i närheten? Kan man få henne Röntgad eller Inspekterad invändigt med fiberoptik? Hur kommer Du att känna Dig om Du fattar beslut utan återvändo på bara EN Vet;s åsikt? Hon förefaller inte lida just nu (?)- sköt henne som förut och tänk efter under i alla fall ett dygn? ÅTERKOMMER!!!
-
Jag känner mig verkligen som en misslyckad getägare, två av mina tre getter blir så sjuka att de måste tas bort. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra med Elsa, om jag ska försöka ge bort henne eller om jag ska skaffa henne ett sällskap. Jag orkar inte med att fler ska bli sjuka, det kanske inte är meningen att jag ska ha getter.
Ursäkta, men med din omvårdnad är det nästan så man skulle önska att man återföddes som get och hamnade hos dig. Du har haft otur! Vi miste 2 birmakatter med ett års mellanrum, en 5 år och en 1 år, pga njursvikt hos båda. Men nu i efterhand förstår man att de hade det bra där de var och det var inget att göra åt - det var medfött. Så blir det ibland.
Kämpa vidare - du verkar mycket lämpad att ha getter eller andra djur för den sakens skull.
/Michailov
-
Men ... Vera äter ju, gör man det med vasst i magen? Enligt Hammarberg är det ovanligt med vasst hos get. Om jag minns rätt, hade han då vi pratade (omkring 1990) då ännu inte hört talas om ett enda verifierat fall. Jag tror att orsaken är att getter är så noga med vad de stoppar i sig, getter är inte som kor, som slafsar i sig med en lång stark tunga, utan nosar på varje blad innan det försvinner in - eller inte försvinner in! (Titta på en get som betar! Hon nosar på varje växt innan hon tar den. Föreställ Er vilken trafik det är i hennes hjärna när hon betar! Och det som ser så fridfullt och lugnt ut...)
Naturligtvis finns det en gräns, utanför vilken vi inte ska dra våra vänner getterna. Var den gränsen ska gå är förstås svårt att avgöra i varje enskilt fall. Men vi som pratar MED våra djur kan "höra" efter vad de själva tycker.
Vill Vera själv leva och kämpa vidare, eller är hon ledsen och uppgiven?
-
Bergsblomman, du är en ansvarskännande och engagerad getägare, men har haft otur alldeles som Michailov skriver. Jag håller med Trollmor: "Naturligtvis finns det en gräns, utanför vilken vi inte ska dra våra vänner getterna. Var den gränsen ska gå är förstås svårt att avgöra i varje enskilt fall."
Du är själv bästa expert på din Vera och ser om hon har ont eller inte. Om läget inte är akut så fatta inte det svåra beslutet just nu när du är så ledsen, utan sov på saken.
-
Ursäkta, men med din omvårdnad är det nästan så man skulle önska att man återföddes som get och hamnade hos dig.
Kämpa vidare - du verkar mycket lämpad att ha getter eller andra djur för den sakens skull.
/Michailov
Tack, det var snällt skrivet! :)
Ni är alla så snälla som peppar mig och kommer med tips.
Jag kommer att avvakta med Vera, jag vill se hur det utvecklar sig de närmsta dagarna. Jag tror inte att hon lider som det är nu, hon möter mig när jag kommer och vill kolla vad jag har för godis med mig. Kanske att jag har vant mig vid hennes tillstånd och att utomstående tycker att hon ser lidande ut pga. sin magerhet och att hon ser så stel och försiktig ut när hon rör sig. Jag vill ju verkligen inte att hon ska plågas samtidigt som jag inte vill ge upp om det kan finnas någon chans till bättring. Men detta med ögonen känns inte bra.
-
Jag har för mig att jag läst någonstans att kobolt behövs för att kroppen ska kunna ta upp koppar, men kan inte för mitt liv hitta var jag fått det ifrån.
Men, min tanke är - kan det vara i kobolt vi har nyckeln till det hela - både kopparbristen och CCN?
Du har som vanligt koll! "Om kobolt/molybdenkvoten i födan hos idisslare underskrider fyra föreligger risk for kopparbrist" http://www.medicalgeology.org/PDF/GeolForum2008.pdf (http://www.medicalgeology.org/PDF/GeolForum2008.pdf)
Har läst mer från din länk om älgar och B-12 brist:
Symptomen vid Älvsborgssjukan är aptitlöshet, avmagring, förlust av naturlig rädsla för människa och neurologiska störningar i form av cirkelgång, ibland blindhet och motoriska störningar i bakbenen. Undersökningar av Älvsborgssjukan har dokumenterats i 8 originalartiklar . www.rondellen.net/debate18_swe.htm (http://www.rondellen.net/debate18_swe.htm)
-
Det ringer en minnesklocka: Jag pratade en gång för länge sen med Hammarberg om mina getters återkommande zinkbrist. Han sa, att det kunde vara "molybden-fel". Jag kom aldrig till någon klarhet, men Du, Bergsblomma, kanske kan hitta något! Jag håller tummarna!
:-* till Vera, som kämpar så fint
och
:-* till hennes matte, som älskar henne så
-
Det ringer en minnesklocka: Jag pratade en gång för länge sen med Hammarberg om mina getters återkommande zinkbrist. Han sa, att det kunde vara "molybden-fel".
Efter vad jag förstått så kan det bli obalans mellan koppar och Molybden vid högt PH som gör att djuren får kopparbrist.
Zinkbrist är också vanligt i jordar med högt PH. Men hittar inget annat samband i de artiklar jag sett. Tack för tumhållning!
För tillfälligt bor jag i min dator för att söka svar på alla mina frågor. Borde skaffa en laptop så att jag kan sitta hos Vera och surfa! ;D Igår var hon med mig när jag mockade hos hästarna och hon verkar klara sig bra utan att se. Det är ju svårt att veta om hon ser lite, lite eller inget alls. Hon följde mig så fint ute för jag pratade hela tiden med henne. De har kanske ett annat "synminne" än vad vi har och så har de ju bättre lukt och hörsel för det var inga problem för henne inne i stallet. Stod det en hink framför henne så stannade hon och böjde ner huvudet för att nosa i den. Det som får mig att tro att hon inte ser är när jag smyger iväg från henne då kan hon gå runt och leta efter mig och ropar vart är du? Hon äter fortfarande bra.
Nu funderar jag på det här med Älgsjukan och Molybdenosis och jag har kontaktat Adrian Frank och jag är så glad för han har svarat på mitt mail! :D skulle bara ge honom lite kompletterande uppgifter!
Hittade en geologisk karta på Internet och enligt den fanns det områden med stora mängder Molybden i trakten där jag bor. Ska kontakta kommunen om de vet mer. (Fast det vet nog Adrian bättre.) Jag har även hittat att Älgsjukan funnits här i Värmland.
Nu hoppas jag att Vera orkar kämpa ett tag till. ;)
-
Vad bra att du
Nu funderar jag på det här med Älgsjukan och Molybdenosis och jag har kontaktat Adrian Frank och jag är så glad för han har svarat på mitt mail! :D skulle bara ge honom lite kompletterande uppgifter!
Oh, vad bra! Tummar hålls här också! Jag tycker det låter som om Vera orkar ett tag till! :-*
-
Oh, vad bra! Tummar hålls här också! Jag tycker det låter som om Vera orkar ett tag till! :-*
Instämmer! :) Fortsätt du att forska så länge du ser att Vera inte lider och fortsätt rapportera!
-
Hittade denna tråden just nu och har läst igenom den, slarvat lite med de sista inläggen men annars läst allt. Det du beskriver låter exakt som en kalv vi hade för någon månad sedan( har haft kalvar och får med detta) enda skillnade är att med kalven gick det fort och med din get verkar det gå långsamt. Vår vet sa att det handlade om en av två saker ( har bra vet) något som hette stallkramp eller akut b-vitaminbrist. Troligtvis var det b-vitaminbristen, men till saken hör att båda åkommorna behandlas på samma vis. Och ja det har varit rätt att ge extra bvitamin, men problemt är att om det är detta så måste den har stor dos i spruta i flera dagar, samt dropp med kalk en gång, utan detta så kan man hålla problemet lite undan så att säga men det åter kommer eller blir bara tillfälligt svagare..... ta ut vet och se till att få b-vitamin, kommer inte ihåg namnet, men brun sörja som ska in i musklerna i halsen, och be även om en rejäl dos med kalk i dropp..... just när du pratade om blindheten och detta att ögonen står ut, så ringde en klocka i min skalle. för det är så de här djuren har sett ut, vingliga, ögonen stod ut, matlusten försvann, lite frånvarande, snurrighet, gömma huvudet i hörnor, bla bla bla och mycket mera, men det låter rätt och utan rätt " hård" behandling så fungerar det inte,
Vi har alltid b-vitamin hemma och så snart vi sett någon symtom så får de en dos. tror det är 3 eller fyra kalvar och två får som fått det under ett par år och alla har vi hunnit få igång igen pga att vi haft det hemma.
enda udda sakern är att med vera så verkar det har varit under en lång tid som det hållit på, tror det kan vara så att din omsorgfulla matning har hållit det lite på avstånd och därför har hon klarat sig ......
-
Är det inte CCN (cerebrokortikal nekros) akut B-vitaminbrist (tiamin) som dina kalvar har haft? Det har Vera haft tidigare som hon har blivit botad ifrån. Där är ju förloppet mycket snabbt när de väl blivit sjuka. DÅ har hon fått Beviplex. (Önskar att jag hade det hemma, utifall getterna blir sjuka.) Eftersom Veras mage inte är i balans så är jag mycket uppmärksam på just detta. Jag ger henne B-vitamin varje dag oralt.
Sökte lite på Internet angående stallkramp och det verkar vara magnesiumbrist.
Förresten... Jag har också varit i kontakt med min kompis - optikern - och diskuterat ögon och blindhet. Jösses jag måste vara knäpp... :o
-
Men att ge dagligen av b-vitamin hjälper inte vid akut b-vitaminbrist, för då kan de inte ta upp vanligt b-vitamin.....
-
Hej!
Tycker du pysslar om din Vera fint, hoppas du hittar en lösning!
En sak slog det mig när jag läste att du gav Vera B-vitamin oralt varje dag- alltså i munnen-. Det är att de kan inte ta upp B-vitamin som de får genom munnen för att vommen bryter ner det , det måste man spruta in i en muskel. Var på föredrag om fårens sjukdommar med vet. Åsa Lindquist, och hon berättade det. Jag hade köpt B-vitaminer att hälla i vattnet till mina getter, och de tyckte det var gott! men det var bortkastat, gör ingen nytta att ge sa hon. Gäller för idisslare. Har de koboltbrist kan de inte tillverka B-vitamin som de annars kan själva. Skulle se till att hon får rätt mängd av detta ( mineralfoder) Vilket du säkert redan gett. :) Lycka till
-
Förresten... Jag har också varit i kontakt med min kompis - optikern - och diskuterat ögon och blindhet. Jösses jag måste vara knäpp... :o
Om Du är knäpp, så fortsätt med det, är Du snäll! Det är så trevligt med gott sällskap!!! ;)
Seriöst:
Kan Du få tag i lite jord därifrån getterna får sitt foder nu?
(Stålskyffel och bergborr som grävredskap?)
Om det går, kunde Du kolla pH- värdet på den mark getterna faktiskt lever av och kanske också ta en lien mängd jord för analys?
SGU i Uppsala kanske kan hjälpa dig med mineral/spårämnes-analys?
Om Du tror, att Vera känner sig tryggare av det, kanske Du kunde sätta små klockor på de andra getterna - så att hon hör var de är?
Finns ett bra klockgjuteri i Mora som gör lätta och hörbara klockor bla till Ledarhundar.
Tänker på Er, båda!
/Tt
-
???
Funndrar bara på ...
HUR ska optikern bära sig åt, om den nu åtar sig uppdraget? Som jag ser det måste Du komma väl så långt med egna experiment: Havrehinkar i olika färger, olika ljusförhållanden, vifta med papper eller hand i riktning mot hennes öga och se om hon blinkar osv.
Emotser flera kärleksfulla rapporter om Vera.
PS: Här i huset har mången morgon "Godmorgon!" ersatts av "Hur har det gått med Vera?"
:-*
-
HUR ska optikern bära sig åt, om den nu åtar sig uppdraget? Som jag ser det måste Du komma väl så långt med egna experiment: Havrehinkar i olika färger, olika ljusförhållanden, vifta med papper eller hand i riktning mot hennes öga och se om hon blinkar osv.
:-*
Jag rådfrågade ang om det går att få tillbaka synen om man mist den pga. ex. svullnad och tydligen så är det stor risk att det blir syrebrist om något kärl blivit tilltäppt och då dör det så att man blir blind, men hela ögat behöver inte vara dött utan hon kan ha något lite syn kvar. Men som du säger så skulle jag vifta med handen framför henne och då ska hon reflexmässigt reagera med åtminstone blinkningar. Tycker inte att hon reagerar när jag gör så men ändå verkar hon se lite i stallet, för hon går inte in i saker. Kanske hon också har grav A-vitaminbrist också. Min optikervän (som bor 50 mil bort) sa att ortens optiker (som hon är god vän med) säker kommer hit om jag vill och lyser Vera i ögonen för att se om ögat är "dött". Men jag avvaktar nog lite med det. ;)
PS: Här i huset har mången morgon "Godmorgon!" ersatts av "Hur har det gått med Vera?"
;D ;D
I morse när jag var hos Vera kände jag att nu är det nog dags att ge upp för hon ville inte äta, verkade ledsen och ville inte bli klappad.
När jag sen kom in och startade datorn så hade jag fått mail från Dr. AF o:) som vill hjälpa mig att rädda henne.
Gick sen ner till Vera igen då var hon mycket piggare, drack flera dl hallonsaft och var hungrig. Mitt lilla mysterium.
-
Idag har Vera lunchat med hästarna! ;D :o ;D
Hon verkar ha fått synen tillbaka, ialla fall så ser hon en del (vet inte om hon ser helt eller delvis, ögonen är inte så svullna längre) och min optikerkompis kommer nästa helg och hon ska på kolla lite på henne då.
Kan ju lungt säga att livet med Vera är en bergochdalbana,... och så går det upp... och så går det ner... just nu går det upp. :D
Vera ska få kopparbolus! Importerade från England! 8)
Hur gör man för att på bästa sätt få en get att lägga på hullet? Är rädd att ge för mycket kraftfoder pga. magen samtidigt som hon verkligen behöver allt hon orkar äta. Har köpt pelleterat nötfoder som hon tycker är mycket gott. (Vet att hon gillar hästarnas "Krafft" men är rädd att inte det passar idisslare, därför tänkte jag prova med pellets för nöt.) Havren är inte så populär sen jag börjat med Nötfor. Andra tips på viktökning som samtidigt är skonsam för magen?
-
Nytt inlägg på Veras tråd. Av Bergsblomman. Men hjärtat i halsgropen klickar jag. Lever hon? Mår hon pyton?
Ah, hon går i alla fall på sina ben! Skönt!
Mat åt get, som är både gott och skonsamt för magen? Det enda jag kan komma på är löv! Lite svårt så här års, men getter är buskätare i första hand, och gillar löv, och innerbark. I övrigt vill de ha omväxling, men det har säkert Vera och Elsa redan talat om för Dig!
-
Heja Vera! :D
Kraftig mat som är snäll mot magen? Jag skulle säga Lucern. Har jag någon get som behöver "lite extra" brukar jag ge lucernhack (köper en sådan där plastbal som egentligen är till hästar, det heter Kraffts lucern, hackat strå). Har hittills inte haft en get som inte älskat det, och det stör inte magen på samma sätt som spannmål, man kan ge i princip fri tillgång.
-
Heja Vera! :D
Kraftig mat som är snäll mot magen? Jag skulle säga Lucern.
Det har jag köpt åt henne i höstas men då vägrade hon att äta av det så hästarna fick äta upp det. Men i och med att hon nu är bättre på att äta sen koppartillskottet kanske det är värt att prova igen.
-
Ok, då finns det iallafall en get som inte gillar lucern! :P
Men det kanske kan vara värt att prova igen, nu när hon verkar vara igång med ätandet? Kan du ge det till hästarna om inte Vera vill ha, så är det ju ingen större förlust.
Vill hon inte alls ha nån lucern, så tror jag ändå inte det är så dumt med nötfor om hon nu är så mager. Som du skriver, nåt måste hon ju äta! Bara hon får i sig hö också, så det inte blir "för mycket av det goda".
Vill gärna höra hur det går sedan med Veras importerade kopparbolus! Sådana finns alltså inte att få tag på i Sverige, eller hur ligger det till?
-
Mina getter och får har alltid fått lucernpellets,det brukar vara mycket uppskattat. Du kan ju alltid blanda ut det med lite torr betfor så både smakar det godare och magen får lite hjälp med jäsningen när hon får mycket kraftfoder.
-
Mat åt get, som är både gott och skonsamt för magen? Det enda jag kan komma på är löv! Lite svårt så här års, men getter är buskätare i första hand, och gillar löv, och innerbark. I övrigt vill de ha omväxling, men det har säkert Vera och Elsa redan talat om för Dig!
Jag har torkat lite hallonris åt getterna men det är tyvärr slut och ångrar nu att jag inte torkat mer åt dem. Försöker iallafall ge dem kvistar regelbundet. Getterna är väldigt tydliga med att de vill ha omväxling. :)
-
Ris och grenar kan man omväxla med hur mycket som helst, men annars ska allt foderbyte ske gradvis och försiktigt när det gäller getter.
-
Getterna är väldigt tydliga med att de vill ha omväxling. :)
;D
-
Sådär ja! Då har veterinären varit här igen för provtagning av Vera. :D
Piffade till henne lite extra inför besöket så att de inte skulle rekommendera avlivning direkt även denna gång. :o
Som den kloka get hon är skötte hon sig exemplariskt vid provtagningen. :-*
Enligt rekommendationer ska nu följande analyseras:
Glucos (För att få indikationer på om det är primär eller sekundär kopparbrist)
T4 (thyroxine)
Urea
Magnesium
Koppar
Molybden
Järn
Zink
Jag är så glad och tacksam att över att fått hjälp och rekommendationer på vad man kan göra för Vera. :)
Veterinärerna tycker nog att jag är lite konstig och sa att en mer utredd get har de nog aldrig träffat på och att nu har jag verkligen gjort allt för Vera. De vill gärna obducera henne om hon måste tas bort, för att kolla om hon har något hinder i magen. (:) (när använder man eg. denna figur?)
Förresten har även skickat in mitt hö till SVA för analys på koppar och molybden.
Så nu håller Vera och jag tummarna (klövarna) och ser fram emot vad provsvaren kan visa! ;D
Jag har en liten önskan till... och det är att vinna lite på Lotto. ;)
-
Uppdatering:
Det sket sig rätt ordentligt med Veras prover för de var förstörda när de kom till SVA och SLU, alla utom proven för Urea och T4. >:( >:D
T4 var normalt (vet inte riktigt vad det är för något)
Urea var något förhöjt.
Enligt rekommendation tog jag istället och köpte stickor på Apoteket som mäter Glukos i urinen (Köpte även stickor som mäter äggvita när jag ändå var i farten). Vera hade ingen Glukoshalt i urinen därför tyder det på att hon inte har Molybdenos/Älgsjukan. Men hon hade lite äggvita i urinen vilket kan tyda på problem med njurarna.
Efter detta har jag även köpt stickor för att mäta PH i urinen och det var svagt surt och det indikerade inte på bakterier i urinen, annars skulle jag ha skickat in Bakterieanalys av Veras urin till SVA.
Har även fått provsvaren på höanalysen och det visade sig ha ett lågt Kopparinnehåll (2,6 mg/kg foder, torrsubstans 89%) och något högt Molybden (ej alarmerande högt dock.) Så att hon har kopparbrist är nog inte konstigt. Tror även att hon har zinkbrist men tyvärr har jag ju inte kunnat testa detta. (Hon har förtjockade hudförändringar på öronen och tappad päls på nosryggen.)
Min optikervän har tittat på Vera och hon är INTE blind! Skönt, hon var det nog bara temporärt när hon var svullen i huvudet.
Veras kopparbolus har kommit men har fått information om att bästa tiden att påbörja detta är när getterna kan gå ute och äta grönt (pga. risk för förgiftning) så jag avvaktar med instättning av detta.
Annars mår Vera ganska ok. Önskar att hon la på sig lite. (Hon vill fortfarande inte ha luzern, till min pålles stora förtjusning). Då och då får hon slägar av “trumsjuka” så jag ger henne matolja och magen försvinner direkt då. Hon har börjat att äta självmant av mineralerna (fri tillgång) vilket hon aldrig gjort tidigare. Ibland undrar jag hur länge hennes kropp ska orka med men hon är nog av segt virke. :)
Distriktsvet. tycker nog fortfarande att jag ska ta bort henne, :-\ men när jag nu har fått hjälp med att utreda hennes sjukdom så vill jag inte ge upp.
Så vi kämpar vidare ett tag till, Vera och jag. Min tappra lilla get. :-*
Ps. Jag har börjat se mig om efter ytterligare en get, men har inte hittat någon lämplig ännu.
-
Jättebra att Vera äter mineralfoder nu! Du har väl valt ett som innehåller koppar? Stå på bara! Det finns ingen anledning att avliva ett djur som man älskar och som inte plågas.
-
Tack för uppdateringen! Jag följer dig och Vera med stort intresse!
Tråkigt att proverna var förstörda.
Tumhållandet fortsätter! :)
-
Jättebra att Vera äter mineralfoder nu! Du har väl valt ett som innehåller koppar?
Hon får Nötfor Effekt Maxi ZN som innehåller 800 mg koppar/kg. Sen får hon ju mina vitamin/mineralshots som innehåller 20-30 mg koppar. Hon blilr som tokig när jag blandar till dem. Hon buffar och "stångar" mig på rumpan för att jag ska skynda mig så hon får dricka upp det. :o
-
:D Då har hon ju någon sorts matlust! Jag tror hon vet själv vad hon mår bra av, så Du tycks ha hittat något. Vi håller tummarna! :D
-
:D Vi håller tummarna! :D
Tack för tumhållning! :)
-
Jag undrar om det är någon av er som har erfarenhet av koppar-bolus eller som kan råda mig hur jag ska göra.
Jag har ju fått kopparbolus till Vera som jag inte gett henne ännu. Har fått rådet att kontaka en kvinna från Holland som tidigare haft problem med kopparbrist på får/get som nu ger bolus och hon rekommenderade att jag inte skulle ge Vera bolusen förrän hon kan gå ute och äta gräs, annars kan det vara risk för förgiftning. Har tänkt att det är bäst att följa hennes råd men samtidigt är jag lite rädd för att jag inte ens hinner prova bolusen på Vera.
Vera är pigg (oftast) och äter ganska bra och är galen i sina vitamin/mineral-shots. Hon har dock kvar sina problem som jag tror är konsekvenser av kopparbristen; fiskstjärtssvansen, den skruttiga, krusiga pälsen, hudåkommorna, dock har de rosa fläckarna på nosen mörknat men hon tappar päls fläckvis runt munnen och huden är helt rosa under. Hennes skelett gör att rumpan inte ser ut som den borde, men hon går på toa som hon ska. (Svårt att förklara utan foto. :-[) Hon ligger sällan ner och jag vet inte om det är för att hon tycker att det är jobbigt att sedan resa sig upp eller vad det beror på. Men positivt är att hon inte längre sätter sig ner när jag stryker henne över ryggen/rumpan. Så hon har nog inte ont där längre. Hon är fortfarande extremt mager, hon kanske har gått upp något lite och jag borde försöka väga henne.
Jag söker ofta efter info om koppar-bolus och kan inte hitta någonstans att det står att man måste ge en viss tidpunkt på året. På några ställen har jag läst att det kan vara svårt att ge vanligt koppartillskott eftersom olika getter tar upp det olika bra och min tanke är att det kan ju vara så med Vera att hon inte tillgodogör sig det jag ger så bra. Dessutom är det ju dumt att det är både koppar och järn i hennes tillskott eftersom järn är antagonist till koppar (ska maila tillverkaren Krafft och fråga angående detta tror jag).
Help me! Hur skulle ni gjort i min situation? Ge bolusen nu eller vänta?
-
Vad är det som är så speciellt med gräset..? Grönt, friskt frodigt eller vad..?
Det finns ju Lucernfoder till hästar... kan inte det räknas som bete..?
-
Tycker det låter som om Vera mår bättre! Att hon inte har ont och att magen funkar igen är ju jättebra! När det gäller pälsen så kommer du förmodligen inte se någon förändring alls förrän hon fäller vinterpälsen och den nya växer ut.
Jag tycker också det här med att man ska vänta med bolusen till betesperioden verkar skumt. Skulle frågat den holländska damen "Varför?".
Det enda jag kan tänka mig är att man (hon?) kanske utfodrar getterna med kraftfoder vintertid, och det innehåller koppar, och att det därför är säkrare att vänta till det blir dags för bete. Men då borde man ju kunna fixa det vilken årstid som helst genom att undvika kraftfoder med koppar och bara ge geten hö. Eller?
-
Men då borde man ju kunna fixa det vilken årstid som helst genom att undvika kraftfoder med koppar och bara ge geten hö. Eller?
Jag förstår inte heller riktigt, får nog maila henne igen. Det är ju inte ens säkert att Vera äter mer bara för att hon är på bete. Och jag har tänkt på att om jag ger bolus så får jag nog byta mineralfoder till något utan koppar (kanske det till får!?) samt inte ge dem nötfor-pelletsen. Annars får ju Vera dagligen även grönsaker/frukt (fast inte i några jättemängder eftersom jag inte vill att hon äter sig mätt på detta istället för hö).
-
Hittade detta ang. bolus till nöt: "Bolus administreras normalt precis före betessläpp, men administration kan ske när som helst tex. kan administrering ske till mjölkkor vid sinläggning, vid kalvning, 30 dagar efter kalvning eller i samband med insemination." http://www.lakemedelsverket.se/SPC_PIL/Pdf/vetspc/Cosecure%20vet%20continous-release%20intraruminal%20device.pdf (http://www.lakemedelsverket.se/SPC_PIL/Pdf/vetspc/Cosecure%20vet%20continous-release%20intraruminal%20device.pdf)
Kanske jag ska våga mig på att bolusera lilla Vera (oj vad fint det rimmade ::))
Det verkar ju vara bra med bolusen för den innehållet både kobolt, koppar och selen. :D
-
Nu har Vera en bolus i magen! :) Har försökt väga för och nackdelar med att ge Vera bolus nu och kommit fram till att jag har inget att förlora. Jag antar att det är stor risk att jag förlorar hur jag än gör och då är det dumt att inte prova. Bolusen är stor som ett batteri men det gick bra att ge henne den med en gammal spruta där jag skurit bort fronten, gav bolusen i hop med olja så att den lättare skulle glida ner.
Igår träffde jag på Veras uppfödare som har en getfarm och jag beskrev Veras kopparbrist för dem men de verkade inte tro att det var möjligt för en get att få kopparbrist här. De var övertygade om att hon ätit plast eller balsnöre som fastnat i våmmen (precis som veterinärerna tror). De sa att en get kan leva i flera år med plastbitar som kapslats in kvar i våmmen och att de tynar bort till slut. Det är ingen här som har erfarenhet av det?
Jag diskuterade med dem om att det nog är bra att skaffa ytterligare en get och de tyckte att det nog var bäst att skaffa en killing, annars hade jag nog velat ha en i samma ålder som Vera och Elsa (4 år) men jag måste ha en get som är snäll mot min skruttiga Vera och då är det nog bättre med en liten killing. Jag fick ialla fall höra av mig till dem om jag ville köpa ytterligare en.
-
Varför skulle plast kapsla in sig i våmmen?
-
Varför skulle plast kapsla in sig i våmmen?
Jag vet inte, men uppfattade det som att om det blir nån slags "boll" runt föremålet som blir kvar i våmmen.
-
Föremålet? Getter sätter inte i sig vad-som-helst, som kor!
-
trollmor; måste säga att jo getter sätter i sig nästan vad som helst, till och med spik, korkade djur ibland.
Sen vill jag skriva att min ko ( sorry är tyvärr en ko som gjort det) åt en gummislang som var runt 2 ½ meter, smaskade bra och smakade bra, så hysterisk jag var, såg veterinärräkningen framför mig när jag skulle till djursjukhuset osv.... Ringde min veterinär som vid detta laget är van vid min korkade ko, han sa att det fanns två alternativ, 1 det kommer ut naturligt, kollade noga i flera dagar, inget kom ut.... 2 att det lägger sig i botten på våmen och stannar där utan att skada..... och det är troligtvis vad som hänt.... så det är inte farligt att det hamnar i våmen om det inte är järn, spik och dyligt....
-
Enl min erfarenhet av getter (ca 25 år) är det en myt att de skulle sätta i sig vad som helst. Tvärtom! De är mycket försiktiga med vad de sväljer ner.
-
Jag har samma erfarenhet som Sussilo, plus att veterinär Hammarberg, när jag talade med honom, då aldrig hade hört talas om vasst på get. Just för att de är så noga med vad de sätter i sig. De plastkassar (som var många innan jag lärde mig att man inte ska ta ifrån geten påsen, utan hellre pula in den så geten får avsmak) som mina getter satte i sig verkade gå rakt igenom utan att göra vare sig nytta eller skada.
-
Skönt att höra om era erfarenheter, då väljer jag att fortsätta tro att Veras problem härstammar från något annat än något som fastnat i magen.
Om Vera dör kommer jag antagligen att låta obducera henne. (Magen iaf. , för att utröna att det faktiskt inte fanns något som sitter där, eller ur veterinärernas perspektiv - utröna att jag har fel.)
Men hoppas förstås på att hon blir bättre. Ju mer jag läser om bristsjukdomar desto fler brister tycker jag stämmer in på henne - selen (White muscle disease); hennes hållning och stela gång: www.sheepandgoat.com/articles/WMD.html (http://www.sheepandgoat.com/articles/WMD.html) (bilden på lammet har samma hållning som Vera har.)
-
Du kan ju din Vera bäst :). Men om det var min get och jag hade hittat ett foder, mineraler och vitaminer ("äckelbrygderna") som hon tycks gilla och bli piggare av, skulle jag hålla mig till det och inte laborera mer eller leta fler sjukdomar. Men det är ju jag :-[.
-
Jag blir tokig, nu behöver jag hjälp igen!
I morse när jag kom ner till getterna så haltade Vera ordentligt. När jag då tittar på hennes ena framben så verkar det brutet i leden ovanför klöven (kotleden heter det på häst). Hon gick på kotan med klöven hängande. Konsulterade min fåruppfödande granne som sa att sådant händer hans får ibland och att de har blivit bra efter spjälkning. Men Vera är ju inte ett friskt får utan en svag get.
Jag har iallafall nu spjälkat hennes led och bandagerat. Är bara så rädd för att stoppa blodtillförseln, tycker att klöven känns lite sval redan från början. Jag funderar på om det är bättre att gipsa henne.
Det är nog så att detta hänt henne pga alla hennes övriga problem. Hon har inga muskler och är nog helt urlakad pga hennes bristsjukdomar.
Vad ska jag göra? Hade tänkt att hon ska få någon månad till på sig för att se om hon lägger på sig och återgår till det någorlunda normala om hon får äta grönt. Gör hon inte det så låter jag henne somna in. Hon var så pigg i går och tom. sprang lite när vi var ute. Hon var pigg även idag och väldigt hungrig på kraftfoder.
Det är så svårt att veta vad man ska göra, är det bättre att låta henne slippa alla hennes problem eller ska man kämpa vidare. Människor i omgivningen ger olika råd, några tycker att jag ska avliva henne, min man vill inte att jag ska lägga mer pengar på henne. Själv känner jag att så länge hon finns hos mig så är det mitt ansvar att hon har det bra även om det kostar. Jag vill inte leka gud - och det är som jag ser det avigsidan med att ha djur - att bestämma över när de ska dö. :'(
Förresten - bolusen verkar det inte vara några problem med. Veras mage har nog stabiliserat sig tycker jag efter insättningen. Hon svullnar inte lika lätt upp och magen låter inte så mycket längre. (Det är ju även kobolt i bolusen.)
-
Vissa brister ger ju viss benskörhet, det där kan du nog bättre. Jag tycker annars som det låter som en förbättring, med aptit och livsglädje. Verkar geten plågas? Det finns smärtstillande. Man leker inte gud när man fattar nödvändiga, också tråkiga, beslut om djuren. Det ingår i ansvaret som djurägare - och du är ansvarsfull :).
-
Kära Vera, vad du kämpar! Och så mycket du råkar ut för. Vi är många i olika delar av landet, som sitter i våra stugor och önskar dig gott, Vera! Du har blivit som en av våra egna.
Du har helt rätt, Bergsblomman, att detta att bestämma om liv och död är den stora baksidan med att ha djur. Det finns till och med ett gammalt talesätt från för minst hundra år sedan:
"Schlaktar a koa, å så ho kommer säck, dä ä ente bra. Men dör ho, å a lar 'a leva, då ä dä å ga´rt." (Eller i svensk översättning: "Om jag nu slaktar kon, och sen hon blir bra, det är inte bra. Men om hon dör, och jag låter henne leva, då är det också galet.") Det är djurägarens klassiska dilemma, och jag håller med Sussilo om att Du verkar vara verkligt ansvarskännande, så Vera är i goda händer vilket Du än gör. Jag håller också med Sussilo om att Du som känner Din Vera bör prata med henne själv, och försöka lista ut om hon gillar livet eller ej. Livsglädje kan ta sig många olika uttryck, och vid det här laget är Ni såna kompisar, Du och Vera, så Ni kan förstå varandra ganska bra. Jag beundrar henne som har aptit mitt i alla bekymmer. Det hade hon ju inte från början, ju (se trådens titel).
Beträffande det ekonomiska, så har det naturligtvis en bortre gräns, där övriga familjemedlemmar börjar må dåligt av att utgifterna för en i gruppen blir stora. Å andra sidan kan det kännas fel att inte fullfölja en behandling som redan kostat mycket. Det man redan kostat på blir på något sätt helt i onödan om man avbryter "i förtid".
(Har magen tystnat? Jag utgår ifrån att det inte handlar om våmmen, som ska bullra ungefär varannan minut.)
-
(Har magen tystnat? Jag utgår ifrån att det inte handlar om våmmen, som ska bullra ungefär varannan minut.)
Magen är inte helt tyst nu heller men ibland tidigare har det låtit som om åskan gått var 30:e sekund. Då har magen gått i vågor (som sammandragningar). Jag är ingen expert på getmagar, men magen verkade jobba extremt hårt då. Tror inte att det var riktigt normalt.
Vera är en kämpe, hon har ont i sitt ben och vill helst ligga och vila men "huvudet" verkar piggt trots allt. Förresten, jag hade med mig en kopp kaffe när jag var hos Vera, vid nåt tillfälle gjorde jag något och vände ryggen till. Då drack hon upp kaffet, den lilla geten. (Hon behövde kanske något uppiggande.) Men hon är så snäll och låter mig undersöka benet och lägga bandage trots att hon har ont.
Fårgrannen var här för att jag ville att han skulle kika på hennes ben och han gjorde som han gör när han klipper fåren, vände henne mer eller mindre upp och ner, med sitt ben över hennes hals för att undersöka henne. Jag försökte lite försiktigt med att: - Vera är lite skör. (Han visste inte vilken snäll dam Vera är som självmant går med på undersökningar). Men det var ingen fara med Vera, hon gick med på även denna lite bryskare undersökningsmetod. :) Han verkade tro att hon kunde bli bra igen, men jag är lite orolig om hon har något "läkkött" när hon är så skruttig. Jag avvaktar någon dag och så får jag se om benet blir bättre. Som det är nu vill hon inte stödja på det alls. Hon har fått magnecyl i kväll. Har även delat av getternas box så att Vera får lugn och ro.
Ingen som haft getter eller får med benbrott eller "ledluxation" som kan berätta hur det gått och vad ni gjort? Tacksam för alla tips!
-
Det måste vara en stabil fixering, bara bandage hjälper inte. Flera lager kycklingnät, bolstrat med fetvadd och tejpat som håller fetvadden på plats borde fungera. Gör skenan så lång att den börjar ovanför "framknät" och går runt klöven på undersidan, och upp igen förbi "framknät" på andra sidan benet, i ETT STYCKE. Det ger det överlägset stabilaste stödet. Bomull som bolstring är inte bra, då det drar åt sig vatten. (Metoden ursprungligen avsedd för människor, och "stulen" från LsjvK.)
Smärtstillande medel till get: Jag vet inte vad som är lämpligt, men eftersom hon drack kaffe, verkar enbart acetylsalisylsyra inte räcka - koffeinet förstärker den smärtstillande effekten. Fråga veterinären om Diklophenak kan vara en idé. Det fungerar på kor, men är förbjudet att använda i Indien, eftersom det förgiftar gamarna. Någon annan på forumet kanske har råd om smärtstillning, men smek och kramar brukar fungera rätt långt. ;)
Blodutgjutning och vätskeansamling, och därmed smärtan, är som störst dag 3 och 4 efter skadans uppkomst, antingen det rör sig om benbrott, luxation eller muskelblödning. Jag föreslår därför ett stabilt stödbandage som inte får "stasa" (det vill säga orsaka svullnad "nedanför" skadan/bandaget). Och att Du väntar med beslut om eventuell avlivning åtminstone 7 dygn efter uppkommen skada. Detta då det rör sig om ett extremt tamt djur, som har lätt för att samarbeta.
Om Du kunde ordna en "hängmatta" med rymliga hål för de fyra benen och halsen, samt "tunnlar" med rundstavar i på långsidorna (av mattan), kunde Du låta Vera stå upp med stöd, så att magen har lättare att arbeta normalt. Helst 3 - 4 gånger per dag, två timmar varje gång. Om hon ligger hela tiden, finns risk för att de fyra magarna kommer i otakt, men OM Du kan ge henne ett stabilt förband, så kanske hon självmant står upp tillräckligt mycket.
Kramar till Vera, och LYCKA TILL!
/Tt
-
Smärtstillande för get är ett problem. Jag hittade EN tablett (för människa) som fungerade, men den drogs in pga fosterskador på råtta. Den innehöll bland annat kodein. Kanske det är tillräckligt likt något som finns i kaffe? Kaffe är ju lättare att få tag på, om det nu skulle ha effekt. Preparat med kodein är, mig veterligt, numera receptbelagda. Acetylsalicylsyra verkar inte ha någon effekt alls på get, vilket ju stämmer med deras förkärlek för sådana växter som innehåller salicylsyra, till exempel sälgbark och älggräs. De bryter tydligen helt enkelt ner den innan den kommer ut i blodbanan.
Den enda get jag haft med benbrott var en månad gammal, så det är nog inte så relevant. Men det gipsades och gick till full hälsa. Vera är gammal, och sjuk, och dessutom är skadan inte i ett ben utan i en led.
Ja, Vera är tam, och borde inte "sättas", skör eller inte. Och hon är skör, och borde inte "sättas", tam eller inte. Så där håller jag med Dig! Men det gick ju bra, och det är huvudsaken. Och så har vi alla lärt oss att tala vänligt i förväg med hjälpsamma fårbönder!
Ja, som Torptomten föreslår, lite oxytocin är aldrig fel, det "må-bra-hormon" som bildas hos både Dig och Vera när Du smeker henne. Från mig får Du gärna gnida hennes bog med flata handen, fram och tillbaka, vilket, om jag förstått rätt, på getspråket betyder "Vi hör till samma flock, du och jag".
Beträffande det ekonomiska, och den tid Du lagt ner på att vårda Vera, vill jag påstå att det även är en investering för framtiden - i kunskaper och färdigheter. Ifall Du behöver ett extra argument i någon diskussion.
-
Jag har träffat på en jätte bra veterinär här och är riktigt duktig på getter och framförallt jätte intresserad av getter.
Jag fick åka in med en av mina pga ett sår på juvret. Och det hon sa var: vad du än gör ge henne aldrig, aldrig något smärstillande som är för människor för det kan vara skadligt.
Men hon fick en smärtstillande spruta under huden som gav verkan i tre dagar.
-
Det måste vara en stabil fixering, bara bandage hjälper inte. Flera lager kycklingnät, bolstrat med fetvadd och tejpat som håller fetvadden på plats borde fungera.
Tusen tack för tips!
Attans, sitter just nu på jobbet men vill hem och lägga nytt bandage, kan man smita från jobbet pga. vård av sjuk get måntro? :) Fast Vera klarar sig nog tills jag kommer hem, min syster har fått order (:) om att vara vårdbiträde till jag kommer hem.
Angående stödbandaget: Går det bra att använda hönsnät? Har det hemma nämligen. Fetvadd får jag inhandla. Vet inte om jag fattat rätt angående nätet. Ska jag bara göra en lång “remsa” av det (fast i flera lager) eller ska det viras runt benet (som ett bandage)? Hon har nu små trästickor som spjälar benet nere vid leden. Men har faktiskt tänkt på att det nog vore bättre att spjäla hela benet eftersom hon tenderar att ibland gå på knäet.
Lägger man om det eller får det sitta kvar ett tag?
-
Beträffande det ekonomiska, och den tid Du lagt ner på att vårda Vera, vill jag påstå att det även är en investering för framtiden - i kunskaper och färdigheter. Ifall Du behöver ett extra argument i någon diskussion.
Precis, jag har faktiskt lärt mig mycket pga. Veras sjukdomar. Har exempelvis inte tänkt så mycket tidigare på vilket samspel som måste ske mellan olika mineraler och vitaminer för att de ska kunna tas upp. Det gäller ju även för oss människor.
Vet också nu att iom. att jag lät analysera höet vi hade på koppar så måste även hästarna få lite koppartillskott för att ha rätt nivåer. (Hästar får vanligvis inte lätt kopparbrist.)
Jag trodde att getter behövde lite smärtstillande när de äter sälg, så sägs det om hästar. Då kanske inte Magnecylen hjälper alls? Jag får nog klappa henne lite extra istället. Det vet jag att hon tycker om.
-
Och det hon sa var: vad du än gör ge henne aldrig, aldrig något smärstillande som är för människor för det kan vara skadligt.
Det är väl substanserna i typ Alvedon och liknande som är mycket skadliga. (Även för andra djur. ex katt) Men Acetylsalicylsyra är ok.
-
Kycklingnät blir stadigare. Det ska bara vara en skena, som viks i 90 grader på två ställen nere vid klöven. Skenorna ska sitta på sidorna av benet, så att benet får plats att svullna på fram- och baksida. Om det sitter still och på rätt sätt, så är det bäst att låta det sitta. Se till benet flera gånger per dag. Dels kan skenan åka snett, och dels kan benet svullna. (Eller ge henne en klocka att ringa på, när det gör ont. ;) )
-
Nej, magnecyl verkar inte ha någon effekt alls på getter. Men - kaffet, då? Om Torptomten har rätt, så ska det ju ha viss effekt, och Vera vet nog! Fråga henne!
-
Kycklingnät blir stadigare.
Jag förstår nu att det måste bli stadigare med kycklingnät ;D. Provade med hönsnätet i gårkväll (innan jag riktigt hade fattat hur jag egentligen skulle göra). Skulle köpa fetvadd på apoteket men de hade enbart påsar med 25 gram i så det kändes meningslöst att köpa, så det fick bli bomull ändå. Hönsnätet funkande inte alls och min stackars Vera blev stående i några timmar med sin konstiga skena som var som en ostkrok när jag gick ut till henne i går natt. Hon verkade inte kunna lägga sig ner när hela benet var bandagerat med skena. Så det var bara att börja om från början igen och göra bandage med små träbitar som jag hade från början. Hon var nog trött när jag var färdig med hennes ben för när jag satte mig hos henne och klappade och gosade så började hon snarka.
Åh, jag vet inte hur jag ska göra riktigt. När skenorna slutar innan knäet verkar hon kunna ligga bra men när hon står upp kan hon inte stödja alls på benet. Det är så synd om henne. När jag söker på nätet angående skenor så står det på vissa ställen att skenorna ska sluta innan klöven för att de ändå ska försöka stå "själv" medan på andra ställen verkar skenan vara så lång att de går på den. Det är ju ett framben som hon är skadad i och det är kanske lättare att ha långa skenor om det vore ett bakben. Är rädd att hon varken kan resa sig eller lägga sig om jag har skena som går över knät. Men jag kanske får testa mig fram för att se vad som funkar. Jag är rädd för att Veras dagar är räknade men det har jag ju sagt ett antal gånger förut och då har hon ju hängt i. Jag vill verkligen inte att hon ska plågas.
-
Då var Veras och min kamp över. :'(
Vera har nu fått somna in och slipper kämpa mot sina sjukdomar. :'( Det är idag sex dagar sedan hon skadade sin fot. Hon har inte på hela tiden kunnat stödja på den och sen i torsdags bytte jag till skenor av ett itusågat PVC-plaströr som gick nedanför klöven. Hon ville ändå inte stödja på foten med stod upp mer. I gårkväll märkte jag att hennes mage var väldigt uppsvullen och hon hade väldigt ont och kunde inte ligga ner för då spände magen väldigt, så hon stod på knä. Försökte gå lite med henne inne i hennes box men det var så synd om henne hoppandes på tre ben. Gav henne olja som jag brukar, med den skillnaden att ingen luft kom upp som den alltid brukar när jag ger olja. Var hos henne flera gånger på kvällen/natten för att se om det släppt. Masserade magen och gav mer olja.
I morse stod hon fortfarande på knä, försökte med ytterligare olja och massage men inget hände. Tänkte att jag gör ett sista försök att få bort luften ur magen innan jag låter henne slippa plågas mer. :'( Lånade en tunn slang som jag förde ner i magen på henne för att få upp luften, var livrädd att hon skulle bita av slangen så att den blev kvar därnere. Men slangen blev tät av våminnehåll så att ingen luft tog sig upp, förde ner den igen och då kom lite luft upp. När inte heller detta funkade så kände jag att nu har hon kämpat nog. Satt hos henne och hon lutade sitt huvud mot mig som hon brukar när jag är ledsen.
Min stackars älskade Vera som varit så snäll och fogat sig i allt jag utsatt henne för (mina tårar rinner så jag kan inte se tangenterna) :'( Jag hade hoppats på att hon skulle få uppleva våren och grönskan, men hennes kropp hade kanske givit upp. Tittade på hennes fot och den verkade inte vara bruten men kan den ha varit helt ur led tro? Angående att jag tidigare kaxigt sagt att Vera ska obduceras kändes inte alls aktuellt idag. Så det fick vara.
Nu ligger hon begravd bredvid min gamla häst, under hans äppelträd (som Elsa försökte ringbarka under begravningen). Elsa har varit med mig hela dagen och verkar ganska ok. utan Vera. Hon är ju van att få gå ut i hagen ensam när Vera har varit för dåligt för att gå ut. Har precis varit nere och nattat Elsa och hon låg och vilade och verkade må bra. Det är tomt utan Vera som alltid svarar när jag pratar med henne.
Några bilder på min vackra Vera.
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/vera1.jpg)
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/av-1.jpg) (http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/veraojag.jpg)
-
Vackra, tappra Vera! Tårarna rinner här också....... :'( Vera tog sig liksom in i hjärtat. Tänker på dig, Bergsblomman, vet hur det känns att mista ett djur som man kämpat för!
-
Forts. i eftermiddags bad jag min syster ringa till några som har en liten getfarm som hon känner till genom sitt jobb, för att höra om de möjligtvis hade någon snäll get eller en getkilling att sälja till mig. Och de sa att visst det hade de, dagen innan hade de fått en getkilling som de skull avliva i kväll. :(Men om jag kunde tänka mig att ta hand om henne så skulle hon få leva. :) Det var inget fel på killingen men hon var född mycket senare än övriga killingar och de hade för många, så därför skulle de avliva henne.
Vet ni vad jag sa? -JAG TAR HENNE! Hon skulle då få gå kvar hos sin mamma i 5 dagar sen måste jag hämta henne.
Jag har ingen erfarenhet av moderslösa killingar, hur ska jag nu klara detta? Har jag gjort något dumt nu? Tänkte att mitt liv som getägare nu skulle te sig lite lugnare med lite mindre engagemang. Kanske var det ändå en mening med att Vera försvann idag. Hade vi inte ringt idag så hade en liten killing varit död nu. Men det känns verkligen inte rätt att ta en liten killing från sin mamma.
Tack alla ni som hjälpt mig med Vera och svarat i vår tråd; Sussilo, Trollmor, Torptomten, Mmmm m.fl. er hjälp har varit ovärderlig! :-*
Så om denna lilla killing nu kommer hem till mig så lär ni ändå inte bli av med mig, även om inte Vera finns kvar.
-
Men vi vill inte bli av med dig.....
Förstår dig och känner verkligen med dig. Det är svårt att ta ett sådant beslut, sträck på ryggraden, vera tackat dig om hon kunnat, hon kunde inte ta beslutet själv.
DU klarar säkert av en ny lite n killing, tänk på allt du gått igenom och allt du lärt dig. Och vi finns ju här för att stötta dig.
Döp den nya till lillvera, lite hedrande liksom. Synd att du inte obduserade, men jag tror heller inte jag klarat av det efter allt ni gått igenom.
usch nu börjar jag oxå gråta. tänker på dig och tror starkt på att den nya killingen har kommer att komma till paradiset, för inte många hade gjort så mycket för en get, det är skönt att sådana som du finns.
stora kramar skickas och många tankar.
nu ska du börja tänka på "lillvera" i stället.....
-
Åh lilla Vera! Som ni kämpat, du och hon! :'(
Jag vill tacka dig också, för att du så frikostigt delat med dig av både med- och motgångar. Jag känner att jag lärt mig en hel del av det här och fått nya infallsvinklar på "gamla" problem. Förhoppningsvis kan jag använda det för att hjälpa andra getter!
Önskar dig lycka till med det nya lilla livet!
-
surfade in på den här tråden av en tillfällighet...
å fick en första klassens kärlekshistoria! :D
tråkigt att det slutade som det gjorde før Vera. :'( Men som så många sagt føre mig om det finns någon plats där en get kan ha det bra så är det hos dig!
lycka till med killingen, å låt oss gärna få veta hur det går!
å før mig blev det plötsligt uppenbart att det nog måste finnas getter på min drømgård i framtiden!
-
tänker på dig och tror starkt på att den nya killingen har kommer att komma till paradiset, för inte många hade gjort så mycket för en get, det är skönt att sådana som du finns.
stora kramar skickas och många tankar.
Tack för omtanke! Det värmer!
-
Jag vill tacka dig också, för att du så frikostigt delat med dig av både med- och motgångar. Jag känner att jag lärt mig en hel del av det här och fått nya infallsvinklar på "gamla" problem. Förhoppningsvis kan jag använda det för att hjälpa andra getter!
Jag är dig evigt tacksam för att du svarade så snabbt vintern -08 och talade om för mig att "Vera led av CCN och om hon inte får veterinärhjälp så kommer hon att vara död imorgon" kl. 15.55 skrev du inlägget och veterinären var här tre timmar senare. Hade du inte skrivit det så hade hon varit död redan då. Jag är så glad för alla dina råd.
-
å før mig blev det plötsligt uppenbart att det nog måste finnas getter på min drømgård i framtiden!
Det är klart att det måste finnas getter på en drömgård! ;D
-
På söndag ska jag hämta “Lillvera”! :D
Har varit så nyfiken på hur hon ser ut och tydligen är hon ljus, med mörka ben och en mörk rand på ryggen - så kanske hon är en “Lillvera”. :) :'(
Håller på att “barnanpassa” rasthagen men vet inte hur rymningsbenägna små killingar är. Spikar upp plankor mellan stolparna men vet inte riktigt hur tätt jag behöver sätta dem.
Har ju haft en nätgrind mellan boxarna som getterna gått i så att Vera har fått vara ifred och nu funderar jag på om det kan vara en bra idé att sätta fast nätgrinden lite högre upp så att den lilla kan gå som den vill men att inte Elsa kan följa efter.
Ska inhandla Pontus lammnäring idag. Nappflaska har jag. Vad mer ska jag tänka på inför ankomsten?
Hoppas att det ska gå bra med Elsa och den lilla, Elsa är ialla fall en väldigt snäll get och hon borde bli glad över ett litet sällskap. Fast jag tycker att hon klarat sig ganska bra ensam dessa dagar. Trodde att hon skulle vara ledsnare än vad hon visar, men jag har vart hemma mycket och hon har varit med mig flera timmar varje dag.
-
Så spännande det blir på söndag :D! Lill-Vera är ju bara 1 vecka gammal och kanske inte kan lägga någon verklig kraft i några rymningsförsök. Jag skulle hålla henne inne tills hon är handtam och känner dig och det går snabbt när hon flaskmatas. Sedan kommer hon att vilja följa dig överallt och med Elsa i närheten blir nog inte ev. rymningar så allvarliga ;D. Mycket bra att höja nätgrinden, så det blir en "barnkammare." Där kan killingen lära sig äta kraftfoder/mineraler i lugn och ro och kan komma undan, om hon behöver. Jag skulle passa på att köpa så mycket getmjölk som möjligt från getgården och frysa in. Blanda 50/50 med Pontus i flaskan, så länge getmjölken räcker. Men det är ju sjåpiga jag det :P.
-
:'( :'( :'(
Älskade Vera.
Nej, inte vill vi bli av med Dig, Bergsblomman! :-*
Spännande med den lilla. Jag har bara hunnit skumma tråden, men ... endast det bästa är gott nog åt lilla Lill-Vera, så jag föreslår så nära Mammans Mjölk som möjligt.
1 - mammans mjölk
2 - annan getmjölk
3 - komjölk
4 - LG-produkters mjölkersättning
5 - Teknosans mjölkersättning
6 - Pontus, vilken innehåller lite mera gluten än vad getter är gjorda för
Och så hoppas vi förstås på fina bilder av Elsa och Lill-Vera! Ska hon heta så, eller blir det ett nytt namn? :-* :-*
-
Beklagar sorgen, för det är en sorg. Men jag är fullständigt övertygad om att Du fattade rätt beslut, i rätt tid, och jag anser att det är en getägares plikt att i första hand bota, i andra hand hjälpa, och i tredje hand trösta. Och hon fick hjälp så långt det var möjligt. Och hon fick tröst. Därför finns det inte så mycket mer man skulle kunna önska. Därtill tycker jag att Du gör helt rätt som tar Dig an en ny liten get, både för Din egen skull och för Elsas skull.
Fortsätt gärna att berätta om den nya lilla geten!
-
Du ska tydligen föda upp Lill-Vera med flaska? Då får Du räkna med att hon då och då försöker rymma - till Dig! En normal flask-killing växer upp till en människoälskande get, som går bra att träna till både koppel och rumsrenhet, och en hel del annat, för den som har tid - och en näve havre!
Hoppas nu Elsa gillar sällskapet. Lill-Vera kommer förmodligen att söka kontakt även med henne, och om hon försöker dia, så kittlar det nog Elsa så pass att hon kan bli irriterad. Men Du är så bekant med Dina getter, så det där ser Du.
Att föda upp en killing med flaska är inte svårt, om killingen är frisk. För det mesta är det bäst med en napp med minsta hållet, ty med större hål kan den lilla sätta i halsen. Första kontakten med nappen brukar resultera i en del protester, ty en hård otäck napp liknar inte alls en mjuk, härligt doftande spene. Håll killingens bakhuvud mot Din kropp, och ett mjukt grepp med ena handen under hennes haka. Tumme och pekfinger trycker mot mungiporna tills hon skriker. Att skrika med stängd mun är svårt, så Du passar på att placera nappen mellan hennes läppar, och håller kvar den där tills hon får tid att upptäcka att det finns en droppe mjölk där. Med lite tur börjar hon suga, och sen är resten en baggis! Så snart som möjligt ska hon upp i 9 - 10 dl per dag, fördelat på först flera, sedan allt färre mål. Räkna med att trappa ner matningen under levnadsmånad fyra. Regeln 3 x 3 x 3 är, som jag ser det, ett minimum. (Tre deciliter tre gånger per dag i tre månader.) Bättre start i livet med omkring 100 liter mjölk eller ersättning i kroppen.
Så snart våmmen kommit i gång ordentligt, behöver Du inte längre frukta att mjölk kan komma över i våmmen. Om mjölk kommer först i våmmen, så ruttnar den, och orsakar en livshotande diarré (våmförskämning). Men om gräs och sånt kommer först, så följer snälla bakterier med och bildar en god våmflora, som kan ta hand om även mjölkdroppar.
Gärna fri tillgång på såväl extra gott hö som kraftfoder från späd ålder. Givetvis parasitfritt bete att börja med, så hon kan bygga upp sin motståndskraft mot lungmaskar och annat elände, som finns i markerna.
- Och vi ser fram emot ännu fler fina bilder!!!
- Förresten, vem var Alice? Är det en gravsten som Vera hjälper Dig med på bilden?
-
Jag skulle passa på att köpa så mycket getmjölk som möjligt från getgården och frysa in. Blanda 50/50 med Pontus i flaskan, så länge getmjölken räcker. Men det är ju sjåpiga jag det :P.
Tack för tipset! Ska absolut köpa mjölk, självklart måste ju det vara bättre än ersättning! (har inte tänkt på det :-[)
1 - mammans mjölk
2 - annan getmjölk
3 - komjölk
4 - LG-produkters mjölkersättning
5 - Teknosans mjölkersättning
6 - Pontus, vilken innehåller lite mera gluten än vad getter är gjorda för
Har försökt sökta på gamla inlägg om mjölkersättning och trodde att det var Pontus mjölkersättning som var bäst, men kanske det är bättre med komjölk! Det borde väl vara bättre att köpa direkt från mjölkbonde än ifrån affären? Hur gör jag nu då? Om jag köper getmjölk, ska jag blanda både get, ko och Pontus för att sedan gå över till ko och Pontus när getmjölken är slut (kan bli lite långt att åka och köpa den under hela di-perioden). Finns de andra mjölkersättningarna på Granngården? (Var där i dag o köpte Pontus.)
Lill-Vera! Ska hon heta så, eller blir det ett nytt namn?
Vet inte vad hon ska heta, måste träffa henne innan hon får sitt namn ;D Egentligen borde hon nog heta Trollsusstorpmm eller nåt. Efter alla snälla som hjälper mig! ;D
-
Hoppas nu Elsa gillar sällskapet. Lill-Vera kommer förmodligen att söka kontakt även med henne, och om hon försöker dia, så kittlar det nog Elsa så pass att hon kan bli irriterad. Men Du är så bekant med Dina getter, så det där ser Du.
Har tänkt på det därför har jag börjat träna Elsa på "spenberöring" ;D Hon blir inte sur alls när jag är där och petar men hon börjar ropa när jag drar i spenarna, ungefär som när hon ropar på mig när hon får syn på mig ifrån sin hage! Undrar varför? ???
- Förresten, vem var Alice? Är det en gravsten som Vera hjälper Dig med på bilden?
Alice var Veras första kompis som dog bara 8 månader gammal i CCN. (Eg. vill jag inte vara med på bild) men jag tycker mycket om den bilden på mig och Vera där jag sitter och försöker göra en liten get i murbruk som minne av Alice på en sten som ligger i trädgården. Plötsligt kommer Vera upp bakom mig och lägger sitt huvud på min axel, hur söt som helst. Så tänkte vi på Alice en stund tillsammans (kändes det som iallafall). (Tyvärr funkade inte murbruksgeten nåt vidare, så jag målade där istället.)
-
Blanda getmjölken 50/50 bara med den ersättning som du tänker gå över till när getmjölken är slut. Jag har för mig att det står på Pontuspåsen hur man blandar till killingar. Om du väljer komjölk som ersättning, använd inte den från affären utan isf direkt från bonden. Bra att spenträna Elsa! Bli inte förskräckt om det är svårt i början att få killingen att acceptera nappen - för det kan det vara!
-
Ok. om det är bättre med komjölken än ersättningen så tror jag att jag kör på det och lämnar tillbaka Pontusen till Granngården. Komjölk är lätt för mig att få tag på hos en bonde jag känner i närheten.
-
När det gäller mjölkersättning till killingar kan jag inte råda om vilken du ska välja. Jag hade alltid mjölkande getter samtidigt som en och annan flaskkilling dök upp. Det är ett intressant ämne, vad säger ni andra som fött upp "flaskisar?"
-
Troligen alltid bäst så nära "originalet" som det går.
-
Granngården har endast Pontus. LG-produkter i Sölvesborg (www.lgprodukter.se (http://www.lgprodukter.se)) är ingen lågprisfirma precis, men de har extremt bra grejor. Den lammnäringen är "RollsRoyce"!
Teknosan finns i Vänersborg, telefon 0521 - 26 20 50.
Enligt min erfarenhet mår killingarna bättre i magen av Teknosans "Lammextra" än av Pontus, som innehåller gluten, vilket inte Teknosans gör.
Jag har också haft en lång diskussion med produktutvecklaren på Teknosan om kopparhalten i Lammextra, eftersom jag kunde konstatera att den (kopparhalten) var högre än i Pontus. På Teknosan menar man, att man vänder sig till svenska får- och getägare, och de nordiska kortsvansfåren har i stort sett samma kopparbehov som de nordiska getraserna. Detta stämmer också om man betänker att Pontus i första hand tillverkas för den mellaneuropeiska marknaden, och produktionen är förlagd till Holland. (Jag har inga aktier i Teknosan!)
Fördelen med LGs lammnäring är att den är syrad, så den är mera hållbar i färdigt skick, och koagulerar snabbare i löpmagen - vilket förhindrar våmförskämning.
Sammansättningen i komjölk är inte gjord för killingmagar. Bland annat är det för hög laktoshalt.
-
Jaså, jag har inte hört talas om att mjölksockret (laktosen) skulle vara olika i ko- respektive getmjölk. Kan Du förklara närmare, Torptomten?
Beträffande namnfrågan, så kan vi väl föreslå en rad namn här i tråden, när Du hunnit lägga ut några bilder? Så får Du lite att välja på!
-
Ledsen att höra om veras tråkiga slut. Du som kämpat så hårt, all heder till dig Bergsblomman för alla dina tappra försök och din enorma kämparlust. Må vera vila i frid. Och så hoppas jag allt blir helt perfekt med den nya killingen.
-
Ledsen att höra om veras tråkiga slut. Du som kämpat så hårt, all heder till dig Bergsblomman för alla dina tappra försök och din enorma kämparlust. Må vera vila i frid. Och så hoppas jag allt blir helt perfekt med den nya killingen.
Tack! Det ska bli så spännande (och nervöst) med en liten plutt!
-
Hittade det här på nätet!
Per 100 g: (Källa: Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas, version 04.1)
KOMJÖLK fett 3 %
Energi: 60.3kcal/252.4kJ
Vatten: 88g
Protein: 3.42g
Fett: 3g, enkelomättat: 0.69g, fleromättat: 0.06g, kolesterol: 10.2mg
Kolhydrater: 4.9g, varav sockerarter: 4.9g
Fibrer: 0g
Vattenlösl. vitaminer: C: 0.9mg, Folat: 5.4mcg, Niacin: 0.06mg, B2: 0.14mg, B1: 0.04mg, B6: 0.04mg, B12: 0.42mcg
Fettlösl. vitaminer: D: 0.02mcg, Retinol (A-vit): 25mcg, Karoten (A-vit): 14mcg, Alfa-tokoferol (E-vit): 0.07mg
Mineraler: Fosfor: 91mg, Järn: 0.04mg, Kalcium: 116mg, Kalium: 162mg, Magnesium: 12mg, Natrium: 41mg, Selen: 1.8mcg, Zink: 0.44mg
GETMJÖLK
Energi: 58kcal/242.5kJ
Vatten: 88g
Protein: 3g
Fett: 3.2g, enkelomättat: 0.86g, fleromättat: 0.11g, kolesterol: 11mg
Kolhydrater: 4.3g, varav sockerarter: 4.3g
Fibrer: 0g
Vattenlösl. vitaminer: C: 1mg, Folat: 1mcg, Niacin: 0.1mg, B2: 0.02mg, B1: 0.06mg, B6: 0.05mg, B12: 0.1mcg
Fettlösl. vitaminer: D: 0.03mcg, Retinol (A-vit): 68mcg, Karoten (A-vit): 35mcg, Alfa-tokoferol (E-vit): 0.07mg
Mineraler: Fosfor: 111mg, Järn: 0.1mg, Kalcium: 130mg, Kalium: 205mg, Magnesium: 14mg, Natrium: 50mg, Selen: 1.1mcg, Zink: 0.3mg
Det verkar ju inte vara några jätteskillnader i sockerhalt. Lite skillnader finns ju i vitamin och mineralinnehållet ex. A.vitamin, järn är mindre och B-vitaminhalten är högre i komjölken men B-vitaminerna borde väl inte vara några problem eftersom de är vattenlösliga eller? (Sen är ju detta 3% mjölk, vet inte om det bara är fetthalten som förändras om man tar mjölk direkt från kon)
-
http://www.fobo.se/artiklar/djurhallning/daggdjur/Getter.shtml (http://www.fobo.se/artiklar/djurhallning/daggdjur/Getter.shtml)
"Getmjölken skiljer sig på några punkter från komjölken:
Största skillnaden är getmjölkens stora innehåll av kaprin-, kapron- och kaprylsyra, 17% jämfört med komjölkens 5%. Dessa syror ger getosten en speciell smak under ostens mognadstid.
Mjölksockret är annorlunda uppbyggt. En del människor tål getens mjölksocker bättre än komjölkens.
Getmjölkens fettkulor är mindre än komjölkens. Det gör att det ej blir någon gräddsättning på getmjölken. Fettet är mer lättsmält och koagulerar ej i magen.
Karotinet i komjölken ger den dess gula färg. I getmjölken är A-vitaminet färdigt och den är därför vit. Fastän getmjölken är blekare är halten A-vitamin lika hög som i komjölk.
Getmjölk är inte så fet som många tror. Fetthalten ligger någonstans mellan 3 och 3,5% "
Britterna kan sina getter och i England är det vanligt med komjölk som ersättning till killingar.
-
Jag har ingen vetenskaplig rapport att luta mig mot men de redovisade värden som jag sett här kan väl duga i ett akademisk forum men sant och verkligt är ockå att mjölkens sammansättning skiljer sig höst väsentligt mellan olika individer, olika utfodring, olika fas i laktationsperioden.
Jag har dock den beprövade erfarenheten, att killingarna jag haft som flaskfigurer icke någon gång, de gånger jag ej haft lammexra hemma och de fått komjölk, direkt från paketet men uppvärmd, genast har fått diarré!
OT: LG-produkter har också RÅMJÖLKSPULVER (från får) som fungera fint till killingar som inte fått Råmjölk från sin mor!
Tt
-
Tack för att ni delar med er av era erfarenheter!
Jag hinner inte få tag på LGs ersättning innan killingen kommer. Ev. ringer jag dit på måndag och hör hur snabbt de kan skicka. Har jag tur så får jag köpa lite getmjölk när jag hämtar henne. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra med ersättningen ??? Det verkar vara delade meningar på vad som är bästa (förrutom getmjölk) mjölkersättning - komjölk eller lammersättning. Även på de engelska sidorna råder delade erfarenheter. http://goat-link.com/content/view/94/76/ (http://goat-link.com/content/view/94/76/)
-
Tack för länken, Bergsblomman, trevlig läsning! Men jag vill varna för den ena typen av nappar som visas där, dvs den utan skruvgängor som bara träs på en läskedrycks/vin - eller annan flaska. Har använt en sådan och killingen drog av nappen och svalde den! Den kom ut den naturliga vägen, men nej jag skulle inte välja den typen av napp.
Ser fram emot foton på "Lill-Vera!"
-
;D ;D :-* :-* :-* ;) :D :) :-*
-
Ja men, ja men, ja men - foton! Håll oss inte så på sträckbänken :D! Fram med den lilla nu :D!
-
Nu är hon hemma! :-*
Allt har gått så bra! En sten har släppt från mitt hjärta! :D
En pigg busig liten getkilling som sprang och gjorde krumsprång i hagen mötte oss när vi kom fram till getfarmen. Väl infångad hamnade hon i min famn, där satt hon länge och väl så snällt medan vi väntade på att getterna skulle mjölkas så att jag fick med mig mjölk hem. Köpte ca 8 liter. Hon ropade inte efter sin mamma och ingen mamma ropade efter henne så det kändes skönt (i mitt hjärta). Elsa var nyfiken och nosade en del på den lilla när vi kom hem och puttade henne med hornen några gånger, jag vet inte hur orolig man ska vara för det. Har dem isär så att den lilla kan vara för sig själv om hon vill eller gå in till Elsa om hon känner för det. Hon ropade ett tag men slutade ganska snart.
Jag gick in för att fixa getmjölk till henne och min man stannade kvar hos getterna. När jag kom ner satt lillflickan i husses knä och det var bara för mig att låta honom ta nappflaskan, så talade jag om för honom hur han skulle göra efter era instruktioner jag läst mig till här. HON DRACK PÅ FÖRSTA FÖRSÖKET! :D Sen var hon så trött, så trött. Gav henne bara getmjölk idag för jag har ännu inte bestämt vilken typ av ersättning jag ska ge. Nu ska jag ner och ge lite mer mat till lillflickan. Vet inte vad hon ska heta. Iris, eller Siri som husse vill eller Lill-Vera eller något annat.
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/lillan2.jpg)(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/lillan3.jpg)
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/lillan.jpg)(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/elsa.jpg)
-
meeen så söt! :-*
-
Du milde, så söööööt :-* :-* :-* !Underbart att det gick så smidigt med flaskan. Jag skulle låta lillan vara i barnkammaren med möjlighet att krypa in till Elsa om hon vill, tills jag vet hur Elsa tar det. En och annan mindre buff från Elsa ingår i fostran av lilla nykomlingen. Ser fram emot rapporter :D.
-
såååååå söt, hm jag vill oxå ha en......
har just nu ett flasklamm i vårt tvättrum.... men den där var ju sötare.....
-
Tack för bilderna! De gick fint genom modemet.
"Alla djurungar är söta, och av alla söta djurungar är killingar de sötaste!"
:-[ :-* :-*
Iris? Nä. Siri? Åkej ... Men Iris-Siri? Så tycker jag hon ser ut! I vardagslag Irissiri!
Det är mitt förslag.
Elsa ser ju inte aggressiv ut, men det är säkert bäst att vara med i början, så ser Ni hur de reagerar på varandra. Tänk även på att Siri (ja, eller vad hon nu heter, Lill-Vera) har bytt miljö, och kan behöva lite tid för att hennes immunförsvar ska hinna anpassa sig för de nya mikrober hon möter.
Så bra att hon tog nappen direkt. Och så fint att Husse inte är svartsjuk utan snarare tar nappflaskan ifrån Dig! Sussilos napp-slukande killing var ju lärorik, tack för den historien!
-
Vilken goding! Iris-Siri? Rissi? Dags att döpa om tråden med lillkillingens namn, så vi kan följa hennes öden och äventyr? :)
-
Hon är så söt lillflickan! :D
Allt har gått bra och hon äter duktigt. Har nu börjat ge henne getmjölk samt Pontus lammnäring och magen verkar vara i fin form än så länge. De går nu ihop och det funkar bra. Elsa fostrar henne så att hon ska bli en snäll liten get. "Iris" (det lutar åt det namnet) vill gärna sova i trälådorna som de får hö i men det är Elsa inte så förtjust i så hon puttar ner henne därifrån. De verkar som om Elsa puttar lite på henne som tillsägelse, lyssnar hon inte då så puttar hon lite hårdare, lyder hon inte då så tar hon till hornen. Ex. när hon är hungrig och vill försöka snutta på Elsa eller om Elsa vill ha sin mat ifred. Jag har ingen aning om hur en get är mot sin egen killing, om Elsa är "normal" i sitt beteende mot "Iris". Hon härmar Elsa i allt Elsa gör, det ser så kul ut. Äter Elsa hö så tar Iris första bästa strå för då ska hon också äta (även om det är ett tjockt halmstrå hon råkar få tag på) Idisslar Elsa så tuggar också Iris.
Var lite nervös inför att släppa ihop dem helt men då tyckte husse att det var en bra idé att montera upp hästarnas "Babywatch" (som jag har till stoet när hon ska föla) i getstallet. Så nu har vi get-tv istället för frukost-tv, för bättre underhållning kan man inte ha! ;D (Kan meddela att hennes husse är helt betagen i henne och många gånger när jag ska göra i ordning mat åt henne så står redan husse vid spisen och gör i ordning flaskan för att han ska ner och mata!) Så jag kan inte påstå att det är särskilt betungande att ha en flaskkilling! ;D
Här är lite bilder från vår promenad.
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/elsa1.jpg)
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/getingrna2.jpg)
-
Tack för rapport med härliga bilder! :D. Elsa låter mycket tålmodig och på bilderna får man ju intrycket av mor och barn! Getter kan vara betydligt skarpare än så tillsammans med andras killingar. Perfekt husse, den där...... ;)!
-
Härligt att höra att det går bra! ÅÅÅÅ sååååå fina bilder!
Förstår husse helt och fullt att han vill mata ;D
Fick hålla i en två veckors alaskan malamute valp igår.. Också SØT men killing klår den!
Ser fram emot att höra mer! :D
-
såååååå söt, hm jag vill oxå ha en......
Akta dig, dom där tar hela hjärtat!
Och det låter som om den här tråden blir en ljuvlig tråd efter allt elände! Välförtjänt för både Dig och Elsa. Och en sån fin Husse, en sån skulle jag vilja ha! ;) Frukost-TV från stallet, sånt har jag också haft, fast det var genom fönstret. Definitivt min favvis-såpa!
Jag har faktiskt ingen erfarenhet av att någon get varit så snäll mot en annans killing som Elsa är mot Iris. GRATTIS!!!
-
Underbar tråd.. med kärlek, och tårar, och glädje..
Och lilla Iris är jättefin. <3
Lycka till!
-
Gettavlan överhuvud taget är mycket trevlig. Vänlig ton med både humor och värme och seriösa inlägg.
-
Ja, även jag trivs bra på gettavlan. Tråden om Vera har jag försökt följa, och har kommit att älska den geten på avstånd. Därför vill jag föreslå, att tråden även i fortsättningen får bära hennes namn, även om ämnesnamnet kan avkortas. För vi minns henne med glädje och beundran. För egen del samlar jag de "bästa" trådarna i mappar i min dator, och den här tråden heter kort och gott "VERA". Det känns fint att få fortsätta klicka på den då och då, och få fina bilder på "Iris Lill-Vera". :)
-
Tack ni alla för lyckönskningar med Iris!
Hon är helt underbar, lillflickan! Vi går små promenader nästan varje dag och det är så roligt att se henne busa och leka. Elsa är väldigt snäll och go mot henne, när jag ger havre så får de i maten i två skålar bredvid varandra men Iris vill helst äta ur Elsas skål och Elsa är så snäll och låter henne hållas. Rymmer Iris, vilket hänt ett par gånger, då ropar Elsa henne tillbaka in i hagen. Hon har börjat hoppa upp i mitt knä för att ligga där och gosa sig och somna. Så snart har man nog en 50-kilos getfröken i knät! ;D Men det gör inget för hon är så söt.
Detta med små killingar är något helt nytt för mig men ack så underbart.
Några bilder från dagens promenad!
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/iris.jpg)
-
Elsa skulle bli en fantastisk mamma till egen killing. Hon har ju ett underbart temperament och är dessutom vackert tecknad.
Då har jag nog haft tur! :D Jag är så glad för Elsas mjuka temperament. Vera var ju drottning här hemma när hon var frisk, men när hon blev sjuk tog Elsa över ledarskapet, men var ändå snäll mot Vera. Hade det varit tvärt om - att Elsa var sjuk och Vera fortsatt frisk så hade det nog varit svårt att ha dem i hop.
Har tänkt att Iris kanske blir för präglad på människor eftersom hon flaskmatas, men för henne är Elsa alltid nummer 1 och vi människor kommer på en god 2:a plats, vilket känns bra.
Har faktiskt tänkt tanken på att det skulle vara roligt att Elsa fick killingar, och jag tror att det skulle kunna bli en harmonisk liten flock. :) Bara inte Elsa är för gammal, hon är nu 4 år och har aldrig haft killingar tidigare. Och är hon det så kommer det säkert en dag en annan liten get som behöver ett nytt hem.
-
Det är nog ingen fara med den där människopräglingen så länge Elsa finns där och ger Iris en sund känsla för sin identitet. Då är det ju bara härligt med en tam och tillitsfull killing.
Om jag ville ha fler getter, skulle jag låna in en erkänt snäll bock när Iris är 8 mån och låta alla tre gå tillsammans. Då killar getterna ungefär samtidigt och du får en fin flock. Men Elsa och Iris är ju en härlig liten "flock" redan :D!
-
Jag blir så glad när jag läser den här tråden numera, förut var det med tårfyllda ögon. Det är så underbart med folk som verkligen älskar sina djur och tar hand om de väl.
Jätte fina bilder från skogspromenaden, getter älskar verkligen att gå i skogen.
Och hon är verkligen jätte söt din lill killing! :-*
-
:D Ja, minsann, de där bilderna är verkligen fina! Det syns även hur Elsa är snäll mot Iris, och den lilla verkar föredömligt skuttig!
Man blir ju glad, ju. :D :D :D
-
Bergsblomman: Du är en fantastiskt bra fotograf! Med otroligt fortogena getter ;D
*fortsätter förtvivlat att få till dendära perfekta hund bilden... men dom vill som bara äta upp kameran hela tiden ;) *
-
Bergsblomman: Du är en fantastiskt bra fotograf! Med otroligt fortogena getter ;D
Det här med att vara fotogenisk, vet jag inte... ;D ;D Denna bild mailade jag till husse när Iris bara varit här ett par dagar och husse hade sagt till mig att:
- Iris har nog inga tänder.
(http://i20.photobucket.com/albums/b245/bergatrollet/bebisen.jpg)
-
:D ;D Vilken liten tuffing!
-
;D ;D
Fast - hur är det - i överkäken längst fram kanske det är lite fattigt med tänder?
;)
-
Naaaa, en så´n liten pussnos :-*! Bergsblomman, det ser ut som du killar Iris med halmstrået på läppen för att få henne att smila?
-
Ja, hon är väl ingen häst heller!
Men jag tycker snarare det ser ut som om Bergsblomman kliar, smeker, doftstämplar Iris på magen eller bakbenen, så att det är så sköööö ;D nt!
-
Jätte fina bilder från skogspromenaden, getter älskar verkligen att gå i skogen.
Och hon är verkligen jätte söt din lill killing! :-*
Tack! Det är väldigt mysigt att ha med dem i skogen och eftersom de uppskattar promenaderna så mycket har det blivit ett avkopplande avbräck i vardagen för oss och vi har nästan alltid med oss lite fika. (Även om Elsa försöker äta upp det mesta av kaffebrödet.) ;D
-
Naaaa, en så´n liten pussnos :-*! Bergsblomman, det ser ut som du killar Iris med halmstrået på läppen för att få henne att smila?
Hon var så söt när bilden togs, då hon var trött efter en massa bus och hoppade upp i en av hölådorna för att vila (förbjuden sovplats enligt Elsa) och lutade huvudet på kanten så att man såg alla hennes små tänder. ;D
-
(Även om Elsa försöker äta upp det mesta av kaffebrödet.) ;D
Hon är med andra ord fullt normal och frisk ... ;)
Jaha, då övertollkade vi. Men en fin bild ändå. Så Elsa brukar putta ner Iris därifrån?
-
Så Elsa brukar putta ner Iris därifrån?
Hon blir nerputtad därifrån, :) så hon har intagit annan sovplats. Något som jag tänkt fråga är om killingar brukar sova bredvid sina mammor? Iris har sin egen sovplats i en massa halm på en lastpall i ett hörn medan Elsa sover lite varstans. Annars är de oftast väldigt nära varandra, när inte Iris leker sina vilda lekar förstås. (Fast en lek består i att försöka stå på Elsas rygg utan att trilla ner. :-\)
-
De flesta killingar jag sett har legat med kroppskontakt med sin mor och sina kullsyskon. Många har också lyckats bemästra konsten att stå på mammans rygg. Så det beror på vad Elsa tycker om det!
Snart blir nog även Du själv ett riddjur. Bestäm själv om skottkärran ska vara åkdon eller ej. Dessvärre brukar dessa attans skottkärror krympa under sommarens gång ... ;)
-
Kolla med getexpert på Djuhälsovåden. Jag fick rekomenderat Ivermectin (flytande) i munnen som avmaskning. Om hon har mask har hon säkert löss också. Då droppar jag med Flusa som finns på Granngården. Men det kan vara så att du måste ta en sak i taget om hon är mycket nedsatt.
Hoppas det ordnar sig
-
Kolla med getexpert på Djuhälsovåden. Jag fick rekomenderat Ivermectin (flytande) i munnen som avmaskning. Om hon har mask har hon säkert löss också. Då droppar jag med Flusa som finns på Granngården. Men det kan vara så att du måste ta en sak i taget om hon är mycket nedsatt.
Hoppas det ordnar sig
Jag förstår inte riktigt ??? Antingen har du nog svarat i fel tråd eller så har du kanske inte läst så noga här. ;D
Annars så kan jag nämna att jag avmaskar mina getter med Ivermectin och Flusa finns också hemma ifall jag skulle behöva det. (Men löss har jag aldrig sett på mina getter) ;D
-
Jag förstår inte riktigt ??? Antingen har du nog svarat i fel tråd eller så har du kanske inte läst så noga här. ;D
Annars så kan jag nämna att jag avmaskar mina getter med Ivermectin och Flusa finns också hemma ifall jag skulle behöva det. (Men löss har jag aldrig sett på mina getter) ;D
Om man bara läst första inlägget kan det nog vara ett helt rättplacerat inlägg, Bergsblomman..
-
Hej!
Man kan även ge getter med dålig aptit vanlig matjäst utblandad med vatten för att få i gång magen igen.De brukar tycka att det är jättegott även om de inte vill ha annan mat.
lycka till
-
Hej!
Man kan även ge getter med dålig aptit vanlig matjäst utblandad med vatten för att få i gång magen igen.De brukar tycka att det är jättegott även om de inte vill ha annan mat.
lycka till
Min lilla Vera fick sluta sina dagar i april. Provade allt jag kunde komma på för att hon skulle bli frisk igen, även bakjäst, foderjäst, bikarbonat men ingenting hjälpte. :'(
-
Föremålet? Getter sätter inte i sig vad-som-helst, som kor!
Hum... ::) Det stämmer då inte på getabocken mamma hade när hon var liten. Den åt allting. Stod och käkade upp mormors handdukar som hängde på tork, hästens svans och till sist tog den sig ett stycke av mammas hår (hennes eget fel dock, hon tyckte det var kul att den åt allt så hon matade den med allt möjligt, till sist testade hon med håret). :-X
-
Fick han verkligen allt en getabock behöver i sin vanliga mat/miljö?
-
Har ingen aning. Jag fanns inte och mamma var ju liten. Men den gick både lös på gården (då den gav sig på tvätten) och i hästhagen (där den käkade svans) :X. Mormor och morfar bor kvar i samma hus ännu och hur det ser ut nu så är det en del buskage och sedan mkt åkrar (går kossor där nu där hästen gick förut). Inte endast deras get som käkade hästsvans. Flera som råkat ut för det där.
-
Liten fundering bara. Hon kanske inte tål något av det hon äter? Uppblåst mage, konstiga pluttar, Du ger henne mycket vete, Har du provat att ta bort vete och ge henne havre en tid?
Se om det blir bättre. Uppblåst mage, diarre hos människor kan vara veteintolerans/gluten. Testa, det skadar inte. hoppas att det löser sig. Om du märkt att hon är bättre vissa dagar så kanske det finns ett samband med vad hon ätit? lycka till