Alternativ.nu
Övriga ämnen => Ekonomi => Ämnet startat av: Bo skrivet 10 mar-08 kl 08:27
-
kunde vara en global standardiserad värdemätare som bestod av det samlade värdet av fastställda mängder av en del väl valda dagsnoterade råvaror.
Om det sedan blev ett allmänt krav på att vi fick våra tillgångar och skulder mätta med detta mått och sedan också priser och aktiekurser och det mesta av köpen gjordes med kort, är det bara lönerna kvar som drabbas av inflation, - för det är viss en poäng i att låta lönerna avtalas i en inflationsutsatt valuta. - Detta av samma anledning som riksbankens mål aldrig är fast penningvärde utan ett par procents inflation: Nämligen att det är ohanterligt för arbetsgivare att vid behov omförhandla löner neråt och att man därför måste låta inflationen sköta detta besvärliga jobb.
Man tänker sig etablerandet av denna fiktiva valuta - värdemätare - som ett intiativ från oss alla som är trötta på inflationsvalutornas felinformation.
Sedan kommer det ett krav från bankkunder på att få sina skulder och tillgångar mätta med detta pålitliga mått och räntan avtalad i relation till denna realvaluta (fiktiv men värdebeständig). Sedan så klart krav från kunder att varorna skall prismärkas i realvaluta och inte i inflationsvaluta och krav från investerare att aktiekurserna skall noteras i realvaluta.
Det blir sedan enklare för den som har lån på sin bostad att räkna på kostnaderna. Som det är nu, kan årskostnaderna variera betydligt upp och ner men med lånet avtalat i en real valuta, följer räntan realräntan vilken är rätt stabil.
För den som alls ser inflationen som ett problem, finns här en definitiv lösning och en som ingen statsmakt kan sätta sig emot. De kan ha kvar makten över inflationsvalutan som då bara består av sedlar och mynt i omlopp.
-
Men du bör nog konkretisera med några bra exempel på lämpliga råvaror. Eller i alla fall ange vilken typ av råvara som kan vara lämplig.
Efterfrågan och produktionskapacitet kan variera friskt på de flesta råvaror. Och kan manipuleras på en rad olika sätt. Och därmed "värdet." Blir läge för en ny sorts finansbubblor. Eller?
A.
-
för att hitta det rätta urvalet är att kolla hur pass värdekonstant ett sådant varit förr.
-
Ursäkta raljerandet, men vore det inte enklare på sikt att gå över till en fri, decentraliserad valuta á la Ripple, http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=34971.0 ?
-
Decentraliserad tillräckligt om det inte finns någon som kan påverka den.
- Utom de som handlar i de ingående råvarorna. Men handlas dessa i tillräckligt stora volymer, blir det omöjligt att manipulera.
Järn, koppar, aluminium, vete, majs, sjötransporter, olja, gas, pappersmassa, kakao och kaffe kommer säkert att ingå.
-
Vad är det för fel på guld? ;)
-
att marknadspriset på guld skulle vara konstant.
-
http://en.wikipedia.org/wiki/Terra_Currency
?
-
för att hitta rätta mått och sorter är att kolla hur pass värdekonstanta alternativa korgar varit historiskt.
-
Vad är det för fel på guld? ;)
Fråga Etiopiens centralbank (http://www.e24.se/mankvinna/efterborsen/klacksparkar/artikel_325267.e24). ;)
-
för att hitta rätta mått och sorter är att kolla hur pass värdekonstanta alternativa korgar varit historiskt.
Och om man "lyckas" med det, vad gör man då?
-
Med ett bättre realvalutamått kan man då rimligen kräva att få sina lån mätta i ett sådant och därmed kunna få en låg och stabil ränta. Sedan kommer resten i en logisk följd: Krav på att få sina kontotillgodohavanden mätta i detta mått och sedan priserna på varuhusen.
Det blir ju ett globalt accepterat mått sedan och inga växlingsproblem. De nationella inflationsvalutorna blir bra att behålla som lönevalutor och för dem som behöver sedlar och mynt.
-
Vad talar för och emot att bankerna skulle gå med på att "föra över" dina/våra lån till denna nya valuta?
-
att få sina skulder eller tillgångar uttryckta i någon annan valuta, t ex schweizerfranc.
-
så långt jag kan se, att på detta sätt skapa en fungerande värdesäkrad fiktiv världsvaluta.
Aldrig i form av sedlar utan bara som ett mått på värde.
Min listiga lösning med en speciell inflationsutsatt lönevaluta för att medge noll-inflation för landets normala valuta är därmed överspelad. Man låter istället de nationella valutorna fungera som denna inflations-lönevaluta och använder världsvalutan för alla andra kontantlösa transaktioner och alla priser och mått på skulder och tillgångar.
-
ser vi nu en massa tillfälliga problem för företag som prissatt sina produkter i dollar. Betalningen för redan levererade och beställda varor sker nu med en valuta som tappat mycket i värde sedan priset bestämdes.
Det finns alltså ett verkligt behov av ett bättre värdemått som är mera pålitligt.
Reavinstskatter är en annan knepig sak i en inflationsekonomi eftersom "reavinsten" till stora delar består av luft. Man kan ibland få betala reavinstskatt trots att realvärdet av fastigheten var lägre vid försäljningen än vid köpet. Aktier likadant.
-
Avskaffa penningen.
-
i stort sett. Vi har nu en kontantlös ekonomi där transaktionerna noteras elektroniskt och någon automatik håller reda på hur mycket plus eller minus man står på.
-
för den reformering av det globala bank- och valuta-systemet som blir allt mer oundvikligt.
-
i stort sett. Vi har nu en kontantlös ekonomi där transaktionerna noteras elektroniskt och någon automatik håller reda på hur mycket plus eller minus man står på.
Denna teknik finns idag, är open source, och kallas Ripple. Skulle kunna kombineras med Cyclos server om någon vill ge ut en valuta med centraliserad "riksbank".
-
kan man då enkelt få fram den reala värdeökning som bör vara skatteunderlag. Som det är nu, kan man få betala dryg skatt på en nominell värdeökning som i realiteten kan vara en förlust.
Själv sålde jag ett hus köpt på tidigt 60-tal för ungefär samma reala värde som inköpspriset men fick ändå betala runt 100 000 i reavinstskatt eftersom det nominella värdet 7-faldigats p g a inflationen.
-
Riksbanken höjer nu räntan för att sänka inflationen.
Detta kommer på sikt öka inflationen, tvinga fram mer arbetslöshet, lönesänkningar - eller alltsammans på en gång...
-
genom att dra in köpkraft som istället går till att betala räntor.
Ett bättre instrument för riksbankens inflationskontroll vore ett omräkningstal mellan lönevaluta och kronor och en tillräckligt stor skattedifferentiering mellan dem som vill ha sin lön avtalad i kronor och dem som nöjer sig med att få den uttryckt i lönevaluta.
Man kunde då anpassa löntagarnas köpkraft fortlöpande så att den överensstämde med det tillgängliga utrymmet och att man träffar rätt, visar sig i att penningvärdet bevaras konstant.
-
Det kan ha handlat om ett gemensamt sädesmagasin för traktens odlare där föreståndaren lämnade ut enhetliga tillgodohavandebevis efter antal säckar man levererat. Dessa fungerade sedan utmärkt som valuta för varuutbyte i området och papperssedeln var född.
Nu omformulerades texten till: Mot denna sedel utlämnar jag en säck säd eller något annat av motsvarande värde och sedan började magasinsföreståndaren ge ut sedlar även mot andra säkerheter. - Även fastigheter, boskap och annat som var kvar hos låntagaren.
Fortfarande kvar inom ramarna för sund bankverksamhet, lånade han sedan ut sedlar utan säkerhet till folk med väldigt bra idéer till lönsamma projekt men då mot en ränta som skulle kompensera för bortfall genom smitning, sjukdom, dödsfall eller fiasko.
Då är vi redan inne i fractional reserve banking eftersom det inte finns säkerheter för alla utgivna sedlar.
Man kan lätt se att även en sådan sund bankverksamhet kan hamna i kris om det uppstår farhågor och folk samtidigt vill lösa in sina sedlar mot realvärden. Det finns alltså ett behov av en pålitlig garant i bakgrunden, gemensam för en massa sådana banker och som har kontrollbefogenheter i proportion till sitt ekonomiska risktagande.
Papperssedeln började då som ett tillgodohavandebevis men var ju samtidigt en skuldsedel från utgivarens perspektiv. Bönderna lämnade säd mot sedlar i utbyte och låntagarna lämnade sina egna skuldsedlar mot standardiserade skuldsedlar som fungerade att handla med.
Har alltså omprövat denna ståndpunkt.
-
av ett tänkt primitivt finans- och valuta-system, inser man också att problemen vi har skulle finnas även med genomhederliga aktörer på alla nivåer.
Problemets kärna är obetänksam kreditgivning och incitament som resulterar i sådan och alltså dålig kontroll och dåligt utformade spelregler från garanten som måste täcka förlusterna efter en krasch.
-
som lett till en oseriös kreditgivning och den slapphet som gjort det möjligt att sälja vidare de osäkra fordringarna eller att få dem försäkrade, borde ju vara lösbara problem.
T ex att etablera kännbara ekonomiska konsekvenser för anställda inom bank- och finans-väsendet som beter sig oansvarigt.
Som nya politiskt tillsatta aktörer i ledande positioner i USA bör man nu utse sådana som redan tidigt varnat för kraschen och varit träffsäkra i problemdiagnosen.
-
Fortfarande kvar inom ramarna för sund bankverksamhet, lånade han sedan ut sedlar utan säkerhet till folk med väldigt bra idéer till lönsamma projekt men då mot en ränta som skulle kompensera för bortfall genom smitning, sjukdom, dödsfall eller fiasko.
Då är vi redan inne i fractional reserve banking eftersom det inte finns säkerheter för alla utgivna sedlar.
För att det inte skall bli en urholkning av pengars värde, måste någras skuldsättning motsvaras fullt ut av andras sparande. - För att några skjuter upp produktionen som skall betala deras konsumtion, måste andra i samma mån skjuta upp sin konsumtion utan att sluta producera.
-
i form av sedlar, pengar på ett konto, aktier eller andras skuldförbindelser av andra slag, skjuter ju upp sin konsumtion till senare. - Utgivarna av dessa sedlar och skuldförbindelser tar då i anspråk andras produktion i förskott mot löften om att själv prestera senare.
Inflation är väl då ett tecken på, att det ges ut sedlar utan täckning.
-
http://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_1074847.e24
-
Inom en snar framtid kommer arbetslöshet och social oro placera frågan om inflation i källaren.
Inflationen som smörjmedel för ekonomin kommer då att lovprisas av alla fd. marknandliberala ekonomer.
Politikerna som fått ordenligt sin i sina peningkistor kommer att ge stora kramen till att råd som tillåter
peningpressen att gå.
Inflationen kommer att på ett relativt skonsamt sätt avskriva det gigantiska skuldberget vilket är en
förutsättning för att det gamla vasinnet skall få ny fart under galoscherna.
-
Inflationen hör samman med en ordning som gynnat skuldsättning och straffat sparande. Det du föreslår är det som skapat krisen.
-
Om man ger riksbanken makten att bestämma bankernas inlåningsränta, har man då inte allt som behövs för att bevara prisstabilitet och hålla rätt nivå på kreditgivningen? - Hotar inflation, höjer man räntan och bankerna måste höja utlåningsräntan för att kompensera sig.
-
Inflationen hör samman med en ordning som gynnat skuldsättning och straffat sparande. Det du föreslår är det som skapat krisen.
Menar du på allvar att det är inflationen varit huvudorsak till den skulddrivna ekonomin?
Om det hade varit 1970-80 talet då inflationen ibland nådde 2-siffriga tal så har du en poäng
men 2000-talet?
Inflation är inget som jag förespråkar jag försöker bara för en diskussion kring hur makthavare kommer att
hantera den kommande politiska krisen - om de inte vill riskera ett politiskt sammanbrottet för de västerländska ekonomierna.
-
Om det blir inflation eller ej i samband med en finanskris, beror på metoden för att bekämpa den och den för stunden härskande ideologin. Ett kraftigt valutafall brukar skapa en oundviklig inflation i ett land som inte kan producera det mesta av sina behov från hemmamarknad.
-
Krisen är ju en finans- och valuta-kris som vi fått för att det finns en fatal bugg i systemet.
Jag är övertygad om, att inflationen har en nyckelroll i denna bugg som gjort det lönsamt att ta lån på allt man äger och leva upp nu, det man eventuellt kommer att tjäna i framtiden.
Det behövs nya regler för bankerna och jag menar att det handlar om att göra det lönsammare att spara i förhållande till att skuldsätta sig.
-
Inflationen kan knappast skyllas för den nuvarande krisen, då det knappast varit någon inflation på många år. Däremot har utväxlingen i lånemaskineriet ökat och därmed penningmängden som måste sugas upp någonstans. Det ger förr eller senare inflation.
Edit: den fatala buggen är alltså den höga utväxlingen.
-
Visst har inflationen fortsatt oavbrutet ända till kraschen nyligen. Just nu är det väl fallande priser.
-
Tänker man sig en ö med en massa verksamma människor som handlar av varandra med papperspengar med hövdingens underskrift på, så kan det bland dem finnas några som vill ta ut konsumtion i förskott mot löfte om betalning senare. - De skuldsätter sig och att de får det, kan bero på att de har säkerheter i form av odlingsjord eller barn som kan överta deras betalningsansvar om de faller från. En kassör håller koll och delar ut betalningsmedel till låntagarna.
Tänk nu att uppemot hälften gör likadant. Men produktionen är inte högre än förr och låntagarnas ökade köpkraft måste alltså ske på de övrigas bekostnad. - Allt blir dubbelt så dyrt.
Då blir fastigheternas nominella värde också fördubblat och låntagarna inser att de kan göra om tricket. De belånar sina kapitalvärden igen upp till taket och kan dra ner på jobbandet.
De som jobbar som förut får jobba dubbelt för samma utbyte som under en ordning utan skuldsättning.
-
Tänk nu att uppemot hälften gör likadant. Men produktionen är inte högre än förr och låntagarnas ökade köpkraft måste alltså ske på de övrigas bekostnad. - Allt blir dubbelt så dyrt.
Då blir fastigheternas nominella värde också fördubblat och låntagarna inser att de kan göra om tricket. De belånar sina kapitalvärden igen upp till taket och kan dra ner på jobbandet.
De som jobbar som förut får jobba dubbelt för samma utbyte som under en ordning utan skuldsättning.
Den mest grundläggande orsaken till krisen ligger i det Marx beskrev som överproduktionskris. Dvs produktionskapaciteten stiger i en
högre takt än vad de avlönades inkomster gör. Det uppstår ett glapp mellan dessa två poler, produktionskapacitet och konsumtionstryck.
Genom frikostiga lån har konsumtionen upprätthållits på ett konstlat sätt. Men skuldsättningen leder bara till att problemen skjuts på
framtiden, men till slut brakar det lös. Ju större skuldsättningen hunnit bli dess djupare blir krisen.
-
Tänker man sig en ö med en massa verksamma människor som handlar av varandra med papperspengar med hövdingens underskrift på, så kan det bland dem finnas några som vill ta ut konsumtion i förskott mot löfte om betalning senare. - De skuldsätter sig och att de får det, kan bero på att de har säkerheter i form av odlingsjord eller barn som kan överta deras betalningsansvar om de faller från. En kassör håller koll och delar ut betalningsmedel till låntagarna.
Tänk nu att uppemot hälften gör likadant. Men produktionen är inte högre än förr och låntagarnas ökade köpkraft måste alltså ske på de övrigas bekostnad. - Allt blir dubbelt så dyrt.
Då blir fastigheternas nominella värde också fördubblat och låntagarna inser att de kan göra om tricket. De belånar sina kapitalvärden igen upp till taket och kan dra ner på jobbandet.
De som jobbar som förut får jobba dubbelt för samma utbyte som under en ordning utan skuldsättning.
Nu tänker vi att alla utnyttjar möjligheten att låna på allt de äger vilket efter hand kommer att resultera i att banken äger allt av värde alternativt att man är skyldig banken allt av värde.
Tänk istället att det från början fanns en valuta som hette kronor och som fungerat trots att den inte var knuten till realvärde och individer sedan hade börjat ge ut privata skuldsedlar mätta i kronor. - Och med sina realvärden som säkerhet. Detta hade lett till smygande inflation som sedan tilltagit efter hand som allt fler på detta sätt belånade sina tillgångar. Om nu alla gjorde likadant och hade lika mycket att belåna, skulle läget bli detsamma som om ingen från början belånat något alls: Det skulle funnits mycket mer pengar i omlopp och om de vore jämnt spridda, skulle man bara vara skyldiga varandra sina realvärden.
I ena fallet blev alltså alla skyldiga banken allt man ägde men i det andra fallet var man lika rik som från början trots att man inte konsumerat mindre.
Kontenta: Vi är offer för en jättebluff som går ut på att beröva oss allt vi äger. Det kan vara en omedveten lapsus men det kan också handla om en konspiration.
-
Jag tror enda sättet att stabilisera ekonomin är att förbjuda lån mot ränta. Utan lån mot ränta så skulle sakers värde återgå till att vara kopplat till deras faktiska värde just nu, istället för vad folk tror det kommer vara värt i framtiden.
Det skulle antagligen fortfarande förekomma spekulation i sakers värde, men inte i samma omfattning som tidigare eftersom det endast skulle vara de egna pengar man kunde spekulera med. Men spekulation i sakers värde menar jag allt från aktie köp till köp av hus.
-
Nu tänker vi att alla utnyttjar möjligheten att låna på allt de äger vilket efter hand kommer att resultera i att banken äger allt av värde alternativt att man är skyldig banken allt av värde.
Tänk istället att det från början fanns en valuta som hette kronor och som fungerat trots att den inte var knuten till realvärde och individer sedan hade börjat ge ut privata skuldsedlar mätta i kronor. - Och med sina realvärden som säkerhet. Detta hade lett till smygande inflation som sedan tilltagit efter hand som allt fler på detta sätt belånade sina tillgångar.
OM nu alla gjorde likadant och hade lika mycket att belåna, skulle läget bli detsamma som om ingen från början belånat något alls: Det skulle funnits mycket mer pengar i omlopp och om de vore jämnt spridda, skulle man bara vara skyldiga varandra sina realvärden.
I ena fallet blev alltså alla skyldiga banken allt man ägde men i det andra fallet var man lika rik som från början trots att man inte konsumerat mer.
Kontenta: Vi är offer för en jättebluff som går ut på att beröva oss allt vi äger. Det kan vara en omedveten lapsus men det kan också handla om en konspiration.
Om inte om fanns.............
-
Jag tror enda sättet att stabilisera ekonomin är att förbjuda lån mot ränta. Utan lån mot ränta så skulle sakers värde återgå till att vara kopplat till deras faktiska värde just nu, istället för vad folk tror det kommer vara värt i framtiden.
Det skulle antagligen fortfarande förekomma spekulation i sakers värde, men inte i samma omfattning som tidigare eftersom det endast skulle vara de egna pengar man kunde spekulera med. Men spekulation i sakers värde menar jag allt från aktie köp till köp av hus.
Får inte stycke 1 o 2 att gå ihop!? :-\
Låg ränta => hög inflation! Detta pga att svensson då köper mer (med lånade pengar). Hög efterfråga möjliggör prishöjningar utan att tappa kvantitet!
Det mest skrämmande är inflationen på bostäder, de senaste åren! Unga familjer intecknar i princip resten av sina liv! Deras arbetsgärning, kommer att bli, att de avlönat bankpersonalen... :(
:)/M
-
Pröva tanken att finansinspektion eller riksbank hade makt att bestämma inlåningsräntan och att bankerna måste ha balans i räkenskaperna.
Uppgiften skulle vara att stabilisera penningvärdet och för detta behövs väl bara, att någras lånande = uttagande av konsumtion i förskott, motsvaras av andras sparande = uppskjutande av sin konsumtion till senare.
Balans i räkenskaperna får bankerna då ordna genom att låna medel av varandra mot ränta och säkerheter och säkerheterna är deras egna låntagares panter för sina lån.
-
Pröva tanken att finansinspektion eller riksbank hade makt att bestämma inlåningsräntan och att bankerna måste ha balans i räkenskaperna.
Uppgiften skulle vara att stabilisera penningvärdet och för detta behövs väl bara, att någras lånande = uttagande av konsumtion i förskott, motsvaras av andras sparande = uppskjutande av sin konsumtion till senare.
Balans i räkenskaperna får bankerna då ordna genom att låna medel av varandra mot ränta och säkerheter och säkerheterna är deras egna låntagares panter för sina lån.
Som en blind höna vägrar du att förstå att den verkliga ekonomin också måste vara i balans. Inte bara dess
spegelbild i penningflöde.
Den olikmässiga, ojämna utvecklingen är grundläggande för alla system - det har den nya fysiken visat.
Komplicerade system har inneboende motsättningar som under givna omständigheter faller ut och blir dominerande
och då övergår jämnvikt i sin motsats i oordning och kamp för en ny harmoni.
När produktionskapaciteten flödar över gränserna för vad konsumtionen kan suga upp då hjälper inga som
helst peningpolitiska hästkurer. Till slut slår verkligheten genom.
Det finns ingen - knappast ingen - ekonom som tror att de ständigt uppdykande kriserna går att ändra med
mindre än att själva det kapitalistiska system ändras.
-
Jag förstår inte dina bekymmer för överkapacitet i produktionsapparaten. Den överkapacitet vi ser just nu i t ex bilbranschen beror ju på finanskrisen och utlöste inte finanskrisen.
Produceras det mer av en produkt än man får avsättning för, resulterar det normalt i att man friställer folk som då istället kan börja producera något det finns brist av.
Sedan när vi har gott om allt, drar vi ner på arbetstakten och unnar oss mera fritid.
-
Jag förstår inte dina bekymmer för överkapacitet i produktionsapparaten. Den överkapacitet vi ser just nu i t ex bilbranschen beror ju på finanskrisen och utlöste inte finanskrisen.
Produceras det mer av en produkt än man får avsättning för, resulterar det normalt i att man friställer folk som då istället kan börja producera något det finns brist av.
Sedan när vi har gott om allt, drar vi ner på arbetstakten och unnar oss mera fritid.
Vad vi pratar om är ett ekonomiskt system som har kriserna inbygt i systemet. En av de faktorer - motsättnigar som kan iaktas är den mellan konsumtion och produktion, att de utvecklas språngartat vilket leder till kriser. En annan är den olikmässiga utvecklingen mellan konsumtionsvaror och produktionsvaror och utvecklingstakten den emellan som också kan tjäna som en abstraktion för att förstå ekonomins komplexitet.
Visst sker det en anpassning genom marknaden som den nu fungerar men ingalund utan kriser.
"Sedan när vi har gott om allt, drar vi ner på arbetstakten och unnar oss mera fritid."
Med det tillväxtberoende ekonomiska system vi har leder detta ditt förslag till ekonomisk förödelse om det tillämpas i stor skala.
-
Ju bättre vi slimmar marknadsekonomin, desto mindre kriser blir det. Det finns inga andra system att välja bland. Är du missnöjd med något, får du precisera hur du vill att reglerna skall förbättras.
-
Ju bättre vi slimmar marknadsekonomin, desto mindre kriser blir det. Det finns inga andra system att välja bland. Är du missnöjd med något, får du precisera hur du vill att reglerna skall förbättras.
inte skall du behöva vara irriterad för problematisering. Eller har du svårt att se sanningen i vitögat om det beskriver brister i marknadsekonomin.
Själva begreppet marknadsekonomi leder många gånger tänkandet fel. Marknadsekonomin ses som FRI - en fri marknad. Den fria marknaden har dock kapitalismen slagit ihjäl för länge sen. Den existerar inte annat än som en konstruktion bland vissa ekonomer.
-
Ekonomin fungerar i den mån den är en marknadsekonomi och det är i insikt om det man har frihandelskonferenser och försöker upprätta frihandelszoner men marknadsekonomin hotas från olika håll och just nu var det krisen i finanssystemet och en hotande regression tillbaka till protektionism.
-
Hur ser exempelvis markanden för livsmedel ut i sverge är det en fri markand?
Är produktionsledet en fri markand? NIx
Är distrubutionsledet en fri markand? Ännu mer NIX.....
På grund av monopoliseringen av livsmedelsmarknaden håller nu sverges mjölkbönder på att slås ut!
Ok, detta är en konsekvensen av marknadsekonomin - den reelt existerande - Men det är ingalunda en fri markand.
Det är kapitalism driven till extrem koncentration.
Frågan om inflationen är ett stickspår vad det gäller frågan att förstå den rådande krisen.
Du har inte kunnat visa på något som strider mot detta.
Och få är de ekonomer som fiskar i denna gööl.
Du får hitta på något riktigt spännande - INNEHÅLLANDE HÅRDA FAKTA - annar sätter jag för min del punkt i denna tråd
Hej
-
Du får läsa vad du själv skriver. Det är avvikelserna från marknadsekonomin som är problemet.
-
Om en nation helt eller delvis saknar råvarutillgångar så klassas deras valuta som värdelös-menar du!
-
Vem riktar du denna anklagelse mot och på vilka grunder?
-
Tänker man sig tillbaka till papperssedelns uppkomst, kan det handlat om ett sädesmagasin där man fick tillgodohavandekvitton mot antal säckar man lämnat in och dessa kvitton fungerade sedan som värden i byteshandeln i trakten.
Vi tänker oss magasinsföreståndaren som den förste bankiren och begrundar när han passerar en otillåten gräns.
Odlaren är exakt likställd med låntagaren. Man kan ju se honom som en som vill ha sådana kvitton och lämnar sina säckar med säd som säkerhet.
En låntagare kan komma och vilja ha sedlar mot sin åkermark som säkerhet och andra panter kan också accepteras även om de är kvar i låntagarens besittning.
Texten på sedlarna måste då omformuleras till att gälla "en säck säd eller motsvarande värde" och bankiren vara förpliktigad att ha balans i bokföringen.
En eventuell generell tendens att vilja ta ut konsumtion i förskott och belåna allt man äger kommer väl att stävjas med automatik. När det redan finns så att det räcker av sedlar i omlopp och för sparade hemma som en trygghet för sämre tider, kommer allt ytterligare låntagande att balanseras av att folk löser in sina överskottssedlar i realvärden: låntagare börjar bli av med det de satt i pant.
Det kan finnas lånebehov även från folk som saknar säkerheter men har lovande projekt och för att bankiren skall kunna låna ut även till dessa mot en ränta, måste han få folk att deponera sedlar mot ränta och risk.
I denna primitiva ekonomi reglerade det sig själv med sedelmängden genom att folk kunde lösa in sedlar mot garanterat realvärde. När sedelmängden alltså ökar och tangerar gränsen där man får mindre för pengarna, löses det in så mycket att den generella prisnivån återställs.
-
Enligt den kände ekonomen Richard A Werner uppfanns de första sedlarna i Kina, under mongolkejsaren Kublai khans styre på 1200-talet. Han hade en makt över sitt land Europeiska kungar bara kunde drömma om. Enväldigt styrde han all handel och vilka företag som skulle leva eller dö. Han förstod nämligen att utan makt över penningtillgången har en regering inget större inflytande över sin ekonomi och tog därför denna kontroll på största allvar. I Europa där man betalade med ädla metaller gjorde guldbristen, likviditetsbristen, att man tröstlöst försökte utveckla alkemikonsten. Regenterna hade därmed inte en chans att kontrollera sina marknader eller att skuldfritt finansiera sina krig. Men i Kina visste kejsaren att det bara var för staten att trycka pengar och låta dem flöda ut i produktiv offentlig verksamhet för att full statlig likviditet skulle infinna sig. I Europa fick kungarna förlita sig på skatter från medborgarna och lånesedlar från guldsmederna... som förstod att utnyttja detta övertag till sin fördel o blåsa dem big time, precis som de - bankerna - gör än i dag. Dumma européer! Kublai khan o sin sida bestämde vilka verksamheter som skulle få statliga lån och vilka som inte skulle få det o därmed var han enväldigt styrande över all handel. Han behövde inga guldsmeder till annat än att tillverka fina smycken o d.
Så... vem har makten över penningmängden i vår ekonomi? Vad kom först hönan eller ägget? Och är det ägget som lägger hönan eller är det hönan som lägger ägget? ;)
-
I europeisk kultur är det status att vara en privat penningutlånare.
Det är udda, ur ett internationellt och historiskt perspektiv.
-
Tydligen ger det inte tillräckligt status eller ekonomiskt utbyte att vara långivare jämfört med att vara låntagare, eftersom sparandet inte täcker lånandet utan det krävs ett inflationsdrivande tillskott av nytryckta sedlar.
-
Tydligen ger det inte tillräckligt status eller ekonomiskt utbyte att vara långivare jämfört med att vara låntagare, eftersom sparandet inte täcker lånandet utan det krävs ett inflationsdrivande tillskott av nytryckta sedlar.
Spararna har inte råd att spara , eftersom de måste betala tillbaka lånen med ränta för pengar som inte är tryckta ännu. Räntan driver fram ökningen av valutamängden genom ökad privat skuldsättning.
Sen finns alltid tendensen att låna för mycket pengar vid en fri kreditgivning, men med en kreditgivning utan ränta blir åtminstone skulderna teoretiskt möjliga att betala tillbaka.
-
Spararna har inte råd att spara , eftersom de måste betala tillbaka lånen med ränta för pengar som inte är tryckta ännu. Räntan driver fram ökningen av valutamängden genom ökad privat skuldsättning.
Sen finns alltid tendensen att låna för mycket pengar vid en fri kreditgivning, men med en kreditgivning utan ränta blir åtminstone skulderna teoretiskt möjliga att betala tillbaka.
Eller liksom vid en helt statlig kreditgivning mot ränta men där staten även pytsar ut pengar i cirkulation vid sidan av genom olika offentliga projekt så att räntan blir betalningsbar. ;)
-
Det är en vandringssägen utan grund, att ränta skulle kräva ökad sedelmängd. Räntans rätta uppgift är att få sparandet att balansera lånandet. Och bankernas marginaler täcker deras kostnader. Ingen tjuvhåller på pengarna.
-
Om en handelshögskoleekonom blir tillfrågad om att kakla ett rum som är 6 meter långt och 4 meter brett så löser han det genom att köpa en reststuv på 20 kvm. Tillfrågad om hur han skall hantera att kaklet inte räcker svarar han: Lugn, inga problem - det löser vi på sikt.
Mer utarbetad argumentation kring detta återkommer jag med efter att jag har duschat och vilat upp mig efter dagens arbete
-
Det är en vandringssägen utan grund, att ränta skulle kräva ökad sedelmängd. Räntans rätta uppgift är att få sparandet att balansera lånandet. Och bankernas marginaler täcker deras kostnader. Ingen tjuvhåller på pengarna.
Det är klart att ingen tjuvhåller på pengarna. Det finns ju inga pengar till räntan helt enkelt. ::)
-
Det är lätt att rita ett enkelt scenario på en ö med några lånare, några sparare och en förmedlare. Det behövs ingen ökad sedelmängd för att få rundgång på pengarna.
-
Det är lätt att rita ett enkelt scenario på en ö med några lånare, några sparare och en förmedlare. Det behövs ingen ökad sedelmängd för att få rundgång på pengarna.
Ett sånt scenario visar att det finns tre lösningar på valutaproblemet.
1) Utlånaren (i form av sparare eller förmedlare/bankir) spenderar tillbaka räntorna i kretsloppet igen. Det är det Bo antar sker och Vargalyster tycker att staten skall göra. Under feodalismen gjorde adelsmännen något liknande med jordarrendena. Allt överskott festades upp av dem, ju mer extravagant desto bättre. Osmakligt tycker en del, men det höll folket sysselsatt och gav dem möjlighet att betala sina arrenden utan att bli ytterligare skuldsatta. Jag kallar detta för gåsleveralternativet.
2) Lånaren spenderar inte ränteintäkterna. Låntagarna skuldsätter sig ytterligare genom att låna pengar för att betala räntorna på sina egna lån. Detta leder till en ständig skulduppskrivning med imaginära effekter tills någon på allvar kräver att skulderna skall betalas. I den här fällan sitter många av världens mest skuldsatta länder.
3) Låntagaren kursar och skulderna skrivs av. Utslagningsalternativet.
I praktiken sker en blandning av alla tre, vilket innebär att kapitalägarna ges en möjlighet att överkonsumera, samtidigt som de stärker sin makt och tvingar låntagarna att konkurrera med varandra för att inte bli utslagna.
En intressant snurrasom behöver analyseras mer är den överproduktion av kontanter som blir resultatet av att låntagarna lånar upp krediter för att betala av sina egna skulder och undvika konkurser. I förlängningen leder detta antingen till inflation eller överuttag av naturresurser för att skapa värden vilka motsvarar kontanterna. Men det tar vi en annan kväll.
-
Suresh: Det där sistnämnda har vi ju redan tagit X antal gånger här på forumet och ändå verkar det behövas upprepas om och om igen! ;)
Men "gåsleveralternativet" eller "det Amerikanska systemet" (med en vackrare beskrivning) kan ju inte fungera om det är privatpersoner som håller i tåtarna... då är vi ju tillbaka på ruta ett igen. Det måste ju vara en demokratiskt ägd och kontrollerad institution som sköter det hela. Då kan man utnyttja fördelarna av det nuvarande systemet och undslippa de negativa. Man behöver inte heller genomföra landreformer a la Margrit Kennedys förslag på räntefri ekonomi o d. Det enda man behöver göra är att nationalisera bankerna och trycka "Greenbacks" under statlig kontroll liksom, låna ut det mesta och investera resten i produktiva projekt som är för landets bästa. Sen får man hoppas att staten festar riktigt vilt på räntevinsten d.v.s. ger oss skattesänkningar och/eller investerar friskt i skola, vård och omsorg. ;) :)
-
I praktiken sker en blandning av alla tre, vilket innebär att kapitalägarna ges en möjlighet att överkonsumera, samtidigt som de stärker sin makt och tvingar låntagarna att konkurrera med varandra för att inte bli utslagna.
Resultatet av (hög)räntesamhället blir att den rike kan överkonsumera samtidigt som han stärker sitt ekonomiska grepp, medan den fattige blir ytterligare skuldsatt trots att han arbetar dag och natt för att betala av sina skulder. Detta har den brittiske ekonomiske skribenten Michael Rowbotham passande nog kallat för The Grip Of Death (http://www.amazon.com/Grip-Death-Slavery-Destructive-Economics/dp/1897766408), Dödens grepp. Det påminner om det grepp boaormen har runt kaninen samtidigt som han sakta sväljer den tugga för tugga. En del kaniner försöker bryta sig lös, andra blir desperata och förtvivlar, medan några blir lyckliga över att få en egen sparräntemorot i munnen att tugga på medan boaormen stärker sitt grepp om hans konsumtionsbild.
-
Det är ju tvärtom här. Folk lever högt på lånade pengar medan spararna ser sina tillgångar försvinna genom inflationen.
-
Det är ju tvärtom här. Folk lever högt på lånade pengar medan spararna ser sina tillgångar försvinna genom inflationen.
Någon måste offra sig för att hålla kedjebrevet igång, därför tillåts folk att låna till konsumtion, men snart får de lämna över sitt bohag när kronofogden kommer och knackar på och vill ha betalt för räntorna till kontokortslånen
-
En osökt lösning på problemet; en alltför stark tendens att konsumera i förskott på inkomster man tänker skaffa sig i framtiden, är ju att gynna sparande mer och skuldsättning mindre genom att höja räntan.
En alternativ lösning på problemet oansvarig utlåning till folk med svag återbetalningsförmåga, är att ogiltigförklara skulden och juridiskt betrakta lånet som en gåva.
-
En osökt lösning på problemet; en alltför stark tendens att konsumera i förskott på inkomster man tänker skaffa sig i framtiden, är ju att gynna sparande mer och skuldsättning mindre genom att höja räntan.
En alternativ lösning på problemet oansvarig utlåning till folk med svag återbetalningsförmåga, är att ogiltigförklara skulden och juridiskt betrakta lånet som en gåva.
Snabba och dyra lån till ivriga konsumenter finns redan (http://www.kronofogden.se/nyheterpressrum/nyheter/2007/nyheter2007/20070514smslanskuldfallaforunga.5.47eb30f51122b1aaad2800034579.html)- idén att göra dem illegitima är däremot inte så dum.
-
En enkel modell:
Kungen på ön skapar en inflationsvaluta genom att ge ut signerade skuldsedlar. Folk får tillgång till dessa genom att prestera varor och tjänster men också genom att erbjuda sina odlingar och hus som säkerhet för lån.
När behovet av betalningsmedel är mättat, finns det olika vägar att gå men ingen som kräver ständigt ökad penningmängd. - Metoden för att få balans och stabilt penningvärde är just genom rätt nivå på sparräntan. All ytterligare kreditgivning måste täckas med sparares pengar.
-
"The few who understand the system will either be so interested in its profits or be so dependent upon its favours that there will be no opposition from that class, while on the other hand, the great body of people, mentally incapable of comprehending the tremendous advantage that capital derives from the system, will bear its burdens without complaint, and perhaps without even suspecting that the system is inimical to their interests." The Rothschild brothers of London writing to associates in New York, 1863.
-
Intresset att hitta ett perfekt fungerande system, bör ju vara särskilt starkt om man befarar att det vi har är i händerna på folk som inte vill oss väl.