Alternativ.nu
Djur => Får => Fårraser & avel => Ämnet startat av: Rosa skrivet 08 mar-11 kl 12:26
-
I Föreningen Svenska Allmogefårs "Avelsplan 2010" kan man läsa att:
-så många handjur som möjligt ska användas i avelsarbetet.
Hur många avkommor* är det som varje bagge rimligtvis ska få?
innan mer användning inte är lämplig utan baggen bör slaktas/tas ur avel!
Ofta ser man annonser där baggar som redan använts i avel är till salu..
Med tanke på rasernas avelsplan så vore det mera hjälpande för rasen att stoppa använda baggar i frysboxen. Något att tänka på ?
*Givetvis är det större avkommeantal för Åsen och Värmlandsbaggar raser ett stort antal djur, än Klövsjö och Svärdsjöbaggar raser det finns få utav.
-
Ja det rekommenderas ju att använda bagglamm, och att man om möjligt ska hålla fler än ett handjur i avel..
Personligen tycker jag det är tråkigt att SJV (och i förlängningen EU) inte tillåter gruppbetäckning.. :-\
-
Vill man minska inaveln så är det bättre att göra tvärt om så som Gottlandskaninen gör, en liten flock med en bagge som går länge och betäcker sin flock.
För börjar man byta handjuren tätt då, måste man leta nytt blod och då från en flock som ligger genetiskt långt borta, gör man det ofta då blir baggarna mer och mer närbesläktade. Låter man baggen gå med sina får hela livet då föder man upp en genetisk tråd på varje gård, när man sen på grund av ålder behöver byta bagge, få finns fler familjeträd att välja på.
En annan vinst man får med att låta en bagge gå länge i avel, det är att dom som lever länge lämnar mer efter sig och då får man mer gener från starkare djur och
mer livskraftiga.
Att använda gruppbetäckning är ju inte alls bra, då har man inte koll på gener och inavel och sen är risken stor att det ändå bara är en bagge som blir pappa till alla lamm
Jag har än inte läst detta om täta byten av bagge någon stans på officiella sidor utan bara i forum, om någon har en länk skulle jag bli glad :D
-
Det viktiga är ju att alla djurs gener går vidare, och att så många handjur som möjligt används i avel. Det är ju hanarna som blir flaskhalsen i den mesta aveln, åtminstone vad gäller större djur. Det är ju lättare att hålla flera hanar av höns och kaniner än vad det är av får och kor. Men att man skall använda bagglamm istället för "avdankade" baggar från andra gårdar är ju ganska förståeligt. Har baggen spridit sin säd så är det ju dags för frysen. Långa generationsintervall är ju alltid bra, då spårar det ju inte ur lika snabbt. Och tackorna behåller man ju så länge de är produktiva så de bromsar ju ändå upp...
-
Och gruppbetäckning är ju bra! Då sprids verkligen generna, och till på köpet sprids de utan vår kontroll.. Det skulle varit billigare och smidigare med DNA-prov så kunde man ju kört gruppbetäckning MED fullständig härstamningskoll...
Gällande Rosas fråga om HUR många avkommor en bagge ska lämna innan det blir ändstationen så vet jag inte riktigt svaret, men man borde ju se till att generna sprids jämnt, och att ingen/inga baggar blir överrepresenterade.
-
JBF det är bättre för generna att splittra bagggruppen och ge varje bagge två får var, har man en bagggrupp på fem baggar och tio tackor så kommer troligen en bagge vara far till alla lammen.
Låter man fem fårgrupper gå med en bagge och två tackor så kommer man sprida säd från fem baggar garanterat.
-
JBF det är bättre för generna att splittra bagggruppen och ge varje bagge två får var, har man en bagggrupp på fem baggar och tio tackor så kommer troligen en bagge vara far till alla lammen.
Låter man fem fårgrupper gå med en bagge och två tackor så kommer man sprida säd från fem baggar garanterat.
Hmm, jo förvisso har du rätt på pappret. Men vem har betäckningsgrupper med två tackor i?
Läser du på allmogefårets hemsida så ser du att en del av raserna har hållts med gruppbetäckning av gammal hävd. Problemet du målar upp med att en bagge bestämmer över de andra stämmer säkert om du har en vuxen bagge tillsammans med några bagglamm i en grupp tackor. Har du däremot jämbördiga baggar/bagglamm så är det inget större problem.
-
Men vem har betäckningsgrupper med två tackor i?
Jag kommer att ha det och det är nog inte så ovanligt, men det är klart det går åt mindre mängd staket om man har stora grupper men det är inte det som är vitsen med att ha genbank.
Jag är helt övertygad om att om man har en grupp ungbaggar så kommer en att få majoriteterna av älgskogen
Se aveln som färg, man blandar och blandar och till slut blir det en oanvändbar grå sörja som i vattenglaset när man målade som barn, det gäller att hålla färgerna rena länge och eftersom tillväxten av nya genbanker sker långsamt så måste också delningen ske långsamt. Ju färre färger man använder ju renare håller som sig
-
En annan aspekt vad gäller gruppbetäckning är att det krävs en lite större grupp tackor. Har man som i ditt förslag 5 baggar och 10 tackor så är det nog upplagt för jakt och bråk, men har man kanske 20 tackor och 3 bagglamm så blir det nog lugnare.
Det är ju jättebra att du kan ha 2 tackor plus en bagge * 5 men jag tror inte att det är den vanligaste lösningen. De flesta kanske har ett par tre baggar med respektive betäckningsgrupp, och det blir lite bök med det också, med tanke på att fåren gärna vill hålla ihop. Håller man de för nära varann finns risk att baggarna rymmer till nästa tackgrupp osv.. Listan kan göras lång.
Läs om Roslagsfårens historia. Där höll man under många år en ganska liten grupp tackor där de egna bagglammen fick betäcka gruppen. Efter avslutad betäckning slaktades alla bagglammen. Detta måste du väl ändå hålla med om är en bättre lösning än att man haft en bagge som fick betäcka alla tackor och pålagda tacklamm i kanske 5-6 år... Även om en bagge fick fler lamm än en annan så sprids generna bättre än vid användande av en bagge.
Vitsen med att ha genbank är att låta så många gener som möjligt leva vidare, i den egna eller i andra besättningar. Vägen dit kan som vi märker skilja sig åt.
-
Vill man minska inaveln så är det bättre att göra tvärt om så som Gottlandskaninen gör, en liten flock med en bagge som går länge och betäcker sin flock.
För börjar man byta handjuren tätt då, måste man leta nytt blod och då från en flock som ligger genetiskt långt borta, gör man det ofta då blir baggarna mer och mer närbesläktade. Låter man baggen gå med sina får hela livet då föder man upp en genetisk tråd på varje gård, när man sen på grund av ålder behöver byta bagge, få finns fler familjeträd att välja på.
En annan vinst man får med att låta en bagge gå länge i avel, det är att dom som lever länge lämnar mer efter sig och då får man mer gener från starkare djur och
mer livskraftiga.
Att använda gruppbetäckning är ju inte alls bra, då har man inte koll på gener och inavel och sen är risken stor att det ändå bara är en bagge som blir pappa till alla lamm
Jag har än inte läst detta om täta byten av bagge någon stans på officiella sidor utan bara i forum, om någon har en länk skulle jag bli glad :D
I allmogefårsföreningen rekomenderar vi att man gärna byter bagge varje år MEN behåller tackorna så länge som möjligt.. (lite beroende på hur stor flock du har)
detta beroende på att ofta går en bagge med ganska många tackor och tackorna får ju ofta 1-2 lamm ibland fler..
de är ju den största skillnaden mot kaniner..
tex har de förekommit att en besättning på 20 tackor haft samma bagge i 3 år och sålde ganska många avkommor o sen slaktade alla bagglammen för att sen sälja de gamla bagge vidare iavel.. detta var i en av de små raserna med bara ca 200 tackor.. detta var så klart inte alls bra.. då baggen fick ju närmare 70 avkommor.. nu slaktades ju endel baggar osv . Men när man började kolla ordentlgit så såg vi att denna matador bagge fanns med i en stor del av poppulationen.
de var efter detta som vi känner at vi behöver ge lite råd om just baggfrågan.. de gör ju att de får som inte har denna matador i sin stam blir ju mycekt viktigare att försöka avla vidare på.. De viktigaste är att använda så många olika baggar som möjligt i rasen och gärna betäcka tackorna med olika bagge varje år så vi får så många olika härstamnings kombinationer i rasen som mjöligt. en lite tum regel vi brukar ha i de små raserna är att ingen enskild bagge bör få fler än 10 avkommor som går vidare i avel.. och att man INTE skall sälja en bagge som redan använts i avel utan hellre sälja ungbaggar efter bra mödrar.. :-[
-
Men vem har betäckningsgrupper med två tackor i?
Jag kommer att ha det och det är nog inte så ovanligt, men det är klart det går åt mindre mängd staket om man har stora grupper men det är inte det som är vitsen med att ha genbank.
Jag delar inte alls din åsikt om att det är vanligt att man har så små betäckninsgrupper, själv har jag 17 tackor och jag hade ALDRIG kört med 8 betäckningsgrupper som skall ha säkra hagar, vatten betesrotering parasitbekämpning.
Kom igen när du har provat i några år
Nä du gruppbetäckning fungerar, har du nån gång sett en grupp med ungbaggar uppvakta en brunstig tacka förstår du varför, det räcker med ett enda hopp för att baggen skall sätta sina genetiska spår, en dominant bagge blir kvickt trött om han skall försöka hindra andra baggar från att komma till.
Systemet med gruppbetäckning används i flera djurslag med gott resultat.
-
Jag har än inte läst detta om täta byten av bagge någon stans på officiella sidor utan bara i forum, om någon har en länk skulle jag bli glad :D
Vad var det för fel på min länk?
I Föreningen Svenska Allmogefårs "Avelsplan 2010" kan man läsa att:
-så många handjur som möjligt ska användas i avelsarbetet.
Avelsplanen har förbundit sig att följa t.ex om man sökt Utrobidrag för fåren.
en liten tum regel vi brukar ha i de små raserna är att ingen enskild bagge bör få fler än 10 avkommor som går vidare i avel.. och att man INTE skall sälja en bagge som redan använts i avel utan hellre sälja ungbaggar efter bra mödrar.. :-[
Tack! :)
-
Personligen tycker jag det är tråkigt att SJV (och i förlängningen EU) inte tillåter gruppbetäckning..
"Djurhållare med däggdjur som praktiserar gruppbetäckning kan inte få miljöersättning för bevarande av hotade svenska husdjursraser fastän de håller rasrena djur av skyddsvärda raser."
Det är alltså en aktuell regel?
-
Enligt konventionell visdom leder täta generationsskiften till större genförluster.
-
"Djurhållare med däggdjur som praktiserar gruppbetäckning kan inte få miljöersättning för bevarande av hotade svenska husdjursraser fastän de håller rasrena djur av skyddsvärda raser."
Det är alltså en aktuell regel?
Ja det är det. Jag tror (är dock inte helt säker) på att man kan söka dispens, men då måste all avkomma testas så man säkert vet vem som är far... Det är ju just den säkra härstamningen som är kruxet med bevarandestödet. Vill man inte söka bevarandestödet så tror jag att det är "ganska lätt" att få använda sig av gruppbetäckning med dispens från Allmogefårsföreningen. Rätta mig gärna om jag har fel.
-
För mig, och säkert många med mig, känns det som en smärre omöjlighet att byta bagge varje år även om jag verkligen skulle vilja göra det. Det ska ju passa med härstamningen, MV-statusen och inte minst avstånd och transporter.
Jag hade tillräckliga problem att ens få tag på tackor och fick då ändå åka bra långt för att hämta dem.
Och nu när jag fått MV2-status på dem så blir det ju än svårare att hitta bagge till min ras då jag inte hittat en enda uppfödare på vettigt avstånd (inom 50 mil) som har samma ras med passande MV-status.
Så skulle man då mot förmodan lyckas få tag i en bagge känns det jäkligt svårt att lyckas med bedriften varje år.
De egna bagglammen är ju dessutom släkt med tackorna på gården så de ska man väl inte använda? Eller hur funkar det där?
Hur mycket släkt är för nära släkt när det gäller allmogefår? (Helsingefår i mitt fall)
-
Ja Marlenee, inte behöver man kuska land och rike runt för att få en ny bagge varje år. Fungerar baggen så kan man ju absolut ha honom i flera år, men man kanske inte ska sälja alla lamm efter honom, då sprider man ju hans gener oproportioneligt. Och när baggen gjort sitt så bör han ju hamna i frysen!
Gällande släkskap så har jag haft en bagge vars föräldrar var nära släkt. Inga problem men inget man rekommenderar givetvis...
-
Ja Marlenee, inte behöver man kuska land och rike runt för att få en ny bagge varje år. Fungerar baggen så kan man ju absolut ha honom i flera år, men man kanske inte ska sälja alla lamm efter honom, då sprider man ju hans gener oproportioneligt. Och när baggen gjort sitt så bör han ju hamna i frysen!
Gällande släkskap så har jag haft en bagge vars föräldrar var nära släkt. Inga problem men inget man rekommenderar givetvis...
Då försvinner vitsen med gen bank det är gener man föder upp inte kött, då kan man ta närmaste bagge med M3 status och sen bara producera, för genbanks djur vill man ju sälja i första hand i alla fall tackorna
Det skulle också vara lustigt om man fick EU bidrag om man inte tänkt låta genbankens gener fortsätt växa vidare....
-
För mig, och säkert många med mig, känns det som en smärre omöjlighet att byta bagge varje år även om jag verkligen skulle vilja göra det. Det ska ju passa med härstamningen, MV-statusen och inte minst avstånd och transporter.
Jag hade tillräckliga problem att ens få tag på tackor och fick då ändå åka bra långt för att hämta dem.
Och nu när jag fått MV2-status på dem så blir det ju än svårare att hitta bagge till min ras då jag inte hittat en enda uppfödare på vettigt avstånd (inom 50 mil) som har samma ras med passande MV-status.
Så skulle man då mot förmodan lyckas få tag i en bagge känns det jäkligt svårt att lyckas med bedriften varje år.
De egna bagglammen är ju dessutom släkt med tackorna på gården så de ska man väl inte använda? Eller hur funkar det där?
Hur mycket släkt är för nära släkt när det gäller allmogefår? (Helsingefår i mitt fall)
Du beskriver just vad som händer om man byter bagge ofta, djuren blir mer och mer kusiner med varandra och snar är hela gen-materialet halvsyskon till varandra. Då är det faktiskt bättre att ha vissa baggar som har lämnat för mycket men optimalt är många små flockar med gendjur. Det skulle vara bättre att sätta gränsen till hur många tackor en bagge får ha än att han ska byttas och man ytterligare, knyter gener till varandra.
-
inlägg nummer tre på raken ::)
Jag har en uppfattning utifrån min erfarenhet av avel av andra djurslag och jag skriver och argumenterar för att man ska tänka i långa avelskedjor och små sakliga flockar, det är mycket lättare då att hålla koll på gener och minska inavel.
Har avelsföreningen i viket djurslag en annan uppfattning så rättar jag mig efter majoriteten, det är självklart om man går in i ett avelsarbete MEN jag kommer att argumentera för vad jag tror är rätt för att få en långsiktigt och hållbar avelsplan.
-
Då försvinner vitsen med gen bank det är gener man föder upp inte kött, då kan man ta närmaste bagge med M3 status och sen bara producera, för genbanks djur vill man ju sälja i första hand i alla fall tackorna
Det skulle också vara lustigt om man fick EU bidrag om man inte tänkt låta genbankens gener fortsätt växa vidare....
Lorita, läs mitt inlägg en gång till ;). Jag skrev att man inte sprider generna oproportionerligt.... Det är ju där skon klämmer, att vissa handjur blir överrepresenterade. I en idealisk värld skulle ALLA djur få lika många avkommor, först då bevaras ju generna intakt. Detta fungerar ju inte i verkligheten, även om det verkar oerhört lätt på pappret.
Det är detta som är målet för föreningen, att bevara de gener som finns. Hur bevarar man dem om man inte låter så många djur som möjligt få avkomma? Håller man sig bara till beprövade baggar så är det ju bara deras gener som bevaras, inte alla bagglamms gener och genkombinationer? Eller tycker du att jag har fel?
Förövrigt har åtminstone FSA bra instrument för att mäta släktskap och hålla koll på åt vilket håll raserna går, men än så länge rekommenderar man enligt första inlägget som Rosa skrev.
Om man åtminstone kunde slakta sin vuxna bagge efter fullgjort arbete istället för att sälja honom vidare så vore mycket vunnet. Vissa baggar dyker upp väldigt ofta om man börjar spåra lite. Föreningen kan ju inte förbjuda någon att sälja, men det är ju tråkigt om en och samma bagge börjar dyka upp på tre fyra ställen i härstamningen.
Visst är det gener man föder upp, men jag antar av din tes "det är gener man föder upp och inte kött" att du inte har någon genbank idag? Hade man kunnat sälja all avkomma till liv så hade det varit underbart.
Jag vet inte riktigt hur du får in EUs bidrag i detta, inte kan väl EU skaffa köpare till mina djur? Det som inte kan säljas till liv slaktas.
-
OT till Marlenee: Kolla om du inte kan få ett bagglamm med på någon lantrastransport någon gång! De går väl fortfarande med jämna mellanrum?
-
OT till Marlenee: Kolla om du inte kan få ett bagglamm med på någon lantrastransport någon gång! De går väl fortfarande med jämna mellanrum?
Nej de har tyvärr slutat med de transporterna på grund av olika anledningar.
Men jag hoppas få tag på passande bagge/baggar som jag kan alternera med i något år så att jag så småningom kan rekrytera mina egna bagglamm till avel.
-
Nej de har tyvärr slutat med de transporterna på grund av olika anledningar.
Men jag hoppas få tag på passande bagge/baggar som jag kan alternera med i något år så att jag så småningom kan rekrytera mina egna bagglamm till avel.
Ja, precis så gör jag! Jag har en vuxen bagge, som vilat i år, plus två bagglamm som är relativt obesläktade både med den vuxne baggen och de flesta tackorna.. Ett stort plus är att baggarna kan gå ihop under resten av året. De är riktigt mysiga i sin lilla grabbgrupp!
Tråkigt att de slutat med lantrastransporterna.. Det måste ju onekligen ha gjort djurlivet lite enklare för er!
-
Det beror ju på hur många tackor Marlenee har om hon verkligen behöver byta bagge varje år...
Om hon har två tackor och äter upp bagglammen så dröjer det ju något år innan hennes bagge fått 10 avkommor i genbanken (för det är dom som räknas), en fårägare med många tackor som använder samma bagge till hela flocken borde kanske inte ens spara alla tacklamm själv och definitvt inte sälja några lamm till liv.
Jag vet inte om det är så väldigt bekymmersamt om samma bagge dyker upp fler gånger i ett och samma djurs stamtavla... Inavlade är ju allmogefåren redan eftersom dom flesta av raserna kommer från en och samma gård som enligt deras berättelser inte tagit in några djur...
Alla fåren är ju redan kusiner och mostrar och fastrar i alla led ;)
Bekymret blir väl om samma individ dyker upp i Många djurs stamtavlor i många besättningar.
När jag hade allmogefår så köpte jag några baggar och använde dom i lite olika grupper, sedan använde jag något av mina egna bagglamm och det fungerade :)
Jag hade någon tacka som var en mor/son parning och någon far/dotter, jag vet inte hur Föreningen ser på sådant nu?
För mig kändes det vettigare att samma djur dök upp flera gånger hos mig i min besättning (som det skulle ha blivit om jag praktiserat grupp betäckning) än att jag köpte bagglamm av mina kompisar så att vi ALLA i slutändan haft samma namn i alla genbanksintyg...
Men jag kan ha tänkt fel, fast ingen protesterade...
Mvh
Charlotte
-
Ja precis Charlotte, som även jag skrev så behöver ju inte Marlenee byta bagge varje år.
Allmogefåren är ju rejält inavlade sedan länge, och därför borde inte ganska snäv släktskapsavel vara något problem, men jag tror att föreningen ser med oblida ögon på sådant. Obs att detta är vad jag tror.. Avlar man för frysen så spelar det ju ingen roll!
Precis som du Charlotte, så har ju även jag haft en bagge som var släkt med sig själv :D. Och inga som helst (synliga) problem med denne bagge. I min ras var ju antalet nere på 10-15 när de hittades, och man hade använt egna ungbaggar i herrans massa år.. Det visar ju att de tål en del.
Problemet är ju som sagt när samma individ dyker upp från flera olika håll i flera besättningar. Dels är ju vissa djurägare mer benägna att annonsera, och sprider av den anledningen fler djur än andra (inget fel i det, men fler borde i så fall göra likadant), och dels säljs en himla massa baggar som"har gjort sitt här på gården och nu letar efter nya tackor". Inte konstigt då att man kan hitta samma bagge på flera ställen i härstamningen.
Kanske vore hela problemet löst om man lät bli att köpa baggar som redan betäckt när man behöver byta? Man behöver ju inte byta för bytandets skull. Kolla med genbanksansvarig om lämplig bagge också är ju ett tips! Plus att mycket vore vunnet om alla som hade möjlighet höll mer än en bagge.. En bagge extra hos alla genbanker skulle ju göra mirakel med bevarandearbetet.
-
Allmogefåren är ju rejält inavlade sedan länge, och därför borde inte ganska snäv släktskapsavel vara något problem, men jag tror att föreningen ser med oblida ögon på sådant. Obs att detta är vad jag tror.. Avlar man för frysen så spelar det ju ingen roll!
Är du helt säker på det, då har det antagligen ändrats sen jag hade allmogefår, vore kul om någon insatt svarade :)
För jag köpte som sagt någon sådan bagge av kunniga allmogafårsägare och fick inget "skäll" när jag skrev genbanksintyg på mina tackor.
Mvh
Charlotte
-
Är du helt säker på det, då har det antagligen ändrats sen jag hade allmogefår, vore kul om någon insatt svarade :)
För jag köpte som sagt någon sådan bagge av kunniga allmogafårsägare och fick inget "skäll" när jag skrev genbanksintyg på mina tackor.
Mvh
Charlotte
Jag skulle precis fråga dig huruvida någon höjde på ögonbrynen över detta...
Som sagt, jag vet inte, vore underbart om någon kunde svara? Gimskogen verkar ju insatt ;)
Inte för att jag (eller du heller antar jag, Charlotte) rekommenderar inavel i led efter led, men med tanke på deras moderna "uppkomst" så borde det ju inte vara bannlyst? Hoppas någon mer insatt svarar..
Dock vet jag att några av de besättningar som har dispens för gruppbetäckning använder sig av flera egna bagglamm (med mammor, systrar, mostrar och mormödrar) i flocken, tillsammans med ett par utsocknes bagglamm..
-
Enligt konventionell visdom leder täta generationsskiften till större genförluster.
Enligt den simulering jag just gjort är det precis så.
Utgångsläge: 4 tackor, 4 baggar utgör founders. Dessa antas vara obesläktade och fördelas på fyra genbanksbesättningar, var och en med en tacka och en bagge.
Startår 1998, slutår 2010.
Scenario 1: Tackorna och baggarna behålls båda i fyra år. Vart 4:e år byts tackan mot ett tacklamm från egen uppfödning. Baggen byts samtidigt mot ett bagglamm från en av de tre övriga besättningarna i tur och ordning. Detta för att undvika inavel.
Vid slutet av simuleringen är genomsnittlig inavelskoefficient 0% och genomsnittligt släktskap 12%
Scenario 2: Tackorna behålls i fyra år, baggarna i ett. Vart 4:e år byts tackan mot ett tacklamm från egen uppfödning. Baggen byts varje år mot ett bagglamm från en av de tre övriga besättningarna efter samma princip som ovan.
Vid slutet av simuleringen är genomsnittlig inavelskoefficient 16% och genomsnittligt släktskap 26%
Bifogar två grafer.
-
JBF jag tycker inte heller man ska sälja vidare baggen och stora besättningar då bör man också tänka annorlunda. Det optimala är många små genbanks flockar, har man en bagge på 3-4 tackor så har baggens spridning inte så stor vid försäljning.
Ulric Det som jag menar är inte gårdens släktskap utan alla får i genbanken, byter man bagge ofta i små besättningar så blir småningom alla djur väldigt när släckt. Så länge det finns en obesläktad bagge att tillgå så kan man hålla nollan enkelt. Men om alla är mer eller mindre kusiner med varandra då är det inte lätt att få till nollan.
-
Lorita, min poäng är att täta generationsskiften är katastrofalt för genbanken oavsett storlek på besättning eller andra faktorer. Vi har samma problem inom kanineriet, folk använder alldeles för unga avelsdjur.
Vill man ha koll på vem som är släkt med vem är det dataprogram som gäller, det går inte att göra för hand i något annat än triviala fall. Har man gruppbetäckning är det ännu svårare.
-
Jag tycker detta med inavel är svårt att räkna på. Jag köper varje år ett bagglamm, som inte är släkt med mina tackor. Jag har sedan sålt 2-3 bagglamm som avelsbaggar, övriga bagglamm har gått till slakt. Jag har sedan slaktat min bagge när han varit klar med sitt jobb. (Hade jag haft mera plats för fåren så hade jag säkert delat upp dem i flera flockar och köpt flera bagglamm men det har nu inte varit möjligt). Menar ni att mitt sätt med bagglammen är sämre än om jag behållit samma bagge i flera år och sålt bagglamm efter honom?
-
Lorita, min poäng är att täta generationsskiften är katastrofalt för genbanken oavsett storlek på besättning eller andra faktorer. Vi har samma problem inom kanineriet, folk använder alldeles för unga avelsdjur.
Vill man ha koll på vem som är släkt med vem är det dataprogram som gäller, det går inte att göra för hand i något annat än triviala fall. Har man gruppbetäckning är det ännu svårare.
för låt jag var nog lite för trött, det var ju samma poäng som jag hade med om man byter tätt så ökar inaveln o:) jag fick en känsla av att det var inom den egna besättningen :-[
-
Jag tycker detta med inavel är svårt att räkna på. Jag köper varje år ett bagglamm, som inte är släkt med mina tackor. Jag har sedan sålt 2-3 bagglamm som avelsbaggar, övriga bagglamm har gått till slakt. Jag har sedan slaktat min bagge när han varit klar med sitt jobb. (Hade jag haft mera plats för fåren så hade jag säkert delat upp dem i flera flockar och köpt flera bagglamm men det har nu inte varit möjligt). Menar ni att mitt sätt med bagglammen är sämre än om jag behållit samma bagge i flera år och sålt bagglamm efter honom?
Om du behåller baggen i flera år då minskar inaveln (totalt) nu hämtar du nya gener till din flock och blandar in mer och mer blod. Dina tackor gör ju flera bagg-lamm som är halvsyskon = dom är mer och mer släckt med fler och fler andra avels stationers djur.
Håller du dina djur ena och andra gör så med så har du en tråd och andra har sina trådar, nya aktörer kan då köpa obesläktade djur och starta sina trådar, på så sätt så går man många djur som inte är släckt med varandra och det blir lätt att hitta nya individer när man behöver.
Många små grupper av djur som man har i avel länge det är det optimala sättet att få en stark avel och minska inaveln.
-
MonaW, tänk så här. Bortsett från mutationer tillkommer inga gener i en genbank med sluten stambok, så man kan aldrig vinna. ;) Det bästa som går att uppnå är att bevara status quo, och då genom den orealistiska metoden att låta varje djur få ett oändligt antal avkommor. Det betyder i praktiken att bevarande är omöjligt i längden, man kan bara fördröja förloppet.
Eftersom djuren inte får ett oändligt antal avkommor innebär varje generationsskifte en förlust. Därför är det önskvärt att dessa inträffar sällan. Om man byter avelsdjur varje år kommer det oundvikligen att leda till en snabbare minskning av den genetiska variationen än om man behåller dem flera år.
-
Om man byter avelsdjur varje år kommer det oundvikligen att leda till en snabbare minskning av den genetiska variationen än om man behåller dem flera år.
Gäller inte "endast" om man byter samtliga avelsdjur varje år. Behåller man tackorna så länge de är fertila så torde det väl detta bromsa upp generationsskiftet, det byts ju alltså inte ut hela besättningar utan bara betäckande bagge.
Fråga till någon hugad genetikexpert: Om man har en hop får, 10 st låt säga, som alla är väldigt nära släkt... Tar man dessa djur och förökar upp i nya besättningar utan att tillföra blod utifrån, blir de då mindre släkt med varandra eller kommer de ändå alltid vara lika släkt som de var från början? Hoppas ni förstår vad jag gaggar om ;)
//JBF
-
små sakliga flockar, det är mycket lättare då att hålla koll på gener och minska inavel.
Eller kanske ha en större flock och låta djuren fixa det själv?
Det finns en del som tyder på att när djuren själva får ta kontrollen över sitt avlande, att de då väljer partner som inte är närbesläktad. Naturligtvis ska man använda många ungbaggar. Tackorna ska sedan gå kvar så länge de är friska. Det är genom detta du ser om djuren blir funktionsdugliga. Visst kan man spara enstaka baggar och återanvända. Men man bör inte överanvända baggarna.
Att sätta en gräns på 10 avkommor tycker jag är lite märkligt. Det måste ju ändå bero på hur det ser ut i just den flocken? Tackornas släktskap osv.
Att ha en så liten flock som två tackor o en bagge, är ju knappt en flock ens. Det innebär att flocken inte har ett utvecklat flockbeteende, vilket också bör vara av största vikt vid bevarande. För mycket av djurens beteenden i flocken, vid födosök osv. är inlärt av äldre flockmedlemmar. Då är det viktigt att dessa beteenden också går vidare. Annars kanske man har en viss bevarad genuppsättning, men inte det ursprungliga beteendet hos rasen.
-
om man leker med tanken att det visar sig att två allmogeraser som finns i dag, blir klassade som samma ras, då skulle det finnas två trådar som inte är släckt på nära håll, byter man då baggar med varandra ofta då skulle hela populationen snabbt bli närbesläktade med varandra. Det är vad som händer när man byter bagge ofta.
Om man går till hästar och ser på Morgan hästen, den härstammar från en hingst Morgans hingst, som betäckte många ston dessa ston och deras föl är grunden till rasen. Trotts att man har en stamfar så behöver inte inavels koficienten en vara hög på hästarna idag, det beror på att man gör ett gott avelsarbete och tänker igenom sin avel på varje individ. Inavel behöver inte per automatik bli mer för att det går fler år, det kan bli tvärtom också.
Birgit det med stora flockar som får sköta sig helt själv och ostört skulle kunna funka, det funkar ju på ren och varg (även om regeringen tror att avskuting ska minsak inaveln :-\ man får se vad som händer när man stör den aveln) det hade varit kul att testa :D
-
Man bör nog i såna fall kanske ställa sig frågan hur stora flockar allmogen hade råd att hålla för att säkerställa det ursprungliga beteendet. Kanske det fanns större flockar av de får som levde i södra sverige som kunde livnära sig en del själva vintertid. Men inte behöll man mer än nödvändigt över vintern av de allmogefår som stod inne och åt hö? Det är väl fortfarande allmogefår som ska bevaras och inte vildfår som ska avlas fram?
-
Man bör nog i såna fall kanske ställa sig frågan hur stora flockar allmogen hade råd att hålla för att säkerställa det ursprungliga beteendet. Kanske det fanns större flockar av de får som levde i södra sverige som kunde livnära sig en del själva vintertid. Men inte behöll man mer än nödvändigt över vintern av de allmogefår som stod inne och åt hö? Det är väl fortfarande allmogefår som ska bevaras och inte vildfår som ska avlas fram?
På den gården jag bor så hade dom en eller två kor och en fyra-fem får, vad jag hört från grannarna och gården är lika stor som alla gårdar här runt om kring, jag kan ha fler hästar än vad korna äter på gården för vi är inte självförsörjande på potatis och grönsaker och vi säljer inte heller på torget :) det kommer bli en bagge och 2-4 tackor här mycket för att vi försöker återställa beteslandskapet som en gång var här och då passar allmogefår utmärkt.
Jag tror ingen har den mängd mark att sätta av för att omvandla allmogefår till vildfår och då är det bästa många små flockar som man har samma bagge i länge för att bevara raserna och dra ner inavelskoficienten för den går att minska ;)
-
Gäller inte "endast" om man byter samtliga avelsdjur varje år. Behåller man tackorna så länge de är fertila så torde det väl detta bromsa upp generationsskiftet, det byts ju alltså inte ut hela besättningar utan bara betäckande bagge.
JBF, jag ägnade några timmar igår åt att testa den hypotesen, resultatet finns ovan. Änglarna gråter varje gång man byter bagge.
-
JBF, jag ägnade några timmar igår åt att testa den hypotesen, resultatet finns ovan. Änglarna gråter varje gång man byter bagge.
Tack Ulric, jag sitter på jobbet och "hann" inte läsa hela ditt inlägg... :-[
Hur ändras graferna ifall startdjuren är extremt nära släkt?
//Jobbstressad JBF
-
Men det är väl så att det optimala vore om alla tackor och baggar fick lika många avkommor?
Men så är ju oftast inte fallet, bäst ligger man ju egentligen till om man som Lorita har en liten besättning på två tackor och använde två baggar eller om en stor besättning på 200 tackor använde 200 baggar ;) Därför förstår jag det som att den lilla besättningen är särskilt värdefull för bevarandet av den genetiska bredden? En bagge på två tackor bevarar bredden hemskt mycket mer än vad en bagge på 20 tackor gör.
Att man rekommenderar att byta bagge varje år är väl för att så många handjur som möjligt ska få chansen att "komma till"? Inte ett medel att få fårägarna att åka land och rike runt för att få tag i obesläktat blod (som inte finns ;))? Eller har jag helt fel? Den genetiska bredden förstörs om man praktiserar "matadoravel" oavsett om djuren inavlas eller ej, kolla på Holsteinerkorna, det finns tjurar som lite överdrivet snart sagt finns i alla världens mjölkkor.
Mvh
Charlotte
-
Precis Charlotte, man vill att så många handjur som möjligt skall användas. Detta gäller ju speciellt i alla djurarter där hanarna av tradition är i minoritet. Vad gäller tex höns och kaniner brukar ju folk hålla några tuppar till sin flock, eller några hannar till sina honor, men hos får och större djur är det oftast endast en hane på ganska många honor. Den genetiska bredden ökar ju fler hannar man håller i avel, och alla djur bör få samma chans att sprida sina gener vidare.
Återigen, vad gäller allmogeraserna så är inavelsgraden väldigt hög. Kanske behöver man inte bry sig om den i så stor grad som vissa vill göra gällande?
-
Det största problemet med att byta handjur (eller avelsdjur över huvud taget) ofta är inte inavel utan att det förstör oersättlig genetisk bredd.
JBF, man brukar räkna med att founders är obesläktade trots att de inte är det i verkligheten. Det innebär konkret att de verkliga siffrorna för inavel och släktskap ligger högre än de teoretiska.
-
JBF, man brukar räkna med att founders är obesläktade trots att de inte är det i verkligheten. Det innebär konkret att de verkliga siffrorna för inavel och släktskap ligger högre än de teoretiska.
Är inte det lite konstigt egentligen? Eller har man valt att göra så för att inte röra till en rörig röra mer? Eller, varför räkna ut släktskap när djuren redan är släkt? Blir de mindre släkt när man avlar "iväg åt två olika håll/linjer"?
-
Nej, de blir inte mindre släkt. Men vet man inte hur släktskapet ser ut historiskt måste man ju ha någon bas att utgå ifrån. Inte röra till röran mer, precis. ;)
-
Att man vill minska inaveln är beroende på att man vill minska dom genetiska riskerna och är djuren släckt långt bak så är inte risken så stor, eftersom alla djur muterar lite ibland även genbanks djur kan, kan riskerna öka för ärftliga sjukdomars spridning.
Inavel går utmärk ända tills det dyker upp en sjukdom/missbildning om djuret är homozygot, muterad gen som ger sjukdom i dubbel gen uppsättning (homozygot) skulle kunna få förödande konsekvenser för ett djurslag där man byter handjur tätt i besättningarna.
Håller man avelsdjuren länge och i små grupper då minskar man spridningen och skulle kunna ta bort djur som är anlagsbärare av oönskade defekter.
Om en bagge gör lamm i en flock eller om hans ett år yngre halvbror gör nästa års betäckning spelar inte så stor roll för för den genetiska mångfalden men på sikt minskar det möjligheten att få tag på närbesläktade djur. Jag förstår inte det där rättvise tänket att alla baggar ska få sprida sin säd :-\ jag ser det istället som viktigt att inte röra ihop generna för mycket och för snabbt, för att få så rena linjer som möjligt så man kan få tag på djur som inte är närbesläktade när man startar på nytt eller föryngrar sin flock
Ett sätt att minska en bagge som har många tackors genomslagskraft är att inte sälja/köpa baggar fån dessa besättningar utan bara använda tackorna.
Alla djurarter härstammar från en mycket liten grupp av muterade djur, alla har inne är vi släckt på långt håll ;)
-
som sagt alla djurarter uppstår genom mutation, en del bra en del mindre bra http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.569923-sa-blev-vara-penisar-slata (http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.569923-sa-blev-vara-penisar-slata)
-
Lorita, jag vet inte om inavelsförklaringen var riktad till mig, men var den det så vet jag redan hur den fungerar ;). (Var den inte riktad till mig så bortse från det) De flesta av våra allmogeraser (alla till och med kanske?) Har genomgått sk purging, och är av den anledning relativt okänsliga för inavel. De flesta skadliga gener har redan dykt upp och rensats bort naturligt, ifall det var letala genkombinationer.
En ras som var 10 st till antalet när de återfanns, och kanske hade varit 10 till antalet i ca 25 år, tror du att de löper större risk att inavlas när djurantalet ökats upp till kanske 700. Och istället för att ha funnits i en besättning nu kanske finns i 70 besättningar? Av denna anledning borde man också låta så många genkombinationer som möjligt få föröka sig.
Om en bagge gör lamm i en flock eller om hans ett år yngre halvbror gör nästa års betäckning spelar inte så stor roll för för den genetiska mångfalden men på sikt minskar det möjligheten att få tag på närbesläktade djur. Jag förstår inte det där rättvise tänket att alla baggar ska få sprida sin säd :-\
Du menar att om en bagge med gen-röra A får betäcka så spelar det ingen roll att en annan bagge med gen-röra B inte får föröka sig? Vad händer då med den andre baggens gener (Gen-röra B)? Är de generna onödiga, överflödiga?
Ett sätt att minska en bagge som har många tackors genomslagskraft är att inte sälja/köpa baggar fån dessa besättningar utan bara använda tackorna.
Nu vet jag inte riktigt om jag förstår vad du menar? Menar du att tackorna inte sprider en överrepresenterad bagges gener? De sprider den inte i samma takt som en bagge, men nog sprids de vidare.
-
Vet du vad en mutation är? Jag är inte rädd för inavel det och linjeavel använder man ofta inom hästavel, det är först när en mutation uppstår som problem kan komma, håller man då på att blanda gener vilt kan man slå ut en hel ras om man har otur. Jag har en häst med samma morfar som mormorsfar och det är inga problem med icke anlagsbärande djur till en mutation uppstår, då om man blandat generna vilt kan man få problem med alla djur på en gång och rasen är förstörd.
Jag menar att baggar som producerar mycket avkommor inte behöver ha bagg-lamm i avel efter sig eftersom dom får något fler (eller mycket fler lamm än tackor) på så sätt stoppar man skadan med en bagge som går med en stor flock.
Täta avelsdjursbyten använder man när man vill skapa en ny ras, då plockar man ur djur med de egenskaper man vill ha avlar på dom och plockar ut nya extremer osv. Genbank är om jag inte missförstått något, ett sätt att bevara det gamla och då ska man glesa generationsskiftena för att bevara det gamla.
En annan vits som man får med att ha baggar i avel länge är att man bevarar livslängden eller får den längre då kortlivade djur slås ur avel tidigare, helt naturligt.
-
Nu tror jag inte att mutationer är det främsta genbanksbevarare är rädda för, det finns nog en massa annat som kommer högre upp på listan.. ;) och mig veterligen har inga mutationer eller genetiska defekter dykt upp i allmogefårraserna? (Rätta mig gärna om jag har fel)
Tycker du att bevarandeföreningens rekommendation är att blanda gener vilt så kanske du bör kolla igen, det är ju inte det det hela handlar om.
I en "normalflock" får sker en viss rekrytering på tacksidan, jag vet inte riktigt hur stor den genomsnittligen är, men låt oss säga att man kanske lägger på 10% tacklamm som ersättning för utgångna tackor. Vem skall jag betäcka dessa tacklamm med?
Din formel är jättebra på papper, och fungerar på många andra djurslag, men just vad gäller får så blir det inte så lätt att genomföra det i praktiken. Normalflocken får förändras ju från år till år, jag vet ärligt talat inte hur många som har en flock på 2-3 tackor och 1 bagge och låter det stanna där i 5-6 år eller så länge tackorna lammar, för att sen förnya materialet. Visst finns dessa flockar, och dessa flockar är också viktiga för bevarandet,( Alla levande får är viktiga för bevarandet, ifall de avlas på och hålls inom genbanken) men utgår man från en "normal" svensk fårflock så ser den annorlunda ut, med en viss förändring och förnyelse av genmaterialet varje/vartannat/vart tredje år. Det är ju här det blir lite kruxigt med din teori.
Teorin om att testa livslängden på djuren är inget jag har reflekterat över. Tackorna behålls tills tänderna ramlar ur munnen på dem redan som det är ;D
Jag vet inte riktigt hur detta kunnat bli en så het potatis den här diskussionen, för mig är det en självklarhet att så många djur som möjligt ska få möjlighet att få lämna avkomma. Intentionen är ju att kunna sälja denna avkomma till andra/nya genbanker, men säljs den ej så hamnar den i frysen.
Vad tycker du förresten om mitt genröra-A respektive genröra-B-resonemang?
/JBF
-
Jag förstår inte vitsen med att öka inaveln och det som ett självändamål är det någon slags rättvisa så alla baggar får ha lika mycket älgskog innan dom hamnar i frysen?
Jag trodde en av meningarna med genbank var att minska inaveln inte öka den :-\
det lustiga med mutationer är att dom dyker upp men när och var det vet ingen, utan mutationer skulle inte vi eller våra får finnas :-*
-
Att inte byta bagge ofta utgör ju också ett litet problem i de fall där man väljer att behålla tacklamm till liv i den egna flocken.
Då är ju genast den bagge man har pappa till ungtackorna på gården.
Sen är man ju just i allmogeraserna ute efter en genetisk mångfald och då är det ju ganska lätt att räkna ut att det är bättre att byta bagge regelbundet. Om bagge A betäcker ett år så är det sen bättre att man till nästa år låter hans bror betäcka istället för att använda bagge A igen. Då får man en genetisk skillnad eftersom inget djur är exakt lika det andra (förutsatt att de inte är enäggstvillingar) även om det i grund och botten kanske är samma linjer.
Och nu är det ju så att även om man mer eller mindre blandar ihop alla besättningar som finns genom att byta bagge så kommer det ju tillslut ändå bara att öka den genetiska mångfalden om man ser till att använda så många olika baggar som möjligt. Om jag köper in en bagge från en annan besättning och använder honom så har jag visserligen blandat ihop mina gener med den andra besättningens, men om jag sen nästa år använder ett eget bagglamm eller en bror till baggen från året innan så har jag ju ökat den genetiska mångfalden. Och gör sen alla så så kommer det att bildas ännu fler "linjer" tillslut och det kommer bli svårare och svårare att hitta djur som är nära släkt. Man behöver inte alltid tillsätta genetisk material utifrån för att undvika en total ihopblandning av linjerna. Sen att alla djur någonstans långt bak i stamtavlan ändå kommer att vara släkt går inte att komma ifrån, det spelar ingen roll hur man vänder och vrider på det så kommer man alltid att komma tillbaka till en gemensamma anfader etc. Lika på människor.
Det är snarare matadoravel och anvädning av samma bagge hela tiden som ökar riskerna för inavel tillslut. Detta eftersom alla då avlar på sin linje och sen finns det inte variation.
Så kan byte av bagge aldrig vara ett problem eftersom man då ökar den genetiska mångfalden och alltså får fler olika gener (linjer) att välja på i framtiden.
Sen är det garanterat så att det finnas en riktigt god anledning till att Allmogefårsföreningen själva hela tiden påpekar vikten av att använda fler baggar i avel.
-
klart man ska byta bagge om man gör en föryngring av flocken med egna lammtackor.
Det paradoxala är att man inte ökar mångfalden om man byter bagge ofta, man gör beståndet mer närbesläktat med varandra och det kanske är målet :-\
-
klart man ska byta bagge om man gör en föryngring av flocken med egna lammtackor.
Det paradoxala är att man inte ökar mångfalden om man byter bagge ofta, man gör beståndet mer närbesläktat med varandra och det kanske är målet :-\
Fast det är inte riktigt sant heller. Du gör inte beståndet mer närbesläktat genom att byta bagge ofta om man ser i det långa loppet. Kortsiktigt så blir besättningarna mer släkt med varandra, men om man ser längre fram så kommer det bara att ge mer variation.
-
Marléene: du har fattat vad det hela går ut på! :-* Genetisk mångfald ja! Vi vill inte hamna i en sits där man måste börja utreda vilka djur som är underrepresenterade av founderdjuren och nödgas börja promota dem i avel! Ej heller vill vi hamna i en situation där vi inser att vissa av founderdjuren är borta för evigt... Så länge vi avlar på alla djur vi någonsin kan, och låter djuren få avkomma som får leva vidare har vi en levande genbank, och inga museiföremål.
Ut i snöyran nu!
//JBF
-
JBF hur avlar du på Mellerudskaninerna och varför, bytte du han djur där också ofta?
-
Sen är man ju just i allmogeraserna ute efter en genetisk mångfald och då är det ju ganska lätt att räkna ut att det är bättre att byta bagge regelbundet.
Det är sämre att byta bagge ofta och det är bättre att byta bagge sällan. Se detta inlägg:
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=106556.msg959574#msg959574 (http://www.alternativ.nu/index.php?topic=106556.msg959574#msg959574)
Skillnaden mellan att byta bagge varje år och att byta bagge vart fjärde år är enorm. Täta byten leder till snabbt ökande släktskap mellan djuren i genbanken och snabbt minskande genetisk mångfald.
-
JBF hur avlar du på Mellerudskaninerna och varför, bytte du han djur där också ofta?
Lorita; om du kikar in på kaninsidan ser du att jag problem att avla överhuvudtaget på Mellerudarna ;D ;D ;D.
Skämt åsido, jag har bara haft mina kaniner i en månad, men jag kommer att se till att få så många genkombinationer som möjligt även på dem, även om jag inte har för avsikt att slakta hanarna efter en säsong.. Det är ju lite skillnad på att hålla 5 extra kaninhanar än 5 extra baggar. Åtminstone tycker jag det. Kaninerna hålls ju även en och en i burar vilket underlättar vid aveln. Kanske skulle jag börja ha tackorna en och en i bås också? :P
Aveln ser ju även lite annorlunda ut vid ett ganska akut läge (Mellerudarna) jämfört med när man har fått upp antalet djur (Roslagsfåren tex)
-
Lorita; om du kikar in på kaninsidan ser du att jag problem att avla överhuvudtaget på Mellerudarna ;D ;D ;D.
Skämt åsido, jag har bara haft mina kaniner i en månad, men jag kommer att se till att få så många genkombinationer som möjligt även på dem, även om jag inte har för avsikt att slakta hanarna efter en säsong.. Det är ju lite skillnad på att hålla 5 extra kaninhanar än 5 extra baggar. Åtminstone tycker jag det. Kaninerna hålls ju även en och en i burar vilket underlättar vid aveln. Kanske skulle jag börja ha tackorna en och en i bås också? :P
Aveln ser ju även lite annorlunda ut vid ett ganska akut läge (Mellerudarna) jämfört med när man har fått upp antalet djur (Roslagsfåren tex)
Hjälp!!! då går du emot avelsplanen för kaniner och överför fårtankarna till dom = ökar inaveln och minskar mångfalden.
Det är mer ekonomiskt att hålla ca 10 honor och en hane och låta hanen *censur* knulla på *censur* men som föreningen för dina kaniner vill en hane och en hona, för att minska inaveln, det är inte praktiskt lös bart på får men en bagge få får 2-5 stycken under lång tid och på så sätt minska inaveln och öka mångfalden av gener är möjligt.
-
Nej, som sagt är det stor skillnad på pappersavel och avel i verkliga livet Lorita. Det har jag försökt förklara för dig de senaste dagarna.
Jag sa att jag ska försöka få fram så många genkombinationer som möjligt på kaninerna också, men jag sa även att jag inte ska slakta hanarna efter en säsong! På vilket sätt går jag emot föreningen då? Kommer inte du gå lika mycket emot FSA:s rekommendationer som du påstår att jag kommer att göra med kaninerna?
Jag kommer ju att ha kvar ursprungsdjuren ändå, och avla även på dessa ursprungliga djur? I en ras med kanske 50 djur så slaktar man nog inte urskillningslöst, eller tror du det?
Att sen dra likheter mellan praktisk fårhållning och dito kaninhållning förvånar mig, det är ju hundra gånger lättare med kaninerna. De sitter för det första i egna fack, vilket gör aveln mycket smidigare. Vidare kan jag utan vidare ekonomiska ansträngningar behålla både 5 & 7 extra kaniner. Det blir genast lite svårare och dyrare med fåren. Men återigen, på pappret är det perfekt!!
I ditt fall kanske en flock på 2-5 tackor och en bagge är kanonbra, men det är det inte i mitt fall. Mina marker kräver betydligt fler får än så. I fallet med 2-5 tackor är det ju även lite lättare att behålla ursprungsdjuren i flera år, att låta flocken vara oförändrad. Detta blir ju genast lite besvärligare om man har en flock på 15-20 tackor där man behöver förnya flocken fortlöpande för att inte behöva slakta ut alla djur på mer eller mindre en gång och stå med 20 ungtackor som ska lamma första gången. Ännu en gång: på pappret är det perfekt,men inte i verkliga livet.
Så nu är det inte praktiskt lösbart på får med en tacka och en bagge, enligt dig? Häromdagen skulle du ju ha betäckningsgrupper med två tackor och en bagge? Det var ju inte ovanligt att man hade det så skrev du? Nu vet jag inte riktigt hur du vill ha det, har du insett att det inte fungerar så lätt som du gjorde gällande? Att pappret och verkligheten inte matchar varann alla gånger?
Det känns som att jag bara återupprepar det jag har sagt hela tiden Lorita, kanske börjar vi närma oss vägs ände med denna diskussion?
/JBF
-
Tycker detta är en väldigt intressant och för mig aktuell tråd.
Jag startade med mina Klövsjöfår för lite drygt ett år sen och har i dagsläget 5 tackor och en obesläktad bagge.
Har gått och funderat länge på hur jag ska gå till väga för framtida avel då jag vill ha fler djur men oxå tycker att jag borde kunna använda min bagge i flera år.
Jag borde nu kunna göra så här enligt er (vilket passar mig kanon, rätta mig om jag har fel)
Jag behåller min grupp med fem tackor och en bagge och sätter in kommande tacklamm för i år och ev nästa år (beroende på hur många de blir) i en ny grupp, köper där in en obesläktad bagge till den gruppen.
När den nya gruppen får sina lamm tar jag deras tacklamm och sätter in i ytterligare en ny grupp med en ny bagge.
Gör jag så tills jag har 4 grupper om ca 6 - 10 djur kan jag fortsätta att använda baggarna år efter år och sälja ev några tacklamm och bagglammen som inte hamnar i grytan.
Den fjärde gruppens tacklamm borde ju kunna gå in som avelsdjur i första gruppen utan risk för förstor inavelsrisk?
Har jag rätt?
-
Jag hade inte tagit in 4:e generationen i 1:a generationen allt fram dit tycker jag låter bra men 4:e generationens tackor hade jag försökt byta med någon annan med obesläktade tackor.
-
Jo det kan man göra, har ju några år dit så det är långt från aktuellt, det var mest något jag kom på undertiden jag skrev.
-
Det gäller att bevara gener (förvisso) men också att bevara raser (deras livskraft och funktion). Att bara säga att alla gener ska vara lika representerade är och förblir en teori. Fungerande djur ska självklart föröka sig mer och det gör de också i praktiken.
Men - i en genbank har man tillgång till fullständig härstamning. En viktig sak är att se till att inte "grenar faller av trädet". En del "grenar" riskerar att falla av helt i onödan, bara för att dessa djur hamnat hos mindre säljglada personer. Ansvariga för genbanken kan då genom avelsrådgivning försöka få med djur från dessa "grenar".
Icke fungerande lantrasdjur har genom tiderna slagits ut. En del direkt negativa gener har helt enkelt åkt med ut. Av denna anledning är lantraserna över lag mycket okänsliga för inavel - åtminstone än så länge ...
Om man använder flera handjur i en flock blir risken mindre att man ofrivilligt förlorar genetisk variation. Genetisk variation är självklart positiv för en lantras i sin helhet, men inte om det innebär att alla gener skall vara lika representerade - positiva så väl som negativa. I en levande genbank har fortfarande människor hand om djuren även om man tyvärr i många fall inte längre är i närheten av att ställa samma krav på sina djur som man gjorde i det tidigare mer självhushållande samhället. Här har vi ett klart i-landsproblem i bevarandearbetet.
Långa generationsintervall är bra om man vill bevara. Tvärtom om man vill uppnå snabba s.k. avelsframsteg.
En sak som jag också tycker är viktig, om man verkligen vill bevara en ras är att se till att det finns fryst genetiskt material (vanligen sperma) efter foundernära djur att tillgå om något trots allt går snett och viktig genetisk variation går förlorad i den levande delen av genbanken. Jag åsyftar alltså s.k. genbankssperma som inte får användas hur som helst och säljas till vem som helst.
På de konkreta frågorna om gruppbetäckning är bra eller dåligt blir mitt svar att det är bra (bagglamm från egen flock) om man bör ta in ny bagge från annan besättning varje år så blir svaret nej.