Är väll bästa beskrivningen ...
Efter Ingvar försvann så har jag inte sett en endaste parning, Berit tycks inte acceptera Erik utan har gett mig blanka ägg, ett efter ett. Mig däremot ser hon som tuppen som ska få bli pappa till hennes avkommor och kommer knatandes och kan lägga sig glatt framför en när hon känner lust för det.  ... Vilket är ju lite... Ganska mycket fel ... När Erik kommer i närheten så reser hon sig, han får INTE komma till.

Efter att ha lagt in ca 25 blanka ägg i kläckaren ... Började kännas hopplöst och jag vill ju så gärna ha några bäbisar efter Berit ... Och Erik är ju så snäll och fin som kommer sams så bra med mina små dvärghöns han lätt skulle kunna krossa om han vore en bråkigare tupp! Så honom hade man ändå inte lust att byta ut med risk att få någon ny elak jäkel som kanske inte heller blir accepterad av Berit ändå. 

Så då tog man till den sista utvägen och inseminerade henne med Erik. Denna kyckling är resultatet av en av inseminationerna och den första kalkonkycklingen för mig i år. Äntligen en liten mini gobbler efter Berit (och Erik med såklart), är så glad! Har flera befruktade ägg i kläckare o under höna nu och har testat att kolla om Erik kanske inte gör det i smyg nu men nä... Såfort jag slutar att hjälpa till med befruktningen så sjunker den som en sten = De tycks inte para sig. 

Få se om Erik kanske tuffar till sig någon dag och vinner damens hjärta, hoppas han gör det så det kan sköta detta själva, för det lär de ju kunna! Det handlar ju inte om några stora BUT kalkoner som inte kan para sig naturligt, är bara kärringen som tycks bestämma över tuppen.