Mamma har pratat en del om NZ kaniner och att hon hade velat ha en sådan, därför slog jag såklart till när jag hittade en uppfödare vars NZ red hona fått ungar som var leveransklara precis lagom till jul.

Med tankarna i bakskallen att om inte mamma vill ha den får väll jag ta hand om den så ringde jag uppfödaren och frågade om det fanns någon rödaktig hona kvar, vilket det fanns precis en kvar utav som inte var tingad! Detta var för ca 3 veckor sedan. Jag har inte sagt någon om kaninen till släkten mer än pappa. Totaltyst.

Igår efter att ha jobbat hos pappa så åkte jag hem till pappa. Ringde mamma och sa att vi kommer lite senare ikväll, vilket inte är något ovanligt att vi kan bil lite sena. Pappa hade varit in och postat lite grejor, handlat och skulle äta och sådant med ju.

- "Jag tänkte köra hem", sa jag, då jag övningskör och pappa har intyg på att få köra med mig.

Och ja, jag satte mig i bilen och körde. Men inte hem mot mamma utan mot ett helt annat håll för att hämta ungen. Påväg tillbaka så stannar vi för att tanka och jag ser på mobilen att mamma försökt nå mig. Hon skrev att de går och lägger sig nu och har lämnat nyckeln där så att jag ska ta in den. Jag svarar med att vi var påväg nu från det stället, att vi var ute och övade mörkerkörning. Fick svar om att jag skulle ta det försiktigt för det kunde vara halt och så, god natt.

Jag kommer hem och var ju super att mamma gått in och lagt sig tidigt ikväll! För då kunde jag lätt smuggla in kaninungen på mitt rum/skubben vid sidan av mitt rum (svalt och skönt där då kaninen var van och vara i stall) där jag gömt en inredd tillfällig liten bur med vattenflaska o sådant som kaninen skulle vara i under natten till idag. <br /><br />Så var det julafton. Jag skulle vara tomte här hemma på fm. Mamma håller på och grejar med granen i vardagsrummet och då passar jag på att smuggla ned kaninen till källaren där jag ska byta om till tomte. Tar med en luftig, babyrosa lakan och som jag lägger runt kartongen så det ser ut som ett paket. Härstamningsbeviset viker jag ihop och tejpar fast ovanpå med ett "God Jul".

Jag går upp. Alla har satt sig i soffan. Är det inte dags för tomten att komma snart? Jo ... Jag går ned till källaren igen efter en liten stund. Klär på mig. Tar med mig säcken med en del julklappar i och kartongen.

Jag kommer in i vardagsrummet och står där med kartongen. Mamma ser inte ett dugg misstänksam ut över den konstigt inslagna paketet . Hon har ingen aning om vad som är i. Tomten (jag) börjar med att läsa upp de olika önskningarna på paketen. "God Jul mamma önskar Sandra" .

Mamma blir tillsagd av tomten med att hon måste öppna paketet på golvet. Då börjar hon se lite fundersam ut. Hon sätter sig framför paketet, lyfter det försiktigt ... "Är det något djur här i!?" ... "AAAH, DET RÖR SIG I DET?" ... "Det är väll ingen råtta!?" 

....... Nä ..... Ingen råtta. Men en liten new zealand kanin.

Mammas ansiktsuttryck när hon öppnade lådan ... Ögonen, den "O" formade munnen som sedan gick över till ett stort smil. Nä, jag lär nog inte få behöva ta hand om den där kaninungen!
Det här var nog den mest spännande, pirrigaste början på Julafton på länge!

Nu ska lilla pixen ut och placeras i sitt nya bo. Hon har suttit nöjt och knaprat morot under tiden vi öppnade restrerande paket. Väldigt tam och lugn liten tös. =)