Skendräktig

[Lejoninnan]

Hejsan, har två tikar 4 och 12 år. Vi går också igenom detta varje gång. Deras ätvanor går i vågor, vilket jag tycker är ok. De får välja själva. Om de inte äter alls så tar jag till godsaker (kött, kykling, eller dyl) för att hålla magen igång. Men jag har inte märkt något på hälsan annars. Nån deppretion har jag inte märkt. De blir nojiga o de vill ligga brevid mig i sängen o allmänt mer nära. Men jag tycker själv att det är rätt jobbigt med deras hormoner. Så är det ju, o de får stå ut med mina 
Hade jag haft råd skulle jag defenitivt opererat den yngsta, mest för hennes egen hälsa. Det är oroligt detta med canser o inflamation. Den äldre får stå ut med min noja då ock då... kommer springande med termometern och klämmer henne på magen stup i kvarten. Det vore fruktansvärt att missa något.
Den äldre tiken har börjat hoppa över något löp nu, skönt.

[lena lindberg]

I Hundsport nr 10/2009 sidan 20 behandlas just skendräktighet.
Där finns att läsa om  receptbelagda droppar att dosera efter vikt som ges i munnen 5 dagar i rad,
Däremot skall man vara säker att tiken inte är dräktig för de kan utlösa missfall.

Med andra ord,  har ni bekymmer med skendräktighet, ring veterinären.

För både er och tiken.

Ha det gott //Lena

[Meritaton]

Sen senast jag skrev så har jag kastrerat min hund.
Hon är mycket gladare och jämnare i humöret, har en helt annan blick, mera ivrig och glad i blicken.
Tidigare kunde hon ha sina deppiga perioder då hon kunde ligga å stirra in i väggen och vara helt omöjlig att aktivera, samt att hon ibland absolut inte ville gå på promenad. Allt detta är borta nu och hon är så glad och harmonisk hund.

Kan också berätta att en tik som fanns i vår närhet hade haft 3 kullar valpar och hon dog i akut livmoderinflammation då hon va 12 år, hennes dotter dog också i livmoderinflammation, samt en annan 12 årig hund här i närheten dog.

Detta att en kull valpar skulle minimera den risken är bara humbug.

Ska man inte ha valp på sin hund så är de lika bra att kastrera tycker jag. Det är iaf det bästa jag har gjort för min hund och tror också att det hade varit det bästa för de hundar som dog, för symptomena är så diffusa och förädiska.