Då används begreppet "brukshäst" alltså utefter hur hästen används. Islandshästen skulle kunna vara en brukshäst OM vi till största delen använde den som arbetshäst MEN då vi till största delen använder den i turridning så lyder den inte under det begreppet. Gäller det även Nordsvensk eller Ardenner?
Ardenner och Nordsvensk Brukshäst är primärt avlade för att utföra "brukshästens" arbetsuppgifter. De flesta körs in, men vissa individer används huvudsakligen som ridhästar, ibland p.g.a. ägaren inte har kunskaper att köra en häst, eller för att man saknar skog och mark att köra i. Det förekommer också att man väljer att ha en Nordsvensk Brukshäst, eller Ardenner, som ridhäst, eftersom det är trygga, stabila hästar som är lätta att träna i dressyr, som dessutom kan ridas av tunga personer.
Rasegenskaperna, alltså en kroppsbyggnad anpassad till dragarbete, och det lynne som är önskvärt, för att fungera som "brukshäst" förändras inte enbart för att enstaka individer används som "ridhästar".
Ett fullblod, en varmblodig travare, en svensk ridponny eller en SWB, för att ta några exempel, har en olämplig kroppsbyggnad för tungt dragarbete, de är anpassade till ett snabbt rörelsemönster, med liggande bogblad, och ett för brukskörning olämpliga gångarter, och de är oftast för reaktiva ("högt i blod") för att fungera bra.
Ett tungt lass ska inte "ryckas" igång, det ska "segas" igång, och man vill ha brukshästens rörelsemönster "avmätt" och precist, istället för luftigt och stort, som man önskar hos de varmblodiga hästarna.
Skritt, trav och förmågan att stå stilla, är de gångarter som är intressanta för brukshästen. I tävlingsgrenarna "brukskörning" och "skogskörning", så tävlar man förmågan att manövrera hästen med fyrhjulig vagn eller med olika timmerhanteringsredskap, och då ingår där så är tillämpligt, skritt, trav, hinderpassager, att stå stilla under lastning och lossning med mera.
Bifogar information om brukshästarnas tävlingsgrenar:
http://juf.se/bruks/vad-ar-brukskorninghttp://juf.se/bruks/vad-ar-skogskorninghttp://juf.se/bruks/vad-ar-bruksridningDessutom finns tävlingsgrenen "plöjning", men där finns ingen enkel sammanfattning, utan bara TR.
Det är ju knappast så att Islandshästarna i Sverige de senaste 20-30 åren har avlats för att framhäva brukshästegenskaper, utan snarare för att fungera som ridsporthästar inom de specifika Islandshästgrenarna, där tölten i tävlingar på ovalbanan intar en framträdande roll.
Gångarterna har utvecklats genom åren, och storleken på hästarna har ökat.
Alla hästraser är framavlade för att fungera så bra som möjligt för ett specifikt användningsområde.
SWB, m.fl varmblodiga ridhästar och Svensk ridponny, (ska man vara petig så är det inte renraser, utan mera ett slags avelskoncept), är skapade för att få fram goda Dressyr och hopphästar. Ffa under 1800-talet, så handlade det om att få fram hästar till Kavalleriet.
Varmblodiga travare, ska kunna trava fort, också ett avelskoncept mer än en renras.
Engelsk fullblod, är framtagen med en bas av "orientaliska hästar", för att få fram en snabb galoppör.
Nordlandshäst, Fjordhäst, Gotlandsruss, Shetlandsponny, Islandshäst m.fl. är ursprungligen lantraser, där senare tids avel, i vissa fall har förändrat hästarnas egenskaper en hel del.
Gotlandsrusset har blivit travhäst, och barnridhäst, snarare än "liten brukshäst", även om det fortfarande finns kvar brukshästegenskaper i många avelslinjer.
Fjordhästen i Sverige har också blivit mer av en ridhäst, Nordlandshästen är akut utrotningshotad, och Shetlandsaveln spretar åt många olika håll samtidigt.
Islandshästen är populär som turridningshäst, men aveln verkar driva mot "sporthästar", snarare än enkla, trygga hästar.
Man kan naturligtvis försöka använda en Ardenner som dressyrhäst, och den kan lära sig samtliga moment i ett mer avancerat dressyrprogram, men den kommer aldrig att få topp-poäng, helt enkelt för att dess storlek, och dess gångarter kommer att ge ett "tungt intryck", där det ska vara "lätt och luftigt".
Man kan prova att använda en häst av vilken ras som helst, till att köra i skogen, men de raser som passar sämre för sådana aktiviteter, kommer att skada sig, eller inte acceptera arbetsuppgiften (t.ex. skena) när det blir för tungt/felaktiga belastningar. Sedan kan man ju alltid hitta ett undantag, t.ex. någon som kört tre-fyra månader timmerkörning varje vinter med sin Arab de senaste 10 åren, eller så, men det är i så fall ett undantag.
Vad är egentligen ursprunget till att frågan om Islandshästen såsom en brukshäst ställs?
Att köra in hästar, tycker jag är en klok åtgärd oavsett ras, inkörning kan dessutom påbörjas redan när hästen är ett år, eftersom man börjar utan belastning, utan det är en förberedelseträning inför det som skall komma.
