Hej, under en tid flyttade jag rätt ofta med min hund o min katt.
När det var till små samhällen så tog jag med katten ut på promenad sent på natten när allt är lugnt. Då kunde både han o hunden snoka runt utan att bli störda. Långsamma promenader blev det
. Alla hus o trappor som skulle undersökas noga, noga. Nu gillade min katt att följa med hunden o mig på promenad. Kanske gjorde det att han aldrig hade några problem med att flytta eftersom han kände sig trygg.?
Upplevde med honom att han var mer "beroende" av oss än av platsen. Och då bör väl tilläggas att han inte var det minsta mesig. Tvärtom ett stabilt psyke. Vänlig och generös mot andra katter.- De fick gärna komma på besök, äta av hans mat o ta sig en tupplur om de hade lust. Men bara så länge de uppförde sig fint. Bar de sig illa åt eller överskred hans gränser så skällde han ut dem efter noter. Har aldrig haft en katt med ett sådant register som han hade!
En bra jägare var han också och verkade tycka att det var intressant att flytta.
Sällan , mycket sällan, behövde han slåss för sitt revir. Såg andra katter backa undan många gånger. Han satt bara lugnt o tittade på dem. Särskilt minns jag en attans revirstark gammal hankatt som jagade iväg allt o alla från sitt revir. Jodå, ni skulle sett mig o hunden när vi tvingades springa hem för att undvika hans attacker!
Har nog sällan känt mig fånigare. Den katten backade för min utan slagsmål... Så kanske var han osedvanlig?
Hur som, ta katten på promenad när det är lugnt o stilla ute.
Vänta in den så att den följer med hem igen, gör så några gånger och se till att den kan komma in när den vill.
Låt den vara inne om du skall ge dig iväg en längre stund.
Jag tror att det är viktigt för att den skall känna sig trygg på sitt nya ställe. Det tar ett tag att hitta trygga ställen utomhus i början. Min erfarenhet är att det inte är några problem med att flytta så länge man är uppmärksam på djurens signaler och parerar det som är otryggt genom att vara med själv . Mvh Ann
