Tänkte mer kring detta i går kväll, du har rätt!
Var hiskeligt länge sedan jag höll på med detta nu kring mätermyrs kistan, men
Jag kom att tänka på att om man vill göra hål på traditionellt vis så finns det ett verktyg som ser ut som ett skaftförsett dorn, dvs en liten hammare som går över i ett dorn med flat spets. Är osäker på om detta verktyg finns med i boken, det borde det göra då det enligt min mening är ett såpass viktigt verktyg att det bör ingå i den permanenta utrustningen i smedjan (och det var Lasse som lärde mig om det för länge sedan), Nederdelen på detta skall vara ganska lång, den formar du tex rund och gör nedersta delen till den diameter du vill att hålen skall ha, tex lagom för en handsmidd spik, överdelen gör du likt ett hammarhuvud med ett hål för ett skaft, gör inte sidorna för tunna då detta verktyg kommer att utsättas för ganska hård belastning då det används, så det är bra om du har tillgång till litet håradre stål, förr doppade man verktygets spets i saltlake som förvarades i ett kohorn under arbetets gång. När du använder verktyget så skall det fungera som så att det lyfts något från den heta ytan mellan slagen, tar en tid att lära in, men detta är av större vikt på mejslar. Detta är en tränings fråga, en mejsel för smidesarbeten skall närmast lätt sväva över ämnet så att den inte hinner bli rödglödande, men man får doppa spetsen med jämna mellanrum när den börjar bli för grillad i praktiken.
Huvudet på mejseln bör du härda något och anlöpa det på backvärmen om du vill göra som förr, ej till blått utan till böcklingbrunt. Dessa verktyg är inte så noga, då spetsen ändå blir misshandlad av värmen från godset som du säger, men jag brukar ändå härda den i början, men idag är det bra om du tex får tag på skrotbitar av borstål yx-stål eller liknande som i sig är litet hårdare.
Jag vet inte om du läst kapitlet om hästskor, men där står grundprincipen för hålstansning med flat spets, (även om den metoden främst används för tunnare gods idag, men som sagt, mästermyr dornen fungerar förvånansvärt bra, originalet var av motsvarande blötjärn, tor tiom att den är ännu mukare än modernt stål, så även billigt skit stål av idag är nog hårdare och starkare för detta. (Myrjärn är för övrigt intressant, om du vill ta reda på mer om detta kan du kolla upp tex fågelsjö gängets experiment))
Handtaget på detta verktyg skall dock inte kilas fast som med en hammare, utan skall sitta löst islaget så att det kan röra sig lätt (men inte så att det blir irriterande att jobba med...), tälj det likt ett hammarskaft och slå fast det hyggligt hårt på samma vis..
Traditionellt var dessa verktygs skaft gjorda av rönn grenar här uppe, minns jag tog med rönngrenar till Lasse då det var brist på rönn träd just där... Kanske generationer smeder...
Hade en skaftodling på farsans källarbacke då...
Principen är då den att verktyget stansar ut enn myntliknande tunn skiva och vidgar hålet med den koniska delen tills du kommer till korrekt dimmension, denna del finformas verktyget så att det på denna punkt ger ett snyggt och jämnt hål med korrekta dimmensioner.
Nithål skall faktiskt vara lätt koniska i ändarna, då sitter niten som berget jämfört med ett modern borrat hål...
Men den största fördelen med denna metod är att man inte förlorar så mycket material jämfört med om hålet borras, samt att det som bonus tillför en estetisk aspekt som är svår att ersätta med moderna metoder.
Jag tror att detta är det främsta skälet till att metoden med hålslagning levde kvar långt in i modern aid, att man inte försvagade ämnet och tog bort värdefullt material när man dornade upp hålet då materialet kommer att följa runt verktyget i stället för att försvinna som när man borrar.
Skaftet kan vara rakt, det behöver inte trimmas in som ett hammarskaft, det har mest till uppgift att kontroller att dornet sitter rakt.
Du kan även tex ha ett lätt svängt skaft så att man ser bättre vad man siktar med dornet, osv, kort sagt, förr anpassade man ofta verktygens skaft i ställetför själva verktyget som man gör idag.
Detta verktyg tar en del tid i anspråk att göra om man vill göra det (funktionsmässigt) snyggt, men det är värt det och det håller mycket länge om man sköter det.
Tror det heter hålstamp eller liknande i boken..-
.