Skaffa valp till gammal hund?

[Andriette]

Hej,
vår gula "scallywag" labrador Tim håller på att bli gammal gentleman. Vi tror att han är ca10 år, han har hört till vår familj i 7 år till sommaren och alltid haft ett milt problem med sin högra höft.
När han kom till oss var han mager och väldigt rädd, men hans rätta jag kom snart fram och vi älskar honom väldigt mycket. Eftersom han är vår första hund, har han lärt och gett oss otroligt mycket, och jag skulle inte kunna tänka mig mitt hem utan hund längre...

Eftersom han nu håller på att åldras (långsamt) undrar jag vad ni erfarna hundmänniskor tycker angående min fråga:
Tycker ni att vi ska skaffa valp nu, för att Tim ska få lite ungdom i huset och själv känna sig "piggare" och yngre. Eller tror ni att han hellre fortsätter vara ensam hund (vilket han verligen trivs med) och åldras i sin egna lilla fart?
Jag vill att han ska få en så bra ålderdom som möjligt!!!!
Än är det god fart i gubben och han hör och ser bra...

Skulle mycket uppskatta alla råd och ideer!!!

Andriette

[sprithitler]

Det är ni som är flockledare, han finner sig i vad ni beslutar.

[manna]

Det är ni som är flockledare, han finner sig i vad ni beslutar.

Ja, men som flockledare ska man ju oxå se till att alla individer i flocken trivs. Eller hur? Att finna sig i situationer får hundar göra dagligen, men varför ska vi människor vara egoister?

Jag har oxå en äldre hund, en 10 år gammal islänning, och jag provade faktiskt att skaffa en valp. Det fungerade, men inte mer. Valpen krävde helt enkelt mer än den gamle hunden var villig att ge. Efter knappt ett år fick unghunden ett nytt hem - och senioren fick ett nytt liv. Jag kommer inte att skaffa någon ny hund, vare sig det gäller valp eller äldre, förrän den nuvarande hunden har lämnat detta jordeliv. Han förtjänar odelad uppmärksamhet, all tid och allt gos!  

Andriette, du skriver att hunden trivs med att vara ensam vovve i famijen. Låt honom då vara det! Engagera och aktivera honom! Låt honom ta plats och tid så länge han lever med dig. Sedan kan du köpa en valp och engagera dig fullt ut i dennes liv.  

[Kimma]

Mina erfarenheter:

Biffen var 11 när jag skaffade "första valpen". I början var jag orolig att han skulle fara illa av en vimsig valp i hemmet som lekte antagonist mot en gammal herre. Jag blev även varnad av veterinären att vara uppmärksam på Biffens välmående då den yngre hunden ofta inte begriper den äldre hundens begränsningar.

Det visade sig delvis genom att nya valpen var av mycket mindre ras och mjuk till lynnet att det funkade alldeles förträffligt. Biffen blev en slags fadersfigur och den lille tog efter i allt han gjorde, efter 1 år skaffade vi en ny valp igen, denna gången av storvuxen ras (Ovtjarkan Seamus) han provade från dag 1 att ta ledarrollen, något som Biffen direkt markerade genom att bita till ordentligt så blodet droppade. Efter den dagen var det Biffen och hans flock.

För ett halvår sen skaffade vi ytterliggare en Ovtjarka och även det gick hem hos Biffen trots att han närmade sig 14. Den sista valpen fick snällt finna sig i att vara längst ner på rangordningen eftersom jag som flockledare och Biffen på 2a plats markant visade att så här går det till hos oss.

Det har fungerat ypperligt med 1 pensionär och 3 unghundar fram tills sista veckan innan Biffen fick somna in, då märkte jag på Seamus som är störst av de yngsta att han började försöka ta över mot Biffen. Samtidigt blev Biffens hälsotillstånd snabbt värre. Den sista veckan höll jag de 3 yngre ifrån Biffen för att han inte skulle fara illa och för att få lugnt och ro.

Min erfarenhet är att det oftast inte är nåt problem att skaffa hem en valp till en gammal hund så länge ägaren tar sin roll som flockledare från det att nya valpen kommer in. Det är du som hundägare som avgör hur hundarna skall agera mot varann. Det handlar inte så mycket om att utsätta hunden/hundarna för saker de inte vill eftersom alla hundar i grunden är flockdjur och har ett inbyggt flockbeteende där det krävs en ledare för att flocken skall fungera och må bra.

Ledaren håller ordning på täppan, ser till så att alla får lika mycket uppmärksamhet och förstärker sin roll som beskyddare genom att tydligt markera att man klarar av sin roll i det dagliga beteendet mot hundarna.

Det är inget fel i att rangordna sina hundar, det mår det bara bra av, man älskar inte sin hund mindre för det, tvärtom man får ett starkt och pålitligt band med sin(a) hund(ar) och man får en harmonisk hundflock i hemmet.

Biffen var den ende av de 3 som var kastrerad på äldre dar pga en infektion, de andra var/är okastrerade och fungerar utmärkt ihop. För att alla vet sin roll. Naturligtvis blev det lite turbulent den första veckan efter Biffens bortgång eftersom en ny ledare måste utses så där fick jag gå in och markera att "äldst är störst". Så numera är det Nalle (valp nummer 1) på 25cm och 5,5kg som leder flocken med 2 stora Ovtjarkor.

Det ser måttligt roligt ut

/Kimma

[Andriette]

Tack Manna och Kimma för så många kloka ord och erfarenheter!!!

Jag tror att vad ni illustrerar är att (som vi kanske redan visste) hundar är precis som människor, väldigt individuella och personliga...

Det är ju precis så jag känner också Manna, att det är viktigt att "alla individer i flocken trivs"!!! Jag tror att allt som sagts ovan är sant, så jag får nog ta och tänka efter lite bättre angående vad jag tror Tim skulle trivas med. Jag menar, det går ju lika bra för mig att utöka familjen nu eller i framtiden (även om jag måste erkänna att jag är så sugen på att få addera en liten valp till familjen...). Jag vill ju bara att alla ska må och ha det bäst!!!

Det måste vara jättespännande att leva med en grupp hundar och se hur deras relationer utvecklas! Gissar också att de små lär mycket av de gamla! Det var iallafall det som var en av baktanken bakom mina valptankar.
Är du inte det minsta orolig att dina stora hundar ska försöka ta över från lillgubben", Kimma? Jag förstår ju att ledarskapet sitter i det "mentala", men han har ju inte så mycket att sätta emot om de skulle försöka...Han är förstås en stark  karaktär i en liten kropp!

Jag vill ju så gärna att vår scallywag Tim ska ha de bästa dagarna han kan med oss, kanske speciellt nu, när han börjar visa tecken på ålderdom! Blir ibland så jätteledsen   när jag tänker på hur han börjar åldras och bli gammal, fast det är ju mitt problem, inte Tims...Han verkar lika nöjd och glad som vanligt, bara maten serveras, promenaderna promeneras, elementet bakom soffan är varmt efteråt, prat och klappstunderna ånjuts, utflykter och åkturer, utflyktas och åkturas, tuggbenen och levergodiset fortsätter anlända från slaktarn...

Kanske ska jag sansa mig lite med valptankarna, han har ju både Erik och Anja (5 och 3) som "valpar" runt här redan, om så på två ben för det mesta...

[Kimma]

Tack Manna och Kimma för så många kloka ord och erfarenheter!!!

Jag tror att vad ni illustrerar är att (som vi kanske redan visste) hundar är precis som människor, väldigt individuella och personliga...

Det är ju precis så jag känner också Manna, att det är viktigt att "alla individer i flocken trivs"!!! Jag tror att allt som sagts ovan är sant, så jag får nog ta och tänka efter lite bättre angående vad jag tror Tim skulle trivas med. Jag menar, det går ju lika bra för mig att utöka familjen nu eller i framtiden (även om jag måste erkänna att jag är så sugen på att få addera en liten valp till familjen...). Jag vill ju bara att alla ska må och ha det bäst!!!

Det måste vara jättespännande att leva med en grupp hundar och se hur deras relationer utvecklas! Gissar också att de små lär mycket av de gamla! Det var iallafall det som var en av baktanken bakom mina valptankar.
Är du inte det minsta orolig att dina stora hundar ska försöka ta över från lillgubben", Kimma? Jag förstår ju att ledarskapet sitter i det "mentala", men han har ju inte så mycket att sätta emot om de skulle försöka...Han är förstås en stark  karaktär i en liten kropp!

Jag vill ju så gärna att vår scallywag Tim ska ha de bästa dagarna han kan med oss, kanske speciellt nu, när han börjar visa tecken på ålderdom! Blir ibland så jätteledsen   när jag tänker på hur han börjar åldras och bli gammal, fast det är ju mitt problem, inte Tims...Han verkar lika nöjd och glad som vanligt, bara maten serveras, promenaderna promeneras, elementet bakom soffan är varmt efteråt, prat och klappstunderna ånjuts, utflykter och åkturer, utflyktas och åkturas, tuggbenen och levergodiset fortsätter anlända från slaktarn...

Kanske ska jag sansa mig lite med valptankarna, han har ju både Erik och Anja (5 och 3) som "valpar" runt här redan, om så på två ben för det mesta...

Tack för de snälla orden, är bara glad om jag kan hjälpa till.

Faktum är att  dagar efter Biffens bortgång satte hundarna verkligen varann och mig på ett verkligt test. När jag närmade mig grinden efter min arbetsdag försökte Seamus på bästa sätt att dela Nalle i 2 delar, situationen blev å pass allvarlig inom loppet av få sekunder att jag fick rusa fram och ta tag i problemet. Efter det har det inte varit nåt problem, och Seamus försöker inte längre hindra Nalle att komma fram och hälsa. Han har förstått att det är Nalle som är äldst och att jag står på Nalles sida. Numera intar han tydligt andra plats när jag stängt grinden efter mig och är nöjd med att få andra klappen. Det viktigaste är att de blir "sedda" när man kommer hem. En alfa hund hälsar också på flocken när den återkommer, men i en bestämd ordning. Och alla flockmedlemmarna skall inta en viss attityd till alfa hunden vid hälsningsceremonin annars blir den korrigerad. Jag gör samma sak med mina och det fungerar bra.

Det är en speciell känsla att leva tillsammans med en stor flock hundar som svansar runt en när man rör sig därute, man har alltid ett stilla sällskap och de är roliga att studera under sina upptäcksfärder och lekar när man håller på i trädgården eller stallet. Men till syvende och sist kommer de alltid till  mig när de vill "berätta" något. Det är ungefär som att leva med en flock småbarn omkring sig.  

/Kimma

[Susanne]

Ett litet tillägg vill jag göra till Kimmas förnuftiga inlägg. Absolut är det man själv som flockledare som styr i flocken, MEN hundar är individer och precis som kemin inte stämmer mellan alla människor så gör den inte heller det bland alla hundar. Som flockledare är det fortfarande en själv som ser till att de hundar som inte gillar varandra ändå inte tillåts bråka. Jag kan inte kräva att de ska gilla varandra, men jag kan kräva att de ska acceptera varandra, att de ska kunna bo under samma tak, och att de ska kunna arbeta tillsammans. Men att tvinga dem t.ex. dela hundgård är fel och bäddat för trubbel, för i en hundgård kan ingen av dem gå undan. Sen finns faktiskt de hundar som inte har något i en flock att göra, oavsett hur man själv är som flockledare. Om man arbetar med hundar i flock är det för flockens bästa bättre att dessa hundar tas bort från flocken.

[Andriette]

Kimma, vad himla härligt att allt varit bra sedan dess!!!

Susanne, vad är det i en hunds karaktär som gör att han inte passar in i en flock, och menar du en speciell flock eller en flock i allmänhet

Sedan antar jag att hundar är som oss att deras karaktärer utvecklas allteftersom tiden går, så saker är aldrig  satta i sten utan är förändras om än långsamt?!?!?!

[filurfigur]

Jag har funderat lite över samma sak. Mina hundar blir båda 9 år det här året, och jag skulle egentligen velat skaffa en ny valp nu, men det passar dåligt i tiden. Och då har jag börjat inse att om något år blir kanske mina hundar för gamla och orkar kanske inte med en valp. Så då får man väl stilla sig så länge de här hundarna finns...

Låter ju nästan lite hemskt, men det är inte menat så. Jag skulle gärna ha de här två hundarna för alltid, men jag vet ju att livet är tyvärr inte så.

Jag kan känna att mina hundar är ju vana vid att vara två eller ibland fler (om man passar andras hundar etc), och de skulle säkert anpassa sig väl. Men frågan är om de skulle få all den tid och uppskattning som de verkligen är värda vid ålderns höst?! Och det är ju något som ligger på mig, om jag har den möjligheten att ge dem det även om jag skulle skaffat en valp som kräver all den tid som behövs för att den ska bli socialiserad och tränad... och då får man försöka vara ärlig både mot sig själv och hundarna.

Så det tål att funderas över...

[Susanne]

Susanne, vad är det i en hunds karaktär som gör att han inte passar in i en flock, och menar du en speciell flock eller en flock i allmänhet

Ja, det finns faktiskt individer som inte passar i en hundflock, den finns individer som inte fungerar med andra hundar, ex aggressiv mot andra hundar utan att det är hundförarens "fel". Annars brukar man oftast skylla på "skit bakom styret" när hundar uppvisar diverse problembeteenden, och i de allra flesta fallen är det ju också så. Vi har haft många sk "problemhundar" boende hos oss som inte alls fungerat med andra hundar, men hos oss har dessa hundar fungerat alldelens utmärkt med våra egna hundar. Men som sagt, det finns även arga hundar där det inte är hundägarens fel. En aggressiv hund kan visserligen tack vare en duktig hundförare vistas med andra hundar utan att göra något, men för den skull passar den inte i en hundflock pga sitt humör, utan den fungerar enbart för att hundföraren kräver det av den. Det behöver inte ens vara en aggressiv hund som gör att den inte fungerar i flock, utan det kan vara en hund som faktiskt är jättesnäll och gör inte en fluga förnär. Men den har ett stökigt beteende och ett sätt att vara som gör att hela flocken stressas upp. Tas en sådan individ bort från flocken märks en markant skillnad på resten av flocken, precis som att en lättnades suck drar genom hundarna. "Stresspellen" å sin sida kanske fungerar alldelens utmärkt i en miniflock med bara en eller två hundkompisar, men inte i en större flock. När man arbetar med en större flock så måste man se till flockens bästa som helhet. Oavsett hur duktig man än är som hundförare så kan det finnas "felande länkar" som stör harmonin i flocken. Det finns individer som passar bättre att leva på ett annat sätt än i en hundflock, eller som kanske inte passar i just min flock men skulle fungera alldelens utmärkt i en annan flock. Det kan också finnas individer som av någon anledning hade körts bort från flocken om det vore en vild flock, men accepteras enbart för att den mänskliga flockledaren kräver det. Det kan finnas två individer som inte alls gillar varandra, som rent ut är beredda att slåss på liv och död för att få bort den andra från flocken, men som inte gör det enbart för att den mänskliga flockledaren kräver att de ska nonchalera varandra. Dessa två kan fungera utmärkt med resten av flocken. Ja, det finns många varianter... Allt är iallafall inte svart eller vitt - att få en fungerande flock som trivs med varandra är inte helt beroende av en mänsklig flockledare, det hänger även på hur hundarna är och på ens eget samarbete med dem. Jag kan kräva det ena och andra av dem, men för flockens bästa är ibland ett beslut att någon individ måste bort bättre än att envisas med att låta den individen vara kvar.