Rost bort

[Edgar]

En man jag talade med för länge sen höll på med renovering av urgamla verkstadsmaskiner. Bland annat en gammal remdriven pelarborrmaskin.

Nåväl, till min fundering. Han nämnde att rost etc tog han bort genom att lägga föremålet i en balja med saltvatten, och anslöt elström till föremålet. Rosten upplöstes, och föremålet fick en svart yta i stället.

Någon som vet mer i detalj hur det ska göras?
Ex.vis salthalt, spänning, strömtäthet, vilket är anod och katod etc?
(Jag är här lite bekväm och frågar här först innan jag börjar leta?)

[Neiklot]

Kan inget om metoden du skriver om, men:

Jag och min svärfar renoverade ett par bromsok (JÄTTEROSTIGA) genom att lägga dom i melass.

Minns inte riktigt men tror det låg ca 1 vecka.

Vi blästrade det litegrann efteråt och det var nästan som nytt!

Tror att cocacola funkar med samma princip, men betydligt högre literpris.

/Neiklot

[Huggorm]

En man jag talade med för länge sen höll på med renovering av urgamla verkstadsmaskiner. Bland annat en gammal remdriven pelarborrmaskin.

Nåväl, till min fundering. Han nämnde att rost etc tog han bort genom att lägga föremålet i en balja med saltvatten, och anslöt elström till föremålet. Rosten upplöstes, och föremålet fick en svart yta i stället.

Någon som vet mer i detalj hur det ska göras?
Ex.vis salthalt, spänning, strömtäthet, vilket är anod och katod etc?
(Jag är här lite bekväm och frågar här först innan jag börjar leta?)

Elektrolys kallas det, och är jäkligt effektivt. Strömmen får rosten att omvandlas tillbaka till järn igen, så arkeologer brukar använda metoden. Det som är borta är dock borta, men ytan blir till järn igen.

Badet skall vara vatten med någon liten tesked kaustik soda i, eller målarsoda. Sedan lägger man i grejen och kopplar ström till den, minus har jag för mig. Man lägger även i en offeranod och kopplar plus till den. Anoden skall bestå av järn, eftersom material från den vandrar över till renoveringsobjektet. Ett exempel kan vara att lägga plåt i botten på ett kar, och ett plastgaller från en gammal lysrörsarmatur ovanpå. Då är det enkelt att lägga objektet ovanpå utan att orsaka kortslutning. Desto större anoden är och desto närmare objektet den ligger, desto snabbare går processen. Och desto mer ström också förstås. Man kan använda en laddare för bilbatteri, men de är nästan för klena. En gammal migsvets är bra, då kan man ställa strömmen också. Desto mer ström, desto fortare går det, men vattnet blir ju varmt och måste fyllas på ibland. Och processen tar tid, för ett bromsok med batteriladdare tar det kanske ett dygn.
Objektet blir svart och smutsigt av behandlingen, så efteråt borstar man av med stålborste för att få en yta som ser helt ny ut. Offeranoden får ju bytas till slut, den äts upp efterhand. Kopplar man fel på plus och minus så äts renoveringsobjektet upp i stället, så prova med något du inte är rädd om först 

[Huggorm]

Jag kom på att jag har bilder. Ena bilden visar före/efter, andra bilden visar hur det kan se ut när processen är igång. Det skummar en del, och olja och annan smuts gör att allt ser väldigt grisigt ut. Vinkeljärnet är bara lagt tvärsöver hinken, och oket hänger i det med ståltråd. Anoden består av en plåtbit med en påsvetsad stång, som man ser elen är kopplad i. Skrot som råkade finnas tillhands. Objektet är kopplat till kabeln i vänsterkant. Den röda klämman är inte kopplad någonstans, den håller bara anoden på plats 

I teorin kan man använda en anod av annat material, och ytbehandla sitt objekt. Materialet vandrar ju helt enkelt över och sätter sig på ytan. Zinkplätering till exempel. I praktiken går det dock inte, eftersom allt måste vara extremt rent, och det är svårt att få hemma. Man bör även undvika att använda anod av rostfritt stål vid sin elektrolys, det kan ge upphov till ganska giftiga gaser.

[TW]

Jag kör med en ackumulatorladdare för traktorackumulatorer. För smådelar är den litet för aggressiv men för större delar fungerar den bra förutsatt att anoden inte är för stor. Ingenting skall bli varmt och någon märkbar mängd vatten skall inte försvinna. Jag föredrar målarsoda. Salt kan teoretiskt lägga sig i rostporerna och orsaka mera rost.

Ju långsammare man kör processen destu bättre resultat. Risken för vätehärdning i ytan minskar också med lägre ström. Risken för knallgasexplosion minskar också. Om man kör så hårt som Ett Svart Får gör så riskerar man att spränga halva verkstaden i luften. Vattnet som försvinner sönderdelas nämligen till väte och syre. Väte är explosivt och i syrerik miljö blir explosionen extra kraftig. Det räcker med en gnista från en kabelklämma......
Vätehärdning är samma process som händer då man svetsar med fuktiga elektroder. Vätet förenar sig med järnet och gör järnet svagt och kallskört. Därför skall man helst inte alls använda elektrolys på sågblad och andra väldigt tunna verktyg av stål.

Konservatorer på museer kör med mycket svag ström och långa processtider. Det kan handla om många veckor. Då kommer till och med en del av rosten att tillbakabildas till fast solitt järn med ursprunglig form. De påstår att med högre strömstyrka spränger syrebubblorna som bildas då syret avgår ur rosten loss det nybildade järnet innan det hinner smälta ihop med föremålet och därmed går dyrbart material förlorat från föremålet.

[Huggorm]

Det beror ju på vad för grej man fixar till. Ett bromsok har ju normalt en fin yta i själva cylindern redan, medan man vill ha utsidorna rena från rost så man kan måla och hålla grejerna fräscha. Då gör det inte så mycket om man kör hårt. Sedan är det ju bra om man vädrar bort vätgasen 

[pålle]

http://en.wikipedia.org/wiki/Anode  Om det kan va till hjälp för någon.

[torbjorn]

Vätesprödhet är ett bekymmer om det rör sig om stål med hög kolhalt - som t ex i verktyg och skruvar med hög hållfasthetsklass.
Det är just pga vätesprödheten som skruvar med klass 10.9 eller bättre sällan är elförzinkade, för att inte få alldeles för dålig utmattningshållfasthet måste man kosta på dem en dyr värmebehandling efter elförzinkningen. Vanligt "blötjärn" med låg kolhalt löper ingen risk att bli sprött även om det tar åt sig väte. Men man bör ju komma ihåg att det kan finnas ställen med hög kolhalt lokalt, t ex vid svetsfogar eller om det är mycket gamla föremål tillverkade av stångjärn av ojämn kvalitet.

Värmebehandlingen går ut på att värma upp materialet till några hundra grader (jag tror det rör sig om 350 eller något sånt) i flera timmar. Härdat stål (t ex fjädrar) kan tappa en del av härdningen av en sådan uppvärmning, så man bör tänka sig för innan man ger sig på det.

[blizzard]

Beroende på vad man eftersträvar för slutresultat så är nog det enklaste att mekaniskt slipa/putsa med fiberskivor eller (scrotchbrite
eller vad de nu heter) för att sedan blästra.Sedan sprutspackel och grundfärg.Topplacken gärna tvåkomponents och allt bör sprutmålas.Handmålade maskiner ser för det mesta anskrämliga ut  ,det är nästan bättre att låta dem vara omålade då tycker jag.

Eventuella skalor eller bearbetade ytor går oftast att polera upp till full belåtenhet utan att för den skull förstöra graderingar el dylikt.
Ibland kan citronsyra , ketchup eller liknande ge bra resultat.
Efteråt oljas delarna in direkt.
Något saltvatten avråder jag ifrån.
Är det bara gammal färg man vill ta bort så kan man använda utrangerad bromsolja,den tar bort färgen på ett enkelt och bra sätt.
Bara tvätta och lacka om sedan 

[bopålandet]

fosforsyra som är utspädd till 15% tar bort oxiderad metall.
Finns färdig blandat kommer jag ihåg från det att jag.
Jobbade extra på ett kemiföretag vid mariehamns leden i Gbg