Det klarnar lite nu i alla fall. Jag misstänkte att det låg en hel del bakom. Genetik är aldrig lätt!
Tack för ett tydligt svar 
Genitik är klurigt och när det kommer till färgenetik blir det riktigt skoj
När man pratar färgren så menar man en standardmässig färg. Önskvärt vore ju om färgrena djur fick förgrena avkommor men så är ju tyvärr inte alltid fallet.
Har man en färg som är stablit avlad i många generationer så minska risken att det dyker upp avkommor som är totaltfelfärgade, men den försvinner inte helt.
Ska man ha bra färg på sina djur måste man selektera för den egenskapen. Om vi ska ta gul orpington tex så förekommer förutom de djur som har bra färg både för ljusa djur och djur som har sotiga fjädrar framförallt i stjäreten. Om man i sin skräck för att få för ljusa djur alltid avlar på de mörkaste djuren man får fram kommer man i slutändan få djur med sotigt dun och sotiga stjärtfjädrar. Motsvarande om man avlar på de ljusaste för att man är rädd för sotiga stjärt så kommer man få ljusgula fåglar som ser urtvättade ut i färgen. Så det gäller att använda lagom gula och acceptera att man får någon kyckling som är för ljus och någon som är för mörk och behålla de som är bäst att avla vidare på.
Håller man på med en "nyare färg" så får man räkna med att man får ett utfall med betydligt fler felfärgade djur även om föräldradjuren är korrekte i färgen.
Jag har tex röd Dvärg Silke. Av de kycklingar jag har kläckt i år har jag fått ca 5% med riktigt bra färg. Jag har fått 10% med OK färg och en faslig massa totalt felfärgade eller ljusröda
Detta trots att föräldradjuren har mycket bra till OK färg. Röd färg är relativt nytt på Silke (15-20 år eller så i Europa och ännu kortare tid i Sverige
) Man har korsat fram och tillbaka mellan olika färger för att få in bättre typ och sedan bättre färg igen osv.
