Jaa, jag är en såndär hemsk människa som har mina katter inne Katter som är uppfödda inomhus går precis hur bra som helst att ha inomhus även i fortsättningen. Det är ingenting de lider av. Men en kattkompis, en schysst klösställning och mycket uppmärksamhet från husse och matte mår de toppenbra, och slipper faror som bilar, sjukdomar, salgsmål med andra katter, rovdjur, bli inlåsta någonsts osv osv... jag kan också fortsätta hur länge som helst, men jag är evinnerligt trött på att folk tror att mina katter mår dåligt för att de inte får gå ut. För det gör de alltså inte Under sommaren bor vi på landet och då står dörren öppen - en katt knatar runt huset, de andra två sitter på tröskeln och glor. Och nej, de är inte "passiviserade", vad det nu skulle innebära, utan nöjer sig helt enkelt med den stimulans de får inomhus.

En katt funkar såhär; ett revir måste man ha för att få mat och sex. Om maten finns inom en bestämd liten yta och aldrig tar slut, och om katten är kastrerad, är den ypperligt nöjd med att hålla sig på det reviret som min lägenhet utgör. Den behöver inte hävda sig mot andra katter utan kan samsas toppenbra med mina andra. De har glädje av varrandra och ser inte varandra som ett hot. Jag hoppas att du kan tänka dig att revidera din uppfattning om innekatter lite, och vem som helst får när som helst komma hem till mig och se efter så att mina katter har det precis så bra som jag säger

Vad gäller hundavel - det finns idioter överallt. Men för den sakens skull behöver man inte dra alla hundkattsägare över en kam! Bara för att det finns stolpskott som tänker mer på prestige, rasstandard och pengar behöver det ju inte betyda att alla hundraser, eller alla individer inom en ras, är för hårt avlade. Eller hur? Lita nyansering mår alla bra av

Ang avel:

För ett par år sedan var jag och tittade på hästuppvisning, olika raser. Där fanns ett halvblodssto, Hon var enligt avel en elit. Fysiskt enbart antar jag eftersom detta sto löpte amok, hon slet sig. Det var full kabalik att få tag i henne. ...Jag hörde att hennes mor hade avlivats pga att hon var stollig, totalt knäpp i psyket, hon anföll människor..

Då man avlar så är väl både det fysiska och psykiska viktigt?
Jag har en fantastiskt grann schäfer 4år. Hon är grann i både psyke och fysik. Hon är otroligt signalstark, otroligt harmonisk. Jag har ingen stamtavla men hon är en ypperlig avelstik. Nån dag skall jag låta henne träffa en hanne. Jag vill inte ha valpar men jag känner starkt att hon behöver detta. Hon behöver bli morsa och ha en massa jobbiga valpar. Hon hjälper mej med mina - jag kommer hjälpa henne med sina. Det största problemet i detta projekt är att inte behålla alla!

Mvh Häx

Hej,

jag står troligen inför ett kattdilemma och hoppas att kunna få lite kloka tips här. Jag bor nästan ute i skogen, har ett litet hus med relativ stor tomt intill skogen och några höns. Rätt så mysigt alltihop. Men, det finns möss. Självklart egentligen. Och självklara lösningen är katt(er).
Problemet är att min särbos son är kattalergiker Så en katt i huset skulle sätta stop för att de skulle kunna vistas här, vilket jag förstås inte vill.
Funderar nu på att definierar källaren som revier för en framtida ute-katt, så att den ska ha mat, kattlåda och nåt mysigt ställe därnere och att den ska ha en kattdörr för att kommer in och ut. Alternativ att den skulle få bo bland hönsen.
Skulle det funka eller skulle den mår dåligt av ett sånt "grymt" hem?

/droliver

Hej Droliver!
Att bara skaffa en katt ha ha som gårdskatt kan gå bra , men den mår bättre om den har en kompis.
Skaffa två katter, gärna från samma kull, då har den sällskap och mår kanske lite bättre, min gårdskatt blev en helt annan katt när han fick en kompis.
 
Men man får se till att man ger katten kroppskontakt när man matar den & så så att den inte blir vild. Tråkigt när man måste göra något med den för djurets bästa.

Lycka till med din gårds katt.

/ andrea

Tack för alla tipsen,

så jag tror det blir två katter här snart

och Häx,

Stick till dem go mat. Go mat är vägen till både djur och män.

det funkar även med kvinnor

/droliver

Droliver - Jag ser ditt dilemma. Det du måste fråga dig är om du tycker att det är okej att ha en katt som ett bruksdjur? Tänk på att de katter vi har i Sverige idag är domesticerade och inte på något sätt vilda. Om du tycker att det är okej att ha en katt för att hålla efter möss så tror jag inte att det är några problem att ha det som du beskriver. Om du vinterbonar nere i källaren så att det inte är dragigt eller för kallt (blir det tjugo minusgrader ute måste det fortfarande vara plusgrader, gärna uppåt tio, där katten ska vara) och ser till så att katten kan komma in precis när du vill så borde det gå bra. Jag tycker visst att en katt måste ha tillgång till innevistelse, framför allt på vintern. Den måste ha en plats där den i lugn och ro kan vila, äta, gå på lådan osv. Dessutom är det hemskt svårt att veta om katten har diarré eller är förstoppad om den inte har någon låda. Vidare är det ju även en säkerhet för dig, du vet att katten har ett eget ställe där den får ta det lugnt, och om katten blir sjuk eller skadad återvänder den förhoppningsvis dit och då kan du hålla utkik. Se bara till att du har mycket kontakt med katten, och skaffa jättegärna två på en gång! De har mycket glädje av varandra av du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte umgås med dem jämt.

Att lära katterna att de inte får vara i huset borde vara ganska enkelt - även utan att skälla på dem. Jag är av åsikten att man aldrig behöver skrika åt en katt, utan helt enkelt visa med kroppspråk och normal röst vad man vill att den ska göra. Ett bestämt NEJ i sansad ton räcker för mina katter. Att höja rösten gör katten rädd och förvirrad och det är aldrig bra. Det viktigaste är att du är konsekvent! Låt ALDRIG katten vara i huset så lär den sig snabbt att dess eget hem är i källaren.

En annan sak som är superviktig att tänka på är vad du ska ha för katt. Jag tycker att det är oansvarigt att släppa ut en okastrerad katt och riskera oönskade huskattsungar, hur fin katten än är. Du kanske kan få tag på två omplaceringskatter som redan är kastrerade? Gör du inte det kan du ge p-piller till honan tills hon är sex månader gammal och sen kastrera på stört. Piller är absolut ingen garanti, men det hindrar löpbeteendet. Dock inte ägglossning, så skulle katten bli parad utan att hon löper kan hon bli dräktig ändå! Katterna bör även vara vaccinerade mot kattpest och kattsnuva. Seriösa uppfödare gör detta när katten är liten (vid 9 och 12 veckors ålder), men det är fortfarande tyvärr ganska ovanligt att huskattsägare gör det. Försök få tag på en katt som är vaccinerad från början. Är den inte det så kan du vaccinera den två gånger med två-tre veckors mellanrum så fort den kommer till dig, sen en gång om året i fortsättningen.

Om du skaffar kattungar måste du också tänka på att en liten misse är ett tacksamt skrovmål för rovdjur, samt att den inte alls har samma instinkter som en vuxen utekatt. Släpp inte ut den lilla på natten utan håll den instängd i källaren då, och gå ut med den om dagarna så att den får lära känna omgivningen. Spendera mycket tid med den, framför allt i början, så gör du både dig och katten en stor tjänst! Att försöka få tag i en skygg katt om den skadat sig och behöver veterinärvård är INTE roligt!

Här är en jättebra länk där det står om varför kattungen ska vaccineras, kastreras och stanna hos mamman tills den är 12 veckor gammal: www.katter.nu/kattstatus - kolla gärna in där och läs innan du väljer hur du ska göra! DFet finns även ett jättetrevligt renodlat kattforum på http://home.katter.nu/kattforum där det finns massvis med samlad kunskap om katter.

Lycka till!

Jättekul och intressant diskussion!

Är ny här på forumet!

Jag har en hel del djur, sex katter och fem hundar samt hönor och tupp. Jag kan instämma i massaor av det som häxan skriver!
Jag älskar också att BETRAKTA mina djur, njuter och lär mig MASSOR MASSOR om djurpsykologi, individpsykologi, stadier i utveckling hos djuren, kärlek, gemenskap, fiendskap - name it!!!

Jag har en stor hund av blandras hemma, blandning av stor pudel, grand danoir och dalmatriner. Urmys hund på 19 månader nu.
När folk undrar vad det är för ras och får höra att han är en blandning, så kan inte alla hålla tillbaka sina tankar om att man inte bör ha en sådan hund för " man vet ju aldrig hur dem blir". Näh, men det är väl helt fantastiskt, han är inte lik någon annan, inte ens sina syskon. Frisk och egen. Jag vill att han ska lyda mig, men ändå vara naturlig.
Vi människor har fullt upp med att vara perfekta, men låt djur slippa våra nojjor.

Hej,

jag står troligen inför ett kattdilemma och hoppas att kunna få lite kloka tips här. Jag bor nästan ute i skogen, har ett litet hus med relativ stor tomt intill skogen och några höns. Rätt så mysigt alltihop. Men, det finns möss. Självklart egentligen. Och självklara lösningen är katt(er).
Problemet är att min särbos son är kattalergiker Så en katt i huset skulle sätta stop för att de skulle kunna vistas här, vilket jag förstås inte vill.
Funderar nu på att definierar källaren som revier för en framtida ute-katt, så att den ska ha mat, kattlåda och nåt mysigt ställe därnere och att den ska ha en kattdörr för att kommer in och ut. Alternativ att den skulle få bo bland hönsen.
Skulle det funka eller skulle den mår dåligt av ett sånt "grymt" hem?

/droliver

jag tycker det vore grymt. Tänck om man skulle sätta barn där? ^.^ Katter behöver värme och kärlek, och vill vara med.

jag tycker det vore grymt. Tänck om man skulle sätta barn där? ^.^ Katter behöver värme och kärlek, och vill vara med.

Djur är inte barn.
Visst ska de har kärlek och all omtanke man kan ge och vad de behöver.Men ibland ser man folk som förmänsklar sin djur och det tycker jag är tragiskt.Har tänkt mycket på de stackars hundar som under sommaren fått gå klädda i kläder för att det är inne.Såg många små hundar som var väldigt varma i sina kläder på sofieros hundutställning  och bars runt som små barn./Anna