Kläcker nu dvärgkochin för första gången, 45 så här dags. Två av dem har raka framåtsträckta ben och tar sig fram med små rumphopp/hasanden. Det har jag varit med om förr med andra raser och det har varit lätt att fixa till men med de här två vill det sig inte.

Vad gör ni med dem som humpar runt så här? Hur hjälper ni dem? Har aldrig misslyckats med någon förut och hoppas inte behöva ge upp de här heller.
Tacksam för alla tips.

Hälsningar Pippilutt

Har alltid trott att det beror på att de halkat ur nedre ägghalvan för lätt och inte behövt sparka ifrån tillräckligt.
Men jag har aldrig haft någon som visat eller lärt mig något utan läst mig till allt, iakttagit hönsor och kycklingar och prövat mig fram så det är mycket möjligt att jag dragit fel slutsats.

Skulle så klart ha fotat dem men tänkte aldrig så långt, är inte van vid att ha någon att fråga....
En av dem har kommit på hur man gör och kutar nu runt med de andra. Tvåan vilar efter maten upp sig innanför min halsvärmare i väntan på ett nytt träningspass.
Tror inte att det är någon förlamning utan mer att de inte kan böja "knäna". Det brukar gå fort att få dem att hitta rätt muskler men nu var det svårare. När han började hitta benmusklerna tappade han huvudet, troligen hade han fått för lite träning av halsmusklerna  för att han inte kom igång med att gå direkt.  
De måste stå på benen för att kunna äta och det gjorde inte tvåan efter två dygn så honom har jag handmatat. Vilket pill, men det gick till sist. i skrivande stund har jag en förnöjt "drillande" kyckling som tog maten själv för första gången från min nypa, att picka från fat är lite för jobbigt för halsen ännu.
Men alla ni som kläcker måste ju råka ut för det här hela tiden,hur gör ni? Jag inser att det inte går att hålla på som jag, det tar alldeles för lång tid och förutsätter som med tvåan att jag kan ta med honom till jobbet. I fredags var bägge med. Sex mil med bil gick fort i mattes halsgrop och sedan medhavd låda med torv samt keramiklampa.

Det är jättefint av dig att ge alla en chans men jag hade nog tagit bort sådana. Det kan ju vara ärftligt, tar bort alla efter ett dygn som inte kan stå riktigt. Visst skär det i hjärtat men det ska väl inte föras vidare...? El?

Ingen fara för dåliga anlag i kläckäggen. Alla kycklingar som jag rehabiliterar på något sätt märker jag och när de vuxit till sig flyttar de till min kompis där alla deras ägg äts upp, även tupparna om de blir för många.
Jag vill bara att de ska få chansen att leva sitt liv och de får ett härligt sådant hos henne.
Men jag tror inte det har något med anlag att göra, har hängt i timmar och tittat när de kläcks, Ruvmax stora har ett jättefönster ovanpå så man följer allt i detalj, de som ligger trångt och måste kämpa hårt för att komma ut har aldrig problem. De som ligger i främsta raden får inte samma motstånd och kan ibland nästan halka ur undre halvan, de har fått problem. För mig är det en direkt koppling till hur mycket de måste sparka ifrån. Det stämmer också med det som står i böckerna om att man inte får hjälpa dem ur skalen och beskrivningen av vad som händer då.
Men eftersom vi tror olika så får alltid mina rehabkycklingar flytta till kompisen så kan både ni och jag känna oss säkra.
Det är vad jag tror nu men det finns ingen prestige i det, kanske får mer kunskap mig  att tro något annat i morgon.  

Jag larmade ägaren  och då såg han till att veterinären kom förbi för det visste alla (utom jag) att sånt beror på SELEN-brist hos kossan.

Och jag som trodde att det berodde på SELEN-brist hos kalven