Naturen beter sig inte alltid som man vill, och man får anpassa sig efter rådande förhållanden. Jag skulle aldrig komma på tanken att så kålväxter direkt på friland, förutom rädisor och möjligen asiatiska bladkålväxter. Jag vet att sniglar skulle sluka sådden på nolltid och om något till äventyrs skulle överleva skulle jordlopporna göra processen kort med resten. Direktsådda grödor måste jag skydda oerhört noggrant med väv som måste grävas ned runt om såbäddarna, och inte ens detta fungerar alltid, man kan ha stängt in skadegörare under duken. Då är det tryggt att veta att förkultiverade kålplantor får en mycket bättre start ute på friland. Jordlopporna har ingen chans, men kålflugan kan hota nyplanterade kålväxter dock kan detta åtgärdas med aska runt plantorna. Under växtsäsongen kommer kålväxterna att plågas av en mängd skadegörare, jag kan nämna årets marodörer såsom kålfjäril, rapsfjäril, kålmal, kålfly, kålgallmygga, kålbladlus, flera snigelarter osv. Detta kan bemästras på olika sätt och jag får en hygglig skörd av alla sorters kålgrödor. Dessutom kan jag nämna att jorden i vår trädgård är smittad av klumprotsjuka, vilket medför att varje planteringshål för kålplantor måste prepareras på ett visst sätt för att inte klumproten skall få fäste i plantan. Så det är mycket arbete bakom varje kålhuvud, blomkål eller broccoli.