Ofta blir de dräktiga direkt när de träffar hanen, framför allt om de gått i närheten av hanen så att de kännt doften, då tycker jag att de brukar vara extra villiga att bli parade. Men ibland fungerar inte personkemin mellan två kaniner och då blir det inte parning överhuvudtaget, snarast kan det finnas risk för att hanen blir skadad om man släpper ihop dem. Detta problem har jag inte stött på själv, men hört talas om.
Jag har aldrig haft problem med att släppa in honan till hanen och låta dem vara tillsammans i ett par dagar, eller upp emot 1 vecka, om jag inte ska para flera honor samtidigt. Ofta väljer jag att låta två honor få ungar i princip samtidigt, då sätter jag in ena honan hos hannen i ett dygn, och sedan nästa hona i 1 dygn. Brukar funka om man har snälla kaniner, mina hannar som jag har haft har inte varit översexuella, utan parat sig ett i mitt tycke rimligt antal gånger under denna tiden. Har man många honor per hane så är det bättre att låta dem para sig under ca 1/2 timme, gärna under uppsikt. Då klarar hanen av att betäcka fler honor på en vecka. Man ska dock tänka på att inte para någon ny hona med hanen om den ska para flera honor snart (helst ska kaninhonan sitta i karantän några veckor). Det sprids snabbt sjukdomar via hannen om man parar tätt och någon av kaninerna är sjuka.
Fördelen med att låta två honor få ungar samtidigt är att man kan flytta några ungar om den ena får många, eller om den ena honan av någon anledning inte producerar tillräckligt med mjölk. En annan fördel är att de vänjs av samtidigt, och att man då enkelt kan sätta alla honungar för sig och alla hanungar för sig. Jag brukar ha betesburar som är lagom för 12 ungkaniner, tycker att de blir lättast att sköta då. Och oftast blir fördelningen av kön på ungar sådan att det inte blir fler än 12 ungar av ett kön på två kullar. Då blir de också slakt-/säljklara samtidigt, och man får en smidig hantering av den biten också.
Jag brukar hantera mina avelsdjur ganska mycket, främst när de är små, men även senare, då blir de mindre stressade om man måste hantera dem under dräktigheten, eller när ungarna är nyfödda. De ska vara vana vid att det går katter förbi burarna, att hundar skäller, att barn klappar dem, att man flyttar dem för att rengöra buren och allt annat som kommer att kunna hända. De är vana vid att gå i kaninkoppel, dels för att grannens barn gillar att göra det, dels för att det då är enkelt att rengöra buren och dels för att då blir de vana vid diverse upplevelser som kan ske i den miljö där de bor. När de får koppel på sig kan man också lättare hantera dem utan att ta för hårt i dem, en hand i selen och en under bakbenen minimerar risken för skada på såväl den som håller i kaninen, kaninen själv och ev ungar i magen.
Kaniner är i normalfallet lätta djur att ha med att göra, sunt förnuft kommer man långt med. Du kommer säkert att klara det utmärkt. Lycka till!
