Jag kommer inte heller att glömma... Jag hade inga egna djur där, men det var några som jag skulle köpa åt mig själv plus ett par som jag skulle frakta upp till Östersund, och det spelade ingen roll att jag inte hade någon egentlig relation till dom kaninerna, man var otroligt skärrad ändå. Det var så hemskt att se alla förtvivlade människor... Men jag blev även väldigt rörd (av lycka) för dom kaninhoppnings-tjejer som jag fick se återförenas med sina älsklingar. Glädjetårarna bara sprutade!
Det kommer nog att ta ett tag att berarbeta allt som hänt. Det är inte många hemma som förstår...
Som tur är har man sina vänner att snacka med, annars hade det blivit riktigt jobbigt...
/Sara
