Hej hopp!
Det är ju inte vanligt att japaner vill ruva, men ni som haft hönor som ruvat fram smått, hur har de kommunicerat med dessa? Något speciellt läte?
Anledningen till att jag undrar är för att jag idag fick vara med om något underligt men skoj.
Jag placerade idag ned mina 1 dygn gamla vaktelkycklingar i akvariet under värmelampan i hönshuset. De pinnade runt lite halvförvirrade och rädda, vart har de hamnat? En liten börjar på att ge ifrån sig (ni med japanska vaktlar vet vad jag snackar om) ett ropande läte (piu-piupp, piu-piupp *liknande med pärlhöns läte fast med kycklingröst och lite högre ton*) som när de kommer ifrån sina kompisar.
Då hör jag strax efter något som låter som en UNDULAT som kvittrar (inte det där vassa skärande lätet man oftast hör utan mer åt när de visslar, mjukare lätet de kan ha ibland också). Jag tänkte... Inte fasen kan det vara undulater här inne!?
Så börjar den lilla på att ropa igen och den där fågelsången kommer igen, jag lyssnar noga och hör att lätet är densamma som en ropande vaktel, bara ett helt annat mjukt konstigt tonläge. Jag tittar till och ser Knubbis, min tjocka ljusa creme/vita vaktelhöna står sträckt på tå och gör detta läte och ser orolig ut... Den lilla svarar ytterligare en gång.
Kan detta vara något "kyckling kommunicationsläte" eller va?
Kan hon ha fått moderskänslor på något vis? Min tupp verkar också väldigt förtjust i de små, är vaktlar så?
Jag har haft dem ihop med små bebisar med när jag städat deras bur ibland och de har inte rört ett fjun på de små någon gång. Däremot har de visat mat som en hönsmamma visar sina små under dessa korta stunder.
Finns det någon chans till naturruvade småttingar i vår/sommar tro? =) Hoppas!
