På Internet idag är det inga som helst problem att med ett par klick komma fram till en annons där höns saluförs. Kanhända finns det en och annan som börjar med höns som har svårt att hitta rätt i djungeln?
Om man fastnat för att ha sin hönsflock på ett så fritt sätt som möjligt och intresserar sig för någon av våra gamla lanthönsstammar, kan det finnas skäl att tänka en gång extra innan man köper sina hett efterlängtade djur!
Vill man vara med och bevara en lantras samtidigt som man njuter av sina färska ägg och en och annan tuppstek, är det säkrast att kontakta Svenska Lanthönsklubben
http://www.kackel.se/index.html .
Av dem kan man få hjälp med att hitta de djur man söker. Vill man veta att det är renrasiga djur räcker inte med att lita på någons ord. Köper man djur från en av SLK:s genbanksbesättningar vet man att de har en säker härstamning. Då kan man dessutom få intyg på djuren och själv gå med i genbanken.
Det finns många sätt att hålla sina höns. Själv föredrar jag att hålla dem fritt om jag är hemma. I en gård som skydd mot rovdjur när jag är tvungen att vara hemifrån. Då är det självklart lättast att hålla en ras så man slipper stänga in dem i onödan. Håller du en flock av någon av lanthönsen fritt blir foderkostnaden inte speciellt hög. Du får kanske inte lika många ägg per höna som om du köper från hönseriet, men du får livskraftiga, lättfödda och väl fungerande djur. I det perspektivet kan dessa djur, precis som andra lantraser bli lönsamma i det egna hushållet.
En del fastnar i tjusningen med att leta olika raser med olika utseende och fördelar och får sitt lystmäte därav. Själv kan jag förundras över mångfalden och variationen i en Åsboflock. Detta inte skrivet för att nedvärdera.
Hönsen är för mig nyttodjur som ger mig ägg och kött med ett rimligt utbyte. De är ju himla trevliga att hålls med också. Inte för att jag har behov av att kela med dom. Man kan njuta av skönheten i skrockan som försvarar sina kycklingar eller den granne tuppen. Men njutningen ligger ju främst i de härliga ägg man får av en frigående flock och de stekar som vuxit i gröngräset!!
Det är självklart att det alltid kommer att hållas allsköns blandningar i många hönsgårdar runt om i vårt avlånga land. Vi är olika och det är inget konstigt med det. Finns det tillräckligt många som seriöst bevarar lanthönsen till eftervärlden kan ju vem som skaffa vad den vill. Fast visst behövs det fler som deltar i bevarandet! Skillnaden mellan att göra det enkelt för sig och söka sina pullor på Blocket eller på denna site, eller att vänta på sin tur via SLK:s genbanksansvariga, kan röra sig om veckor eller mer om du har otur. Men om hundra år finns det de som tackar dig.
När jag för tjugo-tjugofem år sedan läste Flemming Schiöttes bok Hönskötsel på naturligt vis, sökte upp den nybildade Lanthönsklubben och hjälpte till att sprida de första djuren i Värmland, var situationen en annan. Lanthönsen var okända för många, man fick köa länge i väntan på sina första djur och det gick inte att köpa djur på en pisskvart som det numera gör med Internets intåg.
