Häst som skenat=förstörd?

[Jullan]

Vi har fått förmånen att låna hem ett russ som ägaren inte har tid eller lust att hålla på med. Hon är en jättetrevlig och social häst, men kanske lite åt det lättskrämda hållet. Inte sådär så hon hoppar för minsta lilla, men betydligt mer än vår shettis, som ingenting kan rubba.

Till saken: Russet är inkörd i princip skulle man kunna säga. De har kört henne i skogen, med linor och släpa och sånt. De har också kört henne i sulky. Men en gång så stack hon med sulkyn. Jag vet inte riktigt hur allvarligt det var, men de som körde åkte av i alla fall och hon försvann med sulkyn.

Vi har nu börjat om från början, gått promenader, luktat på selen, haft selen på, tömkört. Så långt har vi hunnit nu och allt har gått kanonbra. Men vi har inte haft henne så länge heller. Den träning vi har planerat ska följa är fortsatt tömkörning, kanske lägga på linor och sånt och kanske tömköra lite i skogen. Varvat med vad heter det... Hanteringsövningar? Alltså, försöka öva att närma sig farliga saker, saker som viftar i blåsten, saker som låter... Ja, ni vet vad jag menar, har glömt bort vad det heter.

Men är hon förstörd tror ni? Flera har sagt till oss att hon kommer ni aldrig att kunna köra igen. Det är inget alls att satsa på. En del tror knappt ens att hon kommer att kunna ridas. (Alla som har sagt det är f.ö hästmänniskor som inte sysslar med körning och som inte har träffat hästen heller i fråga.) Men man tvivlar ju... Det kanske är onödigt att lägga tid på henne i så fall? Men hon är jättetrevlig tycker vi. Är inte rädd för barnen eller så. (vilket är ett stort +) Det känns också lite dystert att döma ut ett sånt fint sto som bara är 6 år gammal också, baserad på en enda händelse. Fast de kanske har rätt?

Har ni några erfarenheter av skenande hästar?

[gibbsson]

Nej då, hon är inte förstörd! Fortsätt bara det arbete som ni har påbörjat och ta det lugnt och metodiskt. Vi har själva en nordsvensk som råkade ut för en olycka när en av hennes förra ägare körde in henne. (hon blev skrämd, skenade, välte med timmervagnen och fastnade). Många sa att det aldrig skulle gå att köra henne igen, men hon är i dag körbar och tycker att det är jättekul! Så ge inte upp. Lycka till!

[Frances]

Nej då. Inte är hon förstörd!

Jag hade spännt för och kört som inget hänt. Har haft hästar som varit med om svåra olyckor och även gjort illa sig.. Men har aldrig gjort nåt extra utan gjort som "inget hänt"..
Jag som kusk måste ju föregå med gott exempel om det ska funka... som vanligt så hänger ju allt på ledaren, människan alltså!

Men är man själv osäker så är det ju självklart säkrats att börja om från början..för att man inte ska förmedla sin egen rädsla för ev. skentur.....

Men det ni skulle ha stor nytta av är att veta hur ponnyn var innan att köra? Var hon bakrädd från början kanske o skenade därför? Själva skenturen kanske inte är orsaken utan konsekvensen!

[Jullan]

Hej!
Skönt att höra att ni inte tror att hon är förstörd för evigt!

Som jag har förstått det, så har hon varit lite försiktig av sig hela tiden, och haft en tendens att resa sig upp när hon blivit rädd. (Fast det har vi inte sett än hemma) Så hon blev skrämd av något och försökte stegra sig och sen stack hon med sulkyn. Svårt att säga när man inte var med själv, hur egentligen det gick till.

Men vi jobbar på, dessutom har vi med hennes shettiskompis när vi kör. Shettisen är lugnet självt och vi hoppas på att hennes lugn ska ha en bra effekt.

[Norrsken]

Har ett halvblod av det nervösa slaget. När han var ung körde vi med slanor, sen släpa av björkslanor (lätt). Fick sedan låna "riktig" släpa, sån som man har till timmerkälkar. Metallskodd, så det lät lite när man körde. Hästen som annars har en hel del nerv var alltid lugn i släpan. Brydde sig inte ett dugg när skaklarna tog mot benen, som vissa kan göra. Sen var han på bete hos en bekant, och där hände det sig att det gick för fort när han blev satt framför vagn. En vagn ger ju lite annan känsla än en släpa, och det bar sig inte bättre än att när vagnen rullade igång så fick hästen panik och stack. Jag hade turen att trilla ur vagnen precis innan vagnen åkte in i en bil, och lossnade från hästen. Varken jag eller hästen blev alltså skadade, men hästen var efter det jättestressad bara man kom i närheten av nåt som liknade ett par skaklar. Han var då tre år.

I eftertankens kranka blekhet är det lätt att se att vi gick aldeles för fort fram. Självklart skulle vi inte ha satt fast vagnen, utan vant hästen vid att ha vagnen bakom sig först! Men både jag, och en kvinna som har mer erfareneht av körning blev lugnade av en som tyckte att "han är ju så himla duktig, nog går det bra!". I efterhand känns det svårt att förstå, men vi blev helt enkelt drabbade av hans entusiasm!

Själv har jag (som inte är van att köra) efter det haft en enorm obehagskänsla just när vagnen rullar igång. Av den anledningen så tror jag att ytterligare inkörningsförsök hade misslyckats just för att jag hade förmedlat denna obehagskänsla till hästen. Nu tio år senare tror jag emellertid att det skulle kunna gå att köra in honom, om man hade haft den tiden. Jag har dessutom fått bearbeta den där obehagskänslan tillsammans med en trygg liten shettis, så jag tycker inte att det är läskigt att köra längre!

Vore jag som ni så skulle jag göra om hela proceduren igen. Ta allt från början. Se till att hästen är trygg med alla inblandade, och ge det hela tid! Jag tror att tiden faktiskt är en viktig faktor! Ta det lugnt, tryggt och metodiskt så går det säkert aldeles utmärkt!

[Vildjäntan]

Håller med Fru Jansson, ge henne tid att bli trygg så kommer det nog att gå bra =)
Lycka till!!!

[posserud]

Det är nog ingen fara, ett bra tips är att låta hästen gå brevid när man kör någon annan trygg körhäst. Har man ingen egen så kanske grannen eller någon annan i bekantskapskretsen har det. Så gjorde vi när vårt 3 åriga sto "återinkördes" och det fungerade jättebra. Nu har hon t.o.m deltagit i SM i plöjning. Ytterligare ett tips är att inte krångla till det för mycket och göra det så säkert som det bara går.
När vår häst var van vid skaklarna så lastade vi lunnen med ett litet last så att det skulle bli lite att jobba med och så att hon inte hade chansen att vända upp och dra ( svårt att komma undan när man har last på ) hon kände att hon fick motstånd och la sig i fint dragläge i selen och började jobba. Hon var jättenöjd efter en liten stund men efter det så har vi inte stött på några som helst problem när det gäller att köra henne med vad vi än spännt henne framför.
Lycka till med körningen och tänk framför allt på er säkerhet, ordentlig och hel sele ett måste 

[Norrsken]

En liten liknelse. När vi köpte vårt gammelsto gick hon inte att sadla, med mindre än att man backade in henne i ett hörn av boxen, och mutade henne med havre samtidigt som man spännde sadelgjorden. När folk försökt sadla i stallgången så hade hon kastat sig bakåt, och slitit sönder ett antal grimmor... Det var vår största anledning till tvekan inför köpet. Men mor min tyckte om hästen i övrigt, så vi bestämde oss för att ge det en chans. Vi låtsades som att vi inte hade nån aning om hennes egenheter, utan sadlade henne i stallgången redan från början! Vi skaffade en ny, mjukare sadelgjord, tog det väldigt lugnt, ohc var alltid två vid sadling första tiden. Och, det var inga större problem! Visst, hon la bak öronen, och stod inte helt still från början, men det gick ju!  Tidigare ägare trodde inte sina öron att hon plötsligt gick att sadla! Men, nu har vi haft henne i sexton år, och både vi och alla som varit medryttare genom åren har kunnat sadla utan problem. Utan medhjälpare!

Nu har ju detta väldigt lite med körning att göra, ville bara visa på att det inte behöver vara så omöjligt som folk säger!

[guba]

Förstörd eller inte, det visar sig under resans gång, ingen kan veta det i förväg.

Men med vetskapen om att den skenat så är det naturligt att börja om från början med inkörningen och backa lite oftare i utbildningen för att verkligen förankra det som hästen lärt sig tidigare.

Just förankringen av redan vunnen kunskap slarvas det med har jag sett när jag varit på besök och pratat med folk som utbildar häsar.
Vitsen med att backa ett eller ett par steg med jämna mellanrum i utbildningen är helt enkelt den att man på det sättet bygger upp hästens självförtroende när den får utföra sådant den redan kan på ett bra sätt.
Att hela tiden gå framåt och göra nya saker sliter på psyket och kan leda till ovilja att lära pga överhettning i lilla hjärnan.

Börja om från början med eftertanke så blir det förmodligen inga problem. Men det visar sig som sagt, om inte förr så senare.
Lycka till.

[gustafson]

Hehe, min ardennervalack (15 år)skenade iväg med potatissättaren därbak för nån vecka sen. Något sådant har han aldrig gjort förut men det slutade bra. Nya skaklar fick vi iofs snickra till...

[Jullan]

Förstörd eller inte, det visar sig under resans gång, ingen kan veta det i förväg.

Men med vetskapen om att den skenat så är det naturligt att börja om från början med inkörningen och backa lite oftare i utbildningen för att verkligen förankra det som hästen lärt sig tidigare.

Just förankringen av redan vunnen kunskap slarvas det med har jag sett när jag varit på besök och pratat med folk som utbildar häsar.
Vitsen med att backa ett eller ett par steg med jämna mellanrum i utbildningen är helt enkelt den att man på det sättet bygger upp hästens självförtroende när den får utföra sådant den redan kan på ett bra sätt.
Att hela tiden gå framåt och göra nya saker sliter på psyket och kan leda till ovilja att lära pga överhettning i lilla hjärnan.

Börja om från början med eftertanke så blir det förmodligen inga problem. Men det visar sig som sagt, om inte förr så senare.
Lycka till.

Med Jazza (som hon heter) verkar det inte finnas något annat sätt än att ta det luuugnt och stilla och från början verkligen. Hon fattar ju det här med att bli tömkörd, men mer än så är det inte just nu. Så vi tar det lilla lugna med henne. Vi har ju också turen att ha en kompis till henne, en liten shettis som är lugnare än lugnet självt. Har visat sig vara mycket värt. Saker o ting är mycket mindre farliga med kompisen med.

MEN; när hon blir tömkörd går hon gärna med huvudet nere i backen. Varför? Oavsett om hon får strama eller lösa tyglar så kör hon gärna ner huvudet. Vill hon komma undan bettet eller varför gör hästar såhär? Och med nere i backen menar jag inte sänkt huvud, utan verkligen nosen i marken...

[guba]

MEN; när hon blir tömkörd går hon gärna med huvudet nere i backen. Varför? Oavsett om hon får strama eller lösa tyglar så kör hon gärna ner huvudet. Vill hon komma undan bettet eller varför gör hästar såhär? Och med nere i backen menar jag inte sänkt huvud, utan verkligen nosen i marken...

De enda jag träffat på som gjort som du beskriver är ponnysar som vill åt gröna små strån, hungrig kanske

[Frances]

Jo, har träffat på någon unghäst som gjort så, en sorts stressbeteende.

[teufel]

Frågan är om hästen verkligen har SKENAT eller bara blivit skrämd och stuckit?

En häst som skenar ser inget, hör inget, och alla sinnen är totalt blockerade. Den kan springa med full fart rätt in i en vägg, och få allvarliga skador eller dö.
Springer den inte in en vägg, så slutar den annars inte förrän blockeringen har släppt, vilket kan ta hur lång eller kort tid som helst.

Normalt sett blir en häst bara skrämd, och springer så långt som den anser sig behöva för att undkomma faran. Skening är alltså ganska sällsynt, framför allt bland coola kallblod.

I ditt fall, försök att bygga upp förtroendet sakta igen, som de andra också skriver. Hantera den lugnt och beröm den när den gör rätt, och sluta för stunden när den har gjort något svårt moment riktigt bra.

[Jullan]

Frågan är om hästen verkligen har SKENAT eller bara blivit skrämd och stuckit?

Ja, det undrar lite vi med... Men jag har faktiskt inget svar på det för det hände långt innan hon kom till oss... Jag tror hon blev skrämd, för hon är ganska på tårna hela tiden.

[covboy]

Min farbror bor i ett hus som en skenad häst med släde hade stannat tillsist in i salen..(Salsdörren är en dubbeldörr),så visst kan hästar skena !!