Jag märkte nämligen att de stackas plantor som bara låg och väntade på komposten här, var de som fick allra mest frukter senare som dessutom var mycket tidigare mogna.
Alltså några plantor planderades bara om till 7x7cm krukor och kom aldrig längre än så. I månader stod de i dessa små krukor, ingen näring och torkades ut ständigt.
När det var dags för avhärdning så låg dem på altanen i veckor efter att de andra hamnat i jorden. Jag vattnade inte alls utan de fick väl lite regn på sig emellanåt.
När jag sen skulle gå och slänga plantorna så såg jag att samtliga börjat blomma och ville då ge dem en chans. De såg såklart inte mycket ut för världen. Korta, taniga, gula och väldigt få blad men blommor hade dem. När de sen hamnade i jord tog det fart. Inte mycket blad o grönska utan ännu mer blommor. Dessa plantor består nästan bara av frukter idag. Sub-artic plenty heter sorten och står på friland.
En stressreaktion antar jag?
Intressant tycker jag som odlar tomat för första gången

och så är det lite Den fula ankungen av det hela