Nu har Fjällnära kvigan fått sin första kalv. Hon är allmänt förvirrad, skriker och vrålar konstant, men slickar kalven när den ligger. Försöker den resa sig så stångar hon den och blir helhispig. Efter ett par timmar band jag upp henne i boxen där hon är med kalven. Enda sättet att kalven ska få dia är genom tvång, att hålla kons svans 90 grader upp... Annars sparkar hon för allt vad hon är värd så fort kalven närmar sig, det är ett under att han inte är skadad. Så nu har han fått ett första mål mat i alla fall tack vare makens hjälp med svanshållning. Jag kan däremot mjölka utan särskilt motstånd, så hon kan inte vara så farligt öm. Jag vågar inte ha henne lös i boxen när jag inte är där, så hon får förbli bunden...
Har hört att ett fåtal kvigor kan bete sig såhär med första kalven - men hur länge kan det dröja innan hon accepterar kalven och att den rör sig och diar, och kan det bli så att det inte går alls?
Hoppas någon vänlig själ har erfarenhet att dela med sig av!
