Orkar inte med denna jord

[gudmundh]

Odlar grönsaker på lera. år var det ingen kall vinter, antar det är anledningen till att jorden aldrig torkar upp, mycket klen frostsprängning. Precis innan regnen för en vecka sen var den nästan torr. Harvade, jorden var för blöt fortfarande, men måste ju få i fröna. Blev kockigt, men det hade funkat, men sen kom superregnet, och nu kommer det regn på måndag, jorden är stenhård, omöjlig att bearbeta. Kommer ner typ 2-3 cm, sen är det blöt lera, och efter regnet på måndag, är det enligt smhi dags för regn om 5 dagar igen. Kommer kunna bearbeta jorden igen tidigast i början på juni antagligen. Om ens då. Vet inte vad som hänt med jorden detta år, men den torkar aldrig upp. Och försöken att luckra den som gjorts precis innan regn för att ge den maximal torktid har packat den ytterligare. Är så trött på skiten. Funderar seriöst på att så vall, har rajgräs och blodklöver så det räcker hemma. Vad hade ni gjort?

[Ex.]

Jag hade sått vall, den går bra på lerjord.

Man kan bara till viss del överlista naturen, och då kräver det rätt ordentliga insatser. Det är ju inte nån tillfällighet att man odlar spannmål på västgötaslättens leror, och grönsaker på sandjordar i bättre klimatzoner.

Nu framgår ju inte omfattningen på dina odlingar, men jag föreslår att du tänker bort åkermarken som odlingsjord till grönsaker.  Sen får man inrätta antingen bäddar, eller fixa växthus där du bygger upp en helt annan jord än den du har ute runt omkring. Då kan du få till en mindre yta med perfekta förhållanden och ta lika mycket eller mer, i skörd som du hade gjort på betydligt större områden i leran.

[Anders S]

Håller i stort sett med föregående. Lägger till lite:
(Ler)jorden behöver vall då och då. Ju mer strukturkrävande grödor du odlar, desto mer vall och annan förbättring (t.ex. dikning) behövs. Grönsaker är mycket krävande.
Låter som din jord f.n. inte bör bearbetas så mycket. Låter som ett klokt råd att sluta med grönsaker och till stor del odla vall.
Pröva gärna med upphöjda bäddar i liten skala. Upphöjningen gör leran mer lätthanterlig även utan stora tillsatser, men kan ta några år på sig att få god effekt. Bäddodling kan kräva en och annan specialmaskin om du odlar yrkesmässigt. Upphöjda bäddar kräver förstås ökad bevattning (eller täckodling).
Även med bäddar: försök hitta odlingssätt som inte kräver så mycket jordbearbetning.
Min personliga favorit, dock endast testad i hobbyskala, är meterbreda permanenta upphöjda täckodlade bäddar med meterbreda gräsremsor mellan.

[Lise]

Är född o uppväxt på riktigt styv lerjord. Pappa lantbrukare född på samma jord liksom även min farfar.  Man kan lära sig den!  Hade första egna lannet då jag var 5 år och sedan varje år tills jag flyttade hemifrån vid 18.

Min far odlade förresten alldrig vall! vi hade inga betesdjur och marken var alldeles för "dyr" för en så lågavkastande gröda som vall, det är såndar 11 ton vete pr hektar och år lerjord. ärter, raps eller 3 år med lucerne kunde det bli ibland. Grönsakslannet ligger fortfarande där det låg då jag var 5 år, nu är jag 46... och det har alldrig varit vall! så påståendet att det måste odlas vall ger jag inte mycket för.

Vissa grönsaker blev alldrig speciellt bra.  Såhär i efterskott kan jag skratt lite åt morötterna vi envisades med ändå att odla varje år. Korta knubbiga saker, ofta med många ben.  Men visst smakade dom morot.  Det som funkade ypperligt var däremot kål, sallad, jordgubbar, sparrispotatis (funkade av någon anledning bättre än andra potatissorter), purju... Ja egentligen funkade allt bra utom rotsaker mycket bra.

Det riktigt riktigt viktiga, som jag lärde av min far och farfar, är det med tidpunkten för jordbearbetning. Den går inte att kompromissa med.  Det får INTE var för blött när man ger sig ut o gör något, då bildas det hårda klumpar som man sedan kan dras med i flera år!  och väntar man å andra sidan med jordbearbetning tills det torkat lite för mycket då är det som betong.  Man får alltså vara jävla uppmärksam på när det är dags så inte man missar det, och när det är dags då släpper man allt annat och ägnar sig åt jorden 23 timmar i dygnet tills det är klart. Eftersom jag växte upp med detta trodde jag detta var normalt och att alla bönder betedde sig så 

Om du redan är i läget att du har en massa hårda klumpar, då är det nog lika bra att så vall och återkomma om några år.

[Skogsvilde]

nu är jag inget odlingsproffs men lite har jag nog snappat upp här och där.
Sedan vet jag inte heller om du är hobby odlare eller vill driva det mer industriellt.
Jag skulle nog satsat på att få till upphöjda bäddar på din jord enligt en latmansprincip där småkrypen får göra en hel del av jobbet åt en.
du kan börja med det när som helst.
Börja med att lägga ut ett lager papp eller tidningspapper direkt på marken och täck detta med halm, gödsel vad som helst som du har till hands. gör du det nu så kan du om du får tag på brunnen gödsel sätta mangold, squash och eventuellt någon snabb potatissort. sedan täcker du runt plantorna allteftersom med gräsklipp.

Till hösten gör du ett likadant land till med halm och gödsel och låter det vila under vintern och nästa år planterar du potatis i det landet.  land ett rör du inte så mycket utan tillför eventuellt mer välbrunnen gödsel. och mer potatis.
det 3 dje året blir lite mer intressant för då gör du en ny bädd till med papp halm och gödsel.

Bädd 2 samma åtgärd som bädd 1 förra året.

och bädd ett tar du grepen och vänder ner och gräv i leran så långt det går och var noga med att blanda allt har du haft massor med löv så är det perfekt att dom åker ner i mixen. på med brunnen gödsel och odla vad som du tycker är kul.
Har du en massa ris så kan du med fördel gräva ur hela bädden och packa ner riset i botten med ett lager halm på innan du lägger på resten.

Och ja, det är ett långt projekt men samtidigt så får du till en odlingjord som är enormt lucker och väldränerad. och du kommer att ha en maskpopulation som i framtiden om du matar dom med lövklipp och gräsklipp kommer att göra en hel del av jobbet med att bevara bäddarna i fint skick.

[Anders S]

Är född o uppväxt på riktigt styv lerjord. Pappa lantbrukare född på samma jord liksom även min farfar.  Man kan lära sig den!  Hade första egna lannet då jag var 5 år och sedan varje år tills jag flyttade hemifrån vid 18.

Bra att vi har kunnigt folk som är med och skriver!

Min far odlade förresten alldrig vall! vi hade inga betesdjur och marken var alldeles för "dyr" för en så lågavkastande gröda som vall, det är såndar 11 ton vete pr hektar och år lerjord. ärter, raps eller 3 år med lucerne kunde det bli ibland.

Lucernodling räknas som vall och är mycket bra för jorden (där det går att odla lucern). En treårig lucernvall är ju jättebra. Även ärter och raps bidrar till en bra växtföljd även om det inte är vall.

Problem med jordstruktur på lerjord får man vad jag vet främst vid ihållande spannmålsodling samt om man har övervägande hackgrödor och andra grödor som kräver intensiv bearbetning. Ni kanske hackade rapsen på sin höjd, gissar jag. Troligen inte ens den? Och ni hade bra omväxlingsgrödor till spannmålen.

Vad som dessutom ger strukturproblem på lerjord är om man inte bearbetar jorden på rätt sätt, som du mycket riktigt påpekar nedan. Och dessutom, bland det viktigaste, om man har dålig dränering.

En sak till: alla leror/lerjordar är inte lika!

Grönsakslannet ligger fortfarande där det låg då jag var 5 år, nu är jag 46... och det har alldrig varit vall! så påståendet att det måste odlas vall ger jag inte mycket för.

I en mindre grönsaksodling kan man ta till andra åtgärder, så man inte behöver vall. Man kan sätta till mer gödsel och kompost, man kan täckodla, man kan använda upphöjda bäddar (som nog hade varit bra för smaken på dina morötter, gissar jag).

Däremot i lantbruk och fältmässig köksväxtodling är man mer beroende av vall, inte minst på lerjord. Detta hänger samman med den kraftigare maskinella bearbetningen av jorden, att man inte kan sätta till lika mycket mullbildande ämnen och kanske annat.

Vissa grönsaker blev alldrig speciellt bra.  Såhär i efterskott kan jag skratt lite åt morötterna vi envisades med ändå att odla varje år. Korta knubbiga saker, ofta med många ben.  Men visst smakade dom morot.  Det som funkade ypperligt var däremot kål, sallad, jordgubbar, sparrispotatis (funkade av någon anledning bättre än andra potatissorter), purju... Ja egentligen funkade allt bra utom rotsaker mycket bra.

Det riktigt riktigt viktiga, som jag lärde av min far och farfar, är det med tidpunkten för jordbearbetning. Den går inte att kompromissa med.  Det får INTE var för blött när man ger sig ut o gör något, då bildas det hårda klumpar som man sedan kan dras med i flera år!  och väntar man å andra sidan med jordbearbetning tills det torkat lite för mycket då är det som betong.  Man får alltså vara jävla uppmärksam på när det är dags så inte man missar det, och när det är dags då släpper man allt annat och ägnar sig åt jorden 23 timmar i dygnet tills det är klart. Eftersom jag växte upp med detta trodde jag detta var normalt och att alla bönder betedde sig så 

Håller helt med om detta! Har skrivit ungefär samma här på alternativ.nu förut, men det blev inte av denna gång. Visserligen har jag inte vuxit upp med lantbruk eller trädgård, men jag har odlat mycket lerjord i olika skala, från ganska stor gård till grönsaksland.

Om du redan är i läget att du har en massa hårda klumpar, då är det nog lika bra att så vall och återkomma om några år.

Stämmer nog bra det.