Jag har fyra ungkaniner i olika åldrar. De är inte generellt bitiga, men alla fyra har bitit lite till och från. Normalt bara lite nafs. Jag trodde det var normalt, kanske att det kliar när tänderna växer, att de säger ifrån om de är stressade eller att de råkar bita när man matar dem. Numera är dte ingen som biter längre, pepparpeppar.
Jag tror det viktiga när barn skall ha hand om djur att man inte förväntar sig att de skall klara det själva, eller ha så mycket sunt förnuft att de förstår konsekvenserna av vad de gör om de tex lyfter fel.
Jag tycker faktiskt katt är ett bra djur för barn. Självklart måste barnet lära sig att vara försiktig och man måste koll på barnet när det är med katten. Men katter är smidiga och hamnar på fötterna om de tappas, de kan lätt gömma sig under en soffa och springer snabbt iväg. Dessutom är min erfarenhet att katter ofta gillar att bli släpade på som barn gör.
När jag var liten var det en katt som alltid la sig i min dockvagn och sov. Jag bäddade då om den och körde runt med den, det gjorde inte att den slutade utan den gick alltid och sov i dockvagnen, så den kan inte helt ha ogillat det.
Min femåriga dotter håller jämt på att kånka runt på katten som en säck potatis och jag sa i början till, men det verkar överhuvudtaget inte bekomma katten.
