Gammal hund- hur anpassa livet?

[Dandelia]

Ni som har eller haft gamla sällskapshundar- snälla dela med er av era erfarenheter! Hur anpassade ni ert liv efter deras skruttiga gamla kroppar? Hur gjorde ni med promenader och aktivitet? Vad var extra viktigt att tänka på och när visste ni att det var "dags" att släppa taget?

Jag har veterinärtid för min gamla skrotgubbe imorron och jag vet inte om jag ska be för att jag får med honom hem eller för att han ska få somna in lugnt och stilla och inte behöva vara gammal och orkeslös mer.

Snälla, berätta om ERA liv med gamla hundar! Det är första gången jag är med om det och jag hade inte väntat mej att det skulle göra så ont att se Lucas bli tröttare och segare för varje månad.

[Annika Johansson]

Min gamla farbror fick somna innan en nyårsnatt - hans enda skräck var smällare..
Innan dess hade vi placerat om sovplats, satt upp barngrind så han inte skulle gå upp på övervåningen - upp gick bra, men lång ranglig borzoifarbror ner var livsfarligt.. och i övrigt anpassat livet efter bristande rörelseförmåga.
Sämre hörsel - syn - viftade man med hela kroppen och skrek som besatt så uppmärksammades man, ibland.. Tack o lov var han den typen som följde med, eller somnade någonstans, så man gick bara tillbaka o kollade om man saknade honom.
Han fick somna fint, innan han fick för ont i kroppen - han hade haft infektioner i kroppen så jag visste att han sa till om han hade ont..
Sambon tyckte jag var morbid när jag på hösten sa åt honom att gräva en stor grop om hunden skulle dö på vintern, men vi fick nyttja den.. Det gick fort utför på slutet, men jag hann avliva honom innan han blev lidande, vilket jag tycker är viktigast. Jag kan minnas honom med glädje, utan att fundera på om jag gjorde rätt eller fel.
Varför har du bokat veterinärtid?

[lilyrose]

jag tycker absolut inte skjuta hunden, veterinär är det absolut bästa.. du kan ju till och med ta hem distriktsveterinären.. inte ska din bästa vänn dö med en skott i nacke.. 
Men annars så länge gammel vovven inte lider och ha ont , inte orkar gammel farmor med att springa runt på shopping resa.. har man gammal hund så får man dra ner på tempot tills det är hans tid.. men jag kan tycka att en äldre hund inte kräver så mycket, färre promenader bara ut och kissa.. så om man har en yngre hund och en äldre vänn så kan den äldre stanna hemma medans man tar en långpromis med den andra.. dom brukar inte vilja följa med heller ligga i soffan och mysa...

[Dandelia]

Hunden ska absolut inte skjutas! Milde himmel, vart fick du det i från?

Jag har bokat veterinärtid för att Lucas blivit allt långsammare och ovilligare att röra på sej. Det händer att han matvägrar och ofta får jag bära honom utanför dörren. Under promenaderna kan han pipa och gnälla och allmänt visa att han inte vill följa med. Det gäller även minipromenader. Det känns som han tappat sugen.

Jag vet sen tidigare att han har en pålagring mellan kotorna i ryggen och är rädd att den vuxit och ger honom smärta. Jag hoppas få klara besked imorron. Är Lucas bara gammal kan jag lära mej hantera det -annars måste jag ta mitt ansvar och avliva honom.

[lilyrose]

jag fick för mig att den andra som komenterade ditt svar medade det..  Absolut inte du..
jag förstår dig , det låter som att han har ont .. och med tanke på att du säger att han har haft ryggproblem. så kanske har han ont.. man kan ju om man vill höra om veterinärerna vill ge smärtstillande.. kanske man kan ge till samma som människor "zon " eller liknande..
det är oerhört jobbigt att låta en gammal vän somna in.. men jag känner att det är en stor lättad att låta vännen slippa gå och lida i onödan och få ett värdigt slut. 
*jag skickar energi åt er*.. hoppas det blir bra till slut..

[Annika Johansson]

Hur kunde du få det till skjutas.. men iochförsig skulle inte det vara något dumt sätt att dö på, promenad i skogen, stor korvbit att tugga på och sen..
Min långbensfarbror somnade på golvet hemma hos veterinären, inte ens läskig kliniklukt behövde han uppleva.. Jag frågade varför hon bokat veterinärtid, tanken var att hunden hade ett fysiskt fel/problem och det hade den. Och efter att ha hört hur hunden uppför sig skulle jag välja 1. smärtstillande om du inte provat det, eller 2. avlivning.
Lycka till!

[Dandelia]

Min hund går på smärtstillande sen ett år tillbaka pga stelhet i kroppen. Det är en låg underhållsdos som både lindrar och smörjer. Förra vintern trodde jag var den sista men när han sattes på Metacam blev det en annan hund! I vinter har det trots medicinen varit kämpigt. Så har det förstås varit extremt kallt och snöigt. Men även nu, när våren börjat komma, är han ovillig att röra på sej och därför har jag bestämt mej för att göra en uppcheckning av hans hälsostatus.

Min kanske dåraktiga förhoppning är att han "bara" är gammal och att hans beteende är normalt. Då är det min uppgift att anpassa livet efter hans behov så han får det bra den sista tiden. Men i hjärtat vet jag nog redan att det är dags. Aja, jag avvaktar definitivt besked från veterinären imorron.

[Travelerhorses]

Hur gammal är gammal då?
Min äldsta tik har passerat 8 med några månader nu .
Hon är mjuk i lederna o ser ut som för tre år sen ingen grå nos eller nåt .
Det enda jag har märkt att att hon läker inte bra när hon får ett sår tex , det blir massiva infektioner .
jag ska sätta henne på gurkmeja tror jag det hette som höjde imunförsvaret (kan ha fel på namnet) sen nypon till hösten INNAN hon blir stel .

[Dandelia]

Jag har en pigg och frisk hund på 7 år och gammelhunden som är av obestämd ålder. Nånstans mellan 10-12, kan vara mer eller mindre. Det är en hittehund. Han har vitnat alltmer i ansiktet. Stel har han varit i alla 4 år jag haft honom men inte lika mycket som nu. Han har alltid varit lugn och stillsam men nu VILL han bara inte. Korta stunder kan han busa, springa och undersöka men sen är det tillbaka in eller till korgen som gäller. Han gnäller för att visa att han fått nog eller går och gömmer sej för pudeln som vill fortsätta busa.

[Nina W]

Gammal vovve

Jag vet inte riktigt vilka hælsoproblem som din hund har. Mot stelhet och værk ær det toppen med Glukosamin. Fiskolja och vetegroddsolja ær också bra.  Du kan læra dig att massera och stretcha honom också, det ær lika bra før vovve som før mænniska. Om han har onte på något bestæmt stælle kan du lægga en uppværmd vete-værmare eller vattenflaska dær. Klæ på honom en vindtæt "jacka" æn om det inte ær speciellt kallt. Førsøk att aktivera honom lite nu och då om han vill.
Om han blir så dålig att han inte længre ær intresserad av någonting så ær det dags att få avsluta livet. Jag har bara haft en hund, en mellanpudeltik som blev 14 år och 11 månader. Hon var lekfull livet ut så det bæsta før henne på ålderns høst var att leka inne på vintern.

[Nettus]

Min hund har precis fyllt nio och jag har börjat fundera kring hans kommande ålderdom. Ännu är han hur pigg som helst, men det är lika så bra att vänja sig vid tanken att han ska bort en dag...
Dandelia, hur gick det hos vet idag?

[yrian]

Vi har en borderterrier på snart 13 år som kommer att hänga med så länge hon inte har ont någonstans. Där går ju gränsen - att ha en gammal hund som man får anpassa tillvaron efter är ju inget problem, egentligen. Än så länge har jag bara märkt att hon sover mycket längre efter en promenad, samt inte alltid fixar att hoppa upp i soffan på första försöket. Grå starr har hon också fått, men eftersom hon navigerar med nosen tror jag inte hon märker det själv ens. Jag räknar med att hon hänger med oss i åtminstone tre år till. Sen, när det väl är dags, så får veterinären komma hem till oss (hunden avskyr veterinärkliniker). Jag har redan pratat med vår veterinär om det och det var inga problem för dem.

Hoppas det gick bra idag, Dandelia!

[Tigerironlady]

Min gamla hane, blev över 15, visade först ålderstecken sista året. Det var först när tröttheten blev överhängande det var dags att fundera över hans refräng. När HUNDEN inte längre upplever livskvalitet, visar glädje och ork till att vara med ute på promenader, visar nyfikenhet, reagerar på lukter etc, då är det dags att inse att de inte bara skall finnas för vår skull utan skall ha det så bra de kan hela vägen ut. Ibland får man vara glad att de får vara hela och friska under hela sin livstid.

Vår tik blev ca 13. Hon fick svårt att gå, blev stel, och visade att hennes höfter inte ville med. När trappor blev svåra så beslöt vi till sist att hon fick sluta sina dagar.

Vår nuvarande är 10, och är en gammal tioåring. Han är fortfarande vital, och rörlig, men börjar höra och se sämre. Han hade fästingsjuka med hjärnhinneinfalmmation när han var yngre, så att han har åldrats snabbare än tidigare beror på det. Vi ser redan nu de förstatecknen som säger oss attt detta är sista året vi har ihop. Så länge de är pigga, alerta, nyfikna och visar att de mår emotionellt väl, så är det bra. Men det får inte gå ut över hundens livskvalitet, att den inte längre orkar hänga med, eller att man tröttar ut den för mycket i förhållande till vad de orkar efter en promenad etc, för då är det till sist bara synd om dem. I det fria hade de kunnat välja att gå och lägga sig och självdö, men i ett familjeliv med människor, har de inte de naturliga valen eller möjligheterna på samma sätt. Vi skal inte förlänga deras lidande, bara deras liv när så är möjligt. Så smärta, och oproportionerlig trötthet, där går gränsen för mig.

[Existens?]

Vi har nyligen tagit bort en av våra gamla.
Att hon bara inte ville följa med på promenader var okej, hon trivdes bra med att ligga hemma och bara gå en runda på gården ibland. När det däremot blev mer tydligt att hon hade ont, och att det bara kunde avhjälpas med omfattande operationer, tabletter hjälpte inte , inte heller sprutor, då var det dags att inse att man får ta sitt ansvar.

Och självklart fick hon somna in tryggt i sin mattes knä.

[Dandelia]

Oj, jag blir alldeles rörd när jag läser om era gamla hundar! Jag känner igen mycket från min Lucas. Men inatt får jag sova lugnt och tryggt för veterinären menade att det absolut inte är dags för avlivning än.

Det är hans rygg som spökar men många hundar har tydligen samma problem och det finns behandling. Jag ska på rehab med honom redan på fredag och ska få lära mej att massera och ta hand om honom på bästa sätt hemma. Han ska få nån sorts djupmassage oxå som har visat sej hjälpa rygghundar.

Långpromenader är totalförbjudna men många korta promenader ska vi gå, gärna i terräng så han inte stelnar ännu mera. Hans underhållsdos med smärtstillande ska höjas från och med imorron för att underlätta för honom.

I övrigt ska jag ta mer hänsyn till hans ålder och önskemål. Låta honom vila så mycket han vill och låta honom själv bestämma takten på promenaderna. Vill han inte gå, vill han inte och det måste jag lära mej att förstå. Det räcker ofta att han bara får kissa och göra det han ska. HAN är nöjd med det och JAG har kvar att banka in det faktumet i mitt motsträviga huvud.

Det är LUCAS som bestämmer hur han mår för dagen och jag måste anpassa mej till det! DÅ kommer han att ha ett gott liv så länge han har kvar.

Tack alla för svaren!

[torbjorn]

Vi hade en gång i tiden en schäfertik som blev 13 år. Hon var pigg och rörlig in i det sista men hade förmodligen haft ont i leder i rätt många år. Hon gillade inte att gå i trappor men tog till och med sista sommaren alla chanser hon fick att bada och simma långt.
Ett par månader innan vi blev tvungna att ta bort henne fick hon något som troligen var en livmoderinflammation med stora vätskeansamlingar. Efter veterinärbesök och medicinering frisknade hon till tillfälligt men sedan bar inte benen längre och då var det dags för henne att somna in. Det kan möjligen också ha varit frågan om någon tumör.

[Azoo-Lina]

Min gammeltant är 14½. Hon har haft ryggproblem sedan hon var 11. I början klarade vi oss med smärtstillning vid behov men de sista 2 åren har hon fått smärtstillning dagligen. Metacam fungerade dåligt och vi fick prova en annan medicin som heter Previcox som gav mig en ny hund

Nellie har med nya medicinen skadat korsbanden på båda bakbenen under sista 9 månaderna och återhämtat sig båda gångerna. Hon är lite mer ostadig bak men det har hon inte tid att bry sig om Hennes liv är fullt av roliga saker som att äta hönsskit, gräva hål i rabatter jaga småfåglar och harar och stjäla sopor Det mesta går något långsammare än i hennes yngre år men det är fortfarande lika roligt och gott

Sov timmarna är fler och livet något lugnare. Hon är "mammigare"och har lite jobbigt med nya miljöer vilket aldrig har bekommit henne tidigare. Synen är sämre och hörseln är både nedsatt och åldersselektiv.

Nillie är en hund som trots sin ålder njuter av livet och så länge hon gör det får hon vara kvar här hemma.

Nellies mor som jag också hade framlevde sin ålderdom på ungefär samma sätt (inget behov för mediciner dock) När hon var 14och 9 månader blev hon akut senil. Kroppen var fortfarande i mycket god kondition men förståndet försvann på 2 veckor. När hon inte hittade in från trädgården och kunde ställa sig och titta in i ett hörn utan att hitta ut så var det dags. Det var hemskt att se och mycket svårare att ta beslutet att låta henne somna in än de hundar jag har haft tidigare som varit sjuka i kroppen

Hoppas att din gammelvovve får lite mer kvalitetstid. Det är ni värda båda två

[Krantzgården]

Hej på er!
"Allting har en ände, men korven den har två". Det är verkligen tufft när man ser sina vänner bli gamla och kranka. Och veta att det snart är slut. Men en tröst kan vara att se tillbaka på hundens liv. Hunden som har levt ett gott liv, med god mat ,sysselsättning och människor som har älskat den som en familjemedlem. Det är inte alla djur som får ha ett sådant liv.
Det känns så bra att läsa era inlägg, som vittnar om hur mycket hunden har betytt för er. Men också hur mycket ni har betytt för just eran hund.
Livet med en gammal hund skiljer sig inte ett dugg, som att leva med en gammal människa. Men slutet på livet gör det. Man känner instinktivt när det är dags att det ska ta slut för hunden. På nåt vis får man kraft till detta.
Så har det varit för mig och mina vovvar. Nu har jag en stor 5-årig älghund och en 13-årig drever. Den gamla damen, har varit en fantastisk har-och rådjurshund. Men nu är hon pensionär. Lite övervikt, lat, ser och hör dåligt, äter endast mat som hon tycker om, och som är mosad, på grund av dåliga tänder. Hon får gå ut och in som hon vill, när hon vill. Behöver aldrig åka hemifrån längre. Fast ibland spritter det till i den gamla damen! Då ska hon rulla sig i rävpiss, rota under huset i dammet, springa och gömma sig för att det är dags för dusch, ta en dust med katten, gräva stora hål i landen m.m. Hon har alltid sovit mellan husse och matte på nätterna, men inte längre. Hon kommer inte upp i sängen, och har svårt att ta sig ner. Har skadat sig vid nedhopp några gånger. Vi låter henne leva så gott som är möjligt och som hon vill. Mer kan vi inte göra. Sen kommer dagen då det tar slut, och då får den göra det. För vi vet att den gamla damen levt ett mycket gott liv hos oss, och hon har varit en ögonsten för oss. Då ska vi göra henne en sista tjänst...
Hälsningar Krantzgården