Jag är helt övertygad om att riskerna för klövproblem kan vara genetiskt betingade. Vi har ett fåtal kor vars klövar kräver ständiga åtgärder, deras avkommor har uppvisat samma tendenser. Dessa kor lever under precis samma betingelser som resten av korna och dessa har bra klövar i stort sett utan att vi gör några insatser alls
Ja det var ungefär vad jag skrev tycker jag? Dessa problemkor kanske skulle falla under kategorin hårmarksklövdjur? Risken för komplikationer ökar om man håller djur på ett sätt som inte möter deras biologiska behov. När det gäller hov/klövvård kan man till viss del kompensera genom tätare verkning o naturligtvis anatomiskt korrekt verkning. Men jag tycker att det är fel att kalla "klövproblermen" genetiska då.
Det vore helt fel att inte avla på några hästar vars hovar kräver hårt underlag för att ha fungerande hovmekanism bara för att de kräver extra hovvård när de hålls på mjukare marker och rids för lite på hårt underlag. Egenskapen att ha hårda hovar är eftertraktat under förutsättningar som kräver dessa egenskaper och borde ses som en genetisk resurs samtidigt som man har medvetenhet om vilka skötselkrav som krävs för att bibehålla hälsa.
Sedan vet jag att kor likväl som häst kan få fång, lamelläderhudsinflamation. Att ha ämnesomsättningsstörningar som påverkar hela kroppen ger naturligtvis komplikationer för klöv/hovhälsan. Men i min värld är även detta egentligen orsakat av oförstånd i mskans sätt att hålla djuren. För häst handlar det om felaktig hovvård i kombination med /eller övergödning av djur som är lättfödda, felaktigt foder. Jag har fjordingar som betraktas som besvärliga ur fångsynpunkt. Jag anser att raser som är lättfödda är en enorm tillgång egentligen- bara det att vi göder dem alldeles för kraftigt, nu när resurserna finns. De blir helt enkelt diabetiker typ II något som i sin tur ger konsekvenser i hornkvalitet genom cirkulationsrubbningar. jmf diabetiker och bensår...Hade jag haft dem på en norsk fjällsida o de hade fått överleva på "lava o fiskrens" lite överdrivet! , så hade de inte haft ryktet om sig att vara fångbenägna.
Jag tror alltså inte att det är ett genetiskt "fel" att vissa individer har mer hov/klövproblem, utan att vi inte förstår vad dessa individer behöver för att må bra. I en annan miljö är det "mjukhovskon" som mår dåligt.
Jag kan alldeles för lite om kor och kohållning- men att de får mycket kraftfoder, står mycket still, klövvård kanske 2 ggr per år? ...ger naturligtvis konsekvenser i hälsa för en art som är biologiskt beroende av rörelse (cirkulation o slitage), grovfoder. Sedan kan man ju även tänka som så att för att behålla hälsa så kan en frisk individ klara ngr omständigheter som inte är optimala. Men om man vill åstadkomma läkning (ökad ämnesomsättning) för en redan nedsatt individ så sker det lättare om man ger den optimala för arten omständigheter. Har redan en nedåtsprial kommit igång är det svårare att få det att gå åt rätt håll. Om man då kan tänka över o ändra så många faktorer som möjligt i överrensstämmelse med artens behov så ökar chansen betydligt att spiralen går åt rätt håll. Vad händer om man med dessa problemkors avkommor ändrar på förhållande o klövvård redan från start? Att man möter Olle i grind?
Så sköter man hästar, en individ kräver verkning var 10:e vecka medan en annan måste ses över var 3:e för att det inte ska komma surt efter. Om man missar de täta intervallerna så blir det problem som skulle betraktas som avlivningsskäl men med den intervallen är hästen fullt frisk.
Även om vi inte håller djuren till 100% på det sätt som deras biologi egentligen är beroende av, så mår de bättre om så många faktorer som möjligt uppfylls. Bättre att göra lite rätt än allt fel så att säga. arbetsmässig o ekonomiskt så vinner man i längden genom att sjuka djur är så dyra...
I fallet med fårklövshälsa så tror jag att t ex ett par gråsuggor i fårstallet som de gärna ställer sig på med frambenen o idisslar ger mina får en bättre marginal till risken att råka ut för hålrum. Alltså lite hårt underlag ngr minuter istället för alla 24 timmarna i mjuk bädd (dessutom verkar dessa får lite artförvirrade och är gärna inne hos hästarna på deras betonggolv). Jag har märkt stor skillnad på hovarna på hästarna när jag ändrat ligghallen så att de har bädd i halva men bara betonggolvet på den andra halvan. Det är en liten men viktig faktor en geggig höst som denna. Inga hålrum ingen mugg osv...De småproblem som kan uppstå klarar deras eget immunförsvar av att hantera med en så enkel åtgärd i deras miljö. I kombination med korrekt hovvård så klart!
Ja gener spelar roll, men indirekt och vi gör oss en otjänst om man minskar mångfalden i genbanken pga missförstånd vad gäller skötsel o levnadsmiljö. Ett exempel från hästvärlden är att man inte avlar på ardennerhingstar med hovbroskförbening därför att man antagit att det är genetiskt. När hovbroskförbening egentligen är en helt naturlig "försvarsmekanism" på felaktig hovform/vård.
Att inte avla på dessa hästar löser alltså inte alls problemet om man inte ändrar på hovvården, och ev miljön, samtidigt som man missar värdefulla egenskaper hos dessa djur.
Att välja att hålla djur som passar mina behov och förhållanden så gott det går är inte detsamma som att de djur som inte mår bra i de förhållandena har genetiska defekter. Kanske låter som hårklyveri men det är det inte.
Vad menar du med att "inte gör några insatser alls" och när du gör x:ra insatser, vad gör du då? När du beskriver de djur som du anser har genetiskt betingade problem med klövarna- Hur skulle du beskriva dem? form, vinklar, ev sjukdomshistoria mm som skiljer sig från de som du anser friska?
Ann
