Var stolt över att tuppen gjorde sitt jobb. (även om det är en klen tröst) Grymt med tuppar som offrar sig för sina hönor. Mes tuppar hör hemma i grytan.
Våran 1 och halvt åriga tupp (hedemora i genbank) har slagits med grannens katter, räv, hök, kråkor, skator, trutar, måsar. Han är skit aggressiv mot allt (även svärmor
) utom oss och våra barn. Hans avkommor har visat sig vara väldans lika pappa. Notera att först varnar han sen sticker alla och gömmer sig om någon inte har hunnit undan så har han offrat sig. Trodde jag förlorade han till räven men vi var hemma när räven var framme och mycket riktigt tuppen hade försökt skydda sina hönor. Den gången tog jag han till veterinär de tyckte jag var tokig som la pengar på en tupp.
Efter denna säsong så har han blivit av med en tå fått en hel del ärr, samt så har hans fjäder skrud varit lugg sliten nästan hela sommaren. Vet att det är en hel del tur att han har klarat sig men det kan inte bara vara tur. Det är nog som i idrott de bästa spelarna är de med mest tur. Vi är nya med höns (har fantastiska grannar) nu har katterna lärt sig att om de kommer för nära kommer han farande. Skatorna (som han har lyckats ta kål på en) håller sig på sin kant de med. Kråkorna lika så. Måsarna ser jag inte längre, Trutarna lyser även de med sin frånvaro. Höken han slogs med har jag inte häller sätt mera.
Nu vet jag att han förmodligen för eller senare rycker och att till slut så kommer någon/några hönor stryka med de med.
Det jag vill ha sagt är tuppar ska vara tuffa och om de dör när de försvarar sin flock så var det en riktigt bra tupp som förhoppnings vis har fört vidare sina anlag i flocken.
