Nu har kraken gjort bort sig en gång för mycket och kandiderar mycket hårt på att bli gryta inom de närmsta dagarna.
Min lille söte tupp betedde sig exemplariskt mot de kycklingar jag hade då jag köpte honom. Nu har helt plötsligt idioten fått för sig att det är en rolig hobby att jaga kycklignar. Det är en helt otrolig förvandling åt det negativa hållet jämfört med förra gången och nu är det dessutom hans egen avkomma
Kontentan är att kycklingarna är rejält rädda för honom och hans beteende blir inte direkt bättre allteftersom tiden går.
Frågan är hur reagerar hönorna på att bli av med sin gubbe?
Hur bra är det för kycklingarna att växa upp utan manlig "förebild" (ja om han nu är någon förebild
)?
Är denna typ av beteende ärftligt (jag har minst 4 pigga snygga tuppkycklingar
)
När kan man räkna med att småttingarna blir könsmogna (födda i början av september)?
