Våra favoriter

[Lycka]

Mina favvo:
Två systrar som ser ut som Welsumer med skägg.
de är 5 1/2 år
Det finns inga höns som kan smita ut på 0,0 sek utom de två.
Lugna och sävliga men kvicka som blixten
när de ser ett tillfälle att  smita.

[LM]

Kul tråd!

Jag har haft många favoriter.
Den ena var en hedemora ullhöna som alltid satt i fönstret på hönshuset och gav mig "skäll" om jag var sen med att släppa ut dom, då kacklade hon högt och upprört när hon såg mig komma. 

[katie]

Min absoluta älsklingshöna var en rödsadlad holländsk dvärghöna.
Hon bodde inne en hel vinter pga sjukdom på hösten. När hon var kry var det för kallt att ta ut henne igen. Hon gick lös i huset när jag var hemma eller snarare hon satt på min axel mestadels när jag var hemma. När jag jobbade satt hon i en kaninbur. Släppte jag inte ut henne omedelbart ur buren när jag kom hem fick jag en redig avhyvling.
Hon vägrade att äta ur matskålen i buren. Hon skulle minsann stå mellan hundarna när hon åt.
Äggen lade hon på äggkläckaren i köket mellan bandspelaren och väggen. Det är inte alla som har samma direktleverans på ägg.
Hon hade till och med en egen tekopp. Hon skulle alltid köra ner huvudet i min kopp och jag hade ingen lust att dricka hönskryddat te så hon fick en egen kopp. Den står fortfarande i skåpet fast det är mer än tre år sedan hon gick bort.

När det började bli varmare ute fick hon flytta tillbaks till hönshuset. Det var väl inte så populärt från hennes sida men tillslut så gav hon upp och fann sig i att bo med de andra typporna igen.

Skulle jag ta in en höna så igen? Aldrig i livet.

[LM]

Tycker att denna tråd förtjänar att puttas upp!
Det måste väl finnas fler favoriter!? 

Några andra av mina favoriter är
ett gäng riktiga knähöns av värprasen isbar (grönvärpare). Som små satt de gärna på armen, axeln eller huvudet men som vuxna tyckte de att det blev för trångt och då hände det mer sällan att de flög upp och satte sig. Jag var lika glad för det, det räckte gott att ha deras smutsiga fötter i knät.

[curmbox]

Min gamla Sara som var född blind på ett öga, satt troget och väntade varje morgon på att jag småpratande skulle lyfta ner henne till matfatet. Hon var underbart vänlig och aldrig mobbad för sin dåliga syn. Ibland fick hon följa med mig ut i trädgården, de andra fick vackert vänta kvar i rastgården. Men några privilegier ska man väl ha då man inte ser riktigt hela världen
Sara var en Maranhöna som värpte mörkt bruna ägg.

Dagens favvo är Vera; en ung hedemorahöna som när hon ser mig genom fönstret flyger upp på pinnen för att kunna ta sats och landa på min arm när jag kommer med gott

[Taggiz]

Min favorit är nog min Tootsie ,hon kommer alltid in i huset när hon har kycklingar & visar dom för mej  .Ja inte en gång bara utan varje dag om bara dörren är öppen .Vid ett tillfälle i sommras sa jag till vår hund att lägga sej i korgen men han han gjorde det inte utan la sej brevid mej i köket sa till honom igen men nää han ville inte ...så jag kollade korgen & se där låg Tootsie med sina 9 kycklingar & sov!

[tuva-li]

Min favvishöna är/var Granita, en Plymouth Rock höna.
Himmelens pratig, kramig och mysig, satt gärna i knäet och blev klappad, eller följde med en var man nu skulle gå.

Senast i går gick hon och jag iväg på tu man hand, småpratandes, och letade mumsig mask i kanten på hästgödselstan. Hon stod skrockande och väntade på att jag skulle ta en tag med spaden och vända runt så hon kom åt den feta masken som hon förtjust stoppade i sig.

I morse släppte jag ut fjäderpryttlarna som vanligt, och de skuttade ut och började sprätta runt i trädgård och beteshagar, som vanligt.

När jag kom tillbaka till hönsgården framåt elva-tiden så såg jag till min fasa ett tiotal tvärrandiga fjädrar ligga vid ingången till hönsgården. Hönsgården var tom sånär som på en ungtupp som nervöst trampade runt, ingen Granita någonstans.
Resten av hönorna hade flyttat in i stallet och sprätte i torvbäddarna i stallboxarna i lugn och ro. 

Letade i nästan en timme men hittade inget mer än fjädrarna.
Undrar om det var en rovfågel som tagit henne. Såg en som cirkulerade över huvudet i går.

Det var min enda Plymouth Rock-höna, och den mysigaste hönan av dem alla.
Så nu är jag lite småledsen faktiskt.

Märkligt att det alltid är hönorna man tycker mest om som det händer något med 

[ElinHolm]

Jag måste få sörja. Min Örnie blev tagen av en rovfågel förra veckan. Hon var min lugnaste,snällaste  o endaste faveroll..
Jag blir så förbaskad när dom bästa går åt... fan..!



Elin

[tuva-li]

Jag blir så förbaskad när dom bästa går åt... fan..!

Ja visst är det typiskt?

*viskar* Hade någon av ungtupparna blivit tagna hade jag inte blivit upprörd alls. *slut på visket*

[Rakadero]

Märkligt att det alltid är hönorna man tycker mest om som det händer något med 

Efter detta är jag osäker på om jag vågar kalla någon av mina hönor för favorit... 

Det är väldigt svårt att välja ut någon av dem också... det är flera som känns speciella av olika orsaker.

[LillaY]

Jag hade en favorithöna som hette Ellen. En dag märkte jag att hon satt och sov ganska mycket. Hon blev aldrig sej lik igen, men jag kunde bara inte avliva henne. Förutom att hon sov mycket och att kammen började blekna så var det inga fel. Hon åt & drack som dom andra och var lika tillgiven som hon brukade.
Jag fick för mej en kväll att jag skulle gå ut och ta ett kort på henne, för hon var så himla fin, och dan efter hittade jag henne död. 
Jag vet inte hur ni tycker, om jag är en ond människa som inte kan avliva en sjuk höna, men hon var verkligen min favorit och innerst inne hoppades jag så mycket att hon skulle bli frisk igen.

Här ser ni min goa Ellen.