Slakten, känslor.

[Jonazid]

Diskuterade igår med en ang kommande grisar.
Och han påpekade att slakten kommer bli känslomässigt jobbig då
man kommer djuren mycket nära. Och jo ja kan tänka mig
detta.

Har någon av er skapat så starka band med era svin att ni tvekat
vid slakttid.

[Magnus73]

Skaffar man grisar för att slakta dem på hösten så får man bita ihop då det ska göras samma med vilket djur det än är man ska slakta som man fött upp.Men son du skriver grisar är otroligt närvarande och sociala .

[Existens?]

Det är ju helt klart lättare om de är några stycken. Men samtidigt så har åtminstone jag tyckt att just grisar har gått rätt bra. När dom är vuxna och väger 130 kg så är dom ju inte direkt lätthanterliga, har sönder allting. Så med en del har det känts som en ren befrielse att bli av med dom.

Däremot har jag aldrig klarat att slakta smågrisar.

[cejasmatte]

Nej, tvekat har vi aldrig gjort här hos oss, vi vet ju ända sedan starten syftet med vår djurhållning, däremot kan det väl kännas smått... "vemodigt" ibland om grisen ifråga är "extra speciell", grisar är ju (oftast!) trevliga djur som blir väldigt tama och sociala. Men just tvekat kan jag ändå inte säga att vi har gjort.

Faktum är att, som en annan tidigare skrivit i tråden, är att vissa kan det dessutom kännas som en lättnad att "bli av med" - t.ex om man skulle ha oturen att köpa en "rymmargris" eller liknande.

Sedan vi startade med vår grisuppfödning så har väl min största tvekan i så fall bestått i att köpa pålägg el likn i affären... Våra egna här hemma slaktar vi med gott samvete. :-)

[mannen33]

Nej, tvekat har vi aldrig gjort här hos oss, vi vet ju ända sedan starten syftet med vår djurhållning, däremot kan det väl kännas smått... "vemodigt" ibland om grisen ifråga är "extra speciell", grisar är ju (oftast!) trevliga djur som blir väldigt tama och sociala. Men just tvekat kan jag ändå inte säga att vi har gjort.

Faktum är att, som en annan tidigare skrivit i tråden, är att vissa kan det dessutom kännas som en lättnad att "bli av med" - t.ex om man skulle ha oturen att köpa en "rymmargris" eller liknande.

Sedan vi startade med vår grisuppfödning så har väl min största tvekan i så fall bestått i att köpa pålägg el likn i affären... Våra egna här hemma slaktar vi med gott samvete. :-)

såg din quote vill bara säga du lever mitt dröm liv!

[anette i bugared]

Visst tvekade vi när det var dags för slakt, så till den milda grad att grisen hann bli 8 år innan hon slutligen avlivades. Berit blev en del av familjen, som en hund ungefä, och var delorsak till att vi numera aldrig äter griskött.............Så gick det med planerna på självhushållning av julskinka 

[gransmala]

Hej!
Jag brukar själv ha Julgrisar & har även 2 barn, 5 & 7 år. Dom brukar döpa grisarna, gå med godsaker till dom & prata med dom. För barnen är slakten en naturlig del av livet på gården.

Men, det känns onekligen lite konstigt när sonen sitter vid matbordet & frågar -"Är det Fläcken vi äter idag?".

Barnen får inte vara med vid avlivningen än, men brukar dom brukar titta på när vi skållar, tar ur, hänger & styckar. Hoppas att sonen inom ett par år ska vara till god hjälp.

Måste dock hålla med om att grisarna är väldigt sociala & närvarande.

Man måste nog ställa alternativen mot varandra: Vill jag äta kött som behandlats med respekt & kärlek eller okänt, vakumpackat hårt & torrt elände utan att veta vad det innehåller?
Ett alternativ är dock att inte äta kött alls, men själv tycker jag om kött & har inga plander på att sluta.

[Trollmor]

Detta dilemma gäller alla djur!  Inte bara djur som ska ätas, och inte bara grisar.  Vi som gör oss besväret och glädjen att bli personligen bekanta med djuren, kan inte ta lätt på slakt, det är ju livet vi tar ifrån dem!  Då är vi såklart skyldiga att göra det så bra som möjligt för djuret - särskilt på slutet.  Så kan vi äta köttet med desto bättre aptit sedan.  Alternativen är att köpa kött från djur som levt torftiga liv och dött i ångest på ett stort okänsligt slakteri - eller bli vegetarianer!  Barn och andra extra känsliga personer ska helst inte vara med vid slakten, men inte heller hållas ovetande om vad som sker.  Om någon blir extra kär i en individ, så bör den personen erbjudas att bekosta foder till djuret.  Även barn brukar rätt snart inse att vi inte kan ha hur många som helst.

  Vi är alla olika, även (särskilt??) när det gäller hur känsliga vi är.

[Steven]

Visst tvekade vi när det var dags för slakt, så till den milda grad att grisen hann bli 8 år innan hon slutligen avlivades. Berit blev en del av familjen, som en hund ungefä, och var delorsak till att vi numera aldrig äter griskött.............Så gick det med planerna på självhushållning av julskinka 

haha lätt hänt

[Trollmor]

Hur har det gått, Jonazid?