Hej!
Efter att under en veckas tid haft två fina små kattungar strykandes runt huset utan skymt av en katt-mamma, har jag fångat in dem (under stor dramatik med fräs och riv) och tillfälligt låtit dem låna kaninernas gräsbur med en transportbur i som sovplats. De har fått vatten, torrfoder och ägggula med grädde. De är mycket skygga, men när man väl får upp dem i famnen ligger de gärna och myser en stund. När jag bara hade fått tag på den ena ropade de på varandra hela tiden, men nu ligger de tryggt tillsammans, alldeles tysta, och verkar inte kalla på någon mamma. Vet inte hur gamla de är, men de har i alla fall vackert bruna ögon. Kanske 4-6 veckor?
Önskar att jag kunde socialisera dem och låta dem vara här runt huset, men med mina egna (kastrerade oh steriliserade) katter blir det för många och för trångt om reviren. Vi har allergiker i familjen, så därför kan de inte vara inomhus. (Mina gamla katter har tillgång till källare och förråd.)
Nu undrar jag, vad gör man?
Finns det någon som tar emot vilda kattungar?
eller har de ingen chans att klara sig utan sin mamma och bör avlivas direkt?
Om jag släpper ut dem igen är ju risken stor att de fortsätter att äta och sova här, och sen har vi snart ännu fler när dessa har fått ungar. (en av dem är flicka - den andra har jag inte kommit åt att kolla ännu)
Vad tycker ni?
Tacksam för råd och tips!
Ps. Jag bor på landet i skåne och jag vill helst inte lämna dem till någon kattjour i tex. Malmö som placerar dem i lägenhet i stan. Eftersom de är vildkatter hade det varit mer naturligt om de kunde få vara utekatter hos någon vänlig själ.
