Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Uppfostran, utbildning & träning => Ämnet startat av: Margit skrivet 08 aug-10 kl 23:01
-
Har en jämthund som är tämligen reserverad mot folk hon inte känner, hon skäller men har aldrig bitit någon. (Fattar inte varför jag försöker försköna...hon är ordentligt reserverad och låter ingen främmande människa komma nära om det inte är på hennes villkor :-[).
Mot familjen är hon världens goaste hund, hon har dock stark integritet och tycker inte om att bli borstad eller att man klipper klorna, jag har försökt vänja henne men nu vid 5 års ålder är det inte särskilt mycket bättre.
I går låg jag i soffan, och min man lutade sig ner och pussade mig - då far hunden upp mot hans ansikte och gläfser till ??? ???
Jag blev arg och tryckte ner henne....men varför gjorde hon så och vad ska jag göra om det händer igen? Det känns som att hon skriver under sin egen dödsdom... :'(
-
Hade en hund som var ungefär likadan som du skriver. Fast en jack rusell. Tyvär blev det bara värre. Så han fick tyvär avlivas.
-
För mig låter det som att hon inte förstår att hon är lägst i rang i familjen och att hon har börjat klättra i rang. Nu står du högst i rang, sen kommer hon, därefter din man... Låter inte bra men borde gå att stävja genom olika övningar, kolla efter bra litteratur inom området problemhundar. Börja sen tydligt och konsekvent visa och behandla henne enligt den rang hon har. Hur hälsar ni när någon kommer hem? Är det hunden först eftersom hon pockar på uppmärksamhet i hallen och sedan säger den som anlänt hej till alla andra?
Ändra i så fall till att den som kommer hem går runt och hälsar på alla andra (ignorerar hunden totalt) och sen, när man är klar, hälsar man glatt på hunden. Då har hon fått vänta på sin tur...i enlighet med den rang hon har....:)
Lycka till med henne, jämthundar är härliga hundar och med konsekvent arbete och bra övningar ska det nog ordna sig. Men, som alltid....tålamod!! :)
-
Hej!
Det hon visar är klar dominansbeteende som ska brytas genast innan det händer något reellt otrevligt. ALDRIG ska en hund vågar att går emot en familjemedlem dvs 2fotig flockmedlem.
Ta hjälp av brukshundklubben om ni inte kan visar henne rangen. Där igår, som redan sagt, i vilken turordning man hälsar, vem som bestämmer över maten, vem som sitter på soffan, vem flyttar på sig i trånga utrymmen, att skällande slutar när hunden blir tillsagt osv.
Har haft en rottweiler tidigare och även där är det den goaste hunden med stor personlighet som behöver tydliga regler och har klart för sig att matte är ranghögst. Matte skyddar hunden och inte hunden behöver hunden känner att hon kan eller ska hjälper matte mot husse. NIX!
Januschka
-
Jag har försökt att ha klara och tydliga regler men förmodligen är det inte tillräckligt.
När hon får mat ska hon sitta och få ett varsågod innan hon börjar äta och detta gäller oavsett vem som ger henne mat i familjen.
Hon får aldrig gå ut först genom ytterdörren. Men när vi väl har kommit ut så glömmer hon att jag sitter fast i andra änden av kopplet...hon har ALDRIG varit intresserad av att interagera med mig (utom under jakten) hon kör sitt eget race och far fram och tillbaka i kopplet, luktar och drar envist till ställen hon vill åt.
Luktar det riktigt gott blir hon som en fastvuxen bulldozer, omöjlig att få med sig. Suck. Jag har gått lydnadskurs, och när jag repeterar så går hon fint så länge jag kräver det, men sen är det samma visa igen.
Hon är mycket ranghög i hundvärlden och får aggressionsutbrott mot vissa hundar, andra hundar älskar hon ??? och jag vet inte vad som gör skillnaden. Förmodligen har det med att göra hur den mötande hunden beter sig på hundspråk.
Välkomnandet när jag kommmer hem däremot... :-[ :-[ :-[ hon kommer springande och viftar på svansen, hoppar upp på mig med tassarna och ska slicka mig i ansiktet. DET måste jag sätta stopp för, hur gulligt och glad jag än blir av det.
Tack för alla svar, bra att få reflektera på sitt hundägande i bland.
Jag hade en flatcoated retriever innan, skillnaden går inte att beskriva mellan dessa två hundar :-\
-
Jag hade sagt till mannen att köra bort hunden, om den finns i närheten vid pussande :-[ :-[
Det ger två syften, din mans dominans ökar och ingen blir biten i ansiktet ;D ;D
Mannen ska med jämna mellanrum kräva att hunden går bort från där den är, även om han (mannen ;D) inte är på pusshumör. Det kommer att ge en enorm skillnad på hunden... och den kommer att fatta att den inte är nummer 1.
-
Hon får aldrig gå ut först genom ytterdörren. Men när vi väl har kommit ut så glömmer hon att jag sitter fast i andra änden av kopplet...hon har ALDRIG varit intresserad av att interagera med mig (utom under jakten) hon kör sitt eget race och far fram och tillbaka i kopplet, luktar och drar envist till ställen hon vill åt.
Luktar det riktigt gott blir hon som en fastvuxen bulldozer, omöjlig att få med sig. Suck. Jag har gått lydnadskurs, och när jag repeterar så går hon fint så länge jag kräver det, men sen är det samma visa igen.
Hon är mycket ranghög i hundvärlden och får aggressionsutbrott mot vissa hundar, andra hundar älskar hon ??? och jag vet inte vad som gör skillnaden. Förmodligen har det med att göra hur den mötande hunden beter sig på hundspråk.
Välkomnandet när jag kommmer hem däremot... :-[ :-[ :-[ hon kommer springande och viftar på svansen, hoppar upp på mig med tassarna och ska slicka mig i ansiktet. DET måste jag sätta stopp för, hur gulligt och glad jag än blir av det.
Jag hade en flatcoated retriever innan, skillnaden går inte att beskriva mellan dessa två hundar :-\
Vi har haft Flat och rottweilern samtidigt och det är bara 2 olika sätt att fostra hundar :-)
Koppelträning med flaten var enkelt, Rottweilern insåg efter ett tag att hon är kvar på samma ställe så länge hon drar.
Skrämmer Rottweilervalpen med att gömma sig när hon inte kommer vid inkallning? Glöm det. Stabila hundar med eget drive behöver andra ideer och är rätt krävande till det blir insett att Matte alltid vet bäst och är bra att ha omkring sig :-)
Att klättra in i bilen var inget vidare poppis med henne (fick vara med i bilen för mycket som valp pga mitt jobb) - tills jag en dag bara lämnade henne ensam hemma när hon vägrade att hoppa in. Efter det var det bara lyda och upptäcka att det är jätteroligt att få vara med ;-)
Jämfört med flaten behöver du här inte vara rädd för att vara jättetydlig. Din hund behöver raka besked och inget duttrande. Glöm jämförelse me flaten. Min flat dör nästan när jag skäller ut henne - Rottisen lyfter ett ögonbryn och säger : Jaha, du tycker inte om det, jag hör dig....
Ger inte upp! Starka hundar är underbara!
Januschka
-
Hej,
jag tycker det låter som att hunden skapat en flock i flocken. Du och den. Om så är fallet (vilket bara du kan avgöra som faktiskt har hela bilden, vilken är omöjligt att avgöra för mig) Kanske mannen skall göra mer med hunden för att införliva sig i flocken? LIte mer han och mindre du? För att om du tränar ledarskap så hjälper det inte din mans relation med hunden. Och ledarskap i min värld är INTE att dominera hunden (läs mästra), utan att vara initiativtagaren och beslutsfattaren.
Hundflockens ledare går aldrig först, flocken skulle aldrig riskera ledaren! Först går spanarna, de kollar av omgivningen och talar om för ledaren vad som finns frammåt, ledaren beslutar vad som skall göras åt saken...... jag skall inte snöa in på min uppfattning om ledarskap....
...och du, ibland händer saker bara en gång!! Kan det ha varit en olycklig omständighet... om det är en trend så skall den absolut addresseras, men ibland händer saker just bara en gång....
Lycka till
-
Jag tycker fortfarande att det bästa vore om mannen talade tydligt om för hunden att frun är mannens, och inte hundens... ;D ;D ;D
Det finns inget mästrande i det, endast enkla tydliga naturlagar!!!
-
Mjo...har undervisat maken i lite ledarskap, men faktum är att han är mer konsekvent än jag när det gäller koppelträning osv. I kväll när jag kommer hem från jobbet så ska jag inte låta henne hälsa på mig först, utan ignorera henne och hälsa på familjen först :)
En sak som blev uppenbar idag är att när maken kommer hem från jobbet t.ex så går hon inte ens och möter honom vid dörren ??? hon ligger kvar, verkar sura, och visar sig inte förrän det är matdags eller promenaddags. Kanske tycker hon inte att han tillhör flocken? Men hur gör man då?
-
Jag tycker att din man måste göra sej nödvändig för hunden .
Ingen man = ingen mat ..ingen man = ingen kissepromenad osv ..
Ni andra kan passa på att visa er uppskattning för mannen lite extra .
Tex bära till honom mat när hon ser osv .
Han har ingen rang i hennes ögon utan är onödig .
Han måste bli den som kan ge henne saker även gos och uppskattning .
-
Jag tycker att din man måste göra sej nödvändig för hunden .
Ingen man = ingen mat ..ingen man = ingen kissepromenad osv ..
Ni andra kan passa på att visa er uppskattning för mannen lite extra .
Tex bära till honom mat när hon ser osv .
Han har ingen rang i hennes ögon utan är onödig .
Han måste bli den som kan ge henne saker även gos och uppskattning .
Hmm, hur blev det såhär? Visserligen är det min hund i den bemärkelsen att han egentligen inte är intresserad av hundar, men han ställer ju ändå upp och går promenader o.s.v.
Jag tror hon känner att han nu är avvaktande och inte så förtjust i henne...
-
Hmm, hur blev det såhär? Visserligen är det min hund i den bemärkelsen att han egentligen inte är intresserad av hundar, men han ställer ju ändå upp och går promenader o.s.v.
Jag tror hon känner att han nu är avvaktande och inte så förtjust i henne...
Är det bara du som jagar med hunden och inte din man?
Nu har det inte gått till såna "ytterligheter" som att min Border Collie vaktar mig mot andra eller så....
Men, min far har i princip varit som luft för hunden om jag varit med, när jag är borta fungerade det bra med lydnad osv men han kunde tex aldrig kalla in hunden bort från mig om jag bad honom ta med sig hunden in osv.
Detta har blivit helt annorlunda när min far börjat ta med hunden till fåren när jag någon gång är borta, numera är alltså även pappa en "Gud" som kan erbjuda älskat arbete :)
Jag kommer ihåg att det var ungefär på samma sätt med jakthundarna när jag var liten, pappa var resursen som gav möjlighet till jakt, dom tyckte alltid om oss barn, men "Guden" var pappa ;)
Om det är så att din man inte jagar kanske han kunde vara hundförare då och då för att få upp ett samarbete med hunden?
Mvh
Charlotte
-
Är det bara du som jagar med hunden och inte din man?
Nu har det inte gått till såna "ytterligheter" som att min Border Collie vaktar mig mot andra eller så....
Men, min far har i princip varit som luft för hunden om jag varit med, när jag är borta fungerade det bra med lydnad osv men han kunde tex aldrig kalla in hunden bort från mig om jag bad honom ta med sig hunden in osv.
Detta har blivit helt annorlunda när min far börjat ta med hunden till fåren när jag någon gång är borta, numera är alltså även pappa en "Gud" som kan erbjuda älskat arbete :)
Jag kommer ihåg att det var ungefär på samma sätt med jakthundarna när jag var liten, pappa var resursen som gav möjlighet till jakt, dom tyckte alltid om oss barn, men "Guden" var pappa ;)
Om det är så att din man inte jagar kanske han kunde vara hundförare då och då för att få upp ett samarbete med hunden?
Mvh
Charlotte
Det är bara jag som jagar med henne så kanske tycker hon att han är "värdelös"? Fast han går ju ut med henne och matar henne de 10 övriga månaderna som jag inte jagar med henne :-\
Nu har vi testat henne på lite olika sätt och min man har inga problem med att ta i från henne ben eller att ta undan maten när hon äter, hon är mycket lydig emot honom och gör som han säger.
Jag tror hon är schizofren :(
-
Det är bara jag som jagar med henne så kanske tycker hon att han är "värdelös"? Fast han går ju ut med henne och matar henne de 10 övriga månaderna som jag inte jagar med henne :-\
Nu har vi testat henne på lite olika sätt och min man har inga problem med att ta i från henne ben eller att ta undan maten när hon äter, hon är mycket lydig emot honom och gör som han säger.
Jag tror hon är schizofren :(
Kanske hon är det ;)
Men jag tänker på jakthundarna vi hade, det var vi eller mamma som oftast skötte mat osv men det verkar vara nåt visst med just den som låter arbetande hundar arbeta...
Om man skulle titta på alla råd överallt om dominans osv så skulle min BC vara mycket lydigare mot min pappa, för han är helt klart mer "sträng" än mig, ändå är det inte så...
Mvh
Charlotte
-
Om man skulle titta på alla råd överallt om dominans osv så skulle min BC vara mycket lydigare mot min pappa, för han är helt klart mer "sträng" än mig, ändå är det inte så...
Mvh
Charlotte
Precis samma här! Fast jag kanske "förstör" för min man som är betydligt mer sträng än vad jag är :P han gosar ju inte direkt med henne heller, hon är lite av en enmanshund och gillar mig mest av allt och har kanske därför utvecklat en beskyddarinstinkt?
-
Att vara sträng betyder ju inte att man är ledare. Jag kan vara mycket sträng mot min katt när han klöser på fel ställe, men han skiter fullständigt i mig om jag låter och är arg. Om jag istället bara säger nej och menar det, så backar han. I synnerhet om jag sen ignorerar honom när han gjort fel.
Obs! Detta gäller hankatt. Om jag ignorerar mina honor blir de helt förtvivlade. Jag har inte förstått om detta med att ignorera hundar gäller både honor och hanar. När det gäller människan - och mina katter - fungerar det bara på den manliga delen av habitatet:).
-
Att vara sträng betyder ju inte att man är ledare.
Nej, det vet jag också :) Därför skrev jag "sträng" men borde kanske skrivit mera strikt och regelhållande.
Mvh
Charlotte
-
Precis samma här! Fast jag kanske "förstör" för min man som är betydligt mer sträng än vad jag är :P han gosar ju inte direkt med henne heller, hon är lite av en enmanshund och gillar mig mest av allt och har kanske därför utvecklat en beskyddarinstinkt?
Ja det tror jag. Jag hade samma problem med hundar. De var min mammas, och hon var deras allt, men trots att dom alltid gillat mig näst mest så tydde sig hundarna helt till min pappa sista tiden av hennes svåra sjukdom (som hon hållit totalt i schack med RawFood, släppte det och fick tillbaka den). Fastän jag gick ut m dem, gav dem mat osv. Sedan hjälpte ingenting, dom där tre tröstade varann och gosade och hundarna blev mer och mer morriga mot mig. När de till slut började hugga efter mig, slängde jag ut dom (:) genom var sin dörr. Där fick dom stå och gråta. Min pappa förvärrade hela saken genom att lägga händerna beskyddande på dem när de var aggressiva mot mig, och inget eldade på deras ilska mer. Dom fick då tydligen bekräftelse på att jag var boven, han uppmuntrade dem i deras beskyddande. Ökningen i fientlighet >:D var nästan grotesk.
Jag förbjöd honom strängeligen att trösta dem ens med tanken (hundar kan vara intuitiva till max) och så fort dom började morra och hugga så drog han sig genast undan, dom åkte ut, och efter ett tag behövde jag bara titta på dem för att de skulle ge sig.
Men hela tiden var de hur snälla och lydiga som helst mot mig så länge han inte var närvarande. Precis som papegojor så kan hundar få för sig att vara stöddiga t.o.m. mot sin husse/matte om det kommer in någon som de blivit förtjusta i, men hundar är mindre egensinniga så de är ngt lättare att få ordning på. Nu kan ju din hund vara lite speciell, och är av den storleken att man inte slänger henne som vantar hit o dit, men de 'tyglande råden' i denna tråd, liknar det som jag fick framgång med.
-
Kan det varit så att eftersom han lutade sej NER över dej så såg hunden det som ett hotfullt beteende?.. Jag har tagit hand om några omplacerade hundar varav två (en rottweiler och en schäfer) har visat extremt dominant beteende.. Dom har jag trampat på.. Bokstavligen.. I början när dom var nya hemma gick jag fram till dom rätt som det var och krävde att dom skulle ligga, sen satte jag foten på dom i nacken.. Inte hårt utan bara hålla den där med ett lätt tryck.. Efter ett tag fick övriga i familjen göra likadant.. Efter nån vecka hadde man kanonfina hundar.. Sen är nog ett bra tips att inte tänka för mycket utan tänka som en hund.. Jag har ingen utbildning och har aldrig gått på lydnadskurser med mina hundar men dom har allihop blivit jättebra och lydiga.
Mvh Pappis
-
Att vara sträng betyder ju inte att man är ledare. Jag kan vara mycket sträng mot min katt när han klöser på fel ställe, men han skiter fullständigt i mig om jag låter och är arg. Om jag istället bara säger nej och menar det, så backar han. I synnerhet om jag sen ignorerar honom när han gjort fel.
Obs! Detta gäller hankatt. Om jag ignorerar mina honor blir de helt förtvivlade. Jag har inte förstått om detta med att ignorera hundar gäller både honor och hanar. När det gäller människan - och mina katter - fungerar det bara på den manliga delen av habitatet:).
Han är inte sträng på så vis att han gapar och skriker på henne, men han är mycket mer konsekvent. Matar henne aldrig vid bordet t. ex och ser till att hon följer våra regler.
Jag kan göra avkall från vissa saker ibland, trots att jag vet att det inte är bra :-[
-
Mot familjen är hon världens goaste hund, hon har dock stark integritet och tycker inte om att bli borstad eller att man klipper klorna, jag har försökt vänja henne men
Jag skulle def börja här. Tolerera ingen "integritet"! Ta och kolla in vargarna på Kolmården! Är man lägst i rang så är man. Lyfta, vända på rygg, ta på tänder, kön, klippa klor, allt du kan komma på. Inget som gör ont så klart, men hon skall acceptera att du - och din man samt ev barn - hanterar henne. På med munkorg om det är nödvändigt.
-
Jag skulle def börja här. Tolerera ingen "integritet"! Ta och kolla in vargarna på Kolmården! Är man lägst i rang så är man. Lyfta, vända på rygg, ta på tänder, kön, klippa klor, allt du kan komma på. Inget som gör ont så klart, men hon skall acceptera att du - och din man samt ev barn - hanterar henne. På med munkorg om det är nödvändigt.
Japp, bra idé. Jag gör ju allt det där men hon slingrar sig som en orm, och så drar jag mig för det eftersom det är så jobbigt när hon är sådan... :-[
-
Läs bok: Fennel, läs bok... ::)
Du får begripligt facit.
Lycka till er alla :)
-
Jag hade ett liknande problem och hittade tillslut en kurs som var helt inriktad på hundens eget språk.
Jag tog dit min pitbull och klagade över att han var en problemhund och att jag hur jag än gjorde inte fick bukt på honom. Speciellt problem hade jag med att han var hanilsk.
Mannen tog min pitbull i kopplet och gick fram till en schäfer hanne. Inte ett ljud.... Jag fattade ingenting, min jobbiga dryga terrier stod och viftade på svansen med hela sin uppmärksamhet fäst på kursledaren.
Det visade sig vara jag som gjorde fel (som det brukar vara)
När vi sen tog dit vår andra hund, en snäll beskedlig blandras från Rumänien sa han genast åt oss att DEN tiken, det var en problemhund. Hon var reserverad och rädd för andra, vilket vi tyckte var rätt naturligt då hon var från gatan.
Efter 4 veckor hade vi ett helt nytt sätt att kominucera med våra hundar och det blev otroligt mycket lättare att befästa ledarrollen.
Jag tror lösningen på ditt problem kan vara att bevisa för din hund att du VISST kan ta hand om dig själv, och att det är DU som är ledare, du som skyddar er flock och inte hunden.
Sök efter kurser och hundpedagoger men var också alltid skeptisk, vissa "pedagoger" är inte klok, andra är guld värd.
(Var hos en som sa åt mig att kasta en 0,5 l pet-flaska full med grus i huvudet på min hund när han drog i kopplet. Följde aldrig hennes råd utan letade vidare efter andra pedagoger)
Trams och strunt med hund-pedagoger och kurser i kommunikation via kroppsspråk tycker många men när det fungerar är det värt det!
-
Jag hade ett liknande problem och hittade tillslut en kurs som var helt inriktad på hundens eget språk.
Jag tog dit min pitbull och klagade över att han var en problemhund och att jag hur jag än gjorde inte fick bukt på honom. Speciellt problem hade jag med att han var hanilsk.
Mannen tog min pitbull i kopplet och gick fram till en schäfer hanne. Inte ett ljud.... Jag fattade ingenting, min jobbiga dryga terrier stod och viftade på svansen med hela sin uppmärksamhet fäst på kursledaren.
Det visade sig vara jag som gjorde fel (som det brukar vara)
När vi sen tog dit vår andra hund, en snäll beskedlig blandras från Rumänien sa han genast åt oss att DEN tiken, det var en problemhund. Hon var reserverad och rädd för andra, vilket vi tyckte var rätt naturligt då hon var från gatan.
Efter 4 veckor hade vi ett helt nytt sätt att kominucera med våra hundar och det blev otroligt mycket lättare att befästa ledarrollen.
Jag tror lösningen på ditt problem kan vara att bevisa för din hund att du VISST kan ta hand om dig själv, och att det är DU som är ledare, du som skyddar er flock och inte hunden.
Sök efter kurser och hundpedagoger men var också alltid skeptisk, vissa "pedagoger" är inte klok, andra är guld värd.
(Var hos en som sa åt mig att kasta en 0,5 l pet-flaska full med grus i huvudet på min hund när han drog i kopplet. Följde aldrig hennes råd utan letade vidare efter andra pedagoger)
Trams och strunt med hund-pedagoger och kurser i kommunikation via kroppsspråk tycker många men när det fungerar är det värt det!
Blev den rumänska blandrastiken "bra" igen?
-
Blev den rumänska blandrastiken "bra" igen?
Ja det är en enorm skillnad på henne :)
Hon är inte den typen av hund som hällsar på alla men närmar sig någon så sätter hon sig vid vår sida och viftar på svansen.
Hundar hälsar hon på om i är med, men katter går inte ann, då springer hon och gömmer sig, detta trots att hon är jätte bundis med våra katter hemma:)
Det tog ca 6 veckor innan det blev riktig skillnad och hon utvecklas hela tiden!
Jag fick också pli på min pitbull, men det var ju som sagt jag som gjort fel. Var ju egentligen jag som var rädd att möta andra handhundar, eftersom jag bara antog att han skulle bli agresiv. Gick över på ca 2 veckor :)
-
Har en jämthund som är tämligen reserverad mot folk hon inte känner, hon skäller men har aldrig bitit någon. (Fattar inte varför jag försöker försköna...hon är ordentligt reserverad och låter ingen främmande människa komma nära om det inte är på hennes villkor :-[).
Mot familjen är hon världens goaste hund, hon har dock stark integritet och tycker inte om att bli borstad eller att man klipper klorna, jag har försökt vänja henne men nu vid 5 års ålder är det inte särskilt mycket bättre.
I går låg jag i soffan, och min man lutade sig ner och pussade mig - då far hunden upp mot hans ansikte och gläfser till ??? ???
Jag blev arg och tryckte ner henne....men varför gjorde hon så och vad ska jag göra om det händer igen? Det känns som att hon skriver under sin egen dödsdom... :'(
jadu hunden ser sig själv som ledare och hunden vaktar dig,därför gör den utfall mot husse i detta fallet!
rekomenderar läsning utav cesar millan.
-
jadu hunden ser sig själv som ledare och hunden vaktar dig,därför gör den utfall mot husse i detta fallet!
rekomenderar läsning utav cesar millan.
Läs honom för insperation men köp för guds skull inte hans vansinniga produkter. Vad jag sett hoppas veterinärer ännu på att få hans halsband förbjudet i Sverige då det är hundar som fått permanenta smärtor i nacken av att ha skadat en tjock nerv som går där hans tunna halsband sitter.
-
Bara en rent allmän reflektion. Det krävs mycket jobb att ha en hund. Och man får aldrig ge upp. Min springer var hopplös i koppel när hon var ca 1 år, jag slet som ett djur på promenaderna å tänkte att det här fixar jag aldrig. Men jag gav mig sjutton på att det skulle gå. Nu går hon hur perfekt som helst med mig men det tog flera veckor av ihärdighet från min sida.
Och aldrig kan man jämföra med de hundar man tidigare haft. Det blev verkligen annorlunda när vår tik fick valpar med en wachtel. Den valp vi har behållit är helt annorlunda i kynnet än vår springer. Valpen är envis som synden och vi får jobba mycket hårdare med henne än med mamman.
Men att din hund markerar mot din man när han pussar dig - det är INTE bra! Och att hon ignorerar honom när han kommer hem känns som om att din man står mycket lågt i rang. Hos oss ignorerar gammeltiken vår son helt och hållet. Han var tuff mot henne som valp och har inte brytt sig ngt särskilt om henne genom åren. Vår valp däremot har han gosat med och talat till och hon blir jätteglad när han kommer hem. Kanske befäste din man sin rangordning när din jämte var valp? Men det går att ändra på om ni jobbar på det. Min son däremot är inte intresserad av det, tyvärr :(
-
Läs bok: Fennel, läs bok... ::)
Du får begripligt facit.
Lycka till er alla :)
Rekommenderas!
Jag har läst 2 böcker av Jan Fennel och tycker att hennes teorier är sunda. Hon har skapat dem med utgångspunkt från vargflocken, vilket (för mig) känns som det mest naturliga. Böckerna ger tydliga beskrivningar på hur man själv kan använda övningarna hemma och hon berättar om olika fall där hennes övningar har hjälpt.
Böckerna heter: Förstå din hund & Du & din hund.
Jag läser dem (igen) just nu då vi hämtar hem en valp om drygt en vecka. :)
Lycka till!!
-
Rekommenderas!
Jag har läst 2 böcker av Jan Fennel och tycker att hennes teorier är sunda. Hon har skapat dem med utgångspunkt från vargflocken, vilket (för mig) känns som det mest naturliga. Böckerna ger tydliga beskrivningar på hur man själv kan använda övningarna hemma och hon berättar om olika fall där hennes övningar har hjälpt.
Böckerna heter: Förstå din hund & Du & din hund.
Jag läser dem (igen) just nu då vi hämtar hem en valp om drygt en vecka. :)
Lycka till!!
Ah, bra tipps! De ska jag läsa med :)
-
Bara en rent allmän reflektion. Det krävs mycket jobb att ha en hund. Och man får aldrig ge upp. Min springer var hopplös i koppel när hon var ca 1 år, jag slet som ett djur på promenaderna å tänkte att det här fixar jag aldrig. Men jag gav mig sjutton på att det skulle gå. Nu går hon hur perfekt som helst med mig men det tog flera veckor av ihärdighet från min sida.
Och aldrig kan man jämföra med de hundar man tidigare haft. Det blev verkligen annorlunda när vår tik fick valpar med en wachtel. Den valp vi har behållit är helt annorlunda i kynnet än vår springer. Valpen är envis som synden och vi får jobba mycket hårdare med henne än med mamman.
Men att din hund markerar mot din man när han pussar dig - det är INTE bra! Och att hon ignorerar honom när han kommer hem känns som om att din man står mycket lågt i rang. Hos oss ignorerar gammeltiken vår son helt och hållet. Han var tuff mot henne som valp och har inte brytt sig ngt särskilt om henne genom åren. Vår valp däremot har han gosat med och talat till och hon blir jätteglad när han kommer hem. Kanske befäste din man sin rangordning när din jämte var valp? Men det går att ändra på om ni jobbar på det. Min son däremot är inte intresserad av det, tyvärr :(
Jag har varit hos en hundpsykolog på konsultation och domen blev:
En oerhört reserverad och osäker hund som dock inte är vek :(
Hundpsykologen menade att jag måste skydda hunden från situationer som kan bli obehagliga. Ha ett rum där hon känner sig trygg att stängas in i när det kommer folk, hon mår bättre där än att bli påtvingad sällskap av folk hon känner sig osäker mot. Problemet kommer aldrig att lösas men jag kan hålla det på en nivå där det ändå fungerar.
Fast det är jobbigt....vill ju ha en social hund som njuter av människors sällskap och inte ser dem som potentiella hot :(.
Vi höll på i tre timmar och inte en enda gång sökte hon kontakt hos hundsnubben, svansen var nere men inte mellan benen. Han sa att efter ett tag så brukar de allra flesta hundar åtminstone nosa lite på hans hand eller byxor men inte den här hunden....hon gav sig inte.
Å andra sidan provocerade han henne rejält genom att gå emot mig och ge mig en kram och hon skällde visserligen men gjorde ingenansats till att attackera... :-[ får väl vara glad för det då. Han tyckte att vi skulle träna på situationer som hon upplever som extra obehagliga och bara ställa krav på att hon sitter lugnt bredvid mig. Dvs låta främmande folk komma fram och prata med oss men ignorera hunden...inte så lätt att iscensätta detta dock, och faktum är att hon efter denna konsultation blivit ännu mer på sin vakt. Går det någon 60 meter bakom oss så kan hon inte släppa det utan tittar bakåt hela tiden och vill gärna stanna och låta dessa människor passera innan hon fortsätter gå *suck* tycker synd om henne och har funderat på hur mycket hon lider av att känna sig så osäker???
Vi bor ju i en förort med många människor och mycket stimuli, hon hade säkert mått bättre på landet.
-
Jag har varit hos en hundpsykolog på konsultation och domen blev:
En oerhört reserverad och osäker hund som dock inte är vek :(
Hundpsykologen menade att jag måste skydda hunden från situationer som kan bli obehagliga. Ha ett rum där hon känner sig trygg att stängas in i när det kommer folk, hon mår bättre där än att bli påtvingad sällskap av folk hon känner sig osäker mot. Problemet kommer aldrig att lösas men jag kan hålla det på en nivå där det ändå fungerar.
Fast det är jobbigt....vill ju ha en social hund som njuter av människors sällskap och inte ser dem som potentiella hot :(.
Vi höll på i tre timmar och inte en enda gång sökte hon kontakt hos hundsnubben, svansen var nere men inte mellan benen. Han sa att efter ett tag så brukar de allra flesta hundar åtminstone nosa lite på hans hand eller byxor men inte den här hunden....hon gav sig inte.
Å andra sidan provocerade han henne rejält genom att gå emot mig och ge mig en kram och hon skällde visserligen men gjorde ingenansats till att attackera... :-[ får väl vara glad för det då. Han tyckte att vi skulle träna på situationer som hon upplever som extra obehagliga och bara ställa krav på att hon sitter lugnt bredvid mig. Dvs låta främmande folk komma fram och prata med oss men ignorera hunden...inte så lätt att iscensätta detta dock, och faktum är att hon efter denna konsultation blivit ännu mer på sin vakt. Går det någon 60 meter bakom oss så kan hon inte släppa det utan tittar bakåt hela tiden och vill gärna stanna och låta dessa människor passera innan hon fortsätter gå *suck* tycker synd om henne och har funderat på hur mycket hon lider av att känna sig så osäker???
Vi bor ju i en förort med många människor och mycket stimuli, hon hade säkert mått bättre på landet.
Jag tror alla hundar kan tränas till förändring. Kankse bör du söka hjälp hos andra hundpedagoger för att få en annan synvinkel på det hela.
Vi hade som sagt stora problem med att möta andra hundar. Nu är vi stenhård på att vår rumänska gatuhund INTE får titta mot andra hundar. När vi gått förbi får hon inte vända sig om. Då ger vi ett lätt ryck i kopplet och en förmaning. Efter några veckor slutade hon kolla efter andra hundar vilket ledde till att hon är mycket tryggare. Undantaget när en hund kommer för nära och bjäffsar och skäller. Då väntar jag tills vi gått förbi innan jag kräver att hon har hela sin uppmärksamhet mot mig.
Träna henne först utan stimuli och tillsätt mer och mer obehag i hennes takt. Jag tror verkligen det finns en lösning utan att du ska behöva ha henne i ett stängt run när du får gäster.
Däremot är det viktigt att hon har en trygg plats att dra sig undan på! Kanske kan du göra någon liten kojja i ett hörn där hon kan hålla sig. Träna henne på att vara där, utan att ha henne instängd medan du har folk hemma :)
-
Jag tror alla hundar kan tränas till förändring. Kankse bör du söka hjälp hos andra hundpedagoger för att få en annan synvinkel på det hela.
Vi hade som sagt stora problem med att möta andra hundar. Nu är vi stenhård på att vår rumänska gatuhund INTE får titta mot andra hundar. När vi gått förbi får hon inte vända sig om. Då ger vi ett lätt ryck i kopplet och en förmaning. Efter några veckor slutade hon kolla efter andra hundar vilket ledde till att hon är mycket tryggare. Undantaget när en hund kommer för nära och bjäffsar och skäller. Då väntar jag tills vi gått förbi innan jag kräver att hon har hela sin uppmärksamhet mot mig.
Träna henne först utan stimuli och tillsätt mer och mer obehag i hennes takt. Jag tror verkligen det finns en lösning utan att du ska behöva ha henne i ett stängt run när du får gäster.
Däremot är det viktigt att hon har en trygg plats att dra sig undan på! Kanske kan du göra någon liten kojja i ett hörn där hon kan hålla sig. Träna henne på att vara där, utan att ha henne instängd medan du har folk hemma :)
Problemet är bara det att jag inte bara vill skydda henne från äckliga människor utan våra gäster som har opålitliga 3-åringar med sig, från henne :P
Det var också något jag fick med mig från den här pedagogen "med en sådan här hund vet man aldrig när det smäller, det är därför jag håller mina händer knutna, för jag vill ha mina fingrar kvar..." :P känns ju bra *not*.
Jag har inga problem med att uppfostra henne, håller jag bara koll vid hundmöten så går det bra osv. hon är väluppfostrad och har inga olater, fungerar toppenbra inne.
Problemet sitter i psyket, och det är mycket svårare att komma åt än en "olat".
-
Problemet är bara det att jag inte bara vill skydda henne från äckliga människor utan våra gäster som har opålitliga 3-åringar med sig, från henne :P
Det var också något jag fick med mig från den här pedagogen "med en sådan här hund vet man aldrig när det smäller, det är därför jag håller mina händer knutna, för jag vill ha mina fingrar kvar..." :P känns ju bra *not*.
Jag har inga problem med att uppfostra henne, håller jag bara koll vid hundmöten så går det bra osv. hon är väluppfostrad och har inga olater, fungerar toppenbra inne.
Problemet sitter i psyket, och det är mycket svårare att komma åt än en "olat".
Hm, okej ja då förstår jag att mnan kankse har henne i ett annat rum. Om det är barn dvs.
Ett sista tipps jag kan ge om det är psyket är självförtroende träning. Många använder sig av Agility för att träna en hunds självförtroende. Annars har jag slut på råd :)
-
Hej.
Har också en hund som tidigare inte ville att maken skulle pussa eller krama mig. I stället för att jag sa ifrån så gjorde han det och tog med sig hunden ut på "filten". Hon provade ytterligare en gång att skrämma honom men slutade sedan. Dessutom får hon inte längre sitta i soffan tillsammans med oss utan får stanna på golvet. Hon kan bli uppbjuden av husse någon gång men inte av mig ännu.
Vi har också haft många hundar och en vi har nu är rädd för både folk och barn. Hos oss får ingen rör hunden när hon är på sin filt. Föräldrar med småbarn får veta varför och det har inte varit några problem med att hålla koll på ungarna.
Däremot hade vi en pitbull som vi inte kunde kontrollera ute eftersom hans uppdrag var att döda alla våra får. Det klarade vi inte utan fick lämna honom till en tidigare ägare som gärna tog tillbaka honom. En underbar och lättlärd hund i allt annat men fåren skulle dö, till vilket pris som helst.
Hoppas att något av ovanstående tips hjälper. Har också använt oss av boken Träna med glädje av Eva-Maria Andersson för att öka samspelet mellan oss och hundarna.
Hälsningar
Ingela
-
Frågan är ju hur mycket jobb du är beredd att lägga ned på denna hund. En sån hund med det psyket, osäker samt ovek är ganska svår.
Naturligtvis går säkert det mesta att fixa men till vilket pris!!??
Jag vill inte göra dig nedstämd men jag tror hunden behöver massor med jobb för att bli rehabiliterad.
Vilka tips man än kommer med så kräver det massvis med jobb och tålamod. Och det är ändå ägaren som måste fixa det.
Men jag ska ändå ge dig några råd.
Skjut ut hunden från din inre "krets" så din man får en chans att komma in. Låt henne vara med er men ändå inte tex. inte sitta/ligga i soffan, ligga/sitta vid dina fötter, Vara i köket när ni äter. Låt din man sköta utfodringen av henne och ge fasen i att hälsa på henne när du kommer hem ifrån jobbet. En hund som hoppar upp på en och man blir jätteglad att den är "glad" att man kommit hem missförstår sin hund. Hunden vill fastställa rangordningen när en flockmedlem kommer hem efter jakten. Hunden är en hund inte en människa som vill säga "Hej".
Hoppas du inte tycker detta låter negativt nu men jag tror det är det rätta.
-
Jo glömde att säga bara för att jag skrev att du ska skjuta ut henne från din inre krets menar jag inte att du ska vara "sur" eller nåt på henne utan bara behandla henne som luft.
Det är bra om din man ochså gör det.
Mata henne, rasta henne men sen låter ni henne vara ifred och lite utanför så kanske polleten trillar ned att er flock inte kretsar kring henne.
Grejen är ju den att hunden inte mår bra av att tro att den är "nånting", det är ett allt för tungt ok att bära för hunden.
Det vore bra ochså om ni ökade hennes motion under denna perioden.
Efter motionen kan ni ochså pröva om ni vill att binda upp henne i ett tryggt hörn och ge henne ett tuggben att tugga på sen struntar hela familjen i henne.
Det kommer ju ta några veckor innan man ser nåt resultat som jag hoppas ska komma.
-
Frågan är ju hur mycket jobb du är beredd att lägga ned på denna hund. En sån hund med det psyket, osäker samt ovek är ganska svår.
Naturligtvis går säkert det mesta att fixa men till vilket pris!!??
Jag vill inte göra dig nedstämd men jag tror hunden behöver massor med jobb för att bli rehabiliterad.
Vilka tips man än kommer med så kräver det massvis med jobb och tålamod. Och det är ändå ägaren som måste fixa det.
Men jag ska ändå ge dig några råd.
Skjut ut hunden från din inre "krets" så din man får en chans att komma in. Låt henne vara med er men ändå inte tex. inte sitta/ligga i soffan, ligga/sitta vid dina fötter, Vara i köket när ni äter. Låt din man sköta utfodringen av henne och ge fasen i att hälsa på henne när du kommer hem ifrån jobbet. En hund som hoppar upp på en och man blir jätteglad att den är "glad" att man kommit hem missförstår sin hund. Hunden vill fastställa rangordningen när en flockmedlem kommer hem efter jakten. Hunden är en hund inte en människa som vill säga "Hej".
Hoppas du inte tycker detta låter negativt nu men jag tror det är det rätta.
Tack för svaret som låter förnuftigt!! Ärligt talat så orkar jag snart inte längre, det är jobbigt att ha en opålitlig hund, barnen tar med sig kompisar hem innan jag har kommit hem från jobbet och det gäller att de hanterar hunden på rätt sätt.
Hon är på sitt 6:e levnadsår och det har varit 6 år av förtvivlan, hopp och besvikelser...hon har inte blivit ett uns bättre snarare tvärtom. Hon är mer aggressiv i sin framtoning nu än hon var i början :(
Vi har ju lite tråkiga upplevelser i bagaget samt att jag säkert gjorde massor med fel när hon var valp, misstänksamheten mot folk är värre än någonsin och nu har det gått så långt att jag isolerat oss. Tar inte med henne någon annan stans än på promenad, släppte henne inte på älgjakten bland alla jägare osv.
Det är inte under dessa omständigheter jag vill ha hund...
Jag gör fel när jag kommer hem, försöker att låta bli att gosa med henne när jag kommer hem men det är svårt att låta bli för då är hon som mest kärvänlig... :-[
Det är så svårt att fatta rätt beslut, för jag vet att så länge jag skyddar henne från folk/barn och tvärtom så händer inget, problemet är när jag inte är med...*suck*
Det är nästan så det hade varit lättare om det hade hänt något... :-[ nu har det bara "nästan" hänt något och frågan är om och när det händer något allvarligt. tyvärr gör hon ingen skillnad på barn eller vuxna.
-
Läs gärna Fennel's böcker. Läs Fennel...
Du får får veta vad som händer och varför
Min då åttaårige BC blev en "annan hund" och han hade varit med om en hel del skit före femårsålder, då jag fick honom. Första tre månader jag hade honom, tog det 20-30min varje gång han skulle in genom ytterdörren.Pendlade mellan angrepp och flykt.
Idag en väl fungerande hund, så länge du inte är berusad och ska klappa honom, eller tror hans vårta är en fästing som ska väck.. :P (dvs folk som gått fram till honom när han ligger på gården, bunden)
-
Jan Fennels böcker är väldigt bra!
Sen beror det ju på hur man lever ochså om man verkligen har tid, ork, resurser och möjlighet att rehabilitera vovven.
Mycket beror ju ochså på hur den ser ut innanför pannbenet på hunden.
Osäkerhet är bland de svåraste att ha och göra med i hundvärlden. Med osäkerhet kan ju ochså aggression väckas och om man har en ovek hund även dominans.
Har man familj och barn kan det vara svårt att kombinera det hela.
Jag tror ochså att man måste bli ett team, alltså maken och du. Att båda jobbar mot samma mål med samma drivkraft då kan det nog hända under. Även barnen om det finns såna, måste deltaga eller i alla fall involveras vad som pågår att man försöker få fason på hunden.
Lycka till i alla fall, hoppas det går bra för er.
-
Min förra hund (Rottweiler) började bli avig mot nya människor i 4 års åldern - särskilt män.
Hon gjorde till och med ett par sånna utfall som din hund gjorde mot sin husse.
Jag trodde det berodde på att mannen i huset som hon bodde hos till jag hämtade henne vid 10 veckor ofta var berusad och att hon hade minnen kvar av detta och att hon nu började bli en fullvuxen hund, (Alla trodde hon var valp/unghund fram till hon var ca 4 år).
Så jag ställde in mig på att ha en hund som inte kunde träffa vem som helst och det var tufft!
Jag var tokledsen eftersom hon varit go tidigare. :-\
Men så en dag tyckte jag hon haltade lite så jag åkte in till veterinären - de hittade ingenting.
Efter ett par veckor pep hon till när hon kastat sig efter en boll - veterinären igen - ingenting.
Skulle börja på Equieterapeutskola och bad där en tjej som hade hund som specialitet.
Hon klämde o kände o sa att hon ville ha ryggen röntgad innan hon manipulerade henne.
Så in o röntga - DISKBRÅCK! Eller snarare L7-S1 syndromet. :o
Inte säkert att hon skulle klara sig men tack o lov gjorde hon det.
Det tog henne många år att våga börja lita på män igen - varför?
En man när han klappar en hund - KLAPPAR den verkligen och gärna bak medan merparten av kvinnorna gärna stryker hunden och är gärna framme i ansiktet.
Snacka om att det måste ha gjort ont! :'(
Vad jag vill med denna historia är att visa att det kanske inte alltid är psyket även om det känns som det. Kanske ni ska fundera över om hunden har ont någonstans - särskilt som du säger att hon blivit värre på senare tid - varför??
Lycka till med vovvan!
-
Nej, klart hon inte får hota din man. Men har hon brytt sig om att ni pussats förr? Bryr hon sig att ni två kramas? Jag menar, det är inte säkert att hon fattade att det handlade om kärlek. Men i vilket fall så får hon inte beskydda dig.
-
Nej, klart hon inte får hota din man. Men har hon brytt sig om att ni pussats förr? Bryr hon sig att ni två kramas? Jag menar, det är inte säkert att hon fattade att det handlade om kärlek. Men i vilket fall så får hon inte beskydda dig.
Hon har aldrig brytt sig tidigare, nu kramas vi väl inte så ofta längre... :-[ men jag kan gott tänka mig att hon trodde att min man var hotfull då han böjde sig över mig hastigt.
Det har inte hänt någon mer gång, men problemet med främmande människor har vi haft från det att jag hämtade henne vid 8 veckors ålder :( hon blev livrädd så fort någon tog ett par hastiga steg emot henne, så rädd att hon sprang och gömde sig.
Hon har varit nyfiken på främmande människor men så fort de har tagit notis om henne genom att sträcka fram handen så har hon skällt och backat. All kontakt måste vara på hennes villkor, det kan gå ett par år men så plötsligt får hon för sig att hon kan lita på en människa som hon har misstrott i flera år.... ::)
Hon har gjort ett utfall mot ett barn som klappade henne på huvudet, hon for upp mot ansiktet och man hörde hur tänderna slog ihop....efter det har inga barn fått gå fram till henne. Det jobbiga är att jag alltid måste passa, 100% av tiden....och vara orolig när jag inte är med :-\