Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Raser => Ämnet startat av: Kajjsa skrivet 04 jan-10 kl 12:58
-
Jag tittar runt här på forumet och det ser ut som att nästan alla här som har höns har väldigt många olika raser samtidigt! I "uppfödarlistan" fanns det knappt någon som bara hade en ras.
Varför har ni valt så, är det inte opraktiskt? Jag antar att de måste bo i separata hus/gårdar om man ska kunna avla utan att det korsas hej vilt.
Är det så om man blir "hönsfrälst" att man vill ha en massa olika sorter :)
-
nä, det är inte så jobbigt eller så att ha olika hönsgårdar, inte vad jag tycker iallafall...
Köper man 1 hönsras så kommer man vilja testa fler och fler och svårare och svårare. blir lite som en utmaning.
-
mång tycker att olika raser är så fina.
som jag har korsningar och orpington i olika färger så jag kommer att ha ca 15 st grupper ( några med kycklingar och andra med vuxna)
-
Som svar på din fråga; Ja och ja... ;)
Jag började med 6 blandisar och har sedan dess utökat med ca 6 renrasiga raser. Varför? Lite olika...Av en slump, för att vi blev kära i en speciell ras, för att man köpte billigt...Alltså inte helt logiska skäl med andra ord ;D
Vi har två hönshus på vintern där alla raser går tillsammans men vi kläcker inga kycklingar av dessa. På våren får de rasrena gå ihop i separata gårdar.
Bökigt men vi har det lite trångt just nu...drömmer om ett hönshus med många separata avdelningar och utegårdar... ::)
-
jag instämmer i ovan inlägg. Och vill tillägga att man kan få olika äggfärg av olika raser och det kan tyckas vara trevligt att ha en färgsprakande frukost :)
-
ÅH!!! Jag blir så... Attans jeflans skiiit! Jag hade skrivit ett sådant där lååångt novellinlägg jag brukar kunna göra ibland och sedan blev det något fel när jag skulle skicka... All text borta. :'(
Tyvärr, orkar inte skriva om allt, åh, vad arg man blir...
Men kort sagt... Det är inte krångligt, bara intresse och plats finns. Man behöver inte ha dem separerade året om... Och man kan ha en tupp av en ras ihop med flera olika hönsraser och ändå få renrasiga om man kläcker äggen från hönsen som är av samma ras som tuppen... Sedan växlar man tupp i gruppen bara... Blabla... Förlåt, men jag blir så ledsen när sådant där händer och man har skrivit så fingrarna blöder. ::)
Och jag blir främst kär utseendet och vill ha den och den rasen... Sedan får det visa sig om den var så underbar som man tänkt sig.
-
ÅH!!! Jag blir så... Attans jeflans skiiit! Jag hade skrivit ett sådant där lååångt novellinlägg jag brukar kunna göra ibland och sedan blev det något fel när jag skulle skicka... All text borta.
Det har hänt mig också ibland,då brukar jag bara ge upp :-[ eller så skriver jag ett svar och trycker på förhandsgranska och tror att inlägget är skickat och fortsätter surfa runt.
Som svar till TS.
Jag tror nog man blir hönsfrälst.
I början är det svårt, för då skaffar man sig alla möjliga raser tills man hittar en som passar,sedan kanske man hittar en till ras och en till...,så var det för mig iallafall.
Sedan började jag intressera mig för färger och då vart det fler raser ::)
Nu är det bestämt att jag inte får ha fler raser än 5. Min man byggdett hönshus som man kan dela upp i tre sektioner och jag har byggt rastgårdar till dem.
Sedan har jag byggt om vedboden och dasset till hönshus, min läderverkstad är "kycklingavdelning" , i ungarnas rum hittar man våra vaktlar...
Fortfarande finns det så många raser jag vill ha...men det får bli längre fram i tiden.
Jag har fortfarande kvar att bygga rastgårdar till vedboden och större till dasset,detta är en heltids sysselsättning :P och jag älskar det!!
Jag tror jag skulle bli "uttråkad" om jag bara hade en sort. Jag tycker om höns som gör mig glad, då jag ser dem,och de har jag nu.
-
Kul med så många svar :)
Vi hämtar hem våra första höns till helgen, så får man väl se hur det utvecklar sig framöver om vi också måste bygga radhuslängor åt hönsen :D
-
Det beror väl lite på vad man har hönsen till, det är som andra sa här väldigt lätt att bli hönsgalen och skaffa sig alla möjliga sorter, ska man inrikta sig på renrasig avel med bra utställningsdjur bör man ha så få raser som möjligt så man istället kan kläcka desto fler av de raserna, kanske bara en eller två raser alltså. Det är väl upp till var och en, så länge det funkar bra att hålla rent och sköta djuren - vissa skaffar djur först och tänker sen...
-
Det som hände mig var att mina föräldrar som hade höns när jag var lite och sen så slutade dom. Då hade vi ett tomt hönshus och efter ett par år vaknade intresset hos mig och jag beställde ägg. Jag ville börja med Dv Cochin, men någon ville annorlunda och jag fick en hel hög med ägg - allt annat än dv Cochin... Så nu efter en sommar har hönshuset blivit fullt, igen ;D :-[ ::)
Men precis som de föregående har skirvit - ska man ha bra kvalité på hönsen ska man inrikta sig på ett fåtal...
Av de raser jag har nu kommer jag kanske redan till hösten bara ha kvar två eller tre av de raser jag har nu.
-
Jag tittar runt här på forumet och det ser ut som att nästan alla här som har höns har väldigt många olika raser samtidigt! I "uppfödarlistan" fanns det knappt någon som bara hade en ras.
Varför har ni valt så, är det inte opraktiskt? Jag antar att de måste bo i separata hus/gårdar om man ska kunna avla utan att det korsas hej vilt.
Är det så om man blir "hönsfrälst" att man vill ha en massa olika sorter :)
Precis så blir det....man får aldrig nog. Bara till att bygga ut hela tiden. Jag beundrar dem som kan hålla sig till enstaka raser. :-[
-
Att en del har många raser är nog att dom gillar lite olika typer på djuren eller också en del äggfärger. Själv började jag med massor olika men hade inte tupp till alla utan allt gick i en enda grupp enkelt jo...men sen ville jag ju ha lite kycklingar och då fick man ju tänka om. Jag tror många håller på och byter ras länge innan dom hittat "sin ras" men ska man sen avla lugnar man nog ner sig. Man kan ju ha en ras men i flera färger. Men mycke jobb blir det ju om man har flera raser absolut om man vill ha kvalite.
-
Jag började också på det viset. Var med i SRF´s lokalavdelning och skaffade en massa olika raser. Efter några år så kom jag fram till att det som passade mig bäst var en frigående flock med åsbohöns och ingenting annat. Allt blir så mycket enklare och naturligare då. Eftersom jag blev intresserad av att bevara gamla svenska lantraser och jag själv hade hittat åsbohönsen så var valet för min del väldigt lätt. För mig är det självklart att bara hålla en ras per djurslag. För min är det åsbohöns, blekingeanka, skånegås, gutefår, fjällnära boskap och linderödssvin. Eftersom jag vill hjälpa till att bevara dessa raser är det självklart att vara med i rasernas genbanker.
Jag vet att jag är i minoritet bland de aktiva på detta forum, men jag ville bara skriva att det finns såna som jag.
-
Jag började också på det viset. Var med i SRF´s lokalavdelning och skaffade en massa olika raser. Efter några år så kom jag fram till att det som passade mig bäst var en frigående flock med åsbohöns och ingenting annat. Allt blir så mycket enklare och naturligare då. Eftersom jag blev intresserad av att bevara gamla svenska lantraser och jag själv hade hittat åsbohönsen så var valet för min del väldigt lätt. För mig är det självklart att bara hålla en ras per djurslag. För min är det åsbohöns, blekingeanka, skånegås, gutefår, fjällnära boskap och linderödssvin. Eftersom jag vill hjälpa till att bevara dessa raser är det självklart att vara med i rasernas genbanker.
Jag vet att jag är i minoritet bland de aktiva på detta forum, men jag ville bara skriva att det finns såna som jag.
Dessutom kommer du ju från åsbohönsens ursprungsbyggd, så då passar ju valet utmärkt :)!
Jag har själv inte skaffat mig djur än, eftersom jag nyligen flyttat, men hade också tänkt begränsa mig för att kunna hålla mina djur renrasiga och hjälpa till med genbanken. Men det blir nog två hönsgrupper, med olika rastgårdar. Plus ankor och gäss, en ras av varje. Men jag kan förstå att man drabbas av habegär och vill ha allt, själv har jag sådana tendenser vad gäller växter, men där är det lättare att isolera de som ska användas till fröodling, man slipper ta hänsyn till att de eventuellt skulle må dåligt av att vara ensamma ;).
-
Jag började med två raser, och hade dem delade förra sommaren. Puh, jag tyckte det var stökigt. Både hönsen o jag retade ju oss på att bara den ena gruppen fick gå ut o strosa på gården, den andra vara inne i sin hage, osv. Och vid "sammansläppning" på höstkanten så skulle tupparna bråka om vem som var "störst"... Nää, nu får de göra som de vill, jag kommer seriöst att satsa på "Susspington-rasen", en lokal variant av två förnämliga engelska stora höns! ;D
-
Jag vill gärna ha svar från de som bara har en ras också. Själv tycker jag att det verkar betydligt enklare att ge djuren bra boende om jag har en flock av varje art (en hönsflock, en fårflock, en hästflock osv). Men eftersom det verkar så vanligt här med "radhuslängor" till hönsen så är det intressant att höra hur andra resonerar. Vi hämtar hem en Sussex-grupp i helgen, jag hoppas att den rasen ska "räcka till" för oss men man vet väl aldrig hur det utvecklas :)
-
hej,
efter att ha skaffat ett par hybrider började jag kläcka fram lite olika raser och till slut hade jag 12 olika rena raser... Det blev helt enkelt för mycket och man fick dra ner till endast ett tung ras, vithättorna kändes fel och fick flytta.. legbar och lohman tuppar kommer att ätas upp och deras hönor får gå med grönvårparna.. då ka man väljer att inte avla på icke rasägg...
kvar blir det:
dv cohin för att de är så söta
brahma för att de är lungna
hedemora för att de är härdiga
isbar för de gröna äggen
araucana för de blåa äggen
hollänskdv för att de är skit tama o gulliga o söta.....
blandras ankor för att de är roliga att se på
Japanska vaktlar för att de växer fort.. tuppar blir kött hönorna ge ägg
Det skulle vara så svårt att väljer endast ett egenskap som jag vill ha.....
tillsammans blir de kompletta.. ensamma så saknas något....
Jag kommer att saknar mitt sussex besättning så jag kommer nog att köpa ägg av dig sen kajjsa...
Det som känns bra är att man har kämpat för att bygga upp bra besättningar mest från avelsägg och utan sjukdom.. nu när man har bra besättningar känns det svårare att ta i nya raser pga smittrisken...
Men en salig blandning av alla egenskaper skulle inte va dum heller.... Tänk er en höna som vårpa olika färgade ägg varje dag... skit kul!!!
mvh
Jonathan
-
Jag förstår om du kommer sakna det vackra sussex-gänget. Självklart får du några ägg sen om du vill :)
-
Jag började med höns för lite drygt ett år sedan. Hittills har jag en ras och troligen fortsätter det så. Jag valde att skaffa en lantras eftersom jag läst mycket om lantraser och blev väldigt förtjust i en av dem redan i text. Jag tycker att jag får fördelen med många raser i min enda iom att djuren ser så olika ut.
Det finns en hönsras till som jag skulle vilja ha men det blir ganska besvärligt eftersom jag hyr in hönsen vid stallet och därmed inte har mark så jag kan hålla dom åtskilda på ett bra sätt.
Jag ångrar inte mina stora, vackra, och mycket personliga Gotlandshönor.
-
Hej! Som några andra skrev! Så tycker jag det är kul att hjälpa en svensk utrotningshotad höna! (:) så när vi flyttade ut på landet, kunnde vi skaffa höns, :D vi gjorde om dasset till hönshus, 8) det är litet men de har en STOR rastgård.... Vi skaffade Kindahöns, då vi också bor i Kindabyggden! Kindahönan är den av "lantraserna" som allra helst VILL ruva :-[ och eftersom jag har "Genbanksdjur" är det enklare med en ras! :P De finns en stor färgvariation... inte bara svart.... Har "silver" / svarta, gul/svart, brun, grå, olika gula nyanser, flerfärgade, de svarta hönerna har antingen "guld" eller "silver" kragar, en del har benbefjädring andra "barbenta", olika kammar finns det "roskam" eller enkelkam.
-
Här är en till som håller bara en ras. Här har det också passerat olika raser, ibland har jag haft flera raser ramtidigt. Genom mitt intresse för lantraserna fastnade jag till slut för Hedemorahönan som jag höll under flera år, tills jag fick hela flocken tagen av mink.
När jag sedan skaffade nya höns blev det en annan lantras, blommehönan. De efterlyste nya flockar i norra delen av landet, jag hade också innan tittat lite på dem och tyckte att de var fina. Blommehönsen är så olika så man får sitt behov av olika färger ändå, stora fina ägg och ordentliga tuppar att stoppa i grytan på hösten.
Allt är så mycket lättare med en ras av varje djurslag, de kan gå fritt och man behöver aldrig bekymra sig om nån tupp hamnar i fel grupp.
Sara
-
Om man inte bryr sig om att avla på olika raser så är det ju iofs. också bekymmersfritt och alla kan gå blandade. ::) ;D
-
Ja, Linkoso, det var exakt så jag menade.
Om man vill ha en flock höns för hushållet går det ju att kombinera detta med bevarande av en ras eller att hålla en blandad flock.
-
Det är bara under den tiden som man vill samla ägg för kläckning som man behöver ha dem delade. Resten av året kan de lätt gå tillsammans ute. Så att bevara fler än en ras renrasig torde inte vara nåt större problem om man vill.
-
Renrasig... detta primitiva rashygien tänk är i sig ganska smutsigt.
Alla raser har sina nack och fördelar, oavsett art.
Kram på er och era smutsiga tankar.
-
Det är bara under den tiden som man vill samla ägg för kläckning som man behöver ha dem delade. Resten av året kan de lätt gå tillsammans ute. Så att bevara fler än en ras renrasig torde inte vara nåt större problem om man vill.
Ja och lammen och lejonen leker på samma äng. Du menar alltså på fullt allvar att det inte skulle vara något problem att släppa ihop en massa tuppar och hönor som under flera månader varit isolerade i smågrupper och gjort upp sin hackordning?
-
Renrasig... detta primitiva rashygien tänk är i sig ganska smutsigt.
Alla raser har sina nack och fördelar, oavsett art.
Kram på er och era smutsiga tankar.
???
-
???
jag blev också konfunderad!!
-
Samma här, satt i säkert 5min och försökte fundera ut vad denna användare menar, men sedan så tänkte jag - "Någon annan frågar väll eller skriver något snart så man fattar" ;D ... Så jag skrev inget. :P
-
Höns är farligt... >:D beroendeframkallande så söta som dom e.
-
Jag håller på att riva ur det gamla stallet för att bli med höns. Jag avser att skaffa flera olika raser för jag har många syften. När jag växte upp hade en kompis till mig Öländska dvärghöns, en ras jag förälskade mig i och vill hjälpa till att bevara. Men de lägger små ägg och ger inget kött. Därför är jag intresserad av hedemorahöns som är "ifrån trakten" tålig lägger "vanliga" ägg och verkar mycket trevliga. Slutligen får vi se i framtiden om det kanske blir någon tung ras, för att få kött, eller om det funkar med dessa två. Monica
-
Hvorfor ha så mange raser?
Fordi det er så mange å velge mellom, å difor så utrulig vanskelig å bestemme seg... Alle har jo sine særtrekk, legger masse egg, fin oppførsel, smaker godt, finner mye av maten sin selv... Jeg er vel på leting etter "superhøna":)
-
Hvorfor ha så mange raser?
Fordi det er så mange å velge mellom, å difor så utrulig vanskelig å bestemme seg... Alle har jo sine særtrekk, legger masse egg, fin oppførsel, smaker godt, finner mye av maten sin selv... Jeg er vel på leting etter "superhøna":)
Låter som en bra början till en blandrasflock tycker jag.
-
Ronny: Ja så lenge en plukker ut dei som ikke var egna før dei får egne avkom så:)
- Sussex er store, legger for lite egg, men vakre.
- Jærhøns, mine var gamle når jeg fikk de, kanskje derfor de legger så lite egg... Derimot tror jeg de er rovdyrsikkre, reven har i vertfall ikke sjans til å ta de virker det som, godt flyvedyktige.
- Brune verpehøner, Hardt pressa høner som legger egg hver dag, liker å sove ute selv om det er 10 minus... Mulig jeg ender opp med desse, for noe negativt har jeg ikke funne enda, men de er ikke så gamle. Litt kjedelige er vel det eneste....
- mixer, alle mine er kjempehygglige, flyvedyktige høner. Men de legger små og lite egg...
-
Tycker fortfarande det låter som en bra början till en blandrasflock. Jo, självklart måste man ta bort höns som inte fungerar om man på sikt ska få en bra hushållsflock. Annars borde väl rimligtvis en mix med sussex, järhöns och värphybrider ge hönor som värper både många och normalstora ägg. Det är klart om hönorna är gamla och utvärpta lär det inte bli många ägg.
Om man inte vill ha besväret/nöjet att på lång sikt selektera fram en allmänt fungerande blandrasflock, kan man i stället skaffa en flock lantrashöns som liksom redan är färdiga. De stora lantraserna värper så där 100-150 ägg om året och äggen är av helt normal storlek. Sen är det alltid spännande att se vilka färger det blir när kycklingar kläcks eftersom dessa raser är mycket varierande i färg.
-
Sen är det alltid spännande att se vilka färger det blir när kycklingar kläcks eftersom dessa raser är mycket varierande i färg.
Oh, det där är bland det roligaste jag vet! ;D Som ni kanske vet så kräller det av blandisar hemma hos mig i alla möjliga storlekar, färger och utseenden! ;D Nog för att jag älskar att hålla på och pyssla med rasrena djur, om jag inte hade tyckt det var roligt hade jag ju inte gjort det, men inget slår mina gamla rara blandraser som funnits under alla år! :D De är så snälla allihopa, friska och härdiga, bra mammor och lägger bra med ägg, tupparna blir underbara snälla herrar, aldrig haft en aggressiv tupp i den gruppen (eller jo, EN men han tror jag blev hjärnskadad som liten på något sett efter att ha fått skallen upphackad av ett kullsyskon som var kläckt ur ett ägg utifrån våran gård) och ofta får de härliga fina påskfärger! Har aldrig något problem med svaga kycklingar t.ex. som man märker på rasrena djur ibland tyvärr. :( Ska korsa mina appenzellers sen med araucana och förhoppningsvis få fram lite roliga hättade blåvärpare sen med, så kul att se vad som blir! ;D
Älskar ALLA HÖNS, oavsett vad de är för något! :-* Och har alltid gjort!
-
Varför har man så många raser?
Svaret på frågan är väll lika många som det finns djurägare var och en får svara för sig själv.
Jag delar helt åsikten om att bara ha en ras, det är bästa. När jag skaffade mina Åsbo 2003 var planen att bara ha dom. Och på ett sett är det bara dom, jag har den stora förmånen att kunna ha dom olika raserna på olika fastigheter. Mina Åsbo lever som en Åsbo skall göra (enligt min mening) den hålls så nära ursprungsbesättningen som möjligt. Dom får vara ute 365 dagar om året dom väljer själva. Dom ruvarfram sina egna kycklingar när dom vill och har lust. Kycklingarna får växa upp i flocken med dom andra individerna det djur som inte kan uppförasig mot kycklingar och andra vuxna hamnar i grytan. För att ha friska och tåliga Åsbo så är bästa medecinen för sjuka djur yxan. Är ett djur sjukligt vill jag inte använda det i avel och då förlorar det sitt största värde att vara med och rädda sin ras. Jag är nöjd med dom ägg som blir för dom har inte kostat mycket dom hittar det mesta av sin mat ute och får endas lite spannmål på kvällen så att dom somnar med en full kräva.
Anledningen till att dom inte bor med andra raser är att jag vill gardera mig mot att dom korsar sig. om det inte finnns några andra vuxna höns på fastigheten finns det ingen möjlighet att det blir några korsningar.
Även min andra "lantras" torparhönan lever på detta sett endast sällskapad med Myskankor och Pärlhöns.
Mina 5 värpraser är alla av kulturhistorisk betydelse vissa har funnits i landet sen 1880-talet medan andra är skapade med detta tidiga metreal i botten.
Den stora skillnaden mellan mina värpraser och lantraser är att dom har ett mycket bestämt yttre.
För att ytterligare undvika blandningar får det gå minst 4 veckor från det att avelsgrupperna (rasrena grupper) skapas tills dess att jag plockar avelsägg. Mina värpraser är så pass olika i sitt yttre så man kan inte missta en Vit leghorn för en RIR eller Isbar.
Anledningen till att jag har dom är att om jag inte hade haft dom skulle flera av dom troligen vara utdöda vid det här laget. Med det menar jag inte att tex Vit Leghorn skulle döut men den linjen som jag har skulle försvinna för alltid nästan 130 år av anpassning till detta land skulle vara bortkastat. Eller Smålandshönan den hade troligen med varit utdöd om inte kontakt hade knytits mellan djurägare för att i sista stund rädda den svenska ras.
Hade dessa djur funnits i stort antal hade jag inte haft dom, med det vill jag inte säga att det inte är roligt att ha dom för det är det men jag är nöjd med en ras.
-
Ja och lammen och lejonen leker på samma äng. Du menar alltså på fullt allvar att det inte skulle vara något problem att släppa ihop en massa tuppar och hönor som under flera månader varit isolerade i smågrupper och gjort upp sin hackordning?
Mina höns går utan problem tillsammans den del av året det inte ska samlas ägg. Har aldrig haft några problem med det men de har stora ytor att vara på och flera ställen de kan gå in på och äta och sova om de så önskar men alla brukar ändå samlas på samma ställe på natten. Det kanske är problem om man har många djur men jag har ju bara några mindre flockar med varje ras men det blir ju ändå ett bra antal med tuppar.
-
Jag brukade också göra som Nettis när jag hade många olika raser/färger. Det var aldrig några problem... Men det beror förmodligen på vilka raser man har. Jag har haft en del kamphönsraser (O Shamo, Ko Shamo & Yamato Gunkei) och dom grabbarna höll man aldrig mer än en i varje grupp! Snälla som lamm mot sina hönor och mot folk, men andra kamphönstuppar det var inte att tänka på. Min O Shamo tupp var dock så stor att han inte besvärade sig med att bråka med mina dvärghönstuppar så han kunde gå lös med dem. Det var rätt kul när någon liten tupp vid något tillfälle skulle mucka med honom och han bar klev rakt över dom och gick vidare ;)
-
Släppt ihop många höns hos min pojkvän i sommar och under hösten, inga problem alls där eller. Tupparna rör inte ens varandra och den gången någon försöker så blir det aldrig något riktigt slagsmål då den arga tuppen blir totalignorerad av den andra = Det här var ju inte kul. ::)
Hönorna har gett lite tjuvnyp första dygnet med sedan har det varit över och man kan inte tro att nya individer har släppts in i flocken ens.
Fick en MES-tupp + hönor av en person som skulle skaffa ny tupp pgd.av att den gamla sa hon skulle aaaldrig acceptera en ny tupp... Min pojkvän fick sedan ytterligare en MES-tupp med hönor som han släppte ihop med den som skulle vara så arg. De gick ihop på en gång utan bråk, som att de växt upp med varandra.
-
Jag har avel av två raser. Och egentligen tycker jag att det är en för mycket, men kan inte skiljas från någon av dem.
Även om man startar med EN grupp av en ras, är man snart i det läget att man använder fler olika tuppar och har fler linjer inom sin ras. Och behöver alltså fler boenden, åtminstone under avelssäsongen. Själv brukar jag ha 3-5 grupper av varje ras under en säsong. Sedan tillkommer boenden för mammor med små kycklingar. Och frampå sensommaren behöver ungtupparna sättas för sig så damerna får lugn och ro. Kanske slaktdjur för sig och påläggstuppar för sig.
Att ha denna situation i MÅNGA raser, det skulle jag aldrig klara!