Alternativ.nu
Djur => Kaniner => Ämnet startat av: Nettis skrivet 23 maj-09 kl 18:53
-
Nån som vet hur bettfel ärvs ner? Behöver kaninen 1 eller 2 anlag för att få det? Eller finns det olika anlag som ger felet?
-
Tror ingen riktigt vet. Jag fick lära mig som ny uppfödare att det beror på att bettfelsanlag som måste nedärvas från båda föräldrarna. Men efter att ha läst en del genetik på universitetet så tror jag mer på att det är många samverkande egenskaper. Tex. skallens bredd, underkäkens längd mm.
//Jossan
-
Ok, tack så mycket för ditt svar :-* Men jag vill gärna höra fler som har lite erfarenhet av problemet. Har nämligen en kull där 5 av 7 ungar är drabbade.
-
Vad är det för ras?
-
Är det så många ligger det nog på bägge sidor. :-\ Bland hermeliner kan man få en som har bettfel i en kull och då oftast den som är bäst typad :'(
-
Jag har räknat ut att anlaget kommer från bägge föräldraran då mormor, morfar och farfar till ungarna är kullsyskon.
-
Shit, vilken inavel! Kanske inte blev så bra som man hoppades... ;)
/Sara
-
Finns inga avelsdjur att få tag på och farmor är framtagen ur en annan ras så hon är ju helt obesläktad. Men det spelar ju ingen roll för bägge mina djur är anlagsbärare och det hade vi inte fått veta annars. Hade jag haft en annan hane så hade jag fått friska anlagsbärare och spridit anlaget vidare utan att veta om det. Nu kommer jag ju inte att sälja några ungar från detta par även om jag hittar en frisk partner till dem.
Bägge uppfödarna till mina djur är informerade om problemet i alla fall.
-
Har en vännina som föder upp till utställning och hon har fått bettfel från honor som parats med hanar som aldrig visat nåt bettfel låååångt bak i släkten. Inte hans syskon eller deras avkommor heller. Då stämmer ju inte tesen med det dubbla anlaget ??? Skumt
-
Ett anlag som måste var dubbelt för att synas kan ju ligga dolt i hur mågna generationer som helst. Det är ju 50/50 då om ungen ska få det. Troligen hade jag inte fått några med bettfel om jag hade parat med andra djur. Men jag och en vän till mig som har djur från samma föräldradjur som mina kommer ifrån har satt igång operation provparning. Men får vi ett enda bettfel i andra kombinationer så slår vi ut alla dessa avelsdjur. Men vi ger dem en liten chans. Men alla djur som vi inte är säkra på om de har anlaget eller inte kommer vi inte att sälja eller avla vidare på.
-
Ah, då förstår jag... Ja, det är ju lite tacksamt med kaniner på det sättet oxå när man vill provpara för att leta dolda fel. Det tar två månader, och sen kan man fatta ett beslut. ;D Mycket praktiskt. ;)
/Sara
-
Jo, det gör det lite lättare för jag kan inte i dagslägt gå ut och ta bort mina fina kaniner utan att veta att det är kört. Fast mina djur är ju körda i alla fall för jag kan ju inte avla på dem med andra partners heller och sälja ungar utan att provpara alla först så jag hoppas att jag i vart fall kan få fram en hona till mig själv som är ok utan anlagt så dessa 2 i alla fall kan föra sina friska gener vidare.
-
Trist när det är en ras som är svår att få tag på oxå... är det orange eller?
/Sara
-
Det är supertråkigt! Sen är mina djur väldigt fina och rastypiska också. Bägge är utställda som vuxna med 94,5 poäng, vilket är väldigt bra för att vara av rasen orange då. Honan har varit en riktig surkart mellan varven, men ungarna är så fina och jämnstora och hon tar så bra hand om dem. Honan kan nog komma upp i ännu högre poäng på en utställning om hon inte fäller.
Men även om jag parar om henne med min andra hane som jag snart ska hämta som är obesläktad så förs ju anlaget vidare även om alla ungar skulle få bra bett i den kullen. I alla fall så får några av ungarna anlaget mendet är långt från säkert att alla får det så en liten chans finns det ju även där att få fram fler ffiska fina exemplar.
Så just nu är det skit att vara kaninuppfödare, 2 av mina honor går bara tom och den tredje som tog sig får defekta ungar :(
-
Fasen, va trist... Men det svänger fort med kaniner, så upp med hakan! ;) Orangen är ju superfin... :-*
/Sara
-
Får jag bara slicka mina sår så är jag snart på banan igen.
Har fått lite tips nu om arvbarheten och det är nog som jag trodde att bägge föräldrarna måste ge anlaget för att det ska visa sig på ungarna. Men det gör ju också att mina djur blir värdefulla parningspartners för att kolla om nya djur bär på anlaget eller inte. Så av eländet har det ju ändå blivit bra och jag kan avla bort defekten även om det tar lite tid. Men tid är ju allt jag har och när det är klart kommer jag ha en superfin orange långpäls :P
-
En fundering:
Det kanske beror på att de är så inavlade?
In (och linje)-avel leder ju förr eller senare till någon typ av problem. Hos en del djur-raser snabbare än hos andra...
Du kanske ska provpara honan med en helt osläktad hane?
Agnetha
-
En fundering:
Det kanske beror på att de är så inavlade?
In (och linje)-avel leder ju förr eller senare till någon typ av problem. Hos en del djur-raser snabbare än hos andra...
Du kanske ska provpara honan med en helt osläktad hane?
Agnetha
Men inaveln i sig leder ju inte till bettfel.
Däremot får man ungar utan synligt bettfel om man parar med obesläktat (förutsatt att inte dom också bär på bettfel), ungarna i sin tur bär ju bettfelet vidare trots att man inte ser det på dom....
Mvh
Charlotte
-
Inaveln har inget med bettfelet att göra. Det kommer sig av ett anlag som ger denna defekt. På större kaniner är det oftast ett resesivt anlag som kaninen msåte få från bägge föräldrar för att det ska komma till uttryck.
Jag vet nu att hanens pappa bär på anlaget och en av mammans föräldrar. Detta för att dras kullar och de själva har bra bett. Uppfödaren till mamman hade inte hört om nn kanin av denna rasen med bettfel. Men tydligen har vi det nu och det är ju många kaniner som borde provparas eller tas ur aveln omedelbart för att vi ska slippa sprida genen vidare och få fram den om några år.
Jag ska para om min hona med en annan hane men jag kommer inte sälja en enda unge i den kullen då ca hälften av dem blir anlagsbärare. Alla honor kommer att paras med min anlagsbärande hane minst 2 gånger. De honor som får bettfelsfria honor i dessa kullar kommer jag sen att avla vidare på med provparade hanar. Jag ska inte sprida genen vidare i vart fall.
-
Har en vännina som föder upp till utställning och hon har fått bettfel från honor som parats med hanar som aldrig visat nåt bettfel låååångt bak i släkten. Inte hans syskon eller deras avkommor heller. Då stämmer ju inte tesen med det dubbla anlaget ??? Skumt
Det är ju så här det här anlaget förs vidare. Man parar inte 2 kaniner med felet och vet då inte att de bär på anlaget. Så de djur som har gett bettfel hos din vännina de bär alla på anlaget. Antingen kan hon provpara avkommorna med föräldrarna eller så slaktar hon ut alla av de stammarna. Rådet jag fått av alla är att slakta ut men jag är tjurig nog att försöka få bort anlaget. Men är man inte insatt alls i genetiken och har plats och möjlighet att provpara och sen klara av att ta bort alla ungar i provkullarna är det nog bäst att helt sluta avla på den/de stammarna.
Det värsta tycker jag det var att tala om för uppfödarna till mina djur att deras är anlagsbärare och att de sprider anlaget vidare om de fortsätter att avla på den stammen.
-
Inaveln har inget med bettfelet att göra. Det kommer sig av ett anlag som ger denna defekt. På större kaniner är det oftast ett resesivt anlag som kaninen msåte få från bägge föräldrar för att det ska komma till uttryck.
Jag vet nu att hanens pappa bär på anlaget och en av mammans föräldrar. Detta för att dras kullar och de själva har bra bett. Uppfödaren till mamman hade inte hört om nn kanin av denna rasen med bettfel. Men tydligen har vi det nu och det är ju många kaniner som borde provparas eller tas ur aveln omedelbart för att vi ska slippa sprida genen vidare och få fram den om några år.
Jag ska para om min hona med en annan hane men jag kommer inte sälja en enda unge i den kullen då ca hälften av dem blir anlagsbärare. Alla honor kommer att paras med min anlagsbärande hane minst 2 gånger. De honor som får bettfelsfria honor i dessa kullar kommer jag sen att avla vidare på med provparade hanar. Jag ska inte sprida genen vidare i vart fall.
Jag är imponerad av din beslutsamhet och målmedvetenhet! All heder till dig! :-*
/Sara
-
Jag är imponerad av din beslutsamhet och målmedvetenhet! All heder till dig! :-*
/Sara
Tack. Hade mina djur varit av en vanlig ras och inte så fin aoch trevliga som dessa hade jag nog inte kämpat på med dem. Men nu har jag bestämt mig och jag hoppas allt går som jag vill.
Idag känns det lite lättare att vara kaninuppfödare för nu sitter min svarta tan med mun full av hö :D Så nu hoppas jag att allt går bra med den kulle i alla fall.
-
Ooo, va härligt med bebisar! :D Jag måste nog ut och gulla lite med mina... ;)
/Sara