Alternativ.nu
Övriga ämnen => Hushåll => Ämnet startat av: Palleman skrivet 02 maj-09 kl 20:23
-
Har ju sedan en tid innan 1 advent huserat min bostadlösa bror med ADHD. Jag vägrade att ge honom bostad då jag vet att det innebär bekymmer men miin far proppsade och bad jag skulle hjälpa. Så till slut gick jag med på det OM brodern betalade elen för husvagnen, sin egen mat och jobbade för hyran. Deal..!
Det hela spårade ju ur ganska snabbt, han var arbetslös, och fick ej a-kassa, alfa kassa eller dylikt.. så vem kom han till då pengarna var slut? Sen fick mor & far skjuta till pengar så han kunde ha mat, det köpte han reservdelar te bilen för, snabbmat och öl.. han tog en massa krediter och sms lån för att kunna "överleva" som han sa.. köpa mer öl, byta bort sin bil, få en annan skrothög som kostade pengar att göra iordning, betala bensinräkingen..
Dag efter dag hörde man han var full, sen började han komma in i huset packad, otrevlig o skrikandes.. då fick jag nog.. klargjorde att i detta hus gör man ej så.. Då var det lugnt ett tag.
Kommer ihåg en middag jag hade med mina vänner.. vi hade nån öl te maten, hade trevligt, folk som aldrog vart här och så.. sen stormar min fulla bror in, högröd, blodsprängda ögon och svamlar, slår sig ner vid bordet.. folk såg ut så här :o men var ju tvungna att hålla minen..
Så har det pågått vid diverse middagar i snart 4 - 5 måns tid..
Beklagat mig högljutt inför mor & far att detta måste få ett slut, orkar ej mer.. har ej råd med en person till att försörja för jag vet att man får aldrig dessa pengar tillbaka. Så fort han fick egna pengar gick dom till sig själv och han struntade i dom han var skyldig.. så är det alltid.
Fick redigt nog för snart 3 - 4 veckor sedan.. sa att antingen stannar han.. eller jag.. då fick mor & far iväg honom ifrån min gård för mig lyssnar han inte på.. då hade han misskött allt under snart 2 måns tid.. ej betalat nåt, jag hade fått betalat det mesta, elräkningen kom (kommer ni ihåg dealen) på 4500 kr totalt.. varav husvagnen drog 3800 kr av dessa..
Han hade ej jobbat hos mig med att renovera huset nåt.. utan endast legat bakfull på dagarna och vart hos sin nyfunna tjej för att undvika mig..
Nåväl, han försvann, lämnade husvagnen i ett bedrägligt skick, hundhår, möglig mat, "udda tidningar", ölburkar, en lukt ej av denna värld, skitigt och förstört.. MEN med en massa saker..
I det gamla dasset står en del verktyg som är värt en del pengar.. i nåra förråd en del möbler..
Nu är frågan denna.. skall jag ta rätt på dessa saker som är värt nåt, ej för att jag behöver nåt av det men för att pressa honom på elräkningspengarna först o främst.. eller skall jag låta det vara?
Har nu iaf låst husvagnen så han ej kommer in där utan att säga till vilket han trott..
Just nu ringde han packad som en fura och skrek.. sa bara "ringer du för att betala elräkningen" nej för helvete".. OKEY.. *klick*
Vad gör man? Man är shysst och ställer upp.. får bara skit...
-
Ja Palleman, det var ingen lätt sits Du har. Men Du måste tänka på Dej själv, Du har inte något ansvar för ett "vuxet" syskon! Antingen får han lära sej att respektera andra människor eller får samhället ta hand om honom. Låter kanske hårt men det är sämre om Du klappar ihop och blir en belastning för samhället också.
Stå på Dej och gör inte avkall på Dina rättigheter!
-
Gör så att du belägger hans grejer med "kvarstad".
Meddela honom detta. Sedan skickar du honom en räkning och preciserar vad du vill ha betalt för. Ge honom sedan 3 månader på sig att betala. Har han inte betalat inom den tiden så säljer du hans saker för att tacka dina förluster.
Inte ska du bli lidande för att du är snäll och han är ur stånd att tänka på andra.
-
Jag vet på ett ungefär hur du har det...
I teorin är det enkelt, man kan inte hjälpa någon som inte vill hjälpa sig själv.
När det gäller sakerna så tycker jag nog som så att om du själv inte är i akut behov av pengar just nu så låt dem ligga inlåsta där de är... Skulle han i framtiden få ordning på sitt liv så kan man ju ge tillbaka dem, antingen som en gåva för gott uppförande (:)) eller mot ersättning för utebliven hyra.
-
Jag vet på ett ungefär hur du har det...
I teorin är det enkelt, man kan inte hjälpa någon som inte vill hjälpa sig själv.
När det gäller sakerna så tycker jag nog som så att om du själv inte är i akut behov av pengar just nu så låt dem ligga inlåsta där de är... Skulle han i framtiden få ordning på sitt liv så kan man ju ge tillbaka dem, antingen som en gåva för gott uppförande (:)) eller mot ersättning för utebliven hyra.
Well, detta är inte första ggn han gör så här.. vart med om det förut och andra personer med.. "han vill gärna ha sakerna kvar här", för då slipper han bekymra sig över dom.. men om han får som han vill så skulle han komma o hämta lite då o då.. då han saknar just den grejjen.. "ahh, den ligger där.. , nu hämtar jag den" o skiter i resten så länge..
-
Säger som övriga Palleman, skit i honom, han vill inte bli hjälpt och då kan du inte hjälpa honom heller. har själv en bror som är precis likadan, hotar och vrålar så snart det inte passar. Till slut fick jag nog., när han inte hämtade sitt skit i mitt stall lastade jag allt på en släpvagn och körde till stena metall, 3000 spänn fick jag för allt järnskrot, det bästa av allt var att han jobbar där och såg mig köra därifrån ;D
-
Nej nej Palleman! Han är din bror! Ni har legat och badat i samma livmoder.
Ibland måste man bestämma sig, jag blir också helt galen på mina syskon, släkten är värst... Vill man bli upprörd eller bara låta vara? Eftersom han är din bror vet han väl ganska väl vad du går igång på.. Ta inte hans verktyg i beslag, låt dom ligga, kanske låna dom lite. Var försiktig, var snäll, ödmjukhet min vän! När din bror har "landat" så kommer du säkert att få betalt för elen och allt annat som du har ställt upp med!
-
Gah! En bror är den som behandlar en som en bror, samma sak gäller föräldrar.
Palle, ditt problem är att du är alldeles för snäll, snäll ska man vara, men blir man systematiskt utnyttjad är måttet rågat. Sälj och städa ut, men stäng inte dörren för en ursäkt om han nu skulle komma till insikt.
-
Det är lätt att döma folk. Om det inte var din bror så hade det varit enklare.
Men nu är han din bror. Ingen ahr skrivit något om att försöka hjälpa din bror istället. Försök få in honom på något behandlingshem för alkoholister kanske? Någonstans där han kan få hjälp med sin Adhd?
Är han både alkoholist och har Adhd så går det väl bara åt helvete om ingen hjälper honom?
Han behöver inte bo hos dig men gör det inte ont att se hur dåligt han mår? Hjälp honom...jag får ont i hjärtat.
-
Man kan inte hjälpa mer än man förmår, det kan vara så att man får konstatera att det är bättre att EN går åt skogen än TVÅ.
Jag gissar att din bror behöver samhällsfinansierad professionell hjälp, som du inte har möjlighet att ge, utan att riskera din egen hälsa och ekonomi.
-
Nu är det som så att han fyller snart 35.. har flera barn, spridda över landet. Han är en stor egoist.. han och ingen annan finns.. han vill ha bäst och dyrast saker, finast bil, dyraste borrmaskinen, dyrt är fint / bra.
Han hävdar sig genom sina saker jag snyltar till sig, arbetar ihop (dom få ggr han har arbete) eller stjäl ihop. "Ahh kolla här.. nu blir du väl avundsjuk" haha.. ehh..
Han är min bror.. och hade jag fått valt så hade han inte varit det.. har ingen connection te han.. i mina ögon kan han likaväl ligga i graven som vara stadsminister..
Han har systematiskt utnyttjat folk för sin egen vinnings skull sedan barnsben, gjort otal människor sårade och ledsen och endast brytt sig om sig själv.
Att han skulle behöva bli inlagd ja.. utan tvivel, men nämner man en sån sak så bryter helvetet lös.. och ingen myndighet kan "tvångsomhänderta" honom om han ej gör något redigt dumt..
-
Oj, vilken svår situation! Förstår verkligen att du blivit skadad och behöver skydda dig själv! Visst önskar man att det ska gå bra för honom, att han ska fatta att han behöver hjälp. (undrar hur hans barn mår :-\)
Nej, låt dig inte dräneras på energi så du faller själv!!!!!!
Du har verkligen FÖRSÖKT! Tycker du ska städa ur husvagnen och din gård från hans grejer!
Om han vill "försonas", träffas då hos era föräldrar eller nån annanstans! Ditt fina hem är din FRIZON!!!! ;)
Lycka till! Kram Eva
-
Du har verkligen FÖRSÖKT! Tycker du ska städa ur husvagnen och din gård från hans grejer!
Om han vill "försonas", träffas då hos era föräldrar eller nån annanstans! Ditt fina hem är din FRIZON!!!! ;)
Lycka till! Kram Eva
Ditt hem dina regler, det skulle inte falla mig in att bjuda in en arg alkoholist i mitt hem. Du har ett hjärta av guld men din broder kattguld(hetl falskt). Vid hans ålder bör man komma överens med spriten, ej supa. Det är för vettlösa tonårngar.
Må du leva lyckligt i ditt hem.!!!
MVH:Linus
-
En sån person blir aldrig "vän" med spriten. Den är och kommer förbli hans värsta fiende som han måste hålla sig borta från för att överleva.
Nej, Palle, du måste nog göra klart för honom att han inte är välkommen hos dig om han inte följer dina regler och betalar för sig. Jag förstår att det måste kännas förjävligt, men det är det enda raka. En sån manipulerande och utnyttjande person skulle jag aldrig husera om det så var min egen mor.
/Sara
-
Om du känner att du behöver ett 'giltigt' skäl att inte ställa upp på brorsan mera, så räcker det gott med det faktum att du ju MÖJLIGGÖR hans missbruk genom att låta honom bo där. Men det var inte det du funderade över va? *försöker minnas vad som stod i första inlägget*
Hmm.. och när det gäller det så har jag inte så mycket att komma med.
Om du kan krafsa pengar ur hans grejor, och göra det på ett sätt som han inte skulle kunna sätta dit dig för hur han än försöker.. och du tycker att det är värt det.. så gör det.
Annars: se till att de kommer därifrån, om än det blir på skroten de hamnar.. så att du slipper se en massa saker och ha en massa dåliga energier omkring dig. Din mage är tillräckligt eländig som den är! (Men ge honom först chansen att göra rätt för sig/hämta sakerna/betala dig)
Lev mjukt
/Lotta
-
Någonstans där han kan få hjälp med sin Adhd?
Är han både alkoholist och har Adhd så går det väl bara åt helvete om ingen hjälper honom?
Ja, han borde få hjälp att hantera sin ADHD. Gissar att han idag inte får nån hjälp från kommunen eller landstinget...? Tyvärr är sånt här strul som går ut över nära och kära inte ovanligt vid ADHD. Och även om det kan vara svårt att tro, så menar han förmodligen inte att behandla andra människor illa.
-
Nej nej Palleman! Han är din bror! Ni har legat och badat i samma livmoder.
Ibland måste man bestämma sig, jag blir också helt galen på mina syskon, släkten är värst... Vill man bli upprörd eller bara låta vara? Eftersom han är din bror vet han väl ganska väl vad du går igång på.. Ta inte hans verktyg i beslag, låt dom ligga, kanske låna dom lite. Var försiktig, var snäll, ödmjukhet min vän! När din bror har "landat" så kommer du säkert att få betalt för elen och allt annat som du har ställt upp med!
Det är lätt att döma folk. Om det inte var din bror så hade det varit enklare.
Men nu är han din bror. Ingen ahr skrivit något om att försöka hjälpa din bror istället. Försök få in honom på något behandlingshem för alkoholister kanske? Någonstans där han kan få hjälp med sin Adhd?
Är han både alkoholist och har Adhd så går det väl bara åt helvete om ingen hjälper honom?
Han behöver inte bo hos dig men gör det inte ont att se hur dåligt han mår? Hjälp honom...jag får ont i hjärtat.
Är ledsen över att behöva slå hål på era illusioner. Ojojoj vad många som gått på den niten, genom att ge honom/henne massor med kärlek, genom att vi älskar varandra så kommer personen ta sig i kragen och få rätsida på sitt liv. Man vill vara den som hjälper andra, ger av sig själv. Lite av en hjälte för att man älskar personen i fråga och man vill bli lika mycket älskad tillbaka. För är jag tillräckligt älskad så är det väl inget problem, då kan man ju resa sig ur skiten bara med hjälp av kärleken?
Men en människa som Palleman beskriver går inte att hjälpa. Inte förrän han själv vill det. Inte förrän han själv kommer, ber om hjälp både från samhället och från familjen. Inte förrän han verkligen visar att han vill komma ur skiten. Innan dess gör man både honom och sig själv en stor otjänst genom att ställa upp. Man blir utnyttjad, lurad, tömd på både energi och materiella saker. Tro mig, jag har liksom många andra levet nära inpå en missbrukare och han ville inte ändra sig. Ena dagen älskade han min mor, nästa dag snodde han hennes videokamera och sålde den för att kunna bli hög. Det var smussel och lögner på hög nivå! Och det är skitsamma om det så är ens egna barn, genom att vara snäll och tro att man hjälper så stjälper man faktiskt mer! Ger du honom husrum och mat så gör du sopar du banan åt honom, ger honom ett jättetillfälle att fortsätta med sitt destruktiva liv. Hos morsan eller brorsan eller vem det nu handlar om kan man vila upp sig ett tag, få mat och tak över huvudet tills man åter kan bege sig till polarna och supa eller knarka dygnet runt. Då kan man lägga all energi och alla pengar på missbruket.
All you need is love - javisst, om personen i fråga är villig att ta emot den kärleken och göra nåt bra av den. ADHD eller inte, det handlar fortfarande om viljan till förändring, en vilja som måste komma från honom, inte dig..
-
Är ledsen över att behöva slå hål på era illusioner. Ojojoj vad många som gått på den niten, genom att ge honom/henne massor med kärlek, genom att vi älskar varandra så kommer personen ta sig i kragen och få rätsida på sitt liv. Man vill vara den som hjälper andra, ger av sig själv. Lite av en hjälte för att man älskar personen i fråga och man vill bli lika mycket älskad tillbaka. För är jag tillräckligt älskad så är det väl inget problem, då kan man ju resa sig ur skiten bara med hjälp av kärleken?
Men en människa som Palleman beskriver går inte att hjälpa. Inte förrän han själv vill det. Inte förrän han själv kommer, ber om hjälp både från samhället och från familjen. Inte förrän han verkligen visar att han vill komma ur skiten. Innan dess gör man både honom och sig själv en stor otjänst genom att ställa upp. Man blir utnyttjad, lurad, tömd på både energi och materiella saker. Tro mig, jag har liksom många andra levet nära inpå en missbrukare och han ville inte ändra sig. Ena dagen älskade han min mor, nästa dag snodde han hennes videokamera och sålde den för att kunna bli hög. Det var smussel och lögner på hög nivå! Och det är skitsamma om det så är ens egna barn, genom att vara snäll och tro att man hjälper så stjälper man faktiskt mer! Ger du honom husrum och mat så gör du sopar du banan åt honom, ger honom ett jättetillfälle att fortsätta med sitt destruktiva liv. Hos morsan eller brorsan eller vem det nu handlar om kan man vila upp sig ett tag, få mat och tak över huvudet tills man åter kan bege sig till polarna och supa eller knarka dygnet runt. Då kan man lägga all energi och alla pengar på missbruket.
All you need is love - javisst, om personen i fråga är villig att ta emot den kärleken och göra nåt bra av den. ADHD eller inte, det handlar fortfarande om viljan till förändring, en vilja som måste komma från honom, inte dig..
Det är ingen illusion att man måste ge kärlek även om man bara får skit tillbaka. I alla fall om man vill hjälpa sin släkting. Det är det som är hela grejjen med att leva med och i det här flalet stötta en missbrukare. Man ställer upp med kärlek och får skit. Om man inte ger kärlek har man gett upp och får bryta kontakten med släktingen. Men vill man hjälpa så...
Man kan inte hjälpa någon som inte vill...visst. Men om man stöttar så kommer det beslutet oftast förr eller senare och förmodligen snabbare om man har någon som stöttar. Plus att man kan försöka prata om problemet om man stöttar personen från början. Genom att ha din synvinkel, tänker man bara på sig själv och struntar i andra, speciellt de som har problem och behöver hjälp. Adhd är en sjukdom, liksom alkoholism. Ska man rata personen för att den är sjuk? Hade det varit likadant om han hade haft någon annan sjukdom? Det är det som är så hemskt med alkoholism. Folk förstår inte att det är en sjukdom...de tror att eprsonen i fråga är ett svin. Men i själva verket finns det bakom alkoholismen, en liten osäker människa som behöver all hjälp i världen till ett drägligt liv.
-
Poängen är att en vuxen individ måste vara beredd att ta emot hjälp för att få hjälp. Det är grundförutsättningen för att kunna "hjälpa"! Att som anhörig ödsla tid och energi, pengar och resurser på någon som inte i slutändan själv vill förändra sin situation- ja, det leder absolut ingenstans. Då måste man tänka på sej själv, för att inte förvandlas till ett nervvrak! En sjukdom kan inte hjälpas bort, den måste botas av någon som kan och vet. Som anhöriga har vi oftast inte den möjligheten! Det enda vi kan göra är att se till att rädda det som räddas kan, dvs oss själva och våra liv.
Glöm inte att som vuxna ansvarar var och en av oss för våra egna liv. Det gäller även den som super och ställer till! >:( Alkoholism är aldrig en ursäkt!
-
Och direkt till dej, Palle:
Får du ut nåt positivt alls av din bror? Är svaret ja, ta tillvara det lilla som finns och anpassa umgänget därefter. Kanske ni kan träffas enstaka gånger och ha trevligt. Är svaret nej, varför alls utsätta dej för honom? Du måste inte träffa honom bara för att ni råkar vara släkt!
-
Och direkt till dej, Palle:
Får du ut nåt positivt alls av din bror? Är svaret ja, ta tillvara det lilla som finns och anpassa umgänget därefter. Kanske ni kan träffas enstaka gånger och ha trevligt. Är svaret nej, varför alls utsätta dej för honom? Du måste inte träffa honom bara för att ni råkar vara släkt!
Om jag säger generellt.. nej! Om jag säger.. ja så får det vara hans barn som är coola kids.
Men annars... nä.. behöver ej träffa honom, han är en girigbuk.
Vart precis som jag sa och tänkte, han försvann här ifrån, lämnade sina grejjer kvar och tog det som var av värde av sina saker att sälja. Resten är kvar tills han behöver dom eller jag ser till att göra mig av med det.
Han var på besök i helgen då mor & far var här. Då hörde man om högtflygande planer vilket innefattade ekonomiska belopp.. men lille Palle.. hans pengar som är utlagda för sin bror nämndes aldrig.. :(
Nåja, det är en skitstövel och det säger jag rent ut, alla i familjen vet att jag tycker så.. dom gör det oxå men ingen vågar säga nåt.. bara jag som står på mig. Nåja.. skönt att huset är tomt på energisugande människor.. :)
-
Det är ingen illusion att man måste ge kärlek även om man bara får skit tillbaka. I alla fall om man vill hjälpa sin släkting. Det är det som är hela grejjen med att leva med och i det här flalet stötta en missbrukare. Man ställer upp med kärlek och får skit. Om man inte ger kärlek har man gett upp och får bryta kontakten med släktingen. Men vill man hjälpa så...
Man kan inte hjälpa någon som inte vill...visst. Men om man stöttar så kommer det beslutet oftast förr eller senare och förmodligen snabbare om man har någon som stöttar. Plus att man kan försöka prata om problemet om man stöttar personen från början. Genom att ha din synvinkel, tänker man bara på sig själv och struntar i andra, speciellt de som har problem och behöver hjälp. Adhd är en sjukdom, liksom alkoholism. Ska man rata personen för att den är sjuk? Hade det varit likadant om han hade haft någon annan sjukdom? Det är det som är så hemskt med alkoholism. Folk förstår inte att det är en sjukdom...de tror att eprsonen i fråga är ett svin. Men i själva verket finns det bakom alkoholismen, en liten osäker människa som behöver all hjälp i världen till ett drägligt liv.
MEDBEROENDE är också en sjukdom. Som får folk att möjliggöra andras missbruk. Genom att 'älska', 'ställa upp', 'förlåta', 'förstå'. Låna ut pengar, låta den det gäller vila upp sig, äta upp sig osv. Genom att ta konsekvenserna åt honom/henne. 'Ordna upp hans/hennes liv'. Det är inte den skiten som hjälper en missbrukare till ett drägligt liv. Det är det som tar DÖD på honom/henne.
TOUGH LOVE är the shit.
Inse.
-
När man slutar låna ut pengar brukar dom dra.................
-
MEDBEROENDE är också en sjukdom. Som får folk att möjliggöra andras missbruk. Genom att 'älska', 'ställa upp', 'förlåta', 'förstå'. Låna ut pengar, låta den det gäller vila upp sig, äta upp sig osv. Genom att ta konsekvenserna åt honom/henne. 'Ordna upp hans/hennes liv'. Det är inte den skiten som hjälper en missbrukare till ett drägligt liv. Det är det som tar DÖD på honom/henne.
TOUGH LOVE är the shit.
Inse.
Det är ett sätt att rättfärdiga att man inte orkar. jag tror inte man hjälper ett dugg genom att bryta kontakten med personen. Man måste finnas där. Man kan inte acceptera allt, visst, lite krav måste man ställa. Men det går inte att tro att personen ska sluta dricka för att man säger att det måste det. Men det kan ju vara en fördel om man finns där och stöttar så brukar det gå fortare.
Så länge alkoholister är ensamma så dricker de mer och har mer ångest än om man är där själv.
Sen är det viktigt att man har sitt eget liv också så man inte blir alltför tyngd av det hela.
Men att bryta kontakten med personen i tron om att det är lönlöst och fel, tycker jag är fel.
I detta fall med Palle får han givetvis göra hur han vill men det kan vara bra att läsa böcker om alkoholism och ADHD för att förstå din bror bättre. Attd et inte är hans riktiga jag som skiner igenom utan att han säkert är en fin man egentligen.
-
Det är ett sätt att rättfärdiga att man inte orkar. jag tror inte man hjälper ett dugg genom att bryta kontakten med personen. Man måste finnas där.
Snälla. Gå ner på närmaste AA-möte, NA-möte, OA-möte eller vilket tolvstegsmöte för missbrukare som helst. Fråga dem vad som hjälpt dem, och vad som dragit dem djupare ner i missbruket. Ta reda på hur det är i verkligheten. Det finns inget jävligare än att upptäcka att man tagit sönder folk för att man vill känna sig duktig, snäll och god och rädda världen. Jag önskar INGEN det. Inte någon, och inte dig. Så därför: sök kunskap där kunskapen finns. Inte hos en lullig professor som skrivit en bok. Inte hos en anhörig som skrivit en bok. Gå på ett öppet tolvstegsmöte, och fråga alla dem som sitter där. Lyssna sedan.
Finnas som fan kan man göra SEN. När beslutet har landat. När de första stapplande stegen tas i rätt riktning. Och då får du användning för all den där orken du inbillar dig att de inte har som inte agerar som du.
Lev mjukt
/Lotta
-
Snälla. Gå ner på närmaste AA-möte, NA-möte, OA-möte eller vilket tolvstegsmöte för missbrukare som helst. Fråga dem vad som hjälpt dem, och vad som dragit dem djupare ner i missbruket. Ta reda på hur det är i verkligheten. Det finns inget jävligare än att upptäcka att man tagit sönder folk för att man vill känna sig duktig, snäll och god och rädda världen. Jag önskar INGEN det. Inte någon, och inte dig. Så därför: sök kunskap där kunskapen finns. Inte hos en lullig professor som skrivit en bok. Inte hos en anhörig som skrivit en bok. Gå på ett öppet tolvstegsmöte, och fråga alla dem som sitter där. Lyssna sedan.
Finnas som fan kan man göra SEN. När beslutet har landat. När de första stapplande stegen tas i rätt riktning. Och då får du användning för all den där orken du inbillar dig att de inte har som inte agerar som du.
Lev mjukt
/Lotta
Skulle vara lustigt med alla mina inlägg utan erfarenhet? Men vem är jag att döma mig själv på ett forum på nätet. Det gör ju andra så bra.
Jag vet inte om du har erfarenhet som är annorlunda än jag och det är därför vi har olika syn på det eller om det i själva verket är så att det är du som saknar erfarenhet? Vilket som så komemr jag fortsätta ställa upp för folk.
-
Det du säger är klokt LottaL, du har en bergfast koll på verkligheten!
-
Så länge alkoholister är ensamma så dricker de mer och har mer ångest än om man är där själv.
När min mamma var sambo med K (och följdaktligen mig med eftersom jag bara var i skolåldern och bodde hemma) så inte satt han o söp ensam. Satt han inte hemma vid köksbordet så stack han till sina alkispolare. Hur mycket min mamma än försökte att ge honom kärlek och trygghet, hur mycket hon än gav honom eller bjöd honom på (USA-resor m.m.) så slutade han inte. Filmkameran som hon hade med sig på en av resorna snodde han och sålde så han kunde ut o supa, det var tacken för alla tusen hon lagt ner på hans resa ::) Hemma gömde han vin- och spritflaskor överallt, sen satt han där o söp när man kom hem. Ibland var han borta flera dagar, hörde inte av sig. Mamma gick och hämtade hem honom från nån av knarkarkvartarna i närheten. Var han riktigt igång snodde han grejjer eller pengar o stack ner till Helsingborg för att supa, knarka och slåss.
Hur mycket ska man älska i ett sånt läge? Jag som bara var i tidiga tonåren blev psykiskt skadad av att ha honom i mitt liv. Mamma blev skadad. Droppen var när jag kom hem från skolan en dag o huset var låst, K stod i duschen o var hög på amfetamin. Tack och lov hade min mamma vett att slänga ut honom då, gud vert vart det hade slutat annars. Märk väl att detta pågått under flera år och att han otaliga gånger lovat att sluta för våran skull. Han gick på antabus, han var på behandlingshem. Han blev mottagen varje gång han fallit tillbaka med en förhoppning om att nu kommer förändringen att ske. Men har man inte en jäkla viljestyrka finns ingen hjälp, varken piller, behandlingsmetoder eller kärlek. Och tyvärr är det många missbrukare som faktiskt inte har rätta viljan. Sorgligt men vad ska man göra? En vuxen människa bestämmer över sitt eget liv.
Nej, så länge inte missbrukaren vill sluta och då på allvar spelar det ingen roll om du så vänder ut och in på dig själv, det kommer bara kosta en massa energi, tid och pengar och man riskerar att få men av det som i sin tur kräver proffesionell hjälp. Vi som varit där vet. Älska och stötta när du ser att förändringen redan håller på att ske.
-
Amen! :-*
-
Amen!
Vill ju ej kasta nån i drit eller elände.. men under denna tid jag varit ensam i huset (rena rama fröjden) så har han ringt, bett och bönat om att få komma tillbaka och även vart påtryckt av mor & far.. "du kan väl hjälpa" han..
Även fast det gör ont att säga NEJ, du är inte välkommen här så måste jag.. och även gjort.
Var nyss in i husvagnen, fortfarande ostädad, luktar r*v, hundhår, stökigt och allmän oordning.. så trist bara.. :(
-
Härligt, Palle, stå på dej, bara! Du har blivit nog blåst och utnyttjad :-* Föräldrarna kan ta in honom i sitt hem om dom tvunget vill "hjälpa"!
-
Jag undrar oxå varför föräldrarna vill att DU ska ha honom i DITT hem. Varför kan dom inte ha honom i SITT hem om dom nu vill hjälpa?
/Sara
-
Du har ingen lätt situation Palle! Sånt här är bland det svåraste som finns att hantera känslomässigt. Både brorsan och föräldrarna verkar sätta känslomässig press på dig. Du har all anledning och all rätt i världen att säga ett bestämt nej till din bror. Jag hoppas att du klarar av att göra det! Vad kommer att hända om du inte gör det? Hur kommer det att gå med ditt liv, din ekonomi och din gård om du låter din bror fortsätta härja runt med dig?
Däremot tycker jag inte att du ska sälja hans grejer. Det kan bli en känslomässig belastning för dig i framtiden. Din bror kommer säkert att skuldbelägga dig för det och kanske dina föräldrar också. I svaga stunder kanske du själv kommer att skuldbelägga dig. Nej håll bara distansen på alla sätt du kan. Det vore ju bra om du kunde köra iväg hans grejer någon annan stans, till dina föräldrar kanske?
Lycka till
Gunilla
-
Amen Humleblomster!
Min pappa ringde ikväll och han smågrät nästan på telefon, har aldrig hört eller sett min pappa gråta. :o
Min äldste bror hade ringt på fyllan och sagt att nu orkar han inte mer och att han inte fick komma in på psykakuten och bla bla bla. Blir så förbannad att han plågar mina gamla föräldrar på det viset. Det är inte längesen jag gjorde en deal med honom sist han "åkte in" på p-akuten. Att jag skulle komma VARJE dag och prata med han om han bara lovade att stanna där 14 dagar och sen hoppa på 12 stegs årogrammet för att sluta supa..då hade jag redan åkt in med honom 3 ggr redan. han blev kvar, jag dök upp VARJE eftermiddag som lovat och pratade med honom. Det kröp fram att han mådde dåligt över ett grovt gräl vi haft flera år tidigare och en massa annat. Han var som en ny människa när han kom ut. ÄNTLIGEN...trodde vi...
För 14 dagar sen satt han i buren för att ha misshandlat sin flickväns ex (som för övrigt är psykopat) och nu är han på drickat igen för femtielfte gången sen sist och hotar att ta livet av sig.
Jag vet inte..vill man inte så finns det till slut ingen hjälp att få...
-
Jag skulle vilja rekomendera en bok som handlar bla om medberoende, den heter; Flodhästen i vardagsrummet.
I många såna där psykologi böcker så är det en massa teoretiserande, ett konstaterande kring problemet och vad det är, men inga råd om hur man går vidare, den här boken är konkret och man får praktiska råd i hur man förhåller sig, hur man kan göra för att hjälpa både sig själv och "flodhästen"
-
Det är helt enkelt så att det kan finnas tjugo personer runt en missbrukare som vill hjälpa, men vill inte missbrukaren själv ändra sitt liv, så hjälper det inte ett dugg. Men jag tycker verkligen att han behöver hjälp av proffs med sin ADHD. Är han ordentligt utredd?
-
Va händer om 20 personer runt missbrukaren behöver hjälp? Kommer missbrukaren att hjälpa en ända?