Alternativ.nu
Djur => Andra husdjur => Ämnet startat av: Humleblomster skrivet 09 sep-08 kl 14:40
-
Blir ni också nån form av djurförmedlingsfirmor/dumpningsstationer i andras ögon?
En del människor verkar tro att ett djur mer eller mindre gör väl ingen skillnad, ni som har så mycket djur o bor på landet kan väl ta hand om min hund eller katt eller vad det nu är. Det ringde en kvinna för ett tag sen som ville omplacera en get, hon visste att vi har en massa djur o ville att geten skulle komma till nån som har tid med den. Tyckte det lät lite motsägelsefullt för hur mycket djur man än har, dygnet har bara 24 timmar, det är väl bättre att han kommer till nån som har lite djur, de har säkert mer tid. Nu hade hon sån tur att jag hade pratat med en om just getter (se förresten rymningshistorien inne på getforumet, samma get!) och hon ville ha honom men jag bara undrar hur folk tänker, tycker att ju mer djur vi håller desto fler ringer och undrar om vi kan ta emot ett djur till. ::)
Har en bekant som driver kennel o hon sa en gång att det är helt med omplacering av äldre hundar, där borde ägaren ta sitt ansvar och avliva hunden ist. Jag höll inte med henne alls och kan väl fortfarande tycka att det kan vara värt ett försök, men ändå börjar jag faktiskt förstå vad hon menar...
-
*räcker upp en hand*
Senast för 2 veckor sen blev jag uppringd av en äldre, läspande man som hittat en kanin i sin trädgård och fått mitt nummer av tjejen i lanthandeln. Hon föder upp utställningskaniner och får dem slaktade/avlivade hos mig. Hon hade inte plats men hänvisade till mig "som har stor gård". Suck..kände mig lagom dum när jag kom körande med en stor skåpbil med 9 väggfasta burar bak i för 1 styck Black and tan kanin på knappt 3 kg. ::)
Ingen gav sig tillkänna så nu ligger han i frysen. Det är risken om man "dumpar" kaniner hos mig. :P
Nog för att vi har många djur men det innebär inte retoriskt att vi har tid och råd med alla andra hittedjur också.
-
Känner även igen.. Men jag har hittils inte sett det som ett problem .. Får mest förfågringar typ "du som har så mycket djur.har du en xxx till vårat spektakel?"
Sen har det väl hänt att jag tagit hand om ett o annat överblivet djur också... Men vill jag inte ha djuret hänvisar jag till ett bättre alternativ.. DVS. om jag vet nån som vill ha eller hjälp till djurhimlen.. M
-
Jojemen!
Har också tagit emot diverse djur som folk tröttnat på eller inte kunnat ha kvar.
Det har hänt att jag sagt nej också.
Det går inte att ta emot alla djur som jag blivit tillfrågad om att ta hand om.
Har bara tagit dem som jag känner att jag vill ha och hinner med.
Undantag är den sista katten som jag fick då grannarna flyttade in på äldreboende, har ständigt lite dåligt samvete mot den lilla katten som mina äldre kattdamer inte accepterar. Men hon håller sig på sin front och vi pysslar med henne mycket.
Tog hand om henne bara för att jag tycker så mycket om detta gamla par och de ville så gärna att katten skulle bo hos mig, det gick inte att säga nej :-*
-
Det jag har ont av är folk med attiyden "ni har ju ändå så många djur så ett till gör väl ingen större skillnad". Det indikerar att man inte är så noga med sitt djur, det är bara ett problem man behöver bli av med så snart som möjligt. Skulle jag behöva omplacera mitt djur skulle jag se till att det kom till ett hem där det bara finns några eller inget djur alls. Särskilt om djuret är vant vid att få all uppmärksamhet, det blir en jätteomställning.
-
Kan bara instämma med dig humleblomster. Precis så låter det i mina öron också. Jag har efter mycket funderande omplacerat en hund i vintras men inte utan att jag fick den nya ägaren att skriva under på att hon skulle avliva den om hon inte kunde behålla den. 6 Månader senare rev den grannens får och då ringde hon för att höra om jag fortfarande stod fast vid avlivning. Absolut svarade jag och jag har inte sett nån annons, och tro mig jag har letat. Hunden var en av mina egna valpar så rasen är inte svår att spåra. Då hade hunden först sålts av mig, sen sålts av köparen till en kvinna i lägenhet, hunden hade aldrig varit i en lägenhet, sen dumpade köparen den genom att binda den i staketet mitt i natten, mitt i vintern hos den första köparen, då blev jag galen och körde och hämtade den. Behöll henne 4 månader tills jag hittade ett bra hem där hon kudne få springa fritt med andra hundkompisar, dessvärre blev frestelsen för grannens får för mycket. Så nu har hon äntligen ro i själen i alla fall.
-
Jag har mest blivit tillfrågad om "du som är i djursvängen, känner du nån som kan tänka sig att ta över XX?", fast det kanske bara är jag som är blåögd och bara svarar på vad de frågar om. De kanske egentligen vill att jag ska ta hand om djuret ifråga. Jag har faktiskt inte ens reflekterat över det. Ibland är det inte dumt att vara lite korkad. 8)
/Anneli - blåögd?
-
Det verkar vara allmänt känt bland våra bekanta att det oftast "lönar sig" att fråga Svenssons i Bugared (oss ;)) om djur som skall avlivas/gå till slakt. 2 hästar, ett otal antal katter, kaniner, marsvin, hundar, höns etc. har fått ett sista hem här eller en fristad i väntan på en ny ägare, men nu har vi faktiskt börjat lära oss att säga nej.
-
redan när vi bodde i lägenhet så försökte folk pracka på mig djur... fast jag har mer förståelse för de som använder argumentet "du som tycker om djur". Fast jag försöker förhärda mitt hjärta så har det slunkit in en hittesköldpadda och en undulat (men den hade jag lovat redan för fem år sedan att jag skulle ta om det behövdes fodervärd o hon är ljuvlig...) Sambon morrar lite men nu blir det nog bara utedjur (med undantag för kompis till undulaten då ;) )
-
Jag brukar på skämt kalla mig för "Kickis-kaninförmedling" ;D
Kan skryta med att ha hittat hem till både katter, kaniner, fölungar och hundar. 8)
känner man mycket djurfolk så blir det lätt så.
Till mitt egna hushåll skaffar jag av princip bara begagnade katter (fn. 2 st) och kaniner (fn. en), det finns så gott om "hemlösa" så jag kan klara mig bra utan att få uppleva kaninunge-/kattunge-månaderna.
Och Hundarna har av en händelse också råkat införskaffats som vuxna (dock genom nogsam planering, inget spontan-köp här inte!).'
Vilken tur att vi finns!
-
Vi har mest lyckats "råkat" få ompl. hundar. Tycker det är skrämmande att så många inte "klarar" av sina hundar. Att det dessutom är många som köper hund enbart på utseende, utan att förstå vilken typ av hund de köper >:(
Det har inte varit hundarna som varit felet, utan ägarna och uppfödarna, som inte förklarat vad en sådan ras behöver (kräver) för att fungera.
Det värsta fallet var en pekingesetik, 5 år gammal, som var förbrukad i avel (väntade på avlivning). Hon hade aldrig fått röra sig naturligt, hade knappt några tänder kvar. Satt i en bur på 1 x 1 m. Där fanns mat/vatten, en liten dyna och plastgolv. Hade hon tur fick hon gå ut irastgården 1 gång i veckan. Var väldigt upprörd och skulle anmäla henne. Fick reda på att hon var anmäld ett antal gånger, men ingen kom åt henne, för hon följde regler för burstorlek osv. Rent och fint. Ca: 100 avelsdjur i små burar i rader i ett "fräscht" uthus.
Hunden blev 10 år och levde ett fritt och lyckligt liv, min mans blöta strumpor till trots ;D Hon hade ju aldrig fått träning i rumsrenhet! Tilläggas kan att jag fick "lösa" ut den förbrukade hunden för 2.500 sek >:(
-
Min schäfer kommer från liknande förhållanden, instängd i en garderob för att hon slogs med deras utställnings grandis och det gick inte för sig. Den kunde ju få märke. De tog kullar varje löpning och den första när hon var 6 månader eftersom hon "ger vita schäfrar". ::)
När jag tog hem henne hade hon 2,5cm långa naglar på alla fyra, käften full med tandsten och de första 3 dygnen satt hon tätt tryckt mot ytterdörren och skrek, jag har aldrig hört en hund låta så. Dessutom pep hon konstant, även om hon kissade, åt ,gick runt och luktade så pep hon, i bilen kastade hon sig i glasrutorna samtidigt som hon skrek och ylade hysteriskt. Dessutom snurrade hon runt i åttor och cirklar så snart man var i närheten. Hon var så understimulerad att hon såg ut att explodera när som helst.
Idag piper hon inte längre, hon kan sitta,ligga,gå fot, gå i koppel, sitta fint när vi åker bil, jämrar lite men sitter still, hon drar vagn och apporterar och vallar får och kaniner. Övrig tid springer hon lös på 1500kvm tomt.
Blir helt galen när jag träffar på sånthär >:(
-
Jag tycker det är ganska hemskt att läsa sida upp och sida ner på blocket med "två marsvin skänkes bort" eller "råttor med bur säljes billigt pga tidsbrist"
Kan man inte ens tänka ett par år framåt i tiden (råttor blir normalt två-tre år) utan drabbas av tidsbrist efter ett halvår, då borde man beläggas med djurförbud!
-
I annonser på katter o hundar som folk ledsnat på står det ofta "gärna till hem på landet". Själva bor dom i stan. De anser alltså att ett djur har det bäst på landet, men varför skaffade de då sitt djur från första början? Inte konstigt att vi som bor på landet blir överösta av djur "som inte har det bra inne i stan".
Själv tycker jag ju att ett djur kan ha det jättebra inne i stan så länge djurägaren lägger tid och engagemang på sin vän.
-
Här har också ett otal omplaceringsdjur mellanlandat eller landat för gott.
Senast i raden är en katt..tyvärr har hon kissat inne här med så jag får väl kosta på katten en kastrering..
Innan dess var det Lennart en eldbukssalamander. Han kom i ett litet plastakvarium. Blödig som jag är har jag just köpt ett jättestort akvarium till den där menlösa lilla ödlan.. ::)
Innan tog jag emot marsvin/kaniner för omplacering och satan vad djur det droppade in! Folk blir lätt "allergiska" nuförtiden.. ::)
-
Den som redan har djur kanske ska ägna smittrisken en tanke?
-
Håller med om att folk blir väldigt lätt allergiska.
Bor oxå på gård och med jämna (eller ojämna) mellanrum så får man frågan om inte en katt eller nåt annat kan få bo här då ägaren har problem på nåt sätt med den.
Förstår heller inte varför, hade jag velat ha en katt till så hade jag väl köpt eller skaffat det själv. Alla djur kostar pengar men det verkar folk glömma bort, eller tror de kanske att "vi ute på gårdarna" har det väldigt bra ekonomiskt, så pass bra att vi inte vet var vi ska lägga alla pengar. Förutom på alla andras övergivna djur då.
-
Håller med om att folk blir väldigt lätt allergiska.
Bor oxå på gård och med jämna (eller ojämna) mellanrum så får man frågan om inte en katt eller nåt annat kan få bo här då ägaren har problem på nåt sätt med den.
Förstår heller inte varför, hade jag velat ha en katt till så hade jag väl köpt eller skaffat det själv. Alla djur kostar pengar men det verkar folk glömma bort, eller tror de kanske att "vi ute på gårdarna" har det väldigt bra ekonomiskt, så pass bra att vi inte vet var vi ska lägga alla pengar. Förutom på alla andras övergivna djur då.
Det vet väl alla att "vi ute på gårdarna" inte behöver ge katterna någon kattmat, de fångar ju och äter av det rika utbud av delikata möss som springer runt här ;D ;D. är de riktigt hungriga fångar de en råtta. Vi borde m.a.o. vara tacksamma för alla katter som folk skänker till oss ::).
-
Det vet väl alla att "vi ute på gårdarna" inte behöver ge katterna någon kattmat, de fångar ju och äter av det rika utbud av delikata möss som springer runt här ;D ;D. är de riktigt hungriga fångar de en råtta. Vi borde m.a.o. vara tacksamma för alla katter som folk skänker till oss ::).
Tss..fastän stalldörren står vidöppen skiter de mina på betonggolvet i stallet. Klättrar längs mina ben och skriker efter torrfoder trots att det vimlar med möss och råttor på logen. Stadsborna har inte förstått hur "lantkatter" uppför sig ;D
-
Tss..fastän stalldörren står vidöppen skiter de mina på betonggolvet i stallet. Klättrar längs mina ben och skriker efter torrfoder trots att det vimlar med möss och råttor på logen. Stadsborna har inte förstått hur "lantkatter" uppför sig ;D
Har flera gånger sett hur katterna helt lugnt legat och iakttakit hur mössen promenerar framför nosen på dem. Ingen reaktion från katterna, inte ens när mössen sitter och äter kattmat ur kattmatsskålen :o. Suck!!!
-
Som sagt, "säljes pga allergi". Sånt skitsnack, står det "säljes pga hunden har blivit för tuff för mig" tar jag av mig hatten. Sen verkar det finnas djurmissbrukare också, en tjej jag känner köper sig ett nytt djur varje gång hon känner sig nere, dvs rätt ofta, sen blir hon deppig av att dessa understimulerade djur slåss och biter hennes barn, blir deppig av att ingen vill ta hand om hennes djur... Sk störtspiral.
-
Jag råkade i gräl med en tant som startade ett katthem i min grannkommun eftersom hon ansåg att det var fel av mig att ta 1000kr för en kattunge. Hon tyckte att jag kunde skänka bort hennes kattungar hon hade istället. (hon ringde upp mig p.g.a annons) Jag sa då att det enda sättet att höja katten status är att ta betalt för ungarna och skjuta alla osteriliserade hankatter/honkatter som saknar märkning. På så sätt skulle kattungar bli en bristvara och således ingen slit och slängvara.
Tanten blev helt vild och kallade mig för mördare och lite andra fina ord.
För några månader såg jag dock att hon gått ut i tidningen och sagt att det var omöjligt att omplacera alla hemlösa katter.
De få som tog emot vuxna katter hade ofta redan för många enligt henne.
Det känndes lite bra tyckte jag (jag menar inte att jag är glad att det inte går att omplacera alla katter men att människan kommit till insikt)...
-
Såg en annons i dagens lokala tidning. Nåt i stil med: liten marsvinskille 2,5år säljes pga hundköp.
*suck*
-
Såg en annons i dagens lokala tidning. Nåt i stil med: liten marsvinskille 2,5år säljes pga hundköp.
*suck*
Men SUCK säger jag bara! >:(
-
Men det vet väl alla att man inte kan ha både hund och marsvin ::)?
-
Men det vet väl alla att man inte kan ha både hund och marsvin ::)?
Nä just det, inte kanin och marsvin heller, eller katt och hund eller.. ::)
-
Tss..fastän stalldörren står vidöppen skiter de mina på betonggolvet i stallet. Klättrar längs mina ben och skriker efter torrfoder trots att det vimlar med möss och råttor på logen. Stadsborna har inte förstått hur "lantkatter" uppför sig ;D
I dom nymockade boxarna är också jättemysigt att uträtta sina behov ::)
-
I dom nymockade boxarna är också jättemysigt att uträtta sina behov ::)
Jajemensan, gäller både katter och hundar ;D
-
Tss..fastän stalldörren står vidöppen skiter de mina på betonggolvet i stallet. Klättrar längs mina ben och skriker efter torrfoder trots att det vimlar med möss och råttor på logen. Stadsborna har inte förstått hur "lantkatter" uppför sig ;D
Haha! Men kimma, lösningen blir då att skaffa en stadskatt till landet! Kära mor min tog en som hamnat i en lägenhet hos en ungkarl som aldrig var hemma... Det var karlns gamla far som satte ut annons för han tyckte inte att katten hade det bra hos sonen... Och... en överaktiv stadskatt gjorde sig aldeles utmärkt på landet! Tar råttor så det står härliga till! Enda mössen som syns till i stallet är de som kattskrället bär in för att leka med... ::)
-
Haha! Men kimma, lösningen blir då att skaffa en stadskatt till landet! Kära mor min tog en som hamnat i en lägenhet hos en ungkarl som aldrig var hemma... Det var karlns gamla far som satte ut annons för han tyckte inte att katten hade det bra hos sonen... Och... en överaktiv stadskatt gjorde sig aldeles utmärkt på landet! Tar råttor så det står härliga till! Enda mössen som syns till i stallet är de som kattskrället bär in för att leka med... ::)
Älskade vän... alla mina katter är "blocket-katter" som folk i stan inte kunnat ha :-[
-
Älskade vän... alla mina katter är "blocket-katter" som folk i stan inte kunnat ha :-[
Äsch då!! Men... nu har du ju giesela! Du får göra som mor min.... En morgon när vi skulle släppa ut hästarna (när kisse var liten) och jag klädde på hästarna medan mor min skulle sätta ut höet i hagarna... Jag tyckte hon dröjde bra länge, hästarna blev otåliga så jag var tvungen att gå ut och kolla vad hon hade för sig... Då får jag se morsans rygg, och en svart svans som stack ut under ena armen på henne, och hennes något uppspelta röst "där, ser du, där har du en...." Det gade kilat nån liten mus ur ena hösäcken, så mor min tog tillfället i akt och lärde katten jaga! Och jag fick den dagens gapskratt! Det såg faktiskt ganska komiskt ut! ;D Men en bra jägare blev det!
-
Äsch då!! Men... nu har du ju giesela! Du får göra som mor min.... En morgon när vi skulle släppa ut hästarna (när kisse var liten) och jag klädde på hästarna medan mor min skulle sätta ut höet i hagarna... Jag tyckte hon dröjde bra länge, hästarna blev otåliga så jag var tvungen att gå ut och kolla vad hon hade för sig... Då får jag se morsans rygg, och en svart svans som stack ut under ena armen på henne, och hennes något uppspelta röst "där, ser du, där har du en...." Det gade kilat nån liten mus ur ena hösäcken, så mor min tog tillfället i akt och lärde katten jaga! Och jag fick den dagens gapskratt! Det såg faktiskt ganska komiskt ut! ;D Men en bra jägare blev det!
Hahaha va gulligt! ;D
Nja, förutom min kaninmördande katt så har jag bara sett 1 död mus än sålänge. Nu har vi öppnat så att alla små busfröna kan gå in och ut som de vill ur stallet så kanske Musse kan fång anåt ute istället för att se början av en gevärspipa :-X
-
Hur ser ni på detta med att folk omplacerar sina djur pga graviditet? Vi skaffade katt när jag väntade första barnet :-X
-
Vansinne och överdrivet pjalt. Har man tagit ansvar för ett djur så har man, det är inget man bara bestämmer sig för att sluta med en vacker dag. Tycker det låter klokt att skaffa djur när man väntar barn om man inte redan har det :).
-
vi skaffade hund först - barn sen, efter ett tag frågade en del vad jag skulle göra med hunden och de andra djuren efter att barnet var fött?
jag svarade - jag lär väl fortsätta sköta om dom och ge dom mat så dom inte svälter ihjäl.... ;)
-
Vi har behållt alla djur trots att vi skaffat barn, stod som ett frågetecken när någon undrade om vi inte skulle sälja alla djuren.. kan andra driva jordbruk med 70 kor och fem ungar så kan väl jag sköta om några ynka höns och hundar med ETT barn?!?!
Men vissa dagar har jag faktiskt lite medlidande med människor som säljer sina jättekrävande brukshundar för att dom har så dåligt samvete över att dom inte har möjlighet att ge hunden de den faktiskt kräver.
Om det går så långt att man blir tvungen att välja mellan hunden och barnet så väljer man väl för sjutton inte hunden, hur mycket man än älskar den (eller kanske just därför!).
-
Det där med att inte längre ha tid för sina djur när man får barn köper jag inte. När jag hade ett barn bara hade jag dagen full. Sen fick jag ett barn till, ytterligare ett o så ett fjärde barn. Det är fortfarande bara 24 timmar per dygn men jag hinner ändå med det jag ska (någorlunda iaf)! Jag gör mig ju inte av med mina äldre barn för att ha tid för det nya. Likaså är det med djuren. Visst, jag kanske inte hinner träna med hunden på samma sätt som förut, men den kan intergreras i den nya familjesituationen på annat sätt o få andra meningsfulla uppgifter. Allt handlar om vilja!
Nej, jag tror att graviditet faktiskt är ett legalt sätt för en del att göra sig av med djur de ledsnat på. Sen kan de skylla på tidsbrist, allergier eller smittorisker hur mycket de vill.
-
....jag tror att graviditet faktiskt är ett legalt sätt för en del att göra sig av med djur de ledsnat på. Sen kan de skylla på tidsbrist, allergier eller smittorisker hur mycket de vill.
Graviditet är ett legalt sätt att åstakomma en massa, som som bl a skiljsmässa, försäljning av djur, psykisk misshandel av partner, krav om uppassning och fjäsk osv osv. :-X
-
Nej, jag tror att graviditet faktiskt är ett legalt sätt för en del att göra sig av med djur de ledsnat på. Sen kan de skylla på tidsbrist, allergier eller smittorisker hur mycket de vill.
Man lär sig sträcka på sig mer och mer för varje barn ;D Dom som har ett barn tror inte dom hinner med nåt...
-
Men vissa dagar har jag faktiskt lite medlidande med människor som säljer sina jättekrävande brukshundar för att dom har så dåligt samvete över att dom inte har möjlighet att ge hunden de den faktiskt kräver.
Om det går så långt att man blir tvungen att välja mellan hunden och barnet så väljer man väl för sjutton inte hunden, hur mycket man än älskar den (eller kanske just därför!).
Jag har också hört talas om fall där den älskade hunden blivit svartsjuk när första barnet kommit, och har bitit barnet av ren svartsjuka.
Varför ska man utsätta ett nyfött barn för något såńt?
Efter första bitförsöket blir det självklart hunden som måste byta hem, inte barnet! :-\
Man lär sig sträcka på sig mer och mer för varje barn ;D Dom som har ett barn tror inte dom hinner med nåt...
Men visst måsta man ha förståelse för att det första barnets födelse är den största förändringen i livet!
Att få barn nr. 2 var ju nästan ingen skillnad, tycker jag. Barn nr.1 däremot, förändrade hela tillvaron.
Trots detta kan du naturligtvis sträcka på dig, du verkar ha mer kontroll över tillvaron än vad t.ex. jag har... :-[
-
Jag har också hört talas om fall där den älskade hunden blivit svartsjuk när första barnet kommit, och har bitit barnet av ren svartsjuka.
Varför ska man utsätta ett nyfött barn för något såńt?
Efter första bitförsöket blir det självklart hunden som måste byta hem, inte barnet! :-\
Absolut, men många använder ju graviditeten som skäl till att lämna bort sina djur, då vet de ju ännu inte om det kommer fungera eller ej.
-
OM någon skulle till att ens våga fråga mig om hundar katter undulater eller så, så har jag lärt mig att säga NEJ!!!
För jag var sådan djurdumpningsstation ett tag, jättebehändigt när vänner och bekantas barn tröttnat på marsvinet/kaninen etc....
Men om jag vill ha något djur, tycker jag, då går jag och KÖPER mig ett nytt. Sådeså.
-
I dom nymockade boxarna är också jättemysigt att uträtta sina behov ::)
Ja, det är väl därför Du har mockat, Matte?
-
Nu har vi tagit hand om ytterligare ett djur som inte kunde bo kvar.
Denna gången blev det en hamster.
Så nu har vi fem hamstrar igen!
-
nu har ja inte läst tråden men jag skulle kunna ta emot djur men ingen kommer till lilla mig :-[ nu har ja bara bott här i 2 månader.... jag tar tacksamt emot djur,,, som höns,, kaniner,, får,getter ankor mm mm gärna vovve också fast en snäll sådan... pma mig om ni har för många djur eller är alergiska eller annan orsak till att ni vill skänka bort djur.. ock ja,, jag är djur vän ;D tänkte göra min nya gård till en fristad för "oönskade djur"
-
nu har ja inte läst tråden men jag skulle kunna ta emot djur men ingen kommer till lilla mig :-[ nu har ja bara bott här i 2 månader.... jag tar tacksamt emot djur,,, som höns,, kaniner,, får,getter ankor mm mm gärna vovve också fast en snäll sådan... pma mig om ni har för många djur eller är alergiska eller annan orsak till att ni vill skänka bort djur.. ock ja,, jag är djur vän ;D tänkte göra min nya gård till en fristad för "oönskade djur"
Var lugn du...De kommer, de kommer. Djuren alltså!
Bara någon lämnar in första djuret så sprids nog ryktet om din fristad för överbliva djur! Skulle tippa på att du till våren åtminstone har fått din första katt 8)
-
Var lugn du...De kommer, de kommer. Djuren alltså!
Bara någon lämnar in första djuret så sprids nog ryktet om din fristad för överbliva djur! Skulle tippa på att du till våren åtminstone har fått din första katt 8)
jo katten har kommit redan ::) + höns,tupp hästar,, men vill ha fler djur..
-
Jag är en av dessa onda djurdumpare ;).
När jag och barnen flyttade från en stooor villa till en liiiiten trea så fick inte våran franska vädur plats :(. Han bodde inte i bur utan var rumsren och van att vara lös i det då jättestora köket och hallen och fick ofta vara lös med oss ute på gården. I lgh så får det inte plats mer än köksbordet nu och vardagsrummet är också litet och där finns alla smaskiga sladdar. Så han fick flytta till en kanintjej (han är kastrerad) på landet där de bor i ett stort bås på vintern och i en stor utebur på sommaren och hösten. Vi saknar honom fortfarande men vi får åka och hälsa på honom ibland :). Och för hans del var jag noga med att han inte skulle behöva sitta instängd i en bur hela dagarna och då minskade erbjudandena snabbt. Så det fick bli till en liten bondgård.
-
Det är stor skillnad på att se till djurets bästa som du gjort eller bara köpa och "slänga bort" när man tröttnat eller hittat ett roligare djur!
Du tog ju ansvar och hittade ett lämpligare hem.
-
Inte kan det kallas dumpning!!!
-
Det där med att inte längre ha tid för sina djur när man får barn köper jag inte. När jag hade ett barn bara hade jag dagen full. Sen fick jag ett barn till, ytterligare ett o så ett fjärde barn. Det är fortfarande bara 24 timmar per dygn men jag hinner ändå med det jag ska (någorlunda iaf)! Jag gör mig ju inte av med mina äldre barn för att ha tid för det nya. Likaså är det med djuren. Visst, jag kanske inte hinner träna med hunden på samma sätt som förut, men den kan intergreras i den nya familjesituationen på annat sätt o få andra meningsfulla uppgifter. Allt handlar om vilja!
Nej, jag tror att graviditet faktiskt är ett legalt sätt för en del att göra sig av med djur de ledsnat på. Sen kan de skylla på tidsbrist, allergier eller smittorisker hur mycket de vill.
Kunde inte sagt det bättre själv!
Numera, utöver 2-barnsmamma, ägare till 3 hundar, 2 katter, en salig massa burfåglar, akvariefiskar,
1 kanin(sonens) 1 shettis och 5 får!
Och så vill guben ha nån get oxå.
Inga problem med heltidsarbete utöver det.
Folk är bortskämda och gnälliga om de skyller på graviditet, tycker jag!
-
javisst, det gick ju förut också, varför skulle det vara annorlunda? en bondfamilj med 14 barn hade ändå en massa djur och hann allt ...
-
Håller med, vi har en hemmavarande 14 åring, samt 2 småttingar varannan helg på 3 och 5, vi arbetade tidigare heltid båda två men hann ändå med 40 kaniner, 8 katter, 5 hundar, 3 får och en flock marsvin.
Människan ÄR bortskämd numera 8)
-
Jag har också hört talas om fall där den älskade hunden blivit svartsjuk när första barnet kommit, och har bitit barnet av ren svartsjuka.
Varför ska man utsätta ett nyfött barn för något såńt?
Efter första bitförsöket blir det självklart hunden som måste byta hem, inte barnet! :-\
Men visst måsta man ha förståelse för att det första barnets födelse är den största förändringen i livet!
Att få barn nr. 2 var ju nästan ingen skillnad, tycker jag. Barn nr.1 däremot, förändrade hela tillvaron.
Trots detta kan du naturligtvis sträcka på dig, du verkar ha mer kontroll över tillvaron än vad t.ex. jag har... :-[
Hört talas om ,,,, en myt ,, modern myt.
Och om en hund visar aggresivitet mot ett barn så ska den avlivas INTe omplaceras.
Min shäfer jag hade när mitt första barn föddes morrade och kröp mot väggarna när jag kom hem från bb.
jag trodde först att det var barnet han reagerade på men det visade sej att hyresvärden hade varit i min lägenhet och slagit hunden när jag var på bb .
Min make var hemma om nätterna med hunden och svågern gick ut med han 2ggr om dagen ,, vår son var sjuk så det tog 6dygn innan jag kom hem till min älskade shäfer .
Jag fick ta bort honom när bebisen var 4 mån .
Hans misshandel gav permanenta skador såsom epelepsi och andra stora problem.
Jag kan inte tycka att det är svårt att ha barn o djur ?? Hur menar man då?
Går man inte ändå ut med barnet i luften varje dag ?
Vi har alltid haft massa djur och har 3 barn .
Min make hjälper aldrig till med varken barn eller djur .Jag har skött allt i alla år .
Han jobbar nog många timmar ändå :-*
-
Ojojoj, det där med graviditet och att folk inte skulle orka... PFFF... :(
Min mamma driver ett hundpensionat... Förutom det har hon 3 hästar, 8 egna hundar, hönsen och fler djur att passa under dagarna... Hon har ingen hjälp av någon annan... Hon har dessutom min 2 åriga lillebror att passa hela dagarna (som nu är i trottsåldern :-\ :-X) också som hon ska hinna med allt... Och hon klarar det!
Som ni kanske förstår så har ju hon haft det såhär ända sedan han låg i hennes mage till att han var nyfödd... (Pappan jobbade... Vet inte riktigt hur de gjorde upp med pappaledigheten... Inte värt att försöka komma på. ::)) Och hon orkade. Hon har sagt själv att det jobbigaste är att ta hand om djuren... UNgen låg ju mest och sov när han var liten. Det är ju inte förrän nu som han börjar bli jobbig och ska springa iväg... Men ofta så hinner hon med grejorna medan han tar en lur. Under tiden hon var gravid ¨så var det eller tydligen inga problem alls.
Som någon annan skrev så tror även jag att det är bara något för folk att ha att skylla på... :(
"Jag är gravid så nu måste jag göra mig av med det djuret... För det blir ju för mycket med det."
-
nu har ja inte läst tråden men jag skulle kunna ta emot djur men ingen kommer till lilla mig :-[ nu har ja bara bott här i 2 månader.... jag tar tacksamt emot djur,,, som höns,, kaniner,, får,getter ankor mm mm gärna vovve också fast en snäll sådan... pma mig om ni har för många djur eller är alergiska eller annan orsak till att ni vill skänka bort djur.. ock ja,, jag är djur vän ;D tänkte göra min nya gård till en fristad för "oönskade djur"
Det går inte att pm:a dej då du är inloggad som gäst och inte som medlem.
men skicka mej din mailadress så kan jag se till att många djur kommer till dej om du vill.
jag hjälper vanvårdade djur och avlivningshotade djur .
-
En sak är säker - en hund som skulle till att bita en ny familjemedlem, särskilt en baby, har ingen bra ledare i husse eller matte.
Har haft hundar vid båda barnens födslar, inga problem what so ever.
-
Jag har också tagit emot många omplacerade djur under årens lopp. Är uppvuxen på gård som sköttes även när vi var små. Om allt flyter på som det ska så fungerar det bra.
Men Ändå kan jag ha förståelse för att man kanske inte kan ha kvar sina djur vid olika händelser i livet, bla graviditeter och annat... Saker och ting förändras i livet och blir inte alltid som man tänkt sig.
En graviditet kan ju innebära droppen som får bägaren att rinna över så att man kanske får inse att man inte har tid/råd med djuret?
Vad man klarade och gjorde förr är en helt annan sak, man var alltid fler människor på gårdarna.
Jag tycker helt klart att det är bättre att omplacera ett djur som man av någon anledning inte kan ha kvar. Vem tjänar på att man behåller ett djur bara för att visa sig duktig om man egentligen inte har tid eller lust? Inte djuret i alla fall.
Jag har som sagt tagit emot djur och vet att för dom är det en mindre traumatisk upplevelse än vad det är för ägarna. Nej, fram för MER omplaceringar av djur där ägarna av någon anledning inte har tid eller ork längre! Om något skulle hända så att jag inte längre kunde ge mina djur det liv dom förtjänar så skulle jag omplacera dom till rätt hem eller avliva i allra värsta fall.
Jag har själv varit i den sitsen en gång, kärleken gjorde att jag var på väg bort utan möjlighet att skaffa ny gård på länge utan jag hade fått bo i lägenhet. Detta hade inneburit att de enda djur jag kunde behålla hade varit hundarna. Jag var tom och kollade Brukshundsklubb med träningsmöjligheter osv men är väldigt osäker på om jag hade kunnat ge min Border Collie ett "riktigt" liv för en arbetande hund som är född och uppvuxen på gård...
OM det nu hade blivit så hade jag antagligen låtit honom flytta till någon på landet trots att det antagligen hade slitit hjärtat ur kroppen på mig :'( Han hade säkert klarat det bättre än jag eftersom han avgudar mig för att jag är den som hittar på roliga saker (för en BC är Roligt=Jobb), hade han fått komma till någon annan med jobb åt honom hade den personen blivit "Guden" i hans liv.
Drömmen vore väl om alla tänkte efter innan dom skaffade ett djur, men eftersom vi inte lever i en Drömvärld så är det bättre att omplacera än att behålla "bara för att". Och ibland hjälper det inte ens att tänka efter för vissa saker råder vi inte över.
Mvh Charlotte