Alternativ.nu
Djur => Får => Utfodring av får => Ämnet startat av: Johan P skrivet 07 sep-08 kl 19:37
-
"Tackorna ska ha kraftfoder under dräktighet och digivning och lammen ska ha tills betessläpp. Mängden beror på hur stora djuren är. En Roslagstacka behöver inte lika mycket som en Värmlandstacka.
Man börjar med en liten mängd en gång varje dag för att tackorna ska vänja sig och ökar därefter givan successivt samt delar upp mängden på två tillfällen /dag.
Mängden beror också på innehållet i kraftfodret. De behöver 20 -25% proteininnehåll under dräktighet och digivning. Obs inte mer! Kolla noga de koncentrat som finns i handeln och blanda ut dem med korn eller havre.
Väger tackan 50 -60 kg får hon vid högdräktighet och digivning så mycket som 400-500g kraftfoder /dag uppdelat på två tillfällen. Mindre tackor 30-40 kg kanske behöver som mest 250-300g/dag. OBS! en tacka kan väga mer för att hon är fet och mindre för att hon är mager kolla därför noga tackans hull och den allmänna konditionen."
Hur många har allmogefår utan att ge dom kraftfoder?
-
JAG >:(och jag anser det helt fel att ge kraftfoder till allmogefår.
Kraftfodergivor generellt till gamla lantraser skapar mer problem än de gör nytta för deras hälsa!
-
Jag har också allmogefår och de får fri tillgång av ensilage under vintern pga. slöhet m. massor av spill. men inget kraftfoder.
-
Birgit och Hustran, ger ni inget kraftfoder ens under dräktighet/lamning/digivning?
-
Lika fel som att säga att man ALLTID ska ge kraftfoder till Allmogefår, lika fel är det att säga att man ALDRIG ska ge...
Det vandrar omkring en hel del magra Allmogefår "ute i världen" pga såna "goda" råd... Och fördomarna mot "Alternativ-Djurägare" späs på...
Innan man slänger ur sig sånt (speciellt till nybörjare) så kanske man måste förklara att baggen i såna fall måste släppas vid rätt tidpunkt så att vårbetet hinner täcka behovet både under högdräktighet och digivning... Baggen kan alltså INTE gå med tackorna hela tiden om man kör den modellen. Om mina Åsenfår själv får välja vill dom gärna ha lamm i dec-jan, då är inte betet på topp i Norrland i alla fall... Alternativet är ett toppengrovfoder, men då måste det vara TOPPEN. Trots det har jag svårt att tro att tackorna får i sig tillräckligt av det under högdräktigheten när fostren tar plats... Om tackan är högdräktig, lammar och ger di innan betessäsong.
Alla får (även Allmogefår) ska utfodras efter behov!
Jag ger mina kraftfoder när grovfodret inte täcker behoven.
Mvh
Charlotte
-
Jag ger faktiskt mina en halv kopp (några matskedar) av min egen spannmålsblandning och har gjort så sålänge de växer. Men det upphör när de är färdigvuxna och om de inte är dräktiga. Skämmer bort dem lite för att få dem tama :-[ I gengäld får de potatisskal, morötter, vinteräpplen,grenar, bröd och nässlor istället.
Edit: Kan tillägga att jag har mängder med bete,gräs/sly fortfarande och att jag kollar deras hull varje vecka, är ju nybörjare :-[
-
Jag ger inget kraftfoder varken under högdräktihet eller laktationsperioden. Har inte haft allmogefår mer än 3år. men inser mer och mer att det är vanligare med överutfodring en tvärtom. Frigång låter dem komma i balans med vommen i god tid för lammning och "rätt lammningsperiod" gör att de utnyttjar betet optimalt. Självklart så stämmer inte tidpunkter för allt när vårt avlånga land är så olika från norr till söder, klimatmässigt men sunt förnuft får väl råda. Men självklart BRA foder.
Själv tror jag att foderfirmorna "spär på" det dåliga samvetet med sina olika kraftfoderblandningar (se tex. hästar) Jag fick inte rådet direkt att äta för 2 när jag var gravid så varför ge det till de mindre fertila fåren som inte är avlade för många lamm. Jag har haft feta finullsfår med pyttelamm och magra med rejäla också så min tanke är nog att det är genetiskt. Huvudsaken är väl att de ser pigga och "glada" ut och mår fint.
nu får man väl bassning? ;)
-
Oj..jag har nog inte ens tänkt på saken.. Tänkte att eftersom betet räcker till hästarna just nu så borde det räcka till fåren.
Men när hästarna ska börja få kraftfoder (slutet av sept) så kanske fåren ocks¨å borde få någon näve?
De kommer ju ha fri tillgång på hö..men det är tyvärr hästhö, ganska grovt. så de kanske inte kommer gilla det..
-
Feta djur är ju bara feta, det behöver inte betyda att dom är i gott skick..
Ett FETT får kan alltså vara svältfött dvs ha PROTEINBRIST.
Är foderstaten felbalanserad kan tackorna bli feta men de kan trots det få dåligt utvecklade foster eller mjölka dåligt beroende på proteinbrist.
Fodersäd som enda tillskott till ordinärt hö före och efter lammning kan ge detta resultat.
-
Jag har inte sagt att man aldrig ska ge kraftfoder, jag skrev: "jag anser alltid att det är fel".
Vissa här har ju också fått "proteinbrist" på hjärnan.
Just spannmålsbaserat foder är ju det som gör djuren feta. Precis som hos människor. Om man inte tränar hårt. Ni kanske intensiv tränar fåren?
Övergödning med kraftfoder hos lantraserna är betydligt vanligare än tvärtom. Och detta skapar sjukdomar som framfall, lammningsförlamning, krokiga ben hos ungdjuren, för att skelettet inte hinner utvecklas då tillväxten skenar med kraftfoder osv.
Det sistnämnda har det ju forskats i på hundsidan i bl.a USA och Italien. HD-relaterade problem är betydligt vanligare hos hundar med höga spannmåls % i fodret ärn BARFade.
Och precis som på hundsidan tror alla som hustran skrev att man missköter djuren om man inte ger kraftfoder. Tillverkarna har lyckats bra i sin marknadsföring.
Vem gav en massa kraftfoder till djuren innan 1900-talet? Och kom nu inte med en massa skrönor om svältfödda djur. Läs agrarhistoria istället!
-
Men stopp nu visst fanns det svältfödda djur det är ingen skröna.
Och man kan inte jämnföra dagens djurmaterial med 1800talets
eller dagens fodersorter med 1800talets, inte heller jorden är idag den samma som på 1800talet.
Att idag se tillbaka drygt 100 år och börja prata om vad som utfodrades då, det tycker jag är irrelavant annat än som kuriosa.
Krokiga ben på ungdjur det vet du också Birgit kan likaväl bero på BRISTER i utfodringen.
Och om jag ska vara petig nu så vart har du källan till påståendet "att detta skapar sjukdomar som framfall, lammningsförlamning, krokiga ben hos ungdjuren på Allmogefår"
har det gjorts seriösa undersökningar på Allmogefåren om det vore intressant att få läsa?
Kalle Hammarberg (får&getguru) sa på en Fårkurs:
Ta inte tips från människor som haft får "förr". Får förändras som vi. Om några år är inte fåren helt samma sak.
-
Jag har inte sagt att man aldrig ska ge kraftfoder, jag skrev: "jag anser alltid att det är fel".
Hm, nu hänger jag inte riktigt med i resonemanget...
Men, det spelar ju ingen roll ;)
Så du menar att det tex är rätt att säga till tessiem att hon absolut inte ska ge sina får kraftfoder? För det är alltid Helt fel, oavsett att hon har ett grovt hästhö att ge till dem? Oavsett om hon köpte dem tillsammans med baggen så att dom förmodligen redan är betäckta? (Har ingen aning om det är så).
Jag skulle också tycka det vore intressant att få reda på var alla dessa problem Allmogefåren finns? Hos mig har ingen av åkommorna någonsin uppträtt trots kraftfoder vid behov.
Mvh
Charlotte
-
Det är sant att det är svårt att slå ifrån sig den aggressiva marknadsföring som fodertillverkarna och deras anhängare "bjuder" på. Det dåliga samvetet och osäkerheten inför de "fakta" tillverkarnas expertispanel presenterar, gör att man ger "för säkerhets skull" :-[.
-
Grimla, jag har inte nämt allmogefåren specifikt även om "titeln" anger det.
Visst kan krokiga ben uppst av brister också, men det ter sig annorlunda.
Eftersom jag hela tiden måste bevisa var jag får mina inlägg ifrån, kanske Grimla o Charlotte kan visa mig var det är bevisat att djuren mår väl av kraftfoder???? Att det ökar tillväxthastigheten är välkänt, men????
Helt klart är att vi ändrat på djurmaterialet, men de som har allmogefår/lantraser, borde väl vara lite mer intresserade av att bevara dem istället för att fortsätta ändra dem från sitt ursprung? Det är ju det man gör med att ändra foderstater. Man gynnar de gener som svarar bäst på fodret. De som inte klarar att anpassa sig till "det nya" slås ut!
Har inte påstått att det inte fanns djur som for illa förr, men påstå inte att det alltid var så! Folk var rädda om sina djur. De hade ett mycket högre värde för ägaren än idag.
Dessutom så är det idag vanligt att folk håller sina får på åkerbeten. Det är nytt! Fåren fick gå på magra marker. Får trivs på magra torra marker. Inte kraftigt gödslade åkerbeten. Har haft lantraser av olika raser i så många år att jag har praktisk erfarenhet av en hel del. Dessutom har jag länge varit engagerad i lantrasföreningar m.m. och träffat mängder av folk. Vi pratar om problem och annat också. Jag har rest runt och kikat på mängder av lantrasfår och sett enn hel del.
Jag har inte sagt att tessiem inte ska ge kraftfoder, bara att jag tycker det är fel. Har själv haft får som lammat under stallperioden utan att ge kraftfoder, men bra grovfoder, salt och mineraler. Det funkar väldigt bra. Det kanske är bättre att försöka få fatt i bra grovfoder än att ge kraftfoder!
Vi människor har också ändrats en del på 100 år, som Kalle H påpekade, trots det verkar ju en hel del forskning visa att vi mår bättre om vi går tillbaka till den kost vi åt just "förr i tiden". Och nu talar jag inte heller om nödår m.m.
Charlotte, en fråga bara: Du skrev i ett inlägg om villsau och gemensam marknadsföring osv. Hur hålls villsau då??? Jomenvisst, de får inte käka kraftfoder, för då får de inte klassas som villsau!!! Trots detta är det väldigt friska o pigga djur. Jag har sett massor av dem själv. Råkar ha bekanta i Norge som har dem + bekanta på Island + bekanta på Färöarna + sheep-isle fåren. Ingen av dessa ger kraftfoder + att djuren går ute året runt. På Färöarna äter befolkningen inte kött innehållande kraftfoder. "Det smakar stall" säger de. Dessutom, med risk för att verka tjatig, så förstör kraftfodret OMEGA-3 fettsyrorna i köttet. Halten minskar direkt när man ger spannmål.
-
Jag kan tydligen inte förklara så att du förstår vad jag menar Birgit...
Jag tycker absolut att det är bättre att INTE behöva ge kraftfoder.
Våra köttdjur äter inte kraftfoder... Det går att anpassa grovfodrets kvalite´ så att det fungerar
bra.
Vi skördar vallfodret själva och har både första skörd, andra skörd och grönfoder. Vi tar på förstaårsvallar och äldre vallar.
Det finns att välja på för att anpassa fodret efter behov.
Men hur många som köper sina 3 första tackor (ofta är fåren de första djuren man skaffar också) har tillgång till olika sorters grovfoder? Eller ska man ge toppklassens ensilage på fri tillgång hela tiden, då kan man räkna med feta tackor... Kanske är det bättre att ge "vanligt" hö och lite tillskott av kraftfoder de korta perioder det kan behövas? Särskilt som hö oftast är vad som fungerar om man har en liten besättning som inte förbrukar ensilagebalarna tillräckligt snabbt. Och toppnäringsrikt hö är inte alltid det lättaste att få tag på...
Jag har aldrig sagt att man MÅSTE ge fåren kraftfoder, men man kan inte bara skriva att man inte behöver det utan att förklara varför och hur man kan göra istället. Antagligen är det därför Allmogefårföreningen lagt ut texten på sin hemsida angående foderbehov (där är JohanPs text i ursprungsinlägget hämtad).
Lika lite som du vill bli dragen över en kam att du skulle svälta dina djur för att dom inte får kraftfoder, lika lite vill jag dras över en kam att jag skulle göda mina djur med kraftfoder och tro att det är det enda rätta, tvärt om, men man måste inse att alla har olika förutsättningar i sin djurhållning.
Jag bor i en del av landet (Ja, Sverige är långt och har olika växtförhållanden!) där jag skulle kunna släppa tackorna på bete och lita på att de skulle få i sig tillräckligt med bete för högdräktigheten kanske i mitten av maj (gynnsamma år). Lammen skulle alltså få födas i mitten/slutet av juni... När lammen ska till att utnyttja det fina naturbetet då är betesäsongen i det närmaste över... Det gräs som finns är övervuxet och oätligt för att det inte funnits nog med betande djur där. Lammen får födas upp på stall eftersom det tar längre tid för ett allmogefår att bli "färdigt (oavsett vad det äter), är detta en bättre uppfödningmodell? Villsaumodellen fungerar inte överallt i världen (här i sverige är det ju inte ens tillåtet att hålla djur på det sättet).
Mvh
Charlotte
-
Angående ursprungstexten, så vet jag att det också finns folk i styrelsen som är emot den. Vissa driver sina linjer där också och tycker alla ska följa den kammen!
Jag släpper själv mina tackor på bete i april/maj beroende på väderlek. De lammar också normalt i början på maj. Tillväxten i % av vuxenvikten är inte dålig i början av oktober, även om man inte kan jämföra med köttraser osv.
Min erfarenhet har visat mig att om man inte ger kraftfoder, utan enbart grovfoder, så svarar djuren mycket bättre på betet (de tillgodogör sig det bättre alltså). Har haft uppe det ett antal gånger tidigare: lantraserna har en tydlig årstidscykel, då de t.ex sätter fett på hösten för att klara en tuff vinter.
Jag kan också förstå att en nybörjare kan ha problem med rätt grovfoder. Men därför behöver inte kraftfoder rekommenderas.
Jag inser också att fåren inte kan gå ute i hög snö i norra Sverige. Men djuren behöver inte vara i dålig kondition och gå och äta upp sig till mitten/slutet av juni för att lamma. Vi bor i zon 5 med mycket frost på våren osv. och det funkar bra med lammning ändå, trots enbart grovfoder under vintern. Kompletterat med sly att gnaga osv. Gran o tallskott är exempelvis supernyttigt på vårvintern. Man kan finna andra lösningar utan att ge kraftfoder, det är det jag försöker säga. Det verkar lika svårt att få fram det budskapet, utan att framstå som djurplågare.
-
Vi har nog fortfarande lite olika växtperioder i olika delar av Sverige...
Här växer det först inget och sedan inget och SEN får vi ljust dygnet runt och då växer det som sjutton, och finns det inte nog med betesdjur så förväxer gräset och blir ingen bra mat för några djur och speciellt inte får som vill ha späd och fin mat.
Jag menade inte att djuren skulle behöva äta upp sig till juni för att kunna lamma, utan att om de skulle ta sin energi från enbart betet för fostertillväxt och digivning så är sommarn redan slut innan lammen börjar äta gräs ordentligt, det gäller alltså HÄR, förmodligen inte i hela sverige...
Mvh
Charlotte
-
Vill förövrigt förtydliga att mina får INTE gått med bagge och att det grova hästhöet kommer att analyseras.
Vi står i valet och kvalet om vi ska köpa in mer hö eller om vi ska köpa in ensilage. OM vi köper ensilage har jag förstått att fåren tycker bättre om det (?) men då måste även mina hästar äta det och det undviker jag helst (har inte blivit vacc. mot botulism)..dessutom ska djuren ha fri tillgång eftersom de går på lösdrift,, tror ni att fåren blir för feta då?
-
Det beror ju helt på innehållet i ensilaget och vilken ts det har.
-
Vad gäller grovfoder finns ju även i grovt hö finare strå. Vi låter fåren äta det de vill ha först, sedan äter hästarna resten. Gäller även ensilage. Vi har heller inte vac. mot botulism och haft hästar i 20 år nu. (för tillfället 3) Utan några som helst problem.
Har aldrig upplevt att fåren ogillar hö om det är välbärgat och inte mögelskadat. Huvudsaken är att kvalitén är bra. Tycker närmast att hästar och får har samma smak, fast den ene äter bladen och den andre mer stjälkar.
-
Okej! Då kör jag nog hö och senare när höet är slut ensilage..
-
Vi gjorde också så att fåren pillade i sig blad och det späda sedan sopade vi ut grovköret till hästarna i hagen. Voila, allt tog slut och alla glada. Idisslare som fö. är underbara på att omvandla foder, inte klarar grovt men det gör hästar bättre. Vi hade nordsvenskar.
Tror inte man skall krångla till allt. Se och umgås med era djur lär er dem så blir nog allt bra. Om man dessutom har "hushållsfår" så ge dem färdigfoder så slipper ni bli oroliga. Men naturligtvis inte för mycket.
Vi har i ca. 30 år haft får, som mest ca. 250 totalt på sommaren. Nu har jag med ålderns rätt o lathet insett att låt naturen få råda mer.
Därav allmogefår. Hästarna har vi gjort oss av med. HURRA! men får bara måste vi ha pga. glädjen och att hålla markerna öppna.
Jag önskar lamningen mitten av april som optimalt och slakten början av september, senast. tror inte tillväxten ökar ngt. efter det. Lammen är VÄLDIGT goda och harmonin i tackflocken god. Jag har mycket att lära om dessa härliga får och har en god mentor. För övrigt så putsar vi betena flera ggr. på sommaren. Har backar o sjöängar. Har man inte andra betesdjur så är det nog ett "måste" för att inte betet skall förväxa och en viss parasiteleminering tror jag. De senaste åren har vi fö. inte ens avmaskat lammen. Tuch wood. hoppas det håller i sig. Detta är väl O T. men jag önskar bara att den goda stämningen på forumet inte störs. Tycker att man får väldigt fin hjälp här. Själv är jag rätt "erfaren" men oftas så grips man av panik och villrådighet, då känns det skönt att få hjälp här. Lycka till med era får, det går säkert finfint. ;)
-
Roligt att det var så många åsikter i detta ämne.
Själv ger jag inte vår allmogefår något kraftfoder, grovfoder, salt och mineralfoder det få räcka.
För några år sedan hade jag förmånen att besöka en av ursprungsbesättningarna till Klövsjöfåret.
Damen i fråga älskade verkligen sina djur och det var med gråt i rösten som hon berättade om dagen då hon sålde det sista.
Dom gav inget kraftfoder, djuren fick gå på fäboden på sommaren och i stallet fick dom hö på vintern.
Nä nu ljög jag lite, när tackorna var så gamla att dom hade tappat tänderna kokade hon gröt till dom så dom klarade sig genom vintern.
Min tanke kring bevarande att vi försöker att efterlikna det ursprungliga förhållandena som djuret uppkom i.
Därför lammar våra får och getter oftast i januari-februari, och vist kan tackorna vara lite tunna men dom lägger snabbt på hullet när dom kommer ut på betet.
Vi hade även får inna vi fick allmogefår, dessa var korsningar och dom fick ganska mycket kraftfoder(enligt listan i boken Får av Erik Sjödin) den ena av dessa tackor slaktades när vi sanerade för MV och hon vägde då slaktad 95 kg alltså en levande vikt på ca 180 kg.
Nä tacka vet jag klövsjötackor som ligger runt 50 sträket när dom är i slutet av dräktigheten
-
Håller helt med dig Johan! Vi ska försöka lära oss mer om djurens ursprung och hur de hållits. Det är grunden i bevarandet. Annars är vi snart uppe i de tunga viktklasserna.
Håller med om hullet också. Det är ju lite det jag menade med årstidscykler. De ska lägga på en fettreserv på hösten, som de ska bränna under vintern. Då klarar de lammning och tillgodogör sig betet tidigt. De blir heller inte "över"produktiva när de är i denna balans.
Det är detta system som närmast efterliknar hur vilda djur fungerar och våra föregångare var måna om att behålla dessa egenskaper, som för dem var livsviktiga. Det fanns inget kraftfoder då och ingen av våra gamla raser har någonsin behövt det innan 1900-talet heller. Kraftfodret är framtaget för de tunga framavlade raserna som inte klarar sig på bara bete.
Då är frågan: Har vi verkligen rätt, vi som har bevarande ansvar för dessa djur, att börja hålla dem som intensivproduktionens framavlade djur? Borde vi inte ha en mer ödmjuk inställning till våra förfäders arv?
OBS: Detta är INTE vanvård. Motsatsen kan defenitivt vara det på dessa gamla gener. Vi skapar välfärdsproblem hos djuren och de utvecklas åt ett håll som knappast kan vara positivt.
Hustran, tycker det du skrev var väldigt bra, varför krångla till det? Vi har inte analyserat grovfodret sedan vi slutade med mjölkproduktionen -95. Men samtidigt skapar man sig en erfarenhet av vad djuren föredrar och mår bra av. Som man alltid gjort.
Jag läste också Sjödin som en bibel när jag var ny på får. Nu vet jag att mycket inte funkar hos mig. Man bör absolut umgås med sina får, studera dem osv. Det är mycket givande och lär en mer än 1000 böcker. Framförallt att förstå deras beteende. Får är individer. Kanske framförallt märkbart hos lantraserna där dessa egenskaper fått finnas kvar.
-
Här har det blivit hetsigt, det är kul ;D
Det är nog riktigt att man inte kan vara helt kategorisk. Jag har givit mina gutefår kraftfoder vid digivning. Däremot har jag slutat ge lammen kraftfoder. Det verkar som det ger mindre fettavdrag vid slakten(inga alls).
Jag tror att man kan ta en rejäl funderare på det här med fårens behov av protein i kraftfoder. Speciellt om man har ett bra grovfoder och fri tillgång. Jag fodrar med rundbalsensilage, fri tillgång. Om man läser sig till vilken proteinmängd fåren behöver och räknar på det antal kilo de kan plocka i sig på en dag bör de få i sig mer än tillräkligt med protein från grovfodret. Jag analyser på grovfodret.
Allmogeraserna är ju relativt lite genetiskt förändrade sedan århundraden. Jag har mycket svårt att tro att man historiskt gett dessa får kraffoder eller spannmål. Det lilla spannmål man hade råd att ge som foder fick nog hästen och möjligen korna, om man hade några.
Men då kan man nog anta att lammen också var betydligt mindre och magrare. Numera kan vi ju få fram betydligt bättre grovfoder, med högre proteinhalter.
Med naturlig fårhållning, det vill säga lamning på våren och bete, tror jag att man, åtminstone med allmogeraser, kan hoppa kraftfodret helt.
Själv sysslar jag ju med vinterlamning (Inte med allmogeraser av naturliga skäl), det är en helt annan sak. Då går det åt kraftfoder.
-
Det här med kraftfoder är ju en ekonomisk sak också. Nu rasar spannmålspriserna upp i höjden och då är det ju intressant att se hur pass bra man kan klara sig med så lite av det dyra fodret som möjligt.
I grundläget med lantrasfår, bra naturbetesmarker som är tillräckligt stora och har varierad vegetation, ett högkvalitativt grovfoder, osv kan man antagligen komma ganska långt helt eller nästan utan kraftfoder. Men så kommer det avvikelser, som lite sämre grovfoder och annat. Själv låter jag mina får gå på "vinterbete" på bergig skogsmark med gles tallskog, mycket sly och en hel del ljung över vintern. De hittar ganska mycket grovfoder av låg kvalitet där (snöfritt, regnigt, kusten vid Halland). I ett sånt särskilt läge kan det vara smartare att komplettera med små givor kraftfoder än enbart grovfoder.
Mvh, Jonas
-
ulfg, varför? För att du vill göda dem?
Förvånas över att så få ifrågasätter varför man ger kraftfoder ???
Det låter ju som om dina får har det exemplariskt på vintrarna, bortsett från just kraftfoder. Varför ger du inte ett bra grovfoder åtminstone för att se hur det funkar?
Sly och ljung är ju toppen kompliment till grovfoder.
Kraftfoder verkar användas som något universalmedel som är bra mot/för allt 8)
-
Allvarligt talat blir debatten så ensidig om man tror att kraftfoder BARA är till för att GÖDA (kanske t o m döda?!?) djuren...
I vissa fall kanske man inte har fått ett tillräckligt bra grovfoder? Nåt hg kraftfoder för att komplettera grovfodret till tackorna innan lamningen/under digivningen blir i såna fall ingen "gödkur", det förhindrar att tackorna magrar ur och kanske t o m råkar ut för juverinflammation pga för dålig mjölktillgång. Man slipper små svaga lamm också...
Allt är inte Svart/Vitt, det finns olika förutsättningar hos olika fårägare.... Det kan t o m skilja olika år hos samma fårägare.
Mvh
Charlotte
-
Jag ger mina allmogefår kraftfoder, och det kommer jag fortsätta med, under högdräktighet har de alldeles för svårt att få i sig tillräcklig mängd för att lammen ska färdigutvecklas.
Vore intressant att se lammdödlighetsstatistik osv hos de som ger kraftfoder kontra de som inte ger om det finns något samband..?
Här föds friska och PIGGA lamm på våren och har mycket låg dödlighet.
Kan tillägas att jag gav grovdoder med väldigt höga värden dessutom.
En öm punkt det här tydligen, men alla måste få tycka och tänka enligt sin linje, och jag respekterar de som tycker annat.
-
Kraftfoder verkar användas som något universalmedel som är bra mot/för allt 8)
Dom allra flesta människor som ger kraftfoder gör det om det är för lågt protein eller energiinnehåll i grovfodret för att täcka fårens behov.
Vid såna brister i foderstaten är kraftfoder ett universalmedel ;)
Mvh
Charlotte
-
Dom allra flesta människor som ger kraftfoder gör det om det är för lågt protein eller energiinnehåll i grovfodret för att täcka fårens behov.
Vid såna brister i foderstaten är kraftfoder ett universalmedel ;)
Mvh
Charlotte
Ja, så är det ju. Vintern som gick hade jag blött ensilage med dåliga värden. Det var helt enkelt tvunget att kompletteras med kraftfoder till de dräktiga tackorna. Något annat hade varit djurplågeri. Det fanns ingen möjlighet för dem att äta så mycket grovfoder som de behövde för att få i sig tillräckligt med protein. Året innan hade jag hösilage med kanonvärden. Inget kraftfoder behövdes.
-
I grundläget med lantrasfår, bra naturbetesmarker som är tillräckligt stora och har varierad vegetation, ett högkvalitativt grovfoder, osv kan man antagligen komma ganska långt helt eller nästan utan kraftfoder.
Själv låter jag mina får gå på "vinterbete" på bergig skogsmark med gles tallskog, mycket sly och en hel del ljung över vintern. De hittar ganska mycket grovfoder av låg kvalitet där (snöfritt, regnigt, kusten vid Halland).
Mvh, Jonas
Får förr gick väll på utmarkerna så länge de hitta något att äta. När skare eller djup snö hindrade togs de inn och utfodrades. Varvid stallperjoden blev kort. Minsta minsta möjliga ansträngning för bonden.
Slakt under hösten är ej trolig, slakt vid kött behov eller när kylan blivit bestående så att köttet går att frysa. Att luft-torka kött under rötmånad är vanskligt bättre att vänta. Att slakta på våren de överflödiga djuren för att få torkat kött till bytelshandel när man själv klarat vintern.
Troligt eller ?! :-\
-
Henriksson, kan köpa det första. Det är sannolikt att man strävade efter minimalt arbete.
Vad gäller slakt tror jag att man slaktade undan de flesta handjur efter avslutad avel. Det skedde nog mer framåt oktober/november än i rötmånad. Köttet torkades säkert till viss del och även röktes. Är väl rimligt att även vissa djur fick stå som köttreserver och slaktas efterhand om fodret räckte.
Man hade troligen en väldigt praktisk syn på djurhållningen. Bar inte mat åt djuren så länge de hittade mat själva utomhus t.ex.
-
"Tackorna ska ha" står det på deras hemsida, är inte det väldigt missvisande ???
-
Jo, Zeb, det tycker jag absolut! Det saknar alla nyanser. Att man dessutom påtalas utfodra lammen med kraftfoder innan betessläpp ??? Det är ju värre än de flesta produktinsraser som ju åtminstone ser till ekonomisk nytta.
När jag satt med i Finullsföreningen brukade inte de som hade vårlammning ge kraftfoder till lammen. Det var ju bara möjligen överskottslamm som fick det. Finull får ju i snitt 3-4 lamm. Ändå räknade de flesta där med att om tackorna fick och var i god kondition klarade de lammen själva.
Det här är ju djurskyddet baklänges! Varför ska tackor o lamm gödas intensivt hos bevarande raser? Ska vi skapa fetma och ohälsa?
-
Undra om dom som har skrivit det där har får själva ??? inte allmogeraser får man hoppas.
-
Jo, tyvärr :-\ Välkommen i gänget!
-
Zeb:
Ja, och de jag varit på besök hos hade FINA, VÄLSKÖTTA allmogefår...
Om man behöver ge kraftfoder eller ej hänger helt på grovfodrets kvalite´ INTE på rasen.( Det är väl runt 2 hg man rekommenderar till högdräktiga tackor av de mindre raserna, vilken gödning ;)).
Jag önskar att alla som inte kan inse detta kunde få ta del av den erfarenheten min kompis har. Hon gick på myten om att grovfoder ska se fint ut och lukta gott, analys är bara för dom som inte kan läsa sina djur.
Bättre läsa djuren än foderstater och fodermedelstabeller, osv...
AV HENNES 7 FÖDDA LAMM DET ÅRET ÖVERLEVDE 1.
De andra hade inte nog med livskraft pga proteinbrist. Trots att hon fick hjälp av en erfaren fåruppfödare med sondmatning och div upplivningsförsök. Det lamm som överlevde föddes när betet kommit igång utomhus.
Och innan man börjar fundera på dåliga tackor eller dålig bagge så kan jag upplysa om att jag köpte tackor därifrån samtidigt och alla mina lamm överlevde! Blev fina och starka. Mina fick ensilage av bra kvalite´och lite lite spannmål och betfor. Kompisens tackor såg inte magra ut innan lamning. De hade fått hö som var grönt och doftade gott, gårdens häst mådde väldigt bra av det... Mina var INTE feta, bara lagom.
Det här är mitt sista inlägg ifråga om utfodring på ett tag, börjar bli less på att idiotförklaras :(
Men om man rekommenderar nybörjare att utfodra med endast grovfoder utan att veta ett dugg om hur de håller fåren (var i landet), var i "fåråret" de är och vad de har för grovfoder, det tycker jag är enbart elakt!
Jag tycker Allmogefårssidans råd lämpar sig väl till de som vill börja med får! "Finlir" och egna "experiment"
kan man börja med när man är mera van. Det är ju vanliga Frågor man svarar på i artikeln, det är inte en
Avhandling i ekologiskt fårjordbruk ;)
Och om jag inte minns fel (hittar inte den gamla tidningen) så beskrev en av ägarna till någon av
Ursprungsbesättningarna sin skötsel av fåren under alla år, det var bla en hink med kraftfoder som
bara lammen kom åt. Allmogefåren lammar ju enligt tradition tidigt på året (som någon mycket riktigt skrivit i tråden) och då är det långt till betessläpp.
Frågan är ju ibland (om vi nu ska prata mera "finlir") om det nu är fåren i Ursrungsbesättningarna och deras genetiska bredd som ska bevaras? Eller ska man "bakåt utveckla" "nya" härdigare Allmogefår? Är det fåren i Ursprungsbesättningarna som ska bevaras så borde ju de olika raserna skötas som DE ägarna gjorde (om nu en sån sak som lite kraftfoder (om grovfodret inte är bra) skulle förändra den genetiska uppsättningen?
Det är inte helt fel att ha analyserat foder och titta lite i Sjödins bok om man är nybörjare (precis som jag tror Birgit skrivit att hon gjorde när HON var nybörjare)... Att läsa djuren är något man lär sig, alla är inte födda med den egenskapen (inte jag i alla fall). Det är klart att det låter himla bra och "Alternativt" att säga åt någon att strunta i vad "myndigheter" såsom Fåravelsförbundet och "övriga" har att säga och istället lära känna sina djur..., men för att göra det så bör man ha kunskap och erfarenhet. Min kompis fick en mycket dyrköpt och sorglig sådan, det är orsaken till att jag protesterar vilt ibland när jag tycker saker och ting skenar iväg.... Jag önskar inte andra nybörjare att råka ut för samma sak.
Mvh
Charlotte
-
Charlott, vet man att lammen dog pga proteinbrist (och hur vet man det i så fall)? Eller är det ett antagande? Jag tycker det låter märkligt om lammen överlever ända fram till födseln och sedan dör av en sådan orsak. Förklara gärna lite närmare, nån som vet.
-
Nej, jag VET inte. Dom blev alltså inte obducerade. Men fårägaren som hjälpte min kompis kan jag lugnt säga kan "läsa djur", hon har haft en fårbesättning och levt på den hela sitt yrkesverksamma liv och förmodligen sett allt och lite till... Hon var helt säker på sin sak och även en av våra bästa fårveterinärer (som dock inte sett lammen) var inne på samma spår, så jag känner mig ganska säker på att det var vad som hände. Att det enda överlevande dessutom var en efterssläntrare som föddes ett tag in på betessäsongen (med fint spätt vårgräs) tycker jag också talar för samma sak. Lammen hade låga födelsevikter och var orkeslösa.
Samme veterinär har jag varit på föreläsning med och han är insatt i "Allmogefåreriet" och blev nästan lite "sträng" när det togs upp att de skulle klara sig på "sämre" mat än andra, mindre pga storleken, men INTE sämre.
Anette: Har du läst mina sista ändringar i inlägget? Där skriver jag hur en ägare till en av ursprungsbesättningarna höll/håller? sina får, dumt nog kommer jag inte ihåg vilken ras det var, men jag tror inte hennes sätt är helt fel om fåren lammar vintertid (som de flesta allmogefåren gör om de får välja själva).
Det är inte helt konstigt att det kan bli så här. Om man utfodrar fåren med för "dålig" mat så kompenserar de genom att försöka äta mer, när de är högdräktiga är det "Fullt" i magen och då krävs mer koncentrerat foder.
Jag har märkt att det kan vara så att en lite undanskuffad tacka får mindre lamm så jag brukar försöka få i dom lite extra vid sidan om, därför gruppindelar större besättningar (inte pga något sorts elakt sätt att tjäna mera pengar...). Ungtackorna behöver ju förutom näring till växande lamm också näring för att växa själva.
Mvh
Charlotte
-
Nu tror jag inte på din ensidiga förklaring Charlotte. Fåren måste ha varit illa skötta på andra sätt. Mer troligt mineral/vitamin brist än protein 8) Kanske parasiter? Brist på D vitamin är förödande t.ex. Har inte haft det problemet sedan jag började ha fåren ute året runt och tillgång på löv och bark.
Angående läsa tabeller är det ju väldigt nytt. Hur katten tror du fåren överlevt historiskt sett? Folk förstod dels bättre vad som krävdes för att fåren skulle överleva. De hade en praktisk syn på hållandet osv. De hade lärt sig om djurhållning i generationer av sina förfäder och genom att, just det: läsa sina djur! Bristande tid, engagemang och okunskap är vanligt idag. Man förlitar sig på "experter".
Idag kan vem som helst utan erfarenhet börja med får, skaffa Sjödins bok, läsa fodertabeller osv. Jag påstår inte att alla får som får kraftfoder mår dåligt. Men övergödning och andra problem ökar. Precis som hos människan. 2hg på de minsta raserna är inte så lite! Och kraftfoder till diande lamm då?
Har du Charlotte funderat över hur de stackars rådjuren och för den delen älgarna överlever vintern? Om nu fåren får fri tillgång till grovfoder av hyfsad kvalité och dessutom salt och mineraler + friskt vatten och inte kan reproducera sig, då är något galet och det är inte utfodringen.
Miljödebatten har också gått dig helt förbi? Det finns ju en allt mer kritisk syn på att stoppa i djuren människoföda. Läs i senaste Land t.ex. Forskarna idag är eniga om att grovfoder ger nyttigt kött, nyttig mjölk osv. och att kraftfoder förstör detta.
Dessutom har det konstareats att våra äldre raser mår bättre av gammla, ej konstgödslade slåtterängar och natur/skogsbeten. Där finns en artrikedom som tillgodoser djurens behov. Intensivodlat, ensidiga grödor och konstgödning ger färre näringsämnen.
Det har också gjorts ett antal betesforskningsprojekt, bl.a i Norge, där moderna raser jämförts med äldre lokalanpassade. De moderna jagar protein, de gamla rasernas födosök är mer inriktat på smaklighet och variation.
Det är alltså detta du vill ta ifrån de gamla raserna? Kanske är det då bättre att använda raser som anpassats till fodret man vill ge dem? Än att börja avla på nya egenskaper hos de gamla bevaransvärda raserna?
För så länge du Charlotte m.fl. kraftfoder och tabellfixerade djurägare inte kan bevisa att detta på intet sätt påverkar djuren genetiskt, tycker jag inte ni ska rekommendera detta.
Tänk alla kostråd som livsmedelsverket delat ut, som sedan fått revideras, då nya upptäckter om skadliga biverkningar tillkommer m.m.
Vi mår uppenbarligen inte heller bra av en för stor spannmålsgiva och kompletterar man då med socker (betfor) så är ohälsan på G!
Ta glutenintolerans som ex. En av anledningarna till att detta ökat från 60-talet tros ju vara att kvinnorna slutat amma tidigare och gav barnen spannmålsbaserad välling. Vilket deras kropp inte var utvecklad för vid den ringa åldern.
Om nu samma företeelse inträffar på ett lamm, vad sker då? Man klassar det som dålig tillväxt och kanske rent av avlivar i förtid. För vem gör en utredning med provtagning på ett lamm som inte är helt piggt? De har ju inte fri sjukvård de stackarna. Så länge sånt här inte är klarlagt tycker jag inte att man ska ensidigt påtala vikten av att ge får kraftfoder för deras välbefinnande.
Att fåren klarat sig i 1000-tals år innan kraftfodrets intåg torde ju vara bevisat!
-
Birgit: Fåren fick precis som dina mineralstenar, mina fick mineralfoder. Precis som du rekommenderar till alla som frågar så fick dom grovfoder, varför behöver man veta näringsinnehåll? Grovfoder räcker ju? Hästen klarade sig fint!
Mina får hämtades samtidigt som hennes, inga blev avmaskade, på hennes gård fanns inga får, har inte funnits på så lång tid någon kan komma ihåg, hos mig fanns det redan, mina tackor borde ha riskerat att få mer parasiter än hennes, eller hur? Men parasiter klarar djuren av bättre om utfodringen är bättre också...
I övrigt kommenterar jag inte vad du skriver, för jag orkar inte göra det...
Jag har klart och tydligt talat om att jag tycker att man gärna kan utveckla sitt fårägande på alla möjliga sätt när man lärt sig.
Vad du inte tänker på i ditt påpekande om hur fåren hölls "förr" är att människorna på den tiden "alltid" haft djur och fick "Djurögat" med modersmjölken, de var inga utflyttade "gröna vågare" ;)
Mvh
Charlotte
-
Och ursprungsbesättningarna är en bit in på 1900-talet! Då är de ju redan väldigt påverkade av gängse rekommendationer av fåravel!
Dessutom har jag aldrig skrivet "sämre" foder. Ett bra grovfoder- med biologisk mångfald, kompletterat med löv, bark och salt/mineraler är inte sämre >:(
Men jag känner folk med gotlandsfår, som lammar på stall i mars och inte får en gnutta kraftfoder. De klarar det bra och lammen växer bra också. ( Det är ganska välrenomerat Gotlandsfolk jag talar om, inte några svältfödda tackor på en bakgård)
Det vore väl bättre att försöka "lära" folk hur man håller får på ett bra sätt utan kraftfoder, än att använda det som en norm för vad dom måste ha?
Felet är ju från början till slut att man utgår från behov av kraftfoder, inte tvärtom.
-
Nej, jag VET inte. Dom blev alltså inte obducerade. Men fårägaren som hjälpte min kompis kan jag lugnt säga kan "läsa djur", hon har haft en fårbesättning och levt på den hela sitt yrkesverksamma liv och förmodligen sett allt och lite till... Hon var helt säker på sin sak och även en av
Ett antagande alltså.
-
Ja, självklart så är det ett antagande av kunnigt fårfolk och veterinär eftersom lammen inte obducerades, men jag tog lärdom av "antagandet", det står var och en fritt att göra det.
För övrigt så är jag förundrad över att ingen ifrågasätter HUR det kunde vara så dåligt grovfoder? Jag är helt övertygad om att mina tackor hade klarat sig fint på bara sitt grovfoder, kraftfodergivan var som sagt var ytterst liten.
Kompisen tar in sitt hö själv, det torkar på slag och måste vara så torrt att det går att pressa direkt från backen. Sommaren var extremt ostadig så höet blev slaget extremt sent från åkrar som inte brutits på många år. Hästen som levde gott på det var en gammal pensionär som är av en ras som blir fet på "luft".
Återigen, Birgit, så måste man inse att fåråret ser olika ut i landet, i mars är det fortfarande LÅNGT kvar till bete hos mig, hur länge ska tackorna i besättningarna du skriver om mjölka på sitt grovfoder utan bete? Och har inte ägarna koll på vad grovfodret innehåller?
Kul att du skriver vilken sorts grovfoder du tycker att fåren behöver! Och inte bara att kraftfoder är livsfarligt. Det är ett steg i rätt riktning om man vill vara produktionsrådgivare ;)
Texten på Allmogefårsidan är enkla tips och råd, förmodligen får nybörjarfårägaren veta mer om just sina får och kan fråga om vad som kan tänkas bli bäst på den egna gården när han köper fåren, eller går dom att beställa via postorder från sidan numera? ;D
När man lärt sig hur det fungerar därhemma så kan man börja med "Finliret", det är i alla fall vad jag tycker...
Mvh
Charlotte
-
Det är lite farligt att jämföra olika djurslag och dra slutsatser av det.
Häst kan tillgodogöra sig sämre foder med att öka passagehastigheten och äta mer, det kan inte fåren.
Rådjuren kan inhibera fosterutvecklingen i tider av svält, det kan inte heller fåren.
Nötkreaturen har kraftigare käkar än fåreen och kan sönderdela kraftiga stjälkar bättre än fåren.
Förr i tiden hade man mycket löv till fåren under vintern. Proteininnehållet i asplöv motsvarar ett ganska tidigt skördat hö. Det är dock alldeles för mycket jobb med att ta tillvara löv annat än som godis.
kraftfoder anser flera att det fult att ge men betänk att ett högvärdigt, tidigt skördat ensilage är jämförbart med kraftfoder. Om man hatar spannmål kan man köpa luzernpellets men jag tror inte att lammköttet smakar stall eller att omege-3 halten i köttet sjunker om tackorna får spannmålsbaserat kf innan de kommer ut.
-
Varför skall man ha så enkelriktade råd på hemsidan ??? är det inte bättre att ge en nyanserad bild som speglar hur man höll djuren förr?
Att skaffa bra hemma produserat foder till små idisslare (får och getter) är en utmaninge, dom får det bästa som i har i grovfoder väg, resten kan grisar och kor ta hand om. Men att lära nybörjare ett felaktigt sätt att utfodra djuren genom att ge råd som"tackorna skall" i stället för att lära folk att hullbedöma sina djur, det är enklt, biligt och mycket bättre för djuren.
Jag tycker inte att man skall sträva efter att utfodra sina djur med kraftfoder, det är ett slöseri med resurser att mata en idisslare med foder som kunde gå till människa föda. Man förändrar öven rasen onödigt mycket genom att ändra deras foderstat på ett onödigt sätt. Om nu fåren har överlevt till våra dagar utan kraftfoder varför kan dom inte göra det nu??? Tycker att det är lite skamligt att föreningen inte ger en mer nyanserad bild av utfodring på sin hemsida.
-
Ni som är engagerade i bevarande arbetet kan ju svara på om det alltså är meningen att ni ska avla tillbaka på gamla gener som redan är förstörda (enligt Birgit förstörs generna om man ger kraftfoder, redan efter någon generation). På "min" tid skulle man behålla den genetiska bredden i största möjliga mån och inte avla åt något håll så länge inte djuren hade allvarliga fel och brister. Är ni inte rädda att andra värdefulla gener avlas bort om generna som gör att fåren klarar sig utan kraftfoder (vad nu det är för gener?!?) är viktigast att bevara?
I flera av ursprungsbesättningarna är ju alltså redan de generna förstörda enligt Birgits teori?
Jag tror inte det är SÅ många som går sta och köper en fårflock och använder Allmgefårföreningens hemsida som enda kunskapskälla. Den ger ju tex en bra fingervisning om vad det kan kosta att ha fåren eftersom man kan behöva köpa kraftfoder osv. Det är ju fortfarande bara en liten text och inte en fullständig beskrivning av fårhållning. Varken i moderna eller gamla tider. Att lära sig hullbedöma är svårt via internet, men jag hoppas och tror att alla som säljer allmogefår är lika frikostiga med råd och stöd som de människor jag varit i kontakt med.
Det är ganska många som faktiskt börjar sin djurkarriär med några får och dom har antagligen inte möjligheter/kunskaper att från första början skörda en massa grovfoder av olika kvaliteer på sin gård, många allmogefårsägare kanske inte ens har mer än en liten gård med beten? Och att få köpa grovfoder som håller sån kvalite´att högdräktiga/digivande tackor som lammar i dec/jan/feb klarar sig utan minsta lilla kraftfodergnutta, det är INTE lätt... Tidigt skördat ensilage, kanske? Det är enligt min åsikt inte lyckat att köpa en rundbal om man har 2-3 tackor, så jag undrar HUR man klarar det hela?
Jag utfodrar absolut inte med kraftfoder i onödan, men inser att det ibland kan vara nödvändigt.
Varför skriver inte någon av er Kraftfoderfobiker en liten artikel som kan sättas in på sidan? En enkel beskrivning av hur man odlar och skördar högkvalitativt grovfoder på nybörjarnivå?
Mvh
Charlotte, Tabellbonden ::)
-
Vi har haft allmogefår i över tio år. Första året läste jag Sjödins fårbok och utfodrade därefter, d v s en hel del tackfor. Första lamningen började med ett dödfött lamm, ingen rolig start. Allt eftersom åren gått har jag minskat på kraftfodret och ger nu bara mycket minimalt med havrekross efter lamningen. Nu är det väldigt sällsynt med dödfödda lamm och jag behöver aldrig "hjälpa till" under födslarna. Ett normalbra hö och mycket torkat löv gör tackorna friska och det går utmärkt med lamning i december också, det händer ibland. Annars lammar de oftast i mars-april. Om lövet tar slut så vill de ha mineralfoder, annars inte. Jag har ingen önskan att maximera slaktvikter, då skulle jag ha valt en annan ras. Och det känns väldigt moraliskt och miljömässigt fel att ge boskap importerad soja. Med risk för att bli lynchad kan jag också här öppet erkänna att jag aldrig gett varken selen, E-vitamin eller AD-droppar till fåren. :-[ Men jag har heller aldrig råkat ut för någon av alla de märkliga sjukdomar som finns med i Sjödins fårbok, aldrig anlitat veterinär eller tvingats avliva ett sjukt får (för de har aldrig blivit sjuka). Har jag haft en makalös tur kanske? Jag tycker att Föreningen Svenska Allmogefår bör se över råden på sin hemsida. Jag hade inte läst dem förut men såg nu att de rekommenderar ett halvt kilo kraftfoder om dagen vid högdräktighet!
-
Kan bara säga att jag fullständigt håller med dig Johan P.
Nej Henning, man ska inte blanda ihop djurslag. För min del tog jag bara några exempel-utan att blanda. ;)
Men faktum är att det är just fettsyrorna som smakar och det präglas av vad djuren stoppar i sig. Dessutom är det fettsyrorna som blir onyttiga av spannmål. Naturligtvis blir det bättre och bättre ju längre djuren betar, men det tar tid innan balansen är återställd efter vad jag hört. Man kan ju mäta detta hos SLU bl.a.
Dessutom, om nu fettsyra-sammansättningen blir sämre, innebär det ju också att lammens mjölk blir onyttigar 8) Så fungerar ju komjölken iaf. om man nu ska blanda djurslag ???
Tror varken Johan eller jag pratar om att avla "bakåt" i den bemärkelsen du skriver om Charlotte, utan snarare att de inte ska ändras mer i produktionsinriktning än vad som tyvärr redan gjorts. Dock kan jag erkänna att jag tycker det är lockande att prova 8) Som på Sheep-Isle, eller Färöarna t.ex. Där överlever fåren! Jag är medveten om att klimatet skiftar i vårt land och har heller inte påstått att fåren ska gå ute i Lappland i 1½m snö och leta sin egen föda. Förstår inte varför du drar upp detta ideligen Charlotte. Men det går förträffligt att bara ge det foder som Johan o jag förespråkar. De gener som gynnas av eran kraftfoderhysteri är ju det vi vill slippa ::)
Tycker man det är jobbigt att ge allmogefåren sånt de käkat i århundraden (kanske rent av årtusenden) kanske man ska välja en annan ras ??? Den natur som format djuren är alltså onyttig för dem? Alla kanske inte ska ha allmogefår heller? Dessutom Henning, de flesta som har allmogefår har väldigt få, så orkar man inte fixa löv åt dem bör man nog inte ha djur alls!
Att se till att djuren har det bra och får utöva ett så naturligt liv som för djurarten är möjligt under domesticerade former utan att bryta djurskyddsregler torde troligen vara det bästa för djuren.
-
Mina får är också friska och krya, jag utfodrar inte efter Sjödin till punkt och pricka jag heller, det fanns inte ens exakta vikter i foderstaterna till de små allmogefåren vad jag kan minnas? Men den kändes trygg att använda som fingervisning i början. I min upplaga var man inte piskad att ge pellets, hemodlat (i mitt fall närodlat) spannmål kan man också räkna på i foderstaten.
Så vi kan väl i alla fall enas att de är tåliga får som klarar av foderstater både med och utan kraftfoder utan att få dödfödda lamm? Huvudsaken är att de får den näring de behöver.
Angående min "inblandade" häst i beskrivningen av utfodringen som gick fel så tog jag med den eftersom flera råd här på Alternativ har gett OK till att utfodra får med grovt hästhö. Jag tycker inte det varken är naturligt eller bra, får äter inte grovt foder. Och uppenbarligen (som jag beskrev) var behoven för en tjock, gammal slö häst inte samma som för högdräktiga får...
Birgit, samlar du och torkar Asplöv till alla dina får så du kan använda det som ett fodermedel i foderstaten?
Nu känner jag mig riktigt lat :-[ Mina får bara fällda träd att gnaga på vintertid, jag tycker löven är för svårtorkade och vill inte riskera att fåren får i sig mögel. Är ni många som torkar lövruskor så att det blir en betydande del i vinterutfodringen och inte bara godis?
Mvh
Charlotte
-
Signe, jag ger heller inte Selen E-vitamin eller AD-droppar ;) Har heller inget problem. Iof får de saltsten med mineraler. Den innehåller lite Selen, men inte så mycket som allmogefår behöver, vad jag förstått 8)
Håller helt med dig om mineralerna, för har fåren tillgång till löv och barkgnag på vinterhalvåret, så är de väldigt ointresserade av mineraler och även saltsten faktiskt :o
Vi ser till att våra får har tillgång till sly på sommaren också och då äter de absolut inte mineraler.
Under alla år med får har jag haft två lammningsförlamningar och det var precis i början, då jag följde Sjödins bok. Sedan jag slutade med kraftfoder har det inte inträffat. Att göda tackan i slutet på graviditeten leder bara till ökad fostervikt. Stora foster i små får går inte ihop. En tacka ska kunna lamma själv i 99 fall av 100. Visst kan det gå fel, men det är ytterst sällsynt. Har haft får i 16 år och dessförinnan och nu med, även kor. Vi har inte haft besök av vet. för sjuka får på minst 10 år!
-
Den natur som format djuren är alltså onyttig för dem?
Det beror på hur man ser det. I det naturliga urvalet slås de djur ut som inte passar i miljön. Ju högre selektionstryck (= onyttig natur) desto härdigare djur på sikt. Allmogefårens historia är nog inte "en dans på rosor".
Det bevarandearbete som bedrivs med stöd från SJV är en nödlösning och kommer inte att bevara raserna mer än till namnet. DE är utspridda över hela landet, t.o.m. i Skåne, på ett stort antal ägare som pysslar om varje enskilt djur som familjemedlemmar. Inte något selektionstryck där inte.
Värmlandsfåren ska avlas i Värmland, rosorna i Roslagen, gestrikefåren i Gästrikland o.s.v.
Jag har inget emot att man flyttar raser men då ska man inte tala om bevarande.
-
Att klumpa ihop Allmogefåren till något som skulle klara sig på Sheep Isle tror jag också blir fel...
När jag var som mest intresserad av Allmogefåren var Gutefår just Gutefår och Allmogefåren var nåt annat (även om båda kategorierna var berättigade till stöd för utrotningshotade raser).
Gutefåren har levt väldigt annorlunda än vad tex Helsingefåren gjort? Fåren i Norrland stod inomhus på vintern, Gutarna har väl mer fått klara sig själva? Eller har jag helt fel? Kanske man ska selektera på djur som klarar inomhusvintrar i riktigt varmt, fuktigt och äckligt inomhusklimat för att veta att man sparar på "gamla allmogeegenskaper"?
Jag kan inte riktigt förstå varför det ska vara svår att förstå att klimatet (när betessäsongen börjar och slutar) är relevant för hur man utfodrar fåren? Det är pga detta som jag tjatar om fåren i norrland och deras behov kontra de får som kan börja beta mycket tidigare.
Mvh
charlotte
-
Bevarande är svårt eller lätt beroende på hur man ser på det.
Henning jag håller med om at många får hålls som familjemedlemmer och man selekterar inte alls eller väldigt lite.
Min svärmor testade den varianten, resultatet blev feta tackor på vikter över 130 kg som hade stora klumpiga juver, kunde ofta inte lamma utan hjälp och hade urdåliga moderegenskaper och man var tvungen att boxa dem i flera veckor för att dom skulle hålla reda på lammen.
När vi blev med Klövsjöfår la vi om foderstaten helt och skippade tackfor,betfor och krossad havre. våra tackor lever på 1 skörden hö eller engilage. Mineralfoder och saltsten i bland selen får dom nära lammning men jag är inte så renlärig och följer inte de rekomenderade mängder.
Våra tackor lammar i grupp 1-4 lamm utan problem på varje tacka, inga mastiter, lammförlamningar eller liknade, vissa av våra tackor lammar två gånger om året. Yterligare en anledning till att våra får inte får kraftfoder är att vi har baggen med tackorna 365 dagar om året, han hade varit stor som ett hus och ha urinsten om vi hade gett dom kraftfoder.
Det är viktigt att man bevarar djur i sitt ursprungsområde!! men när man har en liten ras kan man inte alltid välja var djurägarna skall bo.
Men man kan försöka minska infyttandet som denna flytten påverkar föret genom att köpa in nya avelsdjur från ursprungsområdet, detta för att behålla den ursprungliga lokalanppsaningen.
Det är viktigt att djurägare som bevarar lantraser försöker att efterlikna det ursprungliga förhålanderna så mycket som möjligt.
Tex att ha djur på naturbeten, inte bedriva avelsurval baserat på avkstning utan i stället låta härstamning och bevarande värde avgöra.
-
Angående selen och andra spårämne, vitaminer och mineraler. Det tar lång tid att urlaka ett djur, men när det väl skett så är det ofta försent! Om man får brister bland sina djur så tar det lika lång tid att bygga upp som det tog att få bristen. Därför kan det vara bra att ge en liten giva av tex selen isf ingen giva alls! Sen är det ju så, precis som Henning mfl har påpekat att djurens ursprungliga miljö spelar stor roll. Kan tänka mig att gutefåren från de Gotländska hedarna har helt andra mineralbehov än tex värmlandsfåren från Värmländska skogarna.
Jag följer denna diskussion för att det är exakt samma diskussion som förs bland oss med lamadjur. Jag hör ofta att folks lamor får inga mineraler för de vet ju att det är så kargt där lamorna ursprungligen kommer ifrån. Mig veterligen så innehåller många gånger ett kargt landskap mer mineraler och spårämnen än ett frodigt lantbrukslandskap (vi lakar ju ur våra marker pga all gödning vi sprider på åkrarna). Vissa lamor blir feta bara av att titta på en pelletsspann, medan andra behöver lite extra.
Rätt eller fel i denna diskussion? Ingen aning! Allmogefår som har parasitfria beten eller blir avmaskade på rätt sätt, blir betäckta i rätt ålder, klippta i rätt tid osv klarar sig nog enligt mig helt utan kraftfoder. Men en blöt sommar med ökat parasittryck, lite problem med klipptid, mineralbaljan ratas eller något annat (och detta är ju saker som de flesta utav oss råkar ut för vare sig vi vill eller inte!) så kan det kanske vara bra med lite back-up av kraftfoder! Tack för en intressant tråd!
-
Angående karga beten och mineraler håller jag fullständigt med dig Exotica. Gutar har också ett annat behov än många av allmogeraserna. Det är ju människans intensivodlande som skapar mycket av urlakningen. Har ju flera gånger frågat mig varför inte folk med allmogefår ALLTID är ekologiska. Fåren ska inte gå på kraftiga åkerbeten, de ska inte utfodras med intensivgödslat ensilage osv. De har under århundraden/tusenden anpassat sig till något helt annat och på de senaste 50 åren (framförallt) ställts inför stora förändringar. Skulle detta vara till det bättre?
Sedan gör Henning t.ex ett stort fel i sitt resonemang, som visar att han inte riktigt läst historia!
De rester av allmogefår som lokaliserats under andra hälften av 1900-talet är just bara rester av får som faktiskt funnits i nästan hela landet. Det fanns får liknande värmlandsfår/gutefår i både Skåne och Småland.
Det är utposterna som överlevt. Men det innebär inte alltid att de idag återfinns exakt där de uppstod! Dessutom är de flesta av dessa raser tämligen besläktade, kanske var de från början exakt samma "ras" och endast är lokala varianter?
Tycker absolut att det alltid bör finnas helst några populationer kvar i ursprungsmiljö. Men att därifrån anse att det går lika bra att hålla dem som moderna får, likaväl som att hålla dem "gammaldags" på annan ort är en väldig skillnad. Naturligtvis sker en lokal anpassning, men så har ju alltid gjorts. Men börjar man anpassa dem till moderna foderstater kommer de att dra iväg storleksmässigt och troligen har vi ett gäng nya finullsfår (bortsett från ullen då) men även ullen ändrar sig rejält om man stallar in får hela vintern. Här finns också stora skillnader i ulltyperna hos allmogefåren. Det är här du ser om de är anpassade för ett liv ute eller om de hållits skyddat på vintern.
Jag förstår inte varför Charlotte hela tiden ska dra upp detta med klimatet? Är det någon som sagt att djuren inte togs in i Norrland? Jag har påpekat detta flera gånger. Nu är det ju förbjudet att hålla djur i fuktiga lagårdar likaväl som utan vindskydd ute, men det är också en fråga om härdighet, att kunna hantera svåra förållanden åt båda hållen.
Visst Henning slogs får ut som inte klarade detta. Det är därför de är härdiga idag. Men med modern fårhållning avlar man på helt andra egenskaper. De som överlever i ett mer intensivt klimat med bl.a överutfodring, snabbgödning, överskott på mineraler och vitaminer osv. Brist på naturliga beteenden m.m.
Igen Charlotte drar du alla allmogefåren över en kam. Jag har aldrig nämnt att man ska klumpa ihop dem och skicka till Sheep-Isle. Bara att tanken frestade, men framförallt hade det varit intressant att göra detta med finullsfåren. Allmogefåren är oftast nog härdiga!
Även gutarna hölls lite olika. Det fanns hemfår och utegångsfår.
Igen förespråkar varken jag eller Johan(tror jag) att man ska dra alla äldre raser över en kam, utan just intressera sig för hur just ens egen ras hölls och framförallt innan 1900-talet. Hur var traditionen att hålla får där man själv bor t.ex. Anser fortfarande att man bör vara intresserad av historia och då framförallt allmogens historia (agrarhistoria) om man vill ha allmogefår. Detta innebär inte att man ska anamma avarter och misskötsel, utan att man ska ta reda på hur djuren hölls, vad de åt och vilket syfte som fanns med den typen av hållande.
Sedan att sitta och ruta in Sverige i exakta län osv. för hållande av allmogefår verkar lite överdrivet Henning, Så mycket skiljer inte på Värmalnd och Småland t.ex. Snarare då kustfår och inlandsfår. (Och ja, jag vet att rosorna är kustfår, de har en tydlig ull för detta ändamål).
-
Birgit, du läser mina inlägg som en viss potentat läser Bibeln.
Vi har i grunden samma uppfattning, jag bara hårddrog lite för att vara tydlig med miljöns inverkan på aveln. Jag håller helt med dig om att de som håller allmogeraser borde vara ekologiska. Det är ett bra förslag som borde framföras till SJV.
Inget bevarandestöd till de som inte håller hotade lantraser ekologiskt.
-
Jo, Henning, jag har tagit upp det med SJV och de hänvisar till att bevarandeföreningarna själva får ta ställning. Vi tog upp detta på Allmogefårets årsmöte också och fick där mothugg av just de där bakgårdsavlarna som köper in en massa foder och tycker det blir för dyrt med eko :-\
En Får Tacka Henning för berömmet av min läskunnighet ;D
-
Fast bevarandearbetet måste bli lidande av att raserna flyttas.
Jag tror inte att fåren hemma i Klövsjö med en relativt kort betesperiod (kort men intensiv) skulle klara upp till 2 lamningar/ år med allt från tvillingar till fyrlingar.
Birgit: Förstår du fortfarande inte varför jag tycker klimatet påverkar fårhållningen?
Det blir alltid en balansgång mellan hur vi VILL hålla våra får och hur de hölls "förr", jag tror ingen vill hålla dom på riktigt gammalt vis. Och även om vi tror att vi inte selekterar så gör vi det ändå... Man selekterade ju redan på "Allmogens tid", vi har väl alltid selekterat när vi avlat våra husdjur? För att kunna säga att vi inte selekterar så får vi ju inte lov att slakta över huvud taget.
Mvh
Charlotte
-
Jo, Charlotte jag förstår visst och det är ju därför jag också ofta påtalar att djuren klarar sig väldigt bra utomhus (med skydd) och utan kraftfoder.
Jag har ju benämnt detta som "julafton". Har de för bra 8) foder ökar ju prestationen iom att de är uppkomna ur knappa förhållanden. Tror det var rätt sällsynt att får lammade två ggr/år innan år 1800 t.ex. Även fellammningar (årstid) och många lamm.
Beror på vad du menar Charlotte med gammalt vis? Om det igen är avarterna, när de hade det som sämst, eller om vi pratar om fodergivor och hur och var de ska beta osv?
I det sista fallet vill jag ;)
Jag har aldrig förnekat selektering, inte Johan heller vad jag fattat, utan just selekteringen mot större och "bättre" slaktkroppar. De flesta plockar bort djur de tycker är nervösa osv. Säkert även oönskad ull osv. Där är jag mer kritisk. Ett nervöst djur kanske hade varit den bästa överlevaren i det vilda t.ex. Den oönskade ullen idag, kanske var väldigt användbar för 200 år sedan!
Håller man på med dessa små populationer måste man vara försiktig. Därmed inte "korkad". För det finns de i föreningen som inte slaktar djur 8)
-
Jag tror i alla fall inte att du förstår... ;) Raserna förändras av att bo i annat klimat, det har väl inget med vad de Tål eller Klarar att göra. (Att utfodringen under fåråret måste se olika ut i Sveriges avlånga land är ytterligare en annan fråga :)).Om en fårras är utvecklad med en kort intensiv norrländsksommar så är väl levnadsvillkoren annorlunda i Skåne där det finns växtlighet att gnaga under en mycket större del av året något som kan förändra fåren?
Den allra största anledningen till att fåren inte lammade "fel" och för ofta KAN ha varit att man inte hade bagge med hela året förr, det tror jag inte man hade. Så lever inte fåren "i det fria" heller. Det är inte säkert att det är något som beror på maten.
Jag menade på riktigt gammalt vis (som vore det enda rätta om vi skulle försöka bevara fåren exakt som de var) då fåren levde ett hårt liv. Och oftast inte alls speciellt "naturligt", vad var de korta sommarmånaderna på bete om man jämför med de långa vintermånaderna i en laduård med lågt i tak och trångt?
Men visst blir det konstigt om man får selektera vissa egenskaper men inte vissa, eller hur?
Vem vet vilka egenskaper som försvinner samtidigt som man selekterar bort "dålig" (för vem) ull?
Varför är det "finare" att selektera för "bra" ull och lugna djur än stora kroppar? Eller små nervösa får som kanske klarade rovdjur bättre? Vi famlar lite och "tror" en hel del egentligen... Kanske de lugna tama fåren höll sig till "Butösen" och klarade livet i skogen bättre på det sättet?
Nu var jag inte intresserad av att selektera för något alls när jag hade genbank... Den största anledningen till att jag valde Allmogefår var just variationsrikedomen. Jag kan ju t o m hitta fler olika sorters ull på samma får. Jag hade en tacka som på halsen hade den krusigaste finullen, på mitten glansig gobelängull och baktill ganska rya-liknande ull, ett allt-i-ett får!
Mvh
Charlotte
-
hejsan, har nu läst alla intressanta inlägg i denna "debatt". Jag ser att flera är intresserade av agrarhistoria och "folklig kunskap" när det gäller utfodring av får. Jag måste bara få ge ett tips om ett fantastiskt bokverk som heter ETNOBIOLOGI I SVERIGE. Verket består av tre böcker Människan och floran, Människan och naturen samt Människan och faunan. Ett användbart verk som består av samlad folklig kunskap inom alla områden.
-
Ja, skum, jag har skummat 8)lite i verket och läst en hel del böcker i ämnet.
Charlotte, jag tror vi "som vanligt" pratar om varandra! Det du nu skrev är nästan precis det jag försökte få fram. Undantaget är storleksaveln. För stora djur är mer foderkrävande och det prioriterades inte historiskt sett. Sedan ligger inte Klövsjö så ruskigt långt upp. Har varit där ett antal gånger, men visst det är inte Skåne och allt detta påverkar ju. Problemet är att de får som fanns i de sydliga regionerna "rensades" ju bort tidigare. Längre norrut var nog folk lite mer envisa och motspänstiga till nyheter.
Jag skrev även att jag inte tyckte man skulle avla mot viss ulltyp, utan just bevara mångfalden i typ och färg. Att jag nämnde de nervösa är ju att de lider störst risk att slås ut, för att de är mer svårhanterade.
Håller även med dig om baggar. Tror jag haft uppe detta i någon annan tråd också. Likaväl som att bagglamm inte gärna betäcker mamma och syster om annat finns att tillgå. Däremot tror jag gruppbetäckning var vanlig.
-
Jag har också varit i Klövsjö ;) Sveriges Vackraste By?
Klövsjö ligger nästan mitt i Sverige men skiljer sig himmelsvitt från Skåne utan att vara Lappland (bra förklaring?). Om inte annat skiljer sig Topografin en del. Johan, jag undrar om Klövsjöfåren kanske har ett kortare benpar för att underlätta bete i sluttningar? ;D
Mvh
Charlotte
-
Birgit!
Du kanske vill dela med dig av de böcker, uppsatser med mera som du tycker är värda att läsa.
Tackar på förhand!
-
Charlotte: ganska troligt ;D Har rest mycket i Sverige och älskar framförallt miljön och naturen norrutnorrut. ;) Visst är det skillnad på Skåne och Klövsjö, till Klövsjös fördel! Skulle gärna dra norrut om familjen följde med 8)
Skum: återkommer när jag letat igenom bokhyllan ;)
-
Jo, Henning, jag har tagit upp det med SJV och de hänvisar till att bevarandeföreningarna själva får ta ställning. Vi tog upp detta på Allmogefårets årsmöte också och fick där mothugg av just de där bakgårdsavlarna som köper in en massa foder och tycker det blir för dyrt med eko :-\
En Får Tacka Henning för berömmet av min läskunnighet ;D
Jag är krav bonde...
vi har haft kontroll av både länstyrelser o krav kontrollanter.. de gör inget annat än klagar på våra vallar som inte innehåller tillräckligt med klöver o baljväxter...
de finaste får hö vallarna är de inte ens säker att de godkänner.... då de är utarmade o har för lite odlade växter... de är gamla vallar på arrende mark som inte plöjts på MÅNGA år...
Så att KRAV skulle vara de bästa om man vill hålla sina djur extensivt.. de vet jag ej om jag kan hålla med om.. efter som hö o ensilage är ofta mycket baljväxt rika...
Och motionen på årsmöter fanns många argument både för o emot..
ett är ju att vi redan har ganska många krav för att få vara med i genbanken...
och mycket riktigt även vi bakgårdsavlare tycker att kostanaderna att vara med i KRAV är ganska mycket...
de handlar ju om mer än en tusen lapp per år... snarae 10...
de finns även de som tycker att pappers bördan är stor att hålla enhandfull får o ha´med dem igenbanken... föra journal, rapportera till SJV i tid, samla transportdokument, köpa öronmärken osv...
vid krav anslutning så blir de ÄNNU mer papper... de är bara att köpa sig en ny pärm o börja fylla...
de är kanske viktigare att försöka få med så många som möjligt av allmogefårsbesättningarna i tex MV programmet...?
:-[
-
Jag tror också det är viktigt att även "små" besättningar är med (Bakgårdsavlare låter dåligt). Vad händer annars om några av de "stora" drabbas av smittsamma sjukdomar? Framför allt borde det minska risken för att vissa egenskaper skulle selekteras bort. Hur gärna man än tror att man aldrig "väljer" så gör man nog det och förhoppningsvis väljer inte alla samma.
Och det är antagligen lättare att jobba med alla papper och betala kontroller när man får en hel del ekostöd? (Så känner jag det i alla fall...), än om man ska lägga ner en massa pengar och energi på tråkigt pappersarbete utan att få någon bättre ekonomi på sin hobby.
Mvh
Charlotte
-
Jag tror nog också att ett KRAV-krav (:)) är fel väg att gå, jag tror nog att man skulle tappa en hel del uppfödare, främst med små besättningar. Visst, KRAV-odling/uppfödning är en hedervärd "sysselsättning" som man i föreningen bör eftersträva att medlemmarnas besättninar uppfyller kraven för, men jag tycker inte att man ska kräva det.
Vi skulle i dagsläget inte hålla våra helsinge-får om det funnits ett KRAV-krav det skulle bli alltför omständligt att hålla på med för vår nu 4 får (och planerade 10) stora besättning och jag känner inte att det positiva med allmogefåren och KRAV väger upp de mer-kostnader och mer-arbete som KRAV ger. Inte i dagsläget iaf..
-
Jag tror också det är viktigt att även "små" besättningar är med (Bakgårdsavlare låter dåligt). Vad händer annars om några av de "stora" drabbas av smittsamma sjukdomar? Framför allt borde det minska risken för att vissa egenskaper skulle selekteras bort. Hur gärna man än tror att man aldrig "väljer" så gör man nog det och förhoppningsvis väljer inte alla samma.
Och det är antagligen lättare att jobba med alla papper och betala kontroller när man får en hel del ekostöd? (Så känner jag det i alla fall...), än om man ska lägga ner en massa pengar och energi på tråkigt pappersarbete utan att få någon bättre ekonomi på sin hobby.
Mvh
Charlotte
Precis som du säger Charlotte så är de bättre med 10 st små besättningar med 10 tackor i varje än en med 100 st...
detta har redan hänt en gång med allmogefåren... en stor besättning med över MV3 70 tackor gick mer än hälften till slakt .... pga ägarna avled men bara några månaders mellan rum... de är ju inte så lätt att kunna sköta så många får om man just blivit av med sina föräldrar och har heltids jobb o barn att sköta... de hände på senhösten och fårköparna stod inte direkt på kö...
:-[
och de känns ju ganska aktuellt ni i tider med Muloklövsjuka utbrott o Blåtungor...
-
Varför pratar alla KRAV ??? Jag har bara pratat ekologiskt!
KRAV är en certifierare. Själva har vi SMAK, som är betydligt billigare och petar alls inte i våra vallar! Sedan finns ju Hushållningssällskapen som också är godkända för EU-certifiering. KRAV verkar ju mer inrikta sig på storproducenter med helt andra djur och förutsättningar än de flesta av oss med lantarser.
Sedan Gimskogen, kan man faktiskt "slå" tillbaka. Ställa dem mot väggen och fråga om de förstår skillnaden mellan lantraser och produktionsraser, extensivt och intensivt. Urlakning av jorden kontra miljö vänligt och biologisk mångfald.
Jag har inget emot de som har få får, men de ska inte hålla dem onaturligt och defenitivt inte som övergödda hushållsgrisar, som jag sett flera exempel på :-\ De små behövs också och det är inget fel att vara liten. Men orsaken till varför man har just allmogefår varierar och alla förstår inte riktigt vad de gör och varför.
Kan också hålla med om att det i dagsläget kan vara svårt att genomföra det ekologiska kravet, men det borde ligga i föreningens intresse att nå dit på sikt. Så detta borde väl om nåt tas upp på hemsidan istället för en allmän rekommendation om att "alla" allmogefår ska ha kraftfoder 8)
-
När hände detta Gimskogen? Har inte hört om det alls. Det borde väl föreningen gå ut med osv. Sånt här kan man ju få hjälp med av det nya EU-stödet, akut åtgärd!
Folk måste får vetskap om det också.
-
När jag pratat med äldre personer som minns hur fåren hölls "förr"här i norra halvan av landet så har jag fått en bild av att de levde till större delen av löv. Vall-, ängs- och starrhöet gick framför allt till häst och kor. Baggarna slaktades på senhösten när betäckningen var över men det hände ofta att lamm föddes under vintern också och inte bara lagom till betessläpp.
När man inte har så många tackor så är det inte så stort jobb att samla löv till dem om de bara ska ha det som komplement till hö. Vi passar på i samband med röjning och vedhuggning. Det torra riset som blir kvar när fåren tuggat i sig löv och bark är perfekt till att tända i bakugnen vid storbak. Jag har märkt att smålammen föredrar löv framför hö när de ska börja äta. Och tackorna lämnar ju höet direkt när de hör prasslet från nalkande löv. Men om de fick mest löv kanske de vore mer intresserade av hö, alla vill väl ha lite variation. Det vore intressant och höra om någon vet hur "ursprungsfårets" diet såg ut. Får och getter har kanske en lövgen som är mindre uttalad hos mer förädlade raser?
-
När hände detta Gimskogen? Har inte hört om det alls. Det borde väl föreningen gå ut med osv. Sånt här kan man ju få hjälp med av det nya EU-stödet, akut åtgärd!
Folk måste får vetskap om det också.
det är snart 10 år sen... då föreningen var ganska ny... Mycket sorgligt....men tyvärr så fick föreningen inte reda på att de var så allvarligt förrän efter åt..
och SJV hade inga pengar för sådant.. eu stödet till föreningarna då var KLUM -pengar för information och utbildning.. inte för att rädda djur handgripligen..
:-\
-
Mina Roslagsfår o Svärdsjöfår ÄLSKAR löv...
jo jag tror att de skandinaviska lantrasfåren över huvudtaget är duktiga på att äta löv o bark.. de gick ju av gammalt på skogs och skärgårds beten..
och som du säger så fick de ofta mycket löv i foder staten..
tro de engelska raserna mer är präglade av att beta "gröna kullar" men sen finns de ju även bergsfår osv även i storbrittanien..
de är min personliga teori..
-
Varför pratar alla KRAV ??? Jag har bara pratat ekologiskt!
KRAV är en certifierare. Själva har vi SMAK, som är betydligt billigare och petar alls inte i våra vallar! Sedan finns ju Hushållningssällskapen som också är godkända för EU-certifiering. KRAV verkar ju mer inrikta sig på storproducenter med helt andra djur och förutsättningar än de flesta av oss med lantarser.
Sedan Gimskogen, kan man faktiskt "slå" tillbaka. Ställa dem mot väggen och fråga om de förstår skillnaden mellan lantraser och produktionsraser, extensivt och intensivt. Urlakning av jorden kontra miljö vänligt och biologisk mångfald.
Jag har inget emot de som har få får, men de ska inte hålla dem onaturligt och defenitivt inte som övergödda hushållsgrisar, som jag sett flera exempel på :-\ De små behövs också och det är inget fel att vara liten. Men orsaken till varför man har just allmogefår varierar och alla förstår inte riktigt vad de gör och varför.
Kan också hålla med om att det i dagsläget kan vara svårt att genomföra det ekologiska kravet, men det borde ligga i föreningens intresse att nå dit på sikt. Så detta borde väl om nåt tas upp på hemsidan istället för en allmän rekommendation om att "alla" allmogefår ska ha kraftfoder 8)
Första gången var de länstyrelsens kontrollant -jag sökte stöd för eko odling men var inte ansluten till någon organisation- som klagade på för lite klöver i vissa vallar...
man har skrivit på avtal och skall förlja dem så sa de... :-[
-
Vad gäller länsstyrelsen, finns mig veterligen inte något som säger att det ska vara si eller så mycket klöver 8) Alla kontrollanter är inte experter och man har också rätt att överklaga beslut.
Håller med signe också, det är inte mycket jobb om man lägger upp en strategi för lövsamling ;)
-
Håller med signe också, det är inte mycket jobb om man lägger upp en strategi för lövsamling ;)
Är det verkligen så att alla dina får äter torkade löv som en stor del av vinterfoderstaten? (Som man gjorde förr)
Och inte som godis som Henning skrev?
Då vill jag ta del av Signes och dina Torkningsstrategier!
Mina får (oavvsett ras) älskar löv men får hålla till godo med att äta det på sommaren direkt från div träd, jag klarar inte av att torka någon större mängd.
Däremot får dom barka aspar som jag fäller åt dom hela vintern. Nu börjar det bli slut på asp på betesmarken vi håller på att fixa i ordning eftersom Dikorna (Simmental och Charolaiskorsnngar) tynar skotten som kommer upp. Alla raser verkar gilla löv och jag är bekymrad för detta är sista vinterna jag har nog med träd åt dom att barka...
Mvh
Charlotte
-
Nej Charlotte, varken jag eller (signe om jag tolkar dig rätt?) ger huvuddelen löv, utan hö/ensilage och de får löv och bark istället för en massa mineraler och andra preparat. Som mineral/vitamintillskott och sysselsättning.
Vad gäller löv, så kör jag två varianter: dels kortare kvistar med löv som jag buntar ihop i lagom "kvastar". Dessa torkar jag, vid bra väder får de ligga ute ett par dar, annars inne på logen, luftigt och jag vänder dem regelbundet. Sedan repar jag löv på en del sly och samlar i Granngårdens nätsäckar. Har en nätram på logen jag häller ut det på och torkar. Samlar i papperssäckar sedan. Brukar köra några omgångar med vart och sedan sågar vi färsk bark hela vintern också. Lite arbete, men gör man det ihop med slyröjning osv. blir det inte så mycket extra jobb.
-
Ja, då fattar jag, nåt liknande har jag gjort någon gång förut, men det är bark mina får vintertid. Nu när vi jobbat med att ta fram lite "nygammal" betesmark har dom blivit bortskämda med fri tillgång, undrar hur det blir i vinter när det blir begränsat...
Vi har ingen sly kvar, den går ner i komagarna ;), Fåren har fått träden som sedan blivit ved och korna ställer sig på den större slyn och trycker der den för att äta, det är kul att se att kalvarna snabbt fattar att det lönar sig att hålla sig i närheten när dom vuxna äter :) De små skotten äter dom direkt.
Jag får snart kolla runt om någon behöver bortröjning av asp...
Mvh
Charlotte
-
Berätta gärna mer om aspen och dess egenskaper! Har en mängd aspar som kan avverkas. Ska jag ta dem nu innan de har fällt löven eller är det barken som är det väsentliga? Vilka egenskaper besitter asp och vilka andra trädslag rekommenderar ni?
-
I norra roslagens skärgård så tog man löv efter höskörden ofta i augusti... innan skörden av spannmålen...
man tog vanligen ASK, ASP , SÄLJ och björk.. men ask o asp är godast...
man knöt ihop till kvastar ställde kvastarna dem överst på höt på höskullen..eller i ladorna .. var ju lös hö på den tiden o de sjunker ju alltid ihop... de var viktigt att kvstarna stod raktupp om de ramlade om kull o var gröna så kunde de mögla..
när de sen var torra kunde man lägga undan dem mot väggen till de behövdes..
Man kunde passa på att fälla asparna och lägga ihop till ved runt åkrar.. o tog då vara på löven ...
har själv utfodrat min häst med gamla löv kvastar som hade legat LÄNGER... o hon åt upp allt.. både kvistar o allt.. Typiskt russ.. ;D
-
Min far var född i början på 1900-talet i Småland. Han brukade alltid säga att han var född i slåttern. När tror ni att han fyllde år?
Att utfodra fåren som man gjorde förr innebär betydligt sänkta proteinnivåer. Det ger framför allt lägre fostertillväxt, mindre mjölkavkstning, lättare lamningar och magrare tackor. Höjs proteinhalten i fodret får man en högre avkastning och större får på sikt.
I mitten på förra seklet började man skörda vallarna allt tidigare för att få upp proteinet och därmed öka avkastningen ffa på mjölkkor. Det lyckades väl men både kor och får växte i storlek. Denna ökning i srorlek är inte genetiskt betingad utan en följd av att födelsevikten blev högre och därmed vuxenvikten.
Samtidigt har husdjursavlare selekterat på snabbvuxenhet men det en annan historia.
Ni som förespråkar utfodring av allmogefår som man gjorde förr i tiden bör vara noga med proteininnehållet. Att använda ett högvärdigt ensilage avviker radikalt mot ursprunget och kan jämföras med kraftfoder.
Förr i tiden odlades sällan vall på gödslade åkrar. Det hö man skördade togs på ängar, strandängar och mader.
Rätta mig Birgit om jag har fel.
-
Min far var född i början på 1900-talet i Småland. Han brukade alltid säga att han var född i slåttern. När tror ni att han fyllde år?
Gissar på månadsskiftet juli augusti. :)
-
Helt rätt Henning om vallen ;) Men det kan vara lite svårt att få folk att gå omkring med lie idag! Däremot ska man inte plöja upp i onödan och inte heller gödsla en massa. Har man vallar med stor artrikedom osv ska man vara väldigt rädd om den. Dessutom trivs inte de vanliga ogräsen särskilt bra där heller, då de gillar kraftig gödning ;)
Att man slog senare hade ju bl.a att göra med att växterna skulle hinna gå i frö! Allt för att de skulle föröka sig osv.
Att djuren växer på protein är välkänt Henning, men att ensilage är samma som kraftfoder ??? Du kan ju se det på bl.a fettsyrorna. Gamla slåtterängar ger naturligtvis bättre fettsyror än gödlsade vallar, men kraftfodret förstör fettsyrasammansättningen. Ensilage är fortfarande gräs!
-
"Förr" är ju ett väldigt relativt begrepp som kan betyda vad som helst. Men de äldre som jag pratat med berättar om hur det var på 1920-30-talen i norra delen av landet. Då hade man börjat med vallodling men använde sig också av ängsslåtter (skrabbslått och myrslått). Men vallhöet gavs ju inte till får och getter.
Enklaste sättet att ta löv är att såga ner hela träd 1,5-3 m höga, gärna i något igenväxt område där man vill röja upp eller bara glesa ut. Är det lite grövre dimensioner så tar man bara toppen, resten blir ved. Längs sjöstränder och dikesrenar är det ju ofta igenväxt och där finns mycket löv att hämta. Vi tar främst björk, asp, sälg och rönn och gör det efter slåttern under perioden mitten på juli-början av augusti. Tar man löv i juni gillar fåren det inte. Att ta kvastlöv eller att repa som man också gjorde förr gör inte vi - det tar väldig tid. Lövet kan torka ute om det är bra väder men inte i starkt solsken. Annars går det bra att köra in dem direkt på logen om den har bra ventilation och luta stammarna mot något. Efter en tid kan man packa dem tätare när det torkat. Kvastlöv är besvärligare att hantera tycker jag och kvistarna som blir kvar trampas lätt ner i ströbädden (en armering som man inte uppskattar när ströbädden ska ut). Hela buskar är däremot lätt att plocka ut när de är avätna. Asp, rönn och sälg kan man ta in färska under vintern också. Det brukar fåren uppskatta precis som tallkvistar. Förr gav man ju också korna "barkskav", ofta i form av en soppa "sörpa" som man kokade i lagården. Därför hade man nästan alltid en eldstad i fähuset. Jag tycker att det ofta blir fel när man avfärdar allt gammalt som nödfoder. Självklart är det ingen som står och kokar sörpa till sina kor längre. Men egentligen är det väl inget konstigare än alla örtteer som folk dricker och som ska vara bra mot olika sjukdomar. Att ta löv till sina får som ett naturligt vitamin- och mineraltillskott känns ganska självklart, speciellt om man har allmogefår.
-
Bra beskrivet signe ;)
Som jag ofta påpekat fanns inte varken saltstenar eller mineralbaljor eller kraftfoder för ens 100-år sedan. (Fast jag menar oftast ännu längre bakåt när jag pratar "förr i tiden").
Då hade man koll på vad djuren behövde och mådde bra av. Man hade liksom inget val.
Läste i någon bok att de tappade björksav på våren för att få fart på djuren efter vintern (till betessläppet).
Idag tror alla att det är värdelöst om det inte finns innehållsdeklaration. För då kan man ju inte veta vad- och hur mycket av olika ämnen som finns. Allt ska analyseras 8)
Men hur äter vi själva? Inte väger vi alla näringsämnen vi behöver var dag? Varför tror vi då att djuren behöver exakt den mängden, annars dör dom, eller åtminstone blir sjuka ???
Visst, vi utarmar våra marker och grödor, men samtidigt ger vi djuren mat i överflöd, vilket de inte fick "förr". Dessutom kan man vara ekologisk och låta bli att plöja upp vart tredje år osv.
Männsikan har heller inte ätit i överflöd historiskt sett. Ändå har vi förökat oss som, hm "flugor" 8)
Som signe skrev var ju ofta fåren de som fick sämst (bortsett från getter). Idag verkar de vara de mest känsliga varelser på vår jord ::) En viss överdrift, men ringer ingen klocka någonstans?
Då börjar alla prata lönsamhet???? Jo, men nu var det allmogefår det handlade om och att kunna föda upp får "nästan" gratis kan inte vara olönsamt?
Däremot att ha nya fina byggnader, utfodringsanordningar, köpa dyrt kraftfoder osv. Då får du slita för att få runt det.
Ja, ja... jag kan tänka mig era svar! Men jag står envist fast vid mina idéer ;D som en stenstod!
-
Gissar på månadsskiftet juli augusti. :)
Bra gissning, han var född 30/7.
Birgit du har fått fettsyror på hjärnan. Du kanske har ätit för mycket omega 3...
Jag diskuterade proteinhalten i mitt senaste inlägg. De hälsoproproblem du brukar tillföra spannmålsbaserat kraftfoder till får är proteinrelaterade och kan lika gärna uppkomma vid ensilageutfodring.
Jag har inte hört att omega-6 fettsyrorna skulle påverka fårens hälsotillstånd. Det är köttkvaliten som påverkas.
-
Nej Henning, det är snarast du som fått proteinöverskott!
Så om vi käkar transfetter mår vi lika bra som av exempelvis olivolja????? Det är lite "osmart" att tro att det bara är onyttigt för oss som äter slutprodukten, eller?
Det proteinintag som djuren får idag beror ju på att vi vill tänja gränserna för tillväxt. Sedan beror ensilagets nyttighet på vad som ingår, när det är skördat osv. Man kan ensilera spannmål också (innan det är moget) då funkar det! "med fettsyror alltså".
Dessutom tycke rjag att mina får är lagom som de är, texel finns redan 8)
-
Läste i någon bok att de tappade björksav på våren för att få fart på djuren efter vintern (till betessläppet).
de har jag oxå läst...
anledningen till att dom gjorde det var att få fart på dom efter en vinter med brister i utfodringen..
-
JAHA 8) 8) 8)
Vad gör vi nu då? Köper A- C- D- E vitaminer. selen osv. Massor av mineraler och saltstenar till tusen!
Även människan drack björksav av den anledningen. Så då är det ju bevisat att det funkar ;)
Skulle det vara något fel eller?
Varför springer folk idag och köper en massa multivitamin o liknande? När vi har det största utbudet någonsin av mat i överflöd!
Vissa fattar inte poängen, eller resonemanget 8)
-
Jag läste nyss den heta debatten om löv under hamlingstråden och där var det råproteinhalten som diskuterades hett och som vissa bedömde vara för låg. Jag frågar inte om råproteinhalten i den frukt jag köper till mina barn. Vi människor behöver inte bara protein och det tror jag inte fåren gör heller. Jag ger inte löv till fåren för att jag tror att löven innehåller mycket protein utan för att jag tror att de innehåller vitaminer och mineraler som fåren mår bra av och framför allt märker jag att de gärna vill ha löv. Dessutom är lövet gratis, lokalproducerat och ekologiskt och jag får motion på köpet. :)
-
Det är lite "osmart" att tro att det bara är onyttigt för oss som äter slutprodukten, eller?
Nu blandar du ihop arter igen.
Många fågelarter är helt anpassade för fröätning. De mår inte dåligt för att deras kött inte innåller så mycket av den åtråvärda fettsyran, eller grisarna. Ditt principresonemang håller inte.
Det finns många exempel på det och på det motsatta också. Djuren kan äta sånt som är farligt för oss och vi kan äta deras kött.
-
Men diskussionen rörde ju huruvida allmogefåren behövde kraftfoder eller inte Henning. Jag hävdar INTE för att de ursprungligen levt och mått bra utan det och att det dessutom kan leda till diverse sjukdomar som inte fanns tidigare hos fåren (välfärdssjukdomar).
Antar att du vet vem Ragnar Edberg var? Vi diskuterade ofta detta med foderstater till gutar och han var övertygad om att kraftfoder gav ett överskott av onyttigt fett kring de inre organen som orsakade framfall och lammningsförlamning bl.a.
Du Henning är väldigt mån om att inte blanda ihop, men allt på vår jord hänger ihop på ett eller annat sätt.
Jag är tämligen övertygad om att spannmål till får kan ge diverse hälsoproblem likaväl som det gör hos människan i för stora doser. Bifogar ett ex. på forskning. Missa inte slutorden bara Henning! http://www.ekolantbruk.net/tidningen/artiklar/pdf/2004/404fettsyror.pdf (http://www.ekolantbruk.net/tidningen/artiklar/pdf/2004/404fettsyror.pdf)
-
Vi är överens om att spannmål i höga doser till idisslare ger problem. men jag tror att fettsyrasammansättningen i fodret har en maginell betydelse för fårens hälsa.
Det är ju en tilltalande tanke grovfoderkött skulle vara nyttigare för oss människor även om det knappast är belagt vetenskapligt än. Vi är snabba att ta till oss det som ligger i linje med våra önskningar och mål.
Den artikeln Birgit presenterade är ingen vetenskaplig artikel. Artilförforfattaren blander egna frågor och slutsatser med forskarcitat så det blir svårt att bena ut.
Det är högst sannolikt att olika arter har olika tolerans mot fettsyrasammansättningen i fodret. Jag skulle bli mycket förvånad om den optimala kvoten för människa gäller för alla djurarter.
-
Jag har inte påstått varken det ena eller det andra Henning, men det finns "väldigt" mycket som tyder på att jag har rätt ;) Lägger fram mina åsikter och tankar!
Artikeln är ingen vetenskapsartikel, men Jana Pickova är forskare. Jag har sjäv pratat med henne och forskningen går ju hela tiden i min riktning ;D
Sedan säger rimligen sunda förnuftet att det djuren ursprungligen var ämnade att äta är det bästa. Vill man då ha god djurhälsa ger man dem tillräckligt av det.
De nya foderstaterna är uppkomna för att öka tillväxthastigheten och slutstorlek. Det siktar inte på att djuren i ett längre perspektiv ska må bättre. Vitsen är ju att man ska slakta dem tidigare p.g.a gödningen ::) Angående fåglar osv. Mår de nog också bäst av fröer som saknar människans förädlingsled och intensivodling ;)
Eftersom du hela tiden argumenterar emot mig Henning, visa något som styrker ditt resonemang då?
När man nu vill ha storfödda lamm, klarar man väl lätt det Henning utan mer förlossningsproblem, eller? Köttraserna leder ju den statistiken redan, ska vi överföra detta till allmogefåren också?
Angående kraftfoder och fettsyror, så finns det ju studier på människor som visar att fel sammansättning av ämnen i kosten kan hindra kroppen från att ta upp- förbränna vissa ämnen. Vet inte om det forskats nåt om det på våra betesdjur, men tanken är lite intressant, för tänk om höga kraftfodergivor blockerar kroppens upptag av en del andra ämnen?
Tycker frågan kan belysas, då det verkar uppstå mer bristsjukdomar i det moderna avlandet än vad jag som extensiv hållare drabbas av. Åtminstone om man ska se till behovet av mineraler och spårämnen 8)
-
Även människan drack björksav av den anledningen. Så då är det ju bevisat att det funkar ;)
Skulle det vara något fel eller?
Nja, fel och fel....
Men jag har lika sällan sett ett får borra hål i en björk och dricka sav som jag sett det gräva upp betor ;)
Jag skulle nog inte kunna sova på natten om jag struntade i mina mineraler och mitt Tokosel innan lamning... Jag bor i en av Selen-fattiga Sveriges selenfattigaste delar och utfodrar till nästan 100% foder som är producerat här.
Men, vi är ju alla olika...
Tjusningen med att ha djur för mig är inte att på något sätt försöka kolla vart gränserna går för vad dom klarar eller inte. Just selen och mineraler känns som en liten kostnad (även om mineralerna stigit i pris) så den betalar jag för att vara på den säkra sidan. Hur det än är med "naturligheten" i vår djurhållning så har vi väl för det mesta djuren i hagar? Vem vet om kanske de vilda fåren strövade iväg till nåt speciellt "Mineralställe" och åt växter eller jord därifrån? Nu stoppar vi ju djuren i viss mån från att kunna hitta precis ALLT dom behöver. Gutarna kan jag tex tänka mig har ätit tång?
En person jag känner som tidigare bodde i Halland och hade sina hästar i strandhagar flyttade hit upp och märkte att hästarna helt plötsligt började äta mineraler när dom inte längre kunde gå och plocka i tången...
Mvh
Charlotte
-
Att får gräver upp betor har jag sett i Skottland. De gick vintertid på betfält och jag kunde inte se att det fanns ngt annat att äta än betorna. Blasten gick åt först. Det hade regnat en hel del innan mitt besök och miljön såg inte så trevlig ut. Fåren såg dock välmående ut.
-
Att får gräver upp betor har jag sett i Skottland. .
Aha! Då är det kanske inte helt fel att stoppa i dom lite Betfor någon gång ibland :)
Kanske forna tiders Vildfår också hittade en och annan Vildbeta. Men jag tror fortfarande inte Vildfåren drack Björksav.
Mvh
Charlotte
-
Nä, men de gnagde bark och fick smak på det och hittade även mineraler där!
-
För att återgå till Skums förfrågan har jag letat upp ett urval böcker, jag läst:
Håkan Hallander förstås, Leif Häggström: Skörd, slakt och smide + Landskapsuttnyttjande, bete och odling på Sydsvenska höglandet under äldre järnålder, Karin Viklund, Roger Engelmark och Johan Linderholm: Fähus. Från bronsålder till idag. Jans Alströmer: Får och potatis, Kungliga skogs- och lantbruksakademien: De oskäliga kreaturen, Janken Myrdal och Sabine Sten: Svenska husdjur från medeltid till våra dagar, Curt Matzon Lantraser i fara, Otto Blixt: Det gamla Grangärde - Boskapsskötsel, CBM:s skriftserie Peter Thorén och Susanne Gustafsson: Sveriges lantraser- kulturarv och genresurs. Nils Insulander: Svensk fårskötsel, Anders Alskog: Sällsynta husdjur och räddande eldsjälar, Anne Marie Rådström: Wålstedts - mästare i ull, Kerstin Gustafsson och Alan Waller: Ull, UllMa: Nock, Ragg, Rya Det glänser om ullen, Katarina Ågren, Karin Lundholm: Fårskinn - Beredning, sömnad, traditioner, Sverre Sjölander: Naturens budbärare. Plus diverse böcker om vikingar, järnålder, atriklar, föreläsningar, forskarrapporter m.m.
Detta var ett litet urval. Finns mängder på nätet också.
-
Det bästa bevarande arbetet måste ju vara om så många olika människor utfodrar och avlar som dom vill.Då får man ju variation.
-
Förutsatt att man sen inte blandar ihop dem, för då blir det en ända gröt ;)
-
Det bästa bevarande arbetet måste ju vara om så många olika människor utfodrar och avlar som dom vill.Då får man ju variation.
Nja, det jag inte med om. Att bevvara en ras innebär att begränsa variationen. Att flytta rasen från dess ursprungliga miljö och ändra selektionen är ett bra sätt att förstöra den efter ett antal generationer.
-
Och vilka av alla våra lantraser är kvar i sin ursprungliga miljö??
Alla fjällnära upp i fjällen igen,rödkullorna till siljansbygden och roslagsfåren ut i Upplands skärgård eller hur menar du?
Det finns ju allra flest fjällnära och rödkullor i Skåne,t.ex
Jag har stora naturbetes marker som jag har mina fjällkor och andra lantraser på och bedriver mjölkproduktion med nästan enbart grovfoder.Men jag bor i Upplands jordbruksbygd.
Tycker inte alls att jag förstör egenskaper,jag både mjölkar och har stora betes ytor och lång betes säsong.Och mjölkar korna mer än vad grovfodret ger så får de kraftfoder,allt annat är inte rätt mot djuren.
Du kanske aldrig har jobbat på för lite mat men vi som gjort det vet hur trött och sliten man blir,visst man kanske vänjer sig efter ett tag .Det vill inte jag utsätta mina djur för.
Jag utfodrar mina lantrasfår efter samma tankar.Jag har roslags,gästrike och gutefår.Och dom går inte ihop i en gröt......
Fler lamm ,mer mat.
Överutfodring är något helt annat än att ge sina djur vad dom behöver.
Min åsikt!
Lev väl
-
Med blanda ihop, menade jag inte att raserna går ihop och blandar sig, utan de olika utfodringsmetoderna.
Jag förstår poängen i det du beskriver, men att ge dem som producerar fler lamm t.ex "bättre" foder, uppmuntrar ju till ytterligare prestaionshöjningar. Jag har haft finull, så jag har en hel del erfarenhet därom. Ju mer kraftfoder, desto fler lamm, desto snabbare utslitning av djuren.
Dessutom gutar och rosor, ja framförallt lantraser som hålls på kraftfoder m.m. kan få sjukdomar som lammningsförlamning och framfall, utöver att de får fler lamm än de tidigare fått och kan lamma vid "fel" tidpunkt. Det är ju så man gör när man vill styra en ras i en viss produktions riktning. Hos lantraserna lägger sig fettet runt och i de inre organen, för att lätt kunna lösgöras vid behov (plötslig kyla, svält osv). Blir det för mycket fett och/eller av fel karaktär leder det till sjukdomar istället. (Teorin är delvis min med hjälp av en del an
Att hålla djur på grovfoder, fri tillgång, kompletterat med salt och mineraler är inte svältfödning. Dessutom reglerar även korna mjölkmängden efter fodret. Att vissa kor och får magrar under laktation är inget konstigt. Mina bästa gutar gör så och deras lamm blir otroligt fina. Så finns det andra som verkar oberörda av lammning, runda och fina, deras lamm har ofta en sämre tillväxt. Samma var det med finullen. De "finaste" tackorna var ofta dåliga mödrar, med låg mjölkproduktion. Dessutom tog de ofta sämre hand om sina lamm, de var mer intresserade av att få "godis" själva än att lammen överlevde. Här gäller det att kunna ge av sig själv ;)
-
Ursprungsfrågan var väl ska man ge kraftfoder till allmogefåren, som det står på Föreningen Svenska Allmogefårs hemsida. Jag tycker att den förening som bildats för att bevara just dessa gamla fårraser inte bör ha det som en generell rekommendation. Lantraserna utmärker sig genom sin anpassning till de förhållanden de levt i under många hundra, kanske tusentals år. Ofta anses de vara härdiga, energieffektiva i sin ursprungliga miljö o.s.v. Dessa egenskaper har ansetts värdefulla att bevara för framtiden, inte minst med tanke på att man inte kan veta vilka förhållanden vi kommer att ha i framtidens jordbruk. Om man flyttar lantrasen till helt andra förhållanden kommer den börja anpassningen till dessa. Åtminstone ett minimiantal av genbanksbesättningar bör därför finnas i lantrasens ursprungsmiljö och med förhållanden som bevarar så mycket som möjligt av egenskaperna. De behöver väl inte finnas precis i just den socken som rasen "hittades" i men i trakter med liknande förhållanden. Självklart kan vi inte hålla djuren under missförhållanden för att bibehålla förmågan att klara svält och fuktiga fähus men gärna på ett historiskt riktigt sätt i övrigt med lokalproducerat foder av den sort som djuren fått "i alla tider". Då bidrar vi i alla fall inte medvetet eller omedvetet till att påskynda förändringen av rasen.
Jag menar t.ex. att av den fjällnära kon bör det finnas ett antal genbanksbesättningar i det fjällnära området som har möjlighet att låta djuren gå på extensivt bete i skog och fjäll sommartid. Och att det av de allmogefårraser vi har också bör finnas ett antal genbankbesättningar som håller fåren så långt som möjligt utan moderna tillskott som kraftfoder och AD-droppar. Men det ställer stora krav på dessa djurägare då man måste ha tillräckliga kunskaper och också tid för att t.ex. skörda ängs- och lövfoder. Klarar man att bibehålla raserna i genbanksbesättningarna så ser jag inte någon större risk med att man skaffar fjällkor i Skåne, håller Göingegetter i Norrbotten eller att en del ger betfor och spannmål till sina allmogefår. Då har man ju ändå "basen" kvar i genbankerna. Naturligtvis påverkas allmogeraserna av att man t.ex. ger kraftfoder till de tackor som får många lamm och avlar på de tackor som man tycker presterar bra under dessa förhållanden. På motsatt sätt har ju raserna påverkats tidigare av att de djur som lyckades bra med sina avkommor trots en ganska proteinfattig diet, har fått lämna sina gener vidare.
Jag har en genbanksbesättning för en av allmogefårraserna men har aldrig under dessa år fått någon fråga från föreningen om hur jag utfodrar mina får. Det är egentligen ganska konstigt då det vore enkelt att även ta in sådana uppgifter i den årliga redovisningen av ev. sjukdommar, lammdödlighet m.m. Någon efterlyste statistik här tidigare och det borde inte vara så svårt att ta fram, i alla fall inte för genbanksbesättningarna.
-
Precis signe, att ha en genbanksbesättning är ett åtagande och det borde både föreningen, SJV och djurägarna vara medvetna om. Det står att allmogefåren skall bevaras i sin ursprungligaste form, i häftet från föreningen, men inget om hur det ska gå till. ???
Precis som det är viktigt att det finns kvar djur i de ursprungliga områdena, är det viktigt att man försöker efterlikna sättet de hölls på (utan svältfödning). Men det kan ju samtidigt vara mer förkastligt att djuren hålls fel i ursprungsområdet, än att de hålls på ett riktigt sätt i ex. Skåne. Man måste väga in olika aspekter.
Tycker föreningen borde jobba mer med dessa aspekter, för det är ett stort ansvar att bevara de gamla raserna.
Sedan är det ju ett intressant inlägg om den proteinfattaga dieten ;), har försökt få fram det tidigare, men fått höra att det är misskötsel. Inte gav man fåren högproteinfoder för 100- 200- 500 år sedan? Det är ju också därför man får diarréer och annat när man släpper lammen på klövervallar på hösten. Proteinöverskott på bete - Sjödin. Det är kanske vanligare med sådana magproblem än parasiter?
Gasbrand och trumsjuka - högavkastande kultur/klöverbeten - enligt Erik Sjödin. Beteskramp - starkt kvävegödslade beten på våren. Samma bok.
Finns mycket som talar för naturbeten m.m. Speciellt om man har gamla raser, som sannolikt är känsligare än de framavlade raserna.
-
Fåren får inget kraftfoder innan betäckning,bara ensilage fram till lammning.Ingen flusching allså,det kan bli många lamm ändå
Roslags tackor och gute tackor med 1 lamm får bara ensilage,gutar och gestrike tackor med 2 lamm får ett par hg färdigfoder/lamm.
Det är gestrike tackor som tydligen mer än gärna får 3 lamm som jag tycker måste ha tillägg fram till betessläppet,sen får de inget mer.Bara ogödslat hagmarksbete ända tills nu faktiskt.Bagglamm borttagna i början av augusti och gödda på vallåterväxt,men de ska slaktas snart.
Så utfodrar jag.(som tråden handlar om)Jag har aldrig haft problem med sjukdomar.
Överutfodring och feta djur är inte bra varken för djur eller plånböcker.
-
Ja, var ska man börja... Kunskapsnivå om FSA och FSAs bevarandearbete tycks vara mycket låg i den här tråden, iallafall på vissa håll. Jag kan hålla med om att foderrekommendationerna behöver förtydligas varför det står som det står men grunden är att fåren ska må bra och ska kunna föda sig på det foder de får. Om det betyder att de behöver kraftfoder så ska de ha kraftfoder. Behovet av selen och mineraler tänker jag inte kommentera på annat sätt än att om man läser årsrapporterna från genbankerna så inser man att även allmogefår behöver detta. Att generaliserande och envist hävda att allmogefår aldrig behöver kraftfoder eller selen är förutom att det är rent dumt också är oansvarigt. Någon kommer att läsa det här som inte inser att man måste kolla hullet och att det i vissa delar av landet faktiskt är brist på selen. Denna någon kommer att få mycket tråkiga erfarenheter av allmogefår.
Samma personer som lusläser hemsidan när det gäller foderrekommendationerna kan ju fortsätta att leta efter annan information. Om ni med samma iver letar vidare kommer ni att stöta på ett dokument som heter "Avelsplan". När ni har läst det så inser ni att det där bl a står så här:
4. Mål
4.1 Avelspolicy
De gamla lantraserna av allmogefår skall bevaras som genbanker med så stor genetisk variation som möjligt och med de egenskaper som var kännetecknande för populationerna när det aktiva bevarandearbetet påbörjades. Aveln skall bedrivas utan ensidiga avelsmål. Djur som uppvisar ärftliga defekter och icke önskvärda egenskaper, t.ex. dåligt lynne, samt egenskaper som kan misstänkas vara följden av eventuell korsning skall undantas från avel. Hållande av genbanker in-situ ska stimuleras så långt möjligt.
4.2 Långsiktiga mål
FSA vill verka för att:
• samtliga allmogefårraser skall nå en effektiv populationsstorlek större än 500 individer
• samtliga allmogefårraser är undersökta genetiskt med avseende på genetisk variation och genetisk differentiering
• gruppbetäckning som parningsmodell utreds och undersöks med avseende på partnerval och baggrepresentation i avkomman
• minst 10% av antalet djur i respektive genbank hålles in-situ
4.3 Kortsiktiga mål
FSA vill verka för att (under 2007-2009):
• samtliga allmogefårraser uppförökas till en effektiv populationsstorlek större än 50 individer.
• samtliga allmogefårraser är karakteriserade och dokumenterade på ett betryggande sätt inför det framtida bevarandearbetet.
• är FSA registerförande förening med denna avelsplan som grund och i genbanksformen.
• den felaktiga informationen i DAD-IS rättas till (dvs att det bara finns tre raser av allmogefår och diverse felaktiga mått- och viktuppgifter).
• föreningen anordnar årliga genbankskonferenser för att diskutera bevarandearbetet och gå igenom resultatet av årets arbete
5. Avelsarbetets genomförande
FSA planerar att bedriva avelsarbetet genom att:
• genbankskontrakt upprättas med samtliga ägare av allmogefår i genbank
• genbanksintyg utfärdas för samtliga djur i genbank
• en sluten stambok för samtliga allmogefårraser skall finnas
• samtliga genbanker vid varje års slut inlämnar en årsrapport innehållande bl a uppgifter om antal djur i avel, lamningar, ev sjukdomar och annat som kan vara av värde i avelsarbetet
• utföra en initial inventering och beskrivning av samtliga allmogefårraser samt skapa former för en periodiskt återkommande inventering
• verka för att så många handjur som möjligt används i avelsarbetet
• betäckning med baggar i grupp kan ske med dispens från FSA. Flera ursprungsbesättningar tillämpar fortfarande denna betäckningsform och FSA anser det viktigt att dessa djur fortsättningsvis kan ingå i respektive genbank. Det är dock viktigt att huvudparten av populationen har helt känd härstamning men några besättningar bör tillåtas att använda gruppbetäckning av kulturhistoriska och genetiska skäl. I besättningar med gruppbetäckning är härstamningen på handjurssidan inte helt känd men alla potentiella fäder är kända.
• om så är ekonomiskt och praktiskt möjligt kontrollera exakt härstamning även vid gruppbetäckning (med molekylärbiologiska metoder)
• nära släktskapsavel i möjligaste mån skall undvikas
• samarbeta med SJV hur sperma från baggar i spermabank kan användas. Föreningens önskemål är att denna sperma endast ska användas till stambokförda tackor eller till tackor som föreningens styrelse har godkänt
• med hjälp av lämplig mjukvara följa avelsarbetet så att inte vissa individer tillåts dominera avelsbasen och därmed verka för att alla individers genetiska variation tas till vara så långt det går
• utföra genetiska undersökningar för att få nödvändig kunskap för ett korrekt avelsarbete
Var någonstans hittar ni att vi inte arbetar för att raserna ska hållas så långt det är möjligt in situ? Jag har med stigande förvåning sett utvecklingen i den här tråden och när man läser vissa inlägg undrar man vilken planet vederbörande befinner sig på... Är man det minsta intresserad av föreningens bevarandearbete så föreslår jag att man laddar hem och läser avelsplanen (http://www.allmogefar.se/avelsplan_antagen%202007-11.pdf). Om någon vill fortsätta bevarandediskussionen efter att ha läst den så gör jag det gärna men läs för guds skull först vad det är vi arbetar med istället för att läsa i den här tråden vad vissa skribenter tror/vill tro att vi gör och inte gör.
På ett antal ställen i tråden diskuteras det också flitigt om ekologiska kontra konventionellt foder och Birgit har mycket riktigt föreslagit till årsmötet att vi ska kräva att genbankerna hålls ekologiskt. Vi har avfärdat det och förklaringen är mycket enkel. Vi behöver alla lantrasbevarare vi kan få. Alla kan inte få tag i ekologiskt grovfoder och de som tar foder själva måste kanske gödsla för att få tillräcklig avkastning på de marker de har tillgängliga. Jag är den förste att applodera ett hållbart och grönare jordbruk men samtidigt har ordet ekologisk gått från en strikt vetenskaplig term till att bli mer känslomässigt och nästan religiöst. Jag föredrar alltid att grunda mina beslut och åsikter på fakta och inte på tyckande och pseudovetenskap vilket vi ser ett antal exempel på i den här tråden, framförallt från vissa författare.
Avslutningsvis konstaterar jag också att Birgit själv anger att hon har läst min och Susannes bok om lantrasernas genetik och bevarande och jag måste väl säga att tyvärr tycks det mesta ha gått henne förbi... Det är inte heller svårt att lista ut att det man hittar i boken som bl a på lanthönsklubbens och allmogegetens hemsida beskrivs som "vågar ta ställning" även hittas i FSAs avelsplan som undertecknad har skrivit till största delen.
Mvh
Peter
-
Tack Peter!
-
Först, Peter, jag har läst boken och avelsplanen. Jag håller inte med om allt, men det mesta!
Sedan är det ingen i tråden, som jag upptäckt, som påstått att allmogefår inte ska ha selen eller mineraler. Vad jag och flera med mig reagerar på är att det blivet ett "bakvänt" tänk. Att alla får "måste" ha tillskott oavsett var- och hur de hålls är att generalisera. Men det är av större vikt att upplysa om att djuren behöver selen och mineraler, än att generellt rekommendera kraftfoder, speciellt som det är vårt sätt att bruka jorden som utarmar den från just de ämnen både vi och djuren behöver. Men religiös? Nej, Peter, jordnära och logisk!
Så: In-situ, det är viktigt? Men det gäller inte utfodring? Det står i info häftet från Allmogefårfäreningen: "Ska bevaras/sparas i sin ursprungligaste form." Vidare:"De ska inte utvecklas mot bättre ull, större slaktvikt eller ökad fertilitet."
Då Peter, undrar jag hur det ska gå till med modern foderstat? Jag vet att du är genetiker och det är skrämmande att du och flera andra genetiker inte tror att hållande sättet påverkar generna. Men, i så fall, hur lyckas man med avelsframsteg? Om det inte är genom att "förbättra" foderstater m.m? En viss selektion, jo, men den skulle gått mer upp och ner beroende på omständigheter. Det är framförallt det förändrade sättet att hålla djuren som lett till "framstegen". Fåren har inte gått på högprotein foder tidigare i historien, om de gör det nu, påverkar det inte något?
Du skriver själv i CBM boken om just resistens mot sjukdomar, bra foderomvandlare osv. Samtidigt som du förespråkar att man hanterar djuren på ett sätt så att dessa egenskaper rubbas.
På första uppslaget i FSA:s häfte står:" De svenska s.k. lantfåren äro små, men härdiga såväl mot köld som vanskötsel" ( J.F Hellenborg. Lärobok i husdjursskötsel 1912.)
FSA spinner vidare:" Den här broschyren handlar om lantfår, allmogefåren, som på något vis inte blev en del av utvecklingen utan fick fortsätta i gamla hjulspår fram till idag"
Dessa formuleringar talar inte för att djuren SKA ges kraftfoder? Eller ska det tolkas: efter idag kan vi göra hur vi vill med dem? De är redan bevarade!
Hur mäter ni genetiker från ett founderdjur och några generationer med annat hållande sätt, hur det påverkar djuren och vilka gener som gynnas? Jag skulle gärna vilja se någon dokumentation på att "det går bra" att hela tiden förbättra foderstaterna och ändå bevara alla ursprungliga egenskaper.
Att bevara måste innebära att man håller djuren så nära det historiska sättet att hålla dem som är möjligt (det som skapade dem), utan att missköta dem. För hur gör man det annars? Jag ser hur djuren påverkas och förändras, med olika sätt att hålla dem.
Sedan Peter, jag har aldrig gett mina roslagsfår kraftfoder, trots det är de väldigt runda och fina, lammen växer bra och lammdödligheten noll från andra året med dem! Som jag skrivet tidigare får de saltsten med mineraler och selen. Utöver det grovfoder och löv och bark. Gav jag dem kraftfoder skulle de se ut som hängbuksvin. Är det att rekommendera? Men vissa kanske vill intensivuppföda lammen för att de ska platsa i EUROP-skalan? Jag försöker hitta andra vägar till att få lönsamhet i hållandet, utan att medvetet förändra djuren.
-
Hej Birgit,
För det första när det gäller utfodringsråden så kommer de att förtydligas och motiveras på hemsidan inom kort. Det vi har lärt oss genom åren när vi har kontakt med människor som är intresserade av får är att man måste tänka på vad man säger och skriver. Det är det jag menar med oansvarigt. Många som intresserar sig för allmogefår har aldrig haft får förut och har ingen aning om hur man t ex gör en hullbedömning. Skriver man då i råd på hemsidan att fåren är härdiga och fodersnåla kommer det att misstolkas och det har hänt vid ett flertal tillfällen. Vi har varit med om allmogefårägare (även erfaret fårfolk!) som har låtit fåren lamma ute på vintern, som inte har fattat hur magra får de har med dödfödda lamm som resultat, som har tackor som magrar ur så mycket under laktationen att de inte klarar lammen mm, mm. Visst måste man prata med folk och visa hur man bedömmer hull och annat men det kommer alltid att dyka upp människor som t ex har läst att du har skrivit att allmogefår aldrig ska ha kraftfoder och som sedan får tag i dåligt grovfoder och därmed inte har förutsättningarna för att det ska fungera. Fåren ska ha tillräckligt med foder för att klara sina behov. Har de behov av kraftfoder ska de få det. Att på ett bra sätt klara av dräktighet, lamning och digivning utan att använda kraftfoder kräver ett bra grovfoder och kunnande för att det inte ska gå åt skogen. Då kan man inte generellt säga att allmogefår inte ska ha kraftfoder. Du hakar upp dig på ordet "SKA" på vår hemsida och det kan man naturligtvis göra och du får tycka vad du vill i den frågan men sedan fortsätter du och drar långsökta växlar om hur vi bedriver bevarandearbetet i föreningen baserat på detta.
Jag vet inte hur du kom fram till den slutsatsen att jag någonsin har sagt eller skrivit att hållandesättet inte påverkar generna? Alla former av urval som vi gör i vår avel påverkar genernas sammansättning i nästa generation. Det enda urval som FSA säger att vi ska göra är att ta bort djur som är direkt defekta. Hur du kan få det till intensivuppfödning, EUROP-skalan (vet jag inte ens vad det är) och medveten förändring är för mig en gåta. Jag skulle tro att mina "intensivuppfödda" roslagsfår kommer att ha en slaktvikt på 10-14 kg i år... Det skulle vara intressant att veta vad du grundar dina åsikter på? Hur skulle generna förändras för att vi ger djuren kraftfoder där så behövs för att de ska täcka sina behov? För att en förändring i miljön ska leda till en genetisk förändring måste den vara kopplad till selektion. För att utnyttja en bättre foderstat till avelsframsteg måste man unyttja möjligheten genom att selektera fåren till att bli större, växa fortare eller vad det är man vill. Däremot kommer man inte längre att ha ett selektionstryck för förmågan att överleva och reproducera sig under sämre förutsättningar så rent teoretiskt kan man på sikt förlora sådana egenskaper genom slumpen. För att vara säker på att bibehålla sådana egenskaper måste man hålla djuren på ett sådant sätt så att en del av populationen inte klarar det (=vanskötsel) medan andra gör det, men så vill nog varken du eller jag att vi ska hålla våra får.
Anledningen till att jag speciellt nämnde in-vivo var att flera inlägg i tråden handlade om att FSA inte tar hänsyn till var fåren hålls. Jag har inte påstått att det är viktigare än något annat. Mycket av det du skriver framstår som skrivet för att provocera. Jag förstår uppriktigt sagt inte riktigt vad det är du vill uppnå med det? Tror du på allvar att FSA driver utveckling av allmogfår mot produktion? Det är nog första gången jag hör den åsikten. Jag är mer van vid att bli idiotförklarad för att hålla på med dessa små och oekonomiska får istället för med "riktiga" får.
Peter
-
Först Peter, jag påstod inte att du intensivuppfödde dina får osv. Men jag har mött folk i föreningen som jagar poäng på EUROP-skalan (vilket är EU:s klassning av en slaktkropp, som lett till att slakterierna satt betalning efter bokstav från vänster).
Angående riskerna med kraftfodret, är ju som du säger kopplat till selektion. Det är ju så avel bedrivs. De som svarar bra på kraftfodret är ju de som får föröka sig. Tro vad du vill om detta, men jag har fört denna diskussion med många som håller både gute och allmogefår. Det finns en hel del som faktiskt anser att man måste selektera för att få lönsamhet i djuren, oavsett vad föreningen säger. Det är därför jag reagerar starkt på SKA! Det finns säkert okunnigt folk åt andra hållet också, men med den lönsamhets- och tillväxtfixering som många faktiskt har idag, tror jag riskerna är större åt SKA-hållet.
Tycker mycket väl att föreningen också kunde lägga in i ansökan om EU-stöd att göra besättningsbesök. Att på plats visa och diskutera med folk. Guteföreningen har ju gjort lite så med bagg-certifieringen (även om den varit lite för inriktad på stiliga baggar). Möjligheten finns.
Dessutom en folder med mer kötselanvisningar osv. för nybörjare och andra behövande. Kurser i hullbedömning? Stöden kan sökas för mycket. Använd dem på ett vettigt sätt för att få kontakt med dem som inte åker på årsmötena.
Dessutom saknar jag utförliga beskrivningar om de olika raserna, (var de hölls står ju och av vem) men hur? Historia och rekommenderat hållande i förhållande till det för var ras? För de har ju inte hållits likadant precis?
Nej Peter, jag tror inte FSA medvetet driver utveckling mot produktion. Visst överdriver jag, men då känner du säkert också till att jag drabbats av flera påhopp, både från föreningen och annat håll för att jag vill "producera"? Misstänker du det?
-
Ingen som har allmogefår och som är med i genbanken ska göra något annat än att följa avelsplanens och genbanksansvarigs riktlinjer när det gäller aveln. Om sådant förekommer i genbanker som du nämner så har man grovt missförstått vad det är vi håller på med och kanske inte ens ska vara med i genbanken. Det finns mycket saker som man kan och bör göra som förening. Du kommer med några bra ideer som även har kommit upp tidigare i styrelsen genom åren men det ska också finnas någon som har tid att utföra jobbet. Just nu arbetar vi hårt med att få vårt nya datoriserade genbankssystem på plats och att vår modell för inventering av allmogefår ska bli funktionell (vilket kommer att leda till bra beskrivning av raserna).
Jag vet inte vad syftar på för "påhopp". Det enda ärende där jag kan minnas att ditt namn har nämnts var en farhåga kopplad till ditt projekt där du ville få fram system för att få bättre avsättning för lantrasprodukter. Det är visserligen bra om lantrasbevarare kan få avsättning för sina produkter men det som vi (och flera andra bevarandeföreningar) var oroliga för var en ökad önskan att börja avla mot ökad produktion när det fanns ett utvecklat system för att kunna sälja produkterna. Finns det flera "påhopp" så är det något som jag inte känner till.
Huruvida du avlar mot produktion eller inte har jag ingen aning om eftersom jag inte känner dig, aldrig har sett dina djur eller ens har träffat dig (tror jag?). Det är inte det som mina inlägg här handlar om utan jag reagerar på de grava missuppfattningar och medvetna (?) felaktigheter som har skrivits i den här tråden (från dig och andra) och jag kände att de behövde bemötas. Nu när jag har gjort det kommer jag att lämna den här tråden till sitt vidare öde.
Mvh
Peter
-
Jag som inte ens har får tycker att det är intressant att följa denna tråd just eftersom det har varit så många kunniga personer som har uttalat sig, på ett bra sätt dessutom. Att ni inte håller med varandra avspeglar ju bara hur det ser ut i verkligheten och därför är det bra att alla sidor belyses. Vem som har rätt eller fel är visserligen inte ointressant, men av underordnad betydelse. Jag tycker att båda sidor har sina poänger och faktiskt står åsikterna inte alltid emot varandra!
Förhoppningsvis så finns det läsare med magra får som nu börjat ge lite kraftfoder och de som står med fetknoppar börjar se över sina utfodringsrutiner och kanske utesluter kraftfoder!
Kunskap och information kan man nog aldrig få för mycket av!
-
Hej Birgit, ursäkta jag inte bevakat denna tråd och sett att du svarat på ett inlägg jag hade.
När nöt och får går på vinterbete och käkar allt slags ris, bark, tuvtåtel och veketåg kan måttliga givor kraftfoder komplettera det grovfodret bättre än grovfoder i form av hö eller ensilage. Djuren fortsätter då att beta av heden effektivt samtidigt som det inte blir alltför magert för dem. Men det är en balansfråga, man får följa djuren och stämma av balansen mellan vinterfodret, höet och kraftfodret beroende på hur mycket vinterbete det finns. Vinterbete + måttliga mängder kraftfoder mest aktuellt för får. Nöt går nog inte att klara på den kosten utan en del ensilage också. Jag respekterar din åsikt om inget kraftfoder till får, men jag är mer pragmatisk och använder kraftfoder då och då när det är motiverat. Det är ändå bra att du står fast vid din synpunkt eftersom det är en bra grundprincip att inte vräka på djuren kraftfoder.
Vinterbete är grymt effektivt för att öppna upp och rensa marker som är betbara vintertid. Det var vinterbetet i skogar som på sikt skapade Västsveriges nakna ljunghedar och alvaren på Gotland och Öland. En slags naturskövling i långsam takt egentligen...
-
ulfg, jag förstår precis vad du menar med ditt vinterbete, förstår också hur du tänker med kraftfoder istället för grovfoder. Men jag håller inte med till 100% 8)
Vi löser det annorlunda: vid barmark låter vi fåren vänta en halv- till en dag på nytt grovfoder (6-12 tim). Då börjar de söka foder och får då både motion och lite annat att äta. Ljunghedar och alvar skapades av att djuren "överbetade" marken, men framförallt att de gick där även på vintern. På många platser hölls djuren ute åtminstone så länge det var barmark. Har flera bekanta som låter fåren gå på ljungbete på vintrarna. Krävs ganska lite snö då. De klarar sig fint utan kraftfoder på det.
PeterTh
Att mina funderingar på att gemensamt lyfta fram produkter från våra allmogefår, där just deras unika egenvärde skulle stå för "varumärket", vore ett hot mot bevarandet är en absurd inställning från styrelsen. Däremot att inte ta ansvar för, eller engagera sig i att de som försöker bevara sina djur, kan få avsättning för produkterna är en större fara för bevarandet. Då tar folk saken i egna händer. De flesta väljer allmogeraser för att de tycker det är intressant och spännande, att det sedan ser knapert ut på slaktavräkningen var kanske inte något de räknat med? Många skaffar ju allmogefår som just första ras också.
Föreningen bör också inse att inte alla kan/vill slakta/sälja själva. Det är då man är beroende av EUROP-skalan! Samma förfarande med exempelvis skinnen, "går att sälja för 1500 -2000:-" sade någon åt mig. Visst storstadsnära ja, men inte utanför turiststråken. Garn bör hålla ett visst pris, annars dumpar man marknaden! För vem? För de som igen har en penga stark marknad runt knuten. Vi andra då, ska vi helt avstå från att sälja produkter, slänga skinn och ull, eller hur tänker föreningen där?
Är mycket förvånad över att den här typen av problematik inte diskuteras i FSA! Det är ju frågor som är väldigt viktiga i bevarande synpunkt. Att man hjälps åt och letar gemensamma lösningar.
Jag betvivlar inte alls att styrelsen gör ett bra jobb och jobbar hårt. Men det finns många medlemmar utanför styrelsen också. Det gäller att känna av tongångarna hos dem och ha dem med sig. En styrelse är normalt vald av medlemarna, det bör man ha i åtanke i allt agerande.
Sedan krävde vi inte ekologiska genbanker, utan lade fram ett förslag om att sträva efter att komma dithän. Att ge den informationen till genbanksbesättningar, att föreningen strävar efter ett ekologiskt hållande. Protesterna kommer ju oftast från dem som har få djur och höga kostnader p.g.a inköpt kraft/grovfoder. Det är billigare att köpa konventionellt. Vi talade inte om certifiering, utan att man frivilligt skriver under om en ekologisk policy i genbankskontraktet. Det ger signaler i en viss rikting, inget tvång. Skulle göra folk mer uppmärksamma på utfodring m.m.
Det är inte konstgödning och sojaprotein som format våra lantraser, utan de har formats av de platser de skapat genom sitt betande under årtusenden i människans tjänst (se ulfg:s inlägg). Nästan all våran granskog (åtminstone söder om Stockholm) har varit åker eller beten historiskt sett. Det fanns inte gran här för 2000 år sedan. Vi har planterat igen det som våra djur och förfäder skapat. Ingen här som tänker i dessa banor i sin bevarandeiver?