Alternativ.nu
Djur => Får => Utfodring av får => Ämnet startat av: Kimma skrivet 04 sep-08 kl 16:16
-
Sitter och lusläser boken Får och försöker lära mig allt om får i rasande fart. Och däri står bland annat en hel del om höets värde för fåret både ur hälsosynpunkt (mage och tarm) men även ur näringssynpunkt. Hur viktigt det är att ha ett bra hö och en analys för att kunna räkna ut mängden kraftfoder/vinterfoder osv. Allt detdär förstår man ju ganska lätt men så i nästa svep ser jag och hör jag ofta om annonser eller uttryck från bönder när det kommer till fjolårshö, andra skörd osv att de kallar det för "bra får-hö"? Hur går det ihop, har inte får samma näringsbehov som nöt och häst fex? Eller klarar sig ett får bra på fjolårshö om hon bara får lite mer kraftfoder? Innebär det då också att man måste öka mineralgivan? Eller bibehåller höet sin proteinhalt men förlorar andra ämnen?
Snälla nån, förklara please :-\
-
Antingen är det för att, det duger till fåren (slit och släng).
el för att det inte är lika grovt. Rödklöverstjälkar blir ju alltid kvar.
-
Har du ett riktigt bra grovfoder så behöver du kanske inget kraftfoder! Det är därför det är bra med analys. Kan du få tag på grovfoder som redan är analyserat är det ju bra. Eftersom du inte har så många djur blir det lite väl dyrt att analysera själv. Gissar att får och kaniner gillar ungefär samma sorts hö, lite spädare.
-
Hö, eller ensilage, det vill säga grovfoder är mycket viktigt för får. Allt beror ju på vad man vill med sina får. Du kan säkert få fåren att överleva på halvtaskigt fjolårshö. Vill man däremot att lammen ska växa och bli fina krävs bra foder. Får ska ha bra hö eller ensilage med bästa tänkbara näringsvärde. Näringsvärdet är som bäst på våren och försommaren. Förstaskörden, tagen en bit före midsommar är med andra ord bäst.
Låter man däremot förstaskörden dröja, låt säga ett par-tre veckor in i juli blir det hö med dåligt näringssvärde och grova strån som inte fåren vill äta.
Det är också riktigt att grovfodrets näringsinnehåll styr hyr mycket kraftfoder fåren behöver. Det finns analysföretag som kan analysera näringsvärdet, det är inte dyrt.
Samma hö som hästar Tja, det bero på vad det är för hästar. Kallblod kan med fördel äta mindre näringsrikt hö för att inte bli feta, fullblod som tränar hårt ska ha näringsrik förstaskörd, precis som får.
-
Tack javill och Fåraherden för ett uttömligt svar! :-*
-
Jag skulle tro att om bonden vet vad han/hon pratar om menar man att höstråna är fina, dvs ej grova, om de säger att det är ett bra får-hö. Förhoppningsvis har de även analyserat hö't och det är högt proteinvärde i det.
Andraskörden kan vara väldigt bra till får under förutsättning att man slagit den relativt tidigt, en andraskörd är ofta bättre än en sent tagen förstaskörd, eftersom stråna i andraskörden blir tunna och fina, och det passar ullbollarna's smak. Är stråna för grova ratas mycket av hö't, vilket innebär att även om det är bättre näringsvärde i förstaskörden blir det väldigt mycket spill och det går åt mycket hö för att föda dom.
Jag skulle aldrig köpa ett grovt hö, oavsett hur bra näringsvärden det har.
-
Jag har dessvärre bara grovt hö för tillfället då kaninerna helst äter detta. Fåren verkar inte så kräsna och äter det mesta faktiskt. Till min stora förvåning. Vet inte om det är för att det är lantrasfår och att dom även annars gärna tuggar i sig de grova torra stråna från förra året längs med fårstängslet. ???
-
Jag har dessvärre bara grovt hö för tillfället då kaninerna helst äter detta. Fåren verkar inte så kräsna och äter det mesta faktiskt. Till min stora förvåning. Vet inte om det är för att det är lantrasfår och att dom även annars gärna tuggar i sig de grova torra stråna från förra året längs med fårstängslet. ???
Lantras fåren är om möjligt ännu mer kräsna än "vanliga" får är min erfarenhet. Så du har nog bara tur som fått "snälla" får som äter allt ;)
Fast dom går väl på bete fortfarande och kanske känner att dom vill ha i sig lte "torrt" foder också?
Innan alla arga Allmogefårägare rycker ut till försvar så vill jag bara skriva att: Allmogefårens "Finsmakarätning" fyller ju sin funktion eftersom dom på magert bete hittar det bästa, men det innebär ju inte att dom nöjer sig med "dåligt" bete eller foder, i alla fall inte mina... Dom är mycket mer "gnälliga" än vad finullskorsningarna är.
Mvh
Charlotte
-
Lantras fåren är om möjligt ännu mer kräsna än "vanliga" får är min erfarenhet. Så du har nog bara tur som fått "snälla" får som äter allt ;)
Fast dom går väl på bete fortfarande och kanske känner att dom vill ha i sig lte "torrt" foder också?
Innan alla arga Allmogefårägare rycker ut till försvar så vill jag bara skriva att: Allmogefårens "Finsmakarätning" fyller ju sin funktion eftersom dom på magert bete hittar det bästa, men det innebär ju inte att dom nöjer sig med "dåligt" bete eller foder, i alla fall inte mina... Dom är mycket mer "gnälliga" än vad finullskorsningarna är.
Mvh
Charlotte
Sen är det väl även så att lantrasfåren genom tiderna utvecklats tilld en härdiga ras de är pga deras relativt små krav på dyrt kraftfoder ??? Och därigenom lärt sig utvinna näring och välmående genom en blandad kost.
Det kan vara så att jag fått tag i ovanligt snälla får eller så är de helt enkelt nöjda med betet, de har ju gräs så de svämmar över i det och vi får hålla efter hälften med gräsklipparen i alla fall. Men när de ibland är inne över natten hinner de trots allt nästan länsa höhäcken på 3 individer så helt osmakligt kan mitt grova hö inte vara :)
-
Nu blir jag nyfiken, på vilket vis skulle Lantrasfåren vara "härdigare" -tål dom svält bättre
-tål kyla bättre
-är dom mindre sjuka
-kan dom utvinna näring ur sånt som andra inte kan
och i så fall härdigare än vilka då?
Att säga att någon är härdigare än (övriga?) betyder ju att de övriga inte klarar samma sak.
En ganska häftigt genereliserande påstående...
Mina Helsingefår och Gutefår har INTE på något vis varit "härdigare" än mina Leicester får. (eller Texel/Finull Oxford/Finull för den delen heller).
Min erfarenhet.
-
Nu blir jag nyfiken, på vilket vis skulle Lantrasfåren vara "härdigare" -tål dom svält bättre
-tål kyla bättre
-är dom mindre sjuka
-kan dom utvinna näring ur sånt som andra inte kan
och i så fall härdigare än vilka då?
Att säga att någon är härdigare än (övriga?) betyder ju att de övriga inte klarar samma sak.
En ganska häftigt genereliserande påstående...
Mina Helsingefår och Gutefår har INTE på något vis varit "härdigare" än mina Leicester får. (eller Texel/Finull Oxford/Finull för den delen heller).
Min erfarenhet.
Fel ordval kanske, menar att de kanske har mindre foderkrav pga mindre kropp,vikt, antal lamm och att de till skillnad från vissa köttrasfår äter mer varierad kost på betet än bara gräs. Jag kan ha fel, säger inte att jag är expert på området utan filosoferar mest och drar paraleller med de lantrasgetter jag hade förr som i jämförelse nästan fick "svältkost" i mina ögon för att de har så lågt näringsbehov. De klarar sig på lite och äter i det närmaste bara hö vintertid. Drar även paralleler med djurslag/raser som kanske blivit hårt avlade och därigenom har högre kraftfoderkrav pga bättre muskeltillväxt än kanske våra lantraser som växer lite långsammare och har lite mindre köttansättning.
Givetvis finns det inget lantrasdjur som tål "svält" eller kyla eller blir mindre sjuka än andra!Det var väl inte det det var tal om?!
-
Spinner vidare ...
I Sverige har vi våra lantraser, i England är det andra får som är lantraser och i Frankrike är det helt andra raser som är deras lantraser. Varje land brukar gilla sin lantras bäst och lobba för den... and why not?! Fördelen med ens egna lantraser är ju att de har utvecklats/framavlats just där vi bor (nu är Sverige iof ett avlångt land med stora geografiska skillnader). Sen kan en annan lantras från ett annat land vara bättre i Skåne än en svensk lantras ... nu spånar jag ;)! Framavlade raser kan vara toppen ... annars hade de nog inte blivit framavlade! Däremot är jag inte lika säker på att de hade klarat sig lika bra som lantraserna om vi hade fått gå tillbaka till uppfödarförhållande som vi hade för lääänge lääänge sedan! Spånar igen ;)! En intressant term som många gånger glöms bort är "effektiva foderomvandlare"!
Lite tankar från en icke-fårägare! 8)
-
En intressant term som många gånger glöms bort är "effektiva foderomvandlare"!
Den termen tycker jag vi ska titta närmare på, då den underförstått syftas på när man pratar om Allmogefår etc.. ungefär som om den termen vore nått som enbart gällde dem ;D
Men även de moderna raserna inom får och nöt selekteras naturligtvis med hänsyn till sin foderomvandlingsförmåga.
Den ska ju vara så effektiv som möjligt.
Fel ordval kanske, menar att de kanske har mindre foderkrav pga mindre kropp,vikt, antal lamm
Drar även paralleler med djurslag/raser som kanske blivit hårt avlade och därigenom har högre kraftfoderkrav pga bättre muskeltillväxt än kanske våra lantraser som växer lite långsammare och har lite mindre köttansättning.
Köttrasfår är ju de som får minst antal lamm.
Du kan underutfodra ett djur av en köttras som har anlag för bra muskeltillväxt, det dör inte av det.
Men det som händer är att det kommer att bli slankt och utan den fina muskeltillväxten :-\
Och vad är def. hårt avlade?
-
Och vad är def. hårt avlade?
Jag syftade på de som medvetet är avlade för sin foderomvandling/köttansättning och som till skillnad med lantraserna bättre tillgodogör sig kraftfoder.
-
Hårt avlade djur är de som kan tillgodogöra sig högproduktivt foder med mycket protein.
En genuin lantras får magproblem vid samma givor. Magarna klarar inte det.
Att Rosas helsinge - gutefår inte är härdigare än hennes köttraser kan ju bero på att de hålls på samma sätt och tillsammans?
Lantraserna är effektivare foderomvandlare och kan klara sig (och må bra) på betydligt sämre bete än de framavlade raserna. Har själv massor av erfarenhet av det också. Det är väldigt stor skillnad mellan olika rasers födosök och hanterande av besvärliga situationer t.ex. Problemlösning m.m.
Köttrasfår och även hårt framavlade finull m.m. har svårt att ta sig fram i steniga, ojämna naturbetesmarker. Framkomligheten är begränsad och det är inte ovanligt att de "tippar" på rygg och dör ute på betet. De är framavlade för att effektivt beta av åkermark med gödslade grödor. Den kraftiga köttansättningen gör dem otympliga och oviga.
Precis som exotica skriver, är en inhemsk lantras anpassad sedan århundraden till vår natur och vårt klimat. De kan livnära sig på det som vår natur ger. Det är "god foderomvandling". För att tala klarspråk är det dessa gamla raser som skapat våra hävdade marker. De behöver inte tillskott som kraftfoder. De har också en ull som skyddar effektivt mot väder och vind. De klarar ett liv utan stall om så skulle krävas.
Lantraser är fertila, inget att säga om. Men att de får "för" många lamm tyderpå att de hålls för bra och man sätter deras naturliga årstidscykler ur spel. Har använt det förut: de tror det är julafton jämt! Man kan se företeelsen hos vilda djur också: gynnsamma år reproducerar de sig mer än en gång! Går det så går det. Det gäller att föra generna vidare i så stor upplaga som möjligt.
Svarar man då med att öka kraftfodergivor osv. är man inne i en "ond cirkel" eller ett ekorrhjul. Men det går att bryta den trenden också och avla "bakåt". Det tar några år innan man kan se uppenbara effekter av arbetet, men är väl värt det. Man får friskare och härdigare djur på köpet.
-
Anledningen till att flera av oss som har haft olika fårraser inte kan inse att alla raser utom allmogefår och Gutar är klena ynkliga stackare kan ju vara att vi har haft turen att slippa alla problem med dom som du tycks ha haft Birgit. Du måste ha haft otur :-\ Vi har inte heller haft oturen att äga allmogefår vars magar pajar ihop för att de får lite extra så de slipper magra ur efter lamningen (OBS inte gödas, men hållas i ett hull acceptabelt även för den mest nitiska djurskyddsinspektör tex).
Jag inser svårigheten i att bevara en lantras, det behövs många besättningar för att bevara rasens genetiska bredd, därför måste man tillåta vissa stora avsteg från den ursprungliga djurhållningen... Tex ha Gutar i en miljö som inte alls är deras ursprungliga (inte på Gotland)....
Mvh
Charlotte
-
Festligt det här att man alltid får igång vilda diskussioner på forumet om man berör rasers egenskaper.
Ville bara förtydliga mig lite i hö-frågan. Det handlar ju inte om fårens överlevnad. Om fåren inte har valmöjligheter äter de det mesta i höväg och klarar sig utmärkt. VIll man däremot optimera tillväxten på lammen bör man vara mer noga med grovfodret.
-
Nu vill jag förklara mig lite…
Jag vill absolut inte förringa Allmogefårens goda egenskaper!
Men min erfarenhet är att FÅR är förnöjsamma och ganska härdiga djur, får av alla raser.
När jag började med får visste jag i princip inget om just får... Vi hade aldrig haft får på gården. Men jag läste mycket, gick kortkurser och hade en del bra mentorer runt omkring mig. Och lång erfarenhet av djurhållning över huvud taget.
Mina första får var allmogefår mina andra får var finullskorsningar och fårägandet har fortsatt i samma lunk, inga stora problem alls, peppar, peppar...
Jag gick in i fåreriet med Birgits syn på det hela: Allmogefår är härdiga och klarar sig på magra marker och hittar maten själv (det var ju vad man fått höra)... Andra får måste få maten serverad och klarar inte skogsbeten och svår terräng. Sen träffade jag Ryafårsägare som sa i princip samma sak om sina får men att dom också jobbat med att Ryorna skulle få lamm som man skulle kunna skicka på slakteriet och få betalt för (OBS jag menar inte att man ska förädla Allmogefåren utan vill bara berätta om mina fårerfarnheter).
Sen träffade jag Sveafårsägare som också hade sina köttfår på naturbeten, dom kunde klättra och hitta mat precis som allmogefåren! ”Förädlade” Gotlandsfår håller våra fjällbyar betade samtidigt som dom levererar förstklassiga skinn, vacker ull och slaktlamm.
Min sista fördom försvann när jag gick vallningskurs. Kraftiga Oxford Down stora som pansarvagnar som gick på ett tuvigt naturbete som mina Allmogefår skulle ratat sprang omkring som Balettdansöser samtidigt som vi människor snubblade och ramlade omkull. Dom hittade alltså mat OCH kunde gå i svår terräng!
Andemeningen jag vill få fram är väl att jag egentligen inte förstår varför man vill Svartmåla andra raser än Allmogefår?
Mvh
Charlotte
-
Festligt det här att man alltid får igång vilda diskussioner på forumet om man berör rasers egenskaper.
Ville bara förtydliga mig lite i hö-frågan. Det handlar ju inte om fårens överlevnad. Om fåren inte har valmöjligheter äter de det mesta i höväg och klarar sig utmärkt. VIll man däremot optimera tillväxten på lammen bör man vara mer noga med grovfodret.
Ja det blir häftiga diskussioner av det hela ;)
Men jag ställde min fråga främst med anledning av om jag utan oro kan ge mina får enbart fjolårshö (som det finns mängder av där jag handlar) eller om jag måste vara orolig för att de blir undernärda eller om jag MÅSTE leta upp första skördshö inför vintern? Nu får de även annat som jag skrivit i en annan tråd får de även potatisskal,äpplen,morötter,bröd och pyttelite av min kaninblandning som består av korn,havre,betfor och lusernpellets ??? Det jag bekymrar mig för är om de inte får i sig den näring de behöver när de ev måste äta dubbelt så mycket för att komma upp i samma nivå som hos förstaskördshö/årshö. Hur mycket tappar höet i värde efter 1 år på lagring. Det är ju dessa uppgifter man måste ha för att kunna veta/räkna ut antar jag ???
-
Hårt avlade djur är de som kan tillgodogöra sig högproduktivt foder med mycket protein.
En genuin lantras får magproblem vid samma givor. Magarna klarar inte det.
Djur som inte klarar av att äta alla mat ska vi väl inte samla/avla på?
Dom håller inte kravet på att vara "härdiga" utan ska slås ut tycker jag.
Dåliga (känsliga) magar leder bara till besvär oavsett ras.
Nej härdiga djur som äter och mår bra! det är väl det man vill ha. :)
Att Rosas helsinge - gutefår inte är härdigare än hennes köttraser kan ju bero på att de hålls på samma sätt och tillsammans?
Självklart går dom tillsammans, för inte ska väl allmogefåren särbehandlas på något vis
dom ska väl klara allt som Leicesterana klarar?
Så hur mina "afår" skulle kunna bli härdigare än Leicestrarna? har jag svårt att se..
Lantraserna är effektivare foderomvandlare och kan klara sig (och må bra) på betydligt sämre bete än de framavlade raserna.
Belägg för detta påstående står vart ?
Köttrasfår och även hårt framavlade finull m.m. har svårt att ta sig fram i steniga, ojämna naturbetesmarker. Framkomligheten är begränsad och det är inte ovanligt att de "tippar" på rygg och dör ute på betet. De är framavlade för att effektivt beta av åkermark med gödslade grödor. Den kraftiga köttansättningen gör dem otympliga och oviga.
;D men snälla nån
nu gäller väl inte diskussionen ytterligheter som utställnings iordninggjorda Texeldjur.
Vad det gäller framkomligheten så skulle jag önska att den var mindre på allmogefåren,
för den yttrar sig tydligen på så vis att just dom är utanför staketen!! >:(
trots att de stackars Leicestrarna som har svårt med födosök? lungt går kvar och betar.......
Och Leicesterfår är varken otympliga eller oviga ;D ;D ;D
-
Hur mycket tappar höet i värde efter 1 år på lagring. Det är ju dessa uppgifter man måste ha för att kunna veta/räkna ut antar jag ???
Som jag har förstått det så tappar inte fjorårshö något alls i värde när det gäller protein och energi som är det viktigaste. Däremot tappar det i vitaminer och mineraler. Men, det kan man komma till rätta med genom att ge mineralfoder (som man oftast behöver i vilket fall som). Är det hö vi pratar om (dvs inte plastat hösilage eller ensilage.) så kan även den hygieniska kvaliteten bli betydligt sämre ju längre tiden går (dvs mögel).
-
Det jag bekymrar mig för är om de inte får i sig den näring de behöver när de ev måste äta dubbelt så mycket för att komma upp i samma nivå som hos förstaskördshö/årshö.
Så här är det Kimma.
Idisslare:
kan äta en viss mängd kg/ts per dag av grovfodret sen kan dom inte äta mera grovfoder den dagen.
Man analyserar därför höet för att se hur mycket näring det innehåller per kg/ts
sen får man fylla upp behovet med proteinfoder till det behov djuret har.
Eftersom idisllarna inte kan kompensera det dåliga näringsinnehållet genom att äta mera.
Det är tom så att ju SÄMRE govfoder ju MINFRE kg/ts klarar idisslaren av att äta av det....
Med hästar: är det HELT annorlunda.
En häst som får ett dåligt grovfoder dvs lågt näringsinnehåll kan kompensera det med att äta mycket mera kilo per dygn.
Nu förstår du varför vi koägare/(vissa fårägare) alltid är så noga med att veta vad grovfodret innehåller.
-
Som jag har förstått det så tappar inte fjorårshö något alls i värde när det gäller protein och energi som är det viktigaste. Däremot tappar det i vitaminer och mineraler. Men, det kan man komma till rätta med genom att ge mineralfoder (som man oftast behöver i vilket fall som). Är det hö vi pratar om (dvs inte plastat hösilage eller ensilage.) så kan även den hygieniska kvaliteten bli betydligt sämre ju längre tiden går (dvs mögel).
Tack, jo så har jag nog också förstått det och mineraler ska de ju ha i alla fall. Så då menar jag är det ingen katastrof om jag inte får tag på annat hö i år. Utan satsat på att "boka" upp mig på bra hö nästa år när jag har fler djur. Har fått lära mig att det är A och E vitaminet som försvinner först i hö. Men om protein och energi är kvar går ju problemet som sagt att lösas i år med extra tillskott istället. *puh* :P
Jo det är hö det är frågan om och jag är noggrann med att lukta och ta bort det som inte verkar okej, minsta mögel märks i så fall på kaninerna som dör redan efter få mikrogram mögelsporer.
-
Så här är det Kimma.
Idisslare:
kan äta en viss mängd kg/ts per dag av grovfodret sen kan dom inte äta mera grovfoder den dagen.
Man analyserar därför höet för att se hur mycket näring det innehåller per kg/ts
sen får man fylla upp behovet med proteinfoder till det behov djuret har.
Med hästar: är det HELT annorlunda.
En häst som får ett dåligt grovfoder dvs lågt näringsinnehåll kompenserar det med att äta mera kilo per dygn.
Nu förstår du varför vi koägare/(vissa fårägare) alltid är så noga med att veta vad grovfodret innehåller.
Okej, tack,ja då var det som jag trodde. Och det är ju rätt logiskt att en idisslare bara får i sig en begränsad mängd per dygn. Men det är bättre att fråga en gång för mycket än för lite :)
-
Som jag har förstått det så tappar inte fjorårshö något alls i värde när det gäller protein och energi som är det viktigaste. Däremot tappar det i vitaminer och mineraler. Är det hö vi pratar om (dvs inte plastat hösilage eller ensilage.) så kan även den hygieniska kvaliteten bli betydligt sämre ju längre tiden går (dvs mögel).
Här finns ett viktigt viktigt MEN som missats nu ser jag.....
Vad händer med höet när det blir mögel i det??
(förutom att det bli ohygieniskt av möglet)
Jo PROTEINET försvinner eftersom möglet lever av proteinet...
så ett hö med mögel i är näringsmässigt kasst dvs mycket osäkert om hur proteinvärdet är...
(Vitaminvärdet beräknas halveras efter 1 år)
-
Här finns ett viktigt viktigt MEN som missats nu ser jag.....
Vad händer med höet när det blir mögel i det??
(förutom att det bli ohygieniskt av möglet)
Jo PROTEINET försvinner eftersom möglet lever av proteinet...
så ett hö med mögel i är näringsmässigt kasst dvs mycket osäkert om hur proteinvärdet är...
(Vitaminvärdet beräknas halveras efter 1 år)
Ja, självklart är det så! Var väl bara så självklart för mig att man inte fodrade med mögligt hö.
-
Djur som inte klarar av att äta alla mat ska vi väl inte samla/avla på?
Dom håller inte kravet på att vara "härdiga" utan ska slås ut tycker jag.
Dåliga (känsliga) magar leder bara till besvär oavsett ras.
Nej härdiga djur som äter och mår bra! det är väl det man vill ha.
Kan bara säga att man blir mörkrädd 8) 8) 8) Så om du börjar mata en kanin med hundmat och den får problem med magen, så är den inte tillräkligt härdig ???
Du förstår inte alls det här med ursprungliga egenskaper och jag fattar inte varför du då måste argumentera mot mig hela tiden?
Att de är duktigare grovfoderomvandlare ser man på att de överlever under mycket fattigare omständigheter.
Att en hel del köttraser och även många finullsfår har svårt med framkomlighet och föredrar ryggläge är inte mina påhitt. Det har jag fått berättat för mig av många fårägare + att vissa av mina finullstackor sysslade med sånt. Nu rensar de ju bort sig själva hos mig, men många börjar istället ändra på sättet att hålla dem.
Du ser Rosa, även dina lantrasfår är intelligentare än dina leicester. Det tyder på kreativitet och självständigt tänkande ;) inte liknöjdhet. Bättre födosök och undvikande av parasiter. Fler borde nog studera sina får och ta reda på varför de gör vissa saker. Hur ett "ur"får beter sig och jämföra! Skillnaderna är "avelsframsteg".
Du undrar alltid Rosa vart allt står! Men varför har du inte källhänvisning till motargumenten?
-
Sitter och lusläser boken Får och försöker lära mig allt om får i rasande fart. Och däri står bland annat en hel del om höets värde för fåret både ur hälsosynpunkt (mage och tarm) men även ur näringssynpunkt. Hur viktigt det är att ha ett bra hö och en analys för att kunna räkna ut mängden kraftfoder/vinterfoder osv. Allt detdär förstår man ju ganska lätt men så i nästa svep ser jag och hör jag ofta om annonser eller uttryck från bönder när det kommer till fjolårshö, andra skörd osv att de kallar det för "bra får-hö"? Hur går det ihop, har inte får samma näringsbehov som nöt och häst fex? Eller klarar sig ett får bra på fjolårshö om hon bara får lite mer kraftfoder? Innebär det då också att man måste öka mineralgivan? Eller bibehåller höet sin proteinhalt men förlorar andra ämnen?
Snälla nån, förklara please :-\
Kimma, mitt råd är att du lägger Sjödins fårbok åt sidan och istället läser Nils-Åke Fags bok "Starta med får" (köp den genom Åter om du inte redan har den.). En kanonbra bok om fårhållning som riktar sig till såna som dig och mig, dvs småbrukare med ett litet antal djur och inte alltför mycket erfarenhet av annat än småskaligheten.
Vad gäller fodret så har jag fått lära mig att bra skördat fjolårshö som lagrats rätt (dvs är fritt från mögel) är tillräckligt bra i alla hänseende förutom vitaminer och mineraler, så ur den synpunkten behöver du inte komplettera med kraftfoder ur ex.vis proteinhänseende, bara vitamin och mineral. Kan du sedan ge fåren lite grenar/ris/"träd" att gnaga barken av så har du genast ett gott komplement till höet. Granen innehåller ex vis mycket C-vitamin, aspbark m.m. innehåller mycket mineraler o.s.v. Man kan också ge betfor som tillskott till "sämre" hö enligt Hallander (med sämre menar han sent skördat eller sent bärgat.)
Du lär dig snart känna dina djur och ser om de behöver mer än vad ditt hö ger dem. Skillnaden är om man har många hundra djur och föder upp enbart med tanke på vikter/klasser och avkastning, men vi med små besättningar lär oss snart att se vad våra djur behöver (och inte behöver.)
-
Du lär dig snart känna dina djur och ser om de behöver mer än vad ditt hö ger dem. Skillnaden är om man har många hundra djur och föder upp enbart med tanke på vikter/klasser och avkastning, men vi med små besättningar lär oss snart att se vad våra djur behöver (och inte behöver.)
Om man ska föda upp djur så att vikter klasser stämmer för hundra djur; då behövs verkligen en känsla och ett bra djuröga för vad som behövs och inte !!
Då är det extremt viktigt att det inte blir några brister i utfodringen eller sjukdommar!!
till skillnad från en handfull hobbyfår som går på en bakgård.
(det var du som angav tonen anette..)
-
Om man ska föda upp djur så att vikter klasser stämmer för hundra djur; då behövs verkligen en känsla och ett bra djuröga för vad som behövs och inte !!
Då är det extremt viktigt att det inte blir några brister i utfodringen eller sjukdommar!!
till skillnad från en handfull hobbyfår som går på en bakgård.
(det var du som angav tonen anette..)
Vilken ton Grimla ???. Om du läst in någon ton i mitt inlägg så får det stå för dig, för jag hade sannerligen inte någon avsikt att vara nedlåtande eller spydig med vad jag skrev. Jag menar att man lättare lär känna de enskilda fårens avvikelser om man har en liten besättning, som jag själv och Kimma, jämfört med en stor besättning med inriktning på storskalighet. Har jag fel i det så bemöt gärna det du anser vara felaktigt, men lägg inte annan betydelse i mitt inlägg än vad som avsågs.
Och menar du verkligen att det skulle vara mindre viktigt med utfodringen och sjukdomar när det handlar om det du kallar "bakgårdsfår" än vid stordrift?? Eller är det vad du tror om vårt sätt att resonera, vi som bara har en "handfull hobbyfår" ;D??.
-
Och menar du verkligen att det skulle vara mindre viktigt med utfodringen och sjukdomar när det handlar om det du kallar "bakgårdsfår" än vid stordrift??
Eller är det vad du tror om vårt sätt att resonera, vi som bara har en "handfull hobbyfår" ;D??
Nej jag "menar" inte det och har inte skrivit det någonstans
så vad du fått det ifrån det förstår jag inte (nu gör du en sån ful syftning igen...)
Och jag "tror" ingenting taget ur luften, utan jag har läst/sett att bland den kat. fårägare finns den åsikten.
Men för att äntligen komma tilll saken "när man skriver" som du gjorde att:
men vi med små besättningar lär oss snart att se vad våra djur behöver (och inte behöver.)
så syftar man helt klart på att "de som har många djur inte kan se vad djuren behöver för att de har så många ::) och ger djuren saker dom inte behöver (syftas antagligen på kraftfoder, ligghallar och "wse") ;D
-
Nej jag "menar" inte det och har inte skrivit det någonstans
så vad du fått det ifrån det förstår jag inte (nu gör du en sån ful syftning igen...)
Och jag "tror" ingenting taget ur luften, utan jag har läst/sett att bland den kat. fårägare finns den åsikten.
Men för att äntligen komma tilll saken "när man skriver" som du gjorde att:
men vi med små besättningar lär oss snart att se vad våra djur behöver (och inte behöver.)
så syftar man helt klart på att "de som har många djur inte kan se vad djuren behöver för att de har så många ::) och ger djuren saker dom inte behöver (syftas antagligen på kraftfoder, ligghallar och "wse") ;D
I mitt inlägg fanns inget som syftade på något annat än vad jag skrev, läser du in något annat så finns det bara i ditt huvud...Jag skrev att det är lättare att lära känna varje individ var för sig och se individens eventuella förändringar när de uppstår, om man har en liten besättning, vad du kallar "en handfull bakgårdsfår", än om man har ett stort antal djur. Ingenting mindre, ingenting mer.
Så, återigen, tycker du att mitt antagande om att man lättare ser till individuella förändringar i en liten flock än i en stor är fel, så bemöt gärna det, istället för att bemöta något jag inte skrivit utan är något du fantiserat fram.
-
Men för att äntligen komma tilll saken "när man skriver" som du gjorde att:
men vi med små besättningar lär oss snart att se vad våra djur behöver (och inte behöver.)
så syftar man helt klart på att "de som har många djur inte kan se vad djuren behöver för att de har så många ::) och ger djuren saker dom inte behöver (syftas antagligen på kraftfoder, ligghallar och "wse") ;D
Det där är nog som du har tolkat det Grimla. Jag tolkar det som att det är lättare att läras sig varje individs behov i en liten besättning jämfört med varje individs behov i en stor besättning. Inte helt ologiskt eftersom det blir så många fler man måste lära känna i en stor besättning.
-
Normalt sett så ökar ju en besättning gradvis under flera år och man lär känna nya individer under tiden dom växer upp :)
Och om vi nu ska vara logiska? så spelar det ju ingen större roll med smådetaljer i fårens behov, eftersom får handhas som grupp dvs utfodras som en grupp,
och inte induviduellt till skillnad från kor som har transponder.
-
Det är just det som är problematiken Grimla: Får ses som flockar, inte individer och budskapet från anette i bugared är det motsatta 8)
Får är LIKA mycket individer som kor (minst), men på grund av den låga statusen och lönsamheten i enstaka får, kommer inte särbehandling i fråga!
Har själv haft många får och många kor med för den delen. Flocken blir inte något intimt :-\ Man får kontakt med enstaka djur och dem pysslar man mer med. Resten blir en gråzon. Man kan inte ha samma koll på 50 - 100 djur som på 5 - 10 styck.
Men sedan tillkommer också att både får och kor är flockdjur. De trivs varken i för små eller för stora grupper.
Jag brukar t.ex alltid rekommendera nystartare att aldrig ha mindre än 5 vuxna får. Då blir de en riktig flock med ett socialt flockliv ;)
Sedan är det oftast så vid stordrift att djur som inte svarar på utfodring osv. slås ut. Medan, som anette påpekade att man kanske oftare lägger tid på att reda ut vad som inte funkar med en enskild individ i de små besättningarna.
Däremot ser jag inga motsättningar till småskaligt/stordrift, så länge det sker på djurens villkor. Alltså inte intensivuppfödning inomhus av lamm t.ex vid fel årstid. Får ska vara ute, stora som små. Få möjlighet till för djurslaget naturliga beteenden. Utfodras med det får vill ha, inte det vi vet kortsiktigt är mest lönsamt.
Såg exempelvis på min finullsfår att under den intensiva perioden, då de lammade på stall och fick kraftfoder, var just kraftfodret viktigare än de små lammen. De klämde gladeligen ihjäl lammen, eller trampade ner dem, för att vara först framme vid foderbordet >:(
De blev inte sjukare av att jag tog bort det, snarare tvärtom. Dessutom blev de mer benägna att själva lägga energi på att hitta ämnen de behövde i betesmarken än tidigare.
Genom intensivproduktion tar du troligen bort mycket av de egenskaper fåren haft sen begynnelsen, för att överleva.
Som jag skrev tidigare i tråden: Gå ut och studera era fårs sociala liv, födosök m.m. oavsett flockstorlek. Hur grupperar sig fåren? Vilken är den ultimata flockstorleken? Hur beter sig fåren vid dåligt/soligt väder på betet?
Hur ofta måste ni klippa klövar t.ex? Mer än en gång per år? Då håller ni sannorlikt fåren fel. Vi har inte behövt klippa klövar alls de senaste tre åren. De sliter dem fint ute i markerna ;) Får är gjorda för uteliv. Därmed inte sagt att man inte ska låta dem gå in. Men som regel bör de själva kunna välja och att ställa in får på stall i 6 mån. är inte positivt för fåren. Gruppering efter hull? Hur går det då med familjeflocken? Man tänker ekonomi, inte djurens väl.
Vet att Nils Insulander skrev i sin fårbok att i Norrland (gällde Norra Dalarna, Jämtland m.fl) bör fåren ha en betesperiod på 6 mån. Det har många inte ens i Småland.
-
Det är just det som är problematiken Grimla: Får ses som flockar, inte individer och budskapet från anette i bugared är det motsatta 8)
Exakt, jag behandlar varken mina får eller mina hästar för den delen som en flock utan som en grupp bestående av individer. Och med tanke på TSs fråga om hökvalitet kontra tillskottsbehov så är det just småskaligheten som möjliggör/underlättar ett "eget" tänkande, att själv bedöma hur varje individ mår på just det fodret hon får och om något verkar saknas eller behöver minskas på.
-
Exakt, jag behandlar varken mina får eller mina hästar för den delen som en flock utan som en grupp bestående av individer.
Och vad är det som får dig att tro att andra inte gör det också
de djurägare som jag känner och som har fler djur är 5 ;D resonerar precis så de också, så det är ju på inget sätt ett unikt tänk bland bakgårdsfåren!
Varför sprida ut ett tänk att de som har många får är oempatiska mot sina djur... :-\
så är det just småskaligheten som möjliggör/underlättar ett "eget" tänkande, att själv bedöma hur varje individ mår på just det fodret hon får och om något verkar saknas eller behöver minskas på.
Småskalighet (under 5 får?) brukar ju inte ha möjlighet att individutfodra sina får i foderhäckar dom heller, hur många har låsbara fodergringar till sina får ???
Jag har aldrig sett att det finns ens... fåren äter grovfodret själv ur en höhäck och det kan man inte påverka.
Och kraftfodret (om man ger något) hälls i ett kraftfoder tråg.
Om något saknas något får måste det avskiljas från flocken och ges detta enskilt vilket ju gäller oavsett hur många får man har.
Vill man ha det som ses som såå dåligt här bland somliga dvs ett bra resultat från fåren så måste man som jag sagt tidgare ha ett mycket bra djuröga för att se till att alla djur har det bra även i en stor flock!
-
Det är ingen som påstått att man inte måste ha gott djuröga vid storskalighet, om man ska ha en hög produktion! Inte att de saknar empati med djuren heller. Jag belyste bara hur får fungerar och hur jag tycker de ska hållas. Inte att andra måste tycka som jag!
Det är helt olika tänk, så jag förstår inte varför du skaffat dig en egen benämning på småskalighet: BAKGÅRDSFÅR ??? Du försöker ju närmast påtala att småskaligt står för okunnighet?
Vad som är gräns för småskalighet får stå för dig grimla 8)
Jag har ca: 70 får i extensiv produktion på naturbeten. Jag ser mig som småskalig ;) Har dessutom 10 rödkullekor 10 kalvar, 9 okastrerade tjurar på bete. Förutom de tre hästarna och 4 hundarna (åsså 2 katter).
Om nu inte din profil är väldigt inaktuell är du ingen storbonde heller ??? Så varför retar du dig så vansinnigt på oss oproffessionella töntar då :o
Dessutom var det jag som drog till med minimum 5 får ;)
-
Ja det blir häftiga diskussioner av det hela ;)
Men jag ställde min fråga främst med anledning av om jag utan oro kan ge mina får enbart fjolårshö (som det finns mängder av där jag handlar) eller om jag måste vara orolig för att de blir undernärda eller om jag MÅSTE leta upp första skördshö inför vintern? Nu får de även annat som jag skrivit i en annan tråd får de även potatisskal,äpplen,morötter,bröd och pyttelite av min kaninblandning som består av korn,havre,betfor och lusernpellets ??? Det jag bekymrar mig för är om de inte får i sig den näring de behöver när de ev måste äta dubbelt så mycket för att komma upp i samma nivå som hos förstaskördshö/årshö. Hur mycket tappar höet i värde efter 1 år på lagring. Det är ju dessa uppgifter man måste ha för att kunna veta/räkna ut antar jag ???
Nu är det så många inlägg att jag nästan villat bort mig i dem. Du kanske redan fått de svar du behöver. Men i alla fall.
Tror inte dina fårkommer att bli undernärda med fjolårshö. Ge dem ordentlig till gång, kanske fri, är det säkert inga problem. Man får kolla på dem, ser de magra ut framåt vårvintern kan man ju komplttera med mer kraftfoder, eller bättre hö.
Hur mycket höet tappar i värde vet jag inte. Det är inte lika bra som det var i fjol, men säkert full acceptabelt.
-
Nu är det så många inlägg att jag nästan villat bort mig i dem. Du kanske redan fått de svar du behöver. Men i alla fall.
Tror inte dina fårkommer att bli undernärda med fjolårshö. Ge dem ordentlig till gång, kanske fri, är det säkert inga problem. Man får kolla på dem, ser de magra ut framåt vårvintern kan man ju komplttera med mer kraftfoder, eller bättre hö.
Hur mycket höet tappar i värde vet jag inte. Det är inte lika bra som det var i fjol, men säkert full acceptabelt.
Jo efter alla hö/näringsdiskussioner här de senaste dagarna är jag rätt överens med mig själv hur jag ska göra. Har införskaffat fårmineraler och laddat upp med saltsten både ute och inne samt fri tillgång på hö inne så de ska nog klara sig, annars får de en giva kraftfoder ialla fall ;)
-
Hittade att det ska vara en rådgivningsdag i Uppsala angående utfodring av får den 12 november! Kanske kan ge klarhet i lite frågor!
http://www.svdhv.org/Artiklar/080904_Inbjudan_utfodring.pdf
-
Hittade att det ska vara en rådgivningsdag i Uppsala angående utfodring av får den 12 november! Kanske kan ge klarhet i lite frågor!
[url]http://www.svdhv.org/Artiklar/080904_Inbjudan_utfodring.pdf[/url]
Har inte ärenden i Uppsala så ofta då jag bor 10 mil norr om Helsingborg men annars tack! ;)
-
Detta är en typiskt Alternativ tråd ;D
När man köper en ras så ska man vända sig till ex lantrasföreningen så får man RÄTT kunskap. Annars blir det som det blir här, vi som tror att vi kan allt om alla raser.
Tycker att man bör skriva - såhär har jag sett att....eller att ok kanske en förening som arbetat med en ras under lång tid kan lite mer än mig men i min besättning eller mitt får har dessa behov därför...
Sjödins bok och föreningar bör man ta till sig i första hand och inte luta sig emot 2 personers åsikter på alternativ 8)
//Orkidea
-
Visst orkidea ::) men faktum är att många i rasföreningarnas styrelser har inte haft får särskilt länge eller den rasen. Föreningarna består av folk med olika erfarenhet och kunskap. Det är sällan enigt där heller, om man frågar flera.
Så var finns experterna då? Sjödins bok har visst en hel del kunskap. MEN, exempelvis allmogefåren berör han ju knappt ens i den nya utgåvan, vid de tidigare var de inte "upptäckta".
Man kan inte dra alla får över en kam och alternativ är just ett forum för att kunna föra fram alternativa åsikter och synpunkter. Kan nog då varmt rekommendera Nils Insulanders bok om får från 1940-talet. Han skriver mycket om just hur fåren fungerar och kopplar det samman med hur man bör hålla dem.
Alla som skriver ett inlägg, hur de än formulerar det, tolkar åtminstone jag som att det är deras åsikter. Jag framför mina och om dina åsikter är att läsa Sjödins bok, så leder det knappast till någon diskussion 8)
1 av de 2 ::)
-
Håller med Birgit.
Skulle också vilja tillägga till "orkidera"
att många som skriver här har haft får i många år och erfarenheter får av många olika fårraser.
8)
I min förening så ser man just på lantraser såsom Birgit beskriver så därför tycker jag att tonen från MÅNGÅRIGA vana fårägare som du är alltför trist helt enkelt.
Ja birgit du har rätt :-[ sjödin tar inte upp om våra lantraser särskilt mycket utan mer allt annat man bör veta.
Det var nog det jag vill få fram att det är en typisk alternativtråd att bestrida om och om igen hur man anser att lantraser ska hållas.
Tycker mest att det är synd om dem som slungar ut frågor om de ex nyinköpta lantras och vill råda till att få kontakt med föreningar först och främst för att skapa sig en bild. sen att det finns lite olika synsätt där som i allt annat det vet jag men man får till sist hitta vad det lutar åt iallafall :)
Då blir det lättare att sålla här som sagt ;)
Svårt att veta för en helt ny fårägare vad man ska tro i fårtrådarna. Men det kanske jag är ensam om?
Fast mig spelar det ingen roll eftersom jag är nöjd av den kunskap jag fått från just min förening.
//orkidea
-
Jag tror inte varken rosa eller jag menat att man inte ska kontakta sin förening ??? Det ska man självklart, men det är inte alltid man där får den seriösa information man söker heller, beroende på vam man pratar med.
Johan p starade ju en tråd om just utfodring av allmogefår, grundad på en rek. på deras hemsida. Som jag där svarade, så vet jag att det finns folk i styrelsen som inte samtycker. Jag vet också vem som ligger bakom texten och den personens erfarenhet vill jag inte luta mig mot.
Lika lite som det bara finns en variant på allt. Exempelvis finns ett antal allmogefår av olika karaktär. De har olika behov av utfodring och miljö beroende på hur de hållits.
Jag har förståelse för att vissa vill ge sina får kraftfoder osv. Däremot försöker jag belysa att det går ypperligt, utan att äventyra djurens väl och ve, att strunta i det och finna alternativa 8) lösningar. Eller snarare använda gammal (förlegad) kunskap. Allt gammal är inte djurplågeri, allt nytt är inte djurvälfärd.
Jag har dessutom under mina års engagemang i olika lantrasföreningar oftare sett övergödda otympliga får än tvärtom, faktiskt. Det finns folk i allmogefårföreningen (aktiva sådana) som årligen har problem med lammningsförlamningar bl.a. De säljer också mycket livdjur och rek. till många att deras sätt att hålla djuren är det bästa, vilket baserar sig på kraftfoder i rejäla mängder.
Jag ser ju mina egna rosor, som blir feta på bra grovfoder. De är otroliga grovfoderomvandlare och behöver inget kraftfoder. Det skadar mer än gör nytta. Brister hanterar man med vitaminer och mineraler, inte kraftfoder.
-
Även Gutefårföreningen påpekar att "deras" får är precis som "andra" får med behov...
http://www.gutefar.se/pdf-hand/Hsid%2051-52.pdf
Vilken förening är det som Bannlyser kraftfoder i alla lägen?
Mvh
Charlotte
-
Ja, charlotte, det finns rekommendationer i alla föreningar. Rätt eller fel? Det får var och en avgöra ;) Jag har min teori och delar med mig av den! Får är får och har samma basbehov, vilket inte nödvändigtvis innebär kraftfoder. Sedan varierar de övriga behoven mycket med ras och hållandesätt.
Sedan din slutfråga: "Vilken förening är det som Bannlyser kraftfoder i alla lägen?" Vem har tagit upp det? Inte jag, för jag anser ju motsatsen och tycker jag ser det för ofta i diverse föreningar.
-
Jag undrade bara vilken förening som avrådde från att ge kraftfoder, vet inte vilka får Orkidea har, kanske Texelföreningen avråder från kraftfoder :)
Jag tror inte NÅN förening piskar sina medlemmar till att ge kraftfoder, det beror på vilket grovfoder man har om man behöver ge eller inte.
Jo, men nog tycker jag du bannlyser kraftfoder i alla lägen?!? När tycker du det är berättigat att ge kraftfoder?
Om jag inte läst helt fel tycker du ju att man ska ge mineraler och vitaminer om fodret har brister?
Jag är absolut ingen ivrare för att ge kraftfoder i onödan, men jag inser att i vissa fall kan det behövas.
Jag tror inte mina får skulle få mjölka tillräckligt eller hålla någorlunda hull om jag gav dom lite vitaminpulver eller en mineralsaltsten om det var för dåligt med protein i ensilaget. För att börja laborera med vitaminer skrämmer mig mer eftersom jag inte har analyserat mitt grovfoder tillräckligt noga.
Sen en till liten fråga: När ni läser Sjödinboken, hur läser ni då?
Jag kollar vilket behov min storlek av får har vid just den tidpunkten i "fåråret" som jag vill räkna foderstat på. Sedan kollar jag vad jag har för grovfoder, och väljer från dom balar som passar bäst. Sedan får man lära sig hur mycket fåren orkar äta av fodret (där skiljer det sig ju också på hur mycket plats lammen tar i magen beroende på var i "fåråret" man befinner sig) orkar fåren äta tillräckligt av lämpligt grovfoder (om jag lyckats bärga tillräckligt bra foder) Då så! Då skippar man naturligtvis kraftfodret. Det finns ingenstans i Sjödinboken där det står att man måste utfodra med kraftfoder! Det finns förslag på foderstater, men har man grovfoder som avviker från värdena i dom foderstaterna så blir ju läget ett annat.
Mvh
Charlotte
-
Jag laborerar inte med vitaminpulver, skulle aldrig köpa det. Håller bara på med naturliga vitaminer. Ger dem tillgång till sly o löv o bark. t.ex.
Igen charlotte, framhåller jag mina synpunkter. Jag dikterar inga vilkor för andra. Men jag anser att man kan hålla både hull och kondition på sina får utan kraftfoder.
Nu styr jag ju mina lammningar till betessläpp, men även mina finullar klarade galant lammning i mars/april utan kraftfoder. Utevistelse, tillgång till sly o bark, saltsten med mineraler och grovfoder i fri tillgång har funkat bra hos mig. Vi analyserar heller inte grovfoder längre (slutade med mjölkkor -95, ingen analys därefter). Funkar det här borde det gå hos andra också. Dessutom har lammdödlighet och lammningsproblem minskat till ett minimum sedan vi lade om produktionen.
Angående Sjödins bok, använder jag inte tabeller för att "veta" vad mina djur behöver. Jag försöker förstå mina djur och tycker nog det blir bättre och bättre för vart år.
När jag inte bannlyser kraftfoder är när folk har svårt att få avsättning för sina lamm. Det är mänskligt att vilja ha lönsamhet som du skriver själv. Däremot att tro att tackorna måste vara jämntjocka året runt är en modern inställning, med lite fog för hos lantraserna. De har sin årstidscykel (tjatigt?) vilket innebär att de ska sätta fett på sommar/höst för att bränna detta under vintern och är då maximalt mottagliga för att tillgodogöra sig det spröda vårbetet!
Jag är inte ensam om denna inställning. Den finns hos flera i koförenigarna också.
Läs gärna på www.ekokott.se (http://www.ekokott.se)Det forskas en hel del på dessa saker idag och det finns de som påstår att t.om de moderna mjölkkorna kan leva på enbart grovfoder och ändå mjölka skapligt ;)
-
Jag väntar nog i alla fall med att låta mina får och kor magra av "naturligt" till även djurskyddsinspektörer och veterinärer tycker det är okej. Det är kanske därför jag vill varna lite när du råder nybörjare att låta bli kraftfoder osv.
Har man haft djur så vet man tex att en riktigt duktig mjölkko oftare är tunnare i slutet av laktationen.
Men man vet också var gränsen går för att det över huvud taget ska vara förenligt med djurskyddslagen.
Och den passeras snabbt om man har otur, har tackorna som lammar inget hull och är helt ovana vid kraftfoder och man helt plötsligt upptäckte att dom fick tvillingar/trillingar och det inte räckte med grovfodrets näring, vad gör man då? Det hjälper definitivt inte att ösa på med kraftfoder, då blir dom sjuka. Och dom magrar av snabbt om dom ger mjölk till tre lamm.
Vet alla du råder att inte "göda" djuren osv var gränsen går? Vet dom hur svårt det är att få upp ett nergånget djur i kondition igen?
Jag har tagit hand om en avmagrad häst och vet hur det var och den var inte ens dräktig...
Då är det inte kul om inspektören knackar på..... För mig veterligt har inte deras bild av ett välmående djur ännu anpassats...
Har själv fått förklara varför mina får var "små" och "knotiga" när dom jämfördes med "vanliga" köttfår. Då var mina välmående på bete, jag undrar vad dom sagt om jag tillämpat "naturlig avmagring" med lamning i januari och dom kommit nån gång så där i mars-april, med 2 månader kvar till bete?
Jag är fullständigt övertygad om att det fungerar bra att låta bli kraftfoder i många fall, men då måste man veta vad man sysslar med och precis som du säger så krävs det djurvana och djuröga, så jag tycker inte att Lantrasföreningarna gör fel som rekommenderar en liten giva av kraftfoder tills det blivit fullt ut accepterat med avmagrade djur på våren...
Mvh
Charlotte
-
Men nu pratar du igen charlotte, om att -kraftfoder, avmagrade djur. Så skrev jag inte. Skrev att de ska bränna fett under vintern.
Sedan jobbar jag aktivt både mot SJV och miljökontoret/djurskyddet. Jag har krävt av SJV att de ger direktiv på hur ett lantrasdjur ser ut i förhållande till exempelvis en texel, utan att ägaren ska kunna bli anmäld för skillnaden.
Sedan skriver du ju själv att djur som magrat av inte går att göda med kraftfoder. Nej, det är just det jag är ute efter, att man ska finna en naturlig balans, inte en konstlad i uppfödningen.
Begriper de som du rekommenderar att ge kraftfoder, var gränsen går för att djuren mår dåligt då? När framfall, lammningsförlamning och benproblem dyker upp!
-
Men nu pratar du igen charlotte, om att -kraftfoder, avmagrade djur. Så skrev jag inte. Skrev att de ska bränna fett under vintern.
Sedan jobbar jag aktivt både mot SJV och miljökontoret/djurskyddet. Jag har krävt av SJV att de ger direktiv på hur ett lantrasdjur ser ut i förhållande till exempelvis en texel, utan att ägaren ska kunna bli anmäld för skillnaden.
Det här kan jag intyga att det vore ett välkommet direktiv. Har själv råkat ut för anmälningar om avmagrad häst, en steeplechasehäst, Irländskt fullblod, tunn och snabb, en lättviktare av naturen. Han gick ihop med 3 trinda fjordingar och 3 lika runda shettisar. I jämförelse med dessa såg han ut att vara både sjuk och avmagrad, vilket han alltså inte var, men det behövdes både provtagningar och veterinarintyg på att hästen ar frisk och välskött innan djurskyddet gav med sig. Så, i "fel" sällskap kan allmogefåren definitivt se ut som små "inavlade kusinfår" om det vill sig illa ;). (Kanske lite OT, jag vet, ursäkta.)
-
Jag skrev att det är försent att ge en tacka som är i laktation kraftfoder när man upptäcker att hon inte får nog näring av grovfodret.
Jag har inte skrivit nåt om gödande av djur. Det är redan försent när tackan fått orkeslösa lamm som hon inte har nog med mjölk till...
Men är det så att tex Klövsjöfåren som Johan skrev om klarar att föda och ge di till 3-4 lamm i januari utan kraftfoder, och utan att magra av innan betet (bara "bränna fett") så är det bara att gratulera! Då har jag valt fel allmogeras för det skulle inte mina göra.
Som jag skrev kommer jag inte låta mina bränna fett heller innan Djurskyddsinspektörer och veterinärer lärt om. Så vi får hoppas du lyckas med det Birgit.
Hittills har jag inte träffat någon som har fått framfall, lamningsförlamning eller benproblem i nån utsträckning på sina får varken allmoge eller andra, och jag känner ingen som inte ger kraftfoder till fåren om inte grovfodret täcker upp behoven.
Mvh
Charlotte
-
Först charlotte, var skriver johan p om att hans Klövsjöfår som lammar i januari får 3 - 4 lamm ??? Hittar inte det! Dessutom i Skåne, kan det vara bete redan i mars.
3 - 4 lamm är väl inget att vare sig önska eller sträva efter?
Har ju själv berättat om mina finullar, när jag lade om till extensiv produktion: då minskade lammantalet/tacka, från 3-4 lamm till 2-3 lamm max. De klarade hullet gott. Dessutom har jag också berättat att även på den tid då jag gav tackorna kraftfoder i samband med lammning osv. var det de tackorna som "gav" mest av sig själva, som producerade de finaste lammen. Inte de som var i "orört" hull genom laktationen. Det är nog ganska onaturligt att inte laktationen påverkar hullet oavsett antal lamm.
Kan säga att det snarast verkade som om de på ett mer naturligt sätt byggde upp reserver att använda vid behov, vid enbart grovfoder/betesgång än de gjorde vid traditionell produktion.
Hos dig och dina vänner verkar det snarast som om grovfodret aldrig täcker behovet, med tanke på hur aggressivt du bearbetar mina inlägg charlotte? Dessutom, låter ni aldrig fåren ens försöka så märker ni inte heller skillnaden 8)
Problemen jag skrev om är inget folk skryter med! Många skäms. När jag först tog upp detta i finullsföreningen fick jag ingen respons. Verkade som mina egna problem. Men efter ett par års envist tjatande, visade det sig vara vanligt. Eftersom jag umgås mycket med folk i föreningarna i olika sammanhang blir det många diskussioner. Därför vet jag att de olika problemen är vanligare än folk vill påtala.
Till sist: ett intressant seminarium för de som vågar vilja lära sig mer:
Nordiskt seminarium
Kulturarv i mångfald – naturbeten och gamla lantraser
På Åland 23-24.9.2007
Ålands Naturbruksskola
Seminariet har som tema gamla lantraser, främst får, och naturbeten. Vi kommer att diskutera om fördelar med användningen av gamla lantraser på naturbeten och i specifika miljöer samt beröra frågor som erosion och betestryck. Syftet är också att både ta upp de praktiska arbetet och forskningen.
Preliminärt program
23.9.2007
14.00 Välkomna och kaffe samt introduktion
15.30 – 18.30 Rundtur med naturbetestema och ålandsfår på den åländska landsbygden
19.00 Middag
24.9.2007
10.30-15.30 Föredrag och diskussioner. Föreläsare bl.a: Ann Norderhaug, Lisbeth Nielsen, Kjeld Malthe-Bruun, Roar Olsen, Gunnar Bjarnason
Med paus
12.00 Lunch
och
14.00-14.30 Kaffe
15.30 Sammanfattning av diskussionerna och slutsatserna
16.00 Seminariet avslutas
Kostnaden för seminariet blir 130 euro per person inklusive kost och logi eller 70 euro per person utan övernattning. Förfrågningar och anmälningar till seminariet görs till Maija Häggblom: info@alandsfaret.ax eller per telefon +358-(0)40-742 8967 senast den 15.september 2008.
Hjärtligt välkomna!
Maija Häggblom
Seminariet ordnas i samarbete med Föreningen Ålandsfåret rf, NordGen, Ålands Landskapsregering, Ålands Bildningsförbund rf.
Information om hur man kan ta sig till och från Åland:
Air Åland http://www.airaland.com/
Eckerö Linjen: http://www.eckerolinjen.fi/sv/default.asp
Viking Line http://www.vikingline.se/ eller http://www.vikingline.fi/index.asp?lang=se
Ålandstrafiken: http://www.alandstrafiken.aland.fi/
Information om Åland: www.visitaland.com
-
Jo, charlotte, under rubriken arbetande hundar, tråden: när kan jag börja BARFa min hund, ger du tips om en länk, som jag fann mycket intressant i detta sammanhag ;)
Personen som skrivet rekommendationerna skriver tydligt att "alla hundar ska hållas slanka" då alla extra kilon är en belastning för kroppen.
Frågan är då: Är detta specifikt för just hundar? Gäller inte detta i högsta grad får också? Det du beskriver som avmagrat, kanske är just slanka djur? Inte sjuka, inte svältande?
Är det, som du beskrev avmagrade, beroende på för lite kraftfoder, kanske snarare ett tecken på obalans i kroppens system.
Det är ju naturligt att lammning och laktation påverkar kroppen? Det är det du vill förhindra? Människan rekommenderas ju inte äta för två, det bör inte djuren heller, men ge dem tillgång till naturliga vitaminer och mineraler, så kroppen är i balans. Det är inte att svältföda/missköta sina djur.
I dagens fårskötsel har ju de svällande onaturliga produktionsrasernas utseende blivet norm för hur ett får ser ut. Hur naturligt är det?
Det är ju numer bevisat att stenålderskost är nyttigare för människan än dagens hopkok av snabbproducerad näringsfattig mat. Som diet på pasta och cola! Varför tror du charlotte att fåren är annorlunda?
När jag pratar om förr i tiden är det inte 1800-tal utan fårets historia i människans tjänst. Historiskt sett har ju människan försökt efterlikna de vilda fårens behov hos sina tama, bara lite säkrare fodertillgång. Försök inte inbilla mig att det funnits livskraftiga lantraser, som kunnat brukas för att avla fram dagens produktionsraser om människan historiskt sett hela tiden behandlat fåren fel i brist på kraftfoder ???
-
Eftersom jag är intresserad av Allmogeraserna och Klövsjöfåren inte "fanns" förr, när jag letade efter ras så sökte jag på dem och hittade en annons där det står att de oftast får 2-3 lamm även 4 i vissa fall och klarar av det. Och jag tyckte det var helt fantastiskt att dom klarar sånt på bara grovfoder och inget bete! Som jag skrev skulle inte mina göra det. Nu får min ras aldrig 4 lamm och trillingar har inte jag haft men det KAN förekomma.
Allvarligt talat så lägger jag ner foderdiskussionen med dig, för det finns inget att diskutera med den som redan kan allt och vet allt.
Och du läser heller inte vad jag skriver, så vad finns det för mening?
Flera av mina vänner är KRAV/Ekologiska bönder som är "Proffs" på vallodling, så problemet är inte att de/vi skulle få till för dåligt grovfoder. MEN de som har raser som får många lamm (fullt i magen vid högdräktighet) upplever inte att de orkar äta tillräckligt av grovfodret under högdräktigheten och kanske inte producera tillräckligt med mjölk.
I övrigt kommer jag inte att bearbeta dina foderinlägg varken aggressivt eller på nåt annat sätt i fortsättningen... För jag har annat att lägga energi på. Eftersom du ändå inte orkar läsa vad jag skriver (i det stora hela håller jag ju med dig) men du har tydligen utsett mig till nån representant för allt det "ONDA" i fårvärlden som trycker i kraftfoder för allt vad dom är värda och struntar i fårens naturliga beteenden och inte vet ett dugg om hur djur fungerar och inte bryr sig heller, fine! Du får tro vad du vill.
Men jag tror du skulle bli överraskad om du träffade mig och mina djur IRL. :)
Mvh
Charlotte (Med grovfoderuppfödda frigående djur, men ändå har jag insett att vi inte lever på allmogetiden så jag är inte rädd att spä på med lite kraftfoder OM vallskörden eller något annat skulle felas).
-
Nej charlotte, jag ser dig inte som något ont ;) Däremot upplever jag att du hela tiden diskuterar emot mig, utan att riktigt läsa/ta till dig vad jag skriver 8)
Jag vet också att vi i mångt och mycket är överens. Skulle säkert tycka det vore trevligt att träffa dig och dina djur.
Vill heller inte påstå att jag vet och kan allt :-[ Långt därifrån. Men jag försöker lära mig hela tiden. Brukar tillägga ganska ofta i mina tillägg att det är just mina tankar och idéer jag framför, ingen lagtext.
Jag vet också att det står i beskrivningar av flera allmogeraser att de kan få många lamm och flera gånger per år. Detta reagerar jag mot. Vet ju hur min finullsflock fungerade och ändrade sig vid tillbakagång mot äldre typ av fårhållning. Ger man dem intensivare foder vart efter de producerar mer och mer, så är man ju snart inne i en ond cirkel?
Vad jag är ute efter är att få folk att ifrågasätta och börja tänka självständigt. Inte lyda mig blint. Jag är övertygad om att du chalotte, kan det utan min hjälp ;D
-
Snälla! Kan vi inte skapa en "tråd" där vi berättar om de olika fårraserna för och nackdelar för oss "vimsiga".
Jag har haft flera raser och korsningar. De har fördelar och även "motdelar". Det skulle vara bra att höra era synpunkter om div. fårraser.
Så kanske vi fick ventilera i stället för att agumentera för eller emot. ;D
-
Kör igång hustran, vi väntar ;D ;D ;D