Alternativ.nu
Odling => Spannmål och foder => Ämnet startat av: louise skrivet 26 jul-08 kl 20:32
-
Måste gösla min "vall" för att få nåt hö men vill inte att blommor och örter försvinner. Är det möjligt, ska jag begränsa gödlsingen och hur isåfall eller är det fritt fram?
Anar att det en gång såddes vall men den är inte upplöjd på minst 20 år. Finns gott om kråkvicker, smörblomma och.. tja, sen kan jag inte fler,. Ja, klöver då. Där är inget utrotninshotat som brukar finnas på ogödslade betesmarker. Den är liksom bara "mittemellan-unik."
-
Det är bara att tuta på med gödslingen, såna där örter tar alltid över när de "bra" vallväxterna börjar tröttna.
Och smörblommor är inget bra foder, men dom är ju snygga.
Vill du ha nåt hö att tala om så är det bäst att anlägga ny vall.
Men då bör du träna lite plöjning först. ;)
-
Njae.. jag har en annan åker där jag ska ha ny vall, å den här vill jag inte röra. Det är så ont om örtrika beten numer å min nisch är inte broilerfår.
Men, nya vallen kommer inte räcka helt å jag kommer altlid behöva den här också.
-
Ska du få örter t ex utrotningshotade att komma tillbaka så ska du inte gödsla!
Man ska succesivt "ta bort näringen" från jorden för att de "bra" örterna ska komma tillbaka.
Om du vill får du låna min bok om Kulturmiljöer i odlingslandskapet, där står hur man ska restaurera betesmarker och sköta ängen rätt. ;)
Annars plöjer du upp för att få en bra produktiv vall, nu när du inte har några rara arter att ta hänsyn till.
-
det har varit betesmark i säkert 20 år också, så jag har nog gett upp att det ska komma nåt utrotningshotat..
jag är ute efter smak på köttet, det är därför jag vill ha kvar de örter som finns. Det är inte för att bevara nåt utrotningshotat, utan för att få en unik smak på lammen.
-
det har varit betesmark i säkert 20 år också, så jag har nog gett upp att det ska komma nåt utrotningshotat..
jag är ute efter smak på köttet, det är därför jag vill ha kvar de örter som finns. Det är inte för att bevara nåt utrotningshotat, utan för att få en unik smak på lammen.
Vilka örter ger unik smak då? I såfall kanske det är lättare att plöja upp och så de arter man vill ha.
Men vill du bara ha kvar smörblommor och andra "ogräs" så är det inga problem att gödsla, de kommer inte försvinna ;)
-
ja jag har funderat på det, att så vall med mycket örter i. kanske faktiskt är det bästa.
har inte stenkoll på vad som ger vilken smak, å i konsumentled handlar det mest om att framhäva varje gårds unika smak. I ostvärlden funkar det så, även om man gör samma ost så smakar den olika beroende på vilken mark kossan har gått. På så sätt får flera producenter plats på marknaden.
-
ja jag har funderat på det, att så vall med mycket örter i. kanske faktiskt är det bästa.
Vi sådde slåttervall förra året med käringtand, humlelusern, pimpernell, kummin, svartkämpar, timotej, engelskt rajgräs, ängssvingel, ängsgröe och rödsvingel. Har stränga order att odla utan klöver!
-
Till vilket djur är det då? Svårt att ta rådet om klöver om man i nte vet det...
-
Till vilket djur är det då? Svårt att ta rådet om klöver om man i nte vet det...
Det är min fru som är nojjig när det gäller klöver till sina hästar. Nu fungerar käringtanden bra än så länge på vår nyanlagda vall. Om man vill ha litet roligare, örtrika blandningar ska man kanske inte gå till granngården/lantmännen för att köpa vallfrö. Jag köpte mitt från Olssons frö, deras katalog är faktiskt ganska lärorik. Enligt min granne (som är fårbonde) så var det tankar kring att vall med käringtand skulle göra att man inte skulle behöva avmaska fåren eftersom den innehåller tanniner. Nu visade det sig att det inte fungerade, dock är det ett proteinrikt foder om man slår det i rätt tid.
Att man använder klöver som kvävebindande är annars det vanligaste. Nackdelen är att det kan vara svårt att torka om man tar hö och den minskar efter några år (speciellt om man göder).
-
ja jag har funderat på det, att så vall med mycket örter i. kanske faktiskt är det bästa.
har inte stenkoll på vad som ger vilken smak, å i konsumentled handlar det mest om att framhäva varje gårds unika smak. I ostvärlden funkar det så, även om man gör samma ost så smakar den olika beroende på vilken mark kossan har gått. På så sätt får flera producenter plats på marknaden.
På kor och mjölk finns en hel lång lista på "ogräs" som gör att mjölken får en bismak... den listan är nog tänkt som "svarta listan" på örter man inte bör ha i sin vall. Men frågan är om kött lika lätt tar smak av vad djuren äter...? Kan ju vara intressant.
Får är väl änna riktiga finsmakare och äter det de gillar?
-
Ja de äter ju örterna före gräset och spätt gräs före grovt. Det första mina kastar sig över är kråkvicker.
Himla intressant med svarta listan. Låter ju rimligt att vissa växter inte är bra, åtminstone om man vill mjölka fåret.
Jag missar ju alla kurser jämt och i vår gick det en här om vallodling för får. Om bara j**a Länstyrelsen kunde lära sig att en företagare lägger en årsbudget och en tre-årsplan när det gäller investeringar i tex kurser, inte en kaotisk månadsplan..
-
Ja de äter ju örterna före gräset och spätt gräs före grovt. Det första mina kastar sig över är kråkvicker.
Himla intressant med svarta listan. Låter ju rimligt att vissa växter inte är bra, åtminstone om man vill mjölka fåret.
Jag missar ju alla kurser jämt och i vår gick det en här om vallodling för får. Om bara j**a Länstyrelsen kunde lära sig att en företagare lägger en årsbudget och en tre-årsplan när det gäller investeringar i tex kurser, inte en kaotisk månadsplan..
Men kan man inte kolla kursutbudet i förväg då? Och få någon slags hint om kommande kurser?
Jag hann inte heller med några odlingskurser jag ville gå, men det hade inte hjälp om jag planerat ett år i förväg... ;)
-
Jag kanske har missat nån lista på kurser som ligger ute i förväg.. jag får tipsen på mejl och bara några i taget, så jag vet ju inte vad jag vågar satsa på om nästa mejl visar sig ha mycket viktigare kurser. Mank kan jugå nsätan alla, skitintressanta allihop.
-
Om bara j**a Länstyrelsen kunde lära sig att en företagare lägger en årsbudget och en tre-årsplan när det gäller investeringar i tex kurser, inte en kaotisk månadsplan..
Jag går på de flesta kurser LST anordnar som har med häst, beten, vallodling, stengärdesgårdsbygge, gärdesgårdsbygge, lieslåtter, hamling, ängsskötsel mm mm att göra.
Här i Närke skickas det ut en broschyr med jämna mellanrum om vilka kurser som är på gång.
Men det bästa av allt med LST's kurser är ju att de är gratis så du slipper ha dem i åtanke när du gör din budget.
-
kul för dig, i västra götaland är de ålagda att ta betalt. brukar kosta mellan 300 och 2000 spänn.
-
kul för dig, i västra götaland är de ålagda att ta betalt. brukar kosta mellan 300 och 2000 spänn.
Kul för mig, ja tydligen :).
Här har LST mängder av kurser varje månad, de har full täckning av kostnaderna för kurserna via EU medel, kaffe och smörgås brukar kosta en tjuga däremot.
Västra Götaland gick kanske inte med i EU ::)
-
nej kanske inte det;) Var på ett möte för.. kanske ett år sedan då de nämnde att de från då var tvungna att ta betalt, nåt de inte alls var glada för förstod man. Sen är det lite knepigt här, länet är ohyggligt stort så många av kurserna är det 10-15 mil att åka till, så går de bort för det ibland. Blir ju både kostnad för bensin och tar mycket tid.
-
Jag tror får kan få olika smak på köttet beroende av vad de betar. Däremot är jag tveksam till att det kan styras ner till enskilda olika sorters örter på en vall. Naturbetesmarker med en flora av olika örter är naturligtvis en intressant sak för sig. Gammal sliten vall med mycket ogräs är dock inte riktigt samma sak. Salta strandängar inbillar jag mig kan ge en speciell smak till lammkött liksom skogsbete och ljunghed. Det är gott om utrymme här för fler analyser, erfarenheter och hypoteser. Jag tycker att mitt eget lammkött från gutar uppfödda på varierat natur- och skogsbete helt enkelt smakar mer än lammkött från intensivuppfödda vårlamm som gått på kraftfoder. Men det är svårt att komma med konkreta bevis här. Som säljargument för att utveckla den egna gårdens varumärke skall det nog dock funka. Fårkött från 12-18 månaders får är för övrigt ännu bättre, med mer karaktär i köttet än från lamm. Fårfioler skall vara från sådana något äldre ungdjur.
-
En gammal "sliten" vall kan med tiden visst bli riktigt artrik. Vi har några som passerat det tråkiga stadiet (20-30 år) och nu har mycket prästkragar, blåklockor, ängsklockor, röd-, skogs-, och brunklöver, ormrot, blåsuga, johannesört m.m. Jag tror att man kan gödsla dem till viss grad utan att dessa arter försvinner men så att de ger mer hö, om man nyttjar dem till slåtter. Men man får ju inte ge för mycket gödsel och speciellt inte för mycket med kväve. Förr gödslade man ofta ängar vid fäbodvallar med den gödsel djuren gav ifrån sig när de var inne i fähuset under nätterna. Dessa "vallar" var i regel självsådda och artrika trots gödslingen.
-
Signes inlägg var mycket intressant att läsa. Gamla slitna vallar kan med tiden bli artrika, intressanta ängar. Något för länsstyrelserna att bita i. Visst gödslade man sina ängar förr i tiden om man bara hade tillräckligt med den knappa råvaran - om inte annat så med aska från fagningen. Strö ut ängshö från en gammal äng över en sliten, ogödslad åkervall vore intressant.
-
menar du att din vall såddes för 20-30 år seda, och nu plötsligt fått örter? 20-30 år sedan, det är slutet av 70-talet, då man fortfarande konstgödslade och hade hållt på med det mest miljölförstöörande jrodbruk man kan tänka sig, i ca 30-40 år. Hur är det möjligt att det kommer örter där?
-
Örter kan faktiskt uppkomma om man sköter ängen / betesmarken på rätt sätt...
Fåglar och vinden kan ta med sig fröer och trivs örterna så växer de.
Kan säga att bete gör väldigt gott, första året vi bodde här hade vi kanske ett par slåtterblommor men året efter drösvis...(se bild)
-
Funderar vidare på det där med gödsling kontra örter och blommor. Regeln idag är ju att all gödsling alltid är av ondo på betes- eller slåttermarker med botaniska värden. Men gödsling är ju ett väldigt relativt begrepp. Om man utesluter kvävet och laborerar med fosfor, kalium och kalk borde det gå att höja produktiviteten även på blomrika ängar utan att alla blommor försvinner. Har man de högre miljöersättningsstöden på de marker det är frågan om får man nog dock hålla sig länsstyrelsens föreskrifter.
-
Jobbar med att återställa gamla betesmarker och ängar som beskogats alternativt gödslats som vall under allt från någrga år till flera årtionden.
A och O är att börja med utarmning av jorden, slåtter och efterbete är det optimala men då det inte alltid är möjligt att få tag i betesdjur om det handlar om småbeten/ängar får det bli manuellt arbete.
Örternas från forna tider finns där och väntar bara på gynnsamma förhållanden vilket initialt betyder ingen konkurrens från höga grässorter som skuggar och håller jorden kall.
När de väl grott så får det inte vara kväverikt längre vilket det inte är om gräs förts bort liksom att ingen förna lämnats.
Att just örterna inte behöver gödslas och att en av anledningen till att djur föredrar örter åtminstonde periodvis beror på deras djupa rotsystem som fyller dem med spårämnen,enzymer, mineraler från djup ner till åtta - tio meters djup.
Fosfor, kalium och kalk, undrar om det går ner så djupt att örterna tillgodogör sig några större mängder så att avkastningen skulle öka i förhållande till kostnaden för gödslingen?
-
min vall har varit betad i 20 år, men inte mkt till örter. När den såddes vet jag inte, för minst 20 år sen, mer vet jag inte. Det är en åker alltså, tycker de thär spårar ur i att handla om gamla hävdade beten.
-
min vall har varit betad i 20 år, men inte mkt till örter. När den såddes vet jag inte, för minst 20 år sen, mer vet jag inte. Det är en åker alltså, tycker de thär spårar ur i att handla om gamla hävdade beten.
Förstår inte riktigt... alla försöker ju förklara hur du kan bevara örterna? Hur de trivs och så, men det kanske inte är möjligt att gödsla då... Är det inte det du vill ha svar på? Annars ska du nog omformulera till t ex så vall - örtrik?
-
min vall har varit betad i 20 år, men inte mkt till örter. När den såddes vet jag inte, för minst 20 år sen, mer vet jag inte. Det är en åker alltså, tycker de thär spårar ur i att handla om gamla hävdade beten.
Allmänt sett är det väl så här:
Det blir ett gammalt hävdat bete om man sköter det som ett sådant tillräckligt länge.
Det blir en åker om man sköter det som en åker. Här krävs det inte lika lång tid... för åkerskötseln innebär i sig störning (markbearbetning) med rätt så täta intervall.
Men om det inte plöjts på 20 år så har det knappast skötts som en åker. Visserligen kan det vara stenrensat, utjämnat och dikat för länge sen, och sånt sätter sina spår väldigt länge. Dikningen dock måttligt länge eftersom den sätts igen så småningom (årtionden-århundrade kanske). Hur mycket påverkas markens ekologi av att det är stenrensat och utjämnat? Sköts det som ett permanent bete (eller en permanent slåtteräng) så blir det väl ett sånt i alla fall, i allt väsentligt?
Nu var det kanske inte riktigt ett sånt du ville ha, men för att försöka reda ut begreppen ... om du vill lyssna.
-
Vad jag menade var att det troligen aldrig växt örter på min mark, eftersom dcen varit brukad som åker. Det är möjligt jag har en kunskapslucka, men jag förstår inte var örterna ska komma ifrån om det inte varit bete i urminnestider.
-
Vad jag menade var att det troligen aldrig växt örter på min mark, eftersom dcen varit brukad som åker. Det är möjligt jag har en kunskapslucka, men jag förstår inte var örterna ska komma ifrån om det inte varit bete i urminnestider.
Tja, en liten Svartkämpe står utanför din vall, går i blom, släpper frön som blåser in på din vall, gror, växer upp och blir till en livs levande ört på din vall.
Svårare än så är det förmodligen inte, men jag kan ha fel.
-
Tja, en liten Svartkämpe står utanför din vall, går i blom, släpper frön som blåser in på din vall, gror, växer upp och blir till en livs levande ört på din vall.
Svårare än så är det förmodligen inte, men jag kan ha fel.
Kanske får man vara lite mer tydlig ;) som du Guba
-
Jag ska kanske förtydliga, våra vallar har aldrig nåtts av konstgödsel/besprutningseran.... De har plöjts upp, odlats säd och hö på med långa intervall men aldrig på riktigt modernt sätt. Så det har nog funnits mycket frön i marken samt förts in med gödseln från andra betesmarker/vallar. Och under sådana förhållanden kan artfattiga vallar med tiden blir riktigt artrika men inte i klass med de värdefullaste ängsmarkerna förstås.