Alternativ.nu
Djur => Kor => Ämnet startat av: Mata skrivet 01 mar-08 kl 21:51
-
Det känns som en omöjlig situation. Vi har en oxe och en ko som har varsina inre skador som på bakbenen. (Kon har något nervproblem antagligen som gör att foten hängt ner några dagar, hon har även sen lång tid något problem i höfterna som gjort henne lite stel, men hon har varit som vilken mormor som helst, 12 år.
Oxen tros ha stukat ett framben eller något som gjort att han belastat bakbenet och då fått en inre infektion. Det har behandlats både med antibiotika och homeopatisk medicin, utan positiva resultat.)
Veterinären anser att de måste avlivas eftersom det troligtvis orsakar dem smärta, i alla fall för oxen. Det är ju inte bara veterinären som ser det på detta sätt, utan det verkar vara set gängse synsättet i Sverige och det är den svenska lagstiftningen.
Men för oss verkar det så absurt att man ska döda någon i denna situation. Livet kan inte vara smärtfritt. Människor som har en skada tar man ju inte kål på så där.
Även när människor blir riktigt gamla och skrynkliga, fula och stelbenta, sjuka och dana så låter man ändå livet ha sin gång.
Men när det gäller djur eller kor så är det helt okej att äta dem, men man får inte ta hand om sin gamla kor och låta dem leva sina liv ut för man kan inte garantera att de kommer att ha en helt smärtfri ålderdom!
Vi äter inte våra kor (inte andras heller för den delen), vi känner det som ett stort svek att vi inte kan få ta hand om dem på ett värdigt sätt i ålderdomen. Vi kan inte garantera att deras ålderdom kommer att vara smärtfri, men vi skulle göra allt för att underlätta det så gott vi kan.
Finns det ingen annan som förstår denna synvinkel?
Har ringt Djurens rätt och en annan organisation. De tyckte båda att det är "snällare" att låta djuren avlivas.
Jag skulle inte vilja ta beslutet att avliva min mormor när hon blir gammal, dement, beroende av rullator...
Snart kanske det kommer i lagen att man måste "barmhärtighetsavliva" människor med.
En sak till, folk är inte vana att se gamla kor. De ser inte lika fräscha ut när de är 20 som när de är 5 år. Vi har en gamling på 20 år här, som tur var mår hon bra så hon är inte under luppen nu. Men man är rädd för framtiden. Vi skulle önska att de fick leva livet ut och dö på ett värdigt sätt och vi är redo att ta hand om dem på allra bästa sätt.
Finns det något sätt att undvika detta? Man kan ju inte gömma dem direkt. Men kanske en annan veterinär kunde bedöma det annorlunda? Vår veterinär tror dock inte att någon annan skulle bedömma det annorlunda. Lagen är tydlig.
Ledsen :'(
-
Lagen är tydlig.
Och det sunda förnuftet med!
Nu slutar du genast att vara egoist och ser till att ta ditt ansvar som djurägare!
Finns det ingen annan som förstår denna synvinkel?
Räkna inte med så många iallafall..HOPPAS JAG!
-
Lagen är solklar och det på goda grunder. Att medvetet låta djur lida är djurplågeri.
-
Låt dom få vå vidare på ett värdigt sätt medans dom har ett uns värdighet kvar. Det säger jag om både folk och fä.
-
Instämmer med ovanstående. Det är ditt ansvar som djurägare att se till att dina djur inte lider.
-
vad man vill och önskar är en sak...och klart ni önskar djuret var friskt och fick leva lycklig alla sina dar..
men verkligheten är ju en anna sak än vilja och önskan. nu e ju djurets lyckliga dagar slut och bör då få slippa smärta!
DÅ tänker man på djurets bästa.
-
Vi skulle önska att de fick leva livet ut och dö på ett värdigt sätt och vi är redo att ta hand om dem på allra bästa sätt.
Ledsen :'(
Det ÄR smärtsamt att besluta att livet har nått vägs ände när det handlar om djuren, men det är det sista och kanske viktigaste du gör för dem. Du får inse att de faktiskt har fått leva livet ut och att du ger dem ett värdigt avslut.
Detta har ingenting med ålder att göra, utan bara det faktum att deras kroppsliga krämpor inte längre går att hålla i shack.
Att ta hand om dessa båda på bästa sätt är tyvärr att låta dem slippa ifrån.
-
Håller med alla andra här, det är din förbaskade skyldighet att se till att de slipper ha ont längre.
-
Jag förstår helt och klart att du vill göra allt för djurets bästa, det vill jag oxå, den djurvän som man är. Men ibland innebär det att även göra sånt som vi inte vill. Finns det bara ett sätt där du kan ta bort alla plågor för djuret så gör man ju det, för djurets skull och i detta läget så verkar det ju vara att låta djuret få somna in.
Jag tycker att synsättet är mycket bättre när det gäller djuren dessutom och hade själv gärna velat få somna in den dagen jag är gammal, har ont och inte vill leva längre. Borde vara var och ens eget beslut.
Djuren kan inte ta såna beslut utan vi får göra det åt dem och tänk vilken lättnad att bli befriad från alla sina plågor och få komma till ett mycket bättre ställe.
-
Ska man ha djur ska man också kunna ta beslutet att låta dom vandra vidare. Varför ska djuren behöva lida om dom kan få slippa det?
-
Människor som har en skada tar man ju inte kål på så där.
Även när människor blir riktigt gamla och skrynkliga, fula och stelbenta, sjuka och dana så låter man ändå livet ha sin gång.
Snart kanske det kommer i lagen att man måste "barmhärtighetsavliva" människor med.
Djurskyddslagen är i många fall "humanare" mot djuren än vad sjukvården är mot människor.
Det finns så många äldre och sjuka som bara vill dö, men som ska hållas i liv till varje pris.
Människor som har obotliga och dödliga sjukdomar, ständiga smärtor, ligger som ett kolli på sjukhus i väntan på att självdö m.m.
I många fall skulle en "barmhärtighetsavlivning" vara en befrielse för dessa människor.
Våra djur har den möjligheten att få slippa lida.
Om veterinären tycker att det bästa är för dina vänner att få vandra vidare, så MÅSTE du låta dom få göra det.
Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag visste att mina djur ständigt skulle gå med smärtor.
Man får sätta sina egna känslor åt sidan och tänka på djuren, även om det skär i våra hjärtan.
Det är vi skyldiga dom.
-
Orkar inte argumentera med er. Men vill nämna att våra djur självklart får smärtlindrande medicin, även den ko som inte visar några större tecken på smärta (såsom att göra ljud vid tryck på benet eller när hon går.) Oxen kan stödja sig på benet, men haltar.
De kommer inte att "somna in", de kommer att skjutas i huvudet så att blodet sprutar, därför de (i alla fall oxen på 1,2 ton) kräver enorma mängder "sömnmedel" och förra gången de avlivade en oxe tog det över en halvtimme.
Jag har en morfar som har värre problem än de och som dessutom fått ett par hjärnblödningar som gör att hans närminne är borta. Han lider verkligen och inväntar döden. Men han han skulle helt säkert tacka nej till en spruta eller dödsskott i huvudet.
Livet är smärtsamt. Det är smärtsamt att se andra ha smärta och helst skulle jag inte heller se vår kor ha smärta alls. Men ska inte djur få dö en naturlig död likväl som de flesta människor har rätt till?
Varför har inte människor rätt till dödshjälp då?
Nu argumenterar jag visst i alla fall. Och, visst inser jag att detta är ett dött läge och att vi måste följa vår veterinär. Men det känns inte rätt. Inte alls.
Att döda ett djur för att äta, det är visst okej. Men att ta hand om sina djur från början till slutet är fel?
Hästar, ´hundar och katter misstänker jag har tillgång till bättre vård. Men jag vet inte med det, bara spekulerar, har inte haft någon av dessa djur själv.
Jag är inte så väldigt fäst vid dessa kor just, har inte haft så mycket med dem att göra. Det är inte av själviska skäl och att jag är otroligt fäst vid dem som jag reagerar. Min reaktion är mycket starkare än jag trott att den skulle vara.
Det känns bara så ovärdigt och som ett stort svek mot dem att de inte får leva för att de är gamla, skröpliga och har en viss smärta.
-
Jag tror att om du verkligen försöker så kan du säkert hitta en hästklinik som kan tänkas behandla, operera och vad som nu krävs för att få dom friska..
MEN GÖR DET DÅ! För så hade man ju gjort om dom varit människor.... ::)
Men att bara ha dom ståför att det är för synd OM DIG för att dom ska avlivas är inte rättvist!
-
Man låter inte några andra djur lida i onödan heller, kan man inte lindra hunden eller kattens smärta så avlivar man djuret där oxå, allt för att våra ögonstenar ska slippa lida.
Om oxen får en spruta eller ett skott i pannan tror jag spelar mindre roll för honom så länge det går snabbt nog att han inte fattar vad som händer.
-
Hur nyttig är det för dem att vara drogade av smärtstillande medel då?!?
-
De kommer inte att "somna in", de kommer att skjutas i huvudet så att blodet sprutar, därför de (i alla fall oxen på 1,2 ton) kräver enorma mängder "sömnmedel" och förra gången de avlivade en oxe tog det över en halvtimme.
Så gör vi faktiskt oftast med våra älskade hästar också.
Lite godis, pang, och det är över.
Visst är det hemskt, men det går väldigt fort.
Men om du vill (och har råd) så kan du ju prova att behandla och operera först som Frances säger.
Då har du i alla fall gjort vad du har kunnat, och kanske känner dig lite bättre till mods.
-
Nu argumenterar jag visst i alla fall. Och, visst inser jag att detta är ett dött läge och att vi måste följa vår veterinär. Men det känns inte rätt. Inte alls.
Att döda ett djur för att äta, det är visst okej. Men att ta hand om sina djur från början till slutet är fel?
Hästar, ´hundar och katter misstänker jag har tillgång till bättre vård. Men jag vet inte med det, bara spekulerar, har inte haft någon av dessa djur själv.
jag äter djur. och det ser jag inget fel i. jag ser heller inget fel i att vilja ta hand om sina djur från början till slut.
men jag undrar: VAD och NÄR anser du att djurets liv är slut?
hästar, hundar och katter ger jag samma vård som övriga djur: ingen ska behöva lida, kan jag inget göra så avlivas djuret. Jag ser skillnad på djur och människor.det är olagligt att ge dödshjälp t människor.
-
De kommer inte att "somna in", de kommer att skjutas i huvudet så att blodet sprutar, därför de (i alla fall oxen på 1,2 ton) kräver enorma mängder "sömnmedel" och förra gången de avlivade en oxe tog det över en halvtimme.
Det känns bara så ovärdigt och som ett stort svek mot dem att de inte får leva för att de är gamla, skröpliga och har en viss smärta.
Om ni skjuter era djur så att blodet sprutar så kanske ni ska ändra på ert sätt att skjuta ?
Dessutom finns ett avlivningsmedel så giftigt att det tar bara 1-2 sekunder innan djuret är dött!
så att prata om att använda "sömnmedel" som inte verkar är..
Att göra det man kan, för att ens djur ska slippa plågas och ha ont kan aldrig vara ett svek som jag ser det.
Ett svek är därmpt att dra ut på ett lidande för djuret som inte nyttjar till något.
Att ge djuret en smärtsam konvalecenstid, som dessutom ofta är meningslös på äldre tunga djur är inte värdigt eller livskvalite som jag ser det.
"Att få leva och dö utan smärta" och är en gåva vi kan ge våra djur.
Rosa
-
Och även om du ser att djuret sprattlar och rycker efter avlivningen oavsett metod har inget med din dessförinnan levande ko att göra. Det kallas dödsryckningar och kossan är faktiskt alldeles död, men visst ser det läskigt ut.
Min mor kunde välja själv att avsluta livet när hon var för sjuk och hadde för ont för att ha ett drägligt liv. Det var ett värdigt slut med hela familjen närvarande.
Här i Sverige har vi fortfarande luthers kuk i örat så här finns inte den möjligheten än.
-
Angående avlivningsmedel så var det som sagt så förra gången med en oxe att det krävdes flera sprutor innnan den verkade, vilket veterinären som gjorde det tyckte var jobbigt. Visst är det en skillnad mellan att "somna in" och att bli skjuten i huvudet. (Jag vet inget om såna avlivningsvätskor och trodde att vår veterinär i så fall borde ha kännedom om "starkare" saker.)
Ja, kanske inte så stor egentligen för kon, det är sant.
Men, nej jag tänker inte alls på detta ur självisk synvinkel. För som sagt har jag inte så personliga band till dessa individer. Men känner det är fel.
Tyvärr tror inte veterinären att detta kan fixas kirurgiskt eftersom de är lite gamla. Att de inte är produktiva, ger mjölk eller i oxens fall drar lass, har inte någon betydelse som jag ser det. De har gjort sitt, nu skulle vi vilja ta hand om dem som pensionärer.
Visst finns det människor som efterfrågar dödshjälp, men de är förhållandevis få. Och när det gäller människor så trodde jag att de flesta ändå ifrågasätter eutanasi. Ingen här har egentligen svarat på frågan vad det är som gör att folk tycker det är okej att döda och äta upp en ko, men helt galet att ta hand om den i dess ålderdom.
Knappast någon människa, om någon, lever livet ut utan krämpor.
Redan runt 50-årsåldern börjar de flesta bli lite sega, och människor i 80-90-årsåldern är de flesta i mycket sämre skick än vår kor och oxe.
Nej, smärtlindrande är inte bra i längden. Det tycker inte jag heller.
Trots det tuggar svenskarna i sig ofattbara mängder av det och tycker uppenbarligen att det är bättre att leva, visserligen med en viss smärta som bara till viss del kan lindras, än att erbjudas dödshjälp den dag de inte är produktiva längre (65 kanske?)
Jag ser att ni tycker min jämförelse med människor är tokig, men ni jämför ju också.
Och luthersk eller kristen är väl den idén som folk verkar ha som ursäkt för att man får behandla djur som de gör eftersom de tros vara själlösa.
För mig är det märkligt med sk djurvänner som äter djur. Äter man sina vänner?
Detta är väl en fråga om hur man i grunden ser på liv, död, lidande, ödet.
-
Ingen här har egentligen svarat på frågan vad det är som gör att folk tycker det är okej att döda och äta upp en ko, men helt galet att ta hand om den i dess ålderdom.
Det har vartenda inlägg gjort, tycker jag. Kon skall besparas lidande.
-
Ingen här har egentligen svarat på frågan vad det är som gör att folk tycker det är okej att döda och äta upp en ko, men helt galet att ta hand om den i dess ålderdom.
tycker alla nästan har svarat på de frågorna?
de flesta anser ju att så länge djuret inte är sjukt och inte plågas e det okej...men att låta det plågas e ju inte okej. ingen har ju tvingat dig att äta upp ditt djur? (ha en begravning om du har lust)
För mig är det märkligt med sk djurvänner som äter djur. Äter man sina vänner?
köttdjur är köttdjur, sällskapsdjur är sällskapsdjur och människor är människor i min värld...och skulle jag äta upp mina vänner skulle jag vara kanibal.
och jag tycker att ett skott är en human avlidning aktiskt.
-
De kommer inte att "somna in", de kommer att skjutas i huvudet så att blodet sprutar, därför de (i alla fall oxen på 1,2 ton) kräver enorma mängder "sömnmedel" och förra gången de avlivade en oxe tog det över en halvtimme.
att av liva en ko eller tjur genom att skjuta med tex bult pistol eller salonggeväs i huvudet är inte alls som du säger...
det spruta ingent blod!!!
det är när man sticker dem som blodet kommer... det kallas för avblodning...
vi ger alltid djuren kraftfoder när de skall avlivas... då står de där o äter i godan ro o sen säger de bara pang.. o de ramlar ihop.. och känner inget mer...
sedan avblodas djuren.. o det är nog de som folk tycker ser mest otäkt ut, för de är då man har döds kramper o sparkat i några minuter...
men de gör allla djur o säker även människorna...
jag skulle även själv vilja gå vidare o få en stor portion av min favorit mat o sen sa de pang!!! den dan de var daxs... o inte ligga på långvården i åra tal o inte kunna sköta mig själv.
:-[
det viktigaste är att någon van människa skjuter djuret så skottet tar bra...
-
Ingen här har egentligen svarat på frågan vad det är som gör att folk tycker det är okej att döda och äta upp en ko, men helt galet att ta hand om den i dess ålderdom.
Jag har inget emot att folk vill ta hand om sina kor på deras ålderdom, om de har vett nog att ta bort dem den dag de inte kan leva utan att lida!
Alltså, det spelar väl ingen roll när, var eller hur man dör, så länge man bara får dö utan smärta!
-
För mig är det märkligt med sk djurvänner som äter djur. Äter man sina vänner?
Detta är väl en fråga om hur man i grunden ser på liv, död, lidande, ödet.
En äkta djurvän låter inte sina djur lida, oavsett om de ska ätas eller inte. 8)
-
Det där med gamla djur är ett bekymmer. Det är få som kan se ett åldrigt djur utan att vilja avliva det. Jag kan känna med ditt synsätt och visst är det väl härligt att få ha pensionerade djur som inte behöver producera någonting utan bara kan få vara till. När det gäller stora djur är det klart en kostnadsfråga men det valet är ju ditt. Det viktigaste är att djuret är smärtfritt om än lite stelt och knickigt.
För länge sen blev vi tvingade av en veterinär att avliva en hund som var stel i höfterna och det ångrar vi fortfarande. Det finns smärtlindring för djur och jag är helt övertygad om att man ser när djuret inte har någon livskvalitet längre.
Stå på dig, det är dina djur och du vet säkert vad som är bäst för dom.
-
Jag har arbetat åt några "djurvänner" en gång..
Några otäcka exempel på deras "vänskap" med djuren:
* En höna blev förlamad.. Den bäddade familjen i filtar i et hörn och matade liggandes..Tills den dag när den helt sonika inte ens orkade hålla huvudet uppe utan hade trillat med näbben i vattenskålen o drunknade..
* Dras stengamla hund som inte klarade att ta sig ut ett par låga trappsteg skulle inte heller avlivas trots massa vistelse på djursjukhus, han fick bara komma hem och hälsa på ibland och då bäras omkring pga. han inte klarade röra sig själv...Som tur var satte veterinärerna stopp för detta elände til slut..
* En äldre fölsto som fick fång, hon togs in från lösdriften och matades friskt med krafft groov, ifall hon klarade att stapla sig fram till krubban. Trots tredubbel dos smärtlindring kunde hon endast förflyttas med hjälp av pisk.
Efter mycket list och övertalning lyckades jag övertyga familjen att det var bäst dom åkte iväg med henne till djursjukhuset, för att få veterinär intyg som dom kunde visa alla, som inte var djurvänner, för att bevisa att hästen inte led..
Behöver jag berätta att när dom piskat in hästen innanför dörrarna på kliniken möttes dom upp av personalen som klädde av hästen grimman genast och räckte den till ägarna och bad dom åka hem utan sin häst.. ::)
*En unghäst som drabbats av fölsjukan som liten. Som dessa djurvänner räddat till livet för vilket pris som helst trots att alla icke-djurvänner ville avlva den som föl. Hon var skev och vind och saknade päls på många delar av kroppen och gick på sidan av ena bakkotan......
Vid tre års ålder blev hon jättesjuk. Slutade äta..och magrade och såg FÖRJÄVLIG ut..Efter en tid började hon lukta fruktansvärt illa och kort därefter svulnnade huvudet tilloigenkänsligt..on orkade inte lyfta upp sitt huvud utan fick flyttas på väldigt försiktigt med huvudet i kothöjd... Ingen som helst grimma gick det att få på henne.
Så klart självdog hon..Trots ägarnas tappra försök att mata henne med..sirap.. :-[ och diverse annat i tron på att hon skulle äta o bli frisk..
Efter döden skickades hon till obduktion för att bevisa att hon inte hade lidit vilket en massa icke djurvänner, inklusive mig , försökte påstå, att detta var det mest horribla!
Hon hade ruttnat inifrån...
(Glömde att tilägga att ägarna försökte seminera henne strax innan hon blev akut sjuk.. :o)
* Och det enda komiska fallet, dom försökte rädda en sjuk grävling som irrat in sig på logen och sket ner massa hö med diarebajs.. Dom bad t.o.m. veterinären att titta på den.. Och tyckte det var jättetaskigt när vi fixade fram första bästa jägare att skjuta det här djuret.. ;D
Jag skulle säkert kunna komma på massa fler exempel om jag funderade..dom var dom första jag kom på.
I samtliga fall blev jag påhoppad och hackad på , och inte så måttligt heller, för att inte vara djurvän och för att dom misstänkte att jag jobbade med djur bara för att få chansen att plåga dom. ( Allvarligt, sånt fick jag höra som en mycket ung tjej, som trotts allt var anställd av familjen!)
Och alla andra var lika elaka för den delen, som bara ville avliva djuren "så fort dom blev sjuka".
Jag är övertygad om att dom och trådstartaren skulle kunna bli mycket goda vänner...
-
Men, nej jag tänker inte alls på detta ur självisk synvinkel.
Inte?
Du håller djur som har ont - för deras egen skull? ??? :-X
-
nu kan jag inte låta bli att skriva här >:( >:(
För mig är det märkligt med sk djurvänner som äter djur. Äter man sina vänner?
kallar ni er för djurvänner ???? behåller nerdrogade djur för att NI tycker dom har det bra ?
jösses .... hoppas ni har en vettig vetrinär som snarast tar tag i ert djurägande..
-
Frances- Fy vad ledsen man blir av att läsa sånt!! :'(
-
Orkar inte argumentera med er. Men vill nämna att våra djur självklart får smärtlindrande medicin, även den ko som inte visar några större tecken på smärta (såsom att göra ljud vid tryck på benet eller när hon går.) Oxen kan stödja sig på benet, men haltar.
Kor, får eller hästar ger sällan ljud ifrån sig pga smärta. De kanske frustar, stönar, men då har de rejält ont. (Rätta mig nu om jag har fel, men detta är min erfarenhet.)
Man kan alltså inte utgå från att smärtan är obetydlig bara för att djuret inte skriker, gnäller, eller ger andra ljudliga smärtuttryck.
Ex. 1, En av våra hästar trampade sönder sin ena hov, fick en 2x2x15 cm järnspets upp och genom hoven, så illa att han måste avlivas akut. Men inte ett ljud kom från honom trots att det måste gjort djävulskt ont.
Ex. 2, Baggen, 7 år blev allt stelare, låg mest och svullnade runt knälederna. Diagnos; reumatism, fick antiinflammatoriska/smärtstillande medel i väntan på avlivning, men inte heller han gav nånsin LJUD ifrån sig som tydde på smärta.
Däremot får man se på djurets beteende, hur aptiten är, hur gärna eller ogärna det rör sig, samt yttre tecken på sjukdom m.m.
Plus att man får lyssna till expertisen, dvs veterinären som kan avgöra sjukdomens omfattning och ev. utveckling. Ibland kan man behöve flera utlåtanden, från olika veterinärer, men man kan inte förmänskliga djuret genom att förvänta sig att djuret skall uttrycka sig på ett mänskligt sätt.
-
Kor, får eller hästar ger sällan ljud ifrån sig pga smärta. De kanske frustar, stönar, men då har de rejält ont. (Rätta mig nu om jag har fel, men detta är min erfarenhet.)
Man kan alltså inte utgå från att smärtan är obetydlig bara för att djuret inte skriker, gnäller, eller ger andra ljudliga smärtuttryck.
Samma erfarenhet har jag.
-
Kor, får eller hästar ger sällan ljud ifrån sig pga smärta. De kanske frustar, stönar, men då har de rejält ont. (Rätta mig nu om jag har fel, men detta är min erfarenhet.)
Man kan alltså inte utgå från att smärtan är obetydlig bara för att djuret inte skriker, gnäller, eller ger andra ljudliga smärtuttryck.
Även jag håller med här.
Herregud, hur mycket tydligare kan det bli än hälta?! Usch.
-
En travhäst kan vara rejält halt och trots det se helt klockren ut när den kommer ut på tävlingsbanan! Då är det inte lätt att veta...... Tolka det som man vill..
-
Fast då skulle jag gissa på att det är en "fejkare"... ;)
Eller att endorfinerna kickar in så pass på banan, kanske?
-
Löpskalle..Vissa vägrar att känna av krämpor för att dom VILL.
Medans andra gör precis det motsatta :-[
Ibland vet vi att hästen är halt, och har bokat hältutredning med veterinär på banan och då kör ibland veterinären intill med bilen för att se hur hästen rör sig.. Och ibland syns inget fel på banan..men dom är solklart halta vid böjning.
-
Kor, får eller hästar ger sällan ljud ifrån sig pga smärta. De kanske frustar, stönar, men då har de rejält ont. (Rätta mig nu om jag har fel, men detta är min erfarenhet.)
Man kan alltså inte utgå från att smärtan är obetydlig bara för att djuret inte skriker, gnäller, eller ger andra ljudliga smärtuttryck.
Håller också med om detta!
-
*En unghäst som drabbats av fölsjukan som liten. Som dessa djurvänner räddat till livet för vilket pris som helst trots att alla icke-djurvänner ville avlva den som föl. Hon var skev och vind och saknade päls på många delar av kroppen och gick på sidan av ena bakkotan......
Vid tre års ålder blev hon jättesjuk. Slutade äta..och magrade och såg FÖRJÄVLIG ut..Efter en tid började hon lukta fruktansvärt illa och kort därefter svulnnade huvudet tilloigenkänsligt..on orkade inte lyfta upp sitt huvud utan fick flyttas på väldigt försiktigt med huvudet i kothöjd... Ingen som helst grimma gick det att få på henne.
Så klart självdog hon..Trots ägarnas tappra försök att mata henne med..sirap.. :-[ och diverse annat i tron på att hon skulle äta o bli frisk..
Efter döden skickades hon till obduktion för att bevisa att hon inte hade lidit vilket en massa icke djurvänner, inklusive mig , försökte påstå, att detta var det mest horribla!
Hon hade ruttnat inifrån...
(Glömde att tilägga att ägarna försökte seminera henne strax innan hon blev akut sjuk.. :o)
Fy faan (ursäkta ordvalet), va hemskt!!! Jag ryyyser när jag tänker på det :'(. Stackars, stackars häst som fick plågas till döds!
Jag äter inte mina vänner och jag äter inte djur men jag hade gärna valt att få ett skott i pannan innan jag ruttnade inifrån!!!!
-
För mig är det märkligt med sk djurvänner som äter djur. Äter man sina vänner?
Detta är väl en fråga om hur man i grunden ser på liv, död, lidande, ödet.
Vi äter våra djur, vi vill veta vad vi får i oss.Men vi äter inte sjuka medisinerade djur.
Äter man sina vänner? skriver du, men dom här djuren hade du ju inte någon nära relation till utan bara för att du är så rädd för döden och inte vill att dom ska få den lindring som avlivning innebär.
Spara djur till varje pris. Nä till vilket pris stackars djur.
liv, död, lidande, ödet . dessa djurs öde är att hamna hos dig som inte vill se deras lidande utan vill att dom ska leva till varje pris och till vilkett pris.
Ja jag vill inte önska dig allt ont, men det vill tydligen du med ko och oxe
-
Apropå ätandet så äter jag mina vänner. Vänskapen med mina djur sitter inte i kroppen..det är något annat..
-
Apropå ätandet så äter jag mina vänner. Vänskapen med mina djur sitter inte i kroppen..det är något annat..
Jaha du...
Själv föredrar jag att äta med mina vänner.
Och är detta din senaste "vän" ?
http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=35027.msg289818#msg289818
Tillägg:
http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=35270.msg290013#msg290013
Sugen på en bagge?
Finns det ingen botten i dig kvinna?
-
När dom är klara med sin jordiska vandring så har det väl ingen roll när jag eller någon annan äter upp dom??
Nej, min senaste "vän" som ligger i frysboxen är en som jag fött upp och fostrat och haft i många år. Tills det var hans tur att lämna in...
Om jag inte äter upp honom utan nån annan gör det, då behöver jag inte äta kött överhuvudtaget!
Hur ska jag försvara att jag äter upp fåren och korna vi har? Jag tycker jättemycket om dom också!
-
Klargörande.
För mig är en vän en människaoch ett djur är ett djur.
Även om jag tycker mycket om mina hundar är dom ändå inte mina vänner.
-
Vilket fantastisk resonemang Byracka, jag kanske borde göra mig av med med alla mina gjur så att dom inte riskerar att ätas upp slutligen ;D
Ärligt talat, ska jag bar äta dom jag inte gillar? Typ tuppjäveln som missköter sig i hönshuset borde alltså vara helt okej att lägga i ugnen?
-
Vilket fantastisk resonemang Byracka, jag kanske borde göra mig av med med alla mina gjur så att dom inte riskerar att ätas upp slutligen ;D
Ärligt talat, ska jag bar äta dom jag inte gillar? Typ tuppjäveln som missköter sig i hönshuset borde alltså vara helt okej att lägga i ugnen?
Jag vet, jag är logikens mästare! 8)
Jag tyckte mig se ett mönster och med tanke på de mat-hangups gravida kvinnor kan få så tänkte jag högt bara...
Men de flesta brukar hålla sig till saltgurka, lakrits eller tavelkritor och inte hela baggar. :o
-
Ha ha ha, vilken skojig diskussion det blev helt plötsligt! ;D
"Äta eller icke äta... det är frågan"
-
Stå på dig, det är dina djur och du vet säkert vad som är bäst för dom.
Jag instämmer helt med ninna b. STÅ PÅ DIG! Ingen som har vett i skallen vill vill se sina djur lida, men vi pratar alltså säkerligen om en inflammation i en led (sk ledinflammation orsakad av belastningsskada) på oxen och inte en infektion. Inflammation i en led är behandlingsbart med hyaluronsyra. Sen dessutom avlivar man inte en ko för att hon har ont i höfter och haltar lite. Precis som gamla människor kan dom få ont i knän och leder det vet vi väl alla, men det finns glukosamin som man kan ge till alla djur, även kor, med gott resultat. Vad jag inte förstår är hur vetrinären kan säga bara så där "off hand" att det är en nervskada? Det syns inte utanpå! Vad gäller oxen får Mata, eller någon annan i hennes familj, ta och engagera sig ordentligt. Han måste bli frisk, annars kan han få belastningsskador på något av de andra benens leder också. Distriktsvetrinärstationen i Kristianstad håller på mest med lantbruksdjur. Vore kanske en idé att ta kontakt med dom. Och att jämföra gamla djur som har ont, med människor som ligger på långvården är bara löjligt. Hade dom människorna kunnat få vård hemma hade dom förmodligen inte velat dö. Sen tycker jag att vissa här inne talar om exempel som inte har med saken att göra. Mata har nämligen tagit kontakt med vetrinär. Visserligen utan resultat, än så länge, men alla vetrinärer sitter inte inne med samma expertis. Mata får söka sig till en annan vetrinär, företrädesvis en som inte återger det som "en infektion i benet", utan är lite mer specifik. (Jag tror säkert att om oxen kunnat prata så hade han sagt att han vill bli botad och gå vidare med sitt lilla liv). Förlamad höna som drunknar... (har aldrig hört talas om hönor som är förlamade, sjuka ja, men inte förlamade. För övrigt så är Matas oxe inte förlamad) Klart hönan ska avlivas. Den kan ju inte botas. Stengammal hund som får bäras omkring... (om Mata hade behövt bära omkring på sin oxe hade hon nog själv avlivat den. Det har dessutom inte framgått att Matas oxe är "stengammal") Jo, man tar helt enkelt hem en vetrinär och avlivar hunden hemma. Den utgiften tycker jag en gammal hund som tjänat en väl, kan förtjäna. Personligen tycker jag att gränsen går vid när hunden inte längre kan tugga sin mat eller göra sina behov utan att trilla i det. Fölsto som fick fång... (fång är behandlingsbart och därför inget man avlivar för) Unghäst vars huvud svullnade till oigenkänlighet... jag menar, snacka om ytterligheter! En häst som ruttnar inifrån går näppeligen att bota. Klar avlivning! Men dom här exemplen har faktiskt inget med Matas kor att göra. Hon försöker, till skillnad från puckona i exemlet. Mata måste ta reda på om det verkligen är en ledinflammation på oxen, vilket är det som ligger närmast till hands eftersom det är en belastningsskada. Skulle det vara så, ska hon begära att få honom behandlad med hyaluronsyra. Det är visserligen framtaget till hästar, men lederna är uppbyggda på samma sätt på både kor och hästar. Så där ja. Problemet nästan löst: Mata tar kontakt med en annan vetrinär och frågar honom/henne om det kan vara ledinflammation. Säger vetrinären ja, så begär hon hyaluronsyra som behandling. Säger vetrinären nej, frågar hon om det kan vara muskelinflammation. Om så istället är fallet finns det injektionsvätska som heter Vetalgin vet. som ges som engångsdos till nötkreatur, och som har antiinflammatorisk och smärtdämpande effekt. Det är antingen ledinflammation eller muskelinflammation som oxen har, för seninflammation är det inte. Det uppstår endast vid upprepade monotona eller ovana rörelser, och med tanke på var skadan sitter tror jag inte på seninflammation i det här fallet. Så alla ni som först och främst tänkte på avlivning... man behöver inte ha ihjäl ett djur för att vara barmhärtig. Man kan faktiskt se till att göra den frisk istället...
-
Så alla ni som först och främst tänkte på avlivning... man behöver inte ha ihjäl ett djur för att vara barmhärtig. Man kan faktiskt se till att göra den frisk istället...
Instämmer till fullo! :D
-
Intressant just med hyaluronsyra som medicin eftersom det -åtminstone för något år sedan - tillverkas av kammen på tuppar. Som alltså dött...
För mig är det sorgligt med sjuka djur, besvärligt att ta beslutet men ett självklart ansvar som djurägare.
-
Angående det där med att djur är ens vänner.
En stor holländsk författare utryckte det så här i en monolog till hans katt:
Älskade katt, jag älskar dig så mycket, den dagen du dör skaffar jag direkt en ny.
-
Det borde väl vara för att han inte orkade sörja sin katt, utan ville skaffa en ny för att fylla tomrummet..
Intressant just med hyaluronsyra som medicin eftersom det -åtminstone för något år sedan - tillverkas av kammen på tuppar. Som alltså dött...
För mig är det sorgligt med sjuka djur, besvärligt att ta beslutet men ett självklart ansvar som djurägare.
Om det nu är som du säger, vilket jag inte misstror, så kommer hyaluronsyra från döda tuppar... Det gör väl egentligen inget, så länge människor äter tuppar. Det vore ju en skymf mot högre makter att döda ett djur och sen inte använda sig av det till fullo. Och visst håller jag med dig angående ansvar som djurägare. Finns det INGEN annan utväg måste man avliva djuret. Annars blir det Hitlerpolitik, lid och låt lida... För att återgå till hyaluronsyran så vet jag att Hyaluronsyra (hyaluronan samt natriumhyaluronate) (HA) förekommer naturligt i höga koncentrationer i ledbrosk, ledvätska, navelsträng och i ögat hos djur och människa. I ledbrosket bildas HA av broskcellerna och i ledvätskan av ledkapselcellerna, och utgör där en viktig komponent för ledens normala funktion. Hyaluronsyra har en rad egenskaper i leden, som bl.a.
* smörjande funktion av ledbrosk och ledkapsel
* motverkar inflammationen i ledbrosk och ledkapsel
* transport av näringsämnen och slaggprodukter till och från
ledbrosket
Ps. Faan, jag hoppas Mata fixar det med oxen. Kon är väl inga problem, men oxen! Kan inte låta bli att engagera mig... det är mitt största problem. Djur och barn står mig närmast...
-
Snälla lilla kattamor; du måste göra nytt stycke emellanåt så vi orkar läsa vad du skriver!
I övrigt till trådskaparen; skaffa för jessunamn inga fler djur om du nu har denna inställning!
-
Det kom visst några konstruktiva svar här på slutet när jag redan tappat lusten att läsa här. Numer lever inte oxen och kon längre.
Tycker det lät vettigt som någon skrev att man får döma efter den livslust man ser hos djuret. Om de har aptit, visar glädje inför olika situationer och kan röra sig, om inte helt obehindrat, så i alla fall som en annan pensionär.
Kan hända att ni blev så provocerade av mig för jag var på rätt dåligt humör när jag skrev mina insändare.
Livet går vidare.
-
Bra att du tog ett beslut, tog till dig av vad som skrevs och känner att du gjorde rätt mot djuren.
Tror att alla här ibland tvekar när det gäller att ta bort djur, funderar på om dom kanske inte kan behandlas/medicinera lite till-
Ja livet går vidare
-
Bra att du tog ett beslut, tog till dig av vad som skrevs och känner att du gjorde rätt mot djuren.
Tror att alla här ibland tvekar när det gäller att ta bort djur, funderar på om dom kanske inte kan behandlas/medicinera lite till-
Ja livet går vidare
Det är viktigt att fundera en extra gång när ett djur skall avlivas. Det är också en bra egenskap att man tvekar över att behöva ta beslutet om avlivning.
Inte konstigt att du var på dåligt humör, Mata, med detta hängande över dig.
Men på denna sidan datorn tror jag ändå att du tog det beslut som var bäst för dina djur.
-
Tja, tack, tack...men jag tyckte nog inte riktigt att det var rätt. För om man dömde enligt livslust och aptit så hade dem det. Det som styrde det hela var att vår veterinär inte kunde se att det var tillstånd som han kunde förbättra.
Jag är ändå mycket tveksam till detta.
Men som sagt livet går vidare och jag önskar sätta punkt för denna tråd här om ni tillåter det, för jag har ingen vidare lust att älta detta i oändlighet.
-
Du som startade tråden kan låsa den, det finns lite kommando i blått under själva forumet där det står låsa.
-
Jag tänker naivt att om man ber snällt så respekterar nog folk ens önskan :)
Vill någon diskutera denna fråga vidare så kan ju denne alltid öppna en ny, och om någon bara vill klaga över hur förskräcklig jag är så är den alltid välkommen att skicka ett privat brev.
Jag tycker helt enkelt att denna fråga inte är helt enkel, och att den tål att tänkas över. Men jag har ingen lust att tänka mer på det nu i alla fall.
Punkt. :-X