Alternativ.nu
Djur => Får => Övrigt om får => Ämnet startat av: Wildvittra skrivet 16 dec-13 kl 10:42
-
Våra baggar som varit som ler och långhalm har helt plötsligt blivit dödsfiender. Den ena baggen "red" på den andra rätt mycket tidigare också, och de "skojstångades" nån gång ibland. Men så helt plötsligt övergick det till blodigt allvar bara över en natt, på morgonen när vi kom ut stod de och stångades för fullt och var som tokiga, brydde sig inte om hö eller nånting. Vi lyckades få isär dem och satte dem i olika boxar i stallet (tidigare bodde de ihop). Efter en vecka provade vi mot bättre vetande att sätta ihop dem igen för att se om det "gått över" :-[ men självklart inte, de fortsatte som förut fast värre, så det blev varsin box igen. Och nu funderar vi på hur vi ska lösa situationen. Vi har baggarna som sällskap och betesdjur, har inga tackor, och trodde därför att det skulle gå bra att ha två okasterade baggar ihop (bl.a. efter att ha läst mycket på nätet om folk som hade bra erfarehet av detta).
Är det försent att kastrera baggarna och hoppas på en beteendeförändring? De är ca 10 mån.
Om man måste göra sig av med en eller båda, ska man försöka sälja som avelsbagge eller slakta? Hur går man tillväga vid slakt om man inte kan själv?
Om man vill behålla den ena, hur ska man tänka med sällskap till honom? Kan man ha en bagge tillsammans med något annat djur? Kan man kastrera honom och ha honom med ett par tackor, eller är beteendet så djupt rotat att han kommer försöka para sig med dem och kanske börja försvara dem mot oss?
Kanske dumma frågor, men vi är nybörjare ::)
-
Om du nu slaktar bort den ena så kanske du kan be en jägare hjälpa dig eller någon annan slakt kunnig . Vad beträffar kastrering så kan det väll knappast göra något om bagen rider på tackorna du skaffar dig då det ändå inget blir ?
-
Beteendet försvinner nästan säkert med kastrering. Lite udda, men någon skall väl ha två kastrerade baggar ;) De blir säkert lugna och trevliga.
-
Beteendet försvinner nästan säkert med kastrering. Lite udda, men någon skall väl ha två kastrerade baggar ;) De blir säkert lugna och trevliga.
Ja är inte så säker på det . Har visserligen bara haft kastrerade han hundar sen som inte funka i hop även efter kastrering så ja är lite tveksam om det hjälper
-
Tror inte heller på att kastrera dem i detta skede. Jag tror också att det blir värre av att ha dem separerade eftersom de då ofelbart kommer att göra upp när de släpps samman igen. Jag skulle sätta dem i samma kätte men se till att den är så liten att baggarna inte kan ta sats mot varandra, man kan också hänga upp en säck eller ett skynke i mitten så blir det svårare för dem att sikta på varandra. Förhoppningsvis lugnar de ner sig efter ett tag, om inte annat så borde de bli lugnare till våren när de värsta hormonerna har lagt sig.
-
Fungerar på hingstar och tjurar, men inget är helt säkert. Med kulorna borta så försvinner hormonproduktionen. Eftersom de har varit sams innan så ligger det nog inget annat emellan dem.
Det går även att fodra den ena bra och den andra dåligt, eftersom det är när de är lika i styrka de inte ger sig utan slåss till dess någon blir allvarligt skadad.
-
??? Svälta ut den ene så han inte orkar försvara sig. :o Värsta rådet hittils.
-
Fungerar på hingstar och tjurar, men inget är helt säkert. Med kulorna borta så försvinner hormonproduktionen. Eftersom de har varit sams innan så ligger det nog inget annat emellan dem.
Det går även att fodra den ena bra och den andra dåligt, eftersom det är när de är lika i styrka de inte ger sig utan slåss till dess någon blir allvarligt skadad.
Finns även valacker som som fortsätter att slås ofta beror det på när dom kastreras. Det där sista var bara dumt uttal som inte är värt att prova om man är seriös djurägare .
-
Du kan eventuellt ha ett låna-bytte av en annan bagge en vis tid
och ifall att den nya accepteras av den bagge som du väljer att ha kvar
är problemet jo löst
mvh/
anne-li
-
Tack för era svar! Grund"problemet" är ju att vi helst vill ha kvar bägge då de är himla fina och mysiga djur i övrigt. Att stänga in dem i ett trångt utrymme som några av er skriver vore kanske en idé att testa först och främst, kan tänka mig att de kommer "rida" på varandra och buffas men det ger ju åtminstone inte några skador. Funderar igen på det här med kastration, rent logiskt borde det ju vara så att om hormonerna minskar så borde instinkten att slåss minska, samtidigt vet jag ju att inlärda beteenden kan vara nog så svåra. Jag jämför också med hanhundar som kastreras sent och fortsätter vara hanhundsilskna tex. Men det kanske är dumt att jämföra hundar och baggar...
Om vi skulle bli tvungna att ta bort den ena, hur skulle ni andra göra med den som är kvar då? Ha den ensam, tillsammans med nåt annat djur (vad?) eller helt enkelt ta bort båda?
-
Kastrera den kvar varande och ha ett par tackor som sällskap Han kanske för söker betäcka men det blir ju i så fall bara en puff i tomma intet :)
-
Aggressivt beteende är lite mer komplicerat än att det är direkt beroende av testiklarnas vara eller inte. Den enda studie jag kunde finna om detta kom fram till att det aggressiva beteendet hos baggar inte minskade efter kastrering.
Många fårraser parningsbeteende styrs av ljus, korta dagar inducerar brunst hos tackor och ökad sexuellt intresse hos baggar. En ide' kunde därför vara att simulera vår, dvs ha ljuset tänt i fårhuset 12 timmar om dagen, detta borde leda till mindre slagsmål om baggarnas stångande har att göra med årstiden. Har ingen aning om det fungerar men du kan alltid testa.
Om du väljer att ta bort den ena baggen så behöver den kvarvarande få annat fårsällskap, att kastrera den och låta den gå med tackor är ju samma sak som att kastrera båda och se om det fungerar. Jag skulle hellre hålla baggarna åtskilda under vintern om det absolut inte fungerar att ha dem ihop och ta bort den ena på våren och skaffa ett bagglamm som sällskap till den andra.
-
??? Svälta ut den ene så han inte orkar försvara sig. :o Värsta rådet hittils.
Lungn, det är givetvis inte så man skall göra, men det är så baggar fungerar. Om de är nära i styrka så blir det kraftmätning.
Jag tror inte baggarna är aggressiva. Det är naturligt att de utmanar varandra, men det beteendet mildras om kulorna ryker.
Visst finns det valacker som har kvar sitt hingsbeteende, det finns alltid undantagen som bekräftar regeln.
-
Jag skulle testa det minst dramatiska av allt först, alltså stänga in dom trångt och se vad som händer. Eventuellt prova med en bagge till om dom två på något sätt "hakat upp sig" på varandra.
En till i flocken kanske skingrar deras tankar.
Så trist om det inte fungerar, hos mig går alltid baggarna ihop och är riktiga kompisar.
Lycka till!
Mvh
Charlotte
-
Jag skulle testa det minst dramatiska av allt först, alltså stänga in dom trångt och se vad som händer. Eventuellt prova med en bagge till om dom två på något sätt "hakat upp sig" på varandra.
En till i flocken kanske skingrar deras tankar.
Så trist om det inte fungerar, hos mig går alltid baggarna ihop och är riktiga kompisar.
Lycka till!
Mvh
Charlotte
Kul att höra att dina är såna kompisar, då finns det i alla fall en chans att man kan ha flera baggar ihop. :)
-
Jag hade stor tur med mina baggar. Det närmaste de kom något som ens liknade bråk var: "Om jag ställer mig här borta i hörnet medan du betäcker tackorna, blir det bra?" "Ja, det blir bra."
Men jag har hört tipset att stänga in dem trångt från flera håll. Vitsen är att de inte kommer åt att backa. "Efter en tid är de så trötta på varandra, att det går att släppa ut dem" Tja, om du provar och det inte fungerar, så har du inte förlorat så mycket, eller hur?
-
Tack igen för alla svar! Nu är tid bokad för kastrering på fredag, sen när de har läkt ihop kommer vi sätta ihop dem i en trång box så hoppas vi det löser sig sen. Som sagt, vi har ju inget att förlora (mer än nån tusenlapp för kastreringen - men det är det värt!).
:)
-
Jag skulle ha provat att sätta dem trångt utan operationen, men det är jag, det. Ska bli intressant att få läsa om hur det går!
-
Mina gute baggar kan uppföra sig exakt som du beskriver...som lamm leker de på skoj men vid 10 månader blir det mer allvar. Om man låter dom vara gör de upp en rangordning och därefter saken ur världen.
Man får inte vara blödig när det gäller baggar. Och AJ, jag vet hur hårt de stångar varann men dom är faktiskt byggda för att göra just detta. Att kastrera dom är en nödlösning - dom kommer ändå att göra upp om rang !!
-
Ja, så är det, men ganska ofta kan de göra upp om rangen "med okulärbesiktning" - de bara tittar på varanra och ser vem som är starkast. Som mina gjorde. Det man inte vill är ju att Stor bryter nacken av Liten. Jag har inte koll på hur kastrering inverkar på deras förmåga att hålla sin rangplats.
-
Det är när de är så lika i styrka och råkar vara av den envisa sorten båda två som det kan sluta illa. Jag har haft två stycken som förmodligen dog av kraftmätning. Är det stor och liten så tar matchen slut efter en eller högst två krockar.
De är visserligen gjorda för att krocka, men inte hur många gånger som helst.
Hoppas vi blir uppdaterade om utgången, och även om de får personlighetsförändring som så många andra djur får när de kastreras. Har aldrig hört om någon som kastrerat en bagge.
-
Är baggarna uppväxta ihop? De har alltid varit tillsammans? Isåfall borde rangordningen förlänge sedan varit uppgjord, tycker jag. Charlotte var inne på att fler baggar kunde göra att dina baggar inte blir så fixerade av varandra..Att du ska ha fler än två baggar tillsammans..Pröva ev vad som händer, om det blir tex EN TILL bagge i gruppen..Vi föder upp baggar till slakt, och vi har alltid baggarna ihop i mindre grupper, på typ omkring 10. Aldrig (sällan) bråk, lugnt och fridfullt!!! (det finns ABSOLUT hopp för dig och dina baggar!!) Vi brukar behålla dom, tills de nått bra slaktvikt, vid 1-1 1/2 år. (varit lite strul med tillväxt, pga av att vi fick problem med stora magmasken i besättningen).
Lycka till med kastreringen och jag hoppas de går bättre ihop efter detta!!
-
Är också inne på det att ha flera baggar. Det kanske räcker med 1st. Försök då att hitta en liten. Vi hade alltid minst 3st. tillsammans på vintern och då gärna ngt. magert bagglamm som kunde stå på tillväxt. Det verkade som om de av ngn. outgrundlig anledning alltid stod i vägen för de större så lugnet inföll sig. ;D
-
Ni har just hjälpt mig i mitt svåra val vilket bagglamm som ska sparas tillsammans med avelsbaggen. Det får bli vårt lilla flasklamm "Fisen" (Klenfisen), istället för min favorit, den mycket snälla Spökis.
-
Mina gute baggar kan uppföra sig exakt som du beskriver...som lamm leker de på skoj men vid 10 månader blir det mer allvar. Om man låter dom vara gör de upp en rangordning och därefter saken ur världen.
Man får inte vara blödig när det gäller baggar. Och AJ, jag vet hur hårt de stångar varann men dom är faktiskt byggda för att göra just detta. Att kastrera dom är en nödlösning - dom kommer ändå att göra upp om rang !!
Fast tycker man om sina djur står man ju inte och tittar på medan de stångar ihjäl varandra... vilket jag tror kan hända om de är jämnstarka.
Ja de är uppvuxna tillsammans och nästan lika stora. Detta att de började stångas på allvar hände liksom från en dag till nästa, innan dess var de bästa polare, sen en morgon bara... >:D >:D
Nu är de iallafall kastrerade (och horn och klövar fick sig en omgång medan de ändå var drogade), och ska få stå i varsin box tills de läkt ihop och sen sätter vi ihop dem i en trång box så får vi se om det löser sig. Enligt veterinären tar det ett par veckor och sen kommer de antagligen lugna ner sig och bli mindre bråkiga, så det ska bli spännande att se. Uppföljning kommer! :)
Tack för tipset om att ta in en tredje, det kan vara en idé framöver! Får se hur allt artar sig, hoppas ju vi kan ha kvar våra godingar :-*
-
Hoppas allt löser sig nu!! Håller tummarna!!! ;D Du får berätta för oss om ett par veckor om resultatet..!!!
-
Okej, dags för uppdatering nu när det gått nästan två veckor! Baggarna hölls isär de första fyra dagarna, sen lyckades den ena rymma ut (på julaftons morgon) då regeln uppenbarligen var för svag. De betedde sig mot varandra precis som innan de blev "fiender", nån liten lekfull stångning vid matdags men inget mer än så! Sedan dess har baggarna varit tillsammans som tidigare utan en tillstymmelse till bråk. Veterinären sa att hormonerna borde vara ur kroppen på ett par veckor, här verkar det räckt med några dagar. :) De går ute på dagarna i sin stora hage med tillgång till stallet där de mest ligger inne på nätterna. Den minsta och yngsta är tydligt ledaren över den äldre som verkar acceptera det nu. De är bästa vänner igen! ;D ;D
-
Kul! Du får berätta senare hur de blir när de blir äldre. Gamla baggar kan vara riktigt trevliga personligheter, och de här borde kunna bli något extraordinärt.
-
Okej, dags för uppdatering nu när det gått nästan två veckor! Baggarna hölls isär de första fyra dagarna, sen lyckades den ena rymma ut (på julaftons morgon) då regeln uppenbarligen var för svag. De betedde sig mot varandra precis som innan de blev "fiender", nån liten lekfull stångning vid matdags men inget mer än så! Sedan dess har baggarna varit tillsammans som tidigare utan en tillstymmelse till bråk. Veterinären sa att hormonerna borde vara ur kroppen på ett par veckor, här verkar det räckt med några dagar. :) De går ute på dagarna i sin stora hage med tillgång till stallet där de mest ligger inne på nätterna. Den minsta och yngsta är tydligt ledaren över den äldre som verkar acceptera det nu. De är bästa vänner igen! ;D ;D
;D
-
Va roligt att det gått bra!
Ett tips jag hört men inte provat själv är att man ska strö lite salt i grovfodret så att dom dricker ordentligt. Kan eventuellt bli så att okastrerade baggar får urinsten om dom dricker för lite.
Vet inte hur/om det stämmer. Någon annan här kanske vet :)
-
Baggar och getabockar, särskilt om de är kastrerade, kan ganska lätt få urinsten. Motmedel är tillräckligt med vatten, och om de inte dricker "godvilligt" så får man försöka olika knep. Är vattnet av högsta kvalitet? Smakar det gott? Bra temperatur? Bockar och getter dricker gärna lite extra om man ger dem saft i vattnet, men jag vet inte hur det är med får.
-
Tack för tipsen angående vattnet. Hur vet man om de dricker tillräckligt? Hur mycket är tillräckligt?
-
Att ge dom saft i vattnet hela tiden låter ju rätt dyrt... skulle gå åt typ femtio liter saft om året till dom. Jag har ingen erfarenhet av att fresta får att dricka, men hästar. Dom brukar gilla betforvatten - räcker med ett par dl betfor per vattenhink.
-
Bra att det har gått bra. Att baggarna blev sams så snabbt tyder på att hormonerna inte hade något med deras bråk att göra då det, precis som din vetrinär sade, tar veckor efter kastreringen innan testosteronet försvunnit ur kroppen. Kastrerade baggar blir lättare feta så du får hålla koll på deras hull och anpassa foderstaten. Kastrering innan puberteten ökar risken för urinsten eftersom testosteron påverkar tillväxten av urinröret. Dina baggar är ju fullvuxna så risken för urinsten lär inte ha ökat av kastreringen. För förebyggande av urinsten gäller samma råd som för intakta baggar, inget kraftfoder och tillgång till rent vatten. Du behöver inte ge dem vare sig saft eller betfor i vattnet.
-
Det behöver inte vara sådan styrka på saften att ungarna blir nöjda. Jag använder avsågade 200 liters plastfat som vattenbaljor, en kamrat hade fått tag i sådana som det varit kolasmet i. När fatet var avsågat och avgradat rengjorde jag det grundligt med endast vatten, ställde in till fåren och fyllde upp med vatten. Lät även den gamla baljan stå kvar eftersom jag samma dag hade gjort ren den och fyllt upp. Nästa dag var det inte mycket vatten kvar i de nya baljorna, och den gamla hade de inte rört. ca 25 får som vid den tiden inte drack mer än 20 liter per dag :o
-
Styrka och smak får en prova sig fram till. De små liven är ju individer. Även jag har haft goda erfarenheter med betfor - men även dåliga! Det var därför jag inte föreslog det.
Jag har antagit att de behöver dricka ungefär lika mycket som jag - omräknat per kilo kroppsvikt. Och så får man ta hänsyn till om de äter torrfoder (hö) eller "härliga färska grönsaker" (safitgt bete) - eller "soppa" (rengblött gräs).
-
Visst tycker fåren om att dricka sockervatten men om det vore en förutsättning för att inte törsta ihjäl så skulle fåren ha dött ut för länge sen. Det är inte naturligt för får att dricka sött och jag har svårt att se att det skulle ha några hälsofrämjande egenskaper annat än i krissituationer. Ge fåren en naturlig kost baserad på hö/ensilage och mycket grenar att barka och äta barr från så överlever de nog vintern utan problem.
-
En gammal god regel är att aldrig ha mindre en tre får. Får är flockdjur och trivs inte annars. Tre får är alltså minimum. Helst ska man ha fem för att det ska bli en riktig flock.