Alternativ.nu
Djur => Brukshästar => Ämnet startat av: Arne skrivet 20 feb-07 kl 23:12
-
Jag har köpt en ardenner som är 16 år gammal. Hon har inte blivit kratsad i hovarna på ett bra tag. Framhovarna går bra att kratsa men hon sparkar irriterat när man försöker med bakhovarna. Hur skall man komma åt hovarna och hur vänjer man henne vid detta igen. Har ni några bra knep utan att ta till en verkstol. Jag vill inte uttala de ord som hovslagaren sa om henne senast.
-
träna och ha tålamod. Kickar hon eller bara ovillig att lyfta?
Svårt med balansen, använd dig av en vägg som hon kan luta sig emot. Fesla inte utan ta ett rejält tag, genom att först strycka din hand överst på benet och sen ner. Lyft sen benet.
Jag har ovanan att lyfta mina hästar i hovskägget, men de lyfter i alla fall benet. Men lite skillnad i storlek och styrka än ardenner.
Kanske vill hon ha stöd när benet är oppe, använd dig av en sån där trefotad grej som hon vill vila foten på.
Ge inte upp det går.
Jag brukar ibland ta tag i hästarnas svans med, de brukar ha en "styrkande effekt". de lugnar sig och samtidigt kan du få lite stöd där med.
-
såg att du skrev irriterad, då antar jag att hon vispar med svansen och kan kicka.
ställ dig med din rygg mot hästens buk precis innan flanken. stryk med handen som innan men ta ett rejält tag ändå och prova att lyfta.
Var med om att en otränad unghäst kickade hela tiden när ägaren skulle lyfta benet, hon tog försiktigt så det gjorde hästen irriterad.
Jag provade med ett fast grepp och hästen tyckte det var bättre och lyfte foten.
Kan du komma nära bakdelen?
En metod som en hästgubbe lärde mig på stissiga hästar som inte gick att komma nära, var att borsta dom med piasavakvasten. Du står på behörigt avstånd - kan komma undan från sparkar och hästen tycker det är skönt att bli borstad. Till slut kan du borsta ända ner till hasen och sen försöka närma dig hästen och lyfta benet.
testade detta när jag följde med till ett stort stuteri.
Vi skulle verka ohanterade unghästar.
det gick inte ens att lyfta nåt ben. så vi började borsta. succesivt kunde vi ta ben för ben.
-
Ja som dom föregående skriver. Bara var bestämt. O sen hjälper det att du har en som kan stå framme vid huvudet o "skälla". Använd även bestämd röst o morra med. Den som står vid huvudet bör distrahera med att knacka fint i pannan o prata (högt o bestämt!) eller nypa ordentligt i skinnet i halsen så hon får annat att tänka på.
O så sug tag i ordentligt och bestäm dig att du ska ha benet. Ok, förstår grejen med att det är ardenner med hellt annat humör och kroppsvikt än en travhäst.
Jag tror inte att man riktigt kan ta benet och trycka upp dom i väggen som man kan göra med en travarunghäst... ;D
-
FÖrsök utreda varför hon inte vill lyfta bakbenen.
En anledning till att hästen inte vill lyfta på bakhovarna är att de har fått för dålig balans (kan lätt hända äldre, tyngre hästar) eller att de helt enkelt har ont i framkotorna/hovarna som blir extra belastade när man lyfter ett ben. Är det så att hon har ont känns det rätt fruktansvärt att bli arg på hästen. Försök istället ställa henne så att hon kan luta mot en vägg och få bästa stöd för sin balans.
Kanske du också kan prova göra ett böjprov hemma på frambenet samt kolla hovsulorna med visitertång för att se om hon reagerar.
-
Vi har haft samma problem med en ardenner. Det tog rätt lång tid att vänja hästen vid att låta oss arbeta med bakhovarna. Har hon haft det här beteendet ett tag så har hon säkert fått dålig erfarenhet av hovslagare m.fl. som irriterats över hennes beteende och då kan det som sagt ta lite tid.
Vi gjorde som så att vi "höll på" mycket med bakbenen, dvs dagligen, strök henne över benen uppifrån o ner, gärna på insidan, bara tog o höll om så långt ner vi kunde.
Ett sätt att alls kunna göra det, om hästen är riktigt rädd om bakbenen, är att lyfta ena framhoven, den paralella, för då kan hon inte sparkas med bakbenet lika lätt och man själv blir lite tryggare. Hästen känner så väl om man är osäker eller rädd.
En annan häst vi hade, ett irländskt fullblod som varit steeplechasehäst, hade blivit barrad på bakbenen, var full av ärr. Gissa om han var rädd om bakbenen!!! Men samma sak där, vi lyfte ena frambenet, bara lite grann och kunde så sakta börja verka honom baktill.
Vi såg också på båda dessa hästarna att de blev lugnare av att skos av. Det blev inte så långvarigt o omfattande hovslagararbete, utan hästen "orkade" med arbetet. Även hovslagaren orkade med om det bara var verkning som skulle göras. Det gick senare bra att sko ardennern igen. Den andra hästen fick gå oskodd pga ledbesvär.
Hos båda hästarna försvann det bråkiga beteendet helt, även om det innebar att vi fick byta ut en hovslagare som var alltför hårdhänt och helt utan tålamod.
-
fruktansvärt att bli arg på hästen
Det är det sämsta man kan göra i alla lägen!
-
OM det finns minsta misstanke om att hästen kan ha ont så ställ henne intill en vägg, då får hon lite stöd, och behöver inte belasta det andra benet lika mycket. Så går det till numera med "min" gammelhäst. Hon börjar vara lite dålig i benen, och krånglade mer och mer vid skonign. Lösningen blev att ställa henne mot väggen. Hon blev fruktansvärt förnärmad i början, men sen hon accepterat att stå mot väggen går skoningen bättre. Om smärta kan uteslutas så gäller nog bara lugn, tålamod och övning, övning, övning. Lycka till!
-
Även jag håller med m att det kan vara bra att ha en vägg som hästen kan luta sig mot, bara hästen inte har klaustrofobi ;)
Sedan kan man vara bestämd, stå nära benet ifråga och tydligt visa vad man tänker göra och så fort hästen lyfter benet det minsta säger man vackert tack och släpper... håll inte kvar benet i början utan öka benets tid i upplyft läge successivt.
Hoppas det går bra!
-
Tack för alla tips. Det gick redan bättre senaste gången.
-
Min ardenner vägrade lyfta hovarna när hovslagaren kom första gången och när han väl fick upp hoven hängde hon all vikt på honom och när det blev för jobbigt ryckte hon till sig hoven. Fick reda på att hon hade blivit verkad i verkstol, och det är tydligen något som är populärt neråt skåne. Hur man nu kan tvinga in en 800 kg tung häst i en sådan, de måste ju få panik!
Vi tog av skorna, så att hon bara verkas nu och får förtroende för oss och hovslagaren att lyfta hovarna. Som tur är är min hovslagare väldigt stark ;) och mer envis än hästen. Jag brukar stå brevid huvudet och tala lugnt med henne och berömma när hon gör rätt, och låta lite barsk när hon är på väg att dra undan hoven. Det brukar funka bra.
Nu går det ganska lätt att kratsa hovarna och hovslagaren har det lite lättare för varje gång...
-
Jag måste säga att om det inte är så att hästen har ont så går det inte att dalta med en så stor och stark häst. Vi köpte en ardenner som vägrade lyfta bakhovarna och försökte någon så slog han direkt. Vi försökte också göra böjprov på honom men det gick inte för att slog och för att träffa dessutom.
När vi tog hem honom så bestämde jag mig för att han bara var dum och det var en fråga om vem som bestämde. Vi bråkade i 5 minuter. Jag var jättearg och skrek och visade att hans sätt tolererades inte. Efter det har han aldrig försökt sparka igen. Nu lyfter han bakhovarna av sig själv när jag böjer mig ner och säger "tack". Ibland får han för sig att testa mig igen...då rycker han en gång med benet för att se om jag skäller på honom....sen suckar han och slutar med det.
Första gången hovarna skulle verkas började han konstra igen antagligen eftersom det var hovslagarn och han skulle ju också testas. Jag bremsade honom då och det gick jättebra. Efter det har verkningarna alltid gått bra.
Det är faktiskt skillnad på att hålla på med hovarna på en ardenner och ett halvblod/fullblod. Står man ivägen för en spark från en ardenner så är det inte mycket kvar av en sedan och det går inte att låta hästen bete sig så. Oftast är dom mycket väl medvetna om att det dom gör är fel och dom vill helt enkelt bestämma.
-
Undrande... tyckte du att jag daltade med min häst ???
-
Jag måste säga att om det inte är så att hästen har ont så går det inte att dalta med en så stor och stark häst. Vi köpte en ardenner som vägrade lyfta bakhovarna och försökte någon så slog han direkt. Vi försökte också göra böjprov på honom men det gick inte för att slog och för att träffa dessutom.
När vi tog hem honom så bestämde jag mig för att han bara var dum och det var en fråga om vem som bestämde. Vi bråkade i 5 minuter. Jag var jättearg och skrek och visade att hans sätt tolererades inte. Efter det har han aldrig försökt sparka igen. Nu lyfter han bakhovarna av sig själv när jag böjer mig ner och säger "tack". Ibland får han för sig att testa mig igen...då rycker han en gång med benet för att se om jag skäller på honom....sen suckar han och slutar med det.
Första gången hovarna skulle verkas började han konstra igen antagligen eftersom det var hovslagarn och han skulle ju också testas. Jag bremsade honom då och det gick jättebra. Efter det har verkningarna alltid gått bra.
Det är faktiskt skillnad på att hålla på med hovarna på en ardenner och ett halvblod/fullblod. Står man ivägen för en spark från en ardenner så är det inte mycket kvar av en sedan och det går inte att låta hästen bete sig så. Oftast är dom mycket väl medvetna om att det dom gör är fel och dom vill helt enkelt bestämma.
Och om nu hästen skulle ha visat sig ha ont, skulle ditt tillvägagångsätt ha varit lika "lyckat"?!
-
Sar: Jag började ju precis med det: om hästen inte har ont. Eller läste du inte det???
Bondelinda: Nej, Jag tycker inte att du daltar för mycket med din häst. Det finns skillnad på hästar och hästar och jag ville bara få med en poäng att en del går det inte att vara mjuk mot. Det finns olika sidor på det mesta.
-
Hönstanten: Jo visst är det så att man får se till hästen. En del skärper till sig och andra kan bli rädda för samma beteende. Det finns ju ingen ideallösning som passar alla hästar.
-
Hej jag har turen att ha en snäll ardenner brukar räcka o säga med fast röst fot så lättar han ...men det finns tillfällen som han inte vill men då är det viktigt att inte ge sej !
-
Jag bara halkade in på det här ämnet.
Oh vad glad jag blir att se att ni fortfarande håller ardenner. :D
Jag bor i Västernorrland och här, är det är sällsynt med den rasen.
I min ungdom på 60-talet höll jag på mycket med ardenner,
därför är den rasen mig kärast.
Tittade på hästmannen i Tv det var så man blev tårögd. :'(
// lycka
-
Tack för alla tips. Det gick redan bättre senaste gången.
Skönt att höra, Arne!
Om problemen kvarstår eller blir värre, trots att ni "vänjer" hästen, så rekommenderar jag en spattundersökning. Har erfarenhet av ett kallblod med spatt, som det inte gick att få skorna av på många månader, iom att hon hade så ont. Hon kunde gå, men hon kunde inte lyfta benen i sådan vinkel att man kunde kratsa/sko.
-
Det som jag upplever som viktigt är att hästen vet vad du ställer för krav, börja alltid med samma hov t.ex höger fram.
När du har fått den rutinen att fungera morrgon och kväll.
Går du vidare med först höger fram sedan höger bak, morrgon och kväll, var envis det går. För i hästens värld är det skillnad på höger respektive vänster sida, så det man gör på höger sida och upplevs possitivt, medför inte med automatik att det är lika kul på vänster sida. Dvs när du lyckats med en sida fortsätter du och ökar på med vänster fram o.sv. Jag är ardenner ägare som lyckats
-
Det som jag upplever som viktigt är att hästen vet vad du ställer för krav, börja alltid med samma hov t.ex höger fram.
När du har fått den rutinen att fungera morrgon och kväll.
Går du vidare med först höger fram sedan höger bak, morrgon och kväll, var envis det går. För i hästens värld är det skillnad på höger respektive vänster sida, så det man gör på höger sida och upplevs possitivt, medför inte med automatik att det är lika kul på vänster sida. Dvs när du lyckats med en sida fortsätter du och ökar på med vänster fram o.sv. Jag är ardenner ägare som lyckats
Kul att höra att det är flera som har ardennrar med egna intressen..;.)
Jag håller verkligen med om att det är skillnad på olika hovar och gör man det i fel ordning protesterar min på alla 4 hovarna. Annars protestrycker han en gång lite lätt bara med höger framhov...
Jag forsätter att kämpa med min snygging och han kan nu rygga och flytta sig åt sidan på kommando. Väldigt skönt. När jag fick honom och jag försökte flytta honom så slog han...känns för mig som ett tydligt tecken att han börjar sakta acceptera att jag bestämmer.
Några flera som har ardennrar med egna viljor?
-
Nej, men en nordsvensk som tror att jag ska flytta på mig för henne..kommer hon inom kort att inse att så är inte fallet.. :D
-
Att dalta med en häst som blivit illa behandlad av folk och att dalta med en häst som behandlar folk illa är två helt skilda saker som knappast någon kan uttala sig om på ett forum.
-
Senaste nytt:
Framhovarna går ganska bra att kratsa nu och hon kan hålla dom uppe en bra stund. Bakhovarna är däremot nästan omöjliga att komma åt. Man kan lyfta dom kort men försöker man hålla dom en stund så flyger hovarna. Jag tror inte hon är öm utan att hon trilskas. Det är likadant när man borstar henne på sidan och under magen eller tar upp bukjorden mot magen. Då piper hon och surar och hovarna kan komma upp. Efter en stund när hon lugnat ner sig går det bra att borsta och spänna.
Vad jag har lagt märke till är att om man försöker säga åt henne på skarpen med hög ton, om hon dummar sig, så ryggar hon förskräckt och t.o.m sliter av grimman. Lite panikartat. Även om man inte står framme vid huvudet. Detta har hänt tre gånger nu så vi binder inte fast henne längre, utan en person håller fast henne i grimskaftet om vi måste göra något med hovarna. Hon kanske har varit med om något otäckt eller otrevlig person som har skrikit åt henne. Det är väl ingen rolig upplevelse att bli inklämd i en verkstol, vilket hon blev förra gången. Jag hade en kille till hjälp för ett tag sedan som är van att verka ardenner och han kunde inte heller komma åt bakhovarna.
I vilket fall så över vi lite med hovraspen och med borstning på bakhovarna när hon står och det är inget problem alls. Hon är helt oberörd av detta. Försöker också ta upp hovarna och sätta ner dom igen innan hon hinner sparka. Vad jag är rädd för är att hon fortsätter med att sparka bara för att hon kommer undan med det. Hon slipper ju fortsatt behandling. Skall jag fortsätt lyfta fastän hon sparkar?
-
Av att läsa det ni skriver ang hennes beteende vid rykt av mage och baktill så är hon antagligen oerhört känslig/killig på de ställena. Vet ni hur hon blivit behandlad av förra ägaren? För en häst som reagerar så starkt på tonläge har inga goda erfarenheter av rösten. Bara träning som återstår. Mycket vänliga ord,beröring och beröm.... Inte lätt att hålla emot en ardenner som börjar sparka, men ja det är den effektivaste metoden.Att härda ut och absolut inte ge med sig för hennes vilja.När hon håller benet stilla så sätt ner det och beröm oerhört! Man ska sluta när det går bra ;)
-
min kompis hade ett känsligt halvblodsto som kickade hela tiden.
Hovslagaren använde några linor som vi satte fast runt hoven, sen hissade vi upp upp foten med repet som satt runt takbjälken.
Vi höll emot, men när hon blev helt galen släppte vi efter emellanåt.
hjälpte denna häst i början, och hovslagaren kunde göra sitt arbete.
Har inte sett någon annan hovslagare använda detta.
Det var i slutet av 80-talet.
Fortsätt träna så kommer resultaten med tiden.
Lycka till
-
Min nordis hade fått mycket stryk innan jag tog hand om henne som 4-åring och var till en början svår att lyfta bakhovarna på. Inte så att hon försökte kicka utan att hon ville komma loss och slet och drog så fort man fick upp hoven. Det funkade inte att rya på henne heller utan man fick ta det lugnt och med mycket tålamod och beröm.
Jag valde att lyfta hoven och så fort jag fick upp den satte jag ner den, dvs det var jag som satte ner den och inte hon som hann rycka loss sig. Varje gång berömde jag henne och även när jag lyfte framhovarna berömde jag mycket och hade en lite bit morot i munnen som jag snabbt kunde spotta ut i handen och ge henne direkt. Hon fick även sin morotsbit de gånger jag fick lyfta och sätta ner bakhovarna och allt eftersom fick jag hålla längre och längre, men det var snabbkratsningar i början och jag kunde få lyfta mer än en gång innan jag var klar med hoven.
Varje gång hon rykte åt sig benet sa jag bara "nej" utan att göra mer affär av det, lyfte benet igen för att sen sätta ner och berömma för varje gång. Till sist lyfte hon hovarna sjäv bara jag gjorde en ansats att lyfta dem, så allt eftersom jag jobbade mig runt vid hovkratsningen så lyfte hon nästa när jag var klar med det andra. Jag drog även ner på morotsbitarna allt eftersom men det var alltid beröm med rösten och några smekningar med handen. :)
-
Jag kan meddela att efter dagligt övande under lång tid med att lyfta hovarna, går det nu utmärkt. Hon lyfter samtliga hovar utan att bråka och lyfter själv i turordning. Det går också bra att verka henne. Trägen vinner.
-
Jag kan meddela att efter dagligt övande under lång tid med att lyfta hovarna, går det nu utmärkt. Hon lyfter samtliga hovar utan att bråka och lyfter själv i turordning. Det går också bra att verka henne. Trägen vinner.
Härligt ;D . Kan meddela att det går precis lika bra med min häst nu, hon visar inte ögonvitorna längre när hovslagaren kommer och lyfter nästan hovarna själv när han vill ha upp dem. Måste dock erkänna att det är min underbara hovslagares förtjänst... han åker dessutom 12 mil enkel resa för att sko min häst...
-
Skönt att det löst sig.
Ett litet tips till er som råkar ut för en sparkande häst vid borstning, skoning, mot föl som skall dia eller överhuvudtaget sparkar.
Håll i svansen, har aldrig varit med om att "sparkiga" hästar sparkat när svansen hållits. Inget bråk eller stoj. Håll i svansen bara.
-
Om inte annat så håller man sig lättare ur vägen och har bättre koll på det sparkande djuret!
( Har sett en variant ;D Jag hade en extremt folkilsken märr en gång.. Mången var dom som skulle "lära" henne och bli "kompis" med henne..
En gubbe tog ju priset, han trodde stenhårt på det där med att hålla svansen. Innan jag visste ordet av hade han rusat intill henne och ryckte tag i svansen på min häst, det var inte särskillt svårt eftersom det var arslet man fick möta vid öppnande av dörren. Men det var ett under att han klarade sig gubben.. Jag tror han fick omvärdera sin teknik..hon blev inte mindre sur.. ;D)
-
När man så äntligen får hem sitt nya kallblod är det ju oftast så att man ska testas så att man ordentligt håller som flockledare. Sätten att överbevisa sin häst om detta är ju lika olika som antalet hästägare. Min åsikt om människor som gapar och skriker åt sin djur är att de brister i hästkännedom och tålamod >:( Jag är fasligt trött på att dessa gapstarar fortfarande tror att det har någon verkan. Hästen reagerar på ditt kroppsspråk och inget annat.
Det finns otaliga bra ledarskapsövningar som man kan göra med sin häst för att visa vem det är som bestämmer. Ledarskap sitter i huvudet och inte i kroppsvikten. Nog blir man slarvsylta av en ardennerhov, men det blir man av en halvblodshov oxå. Anledningen till att hästarna låter oss vara deras överhuvud är att de är medvetna om att vi är mycket klokare än dem och då måste vi oxå visa det.
Nu verkar det som om din ardennermärr redan accepterat sin nye ledare. Grattis. Annars skulle jag tipsa dig om att sluta säga till din häst vad hon inte får göra och istället berätta vad det är du vill att hon ska göra. Alltså: Lyft hoven, stå still osv. Avsluta aldrig en övning med att hästen har misslyckats med sitt uppdrag. Alltså: Släpp hoven innan hon börjar konstra och beröm henne för att hon gjort vad du bett henne om. Vidare- Haka inte upp dig på hovlyftandet. Be henne oxå göra andra saker, som att backa, flytta baldelen, stanna , gå osv. Hovarna kan mycket väl bara ha blivit en fix ide för att hon försöker ta makten. Jobba med ditt kroppspråk. Spänn dig som en fiolsträng när hon gör fel och slappna av när hon gör rätt. Medicinen är att ALDRIG bli arg, var jämn och bestämd.
Jag anser att en duktig hästmänniska lär sig hästarnas sätt att komunisera och lägger sig på deras nivå. Jag anser oxå att en bra ledare är lugn, snäll trygg och jävligt tydlig! Jag själv strävar efter detta ideal dagligen och verkar aldrig bli ordentligt kompetent ;)
-
Jag har köpt en ardenner som är 16 år gammal. Hon har inte blivit kratsad i hovarna på ett bra tag. Framhovarna går bra att kratsa men hon sparkar irriterat när man försöker med bakhovarna. Hur skall man komma åt hovarna och hur vänjer man henne vid detta igen. Har ni några bra knep utan att ta till en verkstol. Jag vill inte uttala de ord som hovslagaren sa om henne senast.
Har samma problem med min tant ardenner .
Men jag har fattat orsaken .
Hon har skabb på bakbenen så det är skitobehagligt när man rör som .
Jag behandlade med sebacil o hon lugnade sej på en gång.
Inga skabbsår hade hon eller nåt men hon hade käkat på hovskägget då blev jag skeptisk.
Hon har tydligen gått så hela livet stackarn (17år)....
-
Har samma problem med min tant ardenner .
Men jag har fattat orsaken .
Hon har skabb på bakbenen så det är skitobehagligt när man rör som .
Jag behandlade med sebacil o hon lugnade sej på en gång.
Inga skabbsår hade hon eller nåt men hon hade käkat på hovskägget då blev jag skeptisk.
Hon har tydligen gått så hela livet stackarn (17år)....
Hur yttrar sig skabb?
-
Hur yttrar sig skabb?
Svårt att förklara men om hästen har käkat i hovskägget eller kliat av sej det där har man första varnings signalen.
dom kliar sej eller stampar irriterat.
Dom reagerar oftas med irritation eller obehag när man rör vid skabb området.
Tex ett sto jag kände hade haft skabb sen födseln (5år) hon hade skabben över hela kroppen men mkt i ansiktet , när man skulle ta på grimma blev hon galen o försökte manikst klia sej på människan.
Skabben biter extra mkt när vi tar på skabbområdet.
Sebacil får man utskrivet av vet . Bara att dränka in området med utspädd sebacil o hästen lugnar sej .
En del hästar kliar sår på sej , en del får krustor ..lite olika dock.
-
När man så äntligen får hem sitt nya kallblod är det ju oftast så att man ska testas så att man ordentligt håller som flockledare. Sätten att överbevisa sin häst om detta är ju lika olika som antalet hästägare. Min åsikt om människor som gapar och skriker åt sin djur är att de brister i hästkännedom och tålamod >:( Jag är fasligt trött på att dessa gapstarar fortfarande tror att det har någon verkan. Hästen reagerar på ditt kroppsspråk och inget annat.
Det finns otaliga bra ledarskapsövningar som man kan göra med sin häst för att visa vem det är som bestämmer. Ledarskap sitter i huvudet och inte i kroppsvikten. Nog blir man slarvsylta av en ardennerhov, men det blir man av en halvblodshov oxå. Anledningen till att hästarna låter oss vara deras överhuvud är att de är medvetna om att vi är mycket klokare än dem och då måste vi oxå visa det.
Nu verkar det som om din ardennermärr redan accepterat sin nye ledare. Grattis. Annars skulle jag tipsa dig om att sluta säga till din häst vad hon inte får göra och istället berätta vad det är du vill att hon ska göra. Alltså: Lyft hoven, stå still osv. Avsluta aldrig en övning med att hästen har misslyckats med sitt uppdrag. Alltså: Släpp hoven innan hon börjar konstra och beröm henne för att hon gjort vad du bett henne om. Vidare- Haka inte upp dig på hovlyftandet. Be henne oxå göra andra saker, som att backa, flytta baldelen, stanna , gå osv. Hovarna kan mycket väl bara ha blivit en fix ide för att hon försöker ta makten. Jobba med ditt kroppspråk. Spänn dig som en fiolsträng när hon gör fel och slappna av när hon gör rätt. Medicinen är att ALDRIG bli arg, var jämn och bestämd.
Jag anser att en duktig hästmänniska lär sig hästarnas sätt att komunisera och lägger sig på deras nivå. Jag anser oxå att en bra ledare är lugn, snäll trygg och jävligt tydlig! Jag själv strävar efter detta ideal dagligen och verkar aldrig bli ordentligt kompetent ;)
jag rekomenderar horsemanship!
-
jag rekomenderar horsemanship!
Baah.
Har du något svenskt ord för det eller är det bara utlänningar som kan hantera hästar ::)
-
Guba: Hästmannaskap är väl den direkta översättningen, eller naturligt hästmannaskap om det är NH mitt ljuva hem syftar på.
-
Svårt att förklara men om hästen har käkat i hovskägget eller kliat av sej det där har man första varnings signalen.
dom kliar sej eller stampar irriterat.
Dom reagerar oftas med irritation eller obehag när man rör vid skabb området.
Tex ett sto jag kände hade haft skabb sen födseln (5år) hon hade skabben över hela kroppen men mkt i ansiktet , när man skulle ta på grimma blev hon galen o försökte manikst klia sej på människan.
Skabben biter extra mkt när vi tar på skabbområdet.
Sebacil får man utskrivet av vet . Bara att dränka in området med utspädd sebacil o hästen lugnar sej .
En del hästar kliar sår på sej , en del får krustor ..lite olika dock.
Min gamla pålle kliar sig en del på bakbenen och skaver av hovskägget, men det är mest på vintern när det inte går att borsta riktigt rent (från all lera och dylikt), så jag har trott att det är mugg. Men så var det en annan tjej som pratade om just skabb och då specifikt hovskabb. Hon hävdade att i stort sett alla hästar med mycket hovskägg har det. Men jag har mest hört om mugg och rasp. Är det veterinären som måste komma och titta för att man ska kunna utesluta det ena eller det andra?
-
Aha, det finns alltså naturlig och onaturlig hästmannaskap ;D Det var det jag misstänkt! Antingen har man det naturligt eller så kämpar man på olika kurser och får inte till det iallafall! ;D
-
;D Du lyckas då alltid slå huvudet på spiken vilket en del har problem med, särskilt vid sidvind 8)
-
Guba: Hästmannaskap är väl den direkta översättningen, eller naturligt hästmannaskap om det är NH mitt ljuva hem syftar på.
Tack för upplysningen, borde nog ha kunnat räkna ut det själv ::)
-
men det är mest på vintern när det inte går att borsta riktigt rent
??? Varför går det inte att borsta rent på vintern ???
Just på vintern är det väl som allra viktigast att man verkligen gör det, håller rent och torrt för att förhindra mugg och rasp och i förlängningen kanske till och med skabb.
Tvätta en till två gånger i månaden med såpa så är det inte svårare än på sommaren att borsta och hålla torrt. Oskött hovskägg blir utan undantag fett som satan i botten, torkar aldrig ur på vintern med lidande för hästen som följd, som vanligt är det ägaren som slarvar med en viktig del i skötseln.
Såptvätten skapar ett rent och lättskött hovskägg som är snabbtorkat om det blir blött. Ett rent hovskägg är en fientlig miljö för skabben.
Att skylla på vintern när man talar om hovskäggets skötsel köper jag inte.
-
Ev. med undantag för förra vinterns ler-helvete! MEN det tar fortfarande inte ifrån ägarens ansvar!! (Därför skriver jag ev.)
Du lyckas då alltid slå huvudet på spiken vilket en del har problem med, särskilt vid sidvind
;D