Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Raser => Ämnet startat av: Henrik Penrik Filivilivenrik skrivet 13 jul-13 kl 18:25
-
Värphybridstypen jag tänker på i det här fallet är främst Lohman Brun. Jag spenderade under en period mycket tid med en flock på fyra sådan hönor i en hobbybesättning, och konstaterade att de var mycket nyfikna och energiska. Utom när de sandbadade eller sov ville de inte stå still på ett ställe mer än några sekunder. Och de ville hela tiden springa efter en och se vad man höll på med.
Jämför med rasen Orpington, en annan typ av höns jag har viss erfarenhet av. De är betydligt mer sävliga, och verkar ofta nöjda med att stå eller ligga på en och samma plats timmar i sträck, oavsett vad som försiggår i deras omgivning.
Värphybrider är framavlade för att spendera sina korta liv i pyttesmå burar. Varför har man gett dem ett så aktivt temperament? Hade det inte passat bättre att göra dem mer lika Orpington i sättet? Är värphybridernas aktivitetsnivå en bieffekt av deras höga äggläggningsfrekvens; en egenskap som "råkat hänga med", så att säga, när man avlade fram hönans andra egenskaper?
-
För en producent kvittar temperamentet så länge som produktionen finns och uppfylls.
Inte tror du att det är för att producenterna ska kunna ta ut och klappa sina hönor väll??
-
Jag vet inte men kan det vara att deras höga aktivitetsnivå är kopplad till aptiten? För att producera måste de äta och vara aktiva i sitt sökande efter mat, födgenier alltså.
-
För en producent kvittar temperamentet så länge som produktionen finns och uppfylls.
Inte tror du att det är för att producenterna ska kunna ta ut och klappa sina hönor väll??
Nej, men det är ju lite konstigt att de verkar vara mycket mer aktiva än genomsnittshönan. Skulle vara intressant att veta om det beror på en slump, eller om det finns någon logik bakom.
Jag vet inte men kan det vara att deras höga aktivitetsnivå är kopplad till aptiten? För att producera måste de äta och vara aktiva i sitt sökande efter mat, födgenier alltså.
Smart teori!
-
Jag har också funderat på hur de kan passa i stora besättningar med sin energi nivå. Har 2 Ica eco höns (ras okänd) från förra året och de är med över allt och är först ut varje morgon och letar mat eller kollar vad man gör, trots att det finns mat kvar inne. Mycket charmiga damer !
-
Värphybrider är framavlade för att spendera sina korta liv i pyttesmå burar.
Burar? Gör man fortfarande så?
-
Jag tror som Tjalve, att det hänger ihop med hög aktivitet över lag. De är lixom upptrimmade, högvarviga, dopade................ på alla sätt o vis.
En hönsflock kan bara skapa en hieraki om de är upp till max c:a 25 individer. Blir de fler så rör det ihop sig, en annan idivid blir inte Kajsa eller Pyllan vilka man ska hålla sig vän med, utan "en annan höna".
Ibland funkar det med större flockar men vissa epidemier utbryter lättare och ofta blir det mer kanibalism i en stor flock som går huller om buller.
Så det är på gott och ont detta med frigående eller burhöns.
-
Burar? Gör man fortfarande så?
Vet faktiskt inte. Men även om de går fritt så har jag svårt att se en fördel med hög aktivitetsnivå hos industrihöns. Det borde väl vara mer önskvärt med höns som bara står-äter-värper...
Jag har också funderat på hur de kan passa i stora besättningar med sin energi nivå. Har 2 Ica eco höns (ras okänd) från förra året och de är med över allt och är först ut varje morgon och letar mat eller kollar vad man gör, trots att det finns mat kvar inne. Mycket charmiga damer !
Vilken färg har de? Bara undrar, för jag är nyfiken på om vita är lika aktiva som bruna. :)
-
Burar finns än,de är lite större samt anpassade med rede,sandpapper och pinne vad jag vet.
Utställningshöns ska gärna stå lugnt och fint när man visar dem,kan vara därför som de är mindre aktiva.
-
En förklaring till hög aktivitetsnivå är förmodligen historia och arv ;) Dagens hybrider härstammar i huvudsak från Vit & brun Leghorn samt i viss mån av Rode Island Red. Leghorn är en lätt och energisk ras med hög aktivitets nivå. Precis som de flesta raser från medelhavsregionen (Minorca, Ancona, Andalusier, Spanier med flera). Även andra raser som i huvudsak härstammar från Leghornen är pigga och aktiva raser. (Cream Lebar, Isbar, Fifity Five Flowery med flera)
Kombinationen av hög aktivitetsnivå & goda fodersökare har säkert också ett visst samband då en aktiv höna rör sig över mycket större ytor om hon har möjlighet.