Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Raser => Ämnet startat av: Labbolina skrivet 24 jun-13 kl 17:55
-
Vilken ras är bäst för självhushåll? Alltså fodersnål, härdig, både värper och ruvar lagom så man får både ägg och kött i lagom mängd.
Har precis förlorat mina höns till räv eller grannens hund... Troligtvis det senare. :'( >:D
Och är därför på jakt efter nya. Hade funderat lite på Isbar. Men så läste jag att de eventuellt ruvar dåligt.... Visst behöver inte ruvas massor. Men lite kött vill jag ju få också.
Andra raser jag funderat på är Lakenfelder, Hedemora, Norsk Järhöna.
Men kanske är det någon ras som passar bättre som jag missat.
Eller gör man som självhushållare bäst i att ha en blandrasflock? Några hönor för vart ändamål. Överskottet kommer ändå gå till slakt. Men å andra sidan får man ju i så fall köpa in nya hönor hela tiden för att inte få något utblandat som kanske inte ger varken bu eller bä....?
Tips mottages tacksamt!
-
Nästa gång jag skaffar höns, ska jag köra på Åsbo.
Alla raser lär ju ha både för- och nackdelar.
-
Varför just Åsbo. Berätta! :)
-
Varför just Åsbo. Berätta! :)
För att de ska vara lite som små blommehöns, fast ruvvilligare. Hade blomme innan och de var bra på alla andra sätt. Dessutom är, där jag bor nu, hönsbodens inredning och värpreden lagom till åsbohöns..
-
Jag har Isbar för att de lägger ganska bra med ägg (har jag läst) har bara haft dem i 1 år nu och de läggar bra med ägg tycker jag och i fredags la sig den ena för att ruva dessutom, det trodde jag inte att någon av de 4 st. skulle göra. Jag har Hedemora för ruvningens skull.
-
Alla hönsraser har för- och nackdelar för självhushållaren. De fodersnåla ger mindre kött, de högvärpande ruvar mer sällan osv. Lantraserna har små krav på foder och är ofta härdiga och friska, men växer något långsammare än större raser. Jag föredrar att ha en blandad flock med mest värpande raser och så några ruvhönor, eftersom jag är mer förtjust i äggen än i slakten.
Man bestämmer ju själv vilka tuppar man har och vilka ägg man låter hönsen ruva på, så det är ju enkelt att hålla sin flock renrasig om man vill ha några hönor bara av annan sorts, förutsatt att deras äggfärg skiljer sig mycket från de andras. Man kan till exempel tänka så här: En majoritet värpande raser, flera om man vill, bara hönor. En del ruvande ras som ger ok med kött, ok med ägg, har avvikande äggfärg till tupp/tuppar och några ruvhönor. Och så bara låta hönsen ruva på ägg från ruvhönsen till kött. Alternativt har man tupp till den värpande rasen (förutsätter att man bara har en värpras) och låter de ruvande hönorna bara ruva på värphönsens ägg.
Som kombihönor, bra till både ägg och kött, gillar jag personligen Wyandotte jättemycket, de både ruvar och lägger bra med stora ägg, är rätt biffiga och växer ganska bra i början = tuppkycklingarna kan med fördel slaktas ganska snart. Och så är de otroligt vackra och fluffiga. Men det finns massor av hönsraser, och alla har sina egna favoriter.
En ras som är kul och lite säregen är islandshönan. En ganska liten och nätt höna med bra flygförmåga, som värper mycket, börjar värpa tidigt och är bra på födosök. Men det blir inte jättemycket kött på en sån!
-
Aha, det var intressant med ruvningen Argona.
Tack för tipset om Wyandotte tinaw. Ska titta närmare på dem. Spontan tanke. Äter de inte mycket när de är så stora. Jämfört med lantraser tänker jag. Snygga är de ju i alla fall ;)
-
Ska man tänka till lite ekonomiskt på det hela tycker jag att någon rejäl "bonnablandning"
är ett bra val.
Blandrashöns brukar gå att få till en billig penning och har ofta bra ruvvilja och lägger ofta bra med ägg.
Storlek på höns och ägg kan ju såklart variera beroende på vilka raser de har i blodet.
Själv har jag en Lohman/Isbar/-dominant flock med en skvätt av Sv.dvärg, Appenzeller mfl i blodet.
Mina ruvar mer än nödvändigt och jag får fin färgblandning på äggen som är i en bra storlek.
Får sålt allt överskott!
Säljer ca 75 ägg/vecka när säsongen är som bäst dvs vår/höst. Tar 2 kr/ ägg.
Tillägg: Slaktar överskottstuppar och de ligger på en vikt på ca 1,2 kg när de är urtagna och plockade.
-
Sussex för dom ruvar, lägger mycket ägg och blir kött på tupparna
-
Hej!
Har haft en del höns och det är fyra raser jag kan rekomendera
- Norska Jaerhöns, stora ägg, bra fodersökare och könsvisande dunfärg
- Orusthöns, Bra storlek på äggen, trevliga hönor (goda moderegenskaper) och bra fodersökare
- En Silveruddshybrid, jag vill minnas att den hette Silvia-någonting, God äggläggare.
- "Sverigehönan" en värphybrid framtagen för att värpa bra på hemmaproducerat foder utan importerad soya, bra foderekonomi
MVH/ Bosse
-
Hej!
Har haft en del höns och det är fyra raser jag kan rekomendera
- Norska Jaerhöns, stora ägg, bra fodersökare och könsvisande dunfärg
- Orusthöns, Bra storlek på äggen, trevliga hönor (goda moderegenskaper) och bra fodersökare
- En Silveruddshybrid, jag vill minnas att den hette Silvia-någonting, God äggläggare.
- "Sverigehönan" en värphybrid framtagen för att värpa bra på hemmaproducerat foder utan importerad soya, bra foderekonomi
MVH/ Bosse
Norska Järhöns har jag varit lite inne på, men vet inte var jag ska få tag på. ???
Queen Silvia? Har jag också kikat lite på men det jag läst om den är att de kan vara lite åt "skarpare" hållet. Trevliga höns är ju att föredra.
Vad är "Sverigehönan" och var får man tag på sådana?
-
Jag vill nog gärna slå ett litet slag för lantraserna i alla fall. En liten skvätt lantbrukshistoria som man kan vara med och bevara. En del av raserna ruvar lite lagom mycket. Man får en flock som äter lite och letar mat själva. De sköter sig själva och är friska och starka.
Men vill man ha jättetama hönor ska man kanske ha någon annan slags höna. Fast man kan nog tämja även en lantras om man går in lite för det. Å andra sidan kan det ju vara en fördel om de inte är alltför tama när man ska slakta, kan bli jobbigt känslomässigt.
2 kr för matägg, jösses vad billigt! Tycker man ska försöka ta mera. Då får man ju knappt betalt för maten de äter... Äggen i butik kostar ju ofta mera. Tycker det finns ett värde i djur som har det bra, och att vi som har egna lyckliga djur inte ska sälja oss för billigt.
-
Ska man tänka till lite ekonomiskt på det hela tycker jag att någon rejäl "bonnablandning"
är ett bra val.
Lantrashönsen kan man väl säga är färdiga bonnablandningar.
-
Hej!
Norska jaerhöns kan inte vara så svåra att få tag på, sök på de hemsidor som rasfjäderfäklubbarna har.
Sverigehönan fanns hos SLU i Uppsala, ring och fråga.
QS kan nog bli svår- Silverudd är ju "borta"
MVH/ Bosse
-
Lantrashönsen kan man väl säga är färdiga bonnablandningar.
Men dyrare ;)
-
Hej!
Norska jaerhöns kan inte vara så svåra att få tag på, sök på de hemsidor som rasfjäderfäklubbarna har.
Sverigehönan fanns hos SLU i Uppsala, ring och fråga.
QS kan nog bli svår- Silverudd är ju "borta"
MVH/ Bosse
Det är ju bara personen som är borta inte hönsen. Vet folk som har QS
-
Vad bra!!
-
Tycker de flersta klagar på att lantrashönsen är alldeles för billiga, åtminstone de som säljer ;D
Specialraser och hybrider värper visserligen många ägg, men som självhushållsras håller jag på lantraserna för de är mer mångsidiga och kräver mindre foder.
-
Är inte förmåga att hålla sig undan höken och andra rovdjur en aspekt också?
Där har jag dock själv inga erfarenheter som skiljer mellan olika raser.
Samt pålitlighet att värpa i rede i hönshuset i stället för egna påhitt i terrängen - för de ska väl gå fritt?
För mig har min isbar varit den pålitligaste. Svensk dvärghöna mest opålitliga. Hedemora mitt emellan. Men jag har bara haft ett fåtal höns. Vad har ni andra för erfarenheter?
-
Det kan nog skilja en hel del mellan olika individer inom samma ras. Men en lite flaxigare ras lär väl kunna hålla sig undan bättre från höken tänker jag. Hätta (t.ex. skånsk blomme och silkeshöns) ska vara riktigt kasst när det gäller att se höken har jag hört.
-
Att lantraserna anpassats till ett rovdjurstryck under många generationer bakåt har gett ett visst urval för vaksamhet, är jag helt övertygad om. Själv har jag åsbo och dom är mycket vaksamma. Sen har ju lätta och rörliga raser lättare för att snabbt komma undan, det är ju också säkert så. Är synen begränsad av en stor tofs så ser de ju sämre helt enkelt. Blommehönsen har ju dock för det mesta endast en mindre nacktofs och den har nog ingen betydelse. De flesta blommehönsen saknar tofs. Några kan få helt utbredd tofs, men då måste både tupp och höna ha rätt väl utvecklad tofs. Sånt kan man ju undvika.
-
Vilken ras är bäst för självhushåll? Alltså fodersnål, härdig, både värper och ruvar lagom så man får både ägg och kött i lagom mängd.
Har precis förlorat mina höns till räv eller grannens hund... Troligtvis det senare. :'( >:D
Och är därför på jakt efter nya. Hade funderat lite på Isbar. Men så läste jag att de eventuellt ruvar dåligt.... Visst behöver inte ruvas massor. Men lite kött vill jag ju få också.
Andra raser jag funderat på är Lakenfelder, Hedemora, Norsk Järhöna.
Men kanske är det någon ras som passar bättre som jag missat.
Eller gör man som självhushållare bäst i att ha en blandrasflock? Några hönor för vart ändamål. Överskottet kommer ändå gå till slakt. Men å andra sidan får man ju i så fall köpa in nya hönor hela tiden för att inte få något utblandat som kanske inte ger varken bu eller bä....?
Tips mottages tacksamt!
Jag har i dagsläget flera olika raser som jag bevarar men skulle jag välja bara en så får det bli den gammalsvenska Vita Leghornen, lagom lätt höna som inte vräker i sig foder utan ger det rikligt med ägg, bra befruktning och kläcker bra, utmärk motståndskraft mot sjukdomar och ger man den bara förutsättningar kan den även ruva om man nu skulle vilja det. Vi kläcker våra rekryteringsdjur i maskin och sen får dom bi inne innan dom flyttar ut i fruktgården där dom går helt fria under första sommaren inte en enda gång har rovdjur varit ett problem dom är så väl anpassade och mycket skickliga på att undvika rovdjur. Jag slaktar tuppar med ett gott utbyte och glädjs av vackra vita hönor med kraftigt röda kammar i gröngräset,
-
Har haft olika höns till självhushåll i många år. Tidigare lanthöns.
Satsar du på en kulturras tex som ju är goda värpare som ger nästan dubbelt så många ägg per år, blir det sämre med ruvningen men desto fler ägg. Väljer du någon av de mer ruvningsbenägna av lamnthönsen är skillnaden än mer markant.
En blandflock med lite olika storlekar och nån ruvlysten kanske? Eller en flock av någon av kulturraserna samtidigt som du håller en ruvande köttras parallellt?
Själv skulle jag rekommendera de gammelsvenska RIR som värper riktigt bra, och ger hyfsade slaktkroppar om du vill ha en kombinationsras. De ruvar kanske inte så bra, men du kan ju hålla en annan ras eller kläcka i maskin om du vill det.
Vill du hålla någon av kulturraserna kan du ju göra en insats för bevarandet av någon ytterst sällsynt resta av vårt kulturarv.
Tilläggas kan att Queen Silvia fortfarande finns kvar och är en av dessa sk kulturraser.
De pryder numera min gårdsplan ;D
-
Jag håller definitivt inte med Johan och Indelt att specialiserade värpraser är särskilt lämpliga för självhushållaren! Vill man producera och sälja ägg så må det vara hänt. Och vad det gäller bevarandet så är även detta ytterst diskutabelt när det gäller "kulturraserna". Endast Fifty-five flowery är med på Jordbruksverkets lista över hönsraser med svenskt bevarandeansvar. Nej, både ur självhushållningssynpunkt och bevarandesynpunkt är lantraserna betydligt mer intressanta!
-
Det handlar väll inte om att hålla med eller inte Ronny? trådstartarens fråga syftade till att inhämta synpunkter från medlemmarna och det har hon fått.
GS Vit Leghorn har varit vår mest populära hönsras sen kort efter att den kom till landet och fram till att hybriderna gjorde sitt intåg. Väll anpassad och mycket bevaransvärd, en stor del av vår kulturhistoria och en ras som var med och födde befolkningen när landet gick från svällt och missväxt till folkhemmet där alla kunde ha råd med ägg och kyckling/höna.
-
Min erfarenhet av lanthönsen var att jag fick köpa ägg mer än halva året. Du kan välja vilken du vill av Martin silverudds raser, vit Leghorn eller RIR av gammal stam, ge dom något lite bättre foder, men du får i gengäld så himla mycket mer tillbaks.
Att raser som bara för ett år sedan fanns i max tio besättningar ibland i en eller två och tillhör vårt kulturarv..... jadu jag struntar ju blankt i om nån byråkrat på SJV inte sätter upp dom på sin lista. I min bok ska naturligtvis höns som skapats i Sverige (Silverudds raser) och de som befolkat tunen under förra århundradet innan hybriderna tog över, naturligtvis bevaras.
Detsamma tycker lyckligtvis en växande skara :)
-
Det är lite lustigt att lämna åt staten att bestämma vilka raser av husdjur som är bevarandevärda. Det är myndigheter som SJV till trots att det finns något annat än högspecialiserade husdjur kvar. Huvudsaken är att man har roligt med sina djur.
-
*gillar*
#ansiktsboksstörd
-
Ja allting lär ju gå att sälja med mördande reklam...åtminstone ett tag.
-
Det är lite lustigt att lämna åt staten att bestämma vilka raser av husdjur som är bevarandevärda. Det är myndigheter som SJV till trots att det finns något annat än högspecialiserade husdjur kvar. Huvudsaken är att man har roligt med sina djur.
Ja visst är det så! Det är inte tack vare myndigheter och hushållningssällskap vi har kvar lantraser i det här landet - Det är trots dessa.
Man propagerade och propagerar väl egentligen fortfarande för att utrota de gamla lantraserna som var anpassade till det självhushållande samhället och ersätta dem med importerade, högkultiverade specialraser. Ett bra exempel är att hushållningssällskapen i början av 1900-talet delade ut leghornsägg gratis till mindre bemedlade bönder.
Att Sverige påtagit sig ansvar (åtminstone på pappret) för att bevara vissa inhemskt anpassade husdjursraser är en direkt följd av konventionen i Rio 1992 om biologisk mångfald. Ansvarsmyndighet blev Jordbruksverket. Varför kan man fråga sig. Troligen hade det varit bättre att en bevarandemyndighet fått uppdraget och inte en näringsmyndighet. Man fick det väl för att en "höna är en höna". Men, lantraserna kunde man inte längre undvika. Man fick ta skeden i vacker hand antingen man ville eller inte.
Till trådstartaren vill jag upprepa mitt råd. Välj en svensk lantras!
-
...En blandflock med lite olika storlekar och nån ruvlysten kanske? Eller en flock av någon av kulturraserna samtidigt som du håller en ruvande köttras parallellt?...
Det låter teoretisk sett väldigt klokt. :)
Men för den egna rekryteringen får man ju i så fall köpa in nya av den ena rasen då väl? Om man tex håller några hönor och tupp av någon ruvande ras som ger bra kött och kompletterar med några bra värphönor för ägg. För då tappar man väl kanske lite hos kommande blandrasgenerationer värpare?
Jag har bara ett hönshus nämligen och på dagarna går de fritt. Har ingen lust heller att hålla olika raser separerade för då kan inte alla gå ute hela dagarna. För mig försvinner lite av idyllen med höns då. ;D Gillar att de går där och pickar och nyfiket kommer fram när man äter ute för att tigga lite. :)
-
Jag har bara ett hönshus nämligen och på dagarna går de fritt. Har ingen lust heller att hålla olika raser separerade för då kan inte alla gå ute hela dagarna. För mig försvinner lite av idyllen med höns då. ;D Gillar att de går där och pickar och nyfiket kommer fram när man äter ute för att tigga lite. :)
Fick en bild på näthinnan av några enorma Sussex jag såg hemma hos en gubbe i Halland i fjol.....jo allt har ju sin fram och baksida men innan du prövat att lägga ägg efter "värparna" under ruvhöna för att föryngra dem vet du ju inte resultatet. Vem vet. Du kanske blir supernöjd, har skapat dig din egen blandning som värper som kanoner och växer som ankor B|
Lycka till i vilket fall :)
-
Jag har i dagsläget flera olika raser som jag bevarar men skulle jag välja bara en så får det bli den gammalsvenska Vita Leghornen, lagom lätt höna som inte vräker i sig foder utan ger det rikligt med ägg, bra befruktning och kläcker bra, utmärk motståndskraft mot sjukdomar och ger man den bara förutsättningar kan den även ruva om man nu skulle vilja det. Vi kläcker våra rekryteringsdjur i maskin och sen får dom bi inne innan dom flyttar ut i fruktgården där dom går helt fria under första sommaren inte en enda gång har rovdjur varit ett problem dom är så väl anpassade och mycket skickliga på att undvika rovdjur. Jag slaktar tuppar med ett gott utbyte och glädjs av vackra vita hönor med kraftigt röda kammar i gröngräset,
Och om man inte har kläckare... ? Vill ha lite kött också. Googlade lite och den Gammalsvenska Vita Leghornen tilltalar mig. Men ruvar den så pass att man får lite kött också och tillräcklig rekrytering utan att behöva köpa kläckare? Eller bör man i så fall gå på Indelts förslag om att komplettera med en ruvande ras?
-
Visst förekommer det säkerligen att nån Leghornshöna har ruvat, men skulle rekommendera en eller ett par säkra ruvare i flocken i så fall :)
Sen beror det ju på vilka du vill föryngra själv vilken av raserna du väljer att ha tupp till.
har du en leghornstupp är det ju bara att slänga leghornsägg under den som vill ruva och har du en köttrastupp får du köpa in avelsägg om du skall föryngra de värpande.
Olika raser i kombo kan ge heterosiseffekt. Förr såldes en hel del korsningar RIR/Vit Leghorn som blev goda kombinationshöns med än bättre slaktutbyte och bra med ägg.
-
..Olika raser i kombo kan ge heterosiseffekt. Förr såldes en hel del korsningar RIR/Vit Leghorn som blev goda kombinationshöns med än bättre slaktutbyte och bra med ägg.
Fast hur stor är sannolikheten? ??? ::) Kan väl lika gärna bli pannkaka av alltihop. :-[ Men några år bör det ju funka och sen kanske man kan få tag på några nya avelsägg av den ras man inte har tupp av.
Är i så fall den bästa kombinationen att ha en flock värpare och bara komplettera med några enstaka ruvare? Ska tuppen i så fall helst vara av köttras för att ge fina slaktkroppar?
Då dyker ju onekligen en följdfråga upp. Vilken ras är i så fall lämplig som ruvare och för kött utan att vara för stor och för hungrig? :)
-
För mig är det självklart att vi har plats till många olika raser, med olika egenskaper, bland alla de hönsälskare som finns i landet. Varför ska det vara en konflikt? Jag är övertygad att det finns tillräckligt många som vill hålla höns för att man ska kunna bevara både lantraser, kulturraser, hålla utländska raser, utställningsraser osv hos dem som vill. Och för den som vill, så kan man även ha blandraser. Det måste ju vara upp till den enskilde hönsägaren att välja vad man föredrar.
Det finns ju många som säljer avelsägg, så det går ju bra att ha två raser, helst med helt olika ägg, och bara tupp av den ena rasen. Så köper man in avelsägg av den andra rasen när man behöver föryngra.
Vill man få slaktkroppar på överskottstupparna håller man lämpligen en kombinationsras eller en köttras. Bra kombinationsraser är t ex maran, wyandotte, australorp m fl. En del av dem ruvar bra, lite beroende på vilken linje man köper från. Har man tupp av den rasen kan man alltså föda upp ett lagom antal kycklingar för föryngring av flocken och till slakt.
Sedan kan man komplettera med en bra värpras, den kan man välja att bara föryngra vartannat år, om man vill. Några av mina favoriter är isbar, smålandshöns och cream legbar. Smålandshöns och cream legbar har fördelen av att vara könsvisande vid kläck, så man vet direkt om man fått tillräckligt många hönor. Isbar och cream legbar har gröna/blå ägg, så de sklijer sig markant från kombinationsraserna.
-
... Isbar och cream legbar har gröna/blå ägg, så de sklijer sig markant från kombinationsraserna.
Smart med annan färg på äggen av den ena rasen när de nu ska bo ihop! :D
Är det någon av Isbar eller Cream Legbar du särskilt vill rekommendera? ;)
Eller räcker det med en kombinationsras för att tillgodose självhushållet kanske? Eller hur mycket värper de? Har man några stycken räcker kanske det för ett hushåll?
-
Absolut räcker det med några hönor av kombinationsras för att få ägg till hushållet. Tänk bara på att ha några extra, om du vill att flera ska ruva. När de ruvar och tar hand om kycklingar, så värper de inte.
Under vår-höst värper individer av kombinationsras, som är selekterade på rätt sätt, mellan 5 och 6 ägg på 7 dagar, under sin första värpperiod. När de är äldre värper de lite sämre. I normalfallet är det bara under sin första värpperiod som de värper på vintern, om de börjat värpa på hösten. Så man bör kläcka några hönor varje vår, om man vill ha ägg på vintern.
Man får ju räkna på hur många ägg man vill ha. Själv äter jag ganska många ägg, och pojkvännen äter också många ägg, så vi räknar med att vi behöver ca 40-50 ägg i veckan till oss två. Det skulle innebära ca 10-15 hönor, beroende på ras, ålder och hur många som ruvar.
-
Skulle föreslå wyandotte och australorp jag med.
Bra stora ägg, lugna höns och gott kött. Mina letar bra med mat själva och rymmer inte så mycket (till skillnad från stridshönsblandisarna som smiter, lägger ägg på ängen och SKA i grytan strax).
Komplettera med en eller två dvärghöns typ dvärgkochin som ruvare (fick plats med ca 12 ägg nyss som gav 9 kycklingar under min). Små söta ägg som variation, dom äter lite och det är så mycket lättare än att ha kläckare/lampa hela tiden :)
-
Lantraserna är resurssnåla. De värper så där 100-150 ägg på ett år utan att behöva dyrköpt värpfoder. De ger smakrikt kött utan att behöva gödfoder. Tillräckligt många hönor ruvar själva och kan både reproducera flocken och ge några överskottskycklingar. Varför hålla på att experimentera med blandade specialraser och äggkläckningsmaskiner, när allt redan är fixt och färdigt i dessa raser? Den som har tid och lust kan ju göra det, men det är inget jag skulle gett mig på eller råda en nybörjare till att göra.
-
Och om man inte har kläckare... ? Vill ha lite kött också. Googlade lite och den Gammalsvenska Vita Leghornen tilltalar mig. Men ruvar den så pass att man får lite kött också och tillräcklig rekrytering utan att behöva köpa kläckare? Eller bör man i så fall gå på Indelts förslag om att komplettera med en ruvande ras?
Den kan ruva om man ger den förutsättning så som att låta lite ägg ligga kvar i redet för att väcka modersinstinkterna, dom gånger jag har haft ruvande VL så har dom varit exemplariska mödrar, och jag vet att alla inte håller med men jag tycker att tupparna är riktigt bra slaktdjur, en tupp på en 3-5 månader som väger närmare 1,5 kg är bra i min värld. frågan är helt om en kull med kycklingar räcker vart till vart annat år för dig och dina behov. Dom hittar mycket av sina föda själva ute i trädgård och snår så foderkostnaden blir liten om man ger dom lite mer tid att växa till sig på. den enda risken du tar med VL är att du får för mycket ägg och jag är säker på att din familj och kollegor kommer tacka dig för det ;-)
-
Den kan ruva om man ger den förutsättning så som att låta lite ägg ligga kvar i redet för att väcka modersinstinkterna, dom gånger jag har haft ruvande VL så har dom varit exemplariska mödrar, och jag vet att alla inte håller med men jag tycker att tupparna är riktigt bra slaktdjur, en tupp på en 3-5 månader som väger närmare 1,5 kg är bra i min värld. frågan är helt om en kull med kycklingar räcker vart till vart annat år för dig och dina behov. Dom hittar mycket av sina föda själva ute i trädgård och snår så foderkostnaden blir liten om man ger dom lite mer tid att växa till sig på. den enda risken du tar med VL är att du får för mycket ägg och jag är säker på att din familj och kollegor kommer tacka dig för det ;-)
Dina inlägg får mig mycket intresserad av den rasen. Eventuellt kombinerad med någon ruvhöna av annan ras. Jag googlade och hittade denna sida https://sites.google.com/site/kulturhons/raserna/gammal-svensk-vit-leghorn
Där står om gammalsvensk vit leghorn, och att det även finns senare importer. Är det nån skillnad på dessa? Jag tänker spontant att den som funnits i Sverige i hundra år borde vaa bättre anpassad till svenska förhållanden än linjer som importerats senare? Finns det nåt särskilt man bör tänka på vid köp av djur?
-
Här kommer så mycket bra tips och råd från olika håll så jag nästan känner mig mer villrådig nu än innan jag ställde frågan. ;D Men är så klart mycket tacksam för all input och vill gärna ha än mer. o:)
Jag blir faktiskt lite lockad av tanken på att blanda några värphönor med någon ruvare. Även om jag inte var alls tilltalad av blandflock från början. Lantras har jag provat och de jag hade ruvade och ruvade och ruvade... vår till höst::)
Hade ju så klart varit något att ha värpare ihop med om nu den där Leghornen är köttig nog i sig ???
-
Den kan ruva om man ger den förutsättning så som att låta lite ägg ligga kvar i redet för att väcka modersinstinkterna, dom gånger jag har haft ruvande VL så har dom varit exemplariska mödrar.
Kan bara hålla med Johan P Jag hade 2 st VL som var mycket duktiga ruvare och suveräna mödrar och tupparna skötte sitt jobb exemplariskt
-
Efter 40 år som hönsägare med New Hampshire, Orpington (samt blandning av dessa två raser), Wyandotte (fin slaktkropp), Rhode Island reds, Minorka, Blommehöns och de senaste 25 åren enbart en flock åsbohöns, så måste jag säga att åsbon är i särklass som frigående minst krävande hushållshöns. Har aldrig upplevt det som något problem att en del av hönorna ruvat fram kycklingar - tvärtom. Blommehönorna ruvade inte så ofta som åsbon och mindre exemplariskt. I år har hittills endast en åsbohöna av 15 ruvat. Sånt beror inte bara på ras och arv utan i hög grad också på vilken miljö man ger dem. Av de rashöns som jag haft rankar jag Wyandotte som 1:a pga slaktkroppen och hyfsat med ägg, men alla kombinationsraserna är betydligt mer krävande än lantrashönsen. Utpräglade värpraser har aldrig tilltalat mig pga den taniga kroppen och den obefintliga ruvförmågan. Att en värpras inte skall ruva utan just värpa så många ägg som möjligt är ju liksom själva poängen med dem.
-
Efter 40 år som hönsägare med New Hampshire, Orpington (samt blandning av dessa två raser), Wyandotte (fin slaktkropp), Rhode Island reds, Minorka, Blommehöns och de senaste 25 åren enbart en flock åsbohöns, så måste jag säga att åsbon är i särklass som frigående minst krävande hushållshöns. Har aldrig upplevt det som något problem att en del av hönorna ruvat fram kycklingar - tvärtom. Blommehönorna ruvade inte så ofta som åsbon och mindre exemplariskt. I år har hittills endast en åsbohöna av 15 ruvat. Sånt beror inte bara på ras och arv utan i hög grad också på vilken miljö man ger dem.
Hur ger de med ägg jämfört med andra raser? Jag vill ha härdiga, tåliga höns som värper mer än ruvar, samt måttliga med maten. Skulle kunna tänka mig att ha nåt par ruvhönor änkom för den sakens skull, men mitt huvudsyfte med att skaffa höns är vår höga äggkonsuntion. Att behöva köpa ägg halva året skulle minska nyttan med att ha dem rätt mycket.
-
Hur ger de med ägg jämfört med andra raser? Jag vill ha härdiga, tåliga höns som värper mer än ruvar, samt måttliga med maten. Skulle kunna tänka mig att ha nåt par ruvhönor änkom för den sakens skull, men mitt huvudsyfte med att skaffa höns är vår höga äggkonsuntion. Att behöva köpa ägg halva året skulle minska nyttan med att ha dem rätt mycket.
Lantraser och kombinationsraser ger nog ungefär lika många ägg. Kanske 150 första värpåret och sen avtar det successivt tills de är en 6-7 då det inte blir mer än enstaka ägg. Vit Leghorn och hybrider (vanligen VL x RIR) värper kanske 250 första 1-1,5 åren. Men de håller å ofta inte så många år. Det finns större risk för äggledarinflammation eftersom deras värpning är så intensiv. De kräver också mer värpfoder på grund av detta.
De lantraser och kombiraser som har högst ruvprocent är nog kindahöna och orpington.
Jag har aldrig själv haft vit leghorn men har ändå erfarenhet av dem, eftersom mina föräldrar hade ett 50 tal sådana 1950-1965. De får väl betecknas som "gammalsvensk" fast jag skulle använda uttrycket "svenskavlad". Leghorn importerades till svenska hönserier vid sekelskiftet och i början av 1900-talet. På 1960-talet var dessa hönserier inte längre lönsamma och lades ner. Billigare utländskt leghorns- och hybridmaterial importerades. Det är väl i stort sett enda skillnaden. Hönserihöns som hönserihöns. Detta skrivet med tanke på en tidigare fråga i denna tråd. Min erfarenhet av vit leghorn är att de kan värpa men i stort sett inget mer.
-
Nu menade jag åsbohönan, eftersom du skrev så positivt om dem ;) Jag har ingen alls erfarenhet av höns, och försöker därför ta in så mycketvinfomation som möjligt innan jag bestämmer vad jag vill ha... Just nu lutar det faktiskt åt att det blir lite blandad kompott. Nån värpras och nån lantrashöns kanske. Däremot vill jag inte ā hönserihöns, som blivit vaccinerade i generationer, där det naturliga urvalet satts ur spel, utan någorlunda härdiga höns...
-
Mina värphybrider är nu inne på sina tredje-fjärde år, och är hur friska och fina som helst.
9 ägg per dag på 9 höns.
Så nog tycker jag dom är 'någorlunda härdiga' .
-
Jag vill ha härdiga, tåliga höns som värper mer än ruvar, samt måttliga med maten.
Det där med mateknomin är alltid lite tvetydigt. Lantrashöns är ju ofta snåla per höna sett men ägg kostar mat helt enkelt. Så vill du ha mycket ägg får du ju då ha många hönor, medan du skulle skulle kunna få lika många ägg på färre hönor med en ras med mera sprut i. Det som kan spara in den köpta maten är tillgång till ganska tilltagen utevistelse, gärna en del frigång. Det i kombination med att hönorna har ett bra fodersök sänker åtgången av köpt foder. Nu under sommaren händer det att hönorna knappt rör värpkoncentratet. De tar en munfull säd på morgonen och sen springer de ut och ställer sig och vänder runt stacken. Fodersöket är också en social grej, jag har några hybrider som först bara satt inne i huset och inte gjorde något om dagarna, sen när de började hänga på resten av flocken så fattade de grejen. Nu följer de tuppen överallt och attackerar på kommando.
-
Hur ger de med ägg jämfört med andra raser? Jag vill ha härdiga, tåliga höns som värper mer än ruvar, samt måttliga med maten. Skulle kunna tänka mig att ha nåt par ruvhönor änkom för den sakens skull, men mitt huvudsyfte med att skaffa höns är vår höga äggkonsuntion. Att behöva köpa ägg halva året skulle minska nyttan med att ha dem rätt mycket.
Det låter som att du skulle bli rätt nöjd om du hör av dig till Johan P ;)
Jag har också de gamla Vit Leghorn han skriver om och dom är härdiga, har hög kläckbarhet, är bra fodersökare, är vaksamma som attan mot rovdjur, äter LITE mer än en Åsbo, värper betydligt mer och pryder din trädgård/dyngstad med :)
Finns andra alternativ - självklart. De gamla röda (RiR) eller nån av Martin Silverudds raser skulle man kunna säga detsamma om men inget är som orginalet ;)
Sen är ju smaken som baken och inget fel att välja en ras med lägre äggläggning, men då får man som nån skrev ha lite fler höns. Min erfarenhet av vissa lantraser gör att jag i så fall rekommenderar att släppa ut dom senare på dan och ha stenkoll på vart äggen läggs, så du inte helt plötsligt står utan ägg och har surhönor liggandes överallt.
-
Mina värphybrider är nu inne på sina tredje-fjärde år, och är hur friska och fina som helst.
9 ägg per dag på 9 höns.
Så nog tycker jag dom är 'någorlunda härdiga' .
Äggledarinflammation är största anledningen till dödsfall bland högproducerande värphöns trots att de inte blir så gamla. Det är ingen vanlig orsak till dödsfall bland "bonnhöns", så nåt samband borde det ju rimligtvis finnas.
-
Dina inlägg får mig mycket intresserad av den rasen. Eventuellt kombinerad med någon ruvhöna av annan ras. Jag googlade och hittade denna sida https://sites.google.com/site/kulturhons/raserna/gammal-svensk-vit-leghorn
Där står om gammalsvensk vit leghorn, och att det även finns senare importer. Är det nån skillnad på dessa? Jag tänker spontant att den som funnits i Sverige i hundra år borde vaa bättre anpassad till svenska förhållanden än linjer som importerats senare? Finns det nåt särskilt man bör tänka på vid köp av djur?
Den Vita Leghornen är en värphöna hon var framtagen för att lägga så mycket ägg av bra kvalité som möjligt och ha en låg kroppsvikt så att hon inte har så stort behov av underhållsfoder. När Leghornen kom till Europa från USA där den utvecklades blev den mycket poppis och på många håll tog man fram flera olika varianter/färger av den mest till utställningsvärlden. Dom två varianter som var använda här i landet var den vita och bruna. Som jag har skrivit tidigare så är jag oerhört nöjd med mina djur av GS Vit Leghorn och det var anledningen till att jag rekommenderade den till TS .
Om du vill ha ta i djur av GS Leghorn så kontakta föreningen så kan den tipsa om besättningar som har djur.
Det var nån som pratade om detta med inflammationer och hög dödlighet hos dom mer värpande raserna, det är inget jag har märkt av här hemma. Den vanligaste dödsorsaken är yxan. När våra damer börjar bli några år är det tid att föryngra avelsgruppen och det gamla värphönsen och tupparna slaktas och ätts av oss i familjen, även en äldre höna kan vara riktigt smarrig om man tillagar henne rätt.Det där med mateknomin är alltid lite tvetydigt. Lantrashöns är ju ofta snåla per höna sett men ägg kostar mat helt enkelt. Så vill du ha mycket ägg får du ju då ha många hönor, medan du skulle skulle kunna få lika många ägg på färre hönor med en ras med mera sprut i. Det som kan spara in den köpta maten är tillgång till ganska tilltagen utevistelse, gärna en del frigång. Det i kombination med att hönorna har ett bra fodersök sänker åtgången av köpt foder. Nu under sommaren händer det att hönorna knappt rör värpkoncentratet. De tar en munfull säd på morgonen och sen springer de ut och ställer sig och vänder runt stacken. Fodersöket är också en social grej, jag har några hybrider som först bara satt inne i huset och inte gjorde något om dagarna, sen när de började hänga på resten av flocken så fattade de grejen. Nu följer de tuppen överallt och attackerar på kommando.
Kan bara hålla med mina hittar helst maten själva och det som finns i fodertråget tar dom till när det inte har haft så god jaktlycka utomhus, nu på sommaren hittar mina lant och Kulturraser det mesta av sin mat själva.Kan bara hålla med Johan P Jag hade 2 st VL som var mycket duktiga ruvare och suveräna mödrar och tupparna skötte sitt jobb exemplariskt
Roligt att höra att det är flera som har haft samma erfarenhet som jag.
-
Sen är ju smaken som baken och inget fel att välja en ras med lägre äggläggning, men då får man som nån skrev ha lite fler höns.
Det är ju precis som att det bara är antalet ägg som räknas här? Väljer du en icke specialiserad värpras så får du ju ett par kullar kycklingar också för samma arbete och kostnad som för de extra äggen. Under tiden en höna ruvar och för sina kycklingar värper hon inte oavsett ras. Men jag har lagt märke till en sak med hönor som har haft ruv- och kycklingsemester. De ger tillbaka en del genom att värpa rätt bra på hösten. Det verkar inte som någon har lagt märke till eller tänkt på det.