Alternativ.nu
Djur => Grisar => Ämnet startat av: nilsegårn skrivet 14 dec-12 kl 09:44
-
Morn!
Vi har vänner som har en galt och gylta ur samma kull ihop och själva har de lite que sera sera hållning runt det hela. Personligen tycker jag all form av inavel är en styggelse men vet att det görs på bla linderödare. Så därför är jag lite nyfiken.
Hur blir ungarna ifall det skulle ske? Blir de levnadsdugliga? Kan de föddas upp till slaktdjur? Är det ens möjligt att få sålt dom till liv?
Teoretiskt sett kan en gris bli könsmogen vid 4-5 månaders ålder. Betyder det att gyltan teoretiskt sett kan bli dräktig då? Och grisa runt 8 månader gammal? Hur tacklar gyltan det? vad finns det för risker med att låta en så ung gylta grisa? Är det samma risker som på en hund att bäckenet är för trångt osv?
Är det någon av er som har erfarenhet av detta? Hur gick det?
Vad tycker ni? För och emot?
-
Inavel i 1 generation är nästan aldrig några problem. Möjligtvis kan det väl bli lite problem att sälja som livdjur, ag vet inte vad genbanken säger om det. Men att sälja dem som livdjur utanför genbanken är väl inga problem.
-
Har tyvärr testat det, och det fungerar ypperligt. Inget att rekommendera dock. Livdjur av dessa bör ju inte säljas utan bli julegrisar eller grillgrisar!
-
Teoretiskt sett kan en gris bli könsmogen vid 4-5 månaders ålder. Betyder det att gyltan teoretiskt sett kan bli dräktig då? Och grisa runt 8 månader gammal? Hur tacklar gyltan det? vad finns det för risker med att låta en så ung gylta grisa? Är det samma risker som på en hund att bäckenet är för trångt osv?
Det fungerar bra. Dom utvecklas under graviditeten så det oftast inte är nåt problem. Vanligast är nog att man betäcker på andra brunsten, men det är ju snarast att förmänskliga. Skulle dom leva vilda så hoppar ju inte galten över en brunst för att vänta på nästa.
-
Jag är emot avel för att det leder till oönskade oförutsägbara beteendestörningar bla. Och mutationer som dyker upp i senare led. Personligen förstår jag inte alls varför någon skulle vilja ägna sig åt sånt. Det leder inte till något annat än utarmning av det genetiska materialet.
Har arbetat med mänskliga syskonavkommor och det är inte grannt.
Att unggyltor blir betäckta på första brunsten i det vilda är fel. Ledarsuggan styr när unggyltorna ska ha. Naturligtvis sker tjuvparningar men det är ingen regel. Dessutom är det aldrig eller sällan med en manlig nära släkting eftersom dom blir utstötta ur flocken.
Att sedan sälja syskonavkommor utan papper är på riktigt dumt. Då har ju de nya ägarna öht ingen koll på vad/vem de kan para med nästa gång. Att råka på en farbror eller moster är ju ganska hög risk i linderödsbesättningen. I alla fall i fall i närområdet.
-
Men det finns ju knappast nåt egenvärde i att inavla. .så ont om grisar är det väl inte.
-
Men det finns ju knappast nåt egenvärde i att inavla. .så ont om grisar är det väl inte.
Var väl så just Linderödaren "bevarades", icke att förglömma..
Där var det dock ingen genbank eller avelssalu.
-
Nackdelarna med inavel lär ju vida överstiga den eventuella risk för sjukdomar som man har i ett hyfsat kontrollerat avelsmaterial.
Avel syftar ju till att ge framsteg, inte isolerade inavlade individer.
-
Som sagt, en gång tycker jag inte att det gör så mkt.. Möjligtvis två men inte mer.
Jag har sparat en bagge i två betäckningsomgångar, dvs inavel två ggr men vid sista omgången dök det upp några missbildade lamm.
Inavel är ju en del av avelsarbetet också, det får man inte glömma bort.. Så att säga att det är av ondo rakt av tycker jag inte man kan göra.
-
Nu är inte jag nått fan av rasavel heller men det är kanske en helt annan diskussion....
-
Håller inte alla som har djur för produktion på med någon form av rasavel?
Positiva egenheter man vill förstärka eller bevara..
Jag menar inte att man MÅSTE göra det hela tiden men så som din första fråga var ställd så tycker jag inte att man kan säga att det är rent fel..
-
Det beror ju på hur man ser det. Hade vi inte bedrivet en sån framgångsrik avel i landet, så hade ju all grisproduktion nu varit utslagen, och endast hobbyflockar med Linderödare varit kvar, och kanske några olönsamma besättningar med lantras.
Grisar kan ju knappast påstås vara sönderavlade eller likna t.ex Belgian Blue. Suggor har inga problem att grisa, utan de problem med hållbarhet som finns beror mest på hur dom hålls. Att en sugga som är stilla hela livet får dåliga ben är ju inte så konstigt.
Vi hade flera hybridsuggor som gick ute och blev både 6 och 7 år gamla utan problem.
-
Vad jag menar är att jag inte ser någon vinst i bevarandet som sådan. I mitt tycke hade det vart bättre att fokusera på en härdig, lättgrisad, köttig gris med trevligt lynne utan galtsmak. Sen kan man få kalla den vad sjutton man vill...
-
Det saknas numera flera inlägg i denna tråd ifall någon tycker den verkar osammanhängande.....
-
Hehe.. var det någon som plötsligt inte tyckte inavel var det allra bästa... :)
-
Vet inte vad som hände Jag var ute i verkligheten....
-
Jag har raderat mina inlägg då jag har lite problem med att alla kan logga och läsa mitt liv! Och jag gör så alltid i alla trådar.
Jag står för alla mina tankar om inavel och tycker det är bra eller hur man nu ska lägga upp det hela!
Så vill någon diskutera är jag öppen.
Är det inte enklare att du blir lite mer anonym i profilen? Blir ju väldigt konstiga trådar om du skriver en massa som folk svarar på, och sen plockar du bort alla dina inlägg för att du har problem med att någon ( vem det nu kan vara) kan läsa dina inlägg?
-
Som jag uppfattar nilsegård så påstår du att mutationer uppkommer till följd av inavel. Är det rätt uppfattat?
-
Jag ber att få omformula mig. Risken för mutationer är större i ett inavlat genetiskt material än i ett som inte är det. Mutationer förekommer slumpmässigt i alla genetiska material.
-
Vad jag menar är att jag inte ser någon vinst i bevarandet som sådan. I mitt tycke hade det vart bättre att fokusera på en härdig, lättgrisad, köttig gris med trevligt lynne utan galtsmak. Sen kan man få kalla den vad sjutton man vill...
"Vinsten" i bevarandet av linderödssvinet är väl att vi har kvar en gammal svinras som var och är effektiv i ett mer självhushållande sammanhang. Om man i framtiden får för sig att avla fram den fantastiska svinras som du fantiserar om, kanske det kan vara bra att ha linderödsrasen att tillgå.
-
Jag ber att få omformula mig. Risken för mutationer är större i ett inavlat genetiskt material än i ett som inte är det. Mutationer förekommer slumpmässigt i alla genetiska material.
Jag säger ändå emot dig! Mutationer är bestående genförändringar och det har ingenting med inavels- eller utavelsgrad att göra. De kan slumpmässigt uppkomma i allt genetiskt material som förökas. En syskonparning är inte farligare än andra parningar om inte föräldrarna redan bär på skitgener. Mutationsfrekvensen ökar däremot tex vid radioaktiv bestrålning och jag förmodar även om djur utsätts för vissa gifter.
-
Mutationsfrekvensen är tämligen konstant innom djurgrupper. Hanar har högre än honor. Problemet vid inavel är att alla individer bär på skadliga anlag. Chansen att ha ett sådant anlag för ett visst symtom är ungefär som att köpa en trisslott och vinna en miljon. Ett anlag är oftast inte skadligt utan de behöver vara två lika dana. Så för en parning mellan osläktade individer behöver man då tänka att det är som om man köper två lotter och vinner miljonen på båda. Vid inavel räcker det att få en ny lott på den ena lotten. Sedan är finns många gener så det blir många lotter att skrapa par vist.
De liknande anlagen hos inavlade individer är också skadliga mer subtilt pga sina likheter. Så att förvänta sig en 5% lägre tillväxt och 10% mer sjuka är nog inget ovanligt. Siffrorna bara mycket grovttilltagna utan exakt källa.
-
Vad jag menar är att jag inte ser någon vinst i bevarandet som sådan. I mitt tycke hade det vart bättre att fokusera på en härdig, lättgrisad, köttig gris med trevligt lynne utan galtsmak. Sen kan man få kalla den vad sjutton man vill...
Fast då är man ju definitivt inne på rasavel och ett läge där inavel kan hjälpa till för att nå det önskade målet.
-
Jag har ju väldigt svårt att tro att ett framgångsrikt avelsarbete skulle bygga på inavel. Om det inte är en extremt liten grupp djur kvar så inget annat val finns.
-
Jag har ju väldigt svårt att tro att ett framgångsrikt avelsarbete skulle bygga på inavel. Om det inte är en extremt liten grupp djur kvar så inget annat val finns.
Hört talas om någon häst med Z i namnet?
-
En liten rolig upptäckt man har gjort är att geparden har tagit sig genom ett evolutionärt nålsöga, då arten nästan gick under. Läste något ställe där det påstods att två slumpvisa geparder är mer besläktade än två syskon... Att arten sen har överlevt betyder att de få individer som utgör dagens genetiska bas var väldigt friska. Så, inavel/starkt besläktad avel kan fungera. Kan i alla fall vara ett sätt att förstärka önskade anlag. Dock så gör man nog bäst att i långa loppet använda sig av utslagning och intag. Alla har nog inte samma tur som geparden.
-
Jag har ju väldigt svårt att tro att ett framgångsrikt avelsarbete skulle bygga på inavel. Om det inte är en extremt liten grupp djur kvar så inget annat val finns.
Ska du få fram något nytt så är inavel, i viss utsträckning, ett bra sätt att få avkomor med samma egenskaper som modern/fadern bär på.
-
All husdjursavel för produktion bygger i princip på största möjliga utavel för att uppnå den välkända heterosieffekten som ger vitalisering i första generationens korsningsdjur. Korsning mellan två raser är mest utavel och det ser vi i hybridaveln.
Jag tror inte att det i något annat sammanhang heller generellt förordas inavel, inte ens i den av vissa personer så illa sedda genbanken för linderödssvin. Men, att fördöma all inavel och såga den jäms med fotknölarna är enkelspårigt. Om man i en sluten djurgrupp som nämnda genbank konsekvent skulle blanda planlöst efter största möjliga utavelns princip, skulle man aldrig kunna slå ut djur som bär på direkt negativa dolda/recessiva gener som kan ge upphov till medfödda defekter, sjukdomar och fosterdöd. Allt skulle röras vidare runt i en stor soppa.
-
Hört talas om någon häst med Z i namnet?
Jo, prestationsblod. Kul som individ.. nja.. inte avkommorna heller, men hoppa!!! det kan/kunde dom.
-
Ska du få fram något nytt så är inavel, i viss utsträckning, ett bra sätt att få avkomor med samma egenskaper som modern/fadern bär på.
Hur tänkte du nu? :) Då blir det ju inget nytt...
Har man som man anser två toppexemplar, så kan man ju förstå om man skulle avla vidare på dom även om det blir inavel.. Men oftast vill man ju utveckla, och då är det ju döfött att avla på samma egenskaper man redan har.
Vi hade ju knappast fått fram en gris med fler kotletter, om man inte hade avlat med olika raser och individer under många år.
-
Hur tänkte du nu? :) Då blir det ju inget nytt...
Har man som man anser två toppexemplar, så kan man ju förstå om man skulle avla vidare på dom även om det blir inavel.. Men oftast vill man ju utveckla, och då är det ju döfött att avla på samma egenskaper man redan har.
Vi hade ju knappast fått fram en gris med fler kotletter, om man inte hade avlat med olika raser och individer under många år.
Inavel kan användas för att förstärka något positivt eller för att motverka något oönskat. Så används det än idag och har använts genom historien.. Förstår inte riktigt problemet.
-
Men är det så att du tillslut har fått fram en galt med nån cm extra kotlett så kanske dom betäckte hans egen avkommas gyltor till för o få fram den gendefekten .. o sedan den avkomman gyltor igen med fmorfar galten som bar den mest synliga defekten.... hade dom korsat in en annan ras så hade den defekten troligtvis försvunnit väldigt fort
-
När man talar om trollen . . Efter att ha sett ett intressant program i kväll om inavel bland hundar så begriper jag ännu mindre hur man kan försvara det.
-
Inte har jag försvarat nån som avel i alla fall , snarare verkligheten ;D
-
Jag säger ändå emot dig! Mutationer är bestående genförändringar och det har ingenting med inavels- eller utavelsgrad att göra. De kan slumpmässigt uppkomma i allt genetiskt material som förökas. En syskonparning är inte farligare än andra parningar om inte föräldrarna redan bär på skitgener. Mutationsfrekvensen ökar däremot tex vid radioaktiv bestrålning och jag förmodar även om djur utsätts för vissa gifter.
Nu är det typ 100 år sedan jag läste genetik men jag har för mig att det handlade om att okazaki-fragmenten och DNA-ligasen inte fungerar optimalt när dna-strängarna är för lika. Då börjar dom klistra ihop sig lite hejsan svejsan just för att det inte ska bli så. Men jag hittar ingen bra länk på det så jag strider inte mer om det....
-
Fast då är man ju definitivt inne på rasavel och ett läge där inavel kan hjälpa till för att nå det önskade målet.
Avel är jag med dig på men varför rasavel? Om grannen har en galt som gör sitt jobb bra, har ett trevligt lynne och ger stora välväxande kullar och jag har en sugga som är en duktig mor, även i januari så är det givet att jag ska para dom för det är egenskaper jag vill ha. Sen är det för mig likgiltigt om dom är linderödare eller lantraser eller what ever...
Kom ihåg att alla "raser" är blandraser. Rasavel är ett ganska nytt påfund.
-
Avel är jag med dig på men varför rasavel? Om grannen har en galt som gör sitt jobb bra, har ett trevligt lynne och ger stora välväxande kullar och jag har en sugga som är en duktig mor, även i januari så är det givet att jag ska para dom för det är egenskaper jag vill ha. Sen är det för mig likgiltigt om dom är linderödare eller lantraser eller what ever...
Kom ihåg att alla "raser" är blandraser. Rasavel är ett ganska nytt påfund.
"Rasavel" är väl kanske ett felaktigt ord.. "Egenskapsavel" kanske man borde ha sagt istället. Dvs att målet är att få fram vissa egenskaper, där kan inavel fylla en funktion om man ha haft turen att få en kull med en viss egenskap som man vill bevara, då kan inavel hjälpa till att förstärka denna egenskap.
Men Existens! väljer att tolka mina inlägg som att jag förespråkar någon konsekvent inavelsstrategi, vilket jag inte gör eller har skrivit någonstans.. Det jag skriver är att det kan vara försvarbart, eller till och med bra i vissa lägen, att använda inavel vid något tillfälle.
-
Jag har inte tolkat det så. jag förstår att du menar att det kan vara av godo ibland.
Men jag håller inte med. Det måste ju finnas en gris med de egenskaperna man letar efter som inte är min gris syskon. Så är man ju helt på den säkra sidan på att det inte uppkommer några negativa konsekvenser av inaveln. (Sen kan det ju bli det ändå...)
Det var en annan skribent som öppenhjärtligt försvarade inavel men hen tog bort sina inlägg. Skulle tro att det är hen som Ex! menar...
-
Efter att ha sett ett intressant program i kväll om inavel bland hundar så begriper jag ännu mindre hur man kan försvara det.
Hundar är väl relativt känsliga för inavel, däremot är väl grisar mindre känsliga vad jag kan förstå. Sen beror det ju även på hur många led man inavlar. Det uppstår ju i princip aldrig defekter på en fader/dotteravkomma, däremot kanske det är dumt att para den igen med ett helsyskon tex. Därmed INTE sagt att jag rekommenderar systematisk inavel. Det bästa är givetvis oftast att para två djur som ligger långt ifrån varandra genetiskt. Men som det sagts tidigare så är inavel inte alltid något av ondo, utan kan medföra något bra också.
Det man ofta glömmer bort när man pratar om inavel är att det finns väldigt många andra saker som är betydligt viktigare att titta på än om man råkar para två syskon någon gång. Tex om en sugga tar hand om kultingarna, om galten är elak, om de har bra ben, om suggan har tillräckligt många spenor osv osv. Ibland känns det nästan som om vissa säger att man kan para hur som helst, så länge det inte är inavel.
-
Ja, jag syftade inte specifikt på Halte, utan mer den andre som har sån intressant debatteknik där han tar bort inläggen strax efter dom är postade... ::)
Jag förstår också att det ibland kan vara bra eller lockande att para t.ex en bra sugga med en galt som är hennes son och visat bra egenskaper. Men jag anser att det då handlar om att ta fram så många produktionsdjur som möjligt. Suggan får man ju förmoda är en som får många överlevande ungar, och galten en som ger stora kullar.
Men då handlar det enligt mig inte om avel, för att fortsätta para den här kombinationen i flera led, lär leda till att de positiva effekterna snart ersätts av dåliga.
Avel är för mig något som görs med uthålliga mål, där obesläktade individer med bra egenskaper paras för att få en individ med kombinationen, och så där fortsätter man.
Det är ju så vi fått fram de avelsdjur vi har idag.
-
Vill bara säga att syftet med att ha syskonen ihop är/var för att när jag fick gylatan var hon pytteliten... och hon hade en bror som var lika liten han... det var för att dom skulle få sällskap av varandra så länge som möjligt...
det har aldrig funnits något avsiktligt intresse av att avla på dom gemensamt...
men undrar en sak - eftersom dom är så små och inte har "rätt" storlek för sin ålder - är könsmognaden också "efter"??
och för er som undrar - nu går dom med var sin kompis av samma kön...