Alternativ.nu
Djur => Brukshästar => Ämnet startat av: trassla skrivet 30 jun-12 kl 21:39
-
Jag har aldrig varit med om detta, så därför rådfrågar jag er med erfarenhet. Jag har två shettishingstar. Den ena är väldigt lugn av sig, och har alltid varit det. Den andra har varit mentalt dålig, om man kan säga så. Men jag har tänkt att det kanske blir bättre när han blir äldre. Man har alltid varit tvungen att ta det varligt med honom ( nu merar jag inte att det är hetsigt i vanliga fall), han har varit mycket npga med att hålla sig på sin kant. Men har alltid flygit högt i luften om det varit något. Nu är han ännu värre. Har börjat fundera på att ta bort honom. Nu vill han inte längre komma fram i hagen, när vi skall ta in dem, utan han springer iväg, som om han skall fly när som helst. Till slut efter ett evigt pockande kommer han. Min son undrade härom dagen vad som tagit åt honom. Det handlar ju om allas våran säkerhet. Kan han vara i spökåldern? Han är tre år, eller är det bäst att ta bort honom.
-
Nej. Ta inte bort hästen för guds skull. O nån spökålder finns inte. Hinner inte svara så utförligt nu..men återkommer..:D
-
Låter spännande, Frances!
-
Börja med att fundera på om du behöver ha honom som hingst. Mitt första råd är att kastrera, fast kanske även dessförinnan låta en veterinär kolla så han inte har något annat fel, typ tumör eller så. Via blodprov kan man få svar på en hel del. Kastrering är kostsamt och det är bra att ha kollat så han inte lider av något. Det är mycket ovanligt att det bara skulle vara psykiskt, om hästen inte behandlats inkonsekvent, och det kan jag ju inte tro. Speciellt inte då ni har en till hingst. Är den i samma ålder?
Har något hänt honom som skrämt honom? Vad som helst ni kan minnas: En mkt hård elstöt från stängslet, alt fastnat i det och fått ström i sig? Är kompisen snäll mot honom? Människor (även objudna)?
Hur beter ni er i mötet med just honom? Förväntar ni er saker, som han läser av? Skrämmer ni upp varandra menar jag? Hästar är subtila varelser som snabbt läser sin omgivning, och den ska vara stabil, konsekvent och trygg.
Väntar även på Frances tankar. Ska bli intressant att höra hennes tolkning också.
-
Vi skall kastrera dem till hösten. Han har inte råkat illa ut, fått en stöt mm, då vi inte har på strömmen, när hästarna tas in och ut, eller är i hagen. Jag har sagt redan från början att det är något som är mentalt fel hos hästen. Han har alltid varit "problematisk", och tänkt att dt blir bättre, ju mer han blev hanterad mm. Men det går snarare åt andra hållet. Vi beter oss likadant som vi alltid gjort, när vi tagit in dem. Den andra hästen är lika gammal, och det är inga problem mellan dem. Även min hovslagare tycker att han är lite knepig. Jag brukar skämta att han är som 5 araber på en gång. Nej allvarligt talat, jag har träffat på en hel del hästar, men aldrig varit med om hans beteende. Jag väntar med spänning på ditt svar Frances. Man märker på hästen att han inte mår så bra, och är stressad, för ingenting, känns även fle mot hästen. Annars är han väldigt go, skall gärna stå och hålla om hans huvud, och så skall jag luta min panna mot hans, och helst också stå en lång stund och pussa på hans mule.
-
Jag har ingen spännade tolkning :-[
Först och främst, det finns ingen spökälder, isåfall, varför skulle inte den andra vara likadan?
Hästar presterar olika bra vid olika åldrar, men det finns ingen generel trotsålder heller, men jag vet att människor är benägna att hitta på ursäkter för allt.
Kastration är givetvis en mycket bra ide, en del hingstar kan vara väldigt "vakna" . Inte för att det är nån lösning som lugnar ner honom per automatik, men det gör det mycket lättare att jobba med hästen.
Sen är det trots allt en shettis det handlar om, det här med att springa iväg i hagen är inte något ovanligt alls, dom är gärna sånna.
Vad gör ni när han springer?
Jag skulle ha haft med en hink med foder VARJE GÅNG. Och aldrig någonsin ens titta mot hästen och då menar jag verkligen det. Inte ta ett steg emot honom, inte ens titta, inte sträcka fram handen även om han skulle vara nära. Vänd ryggen till. Mata kompisen istället och gulla och klappa.
Han har kommit in i en ond cirkel där han tror att det är så här man ska göra när man blir hämtad från hagen. Det går lika bra att befästa dåliga vanor som goda.
Ni måste bryta den vanan konsekvent.
Han kommer att försöka springa fortfarande och han kommer att försöka få med er med lockande. Men han kommer också att bli ganska förvånad när ni inte går med på det. Och ni ska inte ens försöka ta honom förran ni är helt säkra på att ni kan ta honom lugnt och fint utan jagande eller pockande. När han står hos er och äter ur hinken. Och se till att ni har GOTT OM TID. Under stress är det väldigt lätt att tro att man ska skynda sig och ..ja ni vet.
Men SE UPP med att skaka frenetiskt på hinken. Skramla lite normalt bara, hästen kommer att veta att det är mat i den när kompisen äter.
och ha ALLTID med hinken, alltid alltid alltid. Och gå ALDRIG emot honom utan han ska komma till er.
Det här problemet med att hämta honom i hagen är väldigt lätt fixat om ni håller er konsekvent till dom här råden. Men jag tycker ändå att ni ska fundera om han är rätt häst för er. Inte för att jag tycker att han ska avlivas, absolut inte. Men om ni upplever det här som ett så allvarligt problem att ni funderar på avlivning, då tycker jag att ni bör byta häst. Era personkemier funkar inte och ni kommer att för alltid ha en förutfattad meningen om honom. Vad som än går mindre bra kommer ni att dömma honom som "mentalt dålig" och det ger inga bra förutsättningar att lyckas.
-
Vi gör precis som du säger, struntar totalt i honom. Personkemin är det inget fel på, även om du kanske tycker det (OBS! inget otrevligt med detta). Jag vill bara poängtera, vänligt men bestämt, att det finns individer som inte är mentalt bra, alla födds faktiskt inte som friska. Även uppfödaren har sagt att han inte är som han skall vara, och han har fött upp shettisar i över 40 år. Jag har varit med shettisar väldigt mycket, men inte upplevt som du säger, att de springer i väg i hagen, utan de har alltid kommit fram. Vi har nu varit med honom, och märker markant en förändring i hans beteende. Uppfödare sa att han aldrig använt denna kombinationen förrut, och när han sett hur hästen beteer sig, skall han inte använda den igen. Det är lite tråkigt, för det är bara jag som gäller för honom, härom dagen kom en granne, vi stod och pratade vid hagen, när han på skämt la armen om mina axlar, när hästen fick syn på detta, kom han fram uppblåst mot stängslet. Grannen tyckte det var obehagligt och släppte mig, då slappnade hästen av. Vi har hanterat honom mycket, och det är inte där som skon klämmer, utan att hans beteende förändars hela tiden.
-
Men slå ihjäl honom då om det är så illa. Då finns det väl inget att göra.
-
Men slå ihjäl honom då om det är så illa. Då finns det väl inget att göra.
Men Frances då...
Problemet är oftast att hästägarens kunskap inte brukar överensstämma med verkligheten.Frågan är om det inte är ett handhavande fel från början.Att kutat av geniknölarna kommer nog inte att lösa problemet.Ett sådant här fall går knappast att lösa på teoretiskt väg,du får söka hjälp hos någon kunnig häst människa.
-
Jag har ridit i 40 år snart, och haft hand om en hel del unghästar, men aldrig som haft detta beteendet. Det är lite tråkigt, men alla individer är ju inte psykiskt friska. Tack för era svar i alla fall.
-
Jag kan ge dig ett exempel ur livet hårda hästskola.Jag fick ett sto gratis för ägaren ville inte slakta henne.Det var den absolut jäkligaste häst som jag träffat på ,totalt omöjlig att få henne att göra något vettigt.Skänklade man till vänster så gick hon till höger,skulle man hålla in henne så skulle hon framåt osv.När jag överlistat henne och började komma underfund med hur hon fungerade.Då lade hon sig ned och vägrade att stå upp.Jag fick ett råd av en hästgubbbe,sätt dig på henne så hon inte kan ställa sig upp,så tröttnar hon,men inte denna häst hon kunde ligga i timmar,så jag tröttnade först.Men en gång tog jag med mig en kasse med öl,och satt mig på henne när hon lagt sig ner.Efter några öl så gjorde naturen sig påmind och jag var tvungen att lätta på trycket.Där låg den där jävla hästen och hade inte en tanke på att ställa sig upp.Jag blev lite förbannad och under rusets inflytande så pissade jag henne i örat.Hon for upp som en Chanpanjekork och efter den behandlingen behövde jag bara dra i blixstlåset till julphen,så lydde hon blint.
Visserligen så såg det lite märkligt ut när jag drog i blixstlåset till julphen med ena handen och hade godis i den andra handen.
Om man skall lära sig hur hästar fungerar så skall man skaffa sig en riktig hästjävel.
Endera tröttnar man på hästar,eller så har man kommit en bit på väg.
Att hästen skulle ha en mental defekt är knappast trolig eftersom hästens mentala gåvor är tämligen begränsade.Troligare är att han anser sig stå över dig i rangordning och skiter i dig,det är det vanligaste problemet både med hästar och hundar.
-
;D ;D ;D Körven, I do love u!
-
Frances ,
Jag håller med dig, jättebra beskrivet :)
-
Varför har Trassla avreggat sig idag? Har det varit någon konflikt?
-
Att det finns hästar som inte är som andra är väl inget konstigt. Jag har träffat hästar som ärvt sin mors såväl som sin fars "galenskaper". En hingst som hade både mor o far som gick på bakbenen vid press - han drog sig inte för att slå sig fri - reste sig så fort han inte ville. Inget konstigt med det.
Travhingsten Tibur var väl också känd för sina "galna" avkommor.
En annan mkt lugn hingst på en av mina arbetsplatser som kunde få oförklarliga utbrott visade sig ha tumörer i hela huvudet.
Om nu både ägaren, uppfödaren och andra som vistas runt hästen säger att han är underlig så är han väl det. Då har man att välja på att behålla, slakta eller sälja - jag skulle inte sälja - chansen att han hamnar fel är stor. Kastrering borde väl vara första steget.
-
(...) hästens mentala gåvor är tämligen begränsade.
???
Troligare är att han anser sig stå över dig i rangordning och skiter i dig,det är det vanligaste problemet både med hästar och hundar.
Det där har vi hört till leda på senare år. Visst kan det förekomma, men andra orsaker till beteenden är vanligare.
"Om ett djur gör någonting konsekvent, så finns det alltid en orsak. Fast det kan vara svårt att hitta orsaken."
-
???
Det där har vi hört till leda på senare år. Visst kan det förekomma, men andra orsaker till beteenden är vanligare.
[/i]
Vilka är vi då? Vilka orsaker tänker du då på som är vanligare?
Det är nog vanligare att problemet är hos ägare eller skötare än hos hästen.Naturligtvis så känns det väll lite snopet att upptäcka att man inte kan hantera hästen,fast man tycker att man är duktig på området.Men ännu svårare är det att inse sitt eget tillkortakommande,när det gäller hästhantering.Då känns det betydligt bättre att skylla på hästen och att hästen är knäpp i huvudet.
En häst är en häst men varje häst är en individ som skiljer sig från andra hästar,både mentalt och i färg o teckning.Man måste komma ihåg att hästen inte är ett klokt djur,men den kan lära sig olika kommandon genom träning.Om man skall få problem med hästen då skall man behandla den som en klok o förståndig varelse,och ställa krav därefter.
Många blir sura när man påpekar att hästen inte är ett klokt djur,och att du kan aldrig lära den något som den inte redan kan.
-
Jag vill tillägga att jag haft honom dem sedan de var 9 månader gammla, det är den sista månaden som han blivit så här knepig. Har gått igenom hela hästen (känt över honom), och kollat tänder, men det finns inget som är problem där.
Med risk att bli utslängd; Körven, det du skriver låter väldigt knepigt för mig. För det första anser inte jag att du är ledare för hästen , efter den mest otroligt knepigaste behandling, djurplågeri!!, utan att den är rädd för dig. Alla individer är olika, och djur fattar mer än vi någonsin kan förstå.
Det föds faktiskt individer som här dåligt psyke, det är bara fakta. Jag dömer inte ut min häst, men eftersom han fått ett förändrat beteende, så undrade jag om någon hade erfarenhet av detta. Sälja honom kommer jag defenitivt inte att göra, får försöka med kastration, annars får han somna in, vilket i så fall är bäst för hästen.
-
Jo jag förstår att det är knepigt för ett fruntimmer att pissa en häst i örat.Tja vart går gränsen för djurplågeri? Att spruta vatten på en hund när den skäller eller drar i kopplet,är det också djurplågeri.
Om du hållit på med hästar i 40 år då tycker jag att du måste sett att hästar inte är så snälla mot varandra.Den dominanta hästen i flocken ser att till att den blir åtlydd med brutala metoder,om inte dom första signalerna åtlyds.
Att vara flockens naturliga ledare kan man glömma,det går inte,då måste du vara där 24 timmar om dygnet,för det är ett maktspel som pågår hela tiden.
Men man kan vara männska ledare åt hästen,vilket inte är så lätt alla gånger.Man blir inte det genom att varken grina eller muta sig till det.Det är som att skaffa sig kamrater genom att bjuda dom på godis,är det dig eller godiset dom gillar.Respekt får man inte genom brutalitet eller med hjälp av kakburken,den måste man förtjäna genom hårt arbete och konsekvent behandling av hästen.Om inte hästen litar på dig och tror att du inte är något vidare till mänskaledare för honom så tar den över och fattar sina egna beslut.Tex om den upplever att en stubbe är ett farligt djur,då sticker hästen därifrån,pga av att hästen inte tror på din kapacitet att tyda faror som lurar i skog o mark.
Problemet ligger nog i att du tror hästen förstår mer än den gör.Det är samma sak med människor utgå från att alla är idioter,tills motsattsen är bevisad,det blir lite lättare på så sätt.
-
Ditt resonemang bygger på att din häst skulle förstå att du pissade på den i örat och att det var en dominanshandling. Fånigt.
Den reagerade på att få vätska i örat vilket alla djur avskyr - kan tänka mig att det tom gjorde ont - så vad du gjorde var att fysiskt bestraffa hästen. Du kunde lika gärna vridit om örat på kräket och fått samma effekt.
På en del hästar fungerar fysisk korrigering - ETT spörapp vid exakt rätt tillfälle tex på en gammal klurig märr som inte vill bli lastad.
Att hästen i tråden har något i åtanke när den håller undan för folk är att sätta för stor tilltro till hästars tankeförmåga - den är osäker och håller sig därför undan. Punkt.
-
Visst finns det individer som inte är mentalt friska, så väl bland hästar som människor eller andra djur. Om hästen i fråga beter sig underligt, så skulle jag studera den i en hästflock. Om hästen funkar i flock, och kan läsa de andras signaler, och bete sig utifrån detta, så borde den gå att få fason på, åtminstone för rätt person.
För en massa år sen var jag i samma stall som en travhäst som bara inte funkade. Han hade helt enkelt inte "hästspråk". Ingen annan häst ville gå i närheten av honom, för han kommunicerade helt enkelt inte som en häst. För det mesta gick han bra att hantera, och han kvalades in för trav, men rätt vad det var hade han stuckit och sprungit genom stan med tom sulky bakom. Sånt händer, och är människor inblandade så kan det ju alltid hända att nån har klantat sig. Men, när andra hästar reagerar på en häst som är "konstig", då ska man nog ta sig en funderare.
Om du ska slakta den eller ej måste vara ditt beslut. Folk slaktar sina hästar av mindre relevanta orsaker än så.
-
Han funkar bra i flocken, är låg i rang, och väldigt noga med att hålla sig på sin kant.
-
Ditt resonemang bygger på att din häst skulle förstå att du pissade på den i örat och att det var en dominanshandling. Fånigt.
Den reagerade på att få vätska i örat vilket alla djur avskyr - kan tänka mig att det tom gjorde ont - så vad du gjorde var att fysiskt bestraffa hästen. Du kunde lika gärna vridit om örat på kräket och fått samma effekt.
På en del hästar fungerar fysisk korrigering - ETT spörapp vid exakt rätt tillfälle tex på en gammal klurig märr som inte vill bli lastad.
Att hästen i tråden har något i åtanke när den håller undan för folk är att sätta för stor tilltro till hästars tankeförmåga - den är osäker och håller sig därför undan. Punkt.
På jobbet har vi en stämpel som det stå "Tagit del av men inget förstått" Det kan vara ett alternativ till smileisarna.
Att hästen reagerade på att jag pissade i örat på den,var naturligtvis överrasknings momentet,jämfört med att ta på elstängsel.Vad det anbelangar mängden piss i örat var nog mindre än en matsked.Vart du fått det i från att det skulle vara någon sorts dominans handling får väll stå för dig,likaså att vrida om örat.Att alla djur avskyr att få vätska i örat inkluderar det också Elefanter eller Isbjörnar och liknande landlevande djur som även vistas i vatten?
Att smälla till en märr i röven är enligt min erfarenhet det sämsta man kan göra,hon blir bara ännu surare o vrångare.
-
Han funkar bra i flocken, är låg i rang, och väldigt noga med att hålla sig på sin kant.
Och vad säger det dig då ?
-
Han funkar bra i flocken, är låg i rang, och väldigt noga med att hålla sig på sin kant.
Med dom här nya uppgifterna så skulle jag råda dig till att ta det lungnt o se tiden an.Vänt så skall du se att det ordnar sig med tiden.Sätt på honom grimman och ett långt grimmskaft,och gå ut och gå med honom som med en hund.
Kolla om han förändras både i flocken och mot dig,naturligtvis så måste det gått ett tag innan du märker någon förändring.Händer det inget så kan det vara så att det är något fel i skallen på honom,vad det skulle kunna vara märks först efter en obduktion.
-
Bra sagt, Luff!
Jag undrar om det kan vara något som har hänt den ene hingsten men inte den andre? Kan elaka eller oförståndiga människor ha kastat saker in i hagen? Fört oväsen, lekt med drakar eller modellflygplan? Lösa hundar, vilda rovdjur? Sjukdom? (Jag minns inte i vilken tråd, men någon har föreslagit hjärntumör, det är EN möjlighet.)
Såvitt jag fattat har Trassla redan promenerat med hästen. Bland annat. Problem i synapserna eller en otäck erfarenhet utanför Mattes kännedom lär inte synas på obduktion. En tumör kan upptäckas medan hästen lever.
-
tycker Trassla verkar vara en erfaren hästmänniska med en magkänsla av att det är något som inte stämmer. samt att uppfödaren instämmer.
kan han ha ont nånstans? även hästar kan ju få tumörer som trycker på olika ställen.
en kompis till mig hade en häst som hade en sjukdom som jag glömt vad den heter, men den gjorde att hästen fick som attacker och blev helt personlighetsförändrad emellanåt. vanlig hos quartrar. hon tog bort den för hon vågade inte utsätta sina barn för den risken.
om du bestämmer dig för att kastrera honom antar jag att det måste vänta till hösten och sen tar det väl ett tag innan "hormonerna går ur systemet"?
annars tänker jag att om du har betänkligheter kring dina barns säkerhet så tar du bort honom
-
Vi kastrerade en halvblodshingst i förförrgår (akut beslut) pga lite för mkt dominansbeteende i närhet av brunstiga ston.. han började kännas farlig för människor som skulle leda honom (tog över och högg två olika personer). (OBS nu 9åring som betäckt x flera.) Med det vill jag säga att det går att kastrera nu, kanske lite beroende på var man bor i landet (värme etc), och om man har möjlighet att ha hästen inne vid stora broms/flug/myggangrepp. Vi leder hästen varje dag, och från i dag (tredje dagen nu) har han varit ute i hagen med upplindad svans och insektsbehandlad med Switch Pour on. Det går bra hittills.
Trassla, du är kanske, som jag, skolad i "den gamla skolan" gällande hästar/hästbeteende och tolkningar, samt utbildning av desamma. De senaste 10 åren har jag läst, köpt DVD etc för att se hur andra hanterar problem. Tex finns en bra DVD, Westernridning, som visar hur hästen tänker, och handhavande från mark. "Att vara häst" är bra, allt ur hästens synpunkt. "Problemhästar" finns en serie som heter (DVD) och bokmarknaden är enorm. Låna och fundera. En häst som är låg i rang är oftast knepigare än en högrangshäst. De är ju fegare, så att säga och övertolkar en hel del. Låna ut hästen till en vän som är lugn, tålmodig, duktig, helst utan att tala om vad du tolkar in hos hästen (för det sitter som en smäck i bakhuvudet sen), så hör du om det kommer några kommentarer från andra som inte sett beteendet innan. Du kan ju säga att den är lite lågrangig/skygg/feg/rädd/försiktig eller liknande.
Du kanske har sluppit undan en individ av hans kaliber under dina 40 år, utan att han är mentalt störd för det, menar jag. Kanske är hans kompis mkt dominant mot honom? Kanske finns det andra skäl också, men tumör hos unghäst är inte vanligt, och om de har det så brukar symptom komma med åldern. Men be en veterinär kolla blodstatus så bör du få en hint om det är några förändringar.
Annars kan du fundera på att ge bort hästen till någon kunnig som får reda på allt du har att berätta om hästen. Om det finns någon som vill ge honom tid kan ju också vara en idé.
Jag menar inte att anklaga dig eller förringa din kunskap. Jag (kanske vi alla) försöker hjälpa dig se en annan sida. Jag, och numer min dotter, har hjälpt folk med sina hästar. Bl a var det en ridponny, Dponny, som ägaren (en ung tjej) var rädd för och inte kunde hämta i hagen, verkligen inte kunde hämta. Hon gick i timmar och grinade sedan sa mamman. Vi hade den en månad här. Sedan gick den att hämta in, men i början var vi tvungna att använda infångarrep och minska hagen på så sätt. Allt mkt lugnt och inväntande av hästens signaler. Belöning av havre och så släppte vi den igen. Det tog en vecka så kom den själv. Därefter började vi ta in den innan den fick komma ut igen. Den fortsatte att komma själv. Hon hade även problem att rida den, och vi upptäckte att hästen förväntade sig katastrofer hela tiden. Satt man upp slängde den sig åt sidan. Den hoppade högt för minsta sak. Det visade sig att tjejen hade hoppat av hästen så fort den reagerade, och knappt vågade sitta upp för den trampade runt. När vi lugnt fortsatte rida lugnade sig hästen och efter en månad var ägarna så lyckliga. De kom hit, hämtade in och red hästen här. När de så kände sig trygga tog de hem den igen. MEN - efter drygt ett halvår mötte jag mamman och frågade hur det gick, och då hade de avlivat den, för den var "knäpp". Den hade med tiden återupptagit sitt gamla beteende. Med detta sagt vill jag hålla med den som skrev om personkemi/hästkemi. Vissa funkar inte ihop, men med andra kan det gå bra.
Fundera utifrån hästens synvinkel, iakttag och tänk på andra möjligheter till orsak, innan du avlivar ett kanske helt friskt djur.
MVH
-
tycker Trassla verkar vara en erfaren hästmänniska med en magkänsla av att det är något som inte stämmer. samt att uppfödaren instämmer.
kan han ha ont nånstans? även hästar kan ju få tumörer som trycker på olika ställen.
en kompis till mig hade en häst som hade en sjukdom som jag glömt vad den heter, men den gjorde att hästen fick som attacker och blev helt personlighetsförändrad emellanåt. vanlig hos quartrar. hon tog bort den för hon vågade inte utsätta sina barn för den risken.
om du bestämmer dig för att kastrera honom antar jag att det måste vänta till hösten och sen tar det väl ett tag innan "hormonerna går ur systemet"?
annars tänker jag att om du har betänkligheter kring dina barns säkerhet så tar du bort honom
Sant det du skriver angående tumörer vadet gäller Ts kunskaper låter ja va osagt men om hästen beter sig normalt däri flocken då finner dock det lite svårt att tro att det är något större fel på hästen . Men för klara järn.
-
Folk som har problem med sin häst lämnar ibland hästen till proffstränare, när dom inser att dom kört fast. Vilket iförsig är rätt. MEN
Inte helt ovanligt har varit att vi aldrig märkte det beskrivna problemet, vilket det nu råkade vara, eller så kom vi i ordning med det aktuella problemet, men det var det samma igen när ägaren tog hem hästen och när vi fick tillbaks den skötte den sig igen helt perfekt.
Det är nästan alltid miljöbetingat/personkemi.
Det allra bästa var att jobba med hästen OCH ägaren och sedan ha tät uppföljning även när hästen rest hem. Alternativt råda ägaren att byta häst, vilket brukar sitta långt inne..för vissa verkar det vara allvarlig prestige i detta. En del kallar det att "ge upp".. Men det ska ju trots allt vara ROLIGT att hålla på med hästar! Känns det motigt och man inte uppskattar sin häst.. MEN BYT DÅ!
Visst finns det hästar som är mer tomma i huvet än andra, men då är det upp till oss människor att jobba med hästen efter dens förutsättningar, det är trots allt vi som ska föreställa dom tänkande varelserna i sammanhanget.
-
Jag kan ge dig ett exempel ur livet hårda hästskola.Jag fick ett sto gratis för ägaren ville inte slakta henne.Det var den absolut jäkligaste häst som jag träffat på ,totalt omöjlig att få henne att göra något vettigt.Skänklade man till vänster så gick hon till höger,skulle man hålla in henne så skulle hon framåt osv.När jag överlistat henne och började komma underfund med hur hon fungerade.Då lade hon sig ned och vägrade att stå upp.Jag fick ett råd av en hästgubbbe,sätt dig på henne så hon inte kan ställa sig upp,så tröttnar hon,men inte denna häst hon kunde ligga i timmar,så jag tröttnade först.Men en gång tog jag med mig en kasse med öl,och satt mig på henne när hon lagt sig ner.Efter några öl så gjorde naturen sig påmind och jag var tvungen att lätta på trycket.Där låg den där jävla hästen och hade inte en tanke på att ställa sig upp.Jag blev lite förbannad och under rusets inflytande så pissade jag henne i örat.Hon for upp som en Chanpanjekork och efter den behandlingen behövde jag bara dra i blixstlåset till julphen,så lydde hon blint.
Visserligen så såg det lite märkligt ut när jag drog i blixstlåset till julphen med ena handen och hade godis i den andra handen.
Om man skall lära sig hur hästar fungerar så skall man skaffa sig en riktig hästjävel.
Endera tröttnar man på hästar,eller så har man kommit en bit på väg.
Att hästen skulle ha en mental defekt är knappast trolig eftersom hästens mentala gåvor är tämligen begränsade.Troligare är att han anser sig stå över dig i rangordning och skiter i dig,det är det vanligaste problemet både med hästar och hundar.
Jag har inte sett dig beskriva något annat exempel på hur du hanterar hästar än vad du själv skrev ovan och det handlar ju enligt dig om en rangtävling. TS häst kan ju ha hundra andra problem och att då beskriva hur man sitter på en häst som är envis är väl helt irrelevant.
-
Jag har inte sett dig beskriva något annat exempel på hur du hanterar hästar än vad du själv skrev ovan och det handlar ju enligt dig om en rangtävling. TS häst kan ju ha hundra andra problem och att då beskriva hur man sitter på en häst som är envis är väl helt irrelevant.
Faktist inte alls irrelevant. Det gäller att bryta mönstret.
-
Som jag tillade tidigare: Har haft honom sedan han var 9 månader, inte varit detta problem, som nu kommit den sista tiden. Jag frågade bara om någon har erfarenhet av detta, vilket det inte verkar som. Jag blir lite frustrerad, för ni tar för givet att jag gör si eller så, vilket ingen av er vet. Som jag skrev tidigare, så har även uppfödaren och hovslagen reagerat. Har studerat både hästar och hundars beteende, och vet hur de beteer sig. Jag anser att man inte skall bruka våld, mm, och att man kommer längre med vänlighet, men att man säger till hästen då den gör fel mm. I all hantering av djur skall man vara konsekvent. Alla hästar är ju olika individer, det som fungerar på en häst, fungerar inte på nästa. Hur länge man än hållit på med djur, så är man ju aldrig fullärd, som tur är. För varje individ som man träffar på lär man sig något nytt.
-
det är trots allt vi som ska föreställa dom tänkande varelserna i sammanhanget.
Mycket bra sagt!
Det slog mig just - skulle det kunna vara kompisen som trackar honom? Det borde gå att lista ut genom att ge honom annat sällskap under en del av hanteringen, eller? Jag menar, här kanske vi har stirrat oss blinda på den individ som "bär symptomten", medan orsaken kanske finns där vi inte tittat?
-
Mycket bra sagt!
Det slog mig just - skulle det kunna vara kompisen som trackar honom? Det borde gå att lista ut genom att ge honom annat sällskap under en del av hanteringen, eller? Jag menar, här kanske vi har stirrat oss blinda på den individ som "bär symptomten", medan orsaken kanske finns där vi inte tittat?
Ja, det har jag också funderat på.
Jag har haft en travarmärr som var ranglåg i alla flockar och ofta svår att hämta i hagen.
Jag tolkade det som att hon höll undan från dom andra hästarna och inte mig. Dom andra ranghögre hästarna höll sig ju gärna vid grindhålet och hon ville vara på sin kant precis som TS häst. Hur är han när han hanteras ensam?
Sen förstår jag om många ställer sig frågande till att behöva avliva hästen pga 1:"Skvättighet" och 2:svårfångad i hagen. Eller har jag missat någon mer utförlig beskrivning av dom mentala problemen?
-
Faktist inte alls irrelevant. Det gäller att bryta mönstret.
Så du menar att TS häst håller på med någon form av "rangtävling"? Och att exemplet är relevant? Hur?
Att bryta mönster är en helt annan femma. DET kan jag hålla med om.
-
Har inte sagt ett ord om rang. Men nånting inte funkar och man har kört fast och det rationella och normala inte funkar, ja då måste man ta till nånting oväntat. Nu funkar det ju inte att springa ifatt hästen och pissa i örat i det här fallet.
TS skrev att hästen kom efter evigt "pockande" ..det vet jag inte vad det betyder, men tydligt är det att det inte funkar iallafall, då måste man byta taktik.
Om inte min tidigare taktik skulle funka, då skulle jag ge blanka fan i hästen och gå in med den andra, då kanske han skulle bli lite mer sugen på att komma när det är dags..
-
Ja, om både stängslet och hästens nerver håller! ;)
-
Om alternativet är en kula i pannan så kan det ju vara värt ett försök ..
-
Nä du sa inte det Frances - men hela avsnittet om öronpissandet (som jag garvade åt) avslutades med snack om rang.
Och jag kan inte se att TS häst verkar ha problem åt det hållet.
Jag har jobbat med min beskärda del av tossiga hästar, hingstiga hingstar av många raser, har tagit hand om envetna shettisar, hysteriska polska importer, stenhårda russ och bortskämda halvblod + en massa hästar som betett sig "normalt" (vad nu det är - väluppfostrat kanske) och precis som du säger så handlar det om att bryta en vana.
Men TS beskrivning känns som det är otrivsel eller något "fel" - inte som hästen är olydig.
Jag hade som första försök traskat efter - gått och gått och gått - inte försökt ta fatt utan bara sakta föst hästen framför mig så länge han vänt röven till, vart han än gått så hade jag knallat bakom - inte så jag tvingat fram trav - dom flesta ger upp till slut och vänder emot en och står still medans man går fram och tar dom. Kan ta timmar dock.
Men jag har träffat på undantag på den medicinen också...
-
Nä du sa inte det Frances - men hela avsnittet om öronpissandet (som jag garvade åt) avslutades med snack om rang.
Och jag kan inte se att TS häst verkar ha problem åt det hållet.
Jag har jobbat med min beskärda del av tossiga hästar, hingstiga hingstar av många raser, har tagit hand om envetna shettisar, hysteriska polska importer, stenhårda russ och bortskämda halvblod + en massa hästar som betett sig "normalt" (vad nu det är - väluppfostrat kanske) och precis som du säger så handlar det om att bryta en vana.
Men TS beskrivning känns som det är otrivsel eller något "fel" - inte som hästen är olydig.
Jag hade som första försök traskat efter - gått och gått och gått - inte försökt ta fatt utan bara sakta föst hästen framför mig så länge han vänt röven till, vart han än gått så hade jag knallat bakom - inte så jag tvingat fram trav - dom flesta ger upp till slut och vänder emot en och står still medans man går fram och tar dom. Kan ta timmar dock.
Men jag har träffat på undantag på den medicinen också...
Att under lätta för den metoden så kan man minska ner hagen lite .
-
Leda den andra hästen före, runt i hagen?
-
Tycker att detta är ett intressant problem. Har läst alla inläggen och en del håller jag ju med om annat inte. Det här med att problemhästar lämnas bort, uppför sig exemplariskt hos tillridare/tränare och återfaller till gamla vanor tillbaka hos ägaren stämmer ju till minst 90%. Har haft häst under nästan 50 år, och dom är definitivt inte alltid lätta att förstå sig på. Men en sak har jag lärt mig och det är att dom hästar som är besvärligast som unga, nästan alltid blir dom bästa som äldre.
Vi hade i min ungdom en arbetshäst (korsning ardenner/nordsvensk- fjording) 166 cm hög. Farfar köpte den som 7 månaders föl. Han var så besvärlig att han kastrerades vid 11 månader. Han bet, han slog, han reste sig och försökte trampa ner människor, han bet farfar i handen ända in till benet. Det blev lasarettsbesök förstås. Farfar löste problemet med bitandet, han gick in virade om armen med ylle, fick farmor att koka potatis, tog dessa heta potatisar la dem innanför ärmen och gick ut till hästen och började rykta. Hästen högg tag i armen och släppte direkt. Han bet aldrig någon mer under sina 26 år. Han kunde hugga i luften för att visa sitt missnöje, men aldrig han bet någon mer.
Han gick inte fånga i hagen, han gick till väders direkt. Men man öppnade bara ledet i hagen och sa åt honom att gå till stallet, och han promenerade i maklig takt hem. Han slog sönder både skacklar och vagnar under inkörningen, men lärde sig att man bara hämtade en ny vagn eller skackel och till slut så fungerade körningen. Han blev den bästa körhäst vi haft i mitt föräldrahem, men också den besvärligaste utan seldon.
I körningen helt perfekt, backade eller gick fram 1,2 eller 3 steg på kommande, utan att man behövde ta i tömmarna. Helt perfekt om man skulle lasta en tung stock och behövde komma bättre till mot stöttingen. Gick att köra både par och enbet, plog harv eller ståttermaskin. Helt trafiksäker, efter några skenturer i sin ungdom, höll vid 12 års ålder på att bli påkörd av en vårdslös skoterförare, hästen stod kvar på stället och skotern hamnade uppefter ett träd. Hade aldrig åkt hästtransport sedan han var 7 månader. Grannjaktlaget sköt en älg på en myr/sankmark (detta var före fyrhjulingarnas tid) och ringde oss för att höra om vi kunde hjälpa. Egge hade dragit döda älgar förr, men det var 2,5mil till platsen. Vi selade på hästen, och tömkörde honom in i transporten, utan problem. Han stod helt stilla i transporten, klev ut sakta och säkert, drog fram älgen och åkte hem. Så länge han hade sele på sig så jobbade han, men i grimma var det han som bestämde.
Ute hagen gick han inte fånga, fick man tag i honom så reste han sig på bakbenen direkt trots att han var över 20 år. I grimma var han ledig och då var det han som bestämde och det visste han. Vad jag menar med detta är att man skall inte ge upp, och ibland måste man kompromissa lite, många hästar gillar inte att bli fångade och då får man lirka och kompromissa lite.
Köpte själv ett varmblodssto med knepiga vanor på åttiotalet, hon gick inte att fånga alls i början. Jag körde med farfars princip, inte bråka och jaga, utan lät henne gå in själv, i början hade jag någon som öppnade grinden och stod själv i porten och bromsade farten. Efter något år fick jag ta fast henne i hagen men ingen annan. Min s´dåvarande sambo blev tjurig en helg när jag var borta, och när jag kom hem på söndagskvällen hade hästen varit ute i 25graders kyla hela helgen (med fri tillgång på hö) utan att bry sig om att de andra hästarna gått in, bara för att slippa låta sig fångas. Jag betäckte denna lite speciella märr med Netted (en hingst som var känd för att ge avkommor med vasst humör) och hingsthållaren försökte avråda mig för att han var rädd att fölet skulle bli väldig besvärligt med dessa två som föräldrar. Jag vidhöll mitt beslut, och ångrade mig aldrig.
Avkomman som blev ett sto, vann både v75 och dagen dubbel flera gånger och tjänade lite över 600000kr med den tidens prispengar. Hon hade lite speciella egenheter för sig, och kunde gärna vända bakändan till och sparka ut eventuella besökare i boxen. Men hon var aldrig elak, inte hennes mamma heller, båda två hade de nerverna på utsidan ibland, men efter hel del problem med inkörningen, blev hon en helt perfekt tävlingshäst, som litade fullt och fast på sin kusk.
Mina erfarenheter med hästar, har blivit att dom som är de besvärligaste som unga, har till 100% blivit de bästa som vuxna. Men ingen av dem har varit lätta i början.