Alternativ.nu
Djur => Får => Fårsjukdomar & skador => Ämnet startat av: hursomhelst skrivet 31 mar-12 kl 22:51
-
Ja allt jävla elände bara fortsätter att ramla in!!!
Idag pratade jag med veterinären i telefon, om ett mjölkprov jag ville lämna in, på en misstänkt mastit. Efter övertalan gick det bra att JAG kom in med det. Lägger på luren, och går ut till tackorna, tror ni då inte att en tacka hoppar över LG:s genomgångsgrind, och blir hängande i ena bakbenet!
Fick lite fint ringa tillbaks till veterinären... så han fick komma ut!
Han säger att benet är av, precis under hasleden. Och då går det ju inte att spjäla... nu ikväll var hon svullen dryga 5 cm OVANFÖR hasleden, i mjukdelarna så att säga. Hon stödjer inget på benet, utan det bara "hänger" där. Ser rätt läbbigt ut!
Planen är att skjuta henne imorgon! (av vissa omständigheter är vi tvugna och vänta till imorn)
Nu börjar jag dock vackla i tanken... kanske är att man griper efter sista strået av hopp. Jag vet inte..
Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg egentligen, vad kan ni göra utan att ha sett det?!
Men det är väl bara och inse, att det imorgon är dags att slakta henne + 2 tackor med mastit...
Fan fan fan!!!!!
-
Han säger att benet är av, precis under hasleden. Och då går det ju inte att spjäla... nu ikväll var hon svullen dryga 5 cm OVANFÖR hasleden, i mjukdelarna så att säga. Hon stödjer inget på benet, utan det bara "hänger" där. Ser rätt läbbigt ut!
Planen är att skjuta henne imorgon! (av vissa omständigheter är vi tvugna och vänta till imorn)
Avlivade ni inte tackan trots att benet är helt av :-\ aj aj aj...
-
Veterinären har ju vart där och kollat,kanske gett smärtlindring? Spontant känns det som att slägga och morakniv hade vart bättre än att vänta tills imon,men vad vet jag,det fanns väl nån anledning att vänta,
-
Jag undrar om benet är av faktiskt!
Var ute och kollade till henne, och mina mått stämmer sådär, svullnaden sitter snarare 15 cm upp på benet, och benet är dubbelt så tjockt där det bara är mjukdelar.
Har bett om en andra åsikt från en annan veterinär imorgon. Då denna veterinären inte kan något om får (eller djur över huvudtaget?!). Han frågade mig om doseringen på penovet till får.
Han lyssnade på ett lamm med hosta, och bad om att få lyssna på ett friskt lamm och jämföra anding och puls, då han inte visste vad som är normalt eller inte!
Ibland blir man lite rädd!
Hon har med all sannolikhet ont, dock äter hon och är uppe och hoppar tillsammans med sina lamm. (inte för hon BEHÖVER upp, hon har ALLT inom räckhåll)
Anledningen att hon inte blev skjuten idag är att (återigen lagen om alltings jävlighet) fanns det ingen som kunde skjuta henne idag. Och veterinären jämställde det med att även inom människo-sjukvården från man lämna akuten och åka hem över natten vid benbrott, tillsammans med 2 alvedon. Visst djuren är betydligt mer priviligiade än oss och slippa lidande.
Men nu är omständigheterna som dom är, och jag kan inte göra något åt det! Tyvärr! Hur illa det än känns.
Valet hade varit just slägga och morakniv, utfört av mig! Och tro mig, då väntar vem som helst några timmar extra!
Och givetvis, jag plågar inte mina djur i onödan! (veterinär räkningar på ca 15 000 kr på 6 veckor, på bara fåren, så jag gör verkligen allt jag kan för dom!) Tyvärr är kunskapen hos veterinärer på får låg, just av den anledningen att de har inte någon möjlighet till en bra utb då "normala" får inte har det ekonomiska värdet, motsvarande en veterinär räkning!
-
Är det en fraktur så är det ju tyvärr avlivning som gäller. Men klart värt att verkligen
kolla att det är en fraktur. Hon kan ju ha svullnad och ha en sträckning eller vad det nu är.
Jag skulle inte avliva utan att va säker, hon har ju lamm.
Håller tummarna för att det inte är brutet!!!!
Är hon sämre idag?
-
Du kan väl känna efter själv... om benet är helt av så dinglar liksom den nedre delen bara. Vi har haft så på ett lamm och en get och vi har spjälat med framgång.
En av våra getter fastande på samma sätt i en grind men hon fick ingen fraktur utan skador på korsbanden. Det gjorde att hon hade en lite knepig bensställning efter det men det avhöll ändå inte henne från att hoppa vidare.
Sätt fast tackan på mjölkbordet och känn efter , lugnt och fint
-
Vi hade en tacka som var dräktig som brutit benet strax ovanför kotan också bakbenet. Vet. sa att hon inte kunde bli bra för dräktigheten gjorde att belastningen skulle bli för stor. Efter en del tårar så gipsade vi i alla fall benet och si hon grejade det. Fick som tur var bara 1 lamm och hon gick gipsad i 6 veckor. Knallade runt med gips och såg ut att må bra. efteråt syntes inget av brottet.Om det skulle vara brutet så beror det kanske på var det sitter om det går att gipsa. Får har ett fantastiskt "läkkött" och har hon 2 lamm så är hon väl värd att ta hand om sina lamm.....för er skull också.
-
Tråkigt med alla problem, ibland känner man sig mer än drabbad.
Måste säga att det är en märklig veterinär, de veterinärer som åker på
stordjur/lantbruksdjur ska väl vara utrustade för att avliva om det behövs!!
-
De får jag haft som brutit benet har legat ner, haft smärt skakningar och vägrat äta totalt ! De som har varit halta men gått upp och hoppat, ätit normalt och veterinären varit osäker på om det varit frakturerade eller ej, har behandlats med 1,5 ml - 2,5 ml metacam subcutant var annan dag efter vikt tills de gått upp igen. Zinklim binda om det går att linda ( fungerar ju inte om det är bäckenet tex )
Hemskt att ha en okunnig veterinär >:(
-
Får har ett fantastiskt "läkkött" och har hon 2 lamm så är hon väl värd att ta hand om sina lamm.....för er skull också.
Hmm var står det att tackan har två lamm ???
Ahh :-[ får skaffa läsglasögon ;D
-
Hmm var står det att tackan har två lamm ???
Enligt TS har tackan mer en ett lamm i alla fall.
Hon har med all sannolikhet ont, dock äter hon och är uppe och hoppar tillsammans med sina lamm. (inte för hon BEHÖVER upp, hon har ALLT inom räckhåll)
-
Hej på er!
Ursäkta att jag inte uppdaterat, men varit så mycket!
Vi sköt tackan på måndagen, då kunde slaktaren. Han har inte styckat upp henne än, utan hon hänger nu. Men vad han kunde se i detta astadiet var benet av uppe i låret.
Mer exakt får jag veta efter helgen.
Jag tycker med det var tråkigt att veterinären inte kunde avliva henne. Eller ja, det hade han kanske kunnat med vätska. Med det var inte aktuellt eftersom han gjorde bedömningen att hon kunde vänta (vad vi då trodde var ett par timmar) men som blev knappt 2 dagar.
Och inga moralpredikningar om det. Med facit i hand går alltid allting göras bättre... men ja. Hon var vid gott mod när hon avslutade sina dagar med huvudet i en havreskål.
Känns bara så jäkla surt! En så FIN och BRA och TREVLIG ungtacka mamma till 2 stycken lamm (så vet ni exakt ;D)
Hade nog inte varit lätt och fixa det benbrottet, så högt upp... uschameja! Hoppas verklgien att det inte blir fler benbrott nu!
-
:'(
Jag känner med dej, sorg! Vi har varit med om liknande saker och man blir så in i själen lessen.
Stor, varm styrkekram!
-
Måste säga att det är en märklig veterinär, de veterinärer som åker på
stordjur/lantbruksdjur ska väl vara utrustade för att avliva om det behövs!!
Tyvärr inte. Vi hade en minigris (ganska stor, men betydligt mindre än vanliga hushållsgrisar) som blev akut sjuk. Veterinär kom och blev mest förvirrad över att det inte var ett slaktsvin, gav antibiotika, upprepade gång på gång att det var karenstid på detta innan slakt, medan vi gång på gång upprepade att detta inte var någon gris som skulle bli mat i någon form. Dagen efter var grisen ännu sämre och vi ringde veterinären för att denne skulle komma för att avliva grisen. Veterinären hade inte tid just då, men skulle återkomma. Min man gick då över till grannen, som är jägare och bad honom avliva grisen. I samma veva ringde veterinären och sa att hon inte hade en aning om hur man avlivar en gris... Tyvärr hade grisen hunnit dö när grannen kom för att skjuta den... Borde inte en distriktsveterinär ha tillgång till en slaktmask och kunskap i hur man använder en sådan i akuta situationer??
Jag upplever också att distriktarna här omkring är väldigt okunniga på får. När vår tacka några timmar efter lamning blev dålig, snubblade och till sist inte kunde resa på sig så hade veterinären ingen aning om vad det kunde vara... Ett inlägg på detta forum gav dock snabbt svaret att det nog handlade om selebrist, vilket det också var, eftersom tackan kom upp på benen en vecka efter att hon fått selen. Borde inte en veterinär känna till detta, eftersom det ändå verkar vara ganska vanligt??
Som hundägare/hunduppfödare så är jag van att veterinärer brukar ha god kunskap om de djur de behandlar och jag är alltid trygg när jag söker veterinärvård för mina hundar. Med fåren känns det mer som att man förväntas låta en krasslig tacka självdö, eftersom veterinären inte anser det vara värt att undersöka henne. Det blir ju billigare att köpa en ny tacka än att veterinären ska komma (detta var veterinärens egna ord)... men frågan är om det är värt att ta hit en veterinär som ändå knappt vet vad som är bak och fram på ett får...
-
Lite OT men vi hade en högdräktig tacka som blev jätte halt på ett bakben. Ville inte ens stödja på det. Troligen halkat på isen.
Veterinären var ute, kände igenom hela benet, kunde ej känna att något var brutet. Fick smärtstillande och tackan skulle vara inne. Vi skulle sen ge en ny dos smärtstillande efter några dagar. Ingen skillnad tackan var fortfarande lika halt.
Vi ringde veterinären igen som sa att vi skulle åka in och röntga benet. Vi överläggde lite, men nej åka in med en högdräktig tacka och sen röntga henne.. då tyckte vi det var bäst att avliva direkt. Vi ringde en annan veterinär som kom ut och kände. Hon sa bäst att avliva henne nu och låta lammen somna in. En tredje veterinär tillkallades, gav henne smärtstillande i varje dag i knappt 2 veckor. Hon blev då betydligt bättre, hon lammade två fina pojkar och hältan blev mindre och mindre. Idag är hon helt bra i sitt ben och lammen pigga och glada och alla tre springer runt i hagen... Ibland gäller det att lyssna på sin magkänsla. Inget djur ska lida i onödan, óch just i ditt fall så var det nog bäst att låta tackan somna in. Men tyvärr kan inte alltid veterinärerna så mkt om får :(
-
Hoppas bara att de som har träffat på okunniga fårveterinärer klagar på detta ? Så veterinärerna börjar att vidare utbilda sig! >:D
Här finns numera toppen bra, utbildade distrikt veterinärer som man kan ringa och rådfråga eller be komma ut omedelbums ! :)
Det har tagit några år men nu så ;D
Sen har vi ju också fårhälsovården att ringa till
-
Tyvärr inte. Vi hade en minigris (ganska stor, men betydligt mindre än vanliga hushållsgrisar) som blev akut sjuk. Veterinär kom och blev mest förvirrad över att det inte var ett slaktsvin, gav antibiotika, upprepade gång på gång att det var karenstid på detta innan slakt, medan vi gång på gång upprepade att detta inte var någon gris som skulle bli mat i någon form. Dagen efter var grisen ännu sämre och vi ringde veterinären för att denne skulle komma för att avliva grisen. Veterinären hade inte tid just då, men skulle återkomma. Min man gick då över till grannen, som är jägare och bad honom avliva grisen. I samma veva ringde veterinären och sa att hon inte hade en aning om hur man avlivar en gris... Tyvärr hade grisen hunnit dö när grannen kom för att skjuta den... Borde inte en distriktsveterinär ha tillgång till en slaktmask och kunskap i hur man använder en sådan i akuta situationer??
Numera har veterinärerna generellt väldigt litet utbildning på lantbrukets djur. Vilket är skrämmande i synnerhet när de sedan får arbete som distriktare och ska kurera just lantbrukets djur.
-
Läste faktiskt i Land för nån vecka sedan att det finns veterinärstuderande som vägrar avliva djur! Horribelt!!
-
Numera har veterinärerna generellt väldigt litet utbildning på lantbrukets djur. Vilket är skrämmande i synnerhet när de sedan får arbete som distriktare och ska kurera just lantbrukets djur.
Man kan ju då undra vad det är distriktarna här egentligen har utbildning för... hund vägrar de att befatta sig med även i akuta lägen och uppenbarligen saknas kunskap och intresse för både gris och får. Man ska tydligen bara ha kor (fast det vet jag ju inte eftersom jag inte har kor...).
-
Mina distriktare är underbara som människor, inser sina brister i kunskapen, och erkänner det, och försöker iaf! Så jag ska väl inte klaga på dom.. de har varit ett stort stöd de sista månaderna.
MEN en veterinär ska helt enkelt kunna använda sig av en bultpistol! UTAN TVEKAN! Vid nödlägen, mitt i natten etc etc etc.
All VILL/(kan) inte avliva med vätska.(jag har avlivat en häst med vätska, och ALDRIG mer, usch vilken tid det tog jämfört med biltpistol) Om de nu har det med sig.. jag vet inte...
Och att VÄGRA avliva djur, ja, då kan man nog söka sig till ett annat yrke anser jag. Det är tyvärr en del av just det yrket...
Och ja, tyvärr har våra distriktare mest erfarenhet av kossor, då det är det dom får åka mest på :( och en och annan kolik-häst ::)
Fast våran station har faktiskt en liten mottagning för smådjur, där de även kan utföra enklare operationer :D
-
Man brukar säga att största anledningen till att veterinärer inte kan så mycket om får är att får just är "för billiga". Någon skrev att veten sagt att "det är billigare att köpa ny tacka än att ta ut veterinär". Det är ju också så dålig vinst på får, det gör att man många gånger drar sig för att tillkalla veterinär, som ju är dyrt. Problem: "Det lönar sig inte". Av den anledningen får veterinärerna ingen, eller dålig, kunskap om får. Nu har ju fåren börjat öka i antal så man kan hoppas på ändring så småningom. Om det blev mer inkomstbringande med får skulle det antagligen också ändras. Bättre betalt för svenskt lammkött!
-
Varför allt detta svammel om att vetrinären ska avliva? Har man lantbruksdjur har man väl också skaffat sig en bultpistol? Att avliva ett får är inte svårt.
Alternativet till att själv äga en bultpistol är att man har en granne som har en.
En bultpistol kostar ca en tusenlapp så det är ingen stor investering och avsevärt billigare än att ta ut en vetrinär för att sköta avlivningen, särskilt som det är en engångskostnad.
Jag brukar ringa Lantbrukstjänst först, innan avlilvning, för att kolla när de kan komma.
-
Javisst är egen bultpistol att föredra om tiden är knapp. OM man kan hantera den! Den kunskapen går inte att läsa sig till, övning måste också till!
Och en varning: Kroppen efter ett djur som avlivats med avlivningsvätska utgör en fara för hundar och andra asätare. Om hunden äter av köttet, så kan den bli berusad, och till och med dö, om dosen är tillräcklig. Botemedel: Framkallande av kräkning. Alltså INNAN medlet hunnit ut i blodbanan.
(Nu börjar den här tråden visst gå sin egen väg lite grand. Hoppas det är OK för TS!)
-
Man brukar säga att största anledningen till att veterinärer inte kan så mycket om får är att får just är "för billiga". Någon skrev att veten sagt att "det är billigare att köpa ny tacka än att ta ut veterinär". Det är ju också så dålig vinst på får, det gör att man många gånger drar sig för att tillkalla veterinär, som ju är dyrt. Problem: "Det lönar sig inte". Av den anledningen får veterinärerna ingen, eller dålig, kunskap om får. Nu har ju fåren börjat öka i antal så man kan hoppas på ändring så småningom. Om det blev mer inkomstbringande med får skulle det antagligen också ändras. Bättre betalt för svenskt lammkött!
Men både får och gris har väl rätt länge använt den delegerade läkemedesanvändningen, och då gör det ju att besöken hos såna besättningar minska ganska mycket för veterinärerna.
-
Det är nog sällan små fårbesättningars ägare är ansluten till den delegerade läkemedelsanvändningen. Det blir väldigt dyrt då man ska ha veterinärbesök varannan månad vare sig man haft sjuka djur eller inte..
Jag har själv gått delegeringskursen man använder inte d.l.
-
vill bara förtydliga ännu en gång för de som kanske INTE har läst vad jag skrev.
Jag varesig kan/vill avliva ett får. Jag har ingen som helst erfarenhet av det. Och oddsen för att slaktaren som bor 5 km bort (vilket jag kallar granne :P) har båda sina bultpistoler på service när jag behöver avliva är trots allt relativt liten! Men plötsligt händer det....
Och för de som inte känner någon som har en bultpistol och kan hantera den, tycker jag ska ha rätt till att kunna ta ut en veterinär som gör det jobbet åt en, kostnadern är ju upp till var och en djurägare!
-
Mina distriktare är underbara som människor, inser sina brister i kunskapen, och erkänner det, och försöker iaf! Så jag ska väl inte klaga på dom.. de har varit ett stort stöd de sista månaderna.
Jag har FD klinikchefen på distriktarna här som min husveterinär. Han är av den gammeldags typen av veterinär. Alltid kolugn. Ungefär som Dr Farnon i böckerna om Dr Herriot. Han är pensionerad nu och tar bara såna kunder han gillar och som tur är är jag en av dem. 8)
-
Javisst är egen bultpistol att föredra om tiden är knapp. OM man kan hantera den! Den kunskapen går inte att läsa sig till, övning måste också till!
Hur övar man med en bultpistol?
Jag köpte en och läste bruksanvisningen, kan man inte lära sig att hantera en bultpistol ifrågasätter iallafall jag om man är kapabel att ha djur för de är faan så mycket mer komplicerade.
-
Hur övar man med en bultpistol?
På en stubbe.
-
Hur övar man med en bultpistol?
Jag köpte en och läste bruksanvisningen, kan man inte lära sig att hantera en bultpistol ifrågasätter iallafall jag om man är kapabel att ha djur för de är faan så mycket mer komplicerade.
Jag köpte 5 grishuvuden av en grisbonde. De stackars skallarna var helt mosade när jag var klar. Jag använde en hel ask för mina övningar, och tog isär och gjorde ren och satte ihop bultpistolen mellan varje skott. Det tog tid, men jag tyckte det var värt det, eftersom jag sedan inte behövde ägna någon särskilt uppmärksamhet åt själva bultpistolen, utan kunde ägna mig helt åt djuret.
Innan hade jag även varit med en van slaktare och övat mig på hantverket: Först styckade jag, tills det kändes invant. Sen övade jag att flå och ta ur, tills jag kände mig helt säker på hur det ska göras. Därefter "stack" jag några djur som han redan hade stuckit, och sen stack jag djur som han skjutit. Ganska många, om jag minns rätt. Tills även det kändes invant och jag var säker på alla handgreppen.
Den dag då jag stod där och skulle avliva ett djur helt själv var det just det - avlivandet - som jag behövde ägna mig åt. Allt runtomkring var inövat, även om jag inte var - och inte heller är - så van att jag kan kallas snabb. Men det gör inget, jag försöker vara noooooga i stället! ;)
Hela inlärningen tog väl en fem, tio år, om jag minns rätt. Jag tog det rätt lugnt. :-[
-
Det tror jag är ett bra sätt att som Trollmor är med en van slaktare och tittar på och sedan så småningom övar sig lite i taget tills man känner sig säker. Jag har hört hemska historier om folk som försökt slakta utan att veta hur de skulle göra och inte lyckats döda djuret utan bara såra det och tvingats att skjuta flera gånger på ett hyperstressat djur. Jag vill gärna att slakt/avlivning ska vara något, som går lugnt och värdigt till utan plåga för djuret.
-
Ni får det att låta lika komplicerat som en månfärd, bultpistol är det säkraste och enklaste sättet att bedöva/avliva ett djur, mycket säkrare och enklare än tex ett gevär eller pistol både för djur och avlivare.
Funktion/handavande kan man testa på en stubbe som Ulric skriver och skott-ställe/vinkel kan man läsa sig till i bruksanvisningen eller på internet.
Varje djurägare borde ha en egen bultpistol istället för att hoppas på en veterinär som inte kan, har jour över ett helt landskap, en granne som kanske är bortrest eller full för att det är midsommar.
Trollmors utbildning är naturligtvis berömvärd men knappast genomförbar för gemene man ;)
-
Nej, så är det ju.. Min veterinär visade mig på en sugga som skulle avlivas, inte akut. Nästa gång var det en sugga som på en helgdag hade varit i slagsmål och fått bäckenet brutet och kasade fram skrikande med hjälp av frambenen. Då var det bara att börja praktisera själv, och det funkade ju.
-
Vi människor är olika, och mitt sätt var bland annat avsett att hantera mina känslor. Och det har funkat. Om någon är ännu känsligare än jag, då blir det nog svårt att ens vara med vid slakt.
En helt annan sak är djurets känslor. Djuren är också individer, och det är deras LIV vi tar. Det vill de flesta av dem inte. Bäst om de aldrig får tillfälle att upptäcka det! ;)
-
Visst är det så, Trollmor, jag är också väldigt känslig men det gör också att jag aldrig skulle kunna ha en av mina älskade tackor stå och lida medan jag väntar på att någon ska ha tid att komma hit och avliva. Jag vill kunna avsluta lidandet direkt, lika mycket för min egen skull som för tackans.
På vår fd forum-vän Henning´s inrådan införskaffade jag bultpistol och jaktkniv samt ett gäng med kålhuvuden som jag övade på för att känna hur pistolen känns.
-
Kålhuvuden :D ja, huvud som huvud. Jag valde grishuvuden, eftersom de mera liknar ett levande djur. Och som nästa steg en nyss avlivad get, med kroppen kvar. Målet var - och det tror jag lyckades - att när jag skulle verkligen avliva någon som jag tyckte om, då hade jag mera koll på mina känslor, och kunde ägna mig åt getens känslor! :D :-*
-
Visst är det så, Trollmor, jag är också väldigt känslig men det gör också att jag aldrig skulle kunna ha en av mina älskade tackor stå och lida medan jag väntar på att någon ska ha tid att komma hit och avliva. Jag vill kunna avsluta lidandet direkt, lika mycket för min egen skull som för tackans.
Håller med svekhult-ia :) Jag klarar inte av att se mina djur lida heller. Inte andras heller...om någon behöver hjälp åker jag direkt med bössa eller bult. Som vurre skrev;har man skaffat sig lantbruksdjur har man väl skaffat sig bultpistol?
Rent krasst,det är till syvende och sist djurägarens ansvar & beslut när ett djur behöver avlivas - inte veterinärens.
Med detta inlägg vill jag inte strö salt i såren på hursomhelst,hon tog ut veterinär för att hjälpa tackan på något sätt.
-
Med detta inlägg vill jag inte strö salt i såren på hursomhelst,hon tog ut veterinär för att hjälpa tackan på något sätt.
Nej, det vill väl ingen av oss!!! Det jag puffar för är gedigna förberedelser INNAN nåt händer ett djur. Exempelvis är det inte alls dumt med två bultpistoler, en laddad till hands IFALL det skulle gå snett.
-
Tror inte vi vill bli bultade för ett benbrott :'(
Jag har faktiskt varit med och lappat ihop ett ÖPPET benbrott på en tacka.Lade omkull henne,drog brottet tilrätta,Tvättade sårytorna noga med ren metanol!bandagerade såret riktigt samt spjälade med tre spjälor.Dessa spjälor fick gå ner utanför klöven,så hon så att säga stod på spjälorna.Tryckte i henne alvedontabletter tre gånger dag.efter två dagar började hon äta igen,vatten fick jag tvinga i henne första dagen.Tackan lades omkull efter fyra dagar för sårtvätt och omläggning.Fick hålle henne hårt på tre man,detta för att inte hon skulle kunna röra benet,det var ett framben hon bröt.Hon gick spjälad i fyra veckor.Hon klarade detta galant.Detta var nog tror jag för två,tre år sedan.Hon fick nu förra tisdagen trillingar!!
Har man lite vanligt vett&förstånd så fixar man ett benbrott,även om det är öppet.Gäller bara att använda förståndet,vad gäller tvättning och omläggning samt spjälning.Även djuren skall ha en möjlighet att få en andra chans,vi blir inte avlivade för ett benbrott eller dylikt.Nu vill inte jag heller att djuren skall lida i onödan.Men var skall man dra gränsen?? detta är svårt!!
Jag skulle för mitt liv inte avliva för ett benbrott!Vill nog ge djuret en ärlig att överleva!Det tycker jag vi är skyldiga dom!
-
Nu har den här tråden hamnat en bra bit från vad den började med kanske..
Men jag tycker i alla fall att det är riktigt bra att diskutera avlivning.
Mitt tips om man har/skaffar en bultpistol är att kolla igenom bilder på hur den skall riktas mot djurets huvud. Finns PDF:er och likn på jordbruksverket. Var skall den placeras beroende på om djuret har horn eller inte och i vilken vinkel.
Därefter kan man "öva" på djuren. Inte med bultpistolen, men håll ett finger mot huvudet och fundera på var du skulle "lägga an" och i vilken vinkel. Bara för att det skall kännas rätt, olika djur har olika huvudform o.s.v.
Fundera på hur du skulle hålla djuret om du skulle vara tvungen att avliva det och testa att hålla djuret på det sättet.
Ju mer vana djuren är vid av att man håller dem, tar i dem o.s.v. desto lättare går det sedan oavsett om det blir du eller någon annan som avlivar.
Samma gäller för lammen. De slaktar man kanske inte själv och man har inte samma kontakt med lamm man vet skall slaktas snart (kanske går på bete) som med tackorna. Men en god kontakt med tackorna får nog lammen att känna sig lugnare.
Sedan är det ju självklart så att man bör veta hur man laddar, hur bultpistolen funkar o.s.v. Passa också på att "provskjuta" på en stubbe el. likn som redan skrivits. Då får man in känslan - ingen hög smäll, ingen rekyl.
-
En liten varning för stubbar dock: Om du råkar träffa en kvist eller annan förhårdnad, så kan det bli en rekyl. Det hände mig härom dagen.
-
hursomhelst - en av de kvinnliga distriktarna är specialiserad (och duktig) på får, kan vara bra att veta! Fråga efter Agneta om du har möjlighet. :)
-
Jag tillhör kategorin av djurägare som räddar det som räddas kan, sålänge det är god djurvård!
Nu fick jag rådet att avliva, då benet kunde konstateras att det var av. Men inte vart, och då är det svårt att laga, dessutom när veterinärens kvalificerade gissning var att det var precis under hasleden. Och där går inte att spjäla med god effekt+ att när det sitter så nära en led är det risk för felställningar som kan orsaka djuret stort lidande resten av livet.
Nu gjorde jag denna bedömning, tog hjälp av veterinären och valde att avliva.
Jag bör nog även förtydliga att hon levde på som vanligt på 3 ben.
Ett mycket smärtpåverkat djur äter och idisslar inte. Hon hade även normal puls, vilket är ett tecken på att hon inte led något fruktansvärt... hade hon visat tecken på det hade svärfar skjutit henne med sitt gevär högst motvilligt!
-
Falin- jadå Agneta har varit här mycket.. hon har även opererat ett av lammen.
Jag pratar mycket med agneta faktiskt.. man har ju blivit något av vän med dustriktarna nu.
Då alla har varit engerade i mig och fåren- de har varit underbara.. och dessutom lagt timmar av skn
Lediga tid på mina problem.
Ang denna tackan rådgjorde jag även med Agneta hur jag skulle göra, så jag
känner mig trygg i mitt beslut! :D
-
Tror inte vi vill bli bultade för ett benbrott :'(
Jag har faktiskt varit med och lappat ihop ett ÖPPET benbrott på en tacka.Lade omkull henne,drog brottet tilrätta,Tvättade sårytorna noga med ren metanol!bandagerade såret riktigt samt spjälade med tre spjälor.Dessa spjälor fick gå ner utanför klöven,så hon så att säga stod på spjälorna.Tryckte i henne alvedontabletter tre gånger dag.efter två dagar började hon äta igen,vatten fick jag tvinga i henne första dagen.Tackan lades omkull efter fyra dagar för sårtvätt och omläggning.Fick hålle henne hårt på tre man,detta för att inte hon skulle kunna röra benet,det var ett framben hon bröt.Hon gick spjälad i fyra veckor.Hon klarade detta galant.Detta var nog tror jag för två,tre år sedan.Hon fick nu förra tisdagen trillingar!!
Har man lite vanligt vett&förstånd så fixar man ett benbrott,även om det är öppet.Gäller bara att använda förståndet,vad gäller tvättning och omläggning samt spjälning.Även djuren skall ha en möjlighet att få en andra chans,vi blir inte avlivade för ett benbrott eller dylikt.Nu vill inte jag heller att djuren skall lida i onödan.Men var skall man dra gränsen?? detta är svårt!!
Jag skulle för mitt liv inte avliva för ett benbrott!Vill nog ge djuret en ärlig att överleva!Det tycker jag vi är skyldiga dom!
Denna beskrivning har förföljt mig sedan jag läste det. Utan adekvat bedövning är ovanstående inget annat än ren tortyr! Att tackan överlevde och nu är en lycklig mor ändrar inte att hon under ett helt dygn uppenbarligen hade så ont att hon inte ens ville dricka - då har man mist livsviljan.
Skillnad om man kan ge ordentlig bedövning, då är det "bara" handlag och hygien som sätter gränser. Men alltför många har inte det handlaget eller den insikten i hygien - eller möjligheter att hålla den aseptiska miljö omkring det operativa ingreppet som krävs.
Ett sådant ingrepp är en ren veterinärsak.
Jag anser att hursomhelst gjorde helt rätt.
-
Denna beskrivning har förföljt mig sedan jag läste det. Utan adekvat bedövning är ovanstående inget annat än ren tortyr! Att tackan överlevde och nu är en lycklig mor ändrar inte att hon under ett helt dygn uppenbarligen hade så ont att hon inte ens ville dricka - då har man mist livsviljan.
Skillnad om man kan ge ordentlig bedövning, då är det "bara" handlag och hygien som sätter gränser. Men alltför många har inte det handlaget eller den insikten i hygien - eller möjligheter att hålla den aseptiska miljö omkring det operativa ingreppet som krävs.
Ett sådant ingrepp är en ren veterinärsak.
Jag anser att hursomhelst gjorde helt rätt.
Trollmor, tack! Och hade det funnits en "gilla" kanpp nu så hade jag tryckt på den!
-
:-[ oj, tack! :-[
Men en Gilla-knapp finns det ju! Så här ser den ut: :D
-
Jag är också säker på att hursomhelst gjort rätt :)
-
Tror inte vi vill bli bultade för ett benbrott :'(
Jag har faktiskt varit med och lappat ihop ett ÖPPET benbrott på en tacka.
Så långt inget fel men att att dra benet rätt utan att ge smärtstillande, lugnade, och muskelavslappnade är tortyr oavsett hur många ben den levande varelsen har!
Att tvätta med metanol är rent kvacksalveri - det dödar vissa mikroorganismer men inte alla som etanol gör. Båda dödar mycket vävnad och ger oerhört mycket smärta!
Att ge Alvedon (Parasetamol) till en idislare SKALL man BARA INTE GÖRA! De har en annan lever och kan inte bryta ner ämnet utan ämnet bryter ner deras lever i stället!
Benbrott kan spjälkas eller gipsas om de sitter rätt men i det fall som TS redovisat måste benet "Spikas eller skruvas samman" .
Det är möjligt att en hängiven veterinär, och en lika hängiven käkkirurg på en välutrustad veterinärklinik hade klarat det tillsammans med ett par OP-sköterskor, men jag vet inte om tackan klarat operationen!
Jag är helt övertygad om att TS har gjort det enda rätta i detta fall!!!! TS har fattat ett beslut som är alla normala djurägares mardröm och det krävs både mod och personlig mognad för detta. All heder till TS!
Lycka med dina djur framöver, Frid över tackans minne och Ditt beslut! /Tt