Alternativ.nu
Djur => Kor => Ämnet startat av: zeina66 skrivet 28 dec-11 kl 21:25
-
Hej...jag har haft charolais som jag köpt som kalv eller hösten vid 6 mån eller på våren som 1-åring. Dom blir ju rätt stora med en slaktvikt på ca 250 kg vid 18 mån.
Jag har "hört" att charolais är dyra i drift,att dom äter mycket i förhållande till tex hereford...? Är det någon som haft båda raserna som kan ge mig en "hint" om hur det egentligen förhåller sig?
Hur mkt väger en 18 mån gammal hereford kviga?
Läser gärna om era erfarenheter av dessa raser :)
-
Nu kommer herfordfolket inte bli glada på mig, men....
Jag föredrar Charolais, men kan egentligen inte komma med några egna erfarenheter eftersom jag anser att den ultimata dikon är en korsning charolais/angus och de flesta köttraserna här är korsningar därefter,. dessa korsninar betäcks oftast med angus som kvigor och charolais eller simmental som kor...
Hereford skulle jag dock aldrig överväga för egen del... Inte närär det finns Charolais, Simmental och inte minst den fantastiska rasen Limousin... Ser herforden lite som The Highland Cattle of the wild west, en raggig fet naturvårdare som är blev populär för att den överlever tuffa förhållanden snarare än något annat...
Däremot är He fantastiska att lägga på mjölkkor som ska betäckas med köttras, där blir det lättare kalvningar än med många andra korsningar och kalvarna växer och musklar upp sig kanon :P
Vi stoppar en SRBxHER-korsningskviga i frysboxen varje höst och köttet är överlägset på alla sätt. (ett 100% personligt och ovetenskapligt uttalande)
-
Jag är nystartad, blev rekomenderad Hereford för de ska klara sig på enbart bra grovfoder(det är svårt att odla spannmål där jag bor),de är väldigt lugna och snälla. Har inte slaktat något djur än så jag har inga slaktvikter men de tog sig allihop och kalvade lätt och växer fint.
Känner en bonde i grannbyn som har Charolais, han provade att föda upp på bara grovfoder och han sa att slaktvikterna blev bra ändå.
Så mycke klokare blev du väl inte av de här men...
-
Charolais kviga 22mån vikt är 299kg, hereford kviga 25mån är 272kg. Men ska du bara ha en, att stoppa i din frysbox, så är det väl hur mycket du gillar fett i köttet som avgör ras.. Jag rekomenderar inte hereford, blir alldeles för feta och alldeles för dålig form på dem. De jag haft har varit tröga djur med stora klövar :(
-
Jag är nystartad, blev rekomenderad Hereford för de ska klara sig på enbart bra grovfoder(det är svårt att odla spannmål där jag bor),de är väldigt lugna och snälla. Har inte slaktat något djur än så jag har inga slaktvikter men de tog sig allihop och kalvade lätt och växer fint.
Känner en bonde i grannbyn som har Charolais, han provade att föda upp på bara grovfoder och han sa att slaktvikterna blev bra ändå.
Så mycke klokare blev du väl inte av de här men...
He gör sig bäst på grovfoder ja, och dom är inte helt ovanliga inom KRAV just för att de är tjockisar.. Fodrar du på en hereford så den når vikter där den kan hävda sig mot de andra raserna så får du ändå skära bort hälften i form av fett vid slakten.
Finast blir dom nog om man föder dem långsamt och på mestadels grovfoder, men som sagt, jag tycker det blir bäst att korsa med mjölkras.. blir fint insprängt fett i lagom mängd å bra smak på köttet.. ren He däremot... inte min grej...
Visst kan du föda vilken köttras som helst på bara grovfoder, dom når kanske inte samma vikter på samma tid som om du driver på med kraftigare käk, men det kan absolut bli bra ändå, Känn dig inte låst vid He bara för att du inte vill odla spannmål..
Satsa på en Simmental vettja, skullle du få för dig att du vill ha lite hushållsmjölk oxå så är dom inte så tokiga att mjölka heller :P
Och var inte rädd attt pröva, är du inte nöjd eller vill pröva nåt nytt, så byt ras.
-
He gör sig bäst på grovfoder ja, och dom är inte helt ovanliga inom KRAV just för att de är tjockisar.. Fodrar du på en hereford så den når vikter där den kan hävda sig mot de andra raserna så får du ändå skära bort hälften i form av fett vid slakten.
Jag kan väldigt lite om Hereford, men är det inte ganska stor skillnad mellan de små kortbenta brittiska fettklumparna som kom hit i början, och den mer resliga kanadensiska typen av Hereford som dominerar aveln numera?
-
jo, det är stor skillnad, rasen har utvecklats genom årtiondena förståss, men det har alla raserna gjort (mer eller mindre)
En hereford är fortfarande en hereford, även om de blir bättre de med..
-
Tack för dessa svar :)
Mina charolais har hamnat i egen frys,kvigornas temprament har liksom lett dom dit... Hade en stut som hade ännu mer humör :( De charolais jag haft har endast haft fri tillgång på hösilage och jag är nöjd med slaktvikterna. Provade en kviga av korsn srb/simmentaler - den hade mkt fett i förhållande till charolaisen.
Därför tänkte jag prova en lugnare ras och köpa den så ung som möjligt för att få den riktigt tam & ledbar.
Det verkar alltså som att jag får prova en hereford om jag vill ha en lugn kviga ;)
Tack igen :)
-
Fast om dom är lugna eller inte handlar mer om linjer och uppfödning, tycker jag, inte så mycket om ras. De allra snällaste och lugna vi har är en Charolais och två Limousiner.
-
Mina charolais har hamnat i egen frys,kvigornas temprament har liksom lett dom dit...
Därför tänkte jag prova en lugnare ras och köpa den så ung som möjligt för att få den riktigt tam & ledbar.
En liten fråga till zeina66 -Varför spelar det roll om kvigan är "riktigt tam o ledbar" om du ändå ska stoppa den i frysen till hösten efter sommarbetet ???
-
En liten fråga -Varför spelar det roll om kvigan är "riktigt tam o ledbar" om du ändå ska stoppa den i frysen till hösten efter sommarbetet ???
Jag gissar att det kan spela roll om kon är tam eller ej ifall man vill ha moderdjuren kvar i livet i många år och bara stoppa kalvarna dom ger i frysboxen.
Själv så har jag ett par favoriter, som jag håller lite tamare än de andra, och en fin dag när jag har tid så kan jag lika gärna ta en av korna som en av hästarna ut på en ridtur i skogen.
Och som man brukar säga, rädda djur är farliga djur, man ökar ju säkerheten avsevärt om man jobbar med dom så de blir lugna och trygga...
-
Jag kan ingenting om nötkreatur men hänger gärna på ändå... Är det bara Charolais & Hereford det står mellan? Kan inte andra raser vara lämpliga? Angus fördelar är väl att de är små och lättfödda? Kanske man kan ha tre anguskvigor istället för två charolaiskvigor på samma foder? Rasens nackdelar vet jag inte vilka de är.. Limousin och Simmental är väl också lagom stora djur? Härikring finns en hel del simmental(+ korsningar). Hereford ser man knappt längre här, mer än som korsningar. Annars tycker jag det ser ut som om varenda bonde avlar in mer och mer charolais (trots att jag bor i de magraste stenigaste delarna av inre Småland)
Som sagt, kan inte mycket om nöt men hör gärna er andra berätta om era rasers fördelar resp. nackdelar? (Ledsen om det blir lite trådkap, men kanske blir det bra svar ändå ts.. :-[)
-
Av mina 5 kor har en lite charolais i sig och det är den enda som inte är kelig, inte elak men fnyser och går undan.
Kompisens charolais verkar mer reserverade men det kan ju bero på hur mycket tid man spenderar med djuren:-)
-
Har fått för mig att Limosin o charolais har ett jävla temprament, svåra att tämja. Engelsmännen är lugnare. Bara vad jag har hört, från flera håll.
-
Har båda raserna även angus . Bägge har väll sina fördelar.Att charolais äter mer är rätt naturligt större växer fortare.Att dom sätter fett senare är inte alltid det bästa .Läs slaktstatestik trots slakvikter på 380 kg kan dom va för magra (tjurar).Motsatsen måste vara herefordkvigor;sätter fett tidigt kan vara svåra att få upp i vikt över 275 kg slaktade utan att dom blir för feta. Men är det hemslakt och man är nöjd med med 250 ser jag inga problem.Som dikor är dom alldelse utmärkta bara bra om dom blir feta lätt.Att angus skulle vara så mycket bättre än hereford som korsningdjur köper jag inte. Det är rätt likvärdiga djur på dom flesta egenskaper. sånt där brukar mest handla om korasism rätt vanligt... När det gäller lynnet så finns idioterna inom alla raser men helt klart minst hos hereford. Men såvitt jag förstod hadde du bara en kviga på bete. Där har du det största problemet. även flera kvigor blir stirriga . Släpper alldrig kvigor på bete utan dagmamma i form av äldre tam ko dom lär sig utav henne att du inte är livsfarlig. Kvigor på bete kan sluta i grannsocknen med älgstudsare.
-
Har mjölkat en besättning bestående av ca 300 djur,,
hereford och en sort jag ite kommer ihåg vad dom heter nu på rak arm,,
herefordarna var lätthanterliga o vänliga,,
-
Förstår att du heter Vilse. Du har inte mjölkat 300 herefordkor.
-
???
-
Hereford är ju inte direkt någon mjölkras. ;)
-
sånt där brukar mest handla om korasism rätt vanligt...
Ja, det verkar nog som om det finns lite smygrasism även i kovärlden.
Kvigor på bete kan sluta i grannsocknen med älgstudsare.
Ja, det fick jag höra idag, av en som råkat ut för själv. En hoper Simmentaldjur.
-
Hereford är ju inte direkt någon mjölkras. ;)
Stället jag jobbade på,,bonden sa hans kor var antingen hereford eller jerseys,,
Hans hereford stutkalvar såldes till dom som födde upp för kött.
det sas att japanerna ville ha kött från kalvar med vitt ansikte för dom var godare (?)
jerseystutkalvarna åkte direkt på slakt.
jag fick en hereford stutkalv som bonus i min lön.
sen vet jag ju inte hur rasäkta dom var.
-
Stället jag jobbade på,,bonden sa hans kor var antingen hereford eller jerseys,,
Hans hereford stutkalvar såldes till dom som födde upp för kött.
det sas att japanerna ville ha kött från kalvar med vitt ansikte för dom var godare (?)
jerseystutkalvarna åkte direkt på slakt.
jag fick en hereford stutkalv som bonus i min lön.
sen vet jag ju inte hur rasäkta dom var.
Har man Jer så är det inte ovanligt att man lägger hereford på de kor man inte vill rekrytera efter. Då får man bätre slaktvikter på kalvarna, Jersykalvar till slakt är annars en ren förlust, spec om man inte har något livkalvsavtal.
Hade han Her i köttprod så kan han ju mycket väl korsat in det i mjölkkorna. Men jag törs nästan lova dig att det inte går några Her i den lakterande besättningen. Det låter helt vansinnigt.
Iof änder det att bönder som har svårt att få tillräckligt med rekryteringsdkjur kan få för sig att mjölka in korsningskvigor och hålla dem en laktation eller två för att hålla nivån uppe i tanken. men jag tror verkligen inte det är vanligt.
Alltså, visst är det möjligt att någon sitter och mjlökar in sina Jer x Her-kvigor, men jag håller det inte för troligt, snarare ett missförstånd...
Men har du kontakt med honom ännu så får du gärna kolla upp hur det ligger till, jag blev nyfiken.. Det kunde vara skoj att få höra hur en korsning Jer Her klarar sig som mjölkko.
SLB x Her fungerar utmärkt i en eller två laktationer hävdar iaf grannen här :)
Men om han du jobbade åt hävdade att djuren var antingen hereford eller jersy så hade han antagligen två besättningar, herford för kött och jersy i mjölkproduktion...
-
Var det en fråga på G däreller tyckte du bara att det behövde sägas en gång till??
;D
-
En liten fråga till zeina66 -Varför spelar det roll om kvigan är "riktigt tam o ledbar" om du ändå ska stoppa den i frysen till hösten efter sommarbetet ???
Jo,om den blir ledbar så hamnar den inte i frysen,då tar jag kalv år efter år...
Den första charolaisen jag hade var hur tam som helst men hon var två dygn gammal när jag fick henne och hon hade inte fått råmjölk...hon blev förkyld varje gång det regnade på henne så hon hamnade i frysen.
Nu har jag nr 3 som jag fick hem som 6 ,ån gammal,kan man klappa henne men inte leda - stor som ett hus! Hon blir lätt irriterad och börja veva med huvudet ;) inget jag vill spara...
Hereford ska ju vara mindre om jag inte missuppfattat....och lugna
-
När det gäller lynnet så finns idioterna inom alla raser men helt klart minst hos hereford. Men såvitt jag förstod hadde du bara en kviga på bete. Där har du det största problemet. även flera kvigor blir stirriga . Släpper alldrig kvigor på bete utan dagmamma i form av äldre tam ko dom lär sig utav henne att du inte är livsfarlig. Kvigor på bete kan sluta i grannsocknen med älgstudsare.
Jag köper två djur åt gången,så att säga. Kvigan som går här nu var född 30 juni och passade inte i produktionen...och då fick en 1 1/2 mån äldre tjurkalv följa med hem,som blev kastrerad vid 6 mån. Han slaktades i oktober. Kvigan Selma går kvar med mina gutebaggar eftersom hon är tillräckligt snäll mot mig och jättebra med baggarna. Hon ska i frysen så småningom men nu gör hon nytta mot rovdjur,hon attackerar hund och räv - varg vet jag inte men dom stryker omkring.
Bonden som jag köpt av har snälla kor men dom följer ju inte med hit för att uppfostra de unga,förstår vad du menar dock...
Av det jag läst här skulle nog en hereford passa mig...
-
Vi har "Fordar" hemma och tycker de är lugna, sävliga, godmodiga, friska och lätt kalvningar.
Fast våra är inte tama så vi kan leda de eller ens klappa de frivilligt men de är nyfika och kommer gärna fram. Vårt mål är inte heller att ha de tama heller.
Stortjurarna har också varit mycket lugna och trevliga.
Vi har haft några Hereford/SLB och de har också vuxit bra och haft bra med mjölk så kalvarna deras har vuxit som ogräs, dock lite tokiga i psyket men det kan ju bero på tjuren de var efter...
Ett tag hade vi några korsningar Simmental/SLB med Hereford och de växte riktigt bra och fick ett annat djup i kroppen än rena fordar... men det kan vara individ också.
-
Var det en fråga på G däreller tyckte du bara att det behövde sägas en gång till??
;D
trött i huvvet :)
-
De jag haft har varit tröga djur med stora klövar :(
Antar att det handlar om pollade?
Har själv provat det mesta fråm slb, srb, limo, char, pollade hf, simmental, rödkullor och nu ursprunglig hereford.
Visst blir gammal hf lätt fet, växer långsammare osv. men är en betydligt trevligare och mer lantrasaktig ras än de andra. Lätta kalvningar, lite mindre - trampar inte sönder som en char. De är bättre på att livnära sig på sämre bete- behöver inte klöveråkrar alltså. Sätter fett, ja, men man ska ju inte utfodra dem som en char. heller. Dessutom blir kött som får växa lite långsammare och innehålla mer fett betydligt godare att äta.
Annars var favorit nr 2 rödkullorna, men tyvärr var våra inte så trevliga i temperamentet.
Tillväxthastighet verkar vara väldigt populärt. Är inte djurens övriga insatser och köttkvalitén viktigare? Ett djur som mår bäst utan kraftfoder och producerar mycket omega 3 ;)
-
Tillväxthastighet verkar vara väldigt populärt. Är inte djurens övriga insatser och köttkvalitén viktigare? Ett djur som mår bäst utan kraftfoder och producerar mycket omega 3 ;)
Limousine är ju omega vinnaren, om man tycker det är viktigt.
-
Nu har jag inte läst igenom alla inlägg, men det känns som att hereford har fått mycket skit så nu kan jag förespråka lite :). Hereford tycker jag har sina största fördelar som moderras med lätta kalvningar, relativt lättfödda under den kostsamma sinperioden, överlag väldigt gott lynne, bra landskapsvårdare och ofta bättre marmorerat kött än de tunga raserna.
Vad gäller tillväxt är ju hereford inte jämförbar med simmental och charolais men brukar hamna på ungefär samma 200-dagars vikt och 365-dagarsvikt som limousin. Detta gäller ju för den moderna pollade kanadensiska typen som nu mer är den vanliga i sverige.
Som faderras kan man ju sedan använda t.ex limousin eller charolais för att förbättra formklass och sänka fettklassen.
Själv har jag gått från limousin till herefordkorsningar på mina kor just för det goda lynnet, men tänker fortsätta med limousin just för att förbättra slaktresultat.
Vilken som är den perfekta rasen eller korsningen kan ju diskuteras i all oändlighet, så det gäller att bilda sin egen uppfattning och sedan får man själv värdera vilka egenskaper man tycker är viktiga. Var och en är ju salig på sin tro o:)
-
Skillnaden inom en ras är lika stor som mellan raserna, så det är mest tycke och smak vilken ras man har idag, sen är det typen av djur man vill ha som spelar roll. Jag har mellan 80 och 90 dikor nu, mestadels Charolais, Simmental, Limousin och Angus. Jag har extremt lättfödda Charolais och Simmental men även oerhört tungfödda. Likadant är det med Angus och Limousin, fast antalet tungföda individer är inte så många men dom finns.
Sen måste man utnyttja typen av djur på rätt sätt för att få ekonomi på det hela. Har man bara lågavkastande betesmarker så kanske man ska hålla sig till en mer lättfödd typ av djur och vice versa. Men det finns inget facit alla har helt olika förutsättningar det är det som är så roligt med nötköttsproduktionen.
-
Hereford tycker jag har sina största fördelar som moderras med lätta kalvningar, relativt lättfödda under den kostsamma sinperioden, överlag väldigt gott lynne, bra landskapsvårdare och ofta bättre marmorerat kött än de tunga raserna.
Som faderras kan man ju sedan använda t.ex limousin eller charolais för att förbättra formklass och sänka fettklassen.
Själv har jag gått från limousin till herefordkorsningar på mina kor just för det goda lynnet, men tänker fortsätta med limousin just för att förbättra slaktresultat.
Vilken som är den perfekta rasen eller korsningen kan ju diskuteras i all oändlighet, så det gäller att bilda sin egen uppfattning och sedan får man själv värdera vilka egenskaper man tycker är viktiga. Var och en är ju salig på sin tro o:)
Det är jättekul att läsa era rader,dessa ovan får jag ju verkligen försöka tro på! Det blir en hereford av kanadensisk härkomst,ser fram emot att uppfostra kalven till en snäll kviga som så småningom kan betäckas med en charolais,avkomman ska ju hamna i frysen. En marmorerad biff låter gott,det har inte mina charolias haft vid 18 mån. Det kan tyckas elakt att bara ha en ko men de jag har haft har gått med mina två baggar,de ligger & idisslar ihop & de går in/ut i sin box(vindskydd) tillsammans när det regnar... En tam ko har man ju nöjet att kunna borsta & kela med också...det här känns spännande :)
-
Vad gäller tillväxt är ju Hereford inte jämförbar med simmental och charolais men brukar hamna på ungefär samma 200-dagars vikt och 365-dagarsvikt som limousin. Detta gäller ju för den moderna pollade kanadensiska typen som nu mer är den vanliga i sverige.
Nej riktigt så illa är det inte att dom har samma 365-dagars vikt.
Hereford når ju däremot nästan Angus i 365 dagars vikten Hereford 470 kg, Angus 485 kg, (Limousin 510 kg).
KÖTT Tillväxten per dag för Angus på 549gram, Hereford 580gram, sen ett stort hopp till Limousin 705gram, Simm 726gram, Charolais 753gram.
-
Jag följer tråden med stort intresse.
Hur mkt äter respektive ras per dag? Finns det sånna kalkyler?
-
Nej riktigt så illa är det inte att dom har samma 365-dagars vikt.
Hereford når ju däremot nästan Angus i 365 dagars vikten Hereford 470 kg, Angus 485 kg, (Limousin 510 kg).
förlåt så mycket om jag råkade trampa någon öm limousintå ;)
Fel av mig att säga att dom har nästan samma 365 vikt. skillnaden i 200 dagars vikt är ju ändå något mindre, 10 kg för tjurar och bara något kilo för kvigorna. En anledning till att limousin tjurarna sedan drar ifrån till 365 dagar kan ju vara att limousin är mer lämplig som "gödras" än hereford och därför kanske utfodras mer intensivt. OBS! bara gissning
-
Håller med Bert, det kan ligga systematisk skevhet i vikt siffrorna. Antar att vikterna för de olika dagarna kommer i från köttkontrollen ute på gårdarna och ej från kontrollerade försök. Då kan det vara så att hereford väljs av bönder som tänker föda upp sina djur lite extensivt medans de som är lite med intensiva i sin utfodring väljer ch eller någon annan tung ras. Då förstärks vikt skillnaden mellan raserna beroende på uppväxt miljö och inte arv.
-
Jag följer tråden med stort intresse.
Hur mkt äter respektive ras per dag? Finns det sånna kalkyler?
Skulle också vilja veta!
Jag fyller på höhäcken med hösilge stup i kvarten...
-
Jag följer tråden med stort intresse.
Hur mkt äter respektive ras per dag? Finns det sånna kalkyler?
Nu antar jag att vi pratar om dikor. Någon sådan statistik känner iaf inte jag till, men en enkel och logisk tumregel är ju: stor ko= mycket mat, liten ko= lite mat :). Men ett problem för mig är att dom äter mer än dom mår bra av under sintiden. Därför ger jag begränsat med ensilage och fri tillgång till halm som bukfyllnad. Överfeta kor kan ge svåra kalvningar och större risk för framfall. Leverförfettning kan också uppstå efter kalvning när kon bryter ner sina fettreserver. Men leverförfettning är nog större problem hos mjölkkor skulle jag tro.
Talar man däremot om foderförbrukning per kilo tollväxt hos ungdjur finns det mer statistik att ta del av, den har jag dock inte i huvudet men jag har för mig att limousin låg bra till. Det känner säkert Rosa till?
-
Jag vet inte om Travelerhorses menar lite sådär mellan tummen och pekfingret i kilo? I alla fall undrar jag det. Käkar en fjällnära 10 kg hö per dag eller 20? Givetvis omöjligt att svara på, men hur ofta kör ni in en ensilagebal till korna (och hur många kor i så fall).
Killen som slaktade lamm här har 4 dikor och de käkar en rundbal ensilage per vecka.
-
5 dräktiga kor, 3 dräktiga kvigor, 1 tjur, 5 kalvar, 5 tackor, 3 tacklamm och 1 bagge = ca 2 ensilagebalar/3dagar
-
Enkelt räknat.
10 MJ i underhåll per 100 kg/levande vikt , tillägg för mjölk 5 MJ/liter.
500 kg ko ingen mjölk = 50 MJ
Ett ensilage på 50% ts med 8 MJ (50/8)=6,25kg/ts eller 12,5 kg foder.
Vid fri tillgång äter dom givetvis mer. I försök - små dikor runt 500 kg runt 8 kg ts/dag, stora dikor +800kg runt 15kg ts/dag givetvis med stora skillnader.
-
Ja, våra dikor i kall lösdrift klipper lätt 35-40 kg hösilage/dygn.
-
Sist jag (nyss) titta vilka kalvar som växte fortare än fortast så växte simmental fortare än charolais.
Troligen för att dom är bättre mjölkproducenter.