Alternativ.nu
Djur => Andra husdjur => Ämnet startat av: MiMaanvandrare skrivet 23 nov-11 kl 02:25
-
Finns det en lösning, eller riskerar jag rent faktiskt att jag måste hitta nya hem till mina katter?
Jag har tre katter, innekatter som varit ute om somrarna. Nu flyttar vi ut på landet, till familjens hus. Ett hus min mor äger men som vi fyra syskon är med och betalar till och är på lika fot 'bestämmande' över. Alla syskon är eniga om att det är bra för huset att jag flyttar dig med mina barn, frågade om lov för länge sen.
Nu visar det sig att min bror motsätter sig katter på gården - helt! Inga katter alls. Inte i uthuset, inte tvättade med mjällshampoo, inte, inte, inte.
Bakgrunden är att min brorson är kattallergiker, och första sommaren som jag hade fått katt - vi är i huset tillsammans en månad ca - hade jag glömt att där fanns en allergiker och hade bara tagit katterna med mig som en självklarhet. Jag har aldrig upplevt honom som kattallergiker, vi ses bara på somrarna och ja, jag vet inte om jag skulle komma ihåg om någon var nötallergiker eller så heller.
Så, det blev enjättedum början. Jag hade katterna hos mig i mitt rum bara, men stora känslor var i kok. Förra sommaren byggde jag en ramp upp till vårat sovrum, så katterna aldrig var nere i de gemensamma rummen, utan ute och i vårt sovrum. Men vi drog med oss tillräckligt med allergener för att killen behövde ta allergipiller, och dem blir han slö och trött av. Så han var jätteledsen, och ville helst åka hem.
Vi hittade då en lösning för framtida år - att vi lägger våra sommarmånader så att de kommer ibörjan av sommaren, vi överlappar en vecka - tio dagar då jag kan ordna kattvakt, och sen åker de och katterna kommer till huset. Sen städar vi ordentligt och under vinterhalvåret hinner allergenerna 'blåsa bort'. ska ta 6 månader ca, har vi läst på.
Så, nu när vi ska flytta dit, gick det uppför mig att vår lösning inte håller. Vart ska katterna vara? Så jag skrev och frågade. Första halvåret bor vi där 'på prov', så då kan jag hitta fosterfamilj åt dem, men om vi stannar permanent vill vi ju så klart ha våra katter med, och de behövs också för att hålla undan möss från foder osv. Jag skrev flera förslag på var de kunde bo, och min mor föreslog mjällshampoo det känner hon en som använt på sina katter, när hennes barn blev allergiska, så det föreslog jag att vi testade det, med tvättat katt som min mamma kunde ta med sig till stockholm i några veckor, och sen ta med sig tillbaka igen.
(Om killen inte reagerade skulle det ju vara drömmen!!!)
Min bror svarade inte alls, inte ett pip. Så jag visste väl att nåt var fel. Men ändå blir jag ledsen, och provocerad också, faan jag är bara människa, över att han inte kan svara.
Men mest av allt är jag ledsen över konsekvensen av det här om det inte kan lösa sig på något vis - dvs att jag antingen inte kan bo på gården trots allt, eller måste göra mig av med- Det vill jag inte, de är ju en del av familjen!
Inte ens att bygga mig ett helt eget hus skulle hjälpa, eftersom allergenerna skulle följa med oss och fastna i andra och till slut komma in i de gemensamma utrymmena i alla fall.
Finns det någon lösning?
-
Hur gammal är din brorson? Lösningen kanske kommer om något år först? Vet från egen erfarenhet både när jag var den som hade katterna och min syster det allergiska barnet och nu när jag själv har en kattallergiker (och inga katter!) att hela ekvationen - katt, förälders vilja och önskan och att tvinga barnet till mediciner är svårlöst.
Ytterst handlar det om vad din bror kan acceptera för sitt barn. Kan du få katterna på fodervärd tills brodern kan pratas med lite mer sansat? Om barnet känner sig slött av mediciner låter det som väldigt svårt att tro att den familjen har något incitament att tycka att det är värt medicinerna mot att få umgås med katter".
Men kanske ni kan hitta lösningen om stallkatter så småningom när barnet är äldre?
-
Min älskade brorson är 13år.
Kanske kan där ändå komma en lösning om några år, men det känns som om banan är kritat hårt upp...
Jag har som man kan se legat sömnlös - klockan var visst nästan tre när jag skrev inlägget. Det är där flera orsaker till, men de flesta har nog med sättet min bror hanterat konflikten att göra. Det är autoritärt och respektlöst, han svarade mig inte ens. Utan lät det gå genom min mor, som har sista beslutsrätt och som aldrig skulle säga emot honom. Han tar sig rätten att bestämma hur reglerna ska vara. Han kanske gör så för att han känner sig maktlös, men det är att lassa skiten vidare på mig.
Jag är i sorg över att katterna inte får komma med. (För jag tror inte jag har en chans i 'kampen', även om där logiskt sett inte borde vara nåt farligt med att de bodde vebon eller tvättstugan.) De har det ju så mycket bättre när de kan vara ute.
Och så ska de ut i nya familjer och bli lämnade. Usch.
Nu låter jag det gå några dagar, så värsta bruset har lagt sig. Så får vi se. Men finns här någon som provat mjällshampoo på katter?
-
Som djurägare och allergiker så måste jag bara säga: människor går före djur.
Jag förstår din sorg och vilja att hitta en lösning på problemet, men samtidigt har din bror en poäng.
Han har en son som blir sjuk av katter, sonen kan tillfälligt lösa det (t.ex. när han besöker katter) genom att ta medicin men han mår inte bra av medicinen och kan därmed inte ta den regelbundet. Dessutom kan allergi bli värre och utvecklas till astma om man hela tiden utsätts för det man är allergisk mot. Ibland kan man vänja sig vid enstaka katter, men det är inte så vanligt.
Alla dessa nackdelar skulle de kanske stå ut med om barnet vann något på det hela (t.ex. att slippa avliva en älskad katt barnet är uppvuxen med). Men i det här fallet finns det ju inga fördelar för barnet. Så själv hade jag också haft nolltolerans på katter inomhus om det var mitt barn.
Allergi är plågsamt och jättejobbigt om man utsätts för det varje dag i sitt hem. Jag är allergisk mot just katter och det fungerar ok för mig när jag besöker kattägare. Själv klarar jag mig bra utan medicin om man har städat några timmar innan (inte direkt innan, då virvlar allt upp och det blir värre), har nytvättade textilier (dukar, gardiner, filtar), jag inte går nära kattlådan och jag inte sätter mig på stoppade möbler (soffor, kuddar, klädda stolar). Nog är det jobbigt med kliandet, nysandet och snorandet men det är nästan värre att ta medicin, jag blir groggy i huvudet, jättetrött och får svårt att tänka klart. Därför undviker jag medicinerna så gott det går.
Men jag tycker det verkar lite felprioriterat av dig att sätta ditt behov av katterna framför din brorsons behov av att känna sig frisk. Barnet kan ju inte heller välja var han ska bo, men det kan du.
Sen beror det helt på hur allergisk killen är, kan han klara stallkatter utan att få symptom? Det skulle ju kunna vara en bra kompromiss. Sen vet jag ju inte hur situationen i övrigt ser ut, men jag förstår verkligen hur jobbigt det är för dig att välja mellan brorsonen och katterna. Själv hade jag hellre bosatt mig någon annanstans än att vara tvungen att omplacera mitt husdjur.
Förresten, det finns en allergimedicin på apoteket som består av en nässpray med cellulosafibrer. Den är helt fri från biverkningar och fungerar genom att lägga sig som en skyddande hinna så att allergenerna inte når slemhinnan. Har hört mycket gott om den, men för mig fungerar den tyvärr inte särskilt bra. Men det kanske kan vara värt för grabben att testa.
Hoppas du hittar någon bra lösning på problemet!
-
Grabben är ju inte jätteliten, och bor inte konstant på gården där du och ev katterna ska bo, så jag tycker att det borde kunna gå bra om katterna bara bor i något uthus. Jag har själv en systerson som är mycket allergisk mot katter och hundar, och han måste medicinera kraftigt om han ska vara inne hos någon som har pälsdjur inomhus. Däremot klarar han pälsdjur utomhus, sålänge han inte lyfter och kelar med dem. Han klarar bra att klappa dem, om han genast tvättar händerna efteråt, så att han inte får en massa allergener på kläderna och i ansiktet.
Så en rimlig kompromiss vore väl att ni inredde ett kattrum i något av uthusen, där katterna har mat och vatten och sovplats. Gärna en plats som är trevlig för människor också, så att ni kan umgås med katterna där. Det är då viktigt att alla i hushållet tvättar händerna när man går in i bostadshuset igen, men det bör man ju göra i alla fall, av andra skäl. Och om ni haft katterna i knät bör ni inte sitta i stoppade möbler utan att byta kläder.
Tycker inte att pojkens pappa borde ha problem med det arrangemanget. Den mängden allergener som blir i huset av att hålla katterna på detta sätt är troligen väsentligt mindre än vad som finns i alla skolor, affärer osv där folk med katt befinner sig.
-
Har jag förstått rätt: detta handlar om att sonen tillbringar 1 månad om året i detta hus?
-
Har jag förstått rätt: detta handlar om att sonen tillbringar 1 månad om året i detta hus?
tack för alla svar! det är otroligt sunt för mig att höra hur det upplevs att vara allergiker. Särskilt av en som också undgår medicin till varje pris.
men ja, det handlar om vårat sommarhus, där alla syskonfamiljer är några veckor max en månad om året i sommarveckorna, och nu ska jag flytta dit heltid, med mina två barn. I 6 måndader, först, och permanent om det fungerar bra och vi alla trivs.
Jag kan inte bosätta mig någon annanstans (eller jo, men det är en helt annan fråga, det här är vår gård, det är den jag älskar och vill lägga energi på). och jag erkänner blankt: jag hade glömt allergin. igen. inte haft en tanke på att katterna inte skulle med, förrän jag skulle skriva mejl till mina syskon om annat i förbindelse med flytten.
Jag har massor av motstridiga känslor, så som det blir när man känner sig hotat. Det som händer är att yttre omständigheter och min bror i rodret håller på att tvinga mig att lämna bort mina katter - för en period. Och att välja mellan livet på gården och att ha kvar katterna. Orsaken är kanske rimlig, men det kan min hjärna inte ta in - den måste få lov att leta löstningar, och det är därför jag blir så arg, när min bror bara kategoriskt säger nej. Det är att sätta hans pojkes sommarveckor högre än mina barns hela år, och husets väl och ve, och ja, mig.
Jag tror inte vi flyttar dit, om katterna måste bort, helt enkelt. Då skulle vi nog leta efter någon annstans att lägga våra drömmar, tid och kärlek...
Samtidigt, skulle det vara otänkligt oträttvist, kusinerna imellan - om killen inte kunde vara där utan att bli sjuk. Alla kusiner (och oss syskon) har ju lika 'rätt' till att kunna använda huset. Nej det är faan inte lätt, jag förstår vad de säger....
Samtidigt, de är pollenallergiker båda två, men de är ju i alla fall utomhus i gräset och så, och där har varit fukt i rummet de sover i, men de har inte hetsat efter att få testat om där är svamp/mögel som ju är väldigt allergiframkallande osv.
äh, det är bara lite kört. jag låter det nog ligga ett halvt år och så får vi diskutera det OM vi vill bo kvar...
Det känns bara så onödigt, eftersom OM vi hittade en lösning nu med det samma så kunde katterna få komma med.
Det allra viktigaste är dock att vi inte sabbar vår relation och blir riktigt ovänner. Där får jag fundera på ett snyggt sätt att säga att jag känner mig helt överkört, och påpeka att vimåste vara försiktiga med hur vi behandlar varann i såna här känsliga saker...
-
Jag är också allergiker, och vill dela med mig av mina erfarenheter. Jag har alltid velat ha djur. Jag har blivit allergisk mot alla slags djur jag har haft: katt, hund, häst (red ett tag i tonåren), fjäder och dun (hade undulater). Allt grundlades i ungdomen - ja, katten i 20-årsåldern. Nu är jag 67 år och allergierna finns kvar. Fast lite mindre nu när jag börjar komma upp i åren - rätt typiskt tydligen. Massa olika pollen, vissa råa frukter och grönsaker är jag också allergisk mot. I flera år kunde jag inte råskala potatis t.ex, utan att få allergiska reaktioner. Ylle också - sticka i ylle ger astma, så det har jag också fått ge upp. Andra sorters garner ger inte alls lika fina saker.
Katt (och häst) hör till mer aggressiva allergenerna. I mitt fall upptäckte jag att när jag 20 år senare tog fram pärmar med kurspapper från tiden jag hade katt fick jag våldsamma nysningar och astma - allergenerna fanns alltså kvar flera decennier efteråt.
Ett tag när mina barn var 6 och 9 år gamla hade vi två lägenheter och jag tänkte att små vita möss i lägenheten där jag inte var så ofta skulle gå bra, men det blev genast en hel höst med luftvägsproblem och mössen fick flytta.
Nu har jag höns i trädgården sen ett par år och det verkar funka - men tar allergimedicin när jag som i dag har bytt strö och får närkontakt med fjädrar som hönsen att gett i från sig. Som sagt, jag älskar att ha djur. Hade säkert haft huset fullt om jag hade kunnat andas samtidigt.
Jag vet ju inte vad brorsonen i fråga har för ytterligare allergier. Men när man som i mitt fall har en allergisk läggning måste man försöka undvika exponering mot allergener. En enstaka låg dos kan man klara, men om det blir många olika låga doser kan man börja reagera mot allt.
Som allergiker är man trött på att vara glädjeförstörare. Det är inte roligt att säga -'nej jag vill inte ha någon hund inne, inte ens er hund fast jag vill träffa er'. 'Jaså hasselnötter i - då måste jag tacka nej' 'Jaså har ni katt - då kan jag bara stanna en timme, högst' Samt att möta totalt insiktslösa förslag: 'Men om vi stänger in katten i ett annat rum?' 'Nej det funkar inte, det är det att katten brukar vara där'. Eller verka kritisk till städningen - 'ja jag nyser av dammet, ni har ju ylleplädar här' - särskilt när de fina hemvävda plädarna är värdinnans stora stolthet.
För att återgå till fallet med brorsonen, så visst, säkert träffar han folk i skolan etc med kattallergen i kläderna, men det är inte samma sak som att dela bostad med folk med kattallergen i kläderna - då blir man ju utsatt för exponering hela dygnet.
Det är inte roligt som allergiker att hela tiden måste ge upp saker som man gillar. För brorsonen och hans familj kan det kännas som om det kommer katt till det stället där de ofta har varit och som är en kär del av deras liv, så kan det i praktiken blir portförbud för dem i fortsättningen. Även om det skulle gå bra en gång är det inte säkert att det går bra nästa, och det är verkligen inte kul att gå omkring och vara orolig för allergiska reaktioner - eller att ta mediciner som man inte mår bra av.
Ja, som allergiker kommer man ofta i konflikt med sina icke-allergiska vänner och släktingar, och man är hela tiden till besvär. Stor skillnad t.ex. med diabetes - när min son fick diabetes som elvaåring så var det ingen hejd på vad folk var ivriga att ta hänsyn.
Som sagt, jag ville dela med mig av mina erfarenheter. Jag håller med om att ni har ett stort och sorgligt problem.
-
Jag är också allergiker, och vill dela med mig av mina erfarenheter.
Tack snälla Karsan! Det var otroligt fint skrivet, och hjälper mig mycket. Jag kommer att läsa både ditt och er andras inlägg igen, i mina försök att bearbeta.
Okunskap är en viktig faktor här. Jag vet ju verkligen inte hur det är.
(Diabetes, tycker jag inte är så likt - det går inte in och kräver ändringar av andras uppförande: ingen säger ju att andra inte får äta sockerkaka bara för att det finns en diabetiker, och diabetikern tar (oftast) medicin, och lever med biverkningarna.
Man kunde kanske jämföra med alkoholism som är en sjukdom otroligt många människor lider av, däremot: I vår alkholol(o)kultur är det få som vill ändra på umgängesformer för att göra plats till alkoholister som kanske inte kan klara att vara med alls när där är t.ex. öl på bordet... En av de svåraste sakerna med alkoholism är att många blir socialt isolerade...
-
tindrah och karsan:
jag måste bara kolla en sak... ni skriver båda två om at bo med katt / resp. bo med människor som har allergener i kläder osv - om katterna bodde i uthuset så skulle ju ingen bo med katter, utan högst klappa lite...
ja, nej jag fattar att det i alla fall är exponering...
0ch även om han måste anpassa sig alla möjliga ställen så bör han inte behöva göra det 'hemma' - det är ju allas ställe.
fan... :'-)
-
Svår situation både för dig, din bror och era barn. Om jag vore du skulle jag leta efter ett annat boende. Att bo permanent i gamla hus på landet och inte ha katt bäddar nämligen för problem. Möss och råttor kan snabbt bli ett stort problem när man har värme på året runt. Hur mycket gift och fällor det än finns så är katter faktiskt det mest överlägsna vapnet i kampen mot skadedjur.
Det är inte så att du kan hitta ett ställe att köpa/hyra i närheten av din mors hus så att ni har ett eget boende men ändå så nära att det är lätt att hälsa på och umgås under sommaren.
-
Svår situation både för dig, din bror och era barn. Om jag vore du skulle jag leta efter ett annat boende. Att bo permanent i gamla hus på landet och inte ha katt bäddar nämligen för problem. Möss och råttor kan snabbt bli ett stort problem när man har värme på året runt. Hur mycket gift och fällor det än finns så är katter faktiskt det mest överlägsna vapnet i kampen mot skadedjur.
Det är inte så att du kan hitta ett ställe att köpa/hyra i närheten av din mors hus så att ni har ett eget boende men ändå så nära att det är lätt att hälsa på och umgås under sommaren.
Fast det skulle väl ge samma slags problem? Eller mer, för då skulle katterna bo inne hos oss i vårt hem. Om vi skulle bo på gemensamma gården, skulle katterna få vara i stallet...? Jag förstår det som att det är allergenerna från våra kläder, som vi drar in i de gemensamma utrymmena som ger problem?
Där finns plats att bygga på tomten, också med ett ok avstånd till de hus som redan finns, och det är väl enda möjligheten i så fall. Om man kan använda timmer från tomteno ch göra det själv. Och det har jag funderat på. Också att bygga något som hans familj kunde bo i där det inte var fukt och som var mer tätt, så pollen inte kom in - då skulle deras sovrum vara hälsosammare och han kanske skulle bli tåligare mot andra allergener...
Hoppas att vi kan prata om sånt senare, dvs att min bror inte gått permanent i knut nu...
-
Husvagn. För dig att provbo stället med, eller din bror med familj att husera ensam i.
Tror du får samma problem om du bygger på tomten. Katterna önskas ju inte på området.
Som du själv säger är det prata prata som gäller och det är ju det din bror inte vill.
-
Om barnet har så pass stora problem att det inte klarar kattallergen i kläderna så skulle vederbörande inte klara av att gå i skolan!!
-
Om barnet har så pass stora problem att det inte klarar kattallergen i kläderna så skulle vederbörande inte klara av att gå i skolan!!
Ja, det tänker jag också, lite grann. Inte att jag inte litar på dem - jag har ju sett honom snora och gå upp i 'deras' sum som ligger på övervåningen i gamla ladan. Vet att han haft jättesvårt att sova, tagit medicin som först hjälpt efter nån timma.
Som ikke allergiker är det nog svårast att förstå och acceptera att allergiker - som har en sjukdom - kan kräva att slippa ta medicin. Det är en sak att jag inte vill att min brorson ska må dåligt - vare sig av allergi eller medicin. Men att kräva det.. Äh, det här är en övning i samarbete som vill något.
Jag har skrivt ett bra brev till min bror nu, där jag ber honom våga prata om det med mig, för jag kommer bli så otroligt ledsen om jag måste ge upp min dröm - utan att någon bemödigat sig med att prata med mig om varför _inga_ lösningar är tänkliga. Tror att han kommer svara, när han tänkt och kännt efter. Han är egentligen klok, och snäll. Hoppas han bara fick härdsmälta av någon anledning, just där.
ps vi har olika boende på gården redan, de har själva valt att de vill ha största rummet - som är på övervåningeni gamla brygghuset medas vi andra klämmer ihop oss i bostadshuset. Alla använder dock kök och vardagsrummet och vi äter tilsammans, spelar spel, och de andra ser tv och så. bara för att förtydliga. ds
-
Men seriöst vad är det för dumheter från din bror !
han spelar martyr med sonen som hjälp.
Jag har två kattallergiska barn som bägge har egna katter .
Dom tar sitt allergipiller vid frukosten , no prob ...om det skulle behövas mera då tar dom till andra preparat .
Men katterna sover inte hos dom utan är stallkatter som kommer in en vända om dagen o hälsar på .
Då gosar dom med katterna o sånt o visst grabben snörvlar o snorar men inte är det så farligt .
Att ni har katthår på er det ska ha högaktningsfullt skita i , ni har annat på er oxå som man för med sej till andra .
Grabben som är allergisk får väl se till att få bättre mediciner så han kan vara nära er då en månad om året , o du behöver ju inte krama honom eller vara i hans rum alls.
Näe din bror vill bara bestämma o domdera .
Hade det varit min familj så hade jag bett dom flyga o fara ! Katter är oxå familjemedlemmar .
Och råttinvasion vill du inte ha heller .
-
Utan att ha lusläst alla svar så vill jag ändå lägga mig i.
Jag är själv kattallergiker.....Pälsdjur i alla dess slag. MEN, sen jag flyttade ihop med min sambo så har jag nästan blivit av med min hundallergi. Åtminstonde har jag blivit van med hans hund och nyser ytterst sällan. Katter blir jag dock snabbt dålig av men jag älskar dem och gosar tills jag inte får luft. Typ.
Nu handlar det om DITT liv och DITT hem. Du ska kunna få ha vad du vill i ditt hus utan att ngn ska kunna bestämma över dig. Brorsonen är ingen bebis och om ett par år kommer han säkert vilja åka nån annan stans än med sin pappa på semester. Och när det handlar om så få dagar om året så får han faktiskt stå ut med piller. Han får väl byta recept om han blir så dåsig. Jag blir tex nockad av Tavegyl men Zyrlex funkar skitbra.
Det är synd att det inte finns piller mot vissa människor som man vare sig man vill eller inte måste umgås med.
Lycka till!
-
Om barnet har så pass stora problem att det inte klarar kattallergen i kläderna så skulle vederbörande inte klara av att gå i skolan!!
Jo, det är viss skillnad mellan att utsättas för andras kattkläder så där 6 timmar om dan 5 dar i veckan och att utsättas hela dygnet om varje dag. Lite luftas väl kläderna också på väg till skolan.
Dessutom är det så att allergier ofta förstärks vid exponering. Ja, ingen är allergisk allra första gången man träffar på allergenerna, utan allergin byggs upp efter kontakt. Det kan mycket väl vara så att pojken i nuläget tål kompisars kattkläder, men att föräldrarna vet att det finns en stor risk att allergin förstärks om det blir mer kattkontakt. Om pojken sen inte tål skolkompisars kattkläder, ja då får han verkligen problem.
Det här att så mycket är oförutsägbart, och att det finns risk för plötsliga livshotande tillstånd gör allergier svårhanterliga, och att folk i omgivningen ofta tycker att man överdriver. Förutom då de besvär man kan förutse, att man t.ex. vet att när björkarna blommar får man vansinnig kli i ögonen, rinnande näsa och astma.
-
Shiiit, det är så svårt :)
En sida av mig - den som varit framhärdande kanske hittills har tänkt som er (trav. och christ) - utan att be dom fara och flyga dock, men hållit på min rätt att katterna är med i _min_ familj och jag vi också ska kunna vara där.
Jag tror det måste vara så - att om vi inte kan hitta en lösning på katterna så får jag leta reda på en annan gård att vara i. Min dotter vill gärna också vara i Danmark, och här är bördigare. Men då ryker hela vårt samarbete också, jag vil ju inte både slita på min egen gård och restaurera släktgården.
Men nu tar jag det lugnt. Och ser vad han säger. Kan han uppföra sig lite vuxet så hittar vi nog nåt att göra.
Tusen, tusen tack för era svar - de betyder väldigt mycket! När man har så blandade känslor som jag har är det bra att få satt ord på dem. Att _andra_ får satt ord på dem, alltså :D
-
tindrah och karsan:
jag måste bara kolla en sak... ni skriver båda två om at bo med katt / resp. bo med människor som har allergener i kläder osv - om katterna bodde i uthuset så skulle ju ingen bo med katter, utan högst klappa lite...
ja, nej jag fattar att det i alla fall är exponering...
0ch även om han måste anpassa sig alla möjliga ställen så bör han inte behöva göra det 'hemma' - det är ju allas ställe.
fan... :'-)
Nu förstår jag inte riktigt vad du frågar efter, förtydliga gärna så ska jag försöka svara.
-
Ojdå, nu hade jag missuppfattat en del! Är pojken bara där en månad per år? Jag hade fattat det som att han bodde där permanent och att du brukade vara där en månad per år. Ibland blir det fel... ::)
Men rör det sig bara om en månad så bör det ju gå att hitta en lösning som passar alla och som gör att du kan ha kvar katterna. En liten separat stuga till broderns familj vore kanske en bra idé? Garanterat kattfri. Om ni vill umgås alla inne i stora huset så kanske han kan ta medicin just de dagarna?
Eller kan han möjligen klara sig bra om du några veckor innan han ska komma flyttar ut katterna till uthusen och sen städar ALLT mycket noga fler gånger och byter och tvättar alla textilier och tar ut alla stoppade möbler?
Mina föräldrar byggde en liten gäststuga som jag sover i när jag är där. Den är guld värd! Då kan jag umgås inne i stora huset och sedan få det lugnt på natten utan allergener. Det gör stor skillnad. Speciellt när jag har med mig egen kattfri kudde. :)
Hade det bara rört sig om en månad per år så hade jag inte krävt att någon ska ta bort sina katter om jag hade haft ett allergiskt barn. Men det är en svår sits för dig, hoppas ni hittar någon lösning.
-
Ja , som allergiker får man alltid höra historier om andra allergiker som minsann tål just det som man själv inte vill utsätta sig för.
Ett problem i relationen till folk i omgivningen är att allergier finns i så många olika former och grader - den ena situationen är inte den andra lik. Som bekant har alla mediciner biverkningar - det är underbart att det nu finns rätt bra mediciner att ta till, men huvudprincipen är alltid att i första hand undvika det man inte man inte tål. Med en oförstående omgivning kan det bli en ständig kamp och man orkar inte hela tiden kompromissa. Att föräldrar kämpar för sitt barns bästa hör väl till naturens ordning.
Det är klart att det också kan vara svårt för folk som inte gillar djur att förstå hur mycket ett sällskapsdjur kan betyda för andra...
-
Jag har hört något likanande förut, men då gällde det bara att tjejen i fråga hade en syster som gift sig med en som var väldigt allergisk mot katt och häst och hon hade både och. Katterna fick finna sig i att bo i stallet, och mellan stallet och huset hade hon "transportkläder", dvs tog av sig stallkläderna i stallkammaren och hoppade i en ren overall, kutade till huset och byte om i källaren! Urjobbigt, men det gick. Men om din bror överhuvudtaget inte tänker diskutera saken så vänta med att flytta dit. Jag menar, flyttar du inte dit så fattar han ju att du menar allvar. Nu tror han kanske att han kan vinna det här genom att vägra tala med dig. Det finns dessutom flera olika sorters allergimediciner så jag undrar, har han testat alla? Skulle han tycka det vore kul att sova i en friggebod eller en liten husvagn där katterna inte får vara? På sommaren kan man ju äta på altanen, om man har altan, och fixa en enkel utedusch. Lycka till!
-
DrakenSpektal, Från din brors synpunkt har ni tidigare varit där på lika villkor. Tydligen har det varit ett bra ställe för den allergiska killen att vara på eftersom de varit där en hel månad varje sommar (eller så möjligen har det gått med nöd och näppe för pojken, men din bror älskar stället som det är nu). Nu vill du ta över och därmed göra det mer problematiskt för pojken att vara där. Det senare är visserligen inte din avsikt, men ändå... Klart att din bror reagerar på en försämring för sin familj.
Och han kanske fruktar framtiden: Nu gäller det bara enstaka katter, men vem vet om det inte blir fler. Du har visat förut att du inte har kommit ihåg pojkens problem, och visserligen tagit hänsyn efter påtryckningar, men vem vet vad du mer kommer att hitta på när du bestämmer över gården. Om jag var han skulle jag nog inte heller lita på att katterna inte fick vara inne när du bor där hela året.
Enda rådet jag kan ge är att ni försöker lyssna på varann. Bra att du har skrivit till honom om dina drömmar. Och intressera dig för pojkens problem och den familjens vardagskamp utan att genast försöka komma lösningar. Låt dem komma med lösningarna.
-
Jag skulle skaffa mig ett annat boende där jag fick råda mig själv! Det är svårt nog ändå att hålla ihop en familj utan att behöva planera allt med 3 andra familjer som har åsikter om hur ni ska ha det hos er.
Mina barn hade förkylnings astma när de var små och vi träffade en läkare som sa att vi skulle tabort katterna för att utesluta att det var de som orsakade besvären. Att bara göra sig av med katterna kändes inte alls bra, vi gjorde så att de fick vara i pannrummet med utelucka och aldrig inne i huset.
(Nu hjälpte ju inte det för mina barn pga att de var inte kattallergi som orsakade deras besvär, men det blev mycket minde damm och hår att städa inne i huset. )
Men din bror verkar inte vilja prova en sådan lösning. Så du får nog välja hur tråkigt det än är.
-
karsan jag hör dig, det du skrivit har verkligen hjälpt.
men det som gjorde att jag skrev hela tråden från början var att jag inte fick svar alls från honom. (eller mina andra syskon om de andra konkreta frågorna omkring boendet för den delen).
och om han inte litar på mig, får han faktiskt styra själv. jag har aldrig gjort något mot det avtalade, ljuger inte, luras inte - skulle aldrig falla mig in. min syster däremot släppte in mina katter - mot min vilja - när jag inte var där, och jag var rasande på henne. för vem skulle min bror bli arg på när killen fick reaktion? sa jag något om det till min bror? nej, det gjorde jag inte, för sån är inte jag. om han inte litar på mig har han helt enkelt lyssnat för mycket på skvallertanterna i familjen. sur nu. ;)
ibland är det skillnad på folk och folk. jag skriver och säger det jag tänker, och sen står jag för det. talar inte om folk bakom ryggen eller snackar ihop mig för att få igenom något jag vet någon inte vill. jag lägger upp det öppet till diskussion, det är det enda riktiga att göra om man ska kunna tillsammans i längden.
första gången jag tog dit katter, när jag just fått dem, hade jag närmast ingen aning om att han var allergisk: vi bor i olika länder ses på somrarna och till jul (i ett hem där det funnits katt i många år). jag hade säkert hört det,men vet min bror vad mina barn heter i efternamn, eller om de har någon matallergi? min mamma kommer inte ens ihåg att jag hatar vaniljkräm i pannkaka fast jag säger det VARJE år på min födelsedag, när tårtan innehåller....vaniljkräm :D Man kan inte förvänta att andra håller koll på ens små skavanker.
när de kom och fick veta att katterna var där, var där en väldigt hård ton från deras sida. eller när jag tänker efter var detjust inte det. de pratade faktiskt inte med mig om det alls utan bara med alla andra. (Vilken jävla stil när jag tänker efter...! Jag hade ammehjärna och förlossningsdepression så jag var inte på toppen att ta i tu med något som helst då...) Jag trodde då att deras ilska, handlade om att jag och mina barn hade fått 'deras' stora rum. eftersom ingen pratade med mig lärde jag mig ju heller inte mer om det, kan man säga. Skitsamma.
Jag måste bara också säga att när man har en sjukdom som påverkar omgivningarna då får man leva med att där ska kompromissas.
Allt annat är ju att kräva att alla andra bara ska vika sig och sätta alla andra hänsyn till sida. Så enkel är världen inte.
Nu tar jag det bara ett steg i taget. Jag tycker inte att han uppför sig ok, och det är under vår värdighet som syskon att inte kunna tala civilicerat om saken. i värsta fall visar jag honom tråden, så vi har nån slags gemensam referens... Här har blivit skrivet otroligt mycket bra tycker jag.
Min dröm är en levande gård med djur och stallkatter, med rätt förhållningssätt kan man minimera allergenerna, men man kan inte utesluta att där kommer reaktioner kanske. (MEn det kan ju komma en annan katt och smyga runt i vår tvätt, så den risken finns ju alltid och pollen reagerar de ju också på...) Med en bättre medicin var det kanske inte så läskigt. MEN alltiallt - även om killen riskerar att reagera, så kan det kanske vara rimligt? Han är ju inte enda barnbarnet - där är 6 andra barn, och de skulle väl alla - han också - ha otrolig glädje av livet på gården. Gården skulle må bra av det också.
Huir lång ska man gå i sin hänsyn? Förstår ni mig? Hur mycket är det värt, den trygheten och killen rätt att vara här på precis lika fot som de andra? Jag förstår att min bror känner sig pressad. För jag har en viss förståelse för det, men menar inte att det är det enda hänsyn. Nej, det gör jag verkligen inte. Jag tror kanske tillochmed att killen själv skullefå mer ut av stället med får, höns, ankor, en get, hundar - och ett par katter, än som nu, när alla bara åker i väg till strömsnäsbadet hela tiden för att de har så tråkigt...
pyh, vad bra att man kan får tänka av sig på nätet så inte alltihop kommer i en svada i huvet på en man är i konflikt med... /r
-
Jo, det är viss skillnad mellan att utsättas för andras kattkläder så där 6 timmar om dan 5 dar i veckan och att utsättas hela dygnet om varje dag.
Det handlar om 1 sommarmånad om året.
-
Då man mest är utomhus i alla fall... kan man väl rimligtvis tillägga...
Alltså, jag tycker Karsa har en bra poäng i att andra hela tiden håller på att jämföra med vad andra allergiker kan klara och vad man 'borde' klara osv. Det måste vara skitjobbigt att hela tiden försvara sig.
Det kan bli farligt, astma kan man dö av. Men killens moster har också katt, och där är de på besök och firar jul, och de ungarna kommer på besök hem till dem.
Så någonstans handlar det faktiskt också om vilja.
Och därför blir jag ledsen när något som betyder så otroligt mycket för mig och mina barn, betyder så lite för min bror att han inte ens svarar. När jag verkligen ansträngt mig för att hitta på olika ideer, utan att tvinga nånting på dem alls. (Utom att _om_ vi ska bo där permanent måste vi kunna ha stallkatter, för annars kommer det möss och råttor).
Nä, i ena stunden är jag ok, med det och tycker synd om dem och i andra stunden blossar det upp igen och känns helt jävla orimligt.
Att hitta en annan gård är inte ett alternativ. Enda orsaken till att jag kan ha råd att bo där och klara transporterna till mina barns pappor (som jag ju ska betala eftersom det är jag som flyttar) är att det är vårt ställe och ingen hyra.
nu ska jag göra varmchoklad till mitt lilla troll, som är hemma förkyld.
-
Då man mest är utomhus i alla fall... kan man väl rimligtvis tillägga...
Alltså, jag tycker Karsa har en bra poäng i att andra hela tiden håller på att jämföra med vad andra allergiker kan klara och vad man 'borde' klara osv. Det måste vara skitjobbigt att hela tiden försvara sig.
Det kan bli farligt, astma kan man dö av. Men killens moster har också katt, och där är de på besök och firar jul, och de ungarna kommer på besök hem till dem.
Så någonstans handlar det faktiskt också om vilja.
Så är det. Men det är nog bara allergikern som kräver att slippa ta sin medicin och att världen runt omkring ska vara toksanerad. Detta skulle tex inte ens komma på tanken när det gäller en person med hjärtfel att förbjuda plötsliga skrämselfaktorer och saker som kan göra den hjärtsjuke upprörd och därmed framkalla ett anfall. Eller att det inte får förekomma frestande kakor och tårtor och godis inom en mils avstånd från en diabetiker för att denne inte kan äta godis och mår dåligt av att se andra göra det.
Observera att när jag skriver allergikern så menar jag inte alla allergiker utan allergikern som stereotyp.
Min sambo är också allergisk mot katter och hundar och jag är djurtokig. Ekvationen kan gå ihop om man från bägge sidor kompromissar.
-
Jag förstår mig inte på dessa supersäkra tongångar som tycker sig veta vad allergiker borde kunna fixa och inte. Vad gör icke-allergiker till experter på det annat än att vi i så fall bara vill säkra att inget ska få påverka våra beslut och vår värld. Live and let live.... eller?
DrakenSpektakel...jag undrar hur mycket av din relation till din bror kräver övrig "handpåläggning"? Du nämner att han tagit det största rummet och ni tvingas att "trängas" i ett mindre, att det fungerar att besöka moster som har en katt men att han inte svarar på dina mail.
OM gården är gemensam är det i någon mening förståeligt att han vill att det ska vara gemensamma regler som utgår från minsta gemensamma nämnare.. och ett barns allergi tvingar ju fram den gränsen. Att besöka en moster i hennes hem är en lite annan sak kanske? Inte lika lätt att komma med krav och besöken kanske också är kortare?
Jag har också tvingats till allergimedicin i perioder (dammallergi så den kommer och går..) och kan bara intyga att det inte är roligt dom dagarna. Utan medicinen är jag dassig i skallen av allt snorade och snörvlande och kroppens reaktion till allergenerna och tar jag medicinerna vill jag bara sova för jag blir dum i huvudet... Att ha så i en HEL månad skulle kännas som helvetet på jorden.
HOPPPAS HOPPAS att din bror svarar på dina frågor och att ni kan hitta den där städnivån eller boendearramngemanget (vare sig det är husvagn för katterna eller brodern!) som gör att ni kan alla vara tillsammans på den gemensamma gården.
Argumentet att du tar hand om gården åt er alla är ju också värdefullt eller hur? Det finns ett värde av att ni ska bo där.
-
en HEL månad skulle kännas som helvetet på jorden.
Tack för att du skriver det. Det är så svårt att förstå, att det behöver upprepas, helt enkelt. Karsa skrev om cellulosaspray, har du prövat det?
Det är så oförståeligt att medicinerna kan vara så dåliga, lika oförklarligt som att p-piller säljs överhuvudtaget med alla de biverkningarna de har...
Men ja, jag hoppas hoppas vi kan prata - och kan vi inte det få jag ta det här halvåret på prov på landet och sen hitta nån gård nån annanstans som vill ha oss... :'-)
-
Jag är kattallergiker och blir snorig, får kliande ögon osv. En vanlig kattallergi dvs.
Och tar jag mina allergitabletter (Aerius, tavegyl, och de receptfria fungerar bara bra dom med. Använde ett preparat- Loratadin Actavis, tror jag det hette- som fungerade jättebra, och jag blev inte trött av det alls!) så är jag helt okej, jag både sover och umgås med katterna. Så jag förstår inte din bror på den punkten, allergitabletter funkar när man tar dom.
Visst, man blir lite trött i början, somnar ungen stoppa i honom något med socker så lär allt bli lättare. Och är det under EN sommarmånad så behöver han inte ens tänka på hur det påverkar skolan.
Och om katterna inte ens är inne under den månaden bör det inte vara något större problem.
Vi har fem katter här hemma och jag är lika social med alla, och jag klarar det, blir täppt ibland när jag gosar in ansiktet i dom långhårigas päls.
-
Nu är där nyheter, min bror har skrivit tillbaka. Jag är så lättad!
Det visar sig att han faktiskt hade svarat - inte mer än det min mamma berättade, men han hade i alla fall inte ignorerat mig. Han hade bara råkat tryka 'svara' istället för 'svara alla', så det hade hamnat hos min mamma endast. Typiskt.
Om ämnet skrev han efter att ha funderat och läst igenom ordentligt, att killen ska testas för andra allergier i vår, för de ska skaffa hund, så det är redan planerat en större utredning. Och han skrev att det lika gärna kan ha varit något annat i huset killen reagerat på - möss, damm osv Om klasskompisar säger han att det funkar att de kommer hem på besök, men inte att han kommer hem till dem.
Hur som helst, det jobbigaste var att en tablett bara räcker i 18 timmar, och killen lider dels av att han blir slö och trött av dem och dels av att de inte räcker hela dygnet. Där är alltid 6 timmar då han inte är skyddad.
Summasummarum, var att han menar på att vi får hitta en lösning på något sätt, och att om katterna inte är ihuset och de gemensamma utrymmena städas ordentligt och vad man annars kan göra så måste det gå att få att funka.
TACK ALLIHOP FÖR ALLA KOMMENTARER OCH GODA RÅD OCH ERFARENHETER - det har verkligen hjälp till att lösa vårat problem!!!
(Och ni som inte står ut med små internethjärtan kan sluta läsa nu :D)
<3
-
Hur som helst, det jobbigaste var att en tablett bara räcker i 18 timmar, och killen lider dels av att han blir slö och trött av dem och dels av att de inte räcker hela dygnet. Där är alltid 6 timmar då han inte är skyddad.
<3
Vissa preparat gör en trött o vissa inte , bara att prova sej fram .
Och ingen av mina barn har blivit sämre i sin allergi pga dom bor med djur heller .
Om grabben tar sin allergitablett på kvällen innan sängdax och sen en receptfri efter 18 timmar som ger efekt bara några timmar eller tex allerginässprayen då lär det funka .
Tavegyl gör många trötta men tiltta lite på Skabbbarns alternativ där .
Lycka till!
-
Då får vi hoppas att ni kan komma fram till en lösning, fast jag tycker det är oproportionerligt att katterna ska bo i stallet 12 månader om året för att brorsonen ska hälsa på 1 månad. Skulle ni tillsammans kunna fixa i broderns boende - kanske att de får ett pentry/vardagsrum eller något så de känner att tonåringen har mer yta att vara på om vädret är dåligt? Killen är ju som sagt tonåring och kommer nog inte vilja tillbringa semestern med släkten så länge till.
Fast vad vet jag - jag anser ju att katter också är människor ;)¨.
-
Då får vi hoppas att ni kan komma fram till en lösning, fast jag tycker det är oproportionerligt att katterna ska bo i stallet 12 månader om året för att brorsonen ska hälsa på 1 månad.
Jo, fast det blir villkoren, när det är vårat gemensamma hus jag ska bo i, och det tar 6 månader efter att en katt varit inomhus, att helt få allergenerna ur huset. Det är SÅ mycket bättre både för katter och människor i min familj att vi kan vara där 12 månad om året mot 1 månad.
[guote]
Skulle ni tillsammans kunna fixa i broderns boende - kanske att de får ett pentry/vardagsrum eller något så de känner att tonåringen har mer yta att vara på om vädret är dåligt? Killen är ju som sagt tonåring och kommer nog inte vilja tillbringa semestern med släkten så länge till.[/quote]
Vi kommer att bygga mer, men det blir inte för att min brorson ska bli portad från de gemensamma utrymmena av katterna, utan för att vi alla behöver mer plats när vi är där 4 familjer samtidigt. Vill ju äta ihop, spela spel och småbråka ;)
Men jag tror att saker och ting kommer lösa sig med tiden: Bor vi alls kvar där? Kommer killen när han blir större? Hittar de andra allergier som vi kan göra nåt åt, så hans reaktionsmönster ändras?
Vi får se, små steg.
-
Inte synd om stallkatter , mina älskar att leva så .
Inred mysigt åt katterna i stallet + massa godsaker så lär dom vara där frivilligt.
-
Inte synd om stallkatter , mina älskar att leva så .
Inred mysigt åt katterna i stallet + massa godsaker så lär dom vara där frivilligt.
Skönt att höra. Så tänkte jag också faktiskt...
Ska ställa in en soffa med gosiga filtar på att borra ner sig i, och en värmefilt underst. Tror de kommer må som högdjur :).
Katterna har inte varit inne på nätterna de andra gångerna vi varit där nere - de har jagat! Och på dagarna har vi inte varit på vårat rum, så det har varit begränsat hur mycket vi 'hängt'.
-
Vi möblerade ett utrymme på förrförra stället med en gammal matta , gardiner ett bord en soffa en lampa mm mm
Alla möbler och textiler som skulle kastas gick in dit .Dom stormtrivdes då det var våra saker som det luktade som oss i :)
-
Vi möblerade ett utrymme på förrförra stället med en gammal matta , gardiner ett bord en soffa en lampa mm mm
Alla möbler och textiler som skulle kastas gick in dit .Dom stormtrivdes då det var våra saker som det luktade som oss i :)
Bra idé! Den lånar jag :)
-
Vad skönt att din bror inte var så rigid som du först trodde! Jag är både pälsdjursallergiker och djurägare så jag kan se problemet från båda sidor. Jag har också provat mängder med allergitabletter som alla gjorde mig lika dåsig och slö och jag vet verkligen hur pissigt det är att gå runt och vara konstant täppt i näsan, rosslig i halsen (jag har astma också) eller irriterad i ögonen. Å andra sidan bekämpade jag min allergi själv genom att helt enkelt skaffa två katter och stå ut det halvåret det tog för kroppen att anpassa sig. Dumdristigt, men effektivt just för min allergi. Idag har jag fem katter, rider, klappar hundar och matar höns utan att behöva ta mer medicin än min vanliga dos mot astman och en dos nässpray om dagen.
Nåja. Egentligen tycker inte jag att det låter som att katterna är problemet - utan ägandeformen för huset. Ska din familj komma och använda ditt hus som sommarstuga en månad om året? Vad ska de säga om du vill renovera, bygga ut, skaffa hönor, plantera skog, fälla skog, bygga en damm etc? Min poäng är att det säkerligen inte bara är katterna som är problemet om din bror fortfarande känner att ditt HEM är hans egendom. Och det är STOR skillnad på att ha ett hus som sommarstuga och att ha det som hem! Själv skulle jag aldrig fixa att bo så, det låter som en grogrund för mängder av jobbiga konflikter. Finns det ingen möjlighet för dig att köpa loss hela huset efter provperioden? Som någon skrev tidigare går det kanske att ordna med en tillbyggnad där din bror kan bo om han prompt vill spendera somrarna där.
-
Problemet är väl lite att TS har tänkt sig att bo där utan att betala någon hyra.
I den situationen kan det nog vara svårt att hävda att det är ens eget hem.
-
Problemet är väl lite att TS har tänkt sig att bo där utan att betala någon hyra.
I den situationen kan det nog vara svårt att hävda att det är ens eget hem.
Nej det är inte alls problemet :D
Det finns ingen av de andra som skulle drömma om att ta hyra av oss.
Vi betalar alla utgifter för huset när vi bor där. Vi står också för de renoveringar som behövs för att vi ska kunna bo där - dessa bokför vi dock, för framtiden.
Blir vi fastboende så kommer vi att ha en mer omfattande diskussion om ekonomi, samt vad jag 'får' bestämma själv och vad de andra bör ha medbestämmande över.
Att alla ska kunna vara där på somrarna är alla inblandade helt eniga om, annars skulle jag inte vilja bo där. Stället är vårat, hela familjens, först och främst, alla hör dit, alla får komma och bo. Vi måste bygga och göra plats så att vi alla kan vara där.
Ingen av de andra skulle drömma om att flytta dit, och de är glada för att jag gör det, för husen står faktiskt och förfaller långsamt.
Sen kommer vi säkert alltid att ha lite gnissel, på olika fronter - så är vi uppfostrade och det är det vi är vana vid. Lite kris och lite kramar.
Kanske är jag naiv, då upptäcker vi det. Funkar det inte så funkar det inte - det viktigaste är att vi håller sams i familjen. Jag har ett stadsliv som funkar. Jag kan hitta en ekoby att bo i. Jag kan flytta till... Irland, Canada, Spanien - världen är stor och möjligheterna många. Men det är på Stenhagen jag hör hemma, så gör det som behövs för att det ska bli bra. Det som kan sabba det är nog mest om huset måste rivas, så att det helt enkelt blir för dyrt.
-
Personligen skulle jag ALDRIG NÅGONSIN bosätta mig permanent i ett hus, på en gård, lägga tid och kärlek på att få det fint och fungerande om jag skulle behöva ta hänsyn till vad mina (visserligen underbara) syskon och föräldrar tyckte och tänkte om mitt arbete och mina planer. NO WAY. Man bygger sina drömmar som man vill. Inte som andra vill.
MEN du har antagligen turen att ha en mycket mer respektfull och tillåtande familj än vad jag har.
Jag önskar dig all lycka, och hoppas att det går väl.